onsdag 20 juni 2018

Som en hemlig låda

Så klev jag ut genom dörrarna på jobbet och tog steget in i nästan sex veckors ledighet. Känslan man har när allt liksom bara ligger orört framför en och väntar är helt obetalbar. Lite som att stå framför en ännu oöppnad låda, som man vet är fylld med härliga hemligheter.


Maken och jag firade semesterns första timme med att shoppa lampor på IKEA i Älmhult. Just det var i och för sig kanske inte så spännande, men nu har vi iallafall takbelysning i stugan och det känns himla fint. Imorgon firar vi sommarsolståndet med en riktig midsommarbastu. Halleluja, amen!

tisdag 19 juni 2018

Pausbild

Att komma hem med en ny burk färg ledde visst till att det inte blir något vettigare blogginlägg än så här idag. Det blir en pausbild, helt enkelt. Men en vacker sådan, på blommande gräslök från Den Engelska Trädgården. Jag har fler bilder att bjuda på därifrån, men det får bli en annan dag.


Dags att ställa klockan för sista gången på nästan 6 veckor. Imorgon jobbar jag min sista dag innan det är dags att gå på semester. Tänk, så ljuvligt att få vara hemma och pyssla i en och en halv månad! För det är nog precis vad jag tänker göra, nu när vi har sommarstuga på tomten, hihi!

måndag 18 juni 2018

Svarta bergen

I slutet av varje läsår brukar vi åka på en liten utflykt på mitt jobb. Idag var just den dagen, och den här gången blev det ett litet strövtåg i hembygden, kan man säga. Vi hamnade här:


Svarta bergen är ett område i nordöstra Skåne där man bryter diabas, som är en svart magmatisk bergart. Hägghults stenbrott är fortfarande aktivt i en nyare del av området, men det gamla stenbrottet är vattenfyllt idag och är verkligen en mäktig syn. 




Den gamla delen av stenbrottet fungerar som ett slags arbetslivsmuseum idag, där man får lära sig mer om hur stenbrytningen gick till förr i tiden. Författaren Harry Martinson bodde i trakten som barn och skrev så här i sin kända roman "Nässlorna blomma":

"Män i slokhattar växte ur marken. Vart barnen gingo för att leka öppnade sig avgrundsdjupa stenbrott, svartmyllrande av män med dynamit i händerna. Deras munnar voro fyllda av eder, sånger och väldiga försäkringar. De borrade in järnkäppar i berget; slog ner dem med släggor och så sköt de. Eld i berget! skrek de och klungade ihop sig i passet. Då dånade det där nere och stationssamhället gungade till. Så var det varje dag, hela dagen, överallt var det förbjudet att gå. Landskapet var uppfläkt och urholkat."


Många konstnärer, både svenska och internationella, arbetar i diabas, och på Hägghults stenbrott finns det mycket kul att titta på när man vandrar runt på området.




"Vad är ni för typer som springer runt här och stör?" undrade den här filuren och hans vänner. 


Diabasen från Svarta bergen lär vara ovanligt fin. Bland annat Empire State Building i New York är klätt med diabas, som kommer härifrån. Har ni vägarna förbi i sommar kan jag verkligen rekommendera ett besök här. 

söndag 17 juni 2018

Målarverkstad i stugan

Medan jag var på trevlig utflykt igår var maken hemma och primade putsväggarna och grundmålade träväggarna. Idag har vi fortsatt måla, och eftersom det småtråkiga underarbetet redan var avklarat, så gick resten av arbetet mer eller mindre som en dans. Den råa träpanelen (som är vanlig fasadpanel) fick en grågrön färg från Jotun som heter 1283 Lys grå umbra, medan de pusade väggarna rollades med kulören 1624 Letthet från samma kollektion. (Taket målade vi med vit matt panelfärg redan för någon vecka sedan.) Träet sög färg som bara den, så två lager räcker inte, så det blir till att handla mer färg någon dag i veckan. 


