Julgardiner, julgris och sockerbagare

Åh, vilken härligt långsam dag jag har haft idag. Lång sovmorgon, kaffe i sängen och mysbrallor resten av dagen. En runda ut till soptunnan blev dagens enda utomhusaktivitet. Fast jag har pysslat lite inomhus, så helt på latsidan har jag inte legat. Julgardiner och julduk pryder numera köket, och vips så blev det genast lite juligare i stugan.  

Några tomtar har inte tittat fram här än, men på hyllan ovanför kökssoffan har jag ställt den lilla julgrisen som jag köpte på julloppisen i Kvistalånga för två veckor sedan. Det blev riktigt mysigt med ett ljus där uppe. (Batteridrivet, så klart.) Tallriken kommer också från samma loppis. Kaj Boyesens lilla kock har förvandlats till sockerbagare nu i december och passar därmed fint in i jultemat. 

Bilderna är tagna mitt på dagen, men dagsljuset har verkligen lyst med sin frånvaro idag. Det har mest varit blött och grått ute. December kan verkligen vara en dyster månad i Skåne... Imorgon börjar året sista arbetsvecka. Nog längtar man efter lite ledighet nu, men det är inte läge att börja slappna av än. Vi tutar och kör fem dagar till. 

Luciadag i Malmö

Idag tog vi oss en sväng ner till Malmö. Vi körde som vanligt till Hässleholm och tog sedan tåg resten av vägen. Det är så otroligt smidigt, och när man kliver av är man liksom mitt i smeten direkt. Vi hade stämt träff med svärmor på Triangeln och började med lunch på Rosegarden, och sen blev det nästan två timmars fri lek. Jag passade på att ta mig en rejäl runda på stan, hela vägen från Triangeln och ner till Lilla Torg. Det kanske inte ser så trångt ut på bilden, men jag kan garantera att det rådde full julrusch överallt. Jag tackar min lyckliga stjärna att vi sedan några år tillbaka har slutat köpa julklappar. Nu kunde jag strosa runt och bara titta på sådant jag själv tycker är roligt. Det blev besök på både AB Småland och Gudrun Sjödén och lite andra ställen. 

Det är ändå något romantiskt över en storstad på julen. Julbelysning över gatorna, julgranar på torgen, julmusik i butikerna, doften av brända mandlar från marknadsstånden och torgstånd med vackra julväxter. Finast julskyltning hade som vanligt den lilla tehandeln på Skomakaregatan. Där är det alltid rörliga figurer i fönstret, i år i form av sötnosarna på bilden här nedanför. Vad heter sådana djur? Det kommer jag inte på.

Vi avslutade eftermiddagen med glöggfest hemma hos goda vänner. Där bjöds det på en massa gott, både sött och salt, och vi var proppmätta när vi tog tåget hemåt igen några timmar senare. 

Det var fint med en dag i storstan, men som vanligt är det skönt att vara hemma i lugnet igen. En gång i tiden var jag också stadsbo, men tempot och intensiteten som råder där har jag helt kommit ifrån. Imorgon får det alldeles bestämt bli en hemmadag. Tant måste vila sig...

Fredagsbastu

När maken kom hem och föreslog en fredagsbastu, så lät det som en alldeles förträfflig idé. Vanligtvis bastar vi på söndagar, men det händer att det blir andra veckodagar också. Och en fredagsbastu behöver inte utesluta att det kan bli en bastu på söndag också. Idag spetsade jag ritualen med flera härliga produkter från min Rituals-adventskalender. Nu är jag len som en sten och doftar så gott så gott. 

Innan den här höstens renovering var bastustugan vårt enskilt största och mest kostsamma projekt. Maken brukar fortfarande skoja när han träffar byggaren och redovisa hur många tusenlappar varje enskilt bastubad är nere i nu. Vi är dock rörande överens om att det är vår bästa investering hittills. Att ha en bastu har verkligen höjt vår livskvalitet med 100%. För min del är jag också lycklig över vilken gårdskänsla den lilla stugan skapar, och vilka möjligheter den har öppnat upp när det gäller trädgårdens utformning. Och så blir det ju ännu ett fönster att kunna ställa en adventsstjärna i, hihi!

Batteridrivna ljus

Batteridrivna ljus är ju ändå en himla bra uppfinning. Speciellt om de har tajmer. På glasverandan är ljusen redan tända när jag kommer hemkörandes i mörkret, och det ser så himla välkomnande och mysigt ut. Storleksmässigt gillar jag den lägre varianten bäst. Jag ska nog köpa hem fler sådana redan imorgon, när jag kör förbi den fina lampaffären på min jobbort efter arbetsdagens slut. 

