"Besök i ett hus där tiden stått stilla"

Härförleden fick vi oväntat besök från två grannar, som bor en bit längre upp på gatan. De höll på att rensa i sina gömmor och hade hittat en utriven artikel från Norra Skånes Tidning daterad 1 mars 2007, som de ville ge oss. Den handlar nämligen om vårt hus. När artikeln skrevs, stod Solhäll obebott sedan några månader tillbaka, efter att den gamle smeden som bodde här hade dött. Han hade testamenterat både huset, allt lösöre, smedjan på andra sidan gatan och ytterligare ett proppfullt hus längre ner i backen till Hembygdsföreningen. Dagen då artikeln skrevs hade "Antikrundan"-profilerna Knut Knutson och Bo Knutsson, samt programledaren Anne Lundberg, kommit på besök till Solhäll för att ta en titt på alla antikviteter som fanns här. Vi har sett bilder från besöket tidigare, och även sekvensen som sedan kom med i ett avsnitt av "Antikrundan" på TV, men artikeln har vi inte sett förut. "Besök i ett hus där tiden stått stilla" är rubriken. Så roligt att läsa!

"Jösses. Häftigt. Helt otroligt. Reaktionerna låter inte vänta på sig när Antikrundans inspelningsteam från SVT steg in i det lilla huset. Något liknande får man sällan uppleva, inte ens som antikexpert," står det i ingressen. Och man kan ju förstå deras reaktioner, när man ser hur det faktiskt såg ut. Bilden här nedan är tagen i det som är vårt matrum idag, även kallat gröna rummet här på bloggen, och lika fullt var det i alla andra rum.

Antikexperterna kom fram till att det var jättefina saker, men kanske inte längre så efterfrågade på antikmarknaden. Det går ju trots allt mode även i antikviteter. Alla grejer såldes sedermera på en stor auktion på idrottsplatsen här i byn, sommaren 2007. Vi har fått höra att sakerna inte inbringade så mycket som Hembygdsföreningen hade hoppats på, men sett till mängden prylar så blev det nog en slant ändå. 

Och i januari 2008 såldes Solhäll, efter att ha stått osålt och obebott under en längre tid. Man kan ju undra vilka galningar som tänkte att det var en bra affär att investera i det här gamla rucklet, hihi!

Fönsterspegel och sovrumsdrömmar

Jag har tagit ner den stora inramade Manhattan-kartan i sovrummet och satt upp en gammal fönsterspegel där istället. Den sitter förvisso på samma sida som det riktiga fönstret, men den speglar dagsljuset fint ändå. Jag minns att min mor och jag letade gamla spröjsade fönsterbågar en sommar i början av 90-talet och hamnade på landet utanför Karlskrona hemma hos en gubbe, som hade hela uthuset fullt av gamla fönster. Jag skrapade färg, slipade och oljade, och lät sedan en glasmästare sätta in speglarna. Sedan dess har fönstret suttit i sovrummet i min första lägenhet i Malmö, i hallen i vår andra lägenhet i Malmö och nu senast nere i tvättstugan här på Solhäll. Nu får det alltså sitta i sovrummet, iallafall tills vidare. 

Jag är så sugen på sovrumsrenovering, för ytskikten här är verkligen sorgligt sjaviga. Vi tapetserade en fondvägg och målade resterande väggar 2008, när Solhäll var ett fritidshus. Då var vi inte så himla noga, utan ville mest fräscha upp snabbt för att ha någonstans att sova. Ett år drog vi om den utanpåliggande elen, och då blev det en del revor där väggen möter taket. Nu känns rummet mer slitet än någonsin. Jag drömmer om trätak och kanske pärlspont eller en bröstpanel kombinerad med trevlig tapet på väggen. Vi skulle dessutom behöva isolera de två ytterväggarna, för mellan tretexskivorna och putsen på utsidan finns det ingenting i nuläget. (Har vi hört den förut? The story of our house...) Däremot har kallraset från vinden upphört sedan vi isolerade där uppe, och det är ju iallafall en bra början. 

Kan vi få till en sovrumsrenovering redan 2026, tro? Fast först ska vi låta hantverkarna slutföra putsningen av gavlarna, och så får vi erkänna att vi är himla sugna på att färdigställa vinden invändigt med klädda väggar och tak. Vi får väl se i vilken ordning vi tar saker. Att det finns saker att göra är iallafall ett som är säkert. Men det är väl också tjusningen med att bo i ett gammalt hus. Man blir aldrig klar. 

Portabel lampa i hallen

I den lilla hallen innanför glasverandan är det så mörkt om vinterkvällarna. Det hänger en taklampa där, men i övrigt finns det inga andra eluttag, så några myslampor kan vi inte ha. Under ett besök på IKEA idag hittade jag en portabel batteridriven lampa som jag tyckte var riktigt fin, och den visade sig bli lika fin hemma. 

Lampan heter 'Tvåmastad', men formen får mig snarare att tänka på en kungsängslilja än en båt. Foten är mässingsfärgad och kupan är i opalvitt glas, och det ingick också en liten LED-lampa. Om man vill kan man använda laddningsbara batterier, för det finns ett USB C-uttag på foten. Mycket fiffigt. 

