Sju timmar i trädgården

Jag vaknade ovanligt tidigt för att vara jag på en söndag. Förväntansfull som ett barn på födelsedagen. Det var ju utlovat riktigt skönt försommarväder idag, och det blev det minsann också. Jag var ute i trädgården sju timmar på raken, och för första gången i år kunde jag jobba utan tjocktröja, jacka och halsduk. Ljuvligt är bara förnamnet. 

Murgrönan hade mer eller mindre växt in över hela det grusade området runt gårdspumpen, så jag tog fram sekatören och klippte av precis hur mycket som helst. Trädgårdstunnan var proppfull när jag var klar. Lite ogräs fick jag också rensa bort från gruset, innan jag äntligen kunde ta fram min gröna däckstol från vinterförvarningen i ladan. Jag fuskade nog lite för mycket när jag målade den för två år sedan, för färgen har redan skavts av på flera ställen. Det får nog bli lite ommålning någon dag. 

Badkrukan Siw fick också komma fram i solen. Men det var värst vad smutsig hon har blivit. Jag får nog ta fram rotborsten och skrubba henne lite om rumpan, hihi!

Sen klippte jag rosorna vid träportalen och rensade upp på båda sidorna ner längs grusterrasseringen framför bastustugan. Jag fick frisera murgrönan här också, och på den vänstra sidan in mot buskaget får man alltid hålla efter kirskålen innan perennerna tar vid. 

Jag städade bort höstens lövhögar från gruset och klippte bort allt torrt och tråkigt från bambun. Betongfatet behövde jag bara vända på och fylla med vatten, för det har stått intill stugväggen hela vintern. 

Och så fick den röda bänken också komma ut. Den invigde vi sen när vi badade bastu. Det är så mysigt att sitta på den här sidan och titta ut över vår "hemliga" trädgård. Ungefär här tog orken slut, och jag gick in och satte på bastun. Bättre sätt att avsluta en arbetsdag i trädgården än ett rejält bastubad finns nog inte. Jag köpte lyxig saltskrubb från Rituals till makens födelsedag härförleden, som är helt ljuvliga att använda i bastun. Man blir både ren och len, och så luktar det ju så vansinnigt gott. 

Nu är det bara två arbetsdagar innan man är ledig igen. Och just den dagen blir det sommar på riktigt i Skåne. Hurra, säger jag. Det är verkligen inte en dag för tidigt. 

Rabattstädning och solcellsfontän

Vädret var över förväntan idag med sol och tvåsiffrig temperatur, så jag klämde in några trädgårdstimmar efter lunch. Min vårröjning är långt ifrån klar, så det finns fortfarande mängder av saker att ta sig an, men jag låter mig inte stressas över det utan tar ett avgränsat projekt i taget. Idag fortsatte jag rensa upp i boomerang-rabatten (den ser ut lite grann som en boomerang i formen) vid uteplatsen, som jag påbörjade redan i söndags. Jag klippte ner fjolårets vissna perenner och grävde upp en och annan kirskål. När jag var klar slängde jag på några säckar kogödsel som jordförbättring. Nu ser det riktigt prydligt ut, om än en smula tomt än så länge. Jag satte inga nya tulpanlökar här i höstas, men får glädjas åt att några av de gamla kommer upp även i år. 'Apricot foxx' vill jag minnas att det är. 

Både vattnet och solcellsfontänen blev kvar i kopparbaljan hela vintern. Det var is på vattenytan så sent som i förrgår morse, men den där pumpen är seglivad och överlever tydligen det mesta. (Peppar peppar ta i trä.) Den har hela åtta år på nacken, och med tanke på att den bara kostade mig 249 kronor, så får jag säga att jag är imponerad. Den kommer med olika munstycken, men jag använder nästan alltid samma: En variant med flera små hål, som får vattnet att spruta som en liten minifontän. Det plaskande ljudet är ljuvligt, i synnerhet som bakgrundsljud när man sitter vid bordet på uteplatsen. 

Klätterrosen 'Ghislaine de Féligonde' i det röda rostornet har tagit stryk i vinter, så den fick jag tyvärr klippa ner nästan helt. Fast det kommer mängder av nya skott nertill, så jag håller tummarna för att den tar sig. Den har dock bara två år på nacken, och klätterrosor ska man ju egentligen inte beskära så mycket alls de första åren, så vi får väl se hur det går. 

Runt foten på vårt sneda päronträd blommar ormögat för fullt. Det är verkligen en vårfavorit, får jag säga. Bladen är riktigt fina som marktäckare även efter blomning, men tyvärr brukar de inte hålla sig fina hela sommaren igenom, om man inte vattnar. Och det gör man inte. 

Imorgon ska det bli 17 grader, och sådana temperaturer får man ju säga att man har gått och längtat sig smått galen efter. Då ska jag vara ute i trädgården hela dagen lång. Jag längtar redan. 

Fredag med närodlat, sushi och TV

Morgonbesök hos tandhygienisten och hemmakontor fram till strax efter 14:00. Sen bestämde jag mig för att helgen nog måste börja. Jag hade någon liten tanke att jag skulle använda mina flextimmar till lite trädgårdsarbete, men det var så himla ruggigt ute att jag lade ner den planen ganska snart. 

Istället begav jag mig till byns finaste lilla blomsteraffär, som firar 15-årsjubileum just idag. Kalaset började redan utanför butiken med färgglada vimplar, och inne i butiken vankades det riktiga bio-popcorn och bubbel. Grattis och hurra, säger jag. 

