måndag 20 augusti 2018

Proppfullt päronträd

På den gröna bänken nere vid snäckdammen törs man inte sitta, för då trillar det ner päron i huvudet på en. Vårt gamla päronträd är verkligen proppfullt med frukt i år! 


Vad det är för sort vi har vet jag faktiskt inte, men de är små och lite mosiga och i ärlighetens namn inte så jättegoda. Gråpäron av något slag, skulle jag tippa. Fast getingarna tycker om dem, och maken brukar faktiskt plocka med sig en påse att ha till mellanmål på jobbet. Han säger att man får äta fyra åt gången för att det överhuvudtaget ska vara lönt, hihi!


Vildvinet som klättrar uppför stammen bidrar förmodligen inte till att förlänga livet på trädet, men det bidrar onekligen med lite lummighet. Fågelholkarna som vi satte upp tidigare i år har nästan försvunnit i grönskan!


Det har känts som om trädet har levt på lånad tid under alla tio år som vi har bott här, och det har det säkert också gjort långt dessförinnan. Stammen lutar väldigt brant ner mot moraset, och de grenar som finns kvar är murkna och bär snart mer mossa och lava än löv. 


Men trädet är ju så vansinnigt vackert! Och det gör så himla mycket för stämningen i trädgården. Den dagen det faller för gott kommer jag verkligen gråta på riktigt. Men vem vet när det blir. Om hundra år kanske det står kvar där det står...

söndag 19 augusti 2018

Sätta punkt för helgen

Igår kväll firade vi en nybliven 50-åring i Åkarp. Partytält i trädgården, ett helt gäng goda vänner och ljumma vindar borgade för ett särdeles trevligt kalas. När vi styrde kosan hemåt på natten var det fortfarande 18 grader ute, och nog kändes det lite som sommar ändå. 


Idag har himlen varit gråtung hela dagen. Även om temperaturen har legat över 20-strecket så har det ändå varit lite höst i luften. Jag satt i soffan med gåshud på armarna i förmiddags, och resten av dagen har jag hasat runt i fårskinnstofflor. Det där med gränsen mellan årstidsskiftningarna är nog ändå mycket en mental grej för undertecknad. När semestern är slut så är det höst direkt, liksom. Fast inte mig emot. För första gången i mitt liv har jag ju längtat efter att få frysa i sommar, hihi!


Ett annat säkert tecken på att jag börjar förbereda för höst är att jag har tröttnat på att vattna utomhuskrukor i tid och otid. Tur att det finns tåliga grejer, som till exempel pelargoner. Finast i år är mina vitrosa hängpelargoner, som dessutom är extra tåliga med mörkgröna läderartade blad.


I växthuset har jag visst också börjat hoppa över kvällsvattningen var och varannan kväll, men där är det å andra sidan inte lika varmt som det har varit under sommaren. Jag får nog ändå ta mig en liten sväng dit med vattenkannan nu. Och sen blir det söndagsbastu, hurra! Ett fint sätt att sätta punkt för helgen.

lördag 18 augusti 2018

Trädgårdstips

Idag kikar jag in en snabbis med två trädgårdstips till dig som är sugen på en utflykt nästa helg. Fredag till söndag går årets upplaga av den stora trädgårdsfesten av stapeln på Sofiero, med mängder av inspiration, scenprogram och försäljning av olika slag. Mer information hittar du om du klickar HÄR!

Bildkälla

Söndagen den 26 augusti är det trädgårdsdag på Bäckaskog slott. Det är förvisso en ganska liten trädgårdsmässa i jämförelse med Sofiero, men den brukar vara väldigt trevlig. Mer information om det HÄR!


Vi får se om jag tar mig ända till Helsingborg i år, men Bäckaskog ligger på lagom avstånd för ett par timmars utflykt på söndag. Kanske klämmer jag in båda två, om andan faller på.

fredag 17 augusti 2018

TGIF och true crime

Till rytmen av ett regn (bokstavligt talat, inte 80-talsdängan) kikar jag in för att önska er alla en trevlig start på helgen. Ännu en vecka har fullkomligt svischat förbi, och det är dags att landa i soffan och pusta ut. 


