lördag 5 juli 2014

Färgångest

Igår målades vårt plåttak om, vilket absolut var mer än välbehövligt eftersom det har varit sorgligt eftersatt i årtionden. Målarna hade sky-lift och gjorde ett fantastiskt grundligt jobb, både med tvätt och målning. (Och våra suveräna grannar gjorde en fantastisk insats med vattenleverans till högtrycktvätten, så att vår stackars brunn fick vila!)


Men när allt var målat och klart drabbades jag av grav ångest. Det där med att föreställa sig hur en viss färgnyans blir i verkligheten är baske mig något av det svåraste som finns. Färgen blev betydligt mycket röd-rödare när den kom upp, och betydligt mindre röd-brun än vi trodde, och den obarmhärtigt skarpa kvällssolen igår kväll gjorde inte det minsta för att dämpa det intrycket. Jag hade förberett mig på att huset skulle se annorlunda ut och att nymålad plåt verkligen har en tendens att sticka i ögonen, men jag var ändå inte riktigt förberedd på den chock som faktiskt drabbade mig när allt var klart. Ja, jag blev nog nästan lite traumatiserad igår kväll, tror jag. Det blev ju inte ens något blogginlägg!

Imorse vaknade jag tidigt som attan och tassade ut i trädgården nattlinnet. I gryningsljuset såg det daggtäckta taket annorlunda ut, och plötsligt kände jag igen mitt lilla hus igen. Jag vet fortfarande inte om jag är överens med färgen, men jag kände mig lite bättre till mods när jag gick in och kröp tillbaka ner i sängen igen.


Jag tror nog att tidens tand och sol, väder och vind måste få göra sitt med taket. Jag får nog också acceptera att det kommer att se annorlunda ut i olika typ av ljus. (Jämför bara bilderna!) Ibland är färgnyansen precis som jag vill ha den, ibland ser den alldeles för ljusröd ut, ibland alldeles för mörk och knallig, ibland som ett läskigt nagellack från 90-talet. Med facit i hand skulle vi nog ha valt en färg med ännu mer brunt i sig, men det är som sagt svårt att hitta rätt innan man har sett hur det blir.


Maken är nöjd och tänker att det kommer bli helt OK, bara det får vara ifred ett tag. Annars är det inte värre än att vi får ringa tillbaka målarna, säger han. Och så är det ju. Fast just idag är jag glad att det är molnigt ute, så att jag får börja med att stilla mina nerver, hihi! Och snälla grannen rycker in igen och vallar mig på loppis.

5 kommentarer:

  1. Klart att det kommer bli hur fint som helst! Nu drar vi på oss spendervyxorna 😂

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gulle dej, Jessica! :-)
      Vad är väl ett plåttak mot en rejäl loppisrunda med dig?!

      Radera
  2. Det kommer att bli bra det där bara dina ögon har vants sig med den nya kulören. Som färghandlare i halva mitt liv vet jag hur svåra vissa nyanser är, man faller lätt för de lite klarare färgerna. Jag tycker det ser jättebra ut!!

    Kram och god loppis-lycka!
    Annica

    SvaraRadera
  3. Helt ärligt tycker jag det ser bra ut sen kan det ju se annorlunda ut i verkligheten så klart. När väder och vind farit fram ett tag kan jag nog tro att färgen mattas av lite.
    Blir nog bra annars är det ju som maken säger, be målarna komma igen.

    Hoppas lördagen blir fin!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag förstår ditt dilemma här! Stora ytor är ju särskilt svårt när det gäller färger! Det blir oftast inte alls som man tänkt sej. Jag är säker på att färgen kommer att "sätta sej" och djupna en del, och ljuset gör också sitt till!
    Skönt ändå att det blev gjort!
    Visst är det härligt med goda grannar?!
    Kramar från torpet.
    Lisa

    SvaraRadera

Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!