Vi skippade silikatfärg på väggarna och körde en något mer lättarbetad variant från Jotun, som heter Premium mur. Fröken Grön leker proffsmålare i loppisfyndad målarjacka. Är man inte proffs, så kan man ju iallafall se ut som ett proffs, haha! (Hoppas företaget vars logga finns på ryggen är bra, för nu får de ju lite gratisreklam.)


Jag älskar att måla, men hur man lyckas göra det utan att söla ner hela sig övergår mitt förstånd. Färg från topp till tå är mer min melodi. Men resultatet brukar bli bra ändå, och det är ju huvudsaken. 


Vi målade även inne i den lilla skrubben, som också har putsade väggar på två väggar och fasadpanel på de andra två. Det här utrymmet är egentligen tänkt som ett litet förråd, men i golvplattan är det redan förberett om man vill dra in avlopp för toalett framöver. Därför bad vi också byggarna att fixa till en liten fönsterrad med glasbetongblock när de murade upp väggen, så att det inte blir så klaustrofobiskt här inne. 


Nu är den där lilla fönsternischen nästan finast på hela huset! Lite som inne i badrummet. Kanske kommer vi att använda utrymmet som omklädningsrum istället för att ställa tältsängar och annat trist där. 


Man längar ju lite tills vi får dra av golvpappen, men det gör vi inte förrän vi har målat träväggen en omgång till. Däremot var det en befrielse att få dra bort den blå maskeringstejpen från fönster, elurtag och strömbrytare. Vi kör med svarta Renova-brytare i hela stugan, precis som i badrummet. Svart gör sig så himla bra mot de vita väggarna. På väggen till höger om bastudörren sitter kontrollpanelen till bastun, och den matchar ju riktigt fint i färg. Jag kunde inte låta bli att ställa dit en liten krukväxt på fönsterbrädan, för att få lite inredningskänsla.


När vi är färdigmålade kommer byggarna tillbaka och sätter dörrfoder och golv- och taklister. (Det är därför vi har kunnat fuska lite med målningen i mötena där.) De ska också sätta in en dörrkarm med dörr in till förrådsdelen. Sen får maken och jag grunna vidare på vad dörrar och fönsterbräden ska få för färg. Vi tänker oss att olja in dem i något med lite färgpigment i, men vi får väl se vad som passar ihop med golvet, helt enkelt. 

lördag 16 juni 2018

En dag på Österlen

Redan vid halv elva i förmiddags svängde jag in i somriga Simrishamn, där mina två tjejkompisar anslöt från Malmö. Första anhalten var loppisen på Suckarnas gång, som aldrig lämnar någon besviken. (Får visa mina loppisfynd en annan dag.) Sen blev det en liten tur upp på stan, där jag min vana trogen fotade den maffiga väggmålningen på innergården vid Österlens museum


Ett besök på Apokekarns känns ju också obligatoriskt när man ändå är i Simrishamn. Den där lilla trehjuliga mopeden är ju to die for. Tänk att glida ner till Konsum hemma i byn i en sådan. Då hade man lätt varit coolast på hela parkeringen, hihi!


Inne i affären klämde jag på allt som var grönt, och det var mycket. Man ville liksom ha en av varje grej, fast helst det där gröna bordet.


Sen lämnade vi Simrishamn bakom oss och styrde kosan norröver. Strax söder om Kivik ligger Svabesholms Kungsgård, där man både kan äta, bo och dregla över fina antika saker i deras pryllada. 


Här åt vi gott i caféet, som ligger i ett vackert gammalt vagnslider på gården, och jag upptäckte sommarens must-have drink: Lemonad med smak av jordgubb och mynta från Kiviks musteri. Så makalöst gott och uppfriskande!


Målet med utflykten till Svabesholm var ett efterlängtat besök i Den Engelska Trädgården, som är en visningsträdgård med inspiration från just England. Den förtjänar ett alldeles eget inlägg någon dag framöver, men jag kan säga redan nu att ni absolut måste stanna här om ni är i krokarna. Så himla fint! 