Själv varvar jag ner efter en intensiv arbetsvecka med en rejäl tacosallad och ett avsnitt eller två av galet spännande true-crime-serien "The Staircase". (Går att se både på Netflix och på SVT Play.) Man upphör aldrig att fascineras av verklighetens dramaturgi, om man säger så. Se den!

torsdag 16 augusti 2018

En oväntad vänskap

Tidigare i sommar utspelade sig ett roligt litet skådespel på vår uteplats. Maken och jag stod i köksfönstret och kikade på vår lilla kaninkompis (som är lite av en stammis i trädgården), när plötsligt en vinglig liten råka landade alldeles i närheten. Han fick syn på kaninen och bestämde sig helt uppenbarligen för att påkalla dennes uppmärksamhet, för han började sprätta runt där på stenarna, fladdra och greja med vingarna och åma sig som bara den. "Kolla på mig! Kolla på mig! Kolla 'rå!"


Efter en stund hade råkan samlat mod och hoppade helt sonika fram till kaninen och ställde sig alldeles bredvid. Sen satt de där sida vid sida en bra stund och liksom bara hängde med varandra. Så coola!


Kaninen tröttnade dock efter ett tag och hoppade iväg in i buskarna. Råkan satt kvar och verkade hoppas att hans nya kompis skulle komma tillbaka, men icke. Sen gav han upp och flaxade iväg mot nya djärva mål. Ibland är verkligheten onekligen mer underhållande än TV! 

onsdag 15 augusti 2018

Två fat och en brandsläckare

På min födelsedag fick jag en peng av mina föräldrar att köpa något fint för. Den låg verkligen inte och brände hål i plånboken för länge, för när jag hämtade min bukettpresent på byns finaste lilla blomsteraffär i måndags hittade jag ett stort metallfat som var så himla vackert. Jag tänkte att det skulle passa fint att ställa ovanpå ett gammalt underrede till ett tvättställ, och det gjorde det.


Underredet är verkligen allt annat än rakt, men vackert ändå i all sin rostiga förgänglighet. På den lilla "hyllan" längst ner ställde jag en kruka med murgröna, och ringen i mitten blev en finfin hållare för en glaskula.


För att jämna ut slutsumman på affären (jag skyller iallafall på det) plockade jag med mig ett plastfat, som går i samma vackra färgskala (metall-grön-turkos) som metallfatet. Under gårdagens regn förvandlades det mindre fatet till ett litet vattenbad, vilket var riktigt trevligt. Jag skakade fram ytterligare några glaskulor som får ligga och guppa där. 


Det är riktigt vackert med fallfrukt i fatet. Och här är bildbeviset på att bloggerskan hade strumpor och riktiga skor på sig häromdagen, för första gången på en sisådär tre månader, hihi! (Fast redan idag var sandalerna på igen.)


Imorgon ska jag på brandutbildning med mina kollegor. Sist jag var där var brandchefen lite mästrande och sa att vita brandsläckare i hemmen verkligen inte var att rekommendera, eftersom de inte är lika synliga som de röda. Jag poängterade för honom att vi som äger vita brandsläckare nog är de enda hemägarna i hela landet som faktiskt har våra brandsläckare framme och inte undangömda i garderoben. Efteråt mailade jag honom en bild från gröna rummet här hemma, där släckaren verkligen står på första parkett. Det ska bli kul att se om han har lagt till bilden i sin PowerPoint-presentation som ett föredömligt exempel, haha!

tisdag 14 augusti 2018

Skyfall och planteringsabstinens

Ordet lagom tycks verkligen inte finnas i vädergudarnas vokabulär, för är det inte alldeles för varmt och torrt, så svämmar regnvattnet över på alla bredder. För andra gången i år fick jag ett SMS från vattentjänst om att "Glesbygd" drabbats av översvämningar efter extrema skyfall under dagen. Tydligen pumpas det bort vatten både här och där i byn, fast Solhäll har klarat sig bra. Återigen visar sig fördelarna med att bo i en backe. En och annan blomkruka och zinkbalja fick jag iallafall tömma när jag kom hem.


Inte behöver jag vattna i pallkragarna ikväll heller. Där växer i ärlighetens namn inte så mycket i år, men vattenmelonen verkar nöjd med de senaste dagarnas väderlek. 


