Vem hade trott...

Vem hade trott att jag skulle sitta som fastklistrad och titta på en TV-serie om Formel 1? I hela SEX säsonger i rad? Jag, som har noll motorintresse. Ja, det är iallafall vad jag gör. För som så många andra är jag helt tagen på sängen av Netflix reality-show "Drive to survive", som utspelar sig i just Formel 1-världen. Dramaturgin faller sig naturligt, för det där med sport och tävling bidrar tveklöst till att det blir rafflande per automatik. Jag är så fascinerad av alla karismatiska vinnarskallar som man får följa i den här serien. Och att Ginger Spice fladdrar förbi då och då och ger det hela en extra skvätt av glamour är onekligen the cherry on top. Hon är nämligen gift med stallchefen i Red Bull Racing. 

Det sägs att det är fler människor som har varit i rymden än vad som har suttit bakom ratten på en Formel 1-bil. Med bara 20 förarplatser att tävla om on the grid blir till och med din egen stallkamrat din värsta konkurrent. Imorgon kväll klämmer jag alldeles säkert de resterande sju avsnitten av säsong 6. För har man väl börjat titta kan man inte sluta. Hmmm... I mitt nästa liv vill jag också bli Formel 1-förare.

Julklappar i februari

Jag hittade kommunens julklapp i handväskan och insåg att jag hade slantar som behövde spenderas innan mars månads slut. Jag tog det säkra för det osäkra och satte sprätt på pengarna redan igår. Det blev en bukett med ljuvligt rosa ranunklar från en av blomsteraffärerna på min jobbort...

... och vägg i vägg ligger det en bokhandel, så det blev ett besök där också. Jag hade Bret Easton Ellis senaste roman "Skärvorna" på läslistan i min mobiltelefon, och nu när jag hittade den på rea här, så slog jag till. 

Färgmässigt är detta nog en av de vackraste ranunklarna jag har sett. Alldeles glödande varmrosa. 

Fint med julklappar i februari, ändå. Den som spar, hon har. 

Rullande komposthög och kvällströtthet

Hur tror ni det gick med den där rundan till tippen på vägen hem idag? Nä, just det. Inte så bra. När jag kom på det var jag redan flera kilometer därifrån. Och inte orkade jag vända bilen och åka tillbaka heller. Det får väl bli en tur dit när jag har stämplat ut på fredag istället. Tills dess får jag köra runt som en rullande komposthög, hihi!

Ikväll pysslar jag lite grann i köket för att hålla mig vaken tills det är dags att gå och lägga sig. Kvällstrött är bara förnamnet...

Snödroppar och sopsäckar

Vid foten av det sneda päronträdet växer det flera rejäla ruggar med snödroppar, och sedan en tid tillbaka blommar de så fint, så fint. Genom åren har jag grävt upp dem på andra ställen i trädgården och grävt ner dem här. Det är onekligen ett ljuvligt vårtecken när de blommar. 

Någon runda till tippen har det inte blivit tid för idag. Imorse var det minusgrader, så då kändes det inte så värst lockande, och på vägen hem hade tippen redan hunnit stänga. Således körde jag både till och hem från jobbet med en bil som doftar som en hel komposthög, hihi! Fast inte mig emot. Den jordiga doften är godare än den godaste parfym. Imorgon är det iallafall långöppet på tippen, så då får det nog bli ett stopp på vägen hem. Skåpbil är baske mig den bästa investeringen vi har gjort.

Storstädning i köksträdgården del 2

Det har varit riktigt härligt vårväder idag, så jag fortsatte min städning i köksträdgården. Det växer många höga träd längs vår norra tomtgräns, så det är alltid mängder av löv att ta reda på här nere. Sju säckar blev det innan jag var klar, fast i rättvisans namn är två av säckarna från förra helgen. När jag var klar tryckte jag in alla i skåpbilen, så nu får jag svänga förbi tippen någon dag på vägen till eller från jobbet. "Spara löven och gör lövkompost" kanske någon tänker nu, men jag vill faktiskt inte ha skräpet stående. Dessutom kommer det att bli mängder av säckar till, innan vårstädningen är klar på andra ställen i trädgården. Biomassa är verkligen inte en bristvara i den här trädgården.