På vägen hem sladdade vi inom Kiviks musteri en halvtimme innan stängning, med en alldeles speciell mission: Att bunkra lemonad med jordgubbs- och myntasmak så att det räcker hela sommaren lång!

fredag 15 juni 2018

Avslutningstider

Det är skolavslutningstider. Min skola hade sin avslutning redan förra veckan, och då kom jag hem med så här vackra blommor:


... och en sirligt vacker "blomsterbur", som fullkomligt skriker Fröken Grön! Kan det vara så att jag har elever som har hittat hit till bloggen, tro? Eller så känner de bara sin fröken väldigt bra.


Ikväll varvar vi ner arbetsveckan med chips- och melonmiddag. Det blir så ibland när man inte orkar laga något riktigt. En av fördelarna med att vara vuxen, hihi!

torsdag 14 juni 2018

Det där med jordgubbsodling

Genom åren med egen köksträdgård har det där med jordgubbsodling inte funkat så bra som man skulle kunna önska. Förra sommaren grävde jag helt sonika upp jordgubbslandet, köpte nya plantor och stoppade ner dem i en pallkrage istället. Och nu! Nu kan vi njuta av ljuvligt solmogna jordgubbar varje dag! Förvisso inte alltid så stora, men med fantastisk smak.


Det finns inte mycket som slår det där med jordgubbar ändå. Jag skulle kunna leva på bara det så här års. Och jag hoppas att lyckan har vänt nu, när det gäller det där med egen jordgubbsodling.

onsdag 13 juni 2018

Skyfall

Jojo, man fattar att det regnar mycket i "Glesbygd" när man sitter på jobbet och får ett massutskickat SMS från vattenbolaget, där de informerar om översvämningar. Man fattar att det har regnat mycket när man kommer hem och ser en tankbil som pumpar vatten ur entrén på ålderdomshemmet nedanför backen. Man fattar att det har regnat mycket när man kliver ur bilen och ser att regnmätaren i trädgården nästintill är fylld till bredden. 


Ikväll behöver man nog iallafall inte vattna i köksträdgården...

tisdag 12 juni 2018

Stilleben vid källartrappan

Jag gjorde en ny liten display vid källartrappan i söndags. Devisen var som vanligt man-tager-vad-man-haver. Och jag haver ju en hel del, hihi! Man kan ju undra om jag älskar att göra små trädgårdsstilleben för att jag har så himla mycket loppisbråte att använda i mitt "rekvisitaförråd" ute i ladan, eller om jag har samlat på mig den där bråten för att jag älskar att göra stilleben. Hönan eller ägget, liksom. 


Det har varit så himla stökigt vid källartrappan hela våren, med svarta sopsäckar, gamla betongplattor, trädgårdsredskap och annat mög, så det kändes onekligen dags att städa upp. Vår gamla Höganäs-ho hade frusit sönder över vintern (vi glömde visst att tömma den på vatten i höstas...), så jag bytte plats på den och gjutjärnshon som stod vid ladan tidigare. En tung rackare...


Den högbenta pallen hade jag i växthuset tidigare, men nu har jag så många tomatkrukor där, så den fick flytta ut. I korgarna står två Hikul-havtornplantor och väntar på kommande rabattprojekt.


De två glasflaskorna kommer från loppisbutiken Canville i Osby, den gröna porslinskulan (den minsta i ett set om tre) från Lövparkens Trädgård i Fagersta och den vackra skruvade stången från en smedja på Österlen. I zinkhinken tänkte jag plantera en rosa svartöga som står i växthuset och väntar, och det vackra flätade klätterstödet, som den ska få klättra i, har Pernilla gjort.


Runt hörnet på södersidan blommar kantnepeta, vädd och riddarsporre för fullt och drar blicken ifrån den fula uppkörda gräsmattan. Det gröna fågelbadet på pinne hittade jag på Den Stora Trädgårdsfesten på Sofiero förra året. 


Jaha, så "bidde" det visst ett stilleben till. Om man utgår från mängden bråte som fortfarande står kvar i ladan, så kan det nog bli fler framöver, haha!

måndag 11 juni 2018

Ny vecka

Och så kör vi måndag igen. Ny arbetsvecka, nya möjligheter, nya friska tag. Det känns som om det har börjat bra, för i natt kom det ÄNTLIGEN regn! Förvisso var det inte så många millimeter den här gången, men luften är helt annorlunda idag och marken känns faktiskt inte fullt så torr och dammig. Törs man hoppas på mer, tro?


