Vit tjock vadd och hemligt paket

Med tanke på gårdagens inlägg kan man ju nästan tro att vädergudarna läser Fröken Gröns Blogg och ville spela mig ett spratt, för OJ vad vi har fått snö idag! Mängder, mängder, mängder. Tog det tid att köra till jobbet igår, så tog det ännu längre tid idag. Fast snigelfart är ju att rekommendera när man har noll sikt genom framrutan på morgonen, och när vägarna är mer eller mindre oplogade ända in på eftermiddagen, efter en hel dags snöande. Tur att man har kört den där vägen tusen gånger tidigare, så att man hittar iallafall. Jag kom hem lagom till blå timmen och hittade Solhäll inbäddat i ett lager vit tjock bomullsvadd. Så sagolikt vackert ändå. Nu skulle man ha de där längdskidorna man inte har sett till sedan 1980, hihi!

Maken kom hem medan det fortfarande var dagsljus för att skotta snö. Han hittade mystiska fotspår i snön, som ledde runt hörnet till trappan på baksidan. Där låg det ett paket till Fröken Grön, med största sannolikhet levererat av samma hemliga adventstomte som har varit här på besök de senaste åren. Tack snälla tomten, vad du är gullig mot mig! Jag kikar i kartongen imorgon, när det är första december. Det får jag väl?

Nu ska jag gå och tända lite värmeljus och kika ut i det vackra vita mörkret. Alldeles säkert jobbar jag hemifrån imorgon, för det ska komma in ännu mer snö över Skåne under förmiddagen, och jag tar det säkra för det osäkra och håller mig hemma. En stolle mindre att hålla koll på ute på vintervägarna är nog bara bra, hihi!

Brrrrr...

Nu har vi faktiskt yttepyttelite pudervitt på backen, och med skånska mått mätt börjar det bli riktigt kallt ute. När termometern visar på minus fyra grader här nere, så motsvarar det alldeles säkert minus 24 grader längre norröver. Om inte mer, hehe! Vi skåningar (ja, efter 30 år här räknar jag mig faktiskt nästan som en sådan) är verkligen inte alls bra på det där med att frysa. Vi blir gnälliga som attan och vill mest av allt bara krypa ner under en filt och försvinna. Inte är vi bra på att köra bil i vinterväglag och halka heller. Det tar lååång tid att köra till jobbet på morgonen, så man får börja tidigare än vanligt om man ska komma fram i hyfsad tid. Fast det är ju ändå himla bra att folk tar det lugnt i trafiken. 

Annars grunnar jag mest på att jag borde sätta tajmers på mina advensstakar, så att det lyser lite välkomnande i fönstren när man kommer hem i eftermiddagsmörkret. Frågan är bara var jag har lagt dem. Säkert på något fiffigt ställe...

Första advent 2021

Nu brinner det första ljuset i advent. Jag har fortfarande svårt att ta in att vi redan är där och känner ingen som helst julstämning än så länge. Men jag har iallafall ätit pepparkakor dagen till ära, och så älskar jag ju att få gå runt och tända alla stakar och ljus. En maximal dos av myspysbelysning behöver man verkligen så här års. 

Dagen har inte varit så aktivitetsfylld för min del. Jag har mest gått i tofflor och smågrejat lite grann, med undantag för en runda till affären, eftersom jag glömde att köpa kaffemjölk igår. TV:n  har stått på i bakgrunden med skidskytte och längdskidåkning hela dagen, och det bidrar verkligen till helgkänslan. När stod jag själv på ett par längdskidor senast? Det måste ha varit någon gång alldeles i början av 80-talet, när vi åkte skidor på någon friluftsdag i skolan. Jag bodde i Uppsala på den tiden och minns det som att det faktiskt var snö under vinterhalvåret då. Sen flyttade vi till Blekinge när jag var 11 år, och efter det blev vintrarna liksom aldrig detsamma igen. För att inte tala om vintrarna här i Skåne... 

