Färgchock och en och annan färgkrock

När jag köpte några krukor med tvillingsporre i början av sommaren, gjorde jag det i tron att blommorna skulle var rosa. Eller åtminstone ceriserosa. Sen började de blomma och visade sig vara röda. Det finns ändå något i färgkrockarna mellan de röda blommorna i kombination med den chockrosa dahlian och den vinröda acer-lönnen, som tilltalar mig. Galet grällt, men läckert på något sätt. 

I en zinkhink på uteplatsen blommar mina "fådda" luktärtor. De är så där helt perfekt karamellrosa och doftar verkligen helt obetalbart. Det var ett par år sedan jag orkade så egna luktärtor. Tur att man har en snäll granne, som tittar över med överblivna godsaker!

Pelargonerna jag köpte för att de var så billiga på marknaden i början i juni, bidrar också med färgkrock. Blombladen är mörkt chockrosa och stjälkarna är vinröda. Och så en ärggrön kruka som pricken över i. Ser ni förresten hur mossgrönt och fint det har blivit mellan plattorna på uteplatsen? "Ta bort, för guds skull!" finns det säkert en del som tycker. "Aldrig i livet" svarar jag då. Det är ju så fint, så fint!

I köksträdgården för mina zinnior en bortglömd tillvaro, tillsammans med en massa ogräs i ett gammalt baktråg. De är långa och rangliga så här på sensommaren, men får mig fortfarande att le.  Det är verkligen den ultimata snittblomman för små köksbordsbuketter. Nästa sommar ska jag nog så en hel pallkrage full.

Och så solhattarna förstås. Kan man annat än älska åsynen av dessa små rosa solar? De grällaste av de grälla, men precis som med smågodis, så kan man inte sluta "äta" dem. (Med ögonen, så klart.) Jag vill ha FLER!

Ja, färgchockar och färgkrockar är verkligen två ingredienser jag inte vill vara utan i min trädgård.