Korpen

Vid gårdagens besök på plantskolan satt det ett gäng svarta korpar i plåt på ett bord. Då maken är förtjust i just korpar, så tänkte jag att en sådan kunde få följa med hem. Är det Hugin, månntro? Eller Munin? Fast själv associerar jag mest till den makalöst stämningsfulla dikten av den gamle skräckmästaren Edgar Allan Poe: "The Raven" - "Korpen" på svenska. Jag läste den på engelska i samband med studier i Lund, och det är en av få dikter där flera strofer har etsat sig fast i mitt huvud. Den är ju så makalöst dramatisk! Här är några utplockade verser i översättning av Viktor Rydberg:

Trött en natt jag satt och drömde vid en gammal bok, där glömde, 

bakom seklers förlåt gömde tankar hägrade förbi. 

Knappt jag börjat slumra, förr än något knackade på dörren, 

något pickade på dörren - ticketick det ljöd däri. 

Upp jag blickade och sade, väckt utur mitt drömmeri: 

    »Nå stig in! Vem söker ni ?»

Ha, då fönstret upp jag kastar, in en korp i rummet hastar. 
Ståtlig fågel! Mystisk uppsyn! Sekler skönjas ju däri. 
Ingen hälsning han mig bringar, då han straxt på svarta vingar 
upp på dörrens karm sig svingar och slår ned så trygg och fri 
på en Pallasbyst å karmen, fullt så hemmastadd och fri 
    som i skogens sceneri.

Vad? Jag tror att hans besatta uppsyn lockar mig att skratta. 
Visdomsdryg syns han sig skatta. Läk då min melankoli! 
Sändebud från nattens länder, dit du kanske återvänder, 
gamle korp från Stygens stränder, säg, då du min gäst vill bli, 
säg ditt namn i underjorden, säg, hur nämnes du däri? 
    Korpen svarade: Förbi.

Ja, så fick ni er lite poesi till livs, när ni surfade in intet ont anande, så här en helt vanlig torsdagkväll i april. Vem hade kunnat tro det? Imorgon blir det alldeles säkert något mer lättsmält igen, hihi!