Det var faktiskt ett tag sedan jag behövde vattna i mina krukor också, eftersom det har regnat mer eller mindre varje dag sedan förra onsdagen. Det tackar vi för, för jisses så många timmar och så många kannor vatten jag har lagt på att hålla dem vid liv i sommar... Mycket som såg visset och slokande ut tidigare har verkligen sträckt upp sig, och på flera ställen blommar det som aldrig förr. Jätteverbenan i mina zinkhinkar, till exempel. Jag tycker det är så läckert!


Ett säkert hösttecken är att jag börjar bli kvällstrött. Fast det har kanske mer att göra med omställningen från nästintill noll aktivitet under semestern till långa intensiva dagar på jobbet. Och nog är det lite mysigt att få dra på sig mysbrallor och sweatshirt när man kommer hem, istället för linne och shorts, som man annars har bott i hela sommaren. Igår hade jag till och med fårskinnstofflorna på mig! Fast lite lagom varma sensommardagar kan jag absolut tänka mig framöver, så att man kan börja dra i några av alla de där trädgårdsprojekten som aldrig blev av under semestern. Lite planteringsabstinens har man allt... 

måndag 13 augusti 2018

Bukettprenumeration

Idag påbörjar jag ett nytt levnadsår, tänka sig. Gammal som gatan börjar man bli, men det är fortfarande några år kvar tills jag kan stoltsera med att ha vandrat på jorden i ett halvsekel. Maken uppvaktade på sängkanten imorse med trädgårdsplockade blommor och en skriftlig instruktion att bege mig ner till byns finaste lilla blomsteraffär efter jobbet. Där väntade en makalöst fin blombukett och ett löfte om att få komma och hämta fyra ytterligare buketter fyra fredagar i rad. 


I dagens bukett finns hortensia, eterneller, celosia (med det mindre smickrande smeknamnet "aphjärna", haha!), en vallmokapsel, olivkvistar och grässtrån av olika slag. Just en sådan där bukett som jag älskar.


Bara häromdagen skrev jag här på bloggen att jag ska unna mig nya snittblommor varje vecka. Nu blir jag unnad blommor av min fina make. Tänk, vilken makalöst bra present!

söndag 12 augusti 2018

En bra avslutning på veckan

Idag har vi haft våra föräldrar här på middag. Det hade ju varit trevligt att kunna visa er den vackra kolatårtan jag serverade till kaffet idag, men den kastade vi oss över innan jag ens hann tänka på att hämta kameran, hihi! Däremot kan jag visa den fina grönrutiga burken, som mina föräldrar hade med sig. Den blir ett finfint tillskott till vårt mussäkrade skafferi.


Trevligt är det också att visa upp veckans samlade regnmängd, som i nuläget är uppe i över 40 millimeter. Och det regnar i skrivande stund också! Idag är faktiskt första dagen som det nästan känns som höst i luften. Skönt att få ta på sig ett par mysbrallor och frysa lite. Det sistnämnda har man ju längtat efter, får jag säga. 


Nu längtar jag faktiskt efter höststunderna ute på vår glasveranda, som har varit totalt olidlig att vistas på ända sedan början av maj. Med facit i hand hade vi nog egentligen inte behövt bygga någon bastu i sommar, hihi!


Ikväll lägger jag mig tidigt och bläddrar i mammas gamla veckotidningar. Det blir en bra avslutning på den här veckan, och en bra uppladdning för en ny.

lördag 11 augusti 2018

I gröna rummet

Maken börjar nytt jobb nästa vecka och blev avtackad med fin bukett från sin gamla arbetsgivare igår. Nu står den i en emaljkanna på matbordet i gröna rummet och är rasande grann. I höst ska jag börja unna mig snittblommor igen. Det är ju verkligen vardagslyx när den är som bäst. 


På bordet står också två träljusstakar, som jag köpte på en flyttloppis här i byn tidigare i sommar. De är egentligen udda, men passar bra ihop. Dessutom är de målade i matta färger som passar himla bra hemma hos oss; en är off white och en är mörkt grågrön.


Det där bordet har för övrigt varit belamrat med alla möjliga projekt ända sedan midsommar, men eftersom det eventuellt ska ätas söndagsmiddag på det imorgon var det ju läge att städa upp där idag, hihi!