Den här veckan ska maken och jag fortsätta målningen invändigt i stugan, och på lördag väntar en liten tjejutflykt till Simrishamn och Kivik för min del. Då står loppisen på Suckarnas gång på schemat, och alldeles säkert en hel del trädgårdsrelaterade trevligheter. Det blir bra, det!

söndag 10 juni 2018

Söndagssvep från Solhäll

Ännu en dag med en temperatur närmare 30-strecket. Ljuvligt och jobbigt på samma gång. Jag började iallafall dagen med att besöka en kär kollega, som bor i  grannbyn i söder. Hon skickade meddelande till mig igår om att hon hade plantor hon ville bli av med, och det tackar man ju inte nej till. Nu har jag både squash och vattenmelon i en pallkrage i köksträdgården och ampeltomat, superhet gul chili och en taggig gurksort från Argentina inne i växthuset.


Resten av dagen har jag blandat slappande med småpyssel. Bland annat har jag fyllt igen hålet där elektrikern har dragit in elkabeln från stugan in i källaren. Det ligger en överbliven hög med makadam nere i moraset, och den kom väl tillpass nu. Den gamla gjutjärnsluckan döljer ett knallgult plaströr, där kablarna går ner i marken. Jag lagade även några andra håligheter i gräsmattan på baksidan, när jag ändå höll på. När det blir lite drägligare väder (läs: regn) får vi slänga på lite matjord och gräsfrön ovanpå. 


Fikat har man ju också hunnit. Min amerika-svägerska är hemma på besök och kom med godsaker:  Mint Chocolate Milanos-kakor från Pepperidgde Farm. My favorite! De är verkligen förrädiskt goda, och jag äter dem bara när jag är ensam så att jag inte behöver bjuda, haha!


Vid kastanjestaketet frodas Louise Odier i värmen. Jag flyttade henne hit efter att ha gett upp kampen mot svartrostsjuka på platsen hon stod tidigare, men i år ser hon frisk och kry ut så här långt. (Bladet uppe i högra hörnet har inte svarta fläckar, men ätna hål av något slag...)


Sen småpysslade jag lite vid källartrappan, men det får jag visa en annan dag, för nu måste den här lortgrisen gå och duscha. Imorgon börjar en ny arbetsvecka (näst sista innan semestern), och imorgon kväll ska jag till Kommunhuset här i byn och gå en utbildning för röstmottagare inför höstens val. Tänka sig!

lördag 9 juni 2018

I målartagen

Efter frukost hoppade maken och jag in i vår bil (som för övrigt fortfarande är utan AC...) och drog till färgaffären i grannbyn. Där inhandlades bland annat vit panelfärg, som vi sedan målade taket i stugan med. Ett gammalt slagbord råkade vi visst också få med oss hem, från en av traktens alla helgöppna loppis- och antikställen. Kanske får det bo kvar här, så att man har någonstans att sitta och spela spel om man vill. (Och det vill maken och hans vänner.) 


Det var utmärkt torktemperatur idag, så efter en fika på bänken utanför kunde vi dra på ytterligare ett lager. Så ljust och fint det blev! De putsade väggarna tänker vi måla med vit silikatfärg, och på den liggande panelen lutar det åt att det blir en ljust grågrön jordfärg, som vi hittade ett prov på i färgaffären idag. Den har ett stänk av umbra i sig och passar fint ihop med golvet, som ni kan se på bilden. Fönsterbrädorna har vi inte riktigt bestämt än. Kanske betsar vi dem, kanske målar vi dem.


Och som belöning för väl utfört arbete fick jag måla ytterdörren röd. Vi hade inget färgnummer, men hittade en gammal färgburk i källaren som färgaffären analyserade, och nog liknar det färgen på våra övriga dörrar. Hurra, så fint det blev! Så mycket Solhäll, liksom.


