Sedan igår arbetar jag hemifrån. För mig som är van vid att ha människor runtomkring mig hela dagarna känns det onekligen lite konstigt. Jag älskar ju att vara hemma i vanliga fall, men när det inte är frivilligt känns det nästan lite ensamt. En sak är redan säker: Digital kontakt kan verkligen inte ersätta mänsklig kontakt. Jag saknar mina kollegor och elever...
Jag läste på min trädgårdsfavorit Monty Dons Instagramkonto att årets upplaga av Chelsea Garden Show är inställd. Med tanke på hur många människor som var där under mitt besök 2017, så är beslutet föga förvånande. Så oerhört tråkigt ändå, för alla arrangörer som redan har lagt hundratals timmar på att förbereda perfekta visningsträdgårdar. Plantor går ju liksom inte alltid att spara till nästa år.
Desto muntrare var insikten att det börjar en ny säsong av Trädgårdstider nästa tisdag. Vad jag förstår spelades årets avsnitt in redan förra året, så förhoppningsvis har vi lite blommande trädgårdar att se fram emot redan i första avsnittet. I alla år har jag gått och gnällt över att det är alldeles för mycket matlagning i programmet. Därför fick jag nästan dåligt samvete när jag läste att Tareq Taylor hade gått och brutit nacken och fick avbryta inspelningen. Förlåt Tareq, jag ska aldrig gnälla mer! Fast som tur väl är verkar det ha gått bra för honom till slut.
Imorgon "går jag till jobbet" igen. Numera har jag bara fem meter dit. Fast en klar fördel är ju att man kan gå dit i morgonrock och med håret på ända. Den dagen det är dags för videokonferenser får jag väl iallafall dra en kam genom skallen...
Jag gillar också trädgårdstider. Tänk vad ett virus kan ställa till det i världen. Tur att så många kan jobba hemifrån ändå. Ha det fint/ Pia
SvaraRadera