Om mitt "jag" för 10 år sedan hade träffat mitt "jag" så som jag är idag, hade jag nog blivit förvånad. För föga hade city slickern jag var då kunnat ana att jag skulle bli en sådan trädgårdstok. Jag, som tidigare bara hade bott i lägenhet i mitt liv, och som på sin höjd bara hade planterat petunior i balkonglådan på sommaren.
Kärleken var inte ens omedelbar när vi skaffade hus, för det första året på Solhäll gjorde jag nästan ingenting utomhus. Men sen sade det plötsligt bara pang, och för mig som redan älskade inredning inomhus, gick det plötsligt upp ett ljus. Att ha trädgård är ju verkligen att ge sig i kast med det ultimata inredningsprojektet! Eller "utredning", kanske man ska kalla det.
Det bästa jag vet är när jag får stå på huvudet i myllan och skita ner mig rejält. Och just det är jag faktiskt något av en expert på. Att trippa omkring i trädgården i ljuva blusar och små pittoreska förkläden har jag aldrig riktigt klarat av. Jord upp till öronen ska det helst vara, och jord upp till öronen blir det, när jag är i farten med något grävprojekt. Jag tror faktiskt att jag har varit en mullvad i ett föregående liv.
Och vem bryr sig om väder, när man får vara ute i trädgården och jobba? När man är mitt uppe i ett projekt vill man ju bli klar. För det är just att få se det färdiga resultatet som driver mig. Ofta ger jag mig inte förrän jag är klar, helst redan samma dag som jag har påbörjat någonting. Gränsen till manisk är hårfin ibland...
När jag är klar med något, sitter jag bara där i min trädgårdshattfrisyr och tittar. Jag drar djupa suckar av lycka, ojar över hur fint allt blev och känner mig så där odrägligt Lotta på Bråkmakargatan-nöjd, haha! För mest av allt gör jag fint för min egen skull. Jag erkänner dock utan omsvep att jag inte är någon vidare odlare, och att jag inte är speciellt kunnig när det gäller växtzoner, kompostering och namn på växter. Jag är nog faktiskt mer av en trädgårdsscenograf än en trädgårdsmästare.
Jag drömmer redan om vilka nya projekt jag ska hitta på under säsongen 2020. Det finns nämligen mängder av "oinredd" yta kvar att förbarma sig över i vår trädgård, men det faktum att man aldrig blir riktigt färdig är ju också en stor del av tjusningen.
Ja så är det när man blir drabbad av "trädgårdering".Härligt att jobba ute och se hur fint det blir! Det blir kul att få se vad som komma skall. Jejja
SvaraRaderaVisst är det härligt när man liksom blir ett med jord och växter. För mig är det terapi också, man glömmer tid och rum. Just att inreda eller utreda ute är ju så roligt. Läste lite trädgårdsdesign och sen är man fast.Nu längtar jag till årets säsong som ju startar inne i fönstren och i huvudet. Kraaam Pia
SvaraRaderaHärligt inlägg! Jamen känner igen mig i det där...att gräva, klippa och böka i trädgården är ju så gott för själen. Sen kan jag egentligen ingenting om trädgård utan det blir som det blir (ibland inte bra!!)
SvaraRaderaHa en glad helg nu och snart, snart är det VÅR!
Kram Titti
Det är ändå din egna resa som är det häftiga oavsett resultatet. Att bli nöjd och vara glad... det är härligt. Jag gör likadant - är bara barnsligt nöjd ibland struntar i om det blir något sen eller om andra gillar. Häromdan körde jag ner en gren i kompostkvarnen, en hög en, och hör hur det rasar ner jord och grus på hörselskydden, i håret och vidare...
SvaraRaderaHa det gott! Carina