Städning i smatten och premiärdopp

Att städa i smatten kändes som ett alldeles lagom söndagsprojekt. Ja, eller ska jag kalla det sanering, kanske... Den var verkligen i desperat behov av en riktigt grundlig rengöring, för vi springer ju in och ut med skor den här vägen och drar in både grus och löv och gud vet vad. Dessutom brukar mina jordiga trädgårdskläder hamna i en hög i hörnan bakom dörren, istället för nere i källaren där de hör hemma, och det gör ju inte saken bättre. Jag tömde alla hyllor, rensade bort onödiga prylar, dammade och våttorkade alla ytor. Den smutsiga trasmattan åkte i tvätten, och plankgolvet dammsögs fritt från grus och såpskurades rejält med skurborste. Voilà!

När allt var rent, passade jag på att plocka om lite på hyllplanen. Min hemmagjorda lemonadlåda  får stå här nu, och en trälåda med handtag, som jag hittade i tvättstugan, får härbärgera ytterligare några flaskor läskeblask. "Bakspänning"-skylten i gjutjärn fick komma tillbaka upp på hyllan, och den gamla glasburken med visp likaså. I en trälåda från en loppis i Pasadena (California) förvarar jag stearinljus, och senapsburken jag fyndade i Lönsboda för ett par veckor sedan visade sig vara tillräckligt stor för att rymma alla värmeljus. Den gröna kaffeburken är tom, men står där för att  just den där gröna färgen är oemotståndlig, hihi!

Fönstret var väldigt smutsigt, så jag putsade av det både på insidan och utsidan med min superduperbraiga Kärcher-maskin. Spröjsen är en sådan där fuskspröjs, som sitter på utsidan och går att ta av, men jag tror faktiskt aldrig att vi någonsin har knäppt av den och rengjort den. Den var allt annat än vit på sidan som syns inifrån, så det var verkligen dags. När allt till slut var rent och doftade gott, gick jag ut i trädgården och knipsade av en bukett med höstaster att sätta i den vita emaljkannan. 

Sen blev det en tidig eftermiddagsbastu med premiärdopp i kallbadtunnan. Och tro't om ni vill, men jag badade faktiskt. FYRA gånger, till och med! Jag hade inte kallbadat sedan jag var i Finland någon gång i slutet på 90-talet, men detta är ju bara sååå ljuvligt! Känslan när man kommer upp ur det kalla vattnet och fortfarande är varm inuti och kroppen bara ryker, den är ju snudd på religiös. Sen kom grannarna över och provbadade de också, och vi var alla rörande överens om att detta är livet på en pinne. 

Nu är både vi och smatten skinande rena. Resten av stugan får vi skura av en annan dag, för nu gör vi ingenting vettigt mer idag. Over and out för den här veckan.