I köksträdgården är jag mycket mer tillåtande när det gäller starka färger än i den övriga trädgården. Här platsar blommor i gult-rött-orange. Krasse i sluttningen upp mot grannarna i norr har blivit ett måste de senaste åren. Där trivs den bra och brukar hålla sig frodig och fin, oavsett om det är regn eller torka. I år har den slingrat sig ända upp på komposthögen!
Blommorna skiftar i färg från gult till brandgult till mörkt orange. Nog gör de sitt jobb och lyser upp i skuggan, och jag älskar det frodigt gröna bladverket minst lika mycket.
En del blommor blir till och med randiga! Fast just de blommorna är väldigt små.
Årets krassefrön kommer till största delen från mamma och pappas sommarö i skärgården. Förra året var jag nämligen lite slarvig och gömde fröna jag jag själv hade plockat på ett ställe som var så himla fiffigt att jag aldrig hittade dem igen. I år får jag skärpa till mig så att det inte blir likadant nästa år.
Jag har faktiskt tagit frön från den där katastrofkrassen som aldrig blev rosa, som utlovades på påsen. Kanske skärper den också till sig till nästa år, om den får en vinter på sig att begrunda sitt öde. Annars hamnar den på komposten snabbare än den tror, hihi!
Tänk, vad du har lyckats med din krasse! Den har jag slutat med - bladen blev gula och åts också upp - förmodligen av kålfjärilslarven som tydligen älskar krasse! Trist när inte färgen stämmer!
SvaraRaderaKram
Lisa
Förr hade jag ofta krasse men lyckades inte alltid. Var några år sen nu, sist jag sådde kom ingenting upp. Den är i alla fall jättefin och anledningen till att jag inte har den är säkert ändå färgen, men man får hitta ett ställe där det kan få vara lite knalligt. Jättefint i din köksträdgård!
SvaraRadera