måndag 22 januari 2018

Lattjolajbanlåda

Efter en storstädning i NO-preppen på sitt jobb räddade maken ett par unikaboxar med handtag från ett säkert öde på soptippen. Någon gång på 70-80-talet innehöll lådorna allt man behövde för att göra ett trevligt NO-experiment, men tiderna ändras ju som bekant och lådorna hade nog mest stått på en hylla och samlat damm de senaste decennierna. Ni kan ju gissa vem som snabbt tiggde till sig den gröna av de två!


Lådan är inte bara grön, den är också som gjord för förvaring av frö- och lökpåsar och annat smått man kan behöva hålla reda på. En lattjolajbanlåda för trädgårdsnördar, med andra ord. Klart man behöver en sådan!


Får man långtråkigt medan man väntar på våren kan man ju alltid göra instuderingsfrågorna och grupparbetsuppgifterna som sitter kvar i locket, hihi! Fast det där med NO var aldrig min starka sida i skolan, så jag får nog googla svaren...


För övrigt undrar jag om det är kört för de där tre påsarna med tulpanlök, som jag köpte på rea på rean i december. De hann aldrig komma i jorden innan det frös på, men jag tänkte att jag kanske kan pilla ner dem i en kruka och ställa i ladan så länge. Funkar det tro, eller är det försent? Man kan ju iallafall försöka.

söndag 21 januari 2018

Rosa tulpaner i gul burk

Idag har jag pysslat i köket. Diskat och plockat undan lite, medan jag har lyssnar på poddar i mina trådlösa hörlurar. Så ljuvligt det är att bara vara hemma och skrota, i synnerhet när dagsljuset silar in i stugan. Det är man inte direkt bortskämd med om vardagarna.


Jag ville ha en stor kruka att sätta gårdagens tulpaninköp i, men det var så mörkt igår kväll, så jag orkade inte gå ut i ladan och rota. I pysselrummet i källaren hittade jag en stor gul plåtburk, som jag tömde på sitt innehåll och använde istället. Det blev riktigt charmigt. Lite Villa Villerkulla möter Bråkmakargatan, så där. 


Den gröna löparen köpte jag på Indiska för några veckor sedan. Jag älskar den där dovt grågröna färgen, som passar så bra till de flesta färger här hemma. Ja, den funkar till och med i röda rummet!


Nu väntar jag på att eftermiddagskaffet ska bli klart. I ugnen står en plåt med smörcroissanter som vi ska mumsa därtill. (Löjligt gott, det där.) Och så har jag köpt årets första nummer av Allers Trädgård som jag också tänkte spisa till kaffet. Vad mer kan man begära av en söndag i januari?

lördag 20 januari 2018

Språkets gåva och vackra tulpaner

Jag tog mig med buss till stan redan vid halv 12, för att hinna springa några ärenden och ta en snabb fika innan det var dags att lyssna på Christopher O'Regan på Regionmuséet. Det var verkligen en angenäm upplevelse att höra honom berätta live; karln har ju både språkets gåva och en otroligt behaglig berättarröst, och dessutom en rejäl dos humor som pricken över i. En timme flög förbi som ingenting.


Jag och min kollega fick en kort pratstund med honom i dörren på vägen ut, vilket var trevligt. Sen köpte jag med mig två buntar tulpaner och några kvistar eukalyptus från ett blomsterstånd på Stora torget, innan jag satte mig på "Glesbygds"-bussen och åkte hem igen. 


Ni vet väl förresten att man kan gå guidade visningar i Gamla stan i Stockholm med Christopher O'Regan som ciceron? Mer info om det hittar ni HÄR

(Länkarna i dagens inlägg är helt osponsrade.)

fredag 19 januari 2018

Isrosor

Termometern visar minusgrader sedan några dagar tillbaka, men fast jag egentligen är en riktig fryslort tycker jag att det är riktigt skönt med den torra kylan. Alla med erfarenhet av hur gräsligt råkall och eländig en skånsk vinter med plusgrader kan vara, förstår precis vad jag menar. Och det är ju så vansinnigt vackert med isrosor på fönsterrutan. (Även om det förmodligen betyder att vi har otäta fönster, men det visste vi redan...)


