Min far tyckte nog att det hade varit lite väl mycket sjukdomsgnäll i stugan den senaste tiden, för igår kom det ett blombud med en riktigt uppiggande höstbukett. Så himla gulligt. Blir jag inte frisk nu, så vet jag inte.
Och tänk så väl buketten kom till pass, för den gamla hade stått på bordet i matrummet i två veckor och hade verkligen sett bättre dagar. Jag räddade ett par små eterneller, som jag har odlat själv, och stack ner dem lite i bakkant. De matchade väl inte färgskalan direkt, men det passade ihop ändå på något sätt. Vilka underbart mustiga höstfärger. Vad vore livet utan blommor? Det är ett så enkelt sätt att sätta guldkant på tillvaron.
Idag har jag haft en riktigt lång sovmorgon, och efter det ett trevligt loppisbesök på ett helt nytt ställe. Det får jag berätta mer om imorgon.
Både blombud och pumpabud, inte dumt, nej vad vore livet utan blommor, bra fattigt alltså.
SvaraRaderaNu får du krya på dig!
Vilken fin bukett du fick. Ja livet utan blommor vore ju förfärligt trist. Kram Pia
SvaraRadera