Jag rev bort det sista som var kvar att pilspaljén, som fungerade som skiljevägg mellan pallkragarna och "skräphögen" inne i fulhörnan. De gamla stolparna tog jag också ner, för i år är ju planen att det ska bli ett riktigt plank/staket här. Jag har fortfarande inte bestämt hur det ska se ut, men 52-åringen i mig börjar luta mer och mer åt att göra det så underhållsfritt som möjligt. Man blir ju inte yngre precis... Ingen rödmålad variant med vita spetsar alltså, utan ett i "vanligt" impregnerat trä. Kanske inte det mest pittoreska man kan tänka sig, men det skulle i så fall också knyta an  till planket nere vid bastustugan. På bilden här nedanför blir det mer än uppenbart vad det är jag vill gömma. I planen ingår det också att gräva ur "skräphögen" och snickra till någon form av framkant.

Här sluttar tomten rejält uppåt mot grannarna i norr, som liksom bor en våning högre än vad vi gör. Men så bor vi ju i en backe också. Vid sidan av fulhörnan tänker jag mig den där lilla redskapsboden som jag visade i ett tidigare inlägg. Den är bara 120 x 60 centimeter och skulle passa precis på den grusade ytan som redan finns där. Någon form av sidokant behöver vi också ordna, så att "skräphögen" håller sig på plats i sidled. Både ståltrådsnätet och stolparna har gjort sitt, men jag låter det vara kvar så länge, så att allt inte bara rasar. 

Pallkragarna börjar också bli slitna, och flera av dem behöver bytas i sommar. Det gör jag med jämna mellanrum, så det är inte någon jätteuppgift. Fast det är onekligen lite meckigt när den undre behöver bytas, för då får man skotta bort så mycket jord. Ser ni den gröna ormen på bilden här nedanför? Det är en sådan där leksak i ledat trä, och den brukar fungera bra som jordgubbsvakt. Pallkragen som ormen ligger i just nu kom till lite spontant förrförra sommaren. Den har jag inte ens orkat måla...

Växthuset förblir ostädat ett tag till. Där inne står det fortfarande vissna och torrmögliga tomatplantor från förra året, men jag brukar ta ut precis allt i växthuset och skura av glaset invändigt med en blandning av vatten, diskmedel och T-röd. Det får dock bli en annan helg. 

Jag var ute i mer än fyra timmar idag, så nu är jag både syrechockad och lagom öm i kroppen. Söndagsbastun var verkligen välbehövlig, men nu efteråt känner jag mig ännu mosigare. Inatt somnar jag nog ovaggad. 

Lördagsutflykt

Lördagen har också bjudit på en utflykt, den här gången till Karlskrona, där jag har tillbringat dagen med mina föräldrar. Vi hann med förmiddagsfika med kaffe och fralla, två loppisbesök, ett restaurangbesök, soffhäng och eftermiddagsfika med kaffe och vaniljhjärta. Mitt ressällskap på ditresan vad tulpanbuketten på bilden, som inköptes i Kristianstad igår. Den har slagit ut fint under dagen, och när jag åkte hem framåt kvällskvisten såg de nästan ut som näckrosor. Lovely!

Nu är jag hemma på Solhäll igen, där maken bjuder på ostbricka till Melodifestivalen. Jag ska bara hoppa i mysbrallorna först. Ett härligt slut på en härlig dag. 

Semesterfredag

Maken har haft sportlov hela veckan, så jag passade på att unna mig en semesterfredag idag. Väldigt lyxigt. Jag började med två timmars sovmorgon, och efter frukost satt jag en lång stund och bläddrade i två sprillans nya trädgårdstidningar över en kopp kaffe med havremjölk. Oj, vad jag känner inspirationen spira inför trädgårdssäsongen 2024 nu. 