Redan igår kväll ställde maken ner ett gammalt vagnshjul vid väggen på framsidan. Nu kallar han stugan för Glada hjulet och låtsas att det är ett litet värdshus, så ikväll blir det en flasköl där nere på bänken, hihi!

fredag 8 juni 2018

Hux flux ett litet hus

Byggprocessen här hemma börjar gå mot sitt slut. Idag har byggarna varit här och fixat de sista stora grejerna, som stuprör och plåtar på vindskivorna. De kommer tillbaka och fixar golvlister och lite smågrejer efter att vi har målat invändigt, men annars är det mesta faktiskt klart. Det är nästan ofattbart att tänka att det första murblocket lades så sent som första maj och att det hux flux plötsligt står ett litet hus nere i moraset! Vi är verkligen otroligt nöjda med slutresultatet och ger våra byggare stående ovationer.


Fästena till den löstagbara spröjsen på framsidan hade kommit på villovägar (förmodligen fanns de aldrig med i leveransen), men fönstertillverkaren skickade nya utan något som helst knot, så nu är den också på plats. Spröjsen gjorde onekligen massor för slutintrycket!


Jag kunde naturligtvis inte hålla mig, utan var tvungen att genast prova hur framsidan blir med lite "inredning" på plats. Växterna lånade jag från uteplatsen, och den gamla bänken är ett loppisfynd från förra sommaren. Sittplankan var vitmålad men flagnade betänkligt, så jag skrapade av den med en stålspackel. 


Det är maken som har skissat på hur stugan ska se ut, men ett av mina önskemål var att vi skulle sätta upp gammaldags stuprör i samma modell som på vårt "stora" hus. Förvisso dyrare än de man hittar på byggvaruhusen, men jag tycker det gör så himla mycket för helhetsintrycket. Några rosa sommarljus (för övrigt utsedd till årets sommarblomma 2018!) blev fina planterade i en gammal träkruka.


På kortsidan som vetter mot köksträdgården ställde jag den lilla soffan jag fick av en flyttstädande bloggkompis förra året. Den behöver en omgång ny färg, men är redan ett fint blickfång när man står i växthuset och kikar bort mot stugan. 


Någon trappa har vi inte än, men det kommer sen. Tills vidare använder vi en gammal lastpall som "landgång", och det går ju bra det med. 


Nu återstår att grunna på hur vi ska göra med landscapingen runtomkring. Någon form av "träbrygga" runt huset funderar vi fortfarande på, men ett alternativ vi överväger är att lägga gårdsgrus runt hela stugan och kanske göra gångar av plattor istället. Det känns bra att vi inte behöver bestämma det nu, utan kan känna efter i lugn och ro. I gattet som har bildats upp mot gräsmattan (eller det som en gång var gräsmatta...) vill jag iallafall ha någon form av portal. Klätterrosen Rosenholm ligger nervikt längs syrenbersån vid pumpen och väntar på att få något att klättra på igen.


I natt tänder vi den lilla utebelysningen ovanför dörren, så att vi kan stå inne i köket och titta ut ner mot stugan, hihi! Imorgon tar vi oss nog en första runda till färgaffären, om jag känner oss (mig) rätt. Vi får se vad vi hittar på.

torsdag 7 juni 2018

Constance Spry och torka

Det är verkligen rosornas år på Solhäll i år. Constance Spry var vansinnigt fin redan förra året, men i år växer hon så det knakar och svingar sina grenar upp över rosbågen vid sidan av köksträdgården. 


Busken är lite glest nertill, men där växer det snart upp astilbe och andra perenner, som täcker lite grann. Rosa rosor, det är min grej det!


Som en marsipanros på en grön prinsesstårta!


På andra sidan rosbågen växer det en hasselbuske, som jag stammar upp och klipper hårt varje sommar. I år är den megarufsig redan så här i början av juni. Jag får nog dra fram häcksaxen snart.


Constance Spry, hon blommar som om varje dag vore den sista. Och med facit i hand gör hon nog rätt i det. Det är över en månad sedan det regnade ordentligt i min del av Skåne, och enligt prognosen är det inte mycket hopp i sikte heller. Onekligen en tuff start på sommaren 2018 för min stackars trädgård. Man undrar ju vad det kommer att finnas kvar till midsommar...