Det trista med batteridrivna ljus är att kanten nertill sticker upp ovanför kanten på ljuskoppen på vissa ljusstakar. På bilden här ovanför ser man det ganska tydligt. Men man kan ju alltid fixa till någon liten ljusmanschett för att kamouflera det. Kanske små minikransar av buxbom från trädgården.

Det blir inget hemmakontor imorgon, för jag behöver vara på plats på jobbet, iallafall på förmiddagen. Fast hinner jag bli klar tidigt kanske det rentav kan bli tid för en halv semesterdag. Eller iallafall ett par timmars flextid, så att man hinner hem och greja lite i dagsljus. Den varan är man ju inte direkt bortskämd med så här års...

Julkonsert och mordmysterier

Jag är nyss hemkommen från julkonserten som min fina kör hade på Kulturhuset här i vår lilla by. Det var väldigt stämningsfullt och fint på alla sätt och vis. Tidigare deltog vi alltid som en av många körer i ett jättearrangemang med luciatåg i kyrkan, men den traditionen dog tyvärr ut i samband med pandemin. Dessutom blev alla ungdomar i ungdomskören som utgjorde själva luciatåget vuxna, och flera av dem flyttade från byn för studier och arbete. Ikväll kuppade vi dock och bjöd på ett litet överraskningsluciatåg bestående av fyra "inhyrda" ungdomar mitt i konserten. Vad gör man inte för att få sjunga alla vackra luciasånger, hihi!

På jobbet idag hade vi en tidig jullunch med gemensam eftermiddagsaktivitet. Vi delade in oss i grupper, stängde in oss i separata rum och löste mordmysterier i form av spelet "Hidden Reality". Onekligen en alldeles utmärkt team building-aktivitet, och så vansinnigt kul och uppslukande att vi nästan glömde bort att dricka eftermiddagskaffe och äta prinsesstårtan som stod och väntade i kylen. Om vi löste mordgåtan? Självklart! Nu är jag sugen på att sadla om och bli kriminalkommissarie.

Pyssel inför Nobeldagen

Ikväll hade vi en kort pysselstund vid matbordet i gröna rummet. Maken och hans NO-kollegor ska uppmärksamma Nobeldagen på sina lektioner imorgon, så vi tillverkade knappar med nobelmedaljmotiv. Vi (läs: maken) har nämligen både en manick som stansar ut runda pappersmotiv och en mackapär som stansar metallknappar med plasthölje och nål på baksidan. De är rätt poppis i bekantskapskretsen och har lånats ut både för tillverkning av knappar med politiskt motiv och knappar att ha som bytesvara på K-pop-konserter. Nu blev det alltså nobelmedaljer. 

Själv missar jag nobelfestligheterna imorgon, för då har jag julkonsert tillsammans med min härliga kör på kvällen. Jag får väl piffa till mig lite extra och sätta en nobelmedalj på kavajslaget. 

"Expeditionen - min kärlekshistoria"

Bea Uusma är namnet på allas läppar just nu. Ja, på allas tangentbord också för den delen. 2013 vann hon Augustpriset i fackboksklassen med boken "Expeditionen - min kärlekshistoria", och i år upprepade hon bedriften med uppföljaren "Vitön". Båda böckerna handlar om hennes besatthet kring Andrées polarexpedition och gåtan kring vad som föranledde de tre deltagande männens död på en isig ö norr om Spetsbergen (numera Svalbard) 1897. Det är inte bara historien i sig som är spännande; författaren själv är väldigt karismatisk på ett väldigt äkta sätt i alla TV-intervjuer. Och som tittare blir man så himla nyfiken på att få veta mer. Vad i hela friden är det som driver henne i denna udda passion? Jag blev sugen på att läsa böckerna för att försöka förstå. För att få lite förkunskap om ämnet började jag med att titta på den utmärkta SVT-dokumentären "Döden på Vitön", som kom ut tidigare i år. Det gjorde mig ännu mer sugen på att läsa böckerna.

Bild lånad från Nordsteds. 

I samband med helgens resa till Hallandsåsen började jag lyssna på den första boken på Bookbeat. Inläsningen är bara lite över 3,5 timmar lång, så jag hann klämma nästan hela boken innan jag var hemma igen. Den sista snutten lyssnade jag färdigt på igår. Det är författaren själv som läser, vilket verkligen förstärker upplevelsen med 100%. Bea Uusma berättar både historien om Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel och deras strapatser och vedermödor på den arktiska isen, men också historien om hur hon själv halkade in på ämnet på ett bananskal och frenetiskt har jagat sanningen sedan dess. Det blir nästan lite som att lyssna på en deckare, och man blir rejält uppslukad av att få veta var allt ska landa. Det ÄR en fascinerande historia; både den som utspelar sig i dåtid och den som utspelar sig i nutid. 

Bild lånad från Norsteds.

