Regnig söndag

Helt enligt väderprognosen har det regnat mer eller mindre hela dagen idag. Jag hade så smått planer på att göra en Tusen trädgårdar-utflykt till en eller ett par trädgårdar i mitt relativa närområde, men jag bangade ur och ställde in alla planer på det redan på förmiddagen. Så himla trist för alla trädgårdsägare som har fejat och grejat och lagt ner mängder av tid på sina trädgårdar inför idag. Hoppas verkligen att andra besökare har varit bättre på att trotsa regnet.

För mig blev det en lugn hemmadag istället. Jag har börjat läsa Andrev Waldens debutroman "Jävla karlar", som vann Augustpriset 2023. Efter 137 sidor kan jag säga att jag förstår lovorden. Traditionsenligt söndagsbastubad har det också blivit, och nu slökollar vi på EM-fotbollen. Imorgon börjar semestern på riktigt. Så himla skönt att man slipper ställa klockan på ringning ikväll. 

Loppisfynd

Det har varit en skön slow lördag. Jag började med att ligga kvar länge i sängen och titta på cheerleader-dokumentären"America's Sweethearts" på Netflix. Onekligen en märklig värld, men ett bra underlag för fascinerande TV. Sen blev det en runda till en av byns lokala välgörenhetsloppisar, där jag sprang på en charmig gammal träskrinda. "Ska du ha den i trädgården?" undrade damen i kassan, och det var ju precis vad jag tänkte. Visst är den lite kul? Jag älskar att den har trähjul.

Jag köpte även en smidesgrunka att spika upp på planket eller laduväggen och sätta en blomkruka i, och en grönvitrutig hemmasydd säck. Den sistnämnda blir bra att förvara förrådet av toalettpappersrullar i nere i källaren, så att de slipper ligga på golvet i pannrummet och drälla. Kul med lite loppisfynd, ändå. Det var faktiskt ganska länge sedan sist. 

Sen blev det lite trädgårdsfix och gräsklippning på eftermiddagen. Näst efter såpskurade golv och rena lakan i sängen är nyklippt gräs min absolut största tillfredsställelse. Ja, kanske rentav den största.

Körsbär och karamell

För 15 år sedan fyllde maken jämnt och fick två körsbärsträd i present av sitt grabbgäng med familjer. I synnerhet ett av träden har växt till sig riktigt fint under åren, men några mängder av bär har inget av dem riktigt levererat. Förrän nu. Ett av träden producerar fortfarande inte direkt någonting, men det andra levererar körsbär på ett sätt som vi aldrig har varit med om förut. Ja, jag tror nästan vi har mer skörd i år än sammanlagt de tidigare åren. Både maken och jag älskar körsbär och jublar av lycka. Goda som tusan är de också. Imorgon gäller det nog att plocka av så många som möjligt, innan fåglarna hinner före. 

Jag avverkade sista arbetsdagen före semestern idag, Jag hade mängder av viktig administration att slutföra och var tvungen att försöka hålla mig skärpt, men ju närmare utstämplingsdags jag kom, desto dimmigare kändes min hjärna. Mot slutet hade jag nästan ingen aning om vad jag höll på med, men vi får hoppas att det blev rätt ändå, hihi!

Nu väntar fem lediga veckor bakom hörnet. Känslan så här när all tid ligger orörd framför en är verkligen obetalbar. Ikväll vill jag bara suga på den karamellen. 

Luktärterna blommar

Nu blommar luktärterna nere i köksträdgården. Jag har dem på två ställen i pallkragar med enklast möjliga klätterstöd i form av bambupinnar och snöre. De gröna keramikkonerna upptill köpte jag för 10 kronor styck på en reahylla på Trästället i Skyrup för många år sedan. Då fattade jag inte riktigt vad de var till för, men förra sommaren gick det upp för mig. Så smart, ju! Man behöver inte ens knyta ihop pinnarna upptill. 

