Fredagsflex och lövkrattning

Vart tiden tog vägen den här veckan vet jag verkligen inte. Det känns smått ofattbart att det redan är fredag. Men inte mig emot. Jag avslutade mitt hemmakontor redan vid halv två, hoppade i trädgårdskläderna och begav mig ut i solskenet. Med räfsan i högsta hugg tog jag mig an ett nytt beting: Att kratta upp löv hela vägen ner till kastanjestaketet vid köksträdgården och klippa ner perenner i rundeln i gräsmattan. Sagt och gjort. Men rabatten längs sidan får vänta till en annan gång, för det kändes som ett alldeles för tråkigt projekt för stunden.

I rundeln är det ganska tomt än så länge, men i mitten kommer det upp en gigantisk plymspirea vad det lider, och sen ploppar det upp både lökväxter och perenner vartefter vi närmar oss sommaren. I stenfatet sitter en av mina trädgårdsfavoriter: En liten groda i målat gjutjärn. Som så mycket annat har han fått tillbringa hela vintern utomhus, så han är lite sur på mig för det. 

Två timmars trädgårdsarbete resulterade i fyra rejäla lövsäckar. Jag tänker varje år att jag borde ställa undan dem och låta innehållet förmultna till lövkompost, men det blir aldrig av. Det kan bero på att ladan alltid är mer eller mindre full av annan bråte, så det finns aldrig någonstans att ställa dem.

Vad som händer i helgen beror nog lite grann på vädret, men imorgon tänkte jag iallafall börja med att besöka en påskloppis i trakten. Sen blir det nog lite tid för påskpynt och penséeplantering också. Att fylla tiden är inga som helst problem. Problemet är snarare att tiden går minst lika snabbt på helgerna som den gör på vardagarna...

"Hamnet"

Jag ligger bra till i förhållande till med mitt nyårslöfte, som är att läsa minst 12 böcker under 2026. En bok i månaden alltså. Det ska man väl ändå kunna klara av. Allra helst nu, när jag faktiskt har lärt mig lyssna på ljudböcker. Helt plötsligt har det öppnat sig helt nya möjligheter till läsning, som t.ex. när jag gör mig iordning på morgnarna, när jag jobbar i trädgården på helgerna och när jag kör bil. Nu så här i slutet av årets tredje månad kan jag lägga tre böcker till handlingarna. Bok nummer tre blev "Hamnet" av Maggie O'Farrell, som en del kanske känner igen för att den är bioaktuell just nu. Själv har jag inte sett filmen, men blev rejält tagen av boken.

"Hamnet" är en fiktiv historia om en verklig tragedi: William Shakespeares 11-årige son Hamnets död år 1596 och föräldrarnas sätt att hantera sorgen efter honom. Men det är också en svindlande kärlekshistoria om mötet mellan William Shakespeare och den åtta år äldre Agnes (Anne) Hathaway, som har övernaturliga förmågor och lever i symbios med naturen. Shakespeare själv är något av en bikaraktär i ytterkanten av berättelsen; han nämns inte vid namn en enda gång i hela boken och är dessutom en frånvarande familjefar i merparten av berättelsen. Större delen av berättarperspektivet delas istället av pojken Hamnet och mamma Agnes. 

Även om handlingen i sig är gripande på alla sätt och vis, så är den stora behållningen för mig Maggie O'Farrells makalöst vackra språk och knivskarpa miljö- och personbeskrivningar. Ljudboken är dessutom förträffligt inläst av Charlotta Jonsson, vars röst och sätt att läsa verkligen gör boken rättvisa.

"Hamnet" är helt klart en bok som kommer ta ett tag att smälta. Jag bär med mig både Hamnet och Agnes och tänker på dem som om de vore personer jag faktiskt har träffat. Efter den här läsupplevelsen känns det svårt att komma igång med en ny bok, men lösningen blir nog att välja något helt annorlunda. Kanske blir det lite "påskekrim" härnäst. 

Våffeldagen

Har ni fått några våfflor idag? Själv har jag både ätit en till förmiddagsfikat på jobbet och en hemma till kvällsmat. Ingen dålig utdelning, får man säga. Det är ju faktiskt nästan löjligt gott. Jag har å andra sidan alltid älskat alla former av pannkaksliknande mat. När jag var liten var det något av en sport att sätta rekord i plättätning hemma hos farmor. Jag vill minnas att jag slog det många gånger om under åren. Ju äldre jag blev, desto fler plättar fick det plats i min mage. Och farmor fick steka och steka. Those were the days... 