På Bookbeat finns inte uppföljaren "Vitön" tillgänglig än, och det verkar som att den inte ska komma förrän 30 januari 2026. Så nu är frågan om jag klarar att vänta tills den kommer eller om jag måste införskaffa boken. Det sista låter som en lockande plan för jullovet. 

Adventsträff på Hallandsåsen

För andra året i rad stämde jag träff med två kära vänner för en liten julrunda på Hallandsåsen. Förra året körde vi runt lite planlöst och hamnade på flera trevliga ställen, så dem hade vi som referensram för årets runda. Vi vände på ordningen och stämde träff i Förslöv, som ligger på den södra sidan av åsen, strax norr om Ängelholm. Där var det maxad julaktivitet i hela byn och dubbelt upp av det mesta. 

Vi kikade in på Heberleins Delikatess, som är ett väldigt trevligt hemcharkuteri som även saluför andra godsaker från hela världen. Vi handlade god mat att äta senare på kvällen, och jag passade på att bunkra upp lite olika goda alkoholfria drycker till helgerna i december. Ginger beer, bellini och cherry soda. Jag tror bestämt att allt är till mig själv, hihi!

I bygdegården var det årlig julmarknad, och det var egentligen den som var den stora anledningen för oss att åka hit. Det är trevligt med riktigt hantverk och lokaltillverkat, och det är precis vad den här julmarknaden erbjuder. Precis som förra året köpte jag vackra handstöpta ljus för en riktigt billig penning. Utöver det ni ser på bilden här nedanför köpte jag ett tregrenat ljus, som jag dessvärre lyckades slå av en arm på i hemtransporten. Nu ligger det på lagning i köket, och det går nog faktiskt att fixa till med lite smält stearin. 

Sedan styrde vi kosan norrut och hamnade på ett spontant stopp på en stor loppisbutik i Grevie, och därefter ett planerat stopp på julmarknaden och loppisbutiken i Västra Karup. På det första stället köpte jag en julbock storlek mindre, och på det andra stället blev det lite allt möjligt. Där kunde man fylla en plastkasse med julpynt för bara 20 kronor, och fördelat på oss tre fyllde vi en kasse med lite allt möjligt. Min del av innehållet blev en glasburk som någon gjort om till en frostad ljuslykta, en liten tomte i porslin, ljusmanschetter, en gammal julgransängel och en hög med ljusklämmor för ljus i storlek med tårtljus. 

Jag donerade tre nutcracker-gubbar till en av väninnorna förra året, och som tack fick jag fina presenter i år i form av två pepparkakshus i porslin. Så söta! Man kan pilla in en ljusslinga i dem undertill, om man vill att det ska lysa i fönstren. Det kanske jag gör sen, men jag tycker de är fina som de är också. 

Det blev även några stopp på butiker i Båstad, innan vi körde till den andra väninnans stuga i Skummeslövsstrand för att äta årets första julmat. Där passade vi också på att provtända dagens bästa loppisfynd: En träljusstake med stalledrängsfålar på rad. Tyvärr var det inte mitt fynd, utan en av de andra tjejernas. Nu ska den få förgylla decembermörkret i Östergötland. 

Vilken härlig dag det blev. Vid 21-snåret var jag hemma i min egen lilla stuga igen, fulltankad med nya fina minnen. Jag har redan skrivit in "Adventsträff på Hallandsåsen" i kalendern för 2026. 

Saffransmunkar och lördagsplaner

Ända sedan i december förra året har jag längtat efter att de ska dyka upp på bake-off-hyllan i vår lokala mataffär: Saffransmunkarna med vaniljfyllning. Herregud, de är verkligen olagligt goda. När jag handlade igår kväll fick man tre för 25 kronor. Inte bra... Jag åt två till förmiddagskaffet idag och var sedan så mätt att jag fick hoppa över lunchen. Men nu går jag och sneglar på den tredje och undrar om den verkligen kommer att hålla sig fräsch till imorgon. Slänga mat vill man ju inte, så jag kanske får förbarma mig ändå. 

Ja, det är nog faktiskt bäst att jag äter den ikväll, för imorgon är jag inte ens hemma. Då ska jag ta mig en liten utflykt till Bjärehalvön och gå på julmarknader och annat kul med mina väninnor. Fast jag kanske kan ta med den som färdkost i bilen. Ja, så får det nog bli. 

Spökhus i starkt ljus

Det byggs om på äldreboendet nere i backen. Det står skarpt lysande bygglampor där, som lyser upp hela grannskapet om kvällar och nätter. En av de skarpaste strålkastarna är riktad rakt upp i backen mot vårt hus och skapar spännande skuggor som rör sig på väggen på södersidan. Solhäll ser ut som ett riktigt spökhus. 