För andra året i rad har jag varit lat och köpt färdiga plantor av floristfröken F, och för andra året i rad har jag de finaste luktärterna jag någonsin har haft. Och så slipper jag allt meck med förarbetet. Slutsats: Att inte odla själv är helt klart ett vinnande koncept för mig. I'm a lazy gardener, indeed. 

Det bästa med luktärter är att det blir fler blommor ju mer man klipper. Ja, och så att de doftar helt magiskt förstås. Ikväll klippte jag just av ett helt gäng för att göra en liten bukett. Den ska jag ta med till jobbet imorgon och ge till en ung kollega. Hon har just överlevt sitt första hela läsår som nyutexaminerad lärare, och det med absolut bravur. Sådant måste absolut premieras. 

Idag levererades äntligen min nya kamerasladd, så nu är ordningen återställd. Maken har dessutom införskaffat mig sådana där färgglada kabelskydd som skyddar sladdändarna mot brytmoment, så nu har jag pimpat alla laddsladdar jag kan hitta med dem. Det blev riktigt piffigt med klatschiga 80-talsneonfärger, hihi!

En smakupplevelse utöver det vanliga

Jag är nyss hemkommen från en AW med kollegor på formidabla restaurangen Fabrik i Osby. Det är minst sagt en smakupplevelse utöver det vanliga, och att hitta ett sådant ställe i våra krokar "ute på vischan" är verkligen anmärkningsvärt. På menyn finns mellanrätter, där tanken är att man ska kunna äta flera olika saker. Man behöver inte ens beställa rätterna samtidigt, utan kan ta in en i taget och sen bestämma om man vill ha fler. Maten är ljuvlig både för gom och öga, och utöver det finns det ostbricka, charkuterier, mindre snacks, fantastiska desserter och ett stort dryckesutbud, både med och utan alkohol.

Min första rätt hette "Havet" och bestod av halstrad och sesamfröpanerad tonfisk med sotad vattenmelon, mosad avocado med chili och lime och en marshmallow på habanero och kokos. Rätt nummer två hette "Lilla gården" och var en sotad carpaccio på hängmörad nötdetalj med färskpotatis, gräslök, tryffelvinägrett, tryffelmajonnäs och torkad schalottenlök. Allt fullkomligt smälte i munnen. "Som piruetter i munhålan," som den gode Carl-Jan Granqvist sa en gång. Mina mobiltelefonbilder gör kanske inte maten rättvisa, men jag hoppas verkligen att ni tar mitt ord för hur otroligt gott det var. 

Fabrik, alltså. Lägg det på minnet och se till att göra en utflykt till norra Skåne i sommar. Om man är matintresserad och gillar avslappnad "fine dining" i cool miljö är det till och med värt en omväg. Ni kommer inte att bli besvikna. 

Mer och mindre längtansvärt

Jag har just kommit in från en kvällsrunda i trädgården. Det är ljuvligt när dagen svalnar och trädgården liksom andas ut. Och jag med för den delen. Det har verkligen varit en varm dag, och jag har varit inomhus större delen av den. Det är kvällar som den här man kommer att leva på minnet av sen, när det är vinter och mörkt. Det här är ändå sååå värt att längta efter. Jag tänker att det där lyckoruset jag känner när jag går där med vattenkannan i sommarkvällen förmodligen inte skulle infinna sig på samma sätt, om det inte vore för just kontrasten mellan årstiderna. 

Mindre längtansvärt är ju det där med fästingar. Jag plockade en på vaden i förra veckan, och ikväll fick jag be maken om assistans för att få bort en som hade borrat fast sig där nacken möter ryggen. Usch och fy... Jag borde verkligen ta tag i det där med vaccination mot TBE. Man vill ju verkligen inte behöva vara efterklok. 