Min lilla utflykt till IKEA föranledde att jag helt missade de svenska OS-medaljerna under eftermiddagen. Oj, vilken härlig start på olympiaden! Att det är deltävling nummer två av Mello ikväll hade jag helt glömt. Man får väl zappa lite mellan kanalerna. 

Snöskottning och OS-invigning

Det kändes onekligen rätt gott att inte behöva sopa fram bilen och köra till jobbet imorse. Det behövde däremot maken göra, och jag tyckte nästan lite synd om honom. Det var knappt plogat ute så tidigt på morgonen, så det tog honom längre tid än vanligt att komma fram. Själv behövde jag inte ens klä på mig, utan kunde börja arbetsdagen i pyjamasbrallor. Olika falla arbetslivets lotter.

När jag var färdigjobbad stämplade jag ut för veckan och gav mig ut för att skotta snö. Det är i ärlighetens namn inte speciellt ofta man behöver göra det här nere i Skåne, så man kan faktiskt kosta på sig att tycka det är riktigt roligt. Vi köpte dessutom en ny extra lätt snöskyffel från Fiskars i höstas, och den gör processen bra mycket lättare än den klumpiga varianten vi ärvde med huset. Vilken tur att den rostade sönder. 

Vi har en rejält lång trottoar på framsidan av tomtgränsen, men jag hade tur och kom ut till en mer eller mindre färdigskottad sträcka, för någon på kommunen hade redan varit där och kört med en liten miniplog ända från marknadsplatsen uppe i backen och hela vägen ner till kyrkan. Fast det är inte mer än rätt, för när den stora plogbilen kommer vräker den upp superhöga vallar över hela trottoaren, och de är nästan helt omöjliga att skotta. 

Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid de murputsade gavlarna. Lyckan över att slippa se den eländiga rödmålade eterniten är total varje gång. Tänk så fint det kommer att bli framåt sommaren, när den färgade finputsen kommer på. Då måste vi få tummarna ur och göra något åt den fula luftpumpen också, för den är verkligen en eyesore. 

Ikväll lutar det åt att vi slötittar på OS-invigningen och äter gurkstavar och dipp. Med snön ute blir det nästan lite sportlovskänsla. Och jag får nog träningsvärk imorgon av skottandet idag. Tänk vilken atlet man känner sig som. Det är ju nästan så att man hade platsat i OS-laget, hihi!

Snön faller

"Snön faller och vi med den. Snön faller nog länge än, har jag på känn." Eller hur var det Ulf Lundell skaldade i slutet av 70-talet? De där raderna sitter man ju hur som helst och gnolar på nu, när det yr snö utanför fönstret och SMHI har utfärdat en gul varning över hela Skåne. Fast det där med varningar tar vi med en nypa salt numera, för av förra veckans gula varning blev det faktiskt inte så värst mycket i praktiken. Det känns hur som helst bra att jag kan köra hemmakontor istället för skåpbil imorgon bitti. 

Vi har tittat på smygstarten av OS i curling ett par kvällar i rad, och jag tycker nog faktiskt att det ska bli lite mysigt nu när de riktiga OS-sändningarna drar igång i helgen. Det är ändå något speciellt med vinter-OS. Det bästa av allt är att man slipper vara med själv, hihi!

Minusgrader, mörkgrönt krus och mys-TV

Mammakorven jag köpte i lördags har verkligen inte suttit fel den här veckan, då det har fortsatt att vara minusgrader och blåsigt. Våra bilar står ute dygnet runt, så man behöver vara varmt klädd både när man kör till och från jobbet. Jag pendlar i cirka 15-20 minuter i vardera riktningen, så bilkupén brukar vara uppvärmd lagom till det är dags att parkera och kliva ur. Typiskt.

Jag hittade ett mörkgrönt krus i portugisisk keramik för 100 spänn på en reahylla i en butik jag besökte härförleden. Glaseringen ser nästan ut som skalet på en vattenmelon, både i meleringen och i nyanserna. Jag tänkte att den nog kan bli fin med något trevligt i, men så långt har jag inte kommit än. Mimosa kanske. Eller en ormhasselgren. Det sistnämnda vet jag att jag har någonstans i ladan. Jag får väl rota fram den någon dag när jag behagar trotsa kylan och mörkret.

Jag började titta på fjärde säsongen av "Familjen Bridgerton" igår, och det var som vanligt lite småputtrigt och alldeles lagom IQ-befriat, så det kanske jag ska fortsätta med ikväll. Tidig sänggång med datorn på magen låter som en bra plan. En lagom dos mys-TV är ungefär allt man orkar om kvällarna nu. Jag ska bara borsta tänderna först, så att jag slipper gå upp och göra det sen. Godnatt på er!

Magstarkt

För många år sedan loppade jag en gammal gjutjärnsskylt med texten "Bakspänning - vidrör ej". Den har flyttat runt på flera olika ställen här hemma, men tänk om man skulle göra slag i saken och sätta upp den inne på toaletten? Vore inte det hysteriskt roligt, så säg? Fast det kanske är lite väl magstarkt...

På tal om magstarkt. Behöver jag ens säga att min absolut roligaste film genom tiderna är "Bridesmaids"? Inget får mig att skratta som den, speciellt inte scenen där den stackars blivande bruden provar brudklänningar och upplever de akuta konsekvenserna av matförgiftning. Film blir inte bättre än så, hihi!