Egentligen är Marie bebådelsedag dagens rätta namn. Vårfrudagen kallas dagen också, och det lär vara en härlig språklig förvanskning som gjorde om dagen till våffeldagen. Tänk, vilken tur att folk hör fel ibland.

Sugen på påskpynt

Till helgen ska jag alldeles bestämt börja påskpynta lite grann här hemma. För mig är påsken lika mycket en vårhögtid som en kyrklig högtid. En helg att hälsa våren välkommen genom att fylla hela huset med blommor och knoppiga kvistar. Eller kan det vara så enkelt att jag gillar våren för att den går i gult och grönt? Två av mina absoluta favoritfärger.

Jag älskar att påsken får vara lite kitschig, och det allra bästa påskpyntet hittar man alltid på loppis. Min samling färgglada porslinstuppar växer lite grann för varje år som går. De får bara komma fram en eller två veckor om året, men det är alltid lika roligt att packa upp dem och rada upp dem på tallrikshyllan i gröna rummet. Det är något av en grundregel för mig att allt pynt som är av samma sort ska stå på samma ställe. Det är något med masseffekten som jag gillar. Lite samma sak som med mitt "boy band" av tyska tomtar på julen. 

Den årliga antik- och samlarmarknaden på Trollarinken i Glimåkra på långfredagen är också ett bra ställe att fynda påskpynt. Som en liten godisgömma i form av en höna. I grönt och gult, så klart. Jag ser redan fram emot årets marknad. Det är kul att bara gå runt och titta. 

Påskägg är också trevligt att ha framme. Jag har sparat några extra fina pappersägg, men nog händer det att det hittar hem nya också. Vad de innehåller? Det måste ju vara godis, så klart. Jag är också barnsligt förtjust i att handla hem roligt påskgodis, gärna från exklusiva ställen som Lidl och Dollarstore. Buketten på bilden här nedanför är för övrigt exakt en sådan bukett som får mitt hjärta att slå små lyckovolter. 

Jag brukar sätta fjädrar i kvistar både inomhus och utomhus, men det är också fint med hängen av olika slag. Jag har några olika sorter att variera mellan, som till exempel pappersäggen från Afro Art på bilden här nedanför. Hängen får inte vara alltför tunga, för då orkar inte riset hålla upp dem. 

Lökväxter i kruka är också både påskigt och vårigt. Dem kan man ju dessutom plantera ut i trädgården, när de har blommat över. Sånt gillar en trädgårdsnörd.  

Lite pynt att ha på borden i trädgården och på verandatrappan vill jag också ha. Här brukar det också bli en blandning av loppisfynd och blommor. 

Ja, till helgen får det nog absolut bli lite påskpynt. Nu återstår bara problemet att hitta grejerna. Den lådan står nämligen fortfarande kvar ute i ladan i havet av andra lådor som vi fortfarande inte har burit upp på vinden...

Frostnupna penséer och vårsånger

Nattfrost får man räkna med så här års, men -5 grader känns ju ändå lite onödigt kallt. Det tyckte både jag och mina nyplanterade penséer imorse, när vi alla fick huttra rejält ute i kylan. Det var is på både bilrutan och på mina nyskurade vattenbad, och de stackars penséerna såg ut som något oidentifierbart från längst ner i frysboxen. Jag lämnade dem åt sitt öde och körde till jobbet, med hopp om att de skulle sträcka på sig igen bara solen tittade fram tinade upp dem. Det gjorde de också, tack och lov. 

Två penséer som blev över har hamnat i en egen kruka, som jag vill minnas kommer från en trädgårdsbutik i Linköping. Därifrån kommer också de rostiga små ormbunksbladen på pinne, som jag hittade kvarglömda när jag krattade under äppelträdet igår. Jag stack ner dem i krukan lite tillfälligt, och de har visst blivit kvar där. 

På körövningen ikväll rådde det iallafall full vår. Där rasade vintern ut bland våra fjällar och vi välkomnade redan sköna maj. Vårsånger på repertoaren, alltså. Vi tränar inför årets valborgsfirande nere vid ån, där vi ska sjunga tillsammans med kyrkokören. En fin vårtradition. Precis som frostnupna penséer. 