Jag köpte luktärtsplantor, som floristfröken F har drivit upp. Höjden av odlingslathet kan man tycka, men sådan är jag. Jag har inget som helst tålamod med egna försådder. Visserligen kan man direktså luktärter, men nu vinner jag iallafall lite tid fram till blomningen.  De här plantorna är dessutom redan utomhushärdade, så jag tänker att jag ska plantera ut dem redan imorgon. Ljusrosa blommor blir det på den här sorten. (Förlåt, men jag lyckades visst få skyltexemplaret med mig hem.😊)

Helgbuketten består av kejsartulpaner från floristfröken F:s egen odling. Sorten heter 'Disneyland Paris' och har en superläcker 80-talsknallig orange färg, som balanseras jättefint av att de yttre kronbladen är gröna. 

Tulpanlöken sitter fortfarande kvar på stjälken, så när bladen har vissnat ska jag gräva ner dem i trädgården. Jag vet inte om lökarna är återkommande, men det märker jag nästa år.

Jag längtar efter vårvärmen som ska komma i veckan, så att vi kan börja använda vår fina veranda för säsongen. Det blir den första riktiga säsongen med en helt nyrenoverad veranda. Så mysigt! En kopp kaffe och en trädgårdstidning i den gröna armstolen är något av det bästa jag vet. 

När maken kom hem åkte vi till Kristianstad och åt sushimiddag, och före halv sju var vi hemma igen. Ett lagom fredagsäventyr för två trötta lärare, hihi! Ikväll tittar jag på sista avsnittet av brittiska kriminalthrillerserien "Vigil - hotet från ovan", och har jag tur är jag fortfarande vaken till "Cyklopernas land". Helgen i övrigt är helt oplanerad än så länge. Det känns riktigt skönt. 

Tre år efter Covid

Idag för exakt tre år sedan testade både maken och jag positivt för Covid-19. Det var under pandemins andra vår, då sjukdomen fortfarande kändes lite läskig. Rejält sjuka blev vi faktiskt också, men inte värre än att vi klarade av det på två veckors sjukskrivning på hemmaplan. Så otroligt avlägsen den där tiden känns nu, när hela samhället var mer eller mindre lamslaget och hela tillvaron liksom var satt på paus. Nästan som om det hände i ett helt annat liv. 

Det är märkligt vad snabbt man glömmer. Fast å andra sidan är pandemiåren inget man direkt vill minnas. Det var onekligen en konstig tid i ens liv. Måtte vi slippa uppleva något liknande igen. 

Trädgårdskvartett

Nu är magnolian på gång, det kalla vädret till trots. Inte fullt utslagen, men det dröjer nog inte länge till. Det har varit rejält soligt i eftermiddag, och på flera av de öppnade knopparna börjar kronbladen redan bli lite brända i kanterna. Det där är lika svårt att undvika varje år. Alternativet är väl i så fall att man täcker hela busken med fiberduk, men då ser det ju ännu tråkigare ut. Det får vara som det är, helt enkelt. 

Rönnspirean är nästan som allra vackrast precis nu under lövsprickningen, när tonerna går i rosa och limegrönt. Det här är en buske som slår mängder av rotskott, men våra två buskar står ute i gräsmattan, så det går lätt att hålla dem i schack med gräsklipparen. Ibland gräver jag upp rotskott och sätter dem på tillväxt i kruka. Skotten växer till sig snabbt, och de små minibuskarna passar riktigt fint i kruka.

Det finns tuvor av violett nunneört på flera ställen i trädgården. Från början växte det enstaka plantor i gräsmattan, som jag grävde upp och satte tillsammans i grupp. Tuvorna blir större och tätare för varje år som går. Gratisväxter, helt enkelt. Fast de blommar inte så värst länge.

Hjärtbergenian blommar på baksidan av smatten. Det är en rackarns så tålig planta, som i princip växer upp direkt ur gruset. Bladen är rätt fula, men blommorna är fina. Jag älskar den karamellrosa färgen

Ja, det var fyra fina saker från vår trädgård just nu. Och nu händer det ju nya saker för varje dag som går. Imorgon finns det alldeles säkert något nytt att njuta av. Här gäller det att hänga med. 

Det blir fint, det

Blogginspirationen svämmar inte över direkt. Jag fotograferar väldigt lite just nu, har inga större projekt på gång och gör i ärlighetens namn inte så värst mycket som känns inspirerande att skriva om. Det känns mest som att man går "i väntans tider" på dagar som komma skall. Dagar med trädgårdsprojekt och husprojekt och spännande utflykter. Dagar då energin äntligen återvänder. 

Snart är vi förhoppningsvis där. Jag sneglar redan mot nästa vecka, då april övergår i maj och då väderprognosen förutspår temperaturer runt 20-strecket. Och då det dessutom infaller röda dagar två veckor i rad. Det blir fint, det.

Rugguggla

Huuu, sicket ruggigt vårväder vi har i år. Det känns helt ofattbart att det är maj i mitten på nästa vecka. Imorse när vi vaknade var det minusgrader för sjuttioelfte morgonen i rad, och till råga på allt elände var det till och med lite snö på marken och på taken. Det var bara att gräva fram fingervantarna igen och sätta på rumpvärmen i bilstolen. Fast gympadojjorna gjorde jag iallafall inte avkall på. Vinterkängorna har jag faktiskt ställt upp på vinden. Någon måtta får det ändå vara. 

Ikväll tänker jag nog mest sitta under en varm filt och uggla. En kvällsaktivitet värdig en frusen rugguggla, hihi!