På förmiddagen tog vi en sväng till tippen för att tömma skåpbilen på diverse skräp. När jag är där avslutar jag alltid med att ta en sväng förbi varsågod-och-ta-en-kruka-hyllan (är inte det en lysande idé så säg?), för där brukar man kunna göra fina fynd. Idag hade någon hade ställt en jättefin gjutjärnskruka där. Helt galet ju. Hur tänker folk? Men glad blev jag, för den fick naturligtvis följa med oss hem. 

En liten khakigrön trädgårdskruka slank med av bara farten. Krukor kan man ju helt enkelt inte ha för många av. Och jag får säga till mitt försvar att jag faktiskt också har ställt en och annan kruka på den där hyllan genom åren. Tänk när det blommar på mitt lilla utebord. Snart så...

Sedan bytte vi bil hemma och drog söderut. Först hade vi tänkt ta en tur till Brösarp och Haväng, men det blåser så himla mycket idag, så en promenad längs havet kändes faktiskt inte så lockande. Det blev en sväng till Åhus istället, där vi såg havet från bilen (bra kompromiss, hehe!) och åt supergod lunchbuffé på Restaurang 34 Sancansiji. Det är en kinarestaurang som vi upptäckte förra sommaren, och som serverar särdeles smakrik asiatisk mat. En spännande upplevelse idag var steamed buns med marsipanliknande fyllning, som serverades till kaffet. Jättegoda!

Efter lunchen slank vi in på en fin liten butik som heter House of Mi. Där fanns det mycket fint att titta på både i inrednings- och klädväg, men det blev inga inköp den här gången. 

Nu börjar det dyka upp penséer till försäljning, fast det känns lite för tidigt än tycker jag. (Vem hade trott att det bor en realist i mig?)

På vägen hem stannade vi i Kristianstad, där jag kikade förbi på bokrean på Akademibokhandeln. Jag köpte två böcker, som jag har haft på min läslista ett tag: "Detaljerna" av Ia Genberg och "Djävulsgreppet" av Lina Wolff. Jag är sugen på att läsa svensk litteratur, och dessutom kändes det som en god idé att välja böcker som inte är tjocka som tegelstenar. Jag tänker att det kan vara en smart strategi för min läsutmaning om minst 12 lästa böcker under året, hihi!

På en blomsterbutik på en av gågatorna hittade jag en jättefin kruka, som jag inte kunde låta bli. "Men du har ju redan kommit hem med två nya krukor idag", sa maken. "Ja, fast det var ju inte en sådan HÄR kruka", sa jag. 

Krukan får härbärgera en vippig jasmin så länge, men jag vill nog egentligen hellre ha något som inte hänger ner så mycket, för nu ser man ju inte riktigt hur fin krukan är. Den ser ut som en grön tulpan.

Vi hann dessutom med ett besök på två second hand-ställen innan vi var hemma igen, men där blev det inga fynd idag. Undrens tid är visst inte förbi, hihi!

Torsdag med trädgårdstema

Minns ni trädgårdsdagboken jag gjorde iordning för två år sedan? Det har jag uppenbarligen inte gjort själv, för när jag hittade den ikväll hade den legat i en låda under sängen sedan 2022. Tanken med den var att jag skulle göra små noteringar över de projekt och planteringar jag gjorde i trädgården, men av det där blev det inte så himla mycket. Tanken var ju iallafall god. Fast det är ju inte försent att börja använda den. Det vore ju synd på alla fina klistermärken, hihi!

Ikväll har jag tittat på Teams-föreläsningen med Gunnel Carlson, som jag skrev om tidigare i veckan. Fokus låg på evenemanget Tusen Trädgårdar, som går av stapeln den 30 juni i sommar, och som Gunnel själv är en av initiativtagarna till. Kvällens föreläsning hade som syfte att peppa folk att släppa på pretentionerna och faktiskt våga visa sina trädgårdar. Det skulle nog vara kul att vara med någon gång, men för min del blir det iallafall inte i år. Nästa gång kanske, vilket är sommaren 2026. Hör du till den modiga skaran som har vågat vara med någon gång?

