måndag 23 januari 2017

Rufsig och grön

I lördags stegade jag fram till kyldisken på byns finaste lilla blomsteraffär och pekade ut allt som jag tyckte var fint. Det blev som vanligt en "en-sån-en-sån-en-sån-och-en-sån"-bukett, eller en "Anna-Karin-bukett", som förträffliga floristfröken F kallar dem. Rufsiga och gröna, alltså.


Den här gången fick jag till och med en fusklapp med mig hem, för att hjälpa minnet att komma ihåg vad det är jag egentligen har köpt. Nerine (som skymtar till vänster i bild här nedan, som en vit liten klocka) tillhör amaryllis-familjen, men är trots namnet tydligen ändå inte släkt med det vi i Sverige kallar amaryllis. Det verkar ändå som att det finns någon slags hybrid som heter amarine, som är en korsning av amaryllis och nerine. Ja, jag säger då det. Vad gjorde vi innan Google fanns?


Utöver det som står på lappen, så innehåller buketten också anemoner, mattram, eukalyptus och blåbärsris. Rufsig och grön, som sagt. Precis som jag vill att det ska vara.


Och ja, dagens bilder är arrangerade så det smäller om det, hihi! Glasverandan är liksom det enda vettiga stället att fotografera på så här års, och gröna glasflaskor gör sig ju alltid så himla bra som utfyllnad på bild.

söndag 22 januari 2017

Fönsterlampa i köket

Som så många gånger förr drabbades jag av en fix idé igår. Ni vet, en sådan där tanke som man bara inte blir av med, utan måste omsätta i verklighet på studs. Det handlade om den där lampan till köksfönstret, som jag funderade kring i gårdagens inlägg. Klart jag var tvungen att fixa en lampa, och det omedelbart och bums! 

Åka ända till stan för en sådan sak behöver man inte göra när man har hela byn full av loppisar. På loppisen uppe i backen fick jag både en lampfot och en enkel vit skärm för det facila paketpriset av 10 kronor. Undrar just hur den som hade ansvar för färgvalet på fabriken tänkte. En 90-talstolkning av allmoge? En mer dämpad variant av rastafari? Snyggt var det iallafall inte, hihi!


Fast det där var ju lätt att åtgärda, för färgburkar med diverse innehåll har vi gott om här hemma. Jag tog mig en tur ner till källaren och plockade fram en skvätt Chalky Finish Furniture Paint i färgen 'Bramwell', och hux flux så var lampfoten tjusigt grön. På skärmens kanter fäste jag några gamla spetsar (från farmors gömmor) med självhäftande tejp.


När mörkret föll igår var det riktigt mysigt att tända lampan. Kanske är lampskärmen i minsta laget, men å andra sidan behöver det mesta vara i liten dimension här hemma, eftersom vi har så lågt i tak och allt är så litet i övrigt i stugan.


På loppis kan man ju hitta en hel del äldre lampfötter som är himla charmiga, men jag valde en fot av nyare modell för att slippa krångel med elen. Slutresultatet blev kanske lite i pluttinuttigaste laget, men det funkar tills jag har hittat något som jag verkligen vill ha. Lisa Larsons lille Kalle ser iallafall nöjd ut. "Johoooo!" säger han.


Jaha, så kan det gå när man får en fix idé. Jag törs inte tänka något nytt idag, för då börjar jag väl fnatta runt igen. Vi får väl se om jag lyckas hålla mig...

lördag 21 januari 2017

Lördag förmiddag i fyra bilder

På Solhäll vaknar vi till en lördag helt utan planer. Sådana dagar älskar jag, när man kan köra lite på "gehör" och ta saker som de kommer. Kanske klämmer jag in någon loppis i jakt på en liten bordslampa till fönsterbrädan i köket. Det känns så mörkt och tomt där nu sedan adventsljusstaken försvann upp på vinden, och ljus vill man ju ändå ha så mycket som möjligt den här tiden på året. 


På köksbordet ligger två spontanshoppade kökshanddukar (de var ju gröna!) från ICA och ett paket rykande färska ägg från ett gäng glada hönor i Glimåkra. (Det är bra med en egen äggleverantör på jobbet!) De blir finfina att steka till söndagsbrunchen imorgon.


I fönstret bakom TV:n (som står på och agerar radio här hemma på helgförmiddagarna) blommar min fina rosa orkidé och sprider fägring och lycka. Den är verkligen utomjordiskt vacker, och jag tittar nästan mer på den än på TV:n när jag sitter i soffan.


Tulpaner är ett måste så här års. Ute i smatten står ett knippe från mataffären i en härligt knallig rosa-gul-orange ton, som jag inte vet vad jag ska kalla. "Rorange" kanske? 


