Ryggont, trädgårdsbukett och fåtöljhäng

Jag avslutade min första arbetsvecka med hemmakontor. Det passade extra bra att jobba hemifrån idag, för jag har rejält ont i ryggen och kände att jag behövde vila den. Sommarens alla gräv- och målarprojekt har förmodligen byggt upp rejäla muskelknutor mellan skulderbladen, och att sitta vid ett datorskrivbord fyra dagar i rad har inte direkt gjort saken bättre. Nu har jag kunnat sitta tillbakalutad hela dagen i en av våra nya sköna fåtöljer med fotpall och jobba med datorn på en datorkudde. Åtta timmar försvann i ett nafs, och sen inledde jag helgen med att klippa en trädgårdsbukett á la lite av varje att ta med in och sätta i vas. 

Den maffiga bolldahlian tror jag heter 'Jowey Paula' eller 'Jowey Nicky', men pinnen med namnet har fallit ur krukan, så jag vet faktiskt inte säkert. 

Helgen är helt oplanerad. Ett tag funderade vi på att ta tåget till Malmö och titta på The Ark, som spelar på premiärdagen idag, men min rygg tillåter inga sådana utflykter för tillfället. Tur ändå, för konserten slutar inte förrän 00:45, och det är ju way past my bedtime i vanliga fall också. Nu får det bli fortsatt fåtöljhäng och lite Netflix istället. Inte dumt det heller. Nästan bättre, faktiskt. 

Bordet står kvar

Matbordet vi (läs: jag) köpte på Marketplace i slutet av april står kvar i gröna rummet. Nästan direkt efter köpet tänkte vi att det var lite för smalt för att bli riktigt bra som matbord där, fast den känslan bottnade förmodligen i en vana vid att det gamla bordet var 12 centimeter bredare. Vi hade iallafall enats om att vi skulle börja med att ha det nyköpta bordet som pysselbord uppe på vinden, men det visade sig att det inte gick att få upp det i den smala vindstrappan. Så kan det gå. Det kunde ju inte stå ute i regnet under en presenning hur länge som helst, och eftersom vårt gamla bord hade ben som gick att skruva av, var det en enklare lösning att flytta upp det på vinden istället. Vi tänkte att det skulle bli en tillfällig lösning, men i det här huset tenderar ju tillfälliga lösningar att bli permanenta, som ni kanske har märkt. Ingen av oss känner för att ta ner vårt gamla matbord igen, och i sommar har det dessutom gått och blivit ett alldeles utmärkt pysselbord för maken uppe på vinden. 

En bonus med det nya bordet är att det rymmer fyra personer på varje sida, och så tycker jag ju faktiskt att det är ganska charmigt också. Det passar i rummet. Ett tag var ju planen att slipa av det och antingen olja om det eller måla underredet med någon trevlig nyans av linoljefärg. Inget av det har dock blivit av. Jag var också ganska säker på att jag ville såga till de fyrkantiga "klossarna" på benen och göra dem mindre klumpiga. Det har inte heller blivit av. Tiden får utvisa hur det blir med det här bordet. Hittar vi ett annat bord som vi gillar bättre kanske vi byter ut det, men just nu är det här för att stanna. Nu står det på önskelistan att hitta åtta passande stolar.

"Kärnveden"

Den tredje och avslutande delen av Ulrika Lagerlöfs "Timmerfolk"-trilogi kom ut i juni. Den heter "Kärnveden", och ett av mina allra första semesterprojekt var att lyssna på den. Det fanns onekligen en del lösa trådar både från del ett och del två att knyta ihop, så jag har verkligen längtat efter att den sista delen ska komma ut. Precis som i de tidigare böckerna i trilogin flätas nutid och dåtid samman i två parallella berättelser om Sif och hennes barnbarn Eva. I nutid har kvarlevor hittas i skogen utanför norrländska Djupsele, och det väcker frågor till liv som leder tillbaka till sommaren 1977, då Sifs son - tillika Evas pappa - försvann. Dolda sanningar kommer i dagen, samtidigt som det fortfarande väldigt mycket är en berättelse om skogens historia och de konflikter som uppstår när människa och natur möts.

Jag har verkligen uppskattat hela den här trilogin. Sif och Eva känns som verkliga personer av kött och blod, och jag har fått lära mig så mycket om både skogsbruk och om samernas historia i relation till nybyggarna. Böckerna är lätta att ta sig an, utan att de för den sakens skull blir platta och ytliga. Ulrika Lagerlöf skriver med ett språk som tilltalar mig, och så gillar jag ju Katarina Ewerlöfs sätt att gestalta allt i sin uppläsning. Jag är kanske aningens lite besviken på den sista halvan av själva upplösningen, men sammantaget har trilogin varit en väldigt angenäm läsupplevelse, som jag verkligen kan rekommendera.

'Millennium'

Nu blommar min nyplanterade 'Millennium'-allium, och man får ju bara medge att det är en fantastiskt trevlig nykomling i min trädgård. Två plantor har blivit två rejäla tuvor, och de fyller ut sina "fack" i stenpartiet jättebra. Blommorna ser ut som rosavioletta konfettibollar i rabatten. Att de är välbesökta bifavoriter står också helt klart. Det är tät trafik för landning, om man säger så. 

