Persikohuset

Jag har ett favorithus här i byn (ja, förutom Solhäll då) som jag tittar lite extra på varje gång jag går förbi. Ett charmigt sekelskifteshus med vackra gamla fönster, blå veranda, en ljuvlig liten trädgård och ett persikoträd på framsidan som brukar digna av frukt så här i augusti. Lite Villa Villerkulla, så där. "Åh, det där persikohuset!" säger min granne och jag när det kommer på tal under våra trädgårdssamtal ibland. "Där skulle man bo!" Och tänka sig, imorgon går både hus och lösöre under klubban på sterbhusauktion.

Bild lånad från en annons på Facebook

"Jaha, så du ska flytta dit nu", säger maken och skrattar. Tja, om jag inte hade älskat vårt skeva lilla Solhäll så vansinnigt, så hade jag nog faktiskt nästan kunnat tänka mig det. Fast nu nöjer jag mig med att gå dit imorgon för att titta, och för att det är så vansinnigt kul med auktioner. Den som köper Persikohuset kan nog iallafall skatta sig lycklig. Det är ju trots allt det näst finaste lilla huset i byn, hihi!