Och så bockar vi av ännu en arbetsvecka i kalendern. Ikväll tittar jag på "Scott och Bailey" på SVT, och imorgon har jag (och en sisådär hundra andra) en date med Christopher O'Regan på Regionmuséet i Kristianstad. Tur att jag har ringt och bokat biljett, för jag läste i tidningen att det är helt slutsålt. Alldeles säkert en konsekvens av TV:s genomslagskraft, skulle jag tippa. 

Happy Friday, allihopa everybody!

torsdag 18 januari 2018

Inspektion i dagsljus

I sin igenfrysta damm har Putte suttit och undrar vad det är som händer bakom henne. Är det en koja? Eller ett scoutläger? Nej, det är ju vårt stugbygge som skymtar där bakom den nakna snöbollsbusken och forsythian! Och den nya stenbumlingen som grävskopan grävde upp. Titta vad stor den är, hurra!


Sedan grunden gjöts innan jul har det inte hänt så mycket mer med vårt stugbygge. Betongen måste härda ordentligt innan murandet av väggar tar vid. Som skydd har vi haft det provisoriska vindskyddet ett par veckor, men igår tog de bort brädorna, så nu ligger presenningen direkt ovanpå betonggrunden.


Bakom smatten sticker det upp ett gult plaströr, där det sedermera ska dras el ner till stugan. Hålet bort dit fyllde de igen på en gång, så där ser marken redan förhållandevis OK ut. Lite värre är det med stråket runt huset där grävskopan och lastaren har kört...


Fast för en och en halv vecka sedan var de ju här och fyllde igen hjulspåren så gott det gick, så nu ser det ändå aningens lite bättre ut. Autostrada-känslan får vi nog ändå leva med ett tag till... Det har blivit en ny nivåskillnad mellan de olika markdelarna, som fortfarande känns ovan. Här får vi nog fixa till lite grann sedan, när allt byggande och körande är över. Sedan bilderna togs har vi fått mer snö, som hjälper till att kamouflera det trista lite grann så länge.


Ikväll är planen att jag ska duscha och gå och lägga mig tidigt, så att jag kan bädda ner mig med senaste numret av "Drömhem och Trädgård". Nog vore det gott att hinna bläddra i lite trädgårdsböcker också, innan det är dags att släcka lampan. För tänk så många roliga trädgårdsprojekt jag har att se fram emot säsongen 2018! I vilken ände ska jag börja, månntro?

onsdag 17 januari 2018

Little Joseph

Ni som följer den här bloggen vet ju att jag gör det till lite av en sport att fynda second hand, men även en gammal loppisräv som jag faller ibland handlöst för dyra moderna designergrejer. Som ljushållaren Little Joseph, designad av formgivaren Maxim Velcovský från det tjeckiska designkollektivet Qubus. 


Little Joseph har funnits på marknaden ett bra tag, en sisådär 10 år eller så, och räknas visst redan som en modern klassiker av dem som förstår sig på sånt. Jag har spanat på honom under åren, både på bloggar och i inredningstidningar, men jag brukar ju inte direkt vara först på bollen när det gäller vad som är trendigt. I början tyckte jag att han nästan var lite läskig, men efter ett tag kom jag fram till att han har en charm som vinner i längden. Vad säger ni, är han creepy eller cool?


Ett decennium senare än alla andra klickade jag så hem mitt eget exemplar av Little Joseph, och idag anlände han med DHL. Vid fotograferingstillfället ikväll råkade det bästa ljuset finnas i hallen innanför glasverandan, så nu hamnade han där till att börja med, men känner jag mig själv rätt kommer han att flytta runt på olika ställen här hemma innan han hittar sin plats. 