Imorgon börjar vi min semesterdag med en runda till soptippen, och sen får vi se vad vi hittar på. Enligt meteorologerna kom våren till Skåne igår, fast det kan man inte riktigt tro när man tittar ut genom fönstret idag. En runda på bokrean någonstans kanske det kanske bli iallafall. Inomhusaktiviteter kan ju också vara trevliga. 

Ljusare nu

Men hörrni, nog är dagarna ljusare nu. Man behöver inte ha utebelysningen tänd om morgnarna längre, och det är fortfarande dagsljus en stund efter att man kommer hem på eftermiddagarna. Det där är lika befriande att konstatera varje år i februari. Man liksom känner hur hoppet återvänder. Det är ändå fint, på något sätt. 

Med ljuset kommer lusten att sätta igång med saker. Jag har så många projekt jag skulle vilja ta tag i här hemma. Alla är inte lika roliga, men nödvändiga, så vi får nog göra någon slags prioriteringsordning. Men mellan tråkiga projekt måste man sticka in något roligt också, både som morot och som belöning. För mig kan små projekt vara ytterst tillfredsställande. Som att måla om en stol eller att ordna ett extra hyllplan i ett skåp. Det där sistnämnda blev ju gjort för ett par veckor sedan, då jag organiserade om i det gråa skåpet. Jag är fortfarande lycklig över att det äntligen blev av. 

Det känns redan som om veckan går mot sitt slut, och på ett sätt kan man ju säga att den gör det, för jag har tagit semester på fredag. Veckans sista arbetsdag är alltså redan imorgon. Det känns lite lyxigt, faktiskt. Har jag flyt kanske jag till och med kan stämpla ut lite tidigare. 

Seminarium med Gunnel

Nu ska ni få tips på en trevlig trädgårdsaktivitet, som går av stapeln nu på torsdag. En aktivitet där man kan ligga på soffan och vara passiv. På torsdag klockan 18:00 har nämligen Studiefrämjandet och Riksförbundet Svensk Trädgård kommit på den geniala idén att live-sända ett seminarium med härliga trädgårdsprofilen Gunnel Carlson. Så här skriver de om evenemanget:  

"Vi är glada att bjuda in er till ett inspirerande trädgårdsseminarium med Gunnel Carlson, trädgårdsjournalist och grundare till Tusen Trädgårdar. Gunnel kommer att dela med sig av sin passion för trädgård och ge oss insikter om hur vi kan skapa en trädgård att längta till och njuta av – både ensamma och tillsammans. Det kommer att vara en kväll fylld med tips, idéer och kreativitet för att göra våra trädgårdar till små paradis. Hon kommer också att prata om den spännande och lärorika trädgårdsfesten Tusen Trädgårdar som äger rum den 30 juni och berätta varför det är så kul att delta. Förra året deltog 4200 kolonilotter och trädgårdar och ännu fler kom och besökte de öppna trädgårdarna."

Seminariet är gratis och öppet för alla. Man behöver inte anmäla sig i förväg, utan man klickar bara in sig via en Teams-länk, som man hittar på den här evenemangsidan på Facebook. Tänk, så bra! Jag vet iallafall vad jag tänker göra på torsdag. 

Pippi på picklad rödlök

Jag har fått pippi på picklad rödlök. Det är gott på ALLT! Ja, kanske inte på frukostfilen, men på det mesta i matväg. Och det är ju så himla lätt att göra. Bara fram med mandolinen, göra en 1-2-3-lag på ättika, socker och vatten och låta allt stå i en glasburk i kylen och dra ett dygn. Sen kan man äta ur den där burken hela veckan, och blir det över kan man låta den stå längre än så. Vansinnigt vacker att titta på är den också. Helt klart en bonus. I kommentarsfältet fick jag tips om att det blir ännu godare om man saltar lite i lagen, så det ska jag nog prova nästa gång. 

Rödlök är inte bara gott, det är faktiskt bra för hälsan också. Det innehåller nämligen mängder av nyttiga vitaminer, folsyra, fibrer och mineraler. Lök gör gott för tarmfloran, och jag har läst att det till och med kanske kan motverka influensa. Risken för att man ska drabbas av blodpropp och stroke minskar visst också, på grund av att löken har blodförtunnande och antioxiderande egenskaper. Minsann. Rena rama hälsokosten ju. 

