Grind till köksträdgården

Redan förra sommaren släpade jag hem en gammal trädgårdsgrind, som jag hittade i Ödeshög på vår resa uppåt landet. Den var egentligen i ganska sorgligt skick med flagnande färg, två ruttna brädor och en bräda som saknades helt. Sånt där skrämmer ju inte mig, och idag (på vårens hittills varmaste dag) tog jag tag i Operation Renovera Grinden. Såga, borra, skruva, snickra, slipa, måla... Tänk, jag kan nästan allt, hihi! Och nu så här i slutet av dagen har jag en prydlig liten grind in till köksträdgården.

Som vanligt körde jag med inställningen "Hur svårt kan det va'?" och samma ovetenskapliga approach som jag brukar. Jag är nog inte riktigt färdigtänkt när det gäller höjden på grindstolparna. Antingen kapar jag dem i samma vinkel som den yttersta grindspjälan (bra förslag av grannen!) och målar dem vita, eller så kapar jag dem bara rakt av en bit och sätter sådana där förzinkade ändkulor ovanpå. Jag får nog grunna lite mer på det där. Dessutom behöver de förankras lite bättre i marken med rejälare jordankare än de jag kom hem med, så nu står de bara lite provisoriskt. 

Ja, så kan man också tillbringa vårens hittills varmaste dag. Vilket ljuvligt sommarväder vi har haft, och vilken ljuvlig försommarkväll det är! Men underbart lär vara kort den här gången, för redan imorgon blir det sämre väder igen. Fast då kan jag ju stå i köksfönstret och titta ner på köksträdgården och min fina lilla grind, hihi!