Kanske tycker jag om honom för att han påminner mig om Lisa Larsons lilla luciatåg, där både tärnan och lucian bär ljuset rakt upp från huvudet. Jag älskar de där små figurerna och sörjer alltid lite när jag måste packa ner dem i början av januari, men nu kan ju Little Joseph få bli min lille året-runt-stjärngosse, hihi! 

tisdag 16 januari 2018

Livat i holken

Vi fick två trärena fågelholkar i julklapp. Vilken himla trevlig present! Målarfärgen ingick i julklappen, så det var ju bara att skrida till verket. Tanken från givaren var nog att maken och jag skulle måla en var, men medan han var upptagen med annat kunde jag (i vanlig ordning) inte hålla mig, utan målade båda av bara farten. De blev riktigt fina!


Holkar ska man ju helst hänga upp på hösten eller på vårvintern, och eftersom jag har bestämt att det är vårvinter nu så är det nog läge att börja fundera på var de ska sitta. För att fjäska lite extra för eventuella framtida hyresgäster tänkte jag ta lite överbliven adventsmossa och lägga i botten. Hoppas att någon vill flytta in, så att det blir lite livat i holken framöver!

måndag 15 januari 2018

Vitaminkick på Tulpanens Dag

Den 15 januari varje år är det Tulpanens Dag. Idag alltså, hurra! För att vara på den säkra sidan och inte riskera att bli utan, så fuskade jag och köpte mina tulpaner redan i helgen. Med några kvistar vaxblomma och lite eukalyptus blev det precis en sådan där rufsig bukett som jag gillar så mycket. 


Egentligen gillar jag ljusrosa tulpaner bättre, men jag får medge att det känns som en riktig vitaminkick med lite knalligare rosa i den annars så grådystra tillvaron. Fast ska jag vara ärlig (och det ska man ju) så firar jag tulpanens dag varje dag så här års. Mitt stående nyårslöfte varje år är ju att unna mig tulpaner så länge säsongen varar. Ett enkelt sätt att överleva oxmånaderna, och bra mycket billigare än terapi, hihi!


Den andra höjdpunkten med dagens datum är att min kör äntligen återsamlas för årets första övning, hurra! Extra bra att vi övar på måndagar, för sen har man bunkrat upp positiv energi som varar veckan ut. Där kan man också snacka om en riktig vitaminkick!

söndag 14 januari 2018

För 45 kronor blandat

Jag slank inom en snabbis på en av byns lokala loppisar igår. Där är det alltid full rulle på lördagarna, och omsättningen på prylar brukar vara ganska stor. Jag kom därifrån med lite småplock för sammanlagt 45 kronor: En gammal butelj, en pytteliten ugnsform i grönt porslin (som jag nog mer tänkte ha som tvålkopp nere vid badkaret), 10 gamla tändsticksaskar och en shabby fake-grunka med texten "Merry Christmas" på ena sidan, som det nog har varit en liten julgrupp i en gång i tiden. Inte speciellt vacker, men jag tänker ju alltid att jag kan göra om saker.


Tändsticksaskarna är inte jättegamla, utan snarare från den där nyutgåvan som kom för några år sedan. Jag tycker iallafall att de är jättevackra. Som små konstverk.


Den där shabby fake-grejen målade jag om redan idag. Man tager ju som bekant vad man haver, så det blev grön träbets igen (samma som på julträdet och julkyrkan), och när jag var klar var den riktigt fin. Den blir bra som förvaring för några av mina badrumsskåpsfavoriter.