Rea på plantskolan

Måndag efter midsommar har sedan flera år tillbaka en given dagordning: Att hänga på låset på Oppmanna plantskola för att inte missa startskottet  för den årliga sommar-rean. I år var det 50% på alla sommarblommor, och perennerna kostade 30 kronor styck oavsett tidigare pris. För tio år sedan kostade perennerna 15 kronor styck, men växter har ju som bekant ökat i pris, så 30 kronor får man ändå säga också är ett riktigt kap. Jag var där nästan en halvtimme före öppning, och då ringlade kön redan lång. Det är lite som en loppis, där det gäller att vara på hugget när startskottet går. Man får plocka på sig först och tänka sen. 

För en gångs skull hade jag en ungefärlig plan för vad jag faktiskt behövde, vilket resulterade i ormbunkar, vit sköldpaddsört, filtaster, lila näva 'Filippa', vintergrön murgröna, lavendel av sorten 'Hikul', sedum, en svartvinbärssalvia och en rosenskära. Häpp! Att det blev just sköldpaddsört och filtaster var förvisso lite av en slump, men jag behövde några lite högre perenner för att fylla ut ett "hål" i rabatten vid uteplatsen och plantorna var jättefina. När jag kom hem hoppade jag i trädgårdskläderna och planterade dem direkt. 

Ormbunkarna (träjon och spetsbräken om man ska vara noga) ska jag plantera runt snäckdammen, när jag har grävt om där. Murgrönan kan komma väl tillpass på flera olika ställen, så vi får väl se var den hamnar tillslut. Svartvinbärssalvian och rosenskäran planterade jag i trätunnor, som jag ställde framför vår fula värmepump på södersidan av huset. Blir 2024 året då vi äntligen snickrar ihop någon slags skärm att ställa framför den där fula tingesten? Det vore verkligen inte en dag försent...

För övrigt har det varit ljuvligt varmt sommarväder idag, och den nya värmeböljan ser ut att hålla i sig resten av veckan. Så härligt! För mig återstår fyra intensiva jobbdagar, innan det är dags att stämpla ut för semester på riktigt. Den här långhelgen har verkligen gett mersmak. 💚

Armband, omgrävning av rabatt och cliffhanger

Under vistelsen på Lesbos blev det inte så mycket tid för shopping, men jag köpte iallafall med mig ett billigt armband med en onda-ögat-amulett från en krimskramsbutik, för att ha något som minne från resan. Jag har faktiskt använt armbandet ganska mycket sedan jag kom hem, men för någon vecka sen var det plötsligt borta. Jag tänkte att jag nog hade tappat det, men så idag hittade jag det i springan mellan bäddmadrasserna, när vi bytte lakan i sängen. Jag blev faktiskt glad. 

På eftermiddagen idag var jag ute i trädgården och grejade. Jag började gräva om rabatten under päronträdet. Det är egentligen ett ganska stort projekt, för allt är mer eller mindre uppätet av kirskål, men jag började så smått i framkant. Jag delade på två stora ruggar med flocknäva och fick ut en massa småplantor av dem. I köksträdgården hade jag en liten pionplanta och en brokbladig benved, och de fick också flytta hit. Nu ser nävorna mest vissna ut, men de brukar vara seglivade, så de ska nog ta sig. Till hösten ska jag försöka så lite nytt gräs också, för (o)gräsmattan är verkligen ledsam här. Grävandet får fortsätta en annan dag.

Imorgon har jag klämt in en semesterdag. Så gör jag varje år, för jag älskar känslan av att midsommarhelgen är lååång. Det blir dessutom som en försmak av semestern, och så finns det ytterligare en anledning. Ni som har hängt med här på bloggen tidigare år kan säkert gissa vad. Om inte, så får ni logga in och läsa imorgon. Vilken cliffhanger, hihi! 😊

Midsommar

Efter vad som känns som flera veckor med regn, blåst och smått kylslagna temperaturer blev midsommarafton precis en sådan där ljuvlig sommardag som man drömmer om att den ska vara. Himlen var blå, solen sken och det var riktigt varmt och skönt ute till sent på kvällen. Vi var åtta stycken som firade dagen tillsammans här hemma i trädgården, och vi avnjöt både lunch, eftermiddagsfika och grillmiddag tillsammans. Så härligt. 