Säsongens första snö föll faktiskt ändå över "Glesbygd" igår eftermiddag, och det har också kommit lite snö över natten också. Inget att yvas över dock, för allt smälte i princip bort så fort det nuddade marken. Får man tro väderprognosen, så blir det ändå mer av den varan under veckan som kommer. Det vore ju ändå trevligt om det kunde bli lite vitt på den annars så mossgröna gräsmattan. 

Bastubadet avverkade vi redan igår, så söndagen får fortsätta i samma sakta mak som den har börjat. Inte mig emot. Jag kurar gärna ihop mig under en filt i soffan och gör absolut ingenting. Fast jag får nog be maken gömma pepparkaksburken...

Redo för advent

Ikväll lyser det adventsljus på Solhäll, vill jag lova. Stakar i köket, gröna rummet, röda rummet och ute i smatten, stjärnor på pinne i sovrummet och nere i bastustugan och ljusslinga runt rosportalen (jodå, den fungerade minsann). Så mysigt! Fast mest av allt älskar jag trädet som står ute på glasverandan och som har varit en del av adventstraditionen på Solhäll i många år nu. Det blir nästan lite sagostämning där ute när det tänds i skymningen. 

I övrigt har jag inte börja jula speciellt mycket än. Det är ju trots allt bara november, och dessutom tycker jag det är rätt kul att sprida pysselnöjet över tid och göra lite då och då. Men nu är vi ju iallafall redo för advent. Imorgon tänder vi första ljuset. 

Ledig fredag

Som beräknat överlevde jag förmiddagens tandläkarbesök och gick därifrån både med nyputsat garnityr och en ny tid om ett par veckor, då de ska laga en fraktur på en gammal amalgamfyllning från 1800-talet. Sen gjorde jag några ärenden i diverse affärer nere på byn (det finns typ mataffär, systembolag, apotek och blomsteraffär, så det var väl ungefär det), men vad jag har ägnat resten av dagen åt vete katten. Kaffedrickning och lite småpyssel hemma har det iallafall blivit. 

På mataffären var det juligt värre. Jag köpte pepparkakor, julmust och charmiga servetter med juläpplen på. Fast det där mönstret hade ju funkat minst lika bra på sommaren, eller hur? Jag kanske ska bunkra ett par paket till och gömma undan till midsommar, hihi!

Både min mor och min moster har skickat härliga bilder på adventspyntade hem under dagen, men själv har jag faktiskt inte kommit så långt. Ängeln jag köpte på Jysk har iallafall fått komma fram på köksbordet. Jag knipsade några kvistar buxbom och gjorde en manschett, så nu ser hon ut som en liten Lucia. Jag tycker hon är riktigt fin. Om man inte visste var jag har köpt den, så skulle man nästan kunna tro att hon kom från en riktig keramikverkstad. 

Skruvade högblanka ljus är egentligen inte alls min grej, och jag är inte riktigt övertygad om att jag gillar de här heller. Fast jag tycker om höjden och "spaghettifärgen" på dem (jag har tre till i en låda i hallen), så jag ska nog ändå se till att använda dem här i köket veckorna fram till jul. Smutsgul duk på köksbordet känns däremot inte så adventigt, så den ska jag nog byta ut redan imorgon. 

Jag brukar inte ta fram tomtar redan till advent, men på låskistan på köksdörren har jag faktiskt hängt en söt liten mustomte i röd luva. Den kommer från Afroart och jag hittade den på en porslinsbutik i centrala Linköping, när vi var där för ett par veckor sedan. Vem hade inte velat ha en sån där fin grön tovad jacka? Jag känner iallafall en, hihi! Den gula kökshandduken åker också i tvätten efter imorgon, men jag tänker att jag kan skita ner den lite till medan jag adventsstökar. Det känns ju lite olönt att hänga upp rena handdukar innan man ens har städat klart...