När jag googlar sorten står det att 'Millennium' är frisk och lätt att lyckas med. Den klarar torka. Den klarar regn. Den klarar värme. Den klarar kyla. Den klarar dålig jord. Den klarar att bli bortglömd. Och kanske det bästa av allt: Den tilltalar varken rådjur eller sniglar. Mot bakgrund av detta kan jag bara hålla tummarna för att den är här för att stanna. 

Tomat och toalett

Förra sommaren lyckades jag med konststycket att inte lyckas odla fram en enda tomat, och då hade jag ändå fem plantor i växthuset. De fick jämn tillgång på vatten och näring, men det var väl lite sisådär med tillgången på sol och värme förra sommaren, och uppenbarligen blev det inte någon lyckad pollinering av blommorna. Sen är jag ju en ganska värdelös odlare i allmänhet...

Men i år blir det tomater! Själv kan jag inte se att jag gör något annorlunda, men det har onekligen varit en väldigt varm och skön sommar, och gott om humlor och andra pollinatörer har det också varit. På fem plantor blir det förvisso inte kilovis med tomater, men tillräckligt för att man ska kunna göra små turer ner till växthuset och stå där inne och smaska. Det gäller bara att hinna före sin man, hihi! I helgen knöt jag upp de tunga grenarna lite bättre och klippte bort en del onödig bladmassa för att ge frukterna mer sol. Här gäller det dock att lägga band på sig och inte klippa bort för mycket, för bladen behövs för plantornas energi. Hoppas jag inte gick loss för mycket... 

För övrigt gick det alldeles utmärkt att stiga upp imorse, när larmet på mobiltelefonen ringde 06:10 för första gången på mer än fem veckor. Det gick också alldeles utmärkt att jobba åtta timmar plus lite övertidsflex. Det var till och med riktigt trevligt, undantaget det faktum att en toalettstol strax utanför vårt arbetsrum hade sprungit läck och förmodligen har stått och släppt ut vatten på golvet i flera veckor... I de lägena är man glad att man bara kan lyfta luren och ringa någon annan, som får komma och ta hand om eländet. 

Slut på semestern

Och så var semestern plötsligt slut. Det som kändes som en hel evighet av tid för fem veckor sedan försvann i ett nafs. Fast jag klagar inte, för jag känner mig faktiskt väldigt utvilad. Som vanligt hann jag inte med allt jag hade tänkt, men jag känner ingen stress över det, utan gläds åt det som faktiskt blev av. Augusti och september brukar ju också kunna bjuda på somriga helger, så än finns det gott om tid kvar att göra saker. Kanske unnar jag mig en extra semesterdag någon fredag framöver. Förra året gjorde jag ju en ensamutflykt till Norrvikens trädgårdar i slutet av augusti, vilket var underbart och verkligen gav mersmak för liknande soloäventyr framöver.

Nu är jag iallafall nybastad och nyskrubbad, och arbetsväskan är upphämtad från källaren och packad inför morgondagen. Det blir spännande att se hur lång tid det tar att minnas lösenordet till min jobbdator den här gången, men förhoppningsvis hittar jag min hjärna i någon skrivbordslåda på arbetsrummet.

Nya fåtöljer och en fotpall

Redan förra sommaren körde maken och jag runt bland alla möbelaffärer vi kunde hitta i norra Skåne och södra Småland i hopp om att hitta fåtöljer som kunde ersätta våra gamla clubfåtöljer i röda rummet. De var så gamla och nersuttna, och vi hade tröttnat på hur de såg ut. På önskelistan stod något som var tillräckligt nätt för att inte se klumpigt ut i rummet, något som var både bekvämt och som passade in i den lite gammaldags stilen. Vi hittade inte en enda fåtölj som kändes rätt. Den här veckan tog vi så upp jakten igen, och efter att ha kikat på utbudet i Hässleholm, Kristianstad och Älmhult kom vi till slut fram till att öronlappsfåtöljen Strandmon från IKEA faktiskt var det bästa alternativet. 

Idag tog vi skåpbilen till Älmhult och köpte två fåtöljer och en fotpall. Vi valde varianten som heter 'Nordvalla mörkgrå' och köpte sedan till de mönstrade överdragen 'Ribersborg' för att kunna variera oss lite grann. När vi provade överdragen gillade vi dem jättemycket, så de får sitta kvar på. Fotpallen fick inget överdrag, utan istället ett fårskinn ovanpå. Man kan lyfta på sittdynan på den och ha underdelen till förvaring. Maken är extra nöjd med det, för jag har redan lovat bort utrymmet till honom. 

Det blev verkligen en helt annan känsla i röda rummet. Ljust och fräscht och mer inbjudande än tidigare. På önskelistan står nu att hitta en annan taklampa, för den befintliga är inte så värst kul. Den är ett billigt loppisfynd och har levt på lånad tid i 15 år, hihi! På sikt vill vi renovera ytskikten i hela rumme, för de är väldigt slitna. Men nu har vi iallafall fina fåtöljer. 

Våra gamla fåtöljer hamnade på Marketplace och hämtades just av en familj längre upp på gatan. Tänk så bra att de kommer till användning någon annanstans. Och nu behöver vi inte bemöda oss mer med dem.