Det mindre angenäma är att löksmaken tenderar att borra sig fast i halsmandlar och svalg, och sen ligger man där och pustar lök hela natten. Fast det kan det ju nästan vara värt.

Semlor och planer på äggakaga

I helgen har årets första semla inmundigats. Eller semlor i plural, faktiskt. Vi köpte nämligen en sådan där påse med minibullar och monterade ihop dem med fluffig vispgrädde och krämig mandelmassa. Man känner sig så nyttig för att de inte är så stora, men sen åt jag TRE av bara farten, hihi!

Söndagen har verkligen gått rekordsnabbt. Vi har mest varit hemma och smågrejat, och nu är vi nybastade och doftar gott av lavendelskrubb. Maken påbörjar sportlov imorgon, men jag jobbar som vanligt. Kanske tar jag ändå ledigt på fredag, för då har jag hört ryktas att man kan få äggakaga om man följer med till Brösarp, och det är man ju rent ut sagt dum om man tackar nej till. Väder och vind får nog avgöra hur det blir. 

Trädgårdspremiär 2024

Lördag och strålande februarisol har verkligen väckt livslustarna i en. Vi tog en liten promenad på förmiddagen, men efter lunch kunde jag inte hålla mig längre, utan hoppade i trädgårdskläderna och begav mig ut i trädgården. Efter en runda runt huset, då jag plockade bort vissen ljung och granris, hamnade jag nere i köksträdgården. Det har blivit något av en rutin att alltid påbörja vårstädningen där, för det känns så lagom att börja med ett avgränsat område. Fast gott om grejer att röja bort fanns det ändå, för jag stängde i princip bara grinden och gick därifrån i början av oktober. 

Jag är långt ifrån klar, men nu är det iallafall lövfritt och uppstädat runt växthuset, vars insida fortfarande är full av grejer som står inställda på vinterförvaring. Ni ser ju att jag inte ens tog ner klätterstöden för luktärterna i höstas, men de ser ut att ha klarat sig bra i vinter och går nog att återanvända utan problem. Flera av pallkragarna sjunger dock på sista versen och behöver bytas ut. Jag får skriva upp det på listan över köksträdgårdsprojekt, som börjar bli riktigt lång nu. Det är mycket jag vill göra om här nere, och i år får nog bli året då det faktiskt händer. 

Min samling zinkvattenkannor blev också kvar ute hela vintern, fast de är enbart till lyst, så det gör inte så himla mycket om de inte skulle hålla vatten. De fick byta plats idag och har hamnat i den inhägnade hörnan utanför växthuset. Om man har en samling av något, så ska man ställa allt på samma ställe. Det blir helt klart maffigast så. 

En samling gamla zinkhinkar har jag också, och jag gjorde likadant där och ställde alla på rad. Jag planterade jordgubbsrevor i dem förra sommaren, i brist på annan plats att sätta dem på. Om de tar sig, ska jag nog plantera om dem i en pallkrage senare i vår. Problemet är bara att pallkragarna redan är fulla av rhododendronbuskar (fem stycken!) och annat som ska planteras ut i trädgården på sikt. "Staketet" framför växthuset är en gammal pall som glasväggen till vår dusch levererades på. Den satte jag här som en tillfällig lösning för 5 år sedan, och sen blev den kvar. Att ersätta den med ett finare litet staket kanske också får åka upp på den där att-göra-listan, fast jag tycker faktiskt att det har sin charm i all sin klumpighet.

Vilken lycka att få vara ute och greja i trädgården igen. Tre och en halv timme var jag ute idag, och jag njöt av varje sekund. Sen hann jag knappt ut ur duschen förrän träningsvärken började sätta in, så vi får väl se hur mycket jag njuter imorgon, hihi! Men då ska det bli regn, så jag får väl helga vilodagen och ta det lugnt. 