Det där lilla målarprojektet har varit dagens hittills enda riktiga aktivitet. Annars har jag mest legat i soffan, druckit kaffe och zappat mellan konstiga TV-program. Ibland behöver man sådana dagar, och idag var det visst en sådan dag. Och ikväll blir det bästa TV-programmet just nu: "Bron" med fantastiska Sofia Helin som Saga Norén. Me like very much!

lördag 13 januari 2018

Clooney och Pitt

Ibland köper jag blommor på byns finaste lilla blomsteraffär som jag hinner glömma vad de heter innan jag kommer hem. Idag var det dock inte så svårt, eftersom jag bara behövde tänka på två stiliga Hollywood-herrar. Den ståtliga ranunkeln heter nämligen Clooney, och honom tänker man ju gärna på. De silvergröna kvistarna är en slags glansbuske som heter Pittosporum, och det där med Pitt var ju också ganska lätt att komma ihåg. (Av andra anledningar med, för den delen...) Vad anemonen heter förtäljer inte historien, men när det gäller gorgeousness platsar den ju mer än väl i sällskapet.


På glasverandan är det kallt och fuktigt så här års, så där vill man helst inte vara mer än 30 sekunder i taget. Januari månads bästa fotoljus bjuder den iallafall på, så ibland får man ta på sig en tjocktröja och bita ihop. 


Nu ligger jag i startgroparna för att plocka undan lite i köket och dammsuga bort granbarr ur golvspringorna i röda rummet och ute på glasverandan. Granen åkte nämligen ut den vägen imorse, efter att ha stått naken i ett hörn och väntat på det hela veckan. Här i "Glesbygd" är det så fiffigt ordnat att man ställer granen ute vid vägen och fäster 40 kronor i en av grenarna, och sen kommer Lions och hämtar den. Mycket praktiskt, det där. 

fredag 12 januari 2018

Vartefter andan faller på

Fredag igen, hå hå! Och nog är man redo för det efter årets första hela arbetsvecka. Det är märkligt det där, vad snabbt det går att glömma att man faktiskt hade semester så sent som i förra veckan...


Vad helgen kommer att innehålla står ännu skrivet i stjärnorna. Skönt är det iallafall med oplanerad tid, då man bara får freestyla och göra saker lite vartefter andan faller på. Förhoppningsvis blir det både tid för flit och lättja. Att det där sista räknas som en av de sju dödssynderna måste väl vara preskriberat för länge sen...

torsdag 11 januari 2018

Glada ansikten och ett föreläsningstips

I den smala gången mellan sovrummet och hallen på baksidan möts vi dagligen av ett gäng glada ansikten. Där hänger det nämligen några sköna omslagsbrudar från 1956 års upplaga av tidningen "Hela världen". Jag älskar de där ansiktena! Och jag älskar det äppelkindade friska skönhetsidealet, som trots allt verkade råda för 60 år sedan. (Iallafall i den här tidningen.) Egentligen är tjejerna sex stycken, men bara fyra fastnade på bild. Fotovinkeln här är inte den lättaste, om man säger så...


På tal om något helt annat, så läste jag just att historikern Christopher O'Regan (från mitt favorit-TV-program "Det sitter i väggarna") föreläser på Regionmuséet i Kristianstad den 20 januari. Han är ju så himla behaglig att lyssna på, så jag skulle absolut kunna tänka mig att gå dit. Kanske ett tips för fler av er, som bor i krokarna? Mer information om föreläsningen kan du hitta om du klickar HÄR.

onsdag 10 januari 2018

Hur hamnade vi här?

I januari 2008 bodde vi fortfarande i  "Storstad", som i den här bloggens barndom var mitt kodnamn på Malmö. (Vilket ni säkert har räknat ut för länge sedan.) Vi bodde i en 3,5-rumslägenhet nära Möllevångstorget, och för första gången i livet kände jag att jag var redo för hus. Jag kan bara säga att hus i Malmö med omnejd var galet dyra redan på den tiden, och eftersom vi inte ville skuldsätta oss upp över öronen övergick husplanerna ganska snart till planer på ett fritidshus. Gärna ett som man kunde vistas i året runt.


