Nästan kriminellt

Om man ska hitta skatter på loppis, så gäller det ofta att se det som inte är så uppenbart. Att se det inte andra ser. Att se potentialen i saker som vid första anblick inte är så tilltalande. På en idrottsplatsloppis i Finja idag stod ett litet bord kvar, 30 minuter efter att rusningen hade dragit över fotbollsplanen. Det såg förvisso inte mycket ut för världen, smutsigt som det var och med ful marmorerad plast klistrad över hela skivan.

Men när man vände på bordet såg man direkt att det var ett gediget hantverk i riktigt trä. Och när lite sprucken plastfilm hade pillats bort, så skymtade en gedigen träskiva där under. Jag skulle egentligen absolut inte ha några möbler, men ibland är det nästan kriminellt att inte köpa saker. Allra helst när de kostar 20 kronor.

Väl hemma pillade jag bort den där fula plastfilmen (vilket i och för sig tog sin lilla tid) och skurade av bordet med svamp och varmt diskmedelsvatten. Och nog var det ett ljuvligt litet bord som trädde fram bakom sin förklädnad! Nästan lite allmogeaktigt, med fasad kant på den en gång vitmålade bordsskivan.

Jaha, så nu har vi ett bord. Som jag inte vet om jag ska ge ny färg, och som jag defenitivt inte vet var det ska stå. Men som sagt, ibland är det nästan kriminellt att inte köpa saker. I synnerhet när det är riktigt gediget hantverk som bara kostar 20 kronor.