Avtackning och blomsterlycka

Igår "bidde" det minsann inget inlägg, för då var jag ute och rumlade till way past my bedtime (läs: klockan 22:00). Vi hade avtackning av en långvarig och mycket kär kollega på jobbet och firade av henne storligen med middag på Fabrik, som är nordöstra Skånes i särklass mest spännande restaurangupplevelse. De har ett väldigt trevligt koncept med smakrika "mellanrätter" i lyxig miljö med härligt avslappnad atmosfär. Donnan på bilden är inte min kollega, utan en fönsterspegling av ett fotografi som ingår i ett fotoprojekt av Osby-profilen Matthias Lavesson. 

Idag har jag jobbat hemma i soffan i sällskap av alla-hjärtans-dag-blommorna, som maken kom hem med i torsdags. Buketten hade visst börjat med att det skulle vara en ensam röd ros, men i konspiration med förträffliga floristfröken F på byns finaste lilla blomsteraffär, så utvecklades det till något annat, som båda vet att jag gillar. 

Det finns nog ingen som är så tacksam att ge bort blommor till som jag. Jag blir lycklig ända in i hjärteroten. Hur ljuvligt är det inte att skåda en anemon djupt i ögat?

Och nu hälsar vi ännu en fredag välkommen. Att tiden går snabbt bryr jag mig inte om att konstatera längre. Det bara är så. Happy Friday, allihopa everybody!

Kram på alla hjärtans dag

Idag på alla hjärtans dag delar jag ut kramar i mängd till alla er, såväl nya som gamla läsare, som hittar hit till "Fröken Gröns blogg". Tack för att ni läser. Tack för alla härliga kommentarer. Tack för mail med glada tillrop. Och tack för årliga julkort ända från Amerika. Jag skriver ofta för min egen inre läsare, men vetskapen om att ni finns där ute och tittar in på besök här, är verkligen värmande för hjärtat. ❤️

Maken och jag har firat hemma i köket med hämtmat från thairestaurangen i grannbyn, och nu blir det mysbrallor och soffhäng resten av kvällen. Kärlek när den är som bäst.

Fettisdagen som blev mager

En blaskig och bister dag i februari. Blaskig för att snön smälter, och bister för att både maken och jag totalt har missat att det är fettisdagen idag. Fast den där semlan kan man ju ha tillgodo till helgen. Jag har faktiskt inte ätit en enda än i år. Och inte i december heller, om ni nu tänker att det faktiskt är fullt görbart att tjuvstarta då. Nåväl, jag njuter väl av mina franska tulpaner istället. 

Njutbart var det också att få "godsakslåda" nummer två; den här gången med hårvårdprodukter, ansiktsserum, cleanser och brun-utan-sol för ansiktet. Det är höjden av vardagslyx att få botanisera lite bland produkter man inte hade kommit på att köpa själv och sen stå i badrummet och kleta in sig med både det ena och det andra. Glad av den läckra lådan blir man också. Den kan jag spara till annat. 

Ikväll är det nog hög tid att börja på en ny bok, om jag ska hålla mitt nyårslöfte om 12 böcker under året. Frågan är bara vad jag ska välja. Helt klart något mindre tungt än "Ett litet liv", som jag inte riktigt har fått ur mitt system än. En trevlig liten mordhistoria skulle kännas mer lättsamt, hihi!

En tygkasse

Helgens loppisfynd: En tygkasse från Pingstkyrkans loppis i Hässleholm för det facila priset av 15 kronor. Alldeles lagom stor för att rymma en bok, en banan, en nyckelknippa och en mobiltelefon under en sommarutflykt någonstans. Dessutom perfekt färg och härligt trädgårdstema. 

Fin som snus. Tygkassar kan man verkligen inte ha för många av. 

Vårfint till köket

Märkligt hur det är. Man har redan mängder av saker hemma, men sen vill man ändå förnya sig och ha nytt och fräscht med jämna mellanrum. Kanske särskilt så här års, när året i sig är nytt och fräscht. Man vill fylla köket med färska kryddor och grönsaker. Som en blommande rosmarin på stam och vackra rödlökar i en skål. Rödlök är för övrigt min bästa "krydda" (förutom svartpeppar och salt) finhackad och strösslad på en sallad, tacos eller en pokébowl. Ja, på vad som helst faktiskt. Mums!