Varken maken eller jag hade någon som helst anknytning till "Glesbygd" (som ligger i den nordöstra utkanten av Skåne, vilket ni säkert också redan har räknat ut), mer än att vi brukade köra igenom byn när vi körde till Ryd i Småland (som maken har familjeanknytning till). De gånger svärmor var med i bilen så kommenterade hon alltid att hon tyckte det såg så charmigt och välordnat ut här. Och det gjorde det ju. Någonstans där började ett frö att gro. Dessutom kändes naturen väldigt nära, vilket var viktigt för min man. 


Jag hängde mycket på Hemnet på den tiden, och det tog inte lång tid för mig att upptäcka vad man faktiskt fick för pengarna i den här delen av Skåne. Det är nästan lite pinsamt att erkänna det, men Solhäll var bara det andra huset vi tittade på.  Det hade stått tomt i över 1,5 år, men maken och jag klev in i det skruttiga huset och bara bestämde oss: "Det här tar vi!" Spontanitet var bara förnamnet, och det var nog en och annan som tyckte att vi var helt galna. Men eftersom prislappen var galet låg, och eftersom det inte handlade om ett permanentboende utan ett fritidshus, så kände vi att vi inte hade något att förlora. Vi lade ett bud och var husägare några timmar senare. Och så började vår kärlekshistoria med Solhäll.


Det som var tänkt att bli ett fritidshus blev så mycket mer. I två år pendlade vi fram och tillbaka mellan Malmö och Solhäll så gott som varje veckoslut. Vi jobbade i stan om vardagarna, men så fort det blev fredag kastade vi oss i bilen och körde de 12 milen upp till "Glesbygd". När det var dags att återvända till stan på söndagkvällen kändes det tyngre och tyngre för varje gång, och när vi hade hållit på så i 2,5 år fattade vi beslutet att flytta hit permanent. Det har vi aldrig ångrat!


Under 10 år har det hänt mycket med Solhäll. Idag är vårt skruttiga lilla hus inte fullt så skruttigt. En hel del renoveringar har det blivit genom åren, men stugkänslan finns fortfarande kvar. När vi flyttade hit permanent var jag rädd att den där känslan av total förälskelse skulle försvinna, men det har den inte gjort. Snarare tvärtom! "Dig får de bära ut med fötterna före!" sa vår hantverkare skämtsamt en gång, och han hade så rätt.


Vi flyttade från en lägenhet på 85 kvadratmeter till ett skevt litet hus på 76, vilket man väl ändå får kalla downsizing. Det är ett faktum att vi aldrig hade köpt det här huset om vi hade vetat att vi skulle bo här permanent. Tänk vilken tur att vi inte visste det!

tisdag 9 januari 2018

Chelsea i backspegeln

Fotografering om vardagkvällar i januari är inte direkt min paradgren. Istället bjuder jag på ett allmänt ihopplock av opublicerade bilder från Chelsea Garden Show från 2017, som jag hittade i min dator när jag satt och frossade i gamla trädgårdsbilder. Okommenterat den här gången, men en bild säger ju ofta mer än 1000 ord. Och nog blir man smått sjuk av sommarlängtan när man ser grönskan och allt det blommiga vackra?










I år har jag inte planerat in något återbesök, men någon gång i framtiden vill jag absolut åka hit igen. För dig som är sugen på en tur redan i år (om det finns biljetter kvar) finns det mer information att hämta i det HÄR inlägget. (Klickbar länk.)

måndag 8 januari 2018

Pyssel, plock och grävning

Sedan gårdagens pyssel och plock är några röda äpplen allt som finns kvar av julen här hemma. Ja, förutom det faktum att det står en naken julgran kvar i ett hörn i röda rummet. Den hämtar Lions först nästa helg, så det är ingen brådska att få ut den. Det är ändå märkligt hur skönt det är att städa bort allt man njöt så mycket av att plocka fram för bara ett par veckor sedan. Människan är ombytlig...