Under midsommardagen har det regnat hela dagen, men det är å andra sidan precis så där som man drömmer om att midsommardagen ska vara. Inte för att vi har haft ont i håret idag, men det är så vansinnigt skönt med en dag utan några som helst krav. Man sover länge, äter frukost länge, äter rester från gårdagen, sover middag och ligger sedan kvar i sängen och äter gamla chips medan man tittar på något slött program på någon av betalkanalerna. På sin höjd plockar man undan lite grejer från gårdagen, men i övrigt har man inget som helst dåligt samvete för att man inte gör något vettigt. 

Imorgon vore det ändå trevligt med lite mer aktivitet. Jag är sugen på en rejäl trädgårdsdag för att ta tag i något av de många projekten jag har i mitt huvud. Fast mest längtar jag efter att bara få vara ute och stöka runt helt planlöst. Ja, en sådan dag får det helt bestämt bli. 

Inför midsommar och trasig kamerasladd

Ikväll smågrejar vi lite inför det årliga midsommarfirandet här på Solhäll. I år ser vi ut att bli sex vuxna och två ungdomar, men det där vet man egentligen aldrig förrän efteråt. Våra midsomrar är alltid en ganska avslappnad tillställning i glada vänners lag, och folk är välkomna att komma och gå lite som de vill. Om vi bara blir åtta i år, så är vi iallafall redo för firande oavsett väder. Blir det uppehåll sitter vi ute, blir det regn sitter vi inomhus i gröna rummet. Vi har redan dragit fram bordet, för att göra plats för stolar på kortsidorna. Ett gäng brukar ändå alltid hamna här och spela spel, oavsett väder och vind.  

Jag gick just en runda med systemkameran, men när jag skulle tanka över bilderna till datorn så gick det inte. Kamerasladden har nämligen blivit skavd och har glappat till och från hela våren, och nu har den uppenbarligen gett upp helt. Någonstans har vi en sådan där "USB-hub" som man kan stoppa i minneskortet i, men var den ligger förtäljer inte historien. Jag är inte riktigt upplagd för att leta rätt på den nu, så det får bli en mobiltelefonbild istället. Jag får väl ta och googla och se om jag kan beställa en ny kamerasladd. Jag har ingen aning om vad sorten kan tänkas heta, men det får jag väl klura ut. 

Linnés Råshult

I eftermiddags var det dags för kollegiets årliga sommarutflykt. Resan planeras av våra rektorer och är alltid hemlig in i det sista. Idag bjöds det först sommarlunch hemma hos en av dem, och sedan gick turen till Linnés Råshult, som ligger norr om Älmhult. Här föddes vår stora svenska botaniker Carl von Linné, och platsen blev Sveriges tionde kulturreservat 2002. Som besökare kan man vandra fritt längs stigarna och uppleva hur ett 1700-talslandskap ser ut och fungerar. Det är verkligen en underbar plats att vara på. 

För mig var det andra besöket här. Jag var här 2016 tillsammans med en grupp elever, och precis som då hade vi det stora nöjet att guidas runt av Carl von Linné själv, helt suveränt personifierad av Anton Härder. I hans tappning blir Carl von Linné en slags tidsresenär, som är fullt medveten om både sin egen tid på 1700-talet och vad som har hänt sedan dess fram till modern tid. Det känns så otroligt verkligt, för Anton Härder är en suverän skådespelare och historieberättare, och hela upplevelsen förstärks av att han aldrig går ur karaktär. Det är både roligt och lärorikt. 

Har ni vägarna förbi södra Småland i sommar, så kan jag verkligen rekommendera ett besök på Råshult. Mer information finns på hemsidan: Linnés Råshult.  

