söndag 15 september 2019

Tankar kring köksrenovering

En renovering av köket börjar bli mer och mer behövlig. Och då talar jag inte bara om en enklare makeover med ny målarfärg, utan om att riva ner och bygga upp på nytt. Tak, väggar, golv, kakel, bänkskivor, skåp, - ja allt skulle behöva fixas till. Det slitna har förvisso sin charm, men det är också ett faktum att det är charmigare på bild än i verkligheten. Vi drar oss lite för att sätta igång, eftersom vi (läs: jag) inte är färdigtänkta. Tar man hit hantverkare (för det är ett måste), så måste man ju ha en plan, som är mer eller mindre färdig, och någon sådan finns inte än. 


Grejen är också att vi inte vill renovera bort känslan vi ändå förälskade oss i 2008, när vi köpte huset. Det snedställda överskåpet vill vi helst behålla eller åtminstone reproducera på något sätt. Det är trärent och ganska fräscht invändigt, men den vänstra skjutluckan har spruckit lite grann, och den högra har hoppat ur sitt spår nertill och går inte och trycka tillbaka på plats utan att ha sönder den, så dem måste vi göra något åt. Underskåpen är utbytbara, men stommar från IKEA känns inte så lockande. Ska vi byta dem, får det nog ändå bli något i riktigt trä.


Kaklet (som ser ut att ha samma färg som luckorna, men som egentligen drar mer åt vaniljgult) hänger bokstavligt talat löst, eftersom det är uppsatt direkt på vad vi tror är en masonitskiva. Fogen lossnar i stora bitar, och det kommer inte krävas mycket handkraft för att få ner plattorna. Det är så himla fint ändå, med den rundade kanten på den översta raden. Kan man ens köpa sådant kakel idag? Om det går att återanvända, är det absolut ett alternativ vi kommer att överväga. 


Och så är det det där med diskbänken. Jag har fått för mig att nya diskbänkar är jättefula, och eftersom det egentligen inte är något fel på den gamla, så skulle jag vilja behålla den. Är det galet att tänka så? Visst är den lite repig av decenniers kökstjänstgöring, men den är inte missfärgad eller fläckig, utan på det stora hela är den faktiskt i riktigt gott skick. Kranen däremot är riktigt ful, så den ryker utan någon som helst sentimentalitet. Om man nu kan hitta nya kranar i gammal stil, som är anpassade efter diskbänkar med två hål.


Att ha ett stort skafferi är ju väldigt lyxigt, men i ärlighetens namn är det djupare än vad det egentligen behöver vara. Det inbjuder till att vi bara trycker in en massa grejer, som sen blir bortglömda. Häromdagen rensade jag till exempel ut havregryn från 2016 och gamla klistriga balsamico-flaskor som inte har fått se dagens ljus på ett halvt decennium eller så. Vi grunnar på om man skulle kunna utnyttja kortväggen till vänster på ett bättre sätt och kanske få till en arbetsyta där också. Kanske göra skafferiet lite grundare och vinkla det rakt ut från hörnan istället? Ja, och här ser ni ju att taket behöver fixas. 


Någon köksfläkt har vi inte heller i nuläget, men det finns faktiskt en takventil som mynnar ut i en liten "skorsten" på taket. Kanske kan man använda den utgången om man sätter in en fläkt, så att man slipper ha kolfilter. Här ser man hur ful väggen blev efter att vi fick elen omdragen för en massa år sedan. "Det gör inget, för vi ska ändå måla om", sa vi då, haha!


Något sekelskifteskök med metrokakel i halvförband blir det med största sannolikhet alltså inte på Solhäll. Shakerkök är verkligen dreamy, men passar nog inte heller in här i vår lilla stuga. Vi tänker oss mer "Lotta på Bråkmakargatan" än "Downton Abbey", om man säger så. Typ 30-40-50-tal, där någonstans kommer vi nog att landa stilmässigt. När vi nu landar. 


Tills vidare plockar jag in dahliabuketter, för att lura ögat bort från alla skavanker. Man kan ju faktiskt leva och verka i ett skruttigt kök också. Det har vi ju redan bevisat i flera år.

lördag 14 september 2019

Heldagsshopping

Det där med heldagsshopping är ingen sport jag har ägnat mig åt på flera år, men idag har jag faktiskt haft just en sådan dag. Jag tog mig en solotur till C4 Shopping utanför Kristianstad, vilket var premiär för mig, trots att de öppnade för ett helt år sedan. På dylika platser gäller det ju att ha prioriteringslistan klar för sig, så jag började med att fika. Morotsmuffins och en stor balja caffe latte är helt klart en bra överlevnadsstrategi.  


Syftet med hela trippen var att uppdatera höstgarderoben, men utöver ett par vanliga bastoppar och lite underkläder, så lyckades jag mest shoppa because-I'm-worth-it-prylar, som en hårmask, en ansiktsmask, ett läppglans och en pocketbok med tillhörande bokmärke. Det är alltid mycket roligare att handla sånt som inte kräver någon provhytt...