Kanske klär jag på mig och går ner till byns finaste lilla blomsteraffär. Det är ju lördag trots allt, och jag lägger gärna min veckopeng på färska blommor! 💚

fredag 20 januari 2017

"Två systrar"

How about ett litet boktips, så här på fredagkvällen? Jag tycker väldigt mycket om den norska författaren Åsne Seierstad och hennes sätt att skildra verkligheten i romanform. Jag har läst alla hennes tidigare böcker, och den förra boken "En av oss" från 2013 (om terrorattentatet på Utøia och dess bakomliggande historier och människoöden) hör fortfarande till en av mina starkaste läsupplevelser. Sålunda önskade jag mig Seierstads senaste bok "Två systrar" i julklapp.

I boken får vi följa två norsk-somaliska systrar från Oslo och deras radikaliseringsprocess in i gapet på extrem islamism och i slutändan renodlad terrorism. Vi får också följa de intet ont anande föräldrarna och syskonen, som plötsligt måste hantera vardagen hemma i Norge efter att systrarna frivilligt har rest till Syrien för att bli jihad-hustrur till stridande IS-krigare. Åsne Seierstad är helt fenomenal på att skildra människor och händelser. Researchen som ligger till grund för berättandet är otroligt gedigen och detaljerad, och Seierstads förmåga att göra faktan levande griper tag i mig från allra första sidan. Samtidigt berättar hon väldigt rakt och osentimentalt. 


Hur går det egentligen till när två självständiga och frispråkiga tonårstjejer plötsligt en dag väljer att komma till skolan i täckande niqab? Vilka gränser kan/bör/ska ett västerländskt samhälle sätta när det gäller religiösa och kulturella yttringar av det slaget? Och vilken roll spelar egentligen mödrar/systrar/väninnor/andra kvinnor när det gäller vilka krav och förväntningar som ställs på unga muslimska tjejer i västvärlden idag? 

Berättelsen om de två systrarna ställer många frågor, men utmanar också mig som läsare att ta tag i mina egna fördomar och förutfattade meningar. Det här är definitivt en bok som alla borde läsa. 

torsdag 19 januari 2017

Träljusstakar

Hur många träljusstakar kan man ha i ett enda hushåll? Många, uppenbarligen. Jag tog ett varv i stugan och samlade alla jag hittade till en liten träff ute på glasverandan. Det blev ett helt litet gäng minsann, och då hade jag inte orkat bemöda mig med att gå ner till tvättstugan, där det står två till.



De flesta i min "samling" (ja, det får jag nog nästan kalla det) är loppisfynd från olika tillfällen. De enda jag har målat om på egen hand är de ljust turkosgröna stakarna som brukar stå på köksbordet, men när man ser hela gänget så här i grupp får man ändå säga att de bildar en rätt snygg enhet tillsammans, både färg- och formmässigt. Ibland får man till det fast man inte ens har tänkt, hehe!


Till och med den gamla broschen passar i färg. Den ligger faktiskt alltid framme på foten till en av stakarna, som står på bordet i hallen i vanliga fall. Jag tycker att den är som en vacker liten blomma och har inte hjärta att slänga den, trots att den både saknar nål och är trasig i fästet vid själva stenen. Jag menar, lite extra blingbling har ju ingen dött av.


Ja, se det där blev ju rena träljusstaketräffen. Tar jag dessutom fram alla svartsprayade smidesljusstakar som också finns utplacerade lite varstans i stugan (loppisfyndade också så klart), så blir det rena rama majbrasan ute på verandan. (Och husets invånare lär storkna av stearinångorna...)


Så vad är nu kontentan av detta inlägg? Att man helt enkelt inte kan ha för många ljusstakar hemma. Känner jag mig själv och mina loppisvanor rätt, så blir det säkert fler i samlingen framöver. 

onsdag 18 januari 2017

Smålampor och såpskurade golv

Så här års känns det alltid lite extra mörkt och trist, när både adventsstjärnor, stakar och julgran är bortstädade.  Jag tänder alla smålampor jag har och längtar efter ännu fler. Det har ändå börjat märkas skillnad på dagsljuset, både morgon och kväll. Tack gode gud för det!


Min (numera) lediga onsdag har jag ägnat åt både soffhäng och städning. Nu kan vi gå och lägga oss med doften av såpskurade golv i näsborrarna. Vilken fröjd!

tisdag 17 januari 2017

Fikon som vaknar

Nere på bordet i tvättstugan spirar våren, för där börjar fikonträden vakna till liv och skjuta nya knoppar. På det större av träden har det redan utvecklats ljusgröna små blad. Så hoppfullt det ändå är att något som har sett så dött och trist ut ändå visar sig vara så fullt av liv! 


Den större plantan köpte jag på Löddeköpinga plantskola i maj förra året, och sen fick den stå inne i växthuset hela sommaren. Där trivdes den uppenbarligen, för den bar faktiskt frukt redan första säsongen, och det har redan börjat bildas små fikon på några av grenarna. 


Den mindre plantan (som jag fick av fina floristfröken F, efter en "städning" på byns finaste lilla blomsteraffär i höstas) ser för tillfället mest ut som två döda pinnar på bild, men tittar man på nära håll så ser man att det minsann är fullt med små knoppar på den också. Jag skulle nog behöva beskära den lite, så att den grenar sig. Är det för sent att göra det nu, när den redan har börjat vakna?