Det växer till sig riktigt bra

Det myckna regnandet resulterar iallafall i en välmående och lummig trädgård. Planteringen i slänten ner mot bastustugan har genomlidit en hel del långtidstorka under sina första år, men nu börjar det mesta växa till sig riktigt bra. Den lilla purpurapeln till höger i bild här nedanför planterade jag förra sommaren. Den är fortfarande ganska spinkig, men ser iallafall ut att ha klarat vintern fint. Vi ska ta ner en av de större självsådda lönnarna till höger utanför bild, så att apeln får mer svängrum och mer open air ovanför sig. Överlag skulle jag behöva kratta och rensa upp lite grann i hela slänten, för det har jag inte gjort än i år. 

Mina två ryska korneller av sorten 'Ivory Halo' lyser verkligen upp med sina variegerade (brokiga) blad. Dem planterade jag sommaren 2020, så de är mer eller mindre helt etablerade nu och klarar sig på egen hand. De lågväxande buskarna i framkant är praktspirea 'Little Princess'. Det kan nog vara världens mest tacksamma kantväxt, faktiskt. Den är otroligt tålig och otroligt hanterbar. 

Perukbusken framför bastustugan lever och frodas också. När jag planterade den var den ett litet uppstammat träd, men nu är den mer som en rund buske. Ännu en härlig kontrast mot den gröna omgivningen. Den sticker verkligen ut. I love it.

Om det är någon växt som trivs extra bra hos oss, så är det murgröna. Jag har planterat in det på mängder av ställen här hemma, för bättre marktäckare får man ändå leta efter. När den väl har etablerat sig tränger den till och med undan kirskålen. Jag klipper rankorna ganska hårt när det behövs, och det leder till att det blir ännu tätare och finare "mattor". Vissa år blir löven tråkigt brända om vårsolen är för stark, men det är bara att kratta bort dem och klippa rejält, så kommer rankorna alltid igen. Skötseln resten av året är lika med noll. 

En nackdel med det myckna regnandet är att mördarsniglarna kryper fram ur sina gömmor. Tidigare i år har jag nästan inte sett några, men nu är de plötsligt här. Jag ska ta mig en liten kvällsrunda och "prata förstånd" med dem...

Nedräkning

Jag känner att jag mentalt har börjat nedräkningen till semestern, fast det är två veckor kvar dit. Två ganska intensiva sådana dessutom. Fast i praktiken är det bara sju arbetsdagar kvar, för den här veckan är kort, och på måndag kör jag på en före-semestern-semesterdag, så den veckan blir också kort. Sen väntar fem veckors oskriven ledighet. Är det ett ålderstecken när man ryser av välbehag över en helt tom sommarkalender? (Mitt 25-åriga jag hade helt klart fått panik över det.) Fast jag vet av erfarenhet att de där dagarna fylls av både det ena och det andra ändå till slut, men inget är så vilsamt som att få vakna på semestern och bara ta dagen som den kommer. Då blir dagarna inte så väderkänsliga heller.

Ibland undrar jag om det finns någon som är mer hemkär än jag. Jag känner mig oändligt tacksam över att jag redan befinner mig på den plats jag helst av allt vill vara på. Ibland (ja, nästan jämt faktiskt) längtar jag hem redan innan jag har åkt hemifrån, hihi! Staycation är helt klart min melodi.

Busiga och tjusiga nävor

Nävor, ändå. Jag tänker ofta att de är trädgårdens allra mest tacksamma perenn. Busiga och tjusiga på samma gång. De väver ihop de övriga perennerna så fint, och om man är orädd och klipper ner dem halvvägs in i sommaren, så kommer de igen och blommar hela sensommaren lång. 

På Solhäll har vi nävor av en mängd olika slag. Ofta sätter jag dem i framkant på rabatter, men de passar också fint kring fötterna på både rosor, pioner och andra högväxande perenner. Kanske gillar jag de ljust rosa jungfrunävorna bäst. De bildar relativt låga marktäckande kuddar och håller sig frodiga och fina väldigt länge. 