Söndag i trädgårdsbrallor

Fördelen med kalla nätter är att man inte behöver ha så bråttom på morgonen. Det tar ju ett tag innan luften är tillräckligt uppvärmd för att det ska kännas skönt att vara ute. Idag hann klockan bli närmare halv elva innan jag hoppade i trädgårdsbrallorna. Dagens avgränsade projekt blev att vårstäda längs långsidan på ladan. Jag klippte in murgrönan rejält, klippte ner gamla kryddor och räfsade löv. Lite ny falu rödfärg på ladan skulle nog inte skada i sommar. Och nytt tak kanske en del av er tycker, men jag älskar det där skruttiga gamla taket med all sin rostiga patina och tackar plåtgudarna för varje nytt år som det hänger med. 

När jag var färdig med dagens beting, fortsatte jag att snygga till på andra ställen direkt bakom huset. Jag friserade raden av ölandstok vid kökstrappan och spirean längs gränsen ner mot moraset. Båda sorterna är verkligen klipptåliga och lätta att forma. Sen krattade jag löv och klippte in murgrönan på och runt den avbrutna gamla trädstammen. Det är nog ett gammalt äppelträd, för det är trädet bredvid, men vi vet inte säkert för kronan var redan borta när vi köpte huset. Stammen blir mer och mer murken för varje år som går, och nu lever det nog verkligen på lånad tid innan den tippar omkull helt. Då får jag hitta på något annat att ha som klätterstöd för murgrönan och min 'Awakening'-ros, som lutar sig mot stammen.

I det lilla boet som hänger från en gren på äppelträdet har det varken flyttat in fåglar eller gnuttar än. (Vem mer än jag minns Lars Mortimers underbara små tecknade figurer från tidigt 80-tal?) Keramikern Rolf Bengtssons nakna tant i gunga hittade jag på marken under trädet. Hon hade åkt i backen eftersom snörena hade gått av, men hon klarade sig fint och väntar på att bli upphängd igen så snart jag har köpt hem lämpligt snöre. Jag såg att man kan köpa tjärat hampasnöre per meter på Sekelskifte, så det ska jag nog göra. 

Gräsmattan mellan stammarna är verkligen ett problemområde. Jag funderar på att gräva bort grässvålen helt och göra något annat här istället. Problemet är att marknivån i direkt anslutning till baksidan på huset består av diverse fyllnadsmaterial, så det är svårt att gräva. Det kanske får bli en upphöjd plantering i så fall. Eller så provar jag att bara slänga ut lite nya gräsfrön. Jag ska suga lite grann på den karamellen. 

Vilken härlig vårhelg det blev. Jag känner mig nöjd med att ha fått rejält med utomhustid med både frisk luft i lungorna och sol på näsan. Törs man hoppas på sådant väder nästa helg också? Jag längtar redan. 

Uti vårsolens sken

Vårens första penséer planterades idag. Förvisso bara tio små plantor, men tillräckligt för att sprida lycka och vårkänsla. Det blev "finpenséer" från byns finaste lilla blomseraffär, som jag bokade redan i tisdags och hämtade igår. Vad sorten heter vet jag inte, men blommorna skiftar i persikorosa och violett. Verkligen superfina. 

Jag planterade dem i de två låga vita urnorna, som jag fyndade från ett släp ute på parkeringen utanför antik- och samlarmarknaden i Glimåkra en långfredag för några år sedan. De bästa loppisfynden är alltid de som kommer direkt från en förrådsrensning eller garagestädning på en gård hos någon lokal farbror. 

Jag stannade kvar ett par timmar uti vårsolens sken. Det finns mycket att ta sig an i trädgården, men jag valde som vanligt ett avgränsat område för känslan av att få bli helt klar med något. Den här gången klippte jag ner ormbunkar och rensade upp runt brunnen. Jag klippte in murgrönan rejält med trygg vetskap om att den växer till sig lika snabbt igen över sommaren. Brunnslocket blev befriat från ett tjockt lager grön mossa. Det är egentligen superfint med mossa där, men eftersom det är vårt dricksvatten som finns i brunnen, så är det bäst att hålla det rent. 

Badkrukan Siw fick rent vatten att doppa tårna i. Hon har suttit ute hela vintern, stackarn. 

Det rostiga vattenbadet blev också kvar ute med glaskulor och allt, men allt ser ut att ha klarat sig bra. Fast kulorna fick jag ta in och skura med såpa och grov svamp.

Det ser ut att bli ännu en solig dag imorgon, så förhoppningsvis kan det bli lite utomhustid då också. Jag känner redan nu att jag absolut måste införskaffa ännu fler penséer, men vi får se om det blir imorgon eller en annan dag.