Vi passade på att vända på mattan, som har en tendens att "korva upp sig" i hörnet precis där man går. Nu hamnade det där hörnet in mot väggen istället, så att man slipper snubbla. Jag gillar färgsättningen och den rustika stilen på den där mattan, som faktiskt kommer från IKEA. Den bryter av fint mot allt det gröna. 


Det har varit extremt varmt och torrt även för krukväxterna inomhus i sommar, i synnerhet här inne i gröna rummet, som har fönster både mot söder och väster. Jag vet inte hur många gånger per vecka jag har vattnat dem, men en och annan har gett upp iallafall. 


Nere i moraset växer gullriset så det knakar. Det verkar helt oberört av torkan. Jag plockar in stora fång och sätter i vaser, eller som här i farmors gamla blåvita krus. Vackrast är de att plocka innan blommorna har slagit ut, medan de fortfarande är skira och limegröna. 


Det är tur att vi får gäster hit med jämna mellanrum, så att vi tar oss i kragen och städar emellanåt, hihi! Nu luktar det såpskurade trägolv. Min bästa doft i livet! 


Nu ska vi bara bädda rent i sängen också, så är huslyckan total sen. 

fredag 10 augusti 2018

Arga Johanne

Om man tyckte att vi hade ett rejält åskoväder i förrgår natt, så var det ju en viskning i säven mot när stormiga danskan Johanne dundrade in över oss vid tvåsnåret natten till idag. Goodness gracious me! Det blixtrade konstant, som värre än fotoblixtar på en galapremiär, och jag svär på att åskan slog i backen flera gånger under den halvtimme ovädret pågick. Det var onekligen lite småläskigt, får jag säga. Och inte kunde man somna om efter den pärsen... Vi var många som lullade runt som zombies på jobbet idag, haha!


Men sova ut får jag göra imorgon, för nu är det ju redan helg igen. Det ska visst regna, så det passar ju bra. Hoppas bara hon inte vänder och kommer tillbaka, den där arga danskan...

torsdag 9 augusti 2018

Murket gammalt träd

Kombinationen murket gammalt träd och osedvanligt många äpplen visade sig ödesdigert för vårt gamla äppelträd idag. När vi kom hem i eftermiddag fann vi nämligen att en jättestor gren hade gått av högt där uppe i kronan och att gräsmattan hade förvandlats till ett helt bollhav av fallen frukt. Det var i och för sig inte någon större överraskning, för vi har länge insett att vårt gamla träd lever på lånad tid, men nog känns det lite ledsamt ändå. Jag som har haft så sköna stunder i skuggan under det där trädet i sommar...


Maken hämtade några gamla plankor i ladan, som vi nu har pallat upp resterande grenar (vilket inte är så många, för trädet hade liksom redan bara grenar på halva sidan) med. Nu får vi hoppas att det håller. Alldeles bredvid äppelträdet har vi redan en stam från ett nedsågat träd, men det har varit så sedan vi flyttade hit, så det murknade nog för mer än ett decennium sen. Förvisso utgör den där stammen ett bra klätterstöd för Awakening-rosen, men man hade ju hellre velat ha det gamla fruktträdet.


Igår var lyckan däremot total, när det drog in en rejäl åskskur över "Glesbygd" på kvällen. Jag stod i det öppna fönstret med utsträckta händer i säkert 20 minuter och bara njöt! Närmare 11 millimeter blev det. Inga jättemängder, men tack och lov ändå, säger jag! Att sedan natten blev vedervärdigt kvalmig är väl sådant man får stå ut med... 


Mer regn ska det bli de kommande dagarna, och jag hoppas verkligen att prognosen stämmer. 

onsdag 8 augusti 2018

Utebliven masseffekt

I år grävde jag ner alla mina dahliaknölar direkt i jorden, i det gamla jordgubbslandet i köksträdgården. Jag såg framför mig vilken härlig masseffekt det skulle bli, när alla blommade samtidigt, så där läckert som jag sett på bilder i engelska trädgårdstidningar. Sen kom torkan, och nu har jag fullt sjå med att hålla dem vid liv. En mörkrosa variant som jag glömt namnet på har iallafall växt bra på höjden. Den är över 2 meter hög, tror jag!