Den mörkt lila 'Rozanne' var extremt hajpad för några år sedan, och är fortfarande en stor favorit här hemma. Den är lite mer crazy i sitt växtsätt och blir ganska hög och spretig. Jag gillar det lite vilda uttrycket och älskar att den bjuder på mängder av blommor hela sommaren igenom. 'Rozanne' härstammar från en självsådd planta i en privat trädgård i Somerset i England, där frun i huset hette just Rozanne. Därav namnet, alltså. 

För några år sedan planterade jag en hel liten "häck" av spansknävor framför kastanjestaketet vid köksträdgården. Av någon anledning gillade de aldrig att stå där, så efter några år planterade jag om dem som kant mot den lite mer vildvuxna planteringen ovanför det vi fortfarande kallar moraset. (Fast något moras är det onekligen inte längre.) Oj, så fint de trivs där! De ser inte så "trädgårdiga" ut, utan ger ett mer naturligt intryck. 

På en av midsommarreorna på Oppmanna plantskola köpte jag ett helt gäng nävor av sorten 'Cambridge'. Det är en extremt snabbväxande och tålig flocknäva, som också bildar täta marktäckande kuddar. Jag har den både i en ganska skuggig rabatt och dessutom i en stor zinkbalja nere vid bastustugan. De sistnämnda hamnade i baljan i väntan på utplantering, men nu har de stått där i tre år och ger inga som helst tecken på att vara missnöjda med den situationen. Jag behöver inte ens klippa ner dem helt, utan friserar bara lite lätt på våren. 

Ytterligare ett gäng reafyndade nävor bildar kant mot gruset nedanför min uppstammade 'Pinky Winky'-hortensia. De låg helt platta mot gruset igår kväll efter en hel dag med hårt regn, men idag har de torkat upp och rest på sig igen. Vad de heter har jag dessvärre glömt bort. Kan det vara så lätt som att det är blodnäva, tro?

Nävor, ändå. Kanske rentav mina allra bästa trädgårdskompisar. Mycket för pengarna, sett till både blomning och utfyllnad, och näst intill fjäskfria är de också. Vad mer kan man begära?

En sväng till Karlskrona!

Efter en sen frukost körde jag en sväng till Karlskrona, för att tillbringa dagen hos mina föräldrar. Det regnade och blåste hårt från alla tänkbara håll, så där som det bara kan göra i "Staun". (Karlskroniternas smeknamn på Karlskrona.) Vi valde således att hålla oss inomhus hela dagen, och det var faktiskt inte så dumt det heller. Dagens bloggbild är alltså inte alls tagen idag, men man tager vad man haver. 

På hemvägen gjorde jag ett stopp på EKO-hallen i Fjälkinge, där det finns allt och lite till. Jag blundade hela vägen genom den gigantiska godisavdelningen, men handlade med mig lite nödvändigheter till tvättstugan och städskåpet och några blommor från utomhusavdelningen. Imorgon får jag plantera lite nya krukor. 

Pioner och bastubad

Pionerna blommar maximalt nu och har nog så smått börjat sjunga på sista versen. Trots "korsetter" i form av metallställningar, så lägger sig grenarna med sina tunga huvuden mot marken. Jag klipper stora fång och tar in för att kunna njuta varje sekund. En och annan förvirrad myra tycks man också alltid få med sig in, men jag klandrar dem inte. Det är ju inte konstigt att de också gillar pioner. 

Inomhus håller de inte alls länge nu, men även överblommade pioner är en himla trevlig syn att mötas av, när man tassar in i köket om morgnarna. 

Jag spontanhandlade en liten krukros i mataffären. Jag har ljuvliga rosor i trädgården, men det hindrar ju inte att man absolut vill ha en inomhus också. Min lilla grönglaserade spillkum blev perfekt att ha som blomkruka. 