Under dagen har grävfirman varit tillbaka och fyllt igen den djupa "vallgraven", som skapades runt huset i samband med grävning och betonggjutning tidigare i vinter. Det var mörkt när vi kom hem, men efter en snabb titt kan vi konstatera att lagningen nog får ses som provisorisk. Fast det där med landscaping får vänta till senare i vår, när allt är klart. Klart är det iallafall att vi får en ny nivåskillnad på den sydöstra hörnan av huset, som förändrar utseendet på den delen av tomten ganska rejält. Det är ju faktiskt nästan lite spännande!

söndag 7 januari 2018

Våren börjar i januari

Och så rullar livet vidare. Precis som det alltid gör. Helt utan anmodan. Och idag har jag har bestämt att från och med nu så börjar våren i januari. För solen har silat in i stugan hela dagen, och jag har tagit bort adventsstakarna och fyllt köksfönstret med gröna växter och köksbordet med rosa tulpaner. Den gamla gröna hushållsvågen som stod där tidigare har ersatts med den nya gamla gröna hushållsvågen. Den är jag fortfarande lite nyförälskad i. Eller är det vårkänslor som spirar i kroppen?


Ute är det minusgrader och frost. I fönstret står det fortfarande en vintrig amaryllis, och Lisa Larsons lilla Kalle har både mössa och tjocka tumvantar. Men har man bestämt att våren börjar i januari så gör den det. Svårare än så är det inte.


Den vita kannan är gammal och kommer från min farmors kök. På så sätt är hon fortfarande med, här hemma hos mig, i det lilla och vardagliga. Det känns fint.


Idag har jag målat fågelholkar. Man ska sätta upp dem på vårvintern, står det på en papperslapp som låg i paketet. Det passar ju bra, nu när vi har enats om att våren börjar i januari.

lördag 6 januari 2018

När livet levts färdigt


Så var Du en länk till en värld, som var. 
En epok sedan länge förliden. 
Och med hjärtat varmt och med hjärnan klar 
levde Du helt i tiden. 
Och finge vi be om en gåva ännu, 
det vore att åldras så vackert som Du 
och möta vårt öde så 
värdigt som Du, 
när livet levts färdigt. 

/Pär Lagerkvist

Farmor 1914-2018

fredag 5 januari 2018

Trettondagsafton

Efter tre intensiva dagar på jobbet, så är årets första arbetsvecka redan över. Jag unnade mig en hel halvtimmes komp i eftermiddag och kröp ner i sängen för en liten power nap när jag kom hem. Inte för att jag vet om jag blev så speciellt mycket piggare av det, man skönt var det iallafall. Och mysigt! Adventsstjärnan står kvar några dagar till, medan ljusbollarna får hänga kvar året runt. 


Om någon undrar över den tjusiga rördragningen i hörnan, så leder rören vatten upp till ett element på vinden. Lite industristil så där, haha!) Och om min lilla tupplur var tillräckligt lång för att hålla mig vaken till JVM-hockeyfinalen i natt återstår att se, men jag skulle inte satsa pengar på det...

torsdag 4 januari 2018

Planer på nytt bord

Trädgårdsplanerna för 2018 börjar redan bli monumentala i skallen på Fröken Grön, haha! Jag känner för att ändra och förbättra både det ena och det andra; inte minst i samband med stugbygget nere i moraset, då det helt plötsligt kommer att finnas nya ytor att ta sig an. Det är svårt att veta i vilken ände man ska börja planera, men något som känns väldigt konkret och greppbart är att fixa ett nytt trädgårdsbord till den stenlagda uteplatsen på södersidan. Bordet vi har där idag är både för litet och alldeles för rangligt, och dessutom vill vi gärna ha något som är gediget nog att kunna stå ute året runt. 