Salt- och pepparkvarnarna hittade jag i Hässleholm igår. De kommer från danska IB Laursen och är helt perfekt gröna för vårt kök. Nu står de nära och bra tillands intill spisen. Porslinsskålen från Strömshaga har jag sett på nätet tidigare, men eftersom vi redan har mängder med fina skålar har den fått förbli oköpt. När jag såg den i verkligheten igår kunde jag inte motstå den. Den är ju sååå fin! Den som påstår att man inte blir lycklig av materiella ting ljuger. 

Idag ska jag nog prova att pickla rödlök, för det är ju också så himla gott. Det vore verkligen höjden av vardagslyx att ha en burk stående i kylen, som man kan ta en sked av som tillbehör till både det ena och det andra. Att koka upp ättika, vatten och socker låter dessutom som en alldeles lagom krånglig insats i köket. Så får det bli. 

Franska tulpaner och lite lördag

En ny helgbukett har intagit huset. Verkligen en dramatisk sådan, med franska tulpaner som sätter tonen. Man kan ju inte annat än älska den här lite vildare sorten, som drar iväg åt alla håll och kanter och breder ut sig lite som den vill. Det passar mig bra, som gillar lite rufsiga buketter. Att kvistarna med gröna blad heter ruskus fnissar jag fortfarande lite åt. Det måste väl bli ruskbuske på svenska, eller hur? 

Idag körde jag en sväng till Hässleholm, där det blev shopping av både det ena och det andra. Nya huvudkuddar på Jysk, en broderad tygkasse från Pingstkyrkans loppis, blommor på Blomsterlandet, ätbart från CityGross och några nya vårfina grejer till köket på en inredningsbutik som heter Mixhuset. Det där sistnämnda satte igång en dominoeffekt när jag kom hem, vilket slutade med att jag även städade ur lådan med alla oljor och kryddor vid spisen. Det är ju ändå vansinnigt tillfredsställande när det är ordning och reda på grejerna, och när man inte har balsamicovinäger med hallonsmak från 2022 som står och kletar. 

Ikväll slötittar vi på Mello, men det är mest tidsfördriv inför veckans stora TV-begivenhet: Den nya säsongen av "Shetland", som har en ny kvinnlig kommissarie. Om Mello blir för segt, kanske jag går loss på en ny låda i köket istället. 

"Ska du verkligen planera för jul nu?"

Vi går förbi en av våra lokala välgörenhetsloppisar när vi går till mataffären, och om den är öppen slinker vi alltid in och kikar en runda. Den är inte jättestor, men välordnad och med många fina gamla saker. Ingenting är dyrt där, så omsättningen på prylar är ganska stor. Pengarna går till ett sommarläger för ukrainska barn och ungdomar, som har arrangerats här i byn varje sommar sedan 1995. Det vill man ju stötta, så all loppisshopping i butiken är helt legitim, hihi! I lördags hittade jag en blå träljusstake för 25 kronor, som jag genast såg potential i. 

Men jag tänkte naturligtvis inte att den skulle få förbli smurfblå, utan att den skulle göra sig fin som julljusstake med lite röd färg. När vi kom hem tog jag fram burken med röd järnoxid (linoljefärg) och penslade på den lite snabbt. Det tog inte många minuter. "Ska du verkligen planera för jul nu? Den är ju precis slut," sa maken skeptiskt. "Jag planerar alltid för jul," sa jag. Och det var ju helt sanningsenligt. De bästa julloppisfynden gör man alltid under årets första halva. 

Nu har staken fått stå och torka en vecka, och resultatet blev ju faktiskt inte så pjåkigt. Tänk så glad jag kommer att bli i december, när jag hittar den här i jullådan på vinden. Och ja, jag har fortfarande en julstjärna kvar. Den är ju fortfarande fräsch och fin, och jag har inte hjärta att slänga den. Fast med tanke på färgen, så tänker jag att jag nog kommer undan med att ha den ett litet tag till.  