Maken kom hem efter skolavslutning på sin högstadieskola och önskade sig ett bastubad fast det bara är fredag. (Veckorutinen är ju annars bastu på söndagar.) Inte mig emot. Vi lyxade till det med saltskrubb som jag köpte på spabadet på Lesbos. Oj, så gott vi luktar nu. Det hade nog runnit ut lite olja från den där burken i resväskan, för jag kände tidigare idag att min keps luktade lika gott. 

Nu är vi redo att ta helg. Happy Friday, allihopa everybody!

Ett år sedan verandarenovering

Vid den här tiden förra året var vi mitt uppe i restaureringen av vår lilla glasveranda. Ja inte vi själva vid den tidpunkten, utan Folkes Bygg, som är en lokal byggvårdsfirma med god renommé i vår del av landet. Vi hade låtit vår vanliga byggfirma fixa till taket ett par år tidigare, men att även resten av verandan var i stort behov av rejält mycket tender love and care för att överleva rådde det inget tvivel om. I synnerhet dörrar och fönster hade börjat murkna oroväckande, och det blev alltid prickar av svartmögel på insidan om vintern. 

Med tanke på ROT-avdraget är det ju egentligen billigare att få saker och ting renoverade på plats, men jag har full förståelse för att byggvårdsfirman ville jobba med fönster och dörrar på plats i sin egen verkstad. Fönsterrutorna skulle plockas ut, och sedan skulle bågar och spröjsar skrapas, lagas, oljas, kittas och linoljemålas i tre omgångar. Det skedde också skrapning och målning på plats, och ett tag såg det ut som vi hade en helt öppen förstukvist på huset. Charmigt på sitt sätt, men onekligen ett helt annat hus. 

När målningen av trädelarna på plats var klar, hade vi en lång period då gluggarna var täckta med masonit. Det var inte lika charmigt. Under lång tid såg Solhäll ut som ett igenbommat ödehus.

Så småningom kom allt på plats igen, och sen grejade vi själva med skrapning och målning av invändig pärlspont, innertak och golv hela semestern. Tur i oturen att det regnade hela juli månad. Idag är det en fröjd att köra in på uppfarten och mötas av en välmående glasveranda. Så himla skönt att det är gjort. Jag må heta Fröken Grön av en anledning, men jag älskar de röda verandadörrarna. Om vi får tummarna ur i sommar, så ska nog även dörren på baksidan och dörren till bastustugan målas i samma röda färg. 

När sommaren är regnig och sval, som under den senaste veckan, är glasverandan verkligen ett ställe man vill vara på. Jag tycker om att ta med mitt kaffe och sitta här ute och bara njuta. Imorgon kanske jag till och med flyttar ut hemmakontoret hit. Sämre arbetsplats kan man verkligen ha. 

Confettiblommor och sommarpratare

Snöbollsbuskblommornas små blomformade kronblad uppfångade av rodgersians stora parasollformade blad. Ja, det är sånt man kan bli lycklig av att se en helt vanlig onsdagkväll i juni. Det ser nästan ut som om någon har kastat små confettiblommor i luften, som har landat här. 

Som trogen lyssnare av podden "Alex och Sigge" fick jag mig ett gott skratt vid frukostbordet imorse, när jag läste listan över sommarpratare 2024. I tolv år har det nämligen varit något av ett stående inslag i podden att Sigge Eklund raljerar över "Sommar i P1" och SR-chefen Bibi Rödöö och hur bitter och kränkt han känner sig över att han aldrig får frågan om att sommarprata. Och nu får han det. Den 6 juli närmare bestämt. Det blir kul. 

Sjung om studentens lyckliga dar

Ikväll har vi varit i Åkarp och firat en alldeles nybakad student. En klok och redig tös, som vi har känt i hela hennes liv, och hennes föräldrar ännu längre. Så nostalgisk man ändå blir, när man erinrar sig sin egen student. Min ägde rum 1990, och det är fortfarande en dag jag betraktar som en av livets milstolpar. Glädjerus, frihetslängtan, framtidshopp, kärlek och vemod på samma gång. Alla tänkbara känslor paketerade i ett enda dygn. Så fint. Så stort. Jag vill hoppas att dagens studentska har fått uppleva detsamma.