Annars blommar det bara lite grann än så länge; det där med masseffekt känns det som jag kan glömma. Jag tänker att det faktiskt hade varit lättare om jag hade planterat dem en och en i krukor, för det är svårt att hålla jorden fuktig och få ner vattnet till rötterna. Det blåser ju så dant varenda dag också, så vattnet hinner knappt nudda jorden förrän det torkar...


Fast å andra sidan är jag lite mallig över att jag överhuvudtaget har dahlior från förra året. Jag brukar nämligen glömma att få upp knölarna ur marken innan frosten tar död på dem. Undrar just om de får uppleva nästa sommar också? Jag får försöka komma ihåg att gräva upp dem i höst också, men då underlättar det ju ändå att alla finns på samma ställe.


För övrigt fick vi äntligen AC:n lagad på vår bil häromdagen, så nu behöver vi inte köra omkring i lånebil längre. Hurra, vad bra!

tisdag 7 augusti 2018

Pumpor på gång

Eftersom det var så himla varmt redan första maj, så bestämde jag mig för att avvakta med sådd i mina pallkragar. Jag väntar fortfarande... Resultatet är onekligen en ledsam köksträdgård, men å andra sidan slipper jag ju vattna. Däremot lyckades jag pilla ner två försådda halloweenpumpaplantor i ett gammalt trätråg, och båda levererar faktist pumpor nu. Den ena är redan orange, så jag undrar om den ens kommer hålla sig ända till allhelgonahelgen. Det är nog tveksamt.


Den andra pumpan är fortfarande grön, så förhoppningsvis kan den vara min back-up, hihi! För att undvika att den blir platt och kantstött har jag lagt upp den på en gammal träpall. Den verkar trivas riktigt bra där, för den växer och frodas. 


I övrigt är det allmänt tråkigt att fotografera just nu. Allting ser ju så visset och dystert ut, och inomhus högar vi oss å det grövsta. Men, men... På fredag ska det regna, och städa kan man ju alltid ta tag i. Om man orkar.

måndag 6 augusti 2018

Slaggsten

När jag var liten var jag en stensamlare av rang. Jag och mina kompisar brukade byta stenar med varandra, som andra ungar bytte bokmärken. Högst i byteskurs stod vackra vita stenar från någon charterstrand, men några sådana resor var det ingen av oss som hade gjort i verkligheten. Däremot brukade jag plocka kilovis med slaggsten (även kallad Bergslagssten) i Västmanland varje sommar, som jag sedan använde som hårdvaluta i den tuffa byteshandeln hemma på gården i Uppsala. När jag rotade efter farmors vykort på vinden igår, så hittade jag just en sådan sten i en låda. Det kändes som att få en hälsning från 70-talet! 


Slaggsten är egentligen en restprodukt från järnframställning. "Stenarna" går att hitta i alla möjliga former och färger; ibland är de små och ibland är de stora, ibland är de ljusblå och ibland är de mörkblå, ibland är de gröna och ibland är de svarta. När jag var liten kändes det som att hitta riktiga ädelstenar! Vad som hände med mig gedigna stensamling minns jag faktiskt inte, men det var kul att hitta den här stenen på vinden. Teal-färgad kan man nog säga att den är, och nu får den bo ute i min trädgård. 

söndag 5 augusti 2018

Antikmarknad i byn

Idag gick den årliga antik- och samlarmarknaden av stapeln här hemma i byn. I år var den flyttad till vår fina hembygdspark, och jag får säga att det verkligen var ett smart drag, för miljön där är verkligen mysig. Marknaden är inte jättestor, men det är ändå tillräckligt många antikknallar för att det ska vara värt ett besök. Och så har vi ju så himla nära. 


Maken och jag tog oss en förmiddagspromenad (om man kan kalla 5 minuters gångväg för promenad, hihi!) dit. Som alltid är det roligt att bara titta runt, botanisera bland alla roliga gamla saker och prata med trevliga och kunniga försäljare. Just den här försäljaren kunde ju ändå ha tagit på sig lite mer kläder, tycker man...