Vi är inga stordrickare när det gäller glögg, men en liten skvätt vill man ju ha till första advent, om inte annat för den goda doftens skull. Tur att det finns halvflaskor. Ekologiskt, dessutom. Jag ska nog ta mig en slurk, när all eventuell bilkörning är avklarad under morgondagen.

Inga ljusstakar hos mig än alltså, men imorgon går jag all in på adventspyntandet. Mest spänd är jag på att se om ljusslingan på rosbågen fortfarande fungerar, efter att ha suttit uppe sedan jag slängde upp den där till advent förra året. Man kan ju alltid hoppas. 

In the mood?

Det är onekligen svårt att ta in det faktum att det är första advent på söndag. Höstdagarna har runnit iväg så himla snabbt, och det är fortfarande relativt varmt ute. Jag har inte alls kommit in i rätt mood än, men kanske blir det ändring på det bara jag får börja pyssla lite i helgen.

Helgens första aktivitet blir dock ett besök hos tandläkaren imorgon förmiddag. Kanske inte det roligaste jag vet, men inte heller det värsta. Förhoppningsvis blir det bara en snabb undersökning utan behov av några större ingrepp, så att jag kan gå och köpa fredagsgodis sen, hehe!

Väldoft, odekorerat och tvära svängar

Det doftar underbart gott ute på glasverandan, där den sista äppelskörden ligger i öppna trälådor. De gyllengulröda äpplena är dessutom en härlig färgklick, som verkligen lyser upp i det dunkla novemberljuset. Kanske inte det bästa sättet att långtidsförvara frukt på, men det är kallt som i ett kylskåp här ute, och det går faktiskt åt en del äpplen när de ligger så nära till hands att man bara kan gå ut hit och plocka åt sig ett och stoppa i jobbväskan på morgnarna. 

På glasverandan står också årets adventsljusstake och väntar på att få komma in i stugan på söndag. Den är fortfarande helt odekorerad, bortsett från kuddmossan och ljusen. För en gångs skull kanske jag kör på devisen less is more och låter den vara precis som den är. Vi får väl se hur jag lyckas med det, haha!

Jag tänkte precis avsluta med att applådera det faktum att Sverige äntligen har fått sin första kvinnliga statsminister, för det är ju ändå en historisk milstolpe värd att fira, oavsett vilket parti man egentligen röstar på. Men nu läser jag att hon visst redan har hunnit avgå igen. Det är inte lätt att hänga med i svängarna när det svänger som det har gjort idag... Vi får väl se vad som händer. 

Att frångå den ursprungliga planen

När man bor i "Glesbygd" får man passa på att handla när man springer på saker. Som när jag var på ICA Maxi i Hässleholm och handlade mat härförleden och de sålde flerstammiga stora julstjärnor för en särdeles prisvärd penning. Jag var modig i mitt färgval och slog till på en aprikosrosa. 

Den ursprungliga planen var ju egentligen att vänta med adventspyntandet till nästa helg, men julstjärnor brukar vara kinkiga när det gäller att stå i kalla och dragiga utrymmen, så jag har ställt in den i stugvärmen redan nu. Den passar som en smäck i Eklaholmskrukan i gröna rummet. Grönt och rosa är verkligen kompisfärger. Fast just det faktum att julstjärnan är rosa gör att den ju inte direkt ser så juligt ut. Det kompenserar jag säkert med råge så småningom, hihi!

Jag babblar vitt och brett, men det där med principer är jag verkligen inte bra på när allt kommer till kritan. Att frångå den ursprungliga planen är snarare något jag gör mest för jämnan. När jag grejar med något i trädgården händer det hela tiden. Det spontana är ofta det bästa. Man kan ju undra varför jag ens tror att jag har en plan ibland. Fast det är ju så himla roligt att planera, hihi!

Gyllenlack och palettblad

Jag har sjungit gyllenlackens lov många gånger tidigare här på bloggen, och nu gör jag det igen. Jag har nämligen flera plantor som fortfarande är gröna och frodiga, och en av dem levererar till och med blommor fortfarande. Det känns extra häftigt när man betänker att just de här plantorna var bland de första jag införskaffade i våras, faktiskt så tidigt som i mars. Det får man väl ändå kalla valuta för pengarna!

I gröna rummet går jag mot alla mina vanor så här års och drar upp sticklingar från mammas palettblad. Kanske är det egentligen alldeles för mörkt för sådant den här tiden på året, men just palettblad tycks ju vara extremt livskraftiga och benägna att klara det mesta. Går det, så går det. Moderplantan är mörkt röd, men i solljuset igår var bladen på mina små plantor nästan violetta. 

Ser ni att jag har målat om det lilla blombordet, förresten? Färgen är från en provburk med nyansen 'Forest Moss' från Little Greene (ni vet kulören som Johanna Bradford har på sina köksluckor), som inte är helt olik S3020-G70 Y, som vi har i vårt kök. Tidigare var bordet ommålat i den mörkgröna nyansen '0125 Palmetto' från Jotun, men jag var aldrig riktigt nöjd med den, för den drog lite för mycket åt blått. Min hemliga dröm är egentligen att hitta ett antikt grönt blombord i jugendstil med spjälor, men innan det dyker upp funkar det fint med det här. 

Solkatter i köket

Efter en lång period av gråväder hittade solen äntligen in i stugan på förmiddagen idag. Solkatterna lekte på väggarna i köket, och humöret skruvades genast upp ett snäpp. Jisses, vad man är svältfödd på dagsljus redan. D-vitamin på burk ger helt enkelt inte samma effekt på välmåendet.  

Jag har grejat lite med att förbereda årets adventsstake. Det blir den gamla ostformen jag köpte hos IngMarie på Färlövs Prästgård härförleden, med oasis i botten och kuddmossa på toppen. Ljusen trycker jag ner i oasisen. Än så länge har jag inga dekorationer, men kanske blir det något litet. Jag har inte ens tagit ner adventslådan från vinden än. 

Efter lunch var jag ute i trädgården en timme och plockade in lite grejer i ladan. Om det var skönt att vara i det ljusa köket, så var det ännu skönare att vara utomhus. Bäst att passa på medan det varar. 

Dahliabeställning

Ooops, I did it again... Det kom en blänkare i mailen om att man kan förbeställa dahliaknölar till vecka 11, och mitt finger råkade visst slinta. Fast helt ogenomtänkt var det ändå inte, för redan under sensommaren tänkte jag att jag borde byta ut majoriteten av de trista dahliorna jag redan har. Jag har många gamla dahlior, som har delats och delats genom åren, och som mest blir långa och rangliga med mycket blad och enkla blommor. Mina tallriksdahlior är ju maffiga på alla sätt och vis, men passar inte så bra i buketter, så jag beställde följande lite mer bukettvänliga sorter: 

Pompondahlia 'Nathalie'

Bolldahlia 'Sebastian'

Dekorativdahlia 'Bacardi'

Dekorativdahlia 'Wine Eyed Jill'

Dekorativdahlia 'Daisy Duke'

Man anar ju ett färgtema. Jag tänker att alla ska få stå i korgar runt bordet på uteplatsen. Det blir som en inbjudande godisbutik, dit man kan gå och frossa i godsaker. Tänk, där gick visst startskottet för trädgårdssäsongen 2022, hihi!

Fotnot: Dagens bilder är lånade från Cramers.

Tröskel och lite inredning

Dagens D.I.Y.-projekt (do it yourself) här hemma har varit att mörkbetsa en brädbit, som har suttit som provisorisk tröskel i köket sedan renoveringen. Då blev väggen mellan rummen nämligen något tjockare, vilket också resulterade i bredare sidostycken på dörrposten. Att sätta in en helt ny tröskel istället för den gamla var helt out of the question, för våra nötta gamla trösklar bidrar med så himla mycket charm och själ att vi under inga omständigheter vill bli av med dem. Snickaren skarvade istället på den gamla tröskeln med gammal brädbit som han hittade på vår vind, och nu får den bli där permanent. Jag ska nog dutta på aningens lite bets på den gamla tröskeln också, så att de smälter ihop ännu bättre. Som ni ser sitter gångjärnen en bra bit in i dörröppningen, men här har vi aldrig haft någon dörr uppe, så det spelar inte så stor roll. 

På eftermiddagen drog jag en sväng till Hässleholm för att bunkra lite grejer på Blomsterlandet inför första advent nästa helg. Jag tänker att jag vill ha grejer hemma då, så att jag kan gå loss med pysslandet redan på fredag. När jag ändå var i krokarna slank jag inom Mixhuset, som är en trevlig inredningsaffär med konstigt läge på en gata bakom köpområdet med Rusta, Coop och Jula. 

Där fanns mycket fint att titta på, både julsaker och annan inredning. Jag köpte bland annat lagom juliga kökshanddukar och en sådan där liten hängande trådkorg som hänger på stången på bilden här ovanför. Båda kommer från från danska IB Laursen. De hade också fina grönglaserade lerkrus, men det jag köpte i Linköping är faktiskt vackrare i färgen. En sådan där gammal brödspade som är så poppis att ha som skärbräda eller ostbricka just nu, hade man ju också kunnat tänka sig. 800 spänn känns dock som en ganska orimlig prislapp för en träbräda. Tur att de dessutom är alldeles för stora för vårt kök, hihi!

Nu blir det ostkrokar och dokumentärserien om Spice Girls, som ligger på SVT Play. Girl power!

After Work

På mitt jobb är vi fortfarande uppmuntrade att jobba hemifrån när vi har möjlighet, men det fysiska mötet kollegor emellan slår ändå alla Zoom- och Teams-möten i världen med hästlängder. På torsdagar är vi på jobbet allihop hela dagen, så det är veckans i särklass trevligaste arbetsdag. Idag lade vi dessutom till en tidig AW på hotellet på vår jobbort, där vi blev sittande i härligt samkväm i fyra timmar. 

Så svältfödd man är på sådana utsvävningar efter tre terminers social distans. Nu lägger jag mig mätt och nöjd och varm i hjärtat. Fint, det!

Spindelår?

Är det bara hos oss, eller är det inte kopiöst mycket spindlar i år? I vårt gamla hus har man i och för sig alltid kunnat hitta rejäla spindelnät i källaren och på vinden, men nu är det baske mig spindelnät precis överallt. Snabba är de också, de rackarna. Man hinner knappt ta bort näten på ett ställe förrän de har spunnit nya trådar på ett annat. I början var jag ganska försiktig och försökte slänga ut de långbenta krypen vartefter jag hittade dem, men det hjälpte inte ett dugg, för de kröp raka vägen in igen. Nu är jag inte alltid lika nådig...

Tur i oturen att man inte är spindelrädd. Man kanske skulle utnyttja tillfället och öppna ett center för fobiträning? Eller "Glesbygds" eget spökhus? Vi skulle kunna tjäna storkovan...

Grejat om i tallrikshyllan

Jag dammtorkade i tallrikshyllan i gröna rummet och passade på att greja om lite grann. Här har det nämligen sett likadant ut sedan kriget, och det började kännas lite trist. Inte för att det blev så olikt sig efteråt, men en del tidigare pryttlar försvann och några nygamla favoriter fick komma upp istället.

Udda tallrikar är en av mina paradgrenar när jag är på loppis. Det finns ju så himla många som är vackra, och man behöver ju faktiskt inte samla på sig tolv av varje. Kör man en röd tråd i färgskalan, så funkar det mesta ihop ändå när man kommer hem. Min röda tråd är grön, hihi! Och vit eller krämvit. Fast i höst har jag faktiskt varit duktig och rensat ut mängder av assietter och tallrikar och lämnat dem vidare till en av byns välgörenhetsloppisar. Jag vet ju att jag fyller på med nytt, hihi!

En liten porslinsfigurin i form av ett rådjur är en blinkning till min barndoms jag, som samlade på porslinsfigurer av alla möjliga och omöjliga slag. Då var min stora inredningsguru min mormor, som också närde en förkärlek för prydnadsgrejer. Jag har ju fått ärva flera av hennes tyska terracottatomtar, och det är en högtidsstund varje jul när jag får sätta fram dem. Rådjuret har jag dock hittat på loppis. 

Kryddburkarna stod på en hylla i det gamla köket, men har legat nerpackade i en "kanske-skänka-till-loppis"-kasse sedan dess. Fast nu klarade de sig undan med blotta förskräckelsen, iallafall för den här gången. Den vitmålade smidesgrunkan på väggen är det faktiskt maken som har kommit hem med. Genom åren har han utvecklat ett synnerligen vältränat öga för vad som går hem hos hans fru, vilket hon uppskattar mycket.

Eklaholm-krukan huserar fortfarande sommarens oxalis i väntan på en julstjärna. Ska man slå till på en aprikos sådan i år för att bryta av det vitgröna temat lite grann? Eller ska man fortsätta vara traditionell (läs: feg) och köra på en vit iallafall? Vi får väl se till advent, men jag tänker spontant att det vore trevligt med lite färg. 

Ja, det var det. Ett helt blogginlägg om egentligen ingenting, hihi! Men så får det bli ibland. 

Jag håller mig från novent

Jag håller mig, jag håller mig, jag håller mig. Jag håller mig allt jag kan från det där med novent. Ni vet, det där nya begreppet som har tillkommit för folk som inte kan hålla sig längre, utan vill smälla upp allt adventspynt och lite till redan NU. Helst redan igår. Själv håller jag mig allt jag kan till lördagen före den första söndagen i advent. Det är ju ändå en speciell känsla att suga på karamellen. Att få gå och vänta och längta och drömma om allt fint som komma skall. 

Fast vi kan väl enas om att folk faktiskt får göra precis som de vill. Vill man att det ska finnas något som heter novent, så är det ju helt OK. Inget att förfasa sig över. Hur gör ni?

Lite söndagsloppis

Jag har varit på andra sidan smålandsgränsen idag igen; den här gången i sällskap av maken, som ville titta till familjegraven i Ryd. Det var både gråkallt och råkallt ute, så det blev bara ett kort stopp den här gången. På vägen hem stannade vi till i Lönsboda, där de två antikloppisarna vid ICA var öppna som vanligt på söndagar. I båda butikerna är det flera olika säljare som har varor till försäljning, och omsättningen på prylar är stor, så det finns alltid nya grejer att titta på här. 

Utbudet är en blandning av gammalt och nytt. Man brukar kunna hitta riktigt fina gamla saker, bara man tar sig tid att rota runt lite grann. Flera av de riktigt bra fynden brukar man kunna hitta under borden, så man får inte glömma att titta där. Nu när Halloween och allhelgonahelgen är avklarad hade julgrejerna börjat smyga sig fram, och sånt är ju alltid kul att titta på. En lavemangslang med tillhörande sköljfat i emalj kanske också kan vara bra att ha hemma inför julens frossande, hehe! 

Det blev dock inget julpynt för mig den här gången, men däremot hittade jag ett litet dockhuvud i vitt porslin, som jag slog till på för 10 kronor. Det är lite naggat i kanten nertill, men fint ändå tycker jag. 

Nu är vi både nybastade och mätta i magen på rykande varm fisksoppa med kräftstjärtar och chiliflakes. Mums, så gott! Nu väntar fri lek resten av kvällen. För maken innebär det alltid amerikansk fotboll den här tiden på året, och för mig blir det bokläsning (andra delen i Fredrik Backmans trilogi om Björnstad) och en god chokladpralin uppkrupen i sängen. Over and out för den här veckan. Tack för att ni tittar in och läser!

Protea, tända ljus och lasagne

Någon helgbukett har jag inte köpt den här veckan, men däremot köpte jag tre lösa kvistar av två olika sorters protea. Den ena sorten har små kottliknande blommor och blad som ser ut som rosmarin, men som har dämpat rosaröda stråk lite här och där. Den andra sorten har en stor ljusgul blomma, som liknar en tulpan med läderartade kronblad. Båda sorterna är jätteläckra, tycker jag.

Det blev ingen jättebukett utan lite mer spretigt i vasen, men ändå fint ihop med den mörkröda eukalyptuskvisten och grässtråna med cigarrliknande vippor från förrförra veckans bukett. 

Så mörkt det har varit hela dagen idag. Verkligen novembergrått. Jag tände ljus redan vid 14-tiden, och vips så blev mörkret lite mysigare. 

Maken och jag tog en liten promenad efter lunch, men i övrigt har vi varit inne och kurat hela dagen. Jag känner mig mest sömnig och orkeslös, men det gör ju inte så mycket, när man inte behöver göra någonting. En lasagne med crème fraîche istället för béchamelsås ska jag iallafall prova på att göra till middag, för det har jag varit sugen på att prova hela veckan. 

Ikväll avslutar jag dagen med att titta på ett nytt avsnitt av den brittiska ubåtsthrillern "Vigil - död man ombord". Mysigt ändå med lite old school-TV med ett avsnitt i veckan, istället för att man frossar i sig en hel serie på bara ett par dagar, som det annars är lätt att man gör när man strömmar från någon av betaltjänsterna. Lagom är ändå bra ibland. 

Tingsryd, chokladpraliner och eukalyptus

I förmiddags stämde jag träff med mina föräldrar på Börjes i Tingsryd. Det är ju något av en institution här i södra Sverige, mest för att de har så goda räkmackor och för att en kopp kaffe bara kostar 1,50 kronor. Jag vill nog också påstå att isterband är en storsäljare där, för jisses vad folk det var som trängdes vid den kyldisken. Isterband är dock inte min grej. Min far bjöd däremot på goda grejer: En ny omgång handgjorda chokladpraliner från Karlskrona. Vackra så man nästan inte nänns äta dem.

I den gröna urnan hemma har jag nu stoppat ner några rejäla eukalyptusgrenar, som ska få bo där tills det är dags att pynta med tallris. (Om de inte vissnar dessförinnan, förstås.) Jag valde kvistar som hade riktligt med små ljusgröna bärklasar. Så fint! Jag älskar doften av eukalyptus som fyller rummet. 

Så var det helg igen. Vi har inga speciella planer, utan tar det lite som det kommer. För mig är det inga som helst problem att bara vara hemma och småstöka. Mer vilsamt än så blir det nästan inte. Happy Friday, allihopa everybody!

Under my umbrella

Jag gillar inte bara får. Jag gillar paraplyer också. Helst färgglada sådana, som lyser upp i regn och rusk. På en galleria i centrala Linköping hade de hängt upp mängder av färgglada paraplyer som hängde ner från taket i ett stort ljusschakt ovanför rulltrappan. En sådan enkel detalj, som man blir så glad av. Jag kunde inte låta bli att stanna upp och ta en bild. Vilken färg hade ni valt? Jag gillar ju de gröna så klart, men hade nog nästan ännu hellre valt ett knallgult eller ett rött. 

För några år sedan hade trädet utanför rådhuset i Lund pyntats med knallrosa paraplyer. Jag ser att Lunds kommuns logga finns på dem, men kan sammanhanget ha varit rosa bandet-veckan, tro? Jag minns inte riktigt, men det var onekligen en maffig syn. 

Och i samband med att musikalen "Singing in the rain" gick på teatern i Kristianstad, hängde det gula och orangea paraplyer över Östra Boulevarden. Vilken läcker effekt det blev när höstsolen tittade fram för en stund och hela gränden lystes upp. 

Ja, nog är det något visst med paraplyer som gör att man blir barnsligt glad. Lite som med får, faktiskt. Och vattenkannor, men det är ett helt annat inlägg.