Nu blir jag kanske iallafall fräsch i ansiktet och fluffig och fin i håret, och kanske blir jag till och med lite beläst på kuppen. Fast det där med heldagsshopping är fortfarande inte riktigt min sport. Om det inte involverar plantskolor då förstås. 

fredag 13 september 2019

'Wine-eyed Jill'

Nästan halvvägs in i september blommar så äntligen dahlian 'Wine eyed Jill'. Jag lyckades bryta av henne nästan hela vägen ner till knölen under sommaren och trodde att det var kört för henne, men hon kom minsann igen. Och nu blommar alltså den första blomman. En trevlig ny bekantskap i min trädgård. 


Vinögd är hon ju onekligen, med den vinröda fläcken i mitten. Bloggerskan är däremot inte så vinögd så här på fredagskvällen, för hon dricker Trocadero, hihi! Om en stund kommer hon ha gått in i dimman ändå.

torsdag 12 september 2019

Lagom stort äventyr

Ikväll blev det en spontan tur in till stan för att käka sushi och köpa läppstift. (Av två aktiviteter var maken bara involverad i den ena. Gissa vilken?) Någon lång utflykt blev det inte tidsmässigt; på mindre än en timme var vi på väg hem igen. Ett lagom stort äventyr en torsdagkväll i september, men ändå tillräckligt för att känna att man fortfarande är på banan, liksom. Tids nog kommer det en period då man inte orkar göra någonting om vardagskvällarna. 


Nu blir det isglass till efterrätt hemma i soffan, och kanske ett avsnitt av "Peaky Blinders" på Netflix; ett engelskt gangsterdrama i 1920-talsmiljö, med riktigt spännande karaktärer, bra skådespelare och fantastiskt stämningsfull scenografi. Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas igen: Britterna vet hur man gör bra TV-serier.

onsdag 11 september 2019

Sensommarstunder

Det är ändå något visst med en trädgård om hösten. Allt är inte prydligt och vackert, och ganska många perenner är överblommade vid det här laget, men växtkraften är det minsann inget fel på. Allt lever liksom sitt eget liv. Vidjehortensians blommor skiftar i färg från vitt till rosa, och lammöronen jag fick av min snälla granne börjar växa ihop till riktigt rejäla tuvor.


Anisisopen har blommat mer eller mindre ända sedan början av juli och är nu lika hög som prydnadskörsbärsträdet. Fånget med silvrig malört börjar bli gles i mitten, men är fortfarande en härlig kontrast till allt det gröna.


'Wizard of Oz'-dahliorna i krukorna på uteplatsen levererar fortfarande blomma efter blomma, och jätteverbenan är verkligen min ultimata darling. Buxbomen står fortfarande i korg och väntar på att bli planterad någonstans innan vintern. Jag tänker att jag har gott om tid kvar att bestämma var den ska stå permanent. 


Som av ett härligt sammanträffande har luktärterna slagit ut i precis samma knalligt rosa nyans som kaskadpelargonerna. Det visste jag inte, när jag ställde dem bredvid varandra. Man blir ju som man umgås, som Elin i "Fucking Åmål" säger, hihi!


Men luktärterna luktar onekligen mycket godare. 


Idag hann jag faktiskt klämma in lite quality time med min trädgård när jag kom hem från jobbet. Tänk så bra man mår, när man får tassa runt ute en stund innan kvällsmaten. Det var riktigt skönt ute. Man får ta vara lite extra på de små sensommarstunderna nu, för man vet inte hur länge till det varar. 

tisdag 10 september 2019

Trådlöst

Två nya små "gnuttbostäder" (alla som är födda på 70-talet och läste "Bobo" fattar referensen) gungar bland äppelträdets grenar. Det är i själva verket hängande fågelbon i flätad pil från engelska Wildlife World, som jag hittade på trädgårdsmarknaden på Sofiero. "Suitable for tits" stod det på den tillhörande etiketten, vilket fick mig att direkt se Madonnas ikoniska strutformade BH framför mig, haha! Fast den är modellen är ju nästan ett strå vassare. 


I söndags blev det amerikanska blåbär från köksträdgården på frukostfilen. Mumsigt med hemodlat, ändå! Mest lycklig är jag över att fåglarna verkar hålla sig borta från bären i år. Hmmm, vad vet de som inte jag vet?


'Café au lait'-dahlian blommar och blommar. Av tre beställda knölar bidde det förvisso bara en planta till slut, men den levererar desto mer tjänstvilligt. Det kommer nya knoppar och nya blommor hela tiden. Lovely!


Och vem behöver drömma om vad som finns "somewhere over the rainbow", när den bästa platsen av alla finns just precis "under the rainbow"?


Om ni undrar vad den röda tråden är i det här blogginlägget, så kan jag meddela att det inte finns någon. Så blir det ibland. Men det är ju modernt med "trådlöst", hihi!

måndag 9 september 2019

Varmröda äpplen i träskål

Någon större mängd äpplen blir det verkligen inte på Solhäll i år. De går nästan att räkna på en hand, faktiskt. Däremot kan man handla närodlade äpplen nere i matbutiken, vilket är väldans trevligt både för gommen, näsan och ögat. 


Jag älskar den där träskålen, som maken fick "på köpet" när han ropade in ett parti saker på auktionen i Barkhult tidigare i sommar. Skålen är målad i ockragult på handtagen och på utsidan, och insidan har en fantastisk träpatina. Den är lite klumpig, eftersom den inte svarvad utan karvad, och man kan ju bara föreställa sig vilket jobb det måste ha varit. 


Doftande varmröda äpplen i träskål skapar nästan lite julkänsla redan, hujeda mig...