På span efter åtta stolar

"Äpplet"-stolarna som vi har runt matbordet har hängt med oss i 18 år, och de har förmodligen hängt med hemma hos andra människor i ett par årtionden före det. Jag gillar stilen på dem, men det är ett faktum att de började bli väldigt rangliga redan för flera år sedan. Några av dem så till dem mildra grad att det känns oroväckande att ha gäster sittande på dem. Man vill ju inte att folk ska hamna på golvet... Sedan mitt Marketplace-fyndade matbord kom på plats i våras skulle vi dessutom behöva två stolar till. Så vad göra? Satsa på att hitta två "Äpplet"-stolar till och fortsätta leva med vingliga stolar eller försöka hitta åtta andra stolar?

Jag skriver ofta in "åtta stolar" som sökord på Marketplace, och det finns faktiskt en del att välja på, men inget som har fallit oss i smaken hittills. Ibland drömmer jag om att investera i riktiga "Lilla Åland"-stolar, som är en svensk designikon från 1940-talet. Min svärmor har sådana i sitt kök, och de är både vackra, tidlösa, stabila och sittvänliga. De finns i många jättefina varianter färgmässigt, både trärena och målade, bland annat i en färg som heter olivgrön. Fast då får jag nog råna en bank först, hihi! 

Ett budgetalternativ är ju i så fall att man köper åtta udda stolar och målar om dem i en enhetlig färg. Det lutar nog åt det. Jag får leta vidare, helt enkelt.

Rönnbär, bukett och schack

Dagens enda utanför-huset-aktivitet blev en runda ner till vårt lilla centrum för att handla. Utanför byns finaste lilla blomsteraffär står världens finaste rönn, som är full av bär nu. Enligt den gamla bondepraktikan förebådar många rönnbär på hösten en sträng vinter med både kyla och snö. Kan det vara så, tro?

Jag passade på att slinka in på blomsteraffären och hämta upp födelsedagsbukett nummer tre. Den här gången blev det en fin höstblandning med bland annat krysantemum, lejongap, rosa rips och rödbladiga kvistar som jag tror är perukbuske. 

Buketten har också mörkröda "tuggummikulor", som jag tycker är så himla fina. Jag är dock osäker på namnet. Är det hypericum, kanske?

Jag tog en liten eftermiddagssiesta i fåtöljen och halkade in av en slump på dokumentären "Untold: Chess Mates" när jag scrollade på Netflix. Jag kan verkligen ingenting om schack, men det var onekligen en väldigt intressant historia om den unga amerikanska spelaren Hans Niemann, som anklagades för att ha fuskat på ett ganska anmärkningsvärt sätt i en match mot världsmästaren Magnus Carlsen för ett par år sedan. Niemann är verkligen en fascinerande person; en udda och skränig fågel i den annars ganska lågmälda schackvärlden. Han framställs som schackvärldens bad guy, men man kommer på sig själv med att nästan heja på honom ändå. Det var en underhållande timme, får jag säga. 

Lagom rafflande fredagkväll

Så var det fredag igen. Maken och jag insåg att vi inte har gjort speciellt mycket den senaste månaden, så vi hoppade in i bilen och körde till Kristianstad efter jobbet. Det blev 45 minuters shopping och sedan smarrig helgbuffé på Rosegarden. Sen var vi mätta och trötta och åkte tillbaka hem till vårt lilla hus i "Glesbygd". I skrivande stund är klockan 19:41, och jag är tillbakalutad i min sköna fåtölj igen. Jag har tänt ett nyköpt doftljus i badrummet och njuter i fulla drag av att bara vara hemma. En alldeles lagom rafflande fredagkväll för mig, både med och utan diskbråck. 

Nu väntar förhoppningsvis ännu en lugn helg bakom hörnet. Jag känner att min rygg sakta men säkert börjar bli bättre, men jag känner också att den allra bästa medicinen är att vila så mycket det bara går och inte boka in så mycket på fritiden. Nästa vecka är det dags för jobbets årliga tur till Bokmässan i Göteborg, men de planerna har jag helt lagt på is. Det är förvisso trist att missa en av årets trevligaste händelser, men jag kommer igen nästa år. 

Träljusstakar från återbruk

Min arbetsplats delar bakgård med en återbruksbutik, och med jämna mellanrum slinker jag och kollegorna in där för en titt på kafferasten på torsdagseftermiddagarna. Butiken drivs som en daglig LSS-verksamhet, och man kombinerar återbruk med meningsfull sysselsättning och gemenskap för de 28 personerna som arbetar där. Intäkterna från försäljningen går tillbaka till verksamheten och deltagarna, bland annat i form av roliga aktiviteter som bowling, julbord och utflykter. Ett fint projekt som man gärna stöttar, plus att de alltid har ett riktigt bra utbud av loppisgrejer. En win-win situation, helt enkelt. 

Jag loppisshoppar ofta efter devisen "köp det du redan har så blir det en samling". Idag fyndade jag två olika sorters träljusstakar för 5 kronor styck, som nu får ackompanjera de andra träljusstakarna jag redan hade hemma. Jag använder dem oftast en och en eller två och två, men det är ju ändå rätt maffigt att ställa alla i grupp på ett och samma ställe. Förvisso olika i färg och form, men ändå på samma trätema. 

För övrigt börjar det bli tomt i min ljuslåda, så jag ska nog ta och bunkra upp lite ljus inför hösten. Gärna färgade, om jag hittar några fina sådana. Fast vanliga antikvita ljus är egentligen det allra finaste. Det ena behöver ju dock inte utesluta det andra, för man kan ju varva lite grann mellan alternativen. 

Älgsafari

På jobbet ska min verksamhet slås ihop med en annan verksamhet i samma förvaltning, så våra respektive chefer hade planerat in en slags team buildning-aktivitet för oss på eftermiddagen idag. Vi visste inte vad vi skulle göra, men hade fått reda på att vi skulle vara klädda för att vara utomhus. Det visade sig att vi skulle på älgsafari i Markaryd. Jubel! Vi åkte runt i den 15 hektar stora inhägnade parken i ett litet gult turisttåg med världens härligaste guide, som berättade om älgarna i parken och lät oss mata dem med långa sälgkvistar. Det märktes att de var vana vid människor, för flera av dem kom fram till tåget för att låta sig matas och klappas. Att klappa en älg kändes verkligen speciellt. Några av dem var riktigt stora och ståtliga, men sötast av dem alla var utan tvekan årskalven Petronella. 

På ett ställe gick det en hord stöddiga bisonoxar, som också kom fram till tåget och ville bli matade. De var faktiskt lite läskiga, och guiden uppmanade oss alla att inte röra dem, för de var  uppenbarligen inte lika snälla som älgarna. Jag blev slickad på benet av en lila bisontunga genom gallret på sidan av tåget. Just den upplevelsen tror jag att jag hade kunnat klara mig utan, hihi! 

Att hålla djur i fångenskap kan man verkligen ha kluvna känslor inför. Upplevelsen var säkert inte lika trevlig för djuren som för oss, men att få komma dem så nära var verkligen speciellt. Det kändes nästan lite som att besöka Jurassic Park, om ni förstår hur jag menar. Hela anläggningen kändes också väldigt välskött, så jag vill tro att djuren trots allt har det bra här. Jag vill gärna åka hit fler gånger. Nästa gång ska jag ta med mig en riktig kamera. 

Murgröna och sten

Min absoluta quick fix när det kommer till trädgårdsdesign är utan tvekan murgröna och sten. Det kan man ha på alla ställen där inget annat funkar, för det funkar alltid. Iallafall i vår trädgård. Ett bra exempel är på "hyllkanten" bakom gårdspumpen, där marken stupar ganska rejält ner mot bastustugan. Runt stammarna på syrenerna växte det bara upp kirskål som var helt omöjlig att gräva bort, så sommaren 2019 planterade jag in murgröna där. I början fick jag hålla efter kirskålen lite grann, men murgrönan etablerade sig snabbt och efter ett tag hittade ogräset inte upp längre. 

Jag fyllde på med natursten i olika storlekar för att täcka markduken i den branta backen, och när gruset kom på plats så småningom så blev det en riktigt fin övergång. Bilden här nedanför är tagen nu i höst, och nu bildar murgrönan en tjock grön matta, precis så där som man vill att den ska göra. Murgröna är hur tålig som helst och står pall för rejält hård beskärning. Gör man det extra noga de första säsongerna, blir den jättetät och fin. Nu så här 6 år senare är rankorna fortfarande otroligt växtkraftiga, men jag klipper in dem 1-2 gånger per säsong så att de inte växer för långt ut över gruset. Man vill ju inte heller att stenkanten ska försvinna helt. I övrigt kräver den här lösningen inget arbete alls. Ypperligt för den som vill hålla det enkelt, alltså. 

Jag köper nästan alltid med mig ett flak murgröna hem, när jag hittar billiga plantor. Det finns alltid problemområden i trädgården där de behövs, och om inte annat kan man plantera dem i stora krukor och kärl så länge, för det är också jättefint. Jag har faktiskt ett flak som står på vänt i köksträdgården. 

Uppvaknande

Det är ju ändå kul att låta AI berätta saker för en. Som varför klätterrosen 'Awakening' heter just så. Jag får lära mig att den ursprungliga sorten förädlades i dåvarande Tjeckoslovakien 1935 under namnet 'Probuzení", vilket betyder uppvaknande på tjeckiska. Av någon anledning försvann rosen under flera decennier och var i princip bortglömd, men 1988 återupptäcktes den av den dåvarande presidenten för det brittiska rosensällskapet under en resa till Tjeckien. Han tog med sig odlingsmaterial hem till England, där rosen fick namnet 'Awakening', som är det engelska ordet för uppvaknande. Namnet kan alltså tolkas dubbelt: Dels är det en direkt översättning från tjeckiska, dels syftar det på att rosen vaknade till liv igen efter att ha varit förlorad i många år. Det lär vara en av få rosor där namnet i sig är en direkt berättelse som dess egen historia. Fint på något sätt.

Minns ni förresten filmen "Awakenings" från 1990? Den där Robin Williams spelar en neurolog som hittar ett sätt att återuppväcka patienter som varit katatoniska i decennier. Flera av patienterna får tillbaka sina personligheter, sin rörlighet och sina liv. Effekten av behandlingen är dock kortvarig, och frågan som filmen väcker är om det är ett mirakel eller en tragedi att få livet tillbaka bara för att riskera att förlora det igen. Jag vill minnas att jag tyckte den var fin. Man kanske borde se om den.