Jag hittade en handlare som sålde gamla vykort och erinrade mig att jag hade en skokartong med gamla oskrivna vykort och gratulationskort på vinden. En gång i tiden drev nämligen min farmor en liten tobaksaffär i Fagersta, och korten kom därifrån. Handlaren var intresserad, så jag cyklade ner med kartongen senare på dagen, och han köpte allihop. Om jag gjorde en bra affär vet jag inte, men det känns faktiskt ganska ointressant. Det är bara roligt att korten hamnar hos någon som har vett att uppskatta dem, istället för att de bara ska ligga bortglömda i en dammig låda på vinden. Jag sparade iallafall fem kort som minne.


För slantarna jag fick för korten köpte jag en gammal knoppbräda till bastustugan, vilket vi faktiskt har letat efter. Nu blev den ju nästintill gratis, hihi!


Annars tycker jag nog att jag har varit riktigt duktig idag, som som inte kom hem med en enda grön oljekanna eller ett enda badrumsskåp, hihi! Dessutom har det varit riktigt blåsigt och skönt idag, och "bara" 19 grader på förmiddagen. Det tackar vi alldeles särskilt för.

lördag 4 augusti 2018

Ännu ett...

Augusti är verkligen loppisarnas tid i Skåne. Idag har jag lyckats klämma in en byaloppis i Verum, en flyttloppis på samma ställe, en bordsloppis vid Tydingesjön och en idrottsplatsloppis i Finja. Och ni kan aldrig gissa vad jag kom hem med... Ett badrumsskåp!!! Det fjärde i min samling, haha!


Det är onekligen lite knepigt, det där med att hitta ett badrumsskåp som passar i vårt nya fina badrum. De gamla retrovarianterna är himla charmiga, men ser så sjaskiga ut mot det rena vita kaklet. Jag provade faktiskt att måla om ett tidigare i vår, vilket blev hyfsat snyggt, men ändå inte riktigt klockrent. Dagens fynd är ett litet vitrinskåp i gediget trä med små glashyllor. Jag har redan målat om det ljusgrått. Knoppen är döful och ska bytas ut mot något annat. Om det blir aktuellt med att faktiskt sätta upp det här skåpet, vill säga...


En lykta hittade jag också, som nog inte är så gammal, men som redan har den perfekta rostiga patinan. 


Imorgon är det antikmarknad i vår lilla by. Förr om åren har den alltid ägt rum på marknadsplatsen i backen ovanför vårt hus, men i år går den av stapeln i byns fina hembygdspark. Det är nog ändå en mer passande miljö, får jag säga. Tänk om jag hittar ännu ett badrumsskåp, hihi!

fredag 3 augusti 2018

Glesbygdsglamour

I mina sociala medier flödar fredagschampagnen, dyra viner och glassiga drinkar. Själv festar jag loss på en rejäl portion Big Pack Vanilj och en burk päronströssel. Glesbygdsglamouren överträffar allt, hihi!


Så var min första arbetsvecka slut. Efter tre dagar med tidiga morgnar, intensivt arbete (nja...) och en termometer som har visat 30 grader eller mer i evigheter, så känns det fint med lite ledigt igen. Vi får väl se vad som händer i helgen. Eller inte händer, för den delen...

torsdag 2 augusti 2018

Here we go again

Efter att ha sett uppföljaren till "Mamma Mia" på bio i Kristianstad ikväll har mina mungipor fastnat i ett saligt flin som inte kommer försvinna i första taget. Inte för att manuset var speciellt välskrivet eller för att skådespelarna gjorde speciellt märkvärdiga prestationer (det var allt lite vi-har-roligt-tillsammans-på-sommarkollo-känsla över hela ensembeln), men vilket litet lyckopiller till film ändå! Jag vill också sjunga popdängor och dansa runt på en vacker grekisk ö med en massa glada människor... Och svänga med ett vackert hårsvall och le lika förtrollande charmigt som Lily James... Och leka "Titanic" i en båtför med Colin Firth...


Ikväll är första kvällen på länge som jag nästan fryser lite om armarna, och i natt ska temperaturen sjunka till 13-15 grader. Herregud, så skönt! Jag tror jag släpar ut min madrass och lägger mig ute på gräsmattan.