Och ja, jag har satt en adventsstjärna i det ena fönstret på vinden. Om man ändå har fått nya fina fönster kan man ju passa på att utnyttja det. Inte för att jag ser det inifrån direkt, men det ser ju så trevligt ut utifrån. 

Först provlånade jag den större adventsstjärnan på fot som brukar stå nere i bastustugan, men sen köpte jag en lite mindre från byns förträffliga järnhandel. Det är en vit pappersstjärna och en lampa med varmt sken, dock inte fullt så gult som det ser ut att vara på bilden. Visst matchar den isoleringen fint, hihi!

Adventsträd och konstiga saker

Min bästa adventstradition är adventsträdet, som står ute på glasverandan. Eftersom det inte är en gran, känns det som att den funkar från slutet av november ända fram till tjugondagen. Det lyser alldeles lagom mycket, men tillräckligt för att skapa mysig stämning både från insidan och utsidan av huset. Vi har ju som bekant fönster i pardörrarna som leder in till hallen också, och om kvällarna står jag ofta där inne och tittar ut. Verandan blir som ett litet tittskåp, helt enkelt. 

Trädet står på en stor platt plastfot som är mindre estetisk, fast den är lätt att gömma under ett lager grön mossa. De små domherrarna som sitter på grenarna tillkom efter förra årets julrunda på Bjärehalvön till andra advent. Jag älskar domherrar! Ibland har vi verkliga sådana vid fågelbordet, om vintern har varit kall och lång. I karmstolen har den lilla Maileg-nissen slagit sig ner. Han är mer som en gårdstomte än en jultomte, så han är välkommen att stanna kvar. 

Ikväll klämmer vi det fjärde avsnittet på säsong fem av Netflix-serien "Stranger Things". Den är säkert underhållande för alla åldrar, men för oss som faktiskt var tonåringar på 80-talet är den nog extra charmig. Fyra nya avsnitt släpps på annandagen, så vi vet redan vad vi gör i mellandagarna. På nyårsdagen sänds det allra sista avsnittet, som ska knyta ihop historien för gott. Ett klokt beslut att sluta på topp och inte mjölka ut konceptet för länge. Det borde fler TV-serier se och lära av. Jag har fortfarande inte kommit över vad de gjorde med "Lost"...

Bukett nummer tre och städat i gröna rummet

I lördags var jag nere på byns finaste lilla blomsteraffär och pekade ut bukett nummer tre. Den har smutsrosa nejlikor, krysantemum, vinröda "tuggummikulor", cypresskvistar med jätteroliga kottar som ser ut som jordärtskockor och så en massa grönt rufs. Innan jag slängde den gamla buketten (som var över två veckor gammal) räddade jag några kvistar i mörkare toner, som jag stack ner som extra utfyllnad. Färgskalan på det nya och det gamla passade som en smäck.

Efter fotosejouren på glasverandan, där fotoljuset alltid är som bäst, så står buketten numera på matbordet i gröna rummet. Nu är det äntligen helt städat och tömt på grejer som inte ska vara där. Det är första gången rummet ser ut som det ska sedan i slutet av augusti... Än så länge är det inte julpyntat, utan bara lite lagom adventsfixat. Men grönt är som bekant skönt alla månader på året, hihi!

Nu ska jag traska upp på vinden och sätta en tajmer på adventsstjärnan som står där uppe, så att jag slipper klafsa upp och ner i trappan i tid och otid för att tända och släcka. Och så är det ju så himla trevligt om det redan lyser i det där lilla gavelfönstret, när man kommer körande i mörkret om eftermiddagarna. 

Fuskamaryllis

Jag älskar snittamaryllis och brukar lägga en smärre förmögenhet på att ha sådana hemma från första advent och en månad framåt. Problemet är att man inte bara vill ha en ensam amaryllis, för det är ju liksom masseffekten man vill åt. Minst tre behöver det nästan vara, om det ska fylla ut lite grann i vasen. "Det blir dyrt," sa Bull... Men i år har jag upptäckt världens bästa kompromiss: Fuskamaryllis för 39 kronor styck från IKEA. Riktigt fina sådana, dessutom. 

Man kan faktiskt inte se att blommorna inte är riktiga. I synnerhet pistillerna är verkligen verklighetstrogna. Stjälkarna är 60 centimeter långa och går att vika in om man vill korta av dem. Fast jag vet inte om det är meningen att man ska kunna göra det, och jag har faktiskt inte provat att vika ut dem igen, men det går säkert bra. Jag har stoppat ner färsk eukalyptus tillsammans med fuskblommorna för att få ännu verkligare bukettkänsla. Och så doftar det ju så gott. 

För 117 kronor har jag alltså fått ett gäng amaryllisar som kommer att stå fina hela december ut. Och förhoppningsvis nästa december. Och nästa. Och nästa... Är inte det ett kap, så säg?