Som en lös mjölktand

Vilken livslängd har en tvättfatsblandare? Nästan evig, trodde jag. Men det visade sig att jag trodde fel. Svaret i vårt fall är åtta och ett halvt år. Häromdagen fick jag nämligen syn på att blandaren på handfatet i badrummet läckte från roten på pipen, och sekunden senare upptäckte jag att hela pipen satt lös i en enda liten remsa mässing. Som en lös mjölktand sitter fast i en tunn skinnslamsa i munnen på en förstagluttare. Herregud... Hur är det ens möjligt?

Vi hade både kvitto, följesedel och garanti sparade, men konstaterade ganska omgående att garantin hade gått ut redan för ett par år sedan. Jag kontaktade iallafall återförsäljaren, som är ett välkänt företag av byggvårdsvaror i gammal stil, för att kolla om det verkligen är rimligt att en blandare i den prisklassen inte håller längre än så. Både maken och jag har tidigare bott på ställen med betydligt billigare kranar, som har haft flera decennier på nacken och som fortfarande är helt funktionsdugliga. I svaret (som känns väldigt Chat GPT-formulerat) blev jag upplyst om att det som med största sannolikhet har hänt i det här fallet är att vi har använt för starka rengöringsmedel, framförallt syror, som vi inte har sköljt av tillräckligt väl och som har löst upp zinket och gjort mässingen skör och spröd. Precis som om vi har för vana att skura handfatet med WC-rent..

Nåväl, nu har vi iallafall beställt en ny liknande blandare, fast av ett annat företag. Och medan vi väntar på leverans har vi surrat fast den lösa pipen med några rejäla varv gaffatejp. En gammal hederlig lösning som funkar på det mesta. Det gäller bara att komma ihåg att man inte kan spola så hårt, för då får man byta till torra kläder.

Helgutflyktstips

Högsommarvärmen har återvänt till "Glesbygd" med eftermiddagstemperaturer runt 22-23 grader. Fast nog är det annan luft så här i slutet av augusti. Imorse var det faktiskt bara 6 grader ute. Och jag längtar faktiskt lite grann efter att få hälsa hösten välkommen. Och med höst menar jag så där härligt som det kan vara i övergångsfasen under september. Perioden när det varken är sommar eller höst, utan något slags mellanting. Skördetid, kan man väl kalla det. Till helgen har jag skrivit upp två lokala evenemang med skördemarknad i kalendern. På lördag är det gårdsförsäljning av både ätbart och njutbart på Tydinge Sjögård, som bara ligger några kilometer bort från oss. Det är dit jag brukar åka på traktens mysigaste julmarknad i december varje år, så det ska bli mysigt att se hur det är där på hösten. 

På söndag är det den årliga Trädgårdsdagen på Bäckaskog slott, och den brukar vara vansinnigt trevlig. Jag har nog varit där minst 10 år i rad tror jag, men i år får jag se om min rygg pallar en hel dagsutflykt. Men det hindrar ju inte att jag tipsar er om ett väldans trevligt evenemang. 

Två trevliga utflyktstips till helgen för er som är i närheten av nordöstra Skåne, alltså. Det är förvisso bara tisdag idag, men tiden har ju en tendens att bara svischa förbi. Bäst att ligga i startgroparna, helt enkelt. 

Ska vi fira tantnyår?

Och så var det måndag igen. Det rullar på. Någon känsla av "tjejnyår" har inte infunnit sig i år, men så faller jag väl inte heller direkt under kategorin "tjej" längre. Man kanske skulle införa "tantnyår" istället. Undrar just när det i så fall skulle infalla, och hur man skulle definiera det. Om man tänker trädgårdstant, så får det ju helt klart bli någon gång på våren, när startskottet för trädgårdssäsongen går. Om man tänker kulturtant, så skulle det ju kunna firas i samband med Bokmässan i september. Vad tror ni om det?

Ikväll har jag iallafall firat körtantnyår, för 18:30 var det äntligen dags att sammanstråla med mina körkompisar efter det långa sommaruppehållet. Fast i ärlighetens namn var vi inte så många tanter där. Vi har nämligen fått ett helt gäng nya härliga medlemmar, som drar ner medelåldern betydligt. Oavsett vilket datum tantnyåret blir, kan vi väl iallafall enas om att 18:30 är en himla bra tid att fira. Då får man gå och lägga sig tidigt, hihi!

Att snegla på renoveringsprojekt

Under sommarmånaderna bryr jag mig inte det minsta om hur det ser ut inomhus, men så fort det börjar närma sig höst vaknar min längtan efter att göra pyssla och göra fint inne i huset. Jag plockar undan, plockar fram och flyttar om. Och så börjar jag snegla på renoveringsprojekt. Sådana har vi gott om inomhus, där flera av rummen är i skriande behov av en mer grundlig uppfräschning. Den lilla genomgångshallen innanför glasverandan till exempel. Där har vi i princip bara målat om väggarna, men det är ju lite som att sminka en gris. Det är fuktfläckar och revor i taket, två olika sorters golv, fula skruvhål i väggen och utanpåliggande el. Någon tidigare ägare har byggt ut väggarna med tretexskivor utan att flytta ut dörrfodren, så nu är de liksom infällda i väggen. Inte alls snyggt. Dessutom är elementet alldeles för stort. Jag skulle vilja göra om rubbet, helt enkelt. 