Vi tänker oss ett längre bord, gärna med kryssben och en bordsskiva av tjocka gamla plankor. Dessutom vill jag gärna ha ett hål mitt i bordet även fortsättningsvis, så att vi kan ha parasollet kvar. Det behövs nämligen lite skuggmöjligheter, för solen står på här större delen av dagen. Dessutom ser det så himla trevligt ut när det är uppfällt, och så är det även mysigt att sitta där under när det duggregnar.


Vi har faktiskt redan pratat med snickaren som är med och bygger bastustugan, och som har varit på Solhäll tidigare och byggt den väggfasta bokhyllan i röda rummet och vägg- och takpanelen ute i smatten. Han hade redan bilder i sin mobiltelefon på precis ett sådant bord som vi menar, så han var helt på banan. Tänk så bra! De svarta bänkarna från IKEA tycker jag fortfarande om, men de blir nog alldeles för korta om vi får ett längre bord. Kanske vi får snickra nya bänkar också, eller så får vi hitta på något helt annat.


Lite mer plantering i anslutning till uteplatsen vill jag också ha. Kanske något fint prydnadsträd, lite blommande buskar och eventuellt ytterligare någon rabatt. Jag älskar att gå och drömma om sånt där! Fast att följa strikta planeringar är inget för mig. Känner jag mig själv så kommer jag säkert freestyla lite vartefter jag hittar växter som jag tycker om i vår och i sommar. Att låta saker och ting växa fram allteftersom andan faller på är mer min melodi, men det brukar ju bli bra det med.

onsdag 3 januari 2018

Det där med försådd

Så här års borde man väl sitta med näsan i Impecta-katalogen och drömma om vilka frön man ska köpa hem. Fast vet ni, det där med försådd är inte riktigt min grej. Jag är rent ut sagt himla dålig på det. Kanske är det helt enkelt så att jag har för dåligt tålamod med att "dutta" och "dalta" med pyttesmå frön och klena små plantor. Fast nog beundrar jag alla som har gröna fingrar på riktigt och orkar göra allt from scratch. Själv är jag ju så otålig och vill att det ska vara färdigt med en gång...

Förra våren sådde jag faktiskt egna tomater, av sorten Tiny Tim. Plantorna blev riktigt fina, men usch vilka trista och smaklösa tomater. Och så himla tråkigt att ha 8 plantor av samma sort, när man kan ha 8 olika. På makens skola odlas det ju dessutom flera olika sorters tomatplantor, som man får köpa uppväxta och klara för 10 kronor styck, så då  kan man ju undra om det verkligen är värt besväret att dra upp egna. För 80 spänn slipper jag ju besväret med att "dalta" och "dutta".


De enda fröna jag kommer överens med är sådana man kan stoppa direkt i jorden framåt maj-juni. Som krassefrön, till exempel. Där är jag faktiskt självförsörjande, både till slänten i köksträdgården och till krukor. Ibland har jag till och med plockat så många frön att det räcker till grannarna med. 


I pallkragarna sätter jag helst också sådant som går att så direkt på plats, som morötter, spenat och sallad av olika slag. Annars köper jag färdiga plantor. Jordgubbar, gräslök och dill kommer ju dessutom tillbaka år efter år, så färdiga plantor blir inte direkt någon dyr investering.


Zinnia vill jag inte vara utan. Dem direktsår jag också direkt i ett odlingstråg, och förvisso blommar de lite senare på säsongen när man gör så, men det kan man ju stå ut med. Förra året föll jag för frestelsen att förså någon ny persikofärgad variant, men de blev verkligen ynkligt klena och absolut inget att ha, så det känner jag inget behov av att göra om. 


Säkert kommer jag falla för frestelsen att förså något även i år. Det låter ju så trevligt när alla andra pratar om sina fröer och visar bilder på sina fina sådder. Men jag är verkligen urkass på det där med att "dutta" och "dalta", så jag vet redan nu att jag mest kommer bli besviken. Tur för mig att det finns växtloppisar, hihi!