Över smålandsgränsen

Söndagsmorgonen började bra. Med den extra vintertidstimmen vi fick under natten till idag, så kunde jag sova extra länge utan att skämmas. När jag väl hade fått benen över sängkanten och lite frukost i magen, så körde maken och jag på en liten utflykt för att titta på de brinnande höströda träden.

Som av sig självt körde bilen över smålandsgränsen, upp till Gottåsa Antik. (Längs väg 23 någon mil eller så norr om Älmhult.) Här finns alltid mycket fint att titta på, och den gamla stenladan i sig är riktigt storslagen. Vi brukar inte komma tomhänta härifrån, och det gjorde vi inte den här gången heller.

Jag köpte en smidesgrej med krokar att hänga på väggen. Antingen ska jag nog försöka göra plats för den i köket, eller så hamnar den kanske nere i tvättstugan. För att hitta vettigt fotoljus, så hängde jag upp den på en befintlig spik ute på glasverandan så länge, och här passar den ju också. Kanske kan det bli en kryddtork till nästa sommar?

Ja, sen vet ni ju att jag har talang för att köpa smått galna grejer, som inte riktigt går att förklara. När jag stod där bland alla fina antikviteter så kändes livet plötsligt meningslöst utan en getformad kanna till kaffemjölken. Haha! Jag säger då det... Obotlig är nog bara förnamnet på åkomman jag lider av.

På vägen hem körde vi inom IKEA i Älmhult för att köpa förvaringslådor att ha på vinden och nya kuddar till sängen. Värmeljus och vanliga ljus blev det naturligtvis också, men det behöver man ju nästan inte säga. Vi passade på att äta middag när vi ändå var där, och jag festade till det lite extra med en Halloween-bakelse i efterrätt. 

Nu sitter jag hemma i soffan och kuckilurar i den tidiga skymningen. (Att det blir mörkt tidigare är ju nackdelen med vintertid, men det där med en extra timme på morgonen uppväger allt.) Det är nog dags att sätta på lite eftermiddagskaffe, så att jag får inviga min nya mjölkkanna, hihi!