Nu är det 46 minuter efter läggdags för den här tanten. Än klappar hjärtat med friska slag, men någon nattsuddare är man helt visst inte längre. I synnerhet inte på en vardagkväll. Godnatt och tack för idag!

Plymspirea och svindlande tanke

Vad vore väl en gammal trädgård utan en plymspirea? På gamla gårdar här nere i Skåne (och säkert även i andra delar av Sverige) är den här ståtliga perennen ett vanligt förekommande inslag. På Solhäll har vi har ett manshögt exemplar som centerpiece i rundeln framför köksträdgården. 

Fast i ärlighetens namn är vår planta inte direkt någon antikvitet från fornstora trädgårdsdagar, för jag köpte den på en trädgårdsmarknad i Degeberga 2015. Då var den en fjuttig liten parvel i plastkruka, men liten blir som bekant stor. Idag gör den onekligen skäl för smeknamnet"Astilbe på steroider". Man kan inte annat än älska det skira gräddvita fyrverkeriet som pågår just nu. 

Jag läste någonstans att det här är en perenn som kan bli uppemot 100 år gammal. Tänk att den kanske står kvar där om ett sekel och påminner om svunna tider på Solhäll. Tanken känns nästan lite svindlande. 

Demokrati och trädgårdsfägring

Idag jobbar jag som röstmottagare i samband med EU-valet. Det är ett enkelt och fint sätt att få vara med och stödja upprätthållandet av den demokratiska processen. Uppslutningen i vallokalen är dock inte överväldigande direkt, och det gör mig lite ledsen. Om man inte gör sin röst hörd, talar någon annan för en. Vill man verkligen det? 

Nu har jag tre timmars rast innan jag ska tillbaka igen. Ute är det regnigt och småkallt, så jag håller mig inomhus och kurar. Jag redigerar lite trädgårdsbilder som jag tog häromdagen. Pioner kan man verkligen fotografera hur mycket som helst. Bilden här ovanför visar årets enda blomma på 'Coral Charm', vilket ändå är en ökning med 100% jämfört med förra året, då den var nyplanterad. Det går framåt, hihi! Tre rejäla plantor av 'Edulis Superba' blommar desto mer villigt, men de har å andra sidan haft några fler år på sig att etablera sig. 

Ute på gräsmattan står blomsterkornellen 'China Girl', som jag hade i kruka på uteplatsen i tre år och planterade i jord så sent som i höstas. Den har haft en riktigt tuff tillvaro under värmeböljan i maj och ser inte jätteglad ut. Rötterna har nog helt enkelt inte hunnit etablera sig så bra, och dessutom kan det vara så att den står lite för utsatt för vind där den står. (Jag har läst att sorten inte gillar det.) Nu har jag iallafall stödvattnat den rejält och slängt på lite kogödsel och ny jord, så får vi se hur det går. 

Nu blommar 'Alchymist'-rosen. Den hade nog också mått bättre av att få lite mer vatten i maj, men jag försöker att inte skämma bort mina växter för mycket. De blir så diviga då och lägger sig till med en massa olater som man får äta upp sen. Bladen är angripna av någon skadeinsekt, men blommorna är desto vackrare och får mitt hjärta att slå volter av kärlek. Färgen är verkligen ljuvlig. 

En vacker liten akleja tittar upp i rabatten vid uteplatsen. Den är ensam i sitt slag, och jag har inte riktigt något minne av om jag har planterat den eller om den bara har ploppat upp. Jag ska alldeles bestämt smula sönder frökapslarna när de har torkat och hoppas på fler exemplar nästa år. 

Nu bjuder maken på spaghetti bolognese, innan det är dags för mig att ta mig tillbaka till vallokalen. Mums, så gott! Söndagar är som gjorda för spaghetti. Det fanns en tid när det var en stående tradition. Den får vi nog alldeles bestämt återuppta igen.