"Hjortronmyren"

På en bilresa tur och retur till Karlskrona i lördags, en heldag i trädgården i söndags och ett par timmars storstädning i måndags kväll fick jag ihop 11 timmar och 33 minuters lyssning på BookBeat. Det var exakt vad som krävdes för att avsluta romanen "Hjortronmyren" av Ulrika Lagerlöf, och det var väl investerad tid kan jag lova. Jag hade nästan inte hunnit passera 50-skyltarna ut ur byn i lördags morse förrän jag var helt inne i handlingen, och sen kunde jag inte sluta lyssna. 

Boken har två parallella handlingar i två olika tider och med två olika kvinnor i fokus. Platsen är dock densamma: Ett mindre samhälle i Västerbotten och skogarna däromkring. I smällkall vinter 1938 tvingas 17-åriga Siv ta jobb som kocka i en skogshuggarkoja, där hon delar några få kvadratmeter tillsammans med tio hårt arbetande timmerkarlar. I smällkall vinter 2022 blir Eva utsänd till samma lilla samhälle av skogsbolaget hon arbetar för, med uppdrag att försöka dämpa protesterna mot en närstående skogsavverkning. Under berättelsens gång vävs händelser i dåtid samman med händelser i nutid, och bandet mellan Siv och Eva blir allt tydligare. Det blir en berättelse om historia, familjeband, kärlek, konflikter och frigörelse. Och skog. 

Jag tyckte mycket om den här boken. Personporträtten är jättefina, och efter ett tag kändes det nästan som att läsa om människor jag redan kände. Mest tyckte jag om kapitlen som handlar om Siv. Dessutom lärde jag mig mycket om både skogsbruk och samernas och nybyggarnas historia. Författaren har själv anknytning till både Västerbotten och erfarenhet av anställning inom skogsbranschen, och det förstärker berättelsens trovärdighet att hon är kunnig om både det ena och det andra. "Hjortronmyren" är den första delen i en romanserie, och det känns fint att jag ska få träffa Siv och Eva igen i nästa bok. För den måste jag helt klart läsa. Och till sommaren kommer del 3. Så fint!