Nya och gamla flaskor

Nog är det något visst med gamla flaskor? Allra helst de där i vackert blågrönt glas med emaljkork som man spänner fast neröver halsen med ett spänne. Det kan jag inte låta bli att köpa när jag springer på under mina loppisrundor. Här hemma hittar man dem lite överallt; både i växthuset, i tvättstugan, i skafferiet och i smatten, både med och utan innehåll. I lördags hittade jag visst två till!

Jag är förtjust i flaskor överhuvudtaget, faktiskt. I min hemmagjorda lemonadlåda tycker jag det är kul att stoppa ner sockerdricka och annat som ser trevligt ut när jag är på mataffären och botaniserar. Fast blodapelsinläsken till vänster har stått där ända sedan i julas; den var nämligen inte så god att dricka, så den har blivit kvar...

Helst hade jag velat ha ett helt sockerdricksträd, precis så där som Pippi Långstrump har. Det har jag drömt om i 40 år och det tänker jag att jag ska skaffa mig varje sommar, men sen minns jag alltid att jag är 44 år och borde sluta tramsa... En liten lemonadlåda på bordet ute i smatten är nog en bra vuxenkompromiss. 

Flaskor, som sagt. Det kan man aldrig ha för många av! Fast det säger jag ju om trälådor också. Och om terracottakrukor. Och om gamla trädgårdsmöbler. Och om plåtburkar. Och... Puh!