söndag 25 januari 2015

Nytt hallbord

Eftersom min Malmö-väninna redan i höstas insåg vilken guldgruva "Glesbygds" loppisar utgör, så tog vi oss en liten sväng efter frukostföreläsningen igår. Bara här i byn finns det ju tre ställen inom gångavstånd från Solhäll som håller öppet om lördagarna, så det blev en liten lagom runda. Bästa fyndet gjorde jag själv faktiskt. På Erikshjälpen stod nämligen ett litet grått bord med svängda ben och "fotklackar" och fullkomligt ropade mitt namn. Ännu ett sånt där fynd som jag släpar hem utan att ha den minsta plan för vart det ska ta vägen, men för 70 (ja, SJUTTIO!!!) kronor vore det ju nästan kriminellt att inte slå till. 

Väl hemma med mitt fynd konstaterade maken ganska snart att det där lilla bordet nog minsann skulle passa bra i hallen innanför glasverandan (som vi lite halvt på skoj kallar biblioteket, eftersom den fram till nu har inrymt husets enda bokhyllor). Och tänk, det gjorde det ju också! Alldeles helt perfekt!


Lådan har fantastiskt fina snickrade fack och rymmer redan mitt måttband och lite annat sånt där som man vill ha nära till hands, och färgen är ju redan som klippt och skuren. Hur i allsindar kan man sälja ett sånt gediget hantverk, som faktiskt känns antikt på riktigt, så billigt?? Och vem skänker bort sådana här grejer överhuvudtaget??? Det övergår mitt förstånd. Fast glad för det är ju jag, som nu har ett helt perfekt nytt gammalt bord i hallen!

9 kommentarer:

  1. Superfint fynd, ja nog är man tacksam att en del skänker bort sådana saker:)
    Varma hälsningar,
    Sofie

    SvaraRadera
  2. Kanonfint!
    Härligt att göra fynd sådär.

    Kram

    SvaraRadera
  3. TUR att du köpte det!!!! Kriminell vill ju vi inte att du ska vara! :):)

    Superfint! Ja jisses... loppis är bara bäst!!!

    Kram Milla

    SvaraRadera
  4. Vilken snabla tur du har med dina fynd och vilken gulgruva att ha loppisar så nära, och jag kan tro att det är helt andra priser i "Glesbygd" än i metropolen Malmö!

    Du är förundrad över att någon kan sälja ett så fint bord så billigt, men det kan jag tala om, att röja ett dödsbo, som jag gjort ett par gånger, är ingen lek. Till slut ger man bort och slänger rubb som stubb av ren utmattning. Det är många fina prylar som jag minns att jag bara slumpade bort efter min pappa. Men, men...! Alltid kommer det ju till nytta av någon (du t.ex.)) som uppskattar sakerna!
    Bordet är ju som ett litet smycke!

    Fortsätt nu och njut av söndagen!
    Kram
    Lisa

    SvaraRadera
  5. Vilket fynd. Ja, nog är det i glesbygd som man kan göra de där riktiga fynden.
    Ha en fin söndag!

    SvaraRadera
  6. Du är verkligen ett riktigt fynd-proffs. Jag kan inte heller fatta hur ett så fint litet bord kan säljas för en så liten summa. Helt otroligt faktiskt.

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Önskar att jag kunde göra såna fynd! De loppisar och antikaffärer jag besöker har inte direkt sådana facila priser. Eller så har jag helt enkelt inte näsa för det! :-)
    Ha en trevlig kväll!
    /Jenny

    SvaraRadera
  8. Ja,hur tänkte människan som lämnade bort det...? Jättefint! :) Anna

    SvaraRadera
  9. Jättefint litet bord! Om jag var kriminell skulle jag direkt komma och tjyva det :-) Du verkar ha helt fantastiska loppisar i närheten!

    SvaraRadera

Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!