Och så var det dags att ta helg igen. Vi får väl se vad den bär med sig. Det hänger lite på väder och vind, tänker jag. Det är halkigt och kallt ute, och det ska komma in mer snö i natt. Fast sysslolös blir man ju inte, även om man måste stanna hemma. På Solhäll finns det alltid någon hög att förbarma sig över... 

Toaletturism och fårskinnstofflor

Det mest rafflande som har hänt idag var att vi hade en vatttenläcka på jobbet. Vattnet stängdes av större delen av dagen, och vi fick helt sonika gå och kissa på ett företag på andra sidan gatan. Livet är äventyrligt så det förslår, hihi! Eller så är det helt enkelt så att det inte behövs så himla mycket för att liva upp en så här års. Rätt komiskt var det iallafall att glida in ett öppet kontorslandskap med främmande människor. "Hej, hej! Jag tänkte bara gå på toaletten." Ja, jag säger då det. Toaletturismen kanske är en helt ny nisch. Kom ihåg var ni läste det först.

Ikväll kurar vi i stugan med både ljus och brasa. Vårt hus är alltid som svalast inomhus när temperaturen utomhus ligger runt noll, för då kan inte pannan bestämma sig riktigt för om det är varmt eller kallt. Tur att man har fårskinnstofflor. Fast dem har jag å andra sidan på mig 365 dagar om året. 366 dagar i år. 

Tvättstugestädning och nostalgitripp

Vardagsfotograferingen är lika med noll så här års. Inte tog jag så många bilder i helgen heller; därav all gammal skåpmat här på bloggen den senaste tiden. Fast gamla bilder skänker ju i och för sig också glädje, och jag gör ju i ärlighetens namn inte så himla mycket spännande som jag kan fotografera. Det mest rafflande jag har gjort den senaste veckan är väl att storstäda i tvättstugan. Inte så kul för er att läsa om kanske, men för undertecknad är tillfredsställelsen total. Det var mängder av spindelnät att dammsuga både på väggar och i tak, och jag hade högvis med nytvättade juldukar och julhanddukar att stryka och stoppa in i linneskåpet. Jag plockade också bort en hel del grejer, som liksom bara har blivit inställda här, bland annat den gamla mangeln som skymtar på bilden. Den är charmig, men stor och jätteklumpig, och vi har faktiskt aldrig använt den. 

Jag skurade ur badkaret också, för det var välbehövligt. Det är ett stort härligt badkar, som både maken och jag använde flitigt tidigare, men sedan vi skaffade bastu blir det inte alls lika frekventa bad här. Jag kan faktiskt inte minnas när jag badade senast. Förra vintern var ju en mardröm när det gäller elpriserna, så då slösade man ju inte på varmvattnet precis. Men nu när det är rent och fint i hela tvättstugan, så vore det kanske inte så dumt med ett varmt och välgörande dopp någon kväll. 

Från det ena till det andra... För er som var med på 80-talet tipsar jag om filmen "The greatest night in pop", som ligger på Netflix nu. Den handlar om inspelningen av välgörenhetslåten "We are the world", som spelades in med gräddan av den amerikanska artisteliten under en enda natt i Los Angeles 1985. I filmen blandas nutida intervjuer med bland andra Lionel Richie, Cyndi Lauper och Bruce Springsteen med autentiska filmklipp från studion den aktuella natten. Jag drabbades av akut nostalgi och drog samma slutsats nu som då: Bruce Springsteen är verkligen "The Boss", både som artist och människa. 

Nu ska jag gå och hänga en omgång tvätt och njuta av den nystädade tvättstugan. Fast för att komma dit måste jag först klättra över berget av grejer som jag har släpat ut därifrån, som nu står lite vilsna och övergivna i källarkapprummet i väntan på bättre tider. (Den där gamla mangeln, bland annat.) Den städningen får bli av en annan vecka. Det är dock oklart när. Man får vara glad om det blir i år...