Matros, mysbrallor, Manchego och Mello

Dagen har bjudit på en tur och retur till Karlskrona för lite lördagshäng med mina föräldrar. Dimman låg tät över Blekinge och Skåne både på vägen dit och hem. Den vanliga sydsvenska vinterfukten är verkligen tillbaka med besked, nu när iskylan har släppt sitt grepp. Någon utomhusfotografering var inte aktuell, men mammas lilla matros är alltid tjänstvillig. 

Ikväll sitter jag hemma i soffan i mysbrallor, mumsar Manchego och tittar på Mello. Ett fint sätt att avrunda en fin dag. Imorgon åker jag Vasaloppet. I pyjamas...

Snödroppar, kuddfodral och "Shetland"

I eftermiddag har jag sett snödroppar. Förvisso i pappersform inramade på glasverandan, men jag blev glad iallafall. Det har varit 8 grader varmt ute idag, och det kändes riktigt skönt i luften, så det står nog inte på förrän jag kan visa riktiga snödroppar. Jag gick faktiskt en runda i trädgården efter jobbet och letade, och nog anar man lite grönt som börjar sticka upp bland löv och vissna perenner. Hurra, vad härligt! 

Den här tiden på året börjar glasverandan förvandlas från extra kylskåp till ett rum man faktiskt vill vara i. Jag har inte vårstädat här ute än, men idag passade jag iallafall på att byta ett kvarglömt julkuddfodral i den gröna stolen mot ett mer årstidsadekvat sådant. Jag köpte det på IKEA härförleden, och det gör mig också glad. 

Nu har det precis börjat en ny säsong av "Shetland" på TV, så jag har redan tappat fokus på det här blogginlägget. Trevlig fredagkväll på er!

Parkbänk och galen forsythia

Förra våren brakade den gröna parkbänken nere vid snäckdammen sönder och samman en gång för alla. Träribborna i både sitsen och ryggen var så murkna att de var som sockerkaka i konsistensen. Jag behövde inte dra ut en enda skruv för att avlägsna dem. Ett tag var planen att försöka montera ihop gavlarna med nytt trä, men det kändes i ärlighetens namn inte som ett lockande projekt. Kanske hade det varit lättare om man kunde byta en bräda i taget, men nu vette katten om jag orkar bry mig om att försöka få ihop allt igen. Jag hade en loppisfyndad kuskbänk hemma som jag ställde dit istället. Den är inte det minsta praktisk att sitta på, för den är låg som attan, men den är iallafall lite småcharmig att titta på.

Nu till våren ska jag nog iallafall börja snegla efter en ny bänk, som faktiskt fungerar att sitta på. Inte för att jag sitter stilla så ofta i trädgården, men det här har alltid varit en av mina favoritplatser de stunder jag väl vill slå ner rumpan en stund. Det är en skön plats att sitta och filosofera på. Drömmen vore att hitta en ormbunkssoffa från Byarums bruk till en rimlig penning, eller någon annan trevlig variant i lite gammaldags stil. Jag får kika vidare på andrahandsmarknaden. 

För övrigt borde jag nog föryngringsbeskära den galna forsythian i bakgrunden, för den helt bortom all kontroll. För att inte tala om kirskålen... Men samtidigt är det något med det där vilda som jag tycker är både stämningsfullt och vackert. Det är på något sätt befriande att naturen visar vem det är som bestämmer. Att det inte är jag har jag insett för länge sen. 

(Och om någon sitter och undrar om det redan är vår i Skåne, så kan jag meddela att så inte är fallet. Bilderna i dagens inlägg är tagna förra året.)

Akvarellmålning

I brist på annan underhållning roade jag mig med Chat GPT igår kväll. Jag laddade upp en bild på Solhäll och bad den göra om bilden på olika teman. Akvarellmålningen blev finast. Den har förvånansvärt ackurata detaljer, som lampan i fönstret i gröna rummet, marschallhållaren i rabatten och 'Nelly Moser'-klematisen som klättrar på spaljén. Det enda som inte stämmer med verkligheten är att snörasskyddet på taket saknas, men det beror på att bilden jag bifogade som underlag var gammal. 

Under året jag bodde i USA i min ungdom gick jag på flera kvällskurser i akvarellmålning på ett så kallat community college. Det finns inte riktigt något som motsvarar den skolformen på svenska, men det är ungefär som en blandning av yrkeshögskola och folkhögskola. Hur som helst hade jag en fantastiskt duktig och inspirerande lärare, och som en extra trevlig bonus pratade hon flytande svenska. Hon hade varit gift med en svensk man och bott långa perioder i Sverige. Akvarellmålning sysslar jag dessvärre inte med överhuvudtaget numera. Tur att man kan fuska med AI. 

Från noll till 100

Nu längtar jag efter att våren ska komma till min trädgård. Så där så att jag ska vilja vara utomhus på helgerna, kunna plantera vackra vårblommor i krukor och börja greja så smått inne i växthuset. Där är vi inte riktigt än, men snart är drömmen iallafall inom räckhåll. Som vanligt har jag mängder av städning att göra utomhus. Både lövkrattning och nedklippning av vissna perenner är en vårsyssla här hemma, för efter att mitt trädgårdsintresse går i dvala i början av oktober gör jