Semester 2022!

Hej, semester 2022! Nu är jag redo för dig. Kanske är jag inte riktigt där mentalt än, men vänta bara tills jag vaknar imorgon bitti. Då kommer jag garanterat redan ha stängt av jobbhjärnan och lagt in den längst in i  garderoben. Och tänk, hela fem veckor (plus de dagar som återstår av den här veckan) kan den ligga kvar där och samla damm. Så makalöst härligt! 

Som vanligt har vi inte planerat in speciellt mycket för våra lediga veckor. Bara några smågrejer här och där. Att ha alldeles oskrivna blad i kalendern är otroligt njutbart för både maken och mig. Sen fyller vi ändå dagarna med både det ena och det andra, men att vakna på morgonen och mötas av öppna möjligheter är verkligen den ultimata semesterkänslan. För oss är det inte ekonomiska förutsättningar som gör att vi inte har storstilade planer, utan snarare det faktum att vi har skapat ett hem som vi inte vill åka ifrån. Är inte det höjden av lycka att man trivs så bra i sitt eget hem, så vet jag inte. Jag är så tacksam för det. 

En dag på Wanås

Idag har vi haft traditionsenlig före-semestern-utflykt på jobbet. Vi höll oss i mina hemmakrokar, nämligen på Wanås, där det primära målet var att tillbringa en dag i konstens tecken. Vädret var på topp, och alla vi i kollegiet likaså. 

Jag älskar Wanås och är här på besök minst en gång varje sommar. Här finns något för alla åldrar, och både omgivningarna och konsten är en upplevelse utöver det vanliga. Idag var det extra härligt att promenera i den trolska skogsparken, som gav oss skugga och skydd från den varma solen. Man får vara uppmärksam, för rätt som det är dyker det upp ett konstverk i någon glänta. Det gäller att hålla utkik både på marknivå...  

... och uppe i trädkronorna. 

Och på en helt vanlig stenbumling kan det plötsligt finnas ett budskap inristat. 

Vi gick en guidad tur, och för mig var det första gången efter att ha varit här varje sommar i 14 år.  Det var intressant att få veta lite mer om några av konstverken. Nytt för i år är bland annat den här läckra pumpan av danska konstnären Peter Linde Busk. Den är gjord i något så otippat som papier maché (regnbeständig sådan) och är ihålig så att man kan gå in i den. En sådan här skulle man ju nästan vilja ha som lusthus i trädgården. Man kanske ska damma av sina gamla papier maché-kunskaper från förskolan, hihi!

Många av byggnaderna på godset används också som utställningslokal. I en av långladorna från 1700-talet finns i sommar en jätteläcker installation av tejp, som är skapad på plats av det kroatiska inustridesignkollektivet Numen/For Use. Tejpen hänger som stora kokonger i det katedralliknande rummet, och på ett ställe kan man till och med klättra upp på en stege och krypa in. Läskigt!

En gammal installation, som verkligen är en publikfavorit år efter år, är Yoko Onos "Wish Trees". I fjorton äppelträd får man hänga upp lappar med en önskan för framtiden. När Wanås stänger för säsongen skördas alla lappar och skickas till Imagine Peace Tower, som är ett monument på den isländska ön Viðey. Fint ändå.

Efter en god lunch på Wanås trevliga café deltog vi i en konstworkshop, där var och en av oss fick skapa ett bidrag till ett väggcollage. Utgångspunkten var en rombformad pappkartongbit, som man sedan fick utsmycka med saker från en uppdukad buffé men olika material. Det var vansinnigt roligt! 

Självklart hälsade jag på min egen Wanås-favorit: Den kissande damen vid dammen. Jag tänker att konst inte blir bättre än så här. Hon är ljuvlig!

Wanås är verkligen en av de allra härligaste platserna i vår kommun. Jag rekommenderar er verkligen ett besök här. Har ni inte vägarna förbi, så är det faktiskt värt en omväg, så välkomna till Östra Göinge i sommar!

Pelargon och Kamomill

Glasverandan är verkligen ingen plats man vill vara på när det är värmebölja. Där blir det nämligen hett som i en bakugn. Jag brukar dock utnyttja det faktum att det inte går att vistas här eller ens ha pardörrarna öppna in till resten av huset huset på sommaren, för det innebär att jag kan ha pelargoner här utan att min man märker av sin doftallergi. Igår smög det sig in en Mårbacka-pelargon, som jag har planterat i den fina gröna krukan Kamomill från IKEA. 

På tal om IKEA, har ni smakat deras veganska jordgubbsmjukglass? Jisses, så god! Jag skulle kunna göra utflykter till Älmhult titt som tätt bara för glassens skull. Om jag mutar maken med varmkorv, kan vi säkert klämma in några rundor i sommar, hihi!

Sommarrea på plantskolan

Jodå, nog hängde jag på låset när Oppmanna Plantskola slog upp portarna för årets sommarrea klockan nio i morse. Jag och ett antal andra hugade trädgårdstanter, för karlarna var onekligen lätträknade. Jag fyllde skåpbilen med både perenner och sommarblommor och var hemma vid halv elva igen. Då var det redan smällvarmt ute...

Jag vattnade igenom alla krukor rejält genom att låta dem stå i en balja och dra. En del av dem kom sedan i jord direkt, värmen till trots. Jag tänkte att det inte kunde vara ett sämre alternativ att faktiskt plantera dem än att låta dem stå i sina små krukor och torka ut. För en gångs skull köpte jag faktiskt bara perenner som jag hade en plan för. Stjärnflockan 'Roma' till exempel, som hamnade i rabatten vid uteplatsen. 

Det här har verkligen blivit en riktigt romantisk mormorsrabatt med bland annat rosor, fingerborgsblommor, nävor, lammöron, stäppsalvia och anisört. Jag gick en sväng med kameran i kvällsljus, när det allra skarpaste solskenet hade börjat lägga sig. Att fånga känslan i en hel rabatt på bild är helt hopplöst...

I det röda rostornet har min nyplanterade 'Ghislaine de Feligonde' etablerat sig riktigt fint, och nu blommar den allra första blomman. Knopparna är nästan saffransgula, men blomman är nästan gräddvit. Det är mängder med knoppar på den, så det här är bara början.

För övrigt har jag badat i badtunnan och läst ut en bra bok. Recension kommer säkert någon dag framöver. Jag kom just på att jag ska jobba imorgon, så nu får den här svettiga lortgrisen hoppa i duschen, hihi!

Värmebölja och trädgårdshäng

Ännu en dag med värmebölja. Jag har hållt mig i skuggan på baksidan av bastustugan större delen av dagen, där det var förhållandevis drägligt och fläktade skönt. Sitta helt stilla klarade jag dock inte, eftersom kirskål och annat ogräs höll på att äta upp mina hortensior. Området till höger i bild är början på den helt otuktade delen som är kvar av moraset. Egentligen var det ju inte meningen att jag skulle plantera något alls här innan det är helt uppröjt, men ni känner ju mig och vet att jag inte kan vänta. Det står dock på årets att-göra-på-semestern-lista att ta tag i den sista oröjda delen också. 

Vackra nejlikroten 'Mai Tai' har blommat över för i år, så jag klippte ner de vissna blomsterstänglarna. För tillfället är det mest grönt i den här planteringen, men snart tar de marktäckande rosorna över stafettpinnen. På höger sida av gången är det vildare än vilt. (Samma otuktade del som på förra bilden.) Här växer det högt gräs, kirskål och en helt galen humle, som snärjer sig runt allt den får syn på, både på marknivå och upp i trädet bakom. Den där plantan måste ha frösått sig själv, eller så har vi väckt den till liv när vi har kört med röjsåg här tidigare. Det gör ont som tusan om man råkar gå emot den, så den måste bort, bort, bort. 

Åtskilliga gånger idag har jag gått och hälsat på 'Constance Spry', som blommar så fint på portalen upp mot köksträdgården. Hon är ganska otät och ful nertill i år, men när man böjer på nacken och tittar uppåt så glömmer man genast det. Doftar gott gör hon också. 

I rabatten vid uteplatsen blommar Gallica-rosen 'Duchesse de Montebello' för fullt, och i kombination med pionerna är det verkligen en ljuvlig syn. Maken gjorde midsommarsnaps på kronbladen från just den här rosen, och det blev faktiskt otroligt gott. (För att vara snaps...) Googla rosensnaps, så hittar ni receptet.

Man kan ju inte annat än känna det som att semestern redan har börjat, fast egentligen har jag tre arbetsdagar kvar innan den kommer på riktigt. Jag smygstartar ändå lite till med en kompledig dag imorgon. Då är det ju rea på plantskolan!

Midsommarafton på Solhäll

De senaste 20 åren har det varit en tradition att midsommar firas hos oss. När vi bodde i lägenhet mitt inne i "Storstad" hade vi tillgång till en lummig bakgård med rosor, som lämpade sig mer än väl för en sommarfest, men sedan Solhäll blev vårt 2008 har firandet flyttat hit. Gästerna är mer eller mindre desamma, fast i lite olika konstellationer varje år. Ibland är vi jättemånga, ibland bara en handfull. I år blev vi åtta till bordet. På ett sätt alldeles lagom många för att verkligen få kvalitetstid med var och en. Vi har så fina vänner! 

Tur att man har gäster emellanåt, så att det blir städat hemma, hihi! Man blir ju alltid lite nykär i sitt hem när det är avplockat och fint, och när det luktar gott av såpskurade golv och nyplockade blommor. Jag satte ett stort gäng pioner i den gröna Eklaholm-krukan. Det blev verkligen en färgklick i rummet. 

Inte för att vi tillbringade så mycket tid inomhus, för vädret var ju verkligen underbart, men det är ändå roligt att få fixa till lite grann. På matbordet blev det nystruken duk i grönt och vitt och en rufsig bukett bestående av diverse skönheter från trädgårdens rabatter. De havregula ljusen står kvar sen påsk, men är vackra sommartid också. Fast tända dem behöver man ju verkligen inte nu.

En kruka margueriter på köksbordet hör också midsommarafton till. Och så mängder av svenska jordgubbar i en stor skål. Dessa både smakade och doftade svensk sommar. Mums!

Jag fick så fina sommarblommor i kruka, odlade på handelsträdgården på Tygelsjöanstalten utanför Malmö. Extra glad blev jag över en stor kruka med rosa rosenskära, för alla de små plantor jag själv hade frösått i en pallkrage mumsade sniglarna i sig över en natt. Suck... Det blir ju ingen riktig sommar utan rosenskära!

En annan fin midsommartradition är att vår vän M bjuder på sin goda jordgubbstårta med botten bestående av digestivekex och ett tjockt lager dulche leche. My God, så gott! Vi har fått henne att högtidligen lova att aldrig ens överväga att göra någon annan sort, hihi!

Mätta till bredden efter både lunch, eftermiddagsfika och grillning, så spelade vi tjejer ett så kallat Exit-spel tillsammans. Det är ett engångsspel som går ut på att man tillsammans ska lösa ett mysterium utifrån ledtrådar som dyker upp under spelets gång. Temat klassiskt: "Mordet på Orientexpressen". Spelet är förbrukat när man är klar, dels på grund av att gåtan nu är löst, men också på grund av att man både har ritat och klippt sönder delar av materialet. Vi löste mordmysteriet till slut, men vi fick verkligen tänka outside the box och komma med kreativa idéer för att få ihop det. Kul, men svårt!

Idag fortsätter midsommartraditionerna med att vi försöker göra så lite som möjligt. Det är fortfarande varmt som attan ute, så jag ska nog lägga mig i skuggan och läsa en bra bok. Fördelen med att vara värdinna är att det finns överblivna godsaker att stoppa i sig. Till lunch tänker jag äta den sista biten av den goda tårtan. Den har jag gömt undan längst in i kylen, hihi! 

Glad midsommar!

Det hann visst bli sen torsdagkväll innan jag öppnade datorn idag. Det har varit en ljuvlig sommardag och en ännu ljuvligare sommarkväll, och maken och jag har både hunnit njuta av slappt trädgårdshäng och att förbereda lite inför morgondagen. Då blir det midsommarfirande tillsammans med ett gäng vänner här hemma på Solhäll, från tidig lunch till sen kväll. Tänk att vi får fira i sol och värme i år, hurra!

Något blogginlägg hinner jag nog inte få till imorgon, så jag passar på att önska glad midsommar redan nu. Hoppas ni får en fin dag!

Pioner, pioner

Kvällsljus i en ljummen trädgård. Jag hälsar på mina pioner i rabatten vid uteplatsen. Där står tre plantor på rad av en sort som heter 'Kansas', fyndade för 15 kronor styck på plantskolans efter-midsommar-rea för två år sedan. Tredje året brukar det hända saker med växter i trädgården. Det är liksom då de har etablerat sig och tar fart ordentligt. I år är pionernas bladverk stora som buskar. Här har bara en av dem kommit med på bild, men ni får tänka er att det står två likadana ut till vänster i bild. Nog får man väl ändå säga att det är bra utdelning för 45 investerade kronor. 

I köksträdgården står en 'Coral Charm'-pion och väntar på utplantering. Jag ska nog försöka ordna plats för den också i närheten av uteplatsen. Det är ändå läckert att skapa en pionträdgård där man sitter, även om blomningen är förhållandevis kort. Fast jag tycker att pionerna är rätt trevliga att titta på efter blomning också.  

Paradis, peruk, plank och prylar

Jag vill minnas att jag visade bild på paradisbusken vid äppelträdet på baksidan häromveckan. Nu har den nått sin maximala blomning, och det är vackert så det förslår. Blommorna är så ljust rosa att de nästan ser vita ut på bild. De växer i klasar och ser nästan ut som på en porslinsblomma i formen. Ibland går jag ut på trappan på baksidan bara för att titta på den och insupa hela härligheten, medan den varar. Doftar gott gör den också.

Jag får dock erkänna att vi har en ännu mer praktfull paradisbuske i trädgården, som fanns här redan för 14 år sedan när vi köpte huset, och som nog har funnits här bra mycket längre än så. Busken står lite inklämd i ett buskage och är hög som ett träd, och man får böja rejält på nacken för att kunna njuta av de rosablommande grenarna. Allra bäst ser man den om man står innanför planket vid badtunnan.

Där planket slutar vid gången upp mot portalen börjar perukbusken växa till sig riktigt fint. Jag älskar det mörkröda bladverket mot allt det gröna, och ännu mer nu i kombination med paradisbuskens rosa blommor och snöbollsbuskens vita. I helgen klippte jag faktiskt in murgrönan som växer här, för den höll på att svämma över hela grusgången. Förvisso vackert, men man ska ju få plats att gå här också.

Det gamla sållet har stått ute hela vintern, men håller nog ihop en sommar till. Jag hängde upp det på en skruv i planket, för det kommer lite mer till sin rätt när det är upphängt. I den här hörnan står det också diverse andra loppis- och auktionsfynd, som liksom bara har hamnat här. Ett skrotupplag, kanske? Nä, vi kan väl kalla det en installation, hihi!

För övrigt är jag enögd för tillfället. Jag har fått irit (regnbågshinneinflammation) för säkert hundrade gången, och då får man pupillvidgande droppar som både gör så att man ser helt galen ut och så att synen blir lite suddig. Smyger det sig in något fel eller andra konstigheter i texten får jag väl skylla på det. 

En rätt mysig måndag

Det var så rent och fint i köket när jag vaknade imorse, så jag tänkte att det kunde vara riktigt trevligt att arbeta hemifrån idag, hihi! Skämt å sido, ibland får man ju faktiskt mer gjort när man kan sitta ostörd och bara beta av saker. Jag är inne i en sådan period nu, när man liksom ska försöka hinna med att knyta ihop säcken innan semestern som börjar om 10 dagar. I köket hade jag iallafall sällskap av Kaj Boyesens lilla piga. Hon hjälpte mig att svara på mail, medan jag betade av lite rättning och responsläsning. (I wish...)

På min lunchrast var jag ute en snabbis i trädgården och knipsade av några blodnävor att sätta i de små miniglasvaserna i köksfönstret. Jag vände dem med blommorna inåt rummet, men de envisades med att vrida sig mot ljuset. Olydiga blommor... Men jag förstår dem. Vem vill inte sitta och gotta sig med ansiktet i solen?

Istället för eftermiddagskaffe hällde jag upp ett stort glas iste med vattenmelonsmak. Visst låter det vansinnigt gott? Fast min recension blir faktiskt ganska ljummen. Det smakade mer som någon slags artificiell fläderaktig parfym än just vattenmelon. Men snygg på bild blev den ju iallafall. Och har man köpt en färdigblandad 2-litersförpackning, så får man ju se till att dricka upp den. Man kan ju alltid hålla för näsan. 

När jag hade stämplat ut för dagen gjorde vi en kort utflykt till soptippen med fem säckar ogräs, två trasiga trädgårdsstolar, tre kartonger och en bortom räddning geggig gammal presenning. (Jag tror faktiskt att en och annan mördarsnigel åkte bort med den...) Vi hann precis sätta oss i bilen för hemfärd när himlen öppnade sig och det började regna. Nu sitter vi här i stugan och kurar och lyssnar på åskan. En rätt mysig måndag, ändå. 

Doft av lavendelsåpa och pion

Det har regnat mest hela söndagen. Sådana dagar kan jag tycka att det är riktigt mysigt att ta tag i ett städprojekt inomhus. Det känns helt överkomligt när man vet att man bara ska städa ett enda rum, och om man lyssnar på poddar samtidigt så blir det riktigt trevligt. Idag valde jag ut köket, som verkligen var i behov av en grundlig omgång. Jag våttorkade alla ytor, putsade glashällen på spisen, skurade köksbordet med grönsåpa och skrubbade diskbänken med sådan där pasta för rostfritt stål. Attans, vad rent det blev. Sen hängde jag upp de vita gardinerna igen, för att de känns somrigare. 

Öppet hyllplan är trevligt, men det blir onekligen både dammigt och flottigt, så jag plockade ner alla grejer och diskade av dem. Sen ändrade jag om lite grann när jag satte upp allt igen. Makens C-3PO-formade mugg gömde jag undan i köksskåpet, men känner jag honom rätt så åker den nog fram snart igen. Kanske köper jag en Yoda-mugg till honom istället. Den är ju iallafall grön, hihi!

Jag slängde ut köksmattan och alla köksmöbler för att komma åt att såpskura golvet med linoljesåpa. Jag gjorde det efter konstens alla regler, med blötläggning av golvplanken och riktig skurborste. Det är verkligen makalöst vilket resultat det blir. Man blir nästan smått chockad när man ser hur mycket lort som fullkomligt löddrar upp ur träet. Och doften efteråt finns det inte mycket som klår. Linoljesåpan vi har hemma nu luktar lite lavendel, och den är verkligen så god att man nästan vill sitta och sniffa direkt ur flaskan. 

När jag ändå var i farten passade jag på att sortera upp lite i städskåpet. Hängaren med gässen satt i köket när vi köpte huset. Den är nog hemmagjord tror jag, så det är lite roligt att ha den kvar. Nu får den sitta på insidan av städskåpsdörren. Jag klickade ut några skyltar med min gamla Dymo-apparat, så nu blir det förhoppningsvis lite ordning och reda på städtrasorna. (Min farmor hade varit stolt över mig, hihi!) 

När man har städat sitt kök i flera timmar får man plocka en bukett pioner som belöning. Det är sen gammalt. Jag tassade ut i badskor mellan skurarna och knipsade av tre rejäla kvistar från rabatten vid uteplatsen. Jag klippte även några kvistar från rosenspirean, som har fina lilavinröda knoppar just nu. 

Det blev en fin bukett i vit emaljkanna på kökbordet. Nu doftar det BÅDE pion och lavendel i köket. Mums!

Nu är det bara mattan som ska tillbaka in, men det väntar jag med tills golven har fått lufttorka ordentligt. Det är nästan lite synd att lägga på matta på de vackra gamla tiljorna, men det är onekligen praktiskt med plasttrasmatta som skydd framför diskbänk och spis, så att man inte behöver oroa sig för spill, stekflott och diskvatten på trägolvet. 

Hej hopp, vilken lycka med ett rent kök! Nu får det baske mig bli hämtmat fram till midsommar, så att vi inte lortar ner i onödan, hihi! (OBS! Skämt.)

Järnkorg, slaktarbänk och vattenspegel

Maken och jag tog oss en liten tur i nejden under förmiddagen. I grannbyn var det loppis på gården som vi köpte julgran på i julas. Det visade sig att ägaren var gammal antikhandlare, som nu sålde ut sina kvarblivna gömmor, eftersom gården är till salu. Det fanns ganska många godbitar som väckte ha-begär. Ganska omgående lade jag beslag på en rostig gammal järnkorg med lejontassar, som det tveklöst står skrivet "trädgårdstant" på. Om man vill kan man naturligtvis sätta en blomkruka i den, men jag tänker att den blir fin precis som den är.

Både maken och jag föll pladask för en gammal slaktarbänk från Småland med tillhörande gigantisk träklubba. (Det måste bli otroligt välbankad entrecôte med den, hihi!) Vi tänkte båda att bänken skulle kunna bli jättefin att ställa längs väggen på baksidan av bastustugan, och det blev den också. Här står den dessutom rätt skyddad för väder och vind under trädkronorna och det utstickande taksprånget.

Vi körde vidare ett par kilometer ut på landsbygden och hamnade på ett litet antikställe, som vi har besökt tidigare. Jag tänkte att det kanske skulle finnas någon trevlig gammal hylla att hänga ovanför kökssoffan där, men det gjorde det inte. Däremot hittade vi ett gammalt fågelbad i sten med mossa och allt. Det blev också jättefint på baksidan av bastustugan, där det får ligga i gruset och spegla ljuset som silar igenom löven. 

Innan vi lastade av våra fynd passade jag på att städa upp lite grann bakom stugan. Här låg det nämligen höstlöv kvar i ihopkrattade högar, och jag hade "glömt" kvar mängder av trädgårdsredskap och krukor längs väggen över vintern. Det stod också grejer under en stor grön presenning, som till exempel mitt vackra gamla zinkbadkar. Nu fick det komma fram. 

Den här platsen i trädgården har helt otippat blivit en riktig favoritplats. Innan stugan byggdes var vi aldrig här nere, men nu när det är uppröjt och gruslagt så har det blivit ett underbart ställe att vistas på när man vill söka skydd mot solen. Det känns nästan som att vara inne i en lövsal eller i en kyrka med högt i tak och silande vackert ljus. En mycket meditativ plats. 

Ett bastubad med tillhörande dopp i tunnan, och en mumsig grekisk sallad efter det, blev ett bra slut på en härlig lördag. 

Ledig fredag

Jag har haft en härlig ledig fredag med ljuvligt sommarväder och maximalt med trädgårdshäng. Dagar som dessa kan jag tappa tidsperspektivet helt. Jag blev nästan förvånad när jag plötsligt insåg att semestern inte ens har börjat. Egentligen är det två veckor kvar tills dess, men mentalt har jag uppenbarligen redan tjuvstartat. 

Enligt mobilens väderapp ska det komma regn inatt, men lagom till frukost imorgon ska det visst klarna upp och sen blir det fint igen under dagen. Den ultimata väderprognosen, if you ask me. Tänk om det kunde vara så hela sommaren. 

Plymspirea och spansknäva

Plymspirean är en väldigt vanlig perenn i gamla trädgårdar, och ofta har samma planta stått på sin växtplats i flera generationer. Jag tänkte att det borde finnas en sådan i trädgården här på Solhäll, så när jag sprang på en liten planta på en växtloppis i Degeberga för ett par år sedan så köpte jag den. "Lika lättodlad som potatis", säger en del, och jag kan inte säga annat än att de har rätt. Den fjuttiga lilla plantan jag köpte (som för övrigt såldes av den skånska trädgårdsprofilen Inka Johansson) växer sig större och ståtligare för varje år som går, och i år har den växt mig en bra bit över huvudet. Vad gör väl det att blomningen bara varar tre veckor om året, när den ser ut som den gör nu? Så himla maffigt!

I bakgrunden på bilden här ovanför skymtar en annan väldigt tålig perenn: Spansknävan. Jag har planterat den som kantväxt, och i år fyller plantorna ut rejält både på bredden och höjden. De bildar nästan som en liten häck. Jag älskar alla sorters nävor, men jag tror nästan inte att jag någonsin har haft en sort som är så växtkraftig som den här. Lovely! 

Två tåliga och pålitliga perenner, alltså. Inte ovanliga på något sätt, men ljuvliga att ha i sin trädgård. Hoppas de håller sig lika friska och fina i framtiden.