I den här lilla hallen finns husets enda garderob, som maken och jag delar på. Det är en inbyggd klädkammare, som är 140 centimeter bred och 70 centimeter djup, och den innehåller en lång klädstång, ett hyllplan upptill och en liten byrå som vi själva har ställt dit. Det är dock ett ganska opraktiskt utrymme, eftersom dörren inte sitter på mitten. Det gör det svårt både att komma åt och överblicka kläderna som hänger innanför väggstumpen till höger, och det blir onödig döyta vid sidorna av byrån. Jag har kommit på att vi skulle kunna riva hela väggdelen och ha platsbyggda garderober med två dörrar och både hängfunktion och inbyggda lådor istället. Tänk vilken dröm att låta Åraslövs snickeri (som gjorde vårt kök) tillverka något riktigt fint och framförallt något mer praktiskt. Det där tål att tänkas vidare på. 

Den krassa verkligheten är dock att dörrarna in till de angränsande rummet alltid står öppna, och dem vill vi helst inte bli av med. De är nog lika gamla som huset och gör så himla mycket för den gammaldags charmen, som ju är hela poängen med varför man väljer att bo i ett gammalt hus. Vi får nog fundera ett varv till. Det kanske får bli garderober på vinden istället. Men då skulle vi kunna riva den där väggen ändå och få mer golvyta i hallen istället. Inte så dumt det heller. 

Teoretiskt sett skulle man också kunna ta bort den gröna dörren till vänster och riva väggen med hyllplanen (som ska bort oavsett), om man vill öppna upp och frilägga trappan upp till vinden. Men så långt har vi inte kommit i tankarna än. Tur att det är måndag imorgon, så att jag får tänka på jobbet istället, hihi!

Och så lite loppifynd

På förmiddagen idag körde vi till återvinningscentralen för att tömma skåpet på skåpbilen, som har inhyst emballaget till våra nya fåtöljer i flera veckor. Det är ändå så himla praktiskt att lägga in skräpet direkt där och inte ladan, för då blir det iallafall av att det blir slängt på riktigt inom en hyfsat snar framtid. På vägen hem tiggde jag mig till att köra inom en av byns största loppisbutiker för att titta lite. Jag har mest suttit hemma och ugglat de senaste veckorna och kände plötsligt ett akut behov av att få köpa något roligt. Mest för att stilla känslan, som förmodligen egentligen grundar sig i att man är  uttråkad och rastlös. Känner ni igen er i hur jag menar? 

Jag hittade fem gröna småvaser och två gula skålar med scalloperad kant (för att citera Billgren-Wood), allt från Affari of Sweden och tillsynes helt oanvända. Företaget låg tidigare på min jobbort, så jag gissar att det är grejer som någon har köpt på deras årliga outlet. Nästa fynd blev en liten tavla att fylla ut min ofullbordade tavelvägg i gången i hallen med, och sen pekade maken ut en jättefin gammal hylla som vi spontanköpte mest för att den var så himla billig. Och fin. Vi visste redan i butiken att den inte direkt har någon bra plats i bodelen av vårt hus, men vad är det som säger att man inte kan få ha charmiga hyllor för förvaring i källaren eller på vinden? 

Nu fortsätter lördagen sin gilla gång här hemma med mysbrallor och på sin höjd lite småplockande i våra vardagshögar. Skönt så. Kanske jag till och med ska ta mig en liten tupplur. Det är jag dålig på i vanliga fall, men det är ju så vansinnigt gott. Så får det nog bli. 

Födelsedagsbukett nummer ett

Efter att ha konstaterat att min egen trädgård inte bjuder på någon vettig fredagsbukett idag, styrde jag istället kosan mot byns finaste lilla blomsteraffär och hämtade en där. Jag fick nämligen en födelsedagsprenumeration om fyra buketter av maken när jag fyllde år i förra veckan. Det där har ju blivit något av en fin tradition, och med tanke på hur lycklig jag blir varje år törs han nog inte hitta på något annat, hihi! Jag hade egentligen tänkt suga på karamellen och vänta till lite längre fram i höst, men jag behövde bli uppiggad redan idag, och det blev jag ju också. Anthurium, hortensia, solboll, tistel, en olivkvist och ett delikat grässtrå sjunger tillsammans sången om fredagslycka. 

Nu tar en helt oplanerad helg vid. Jag mumsar vidare på min 450-gramspåse ostbågar och tar det allmänt lugnt. Förhoppningsvis ett vinnande koncept för att kurera en ond rygg. Kanske dristar jag mig ändå till att hitta på något litet. Vi får väl se hur det blir. 

Melon eller inte?

I växthuset finns det pyttesmå frukter både på vattenmelonplantan och nätmelonplantan, men det är nog bara att inse att det inte kommer hinna utvecklas några mogna meloner innan det blir för kallt. Jag får nog helt enkelt nöja mig med att det iallafall är grönt och fint i växthuset. Fast det vore ju kul att kunna skörda egna meloner, så jag googlar in på superodlaren Sara Bäckmos blogg och tjuvläser hur hon gör. Hon tipsar om att man bara ska låta en eller två frukter sitta kvar på varje planta, så att all kraft går till dem. Devisen är alltså att det är bättre att få en enda melon (eller möjligtvis två) än ingen alls. Dessutom klipper hon av plantorna ett bladpar ovanför frukten och tar bort alla sidorankor. 

Det verkar alltså som att jag måste välja om jag vill chansa på att hinna få mogen frukt genom att klippa ner större delen av plantorna, eller strunta i frukten och nöja mig med att låta det gröna sköna vara kvar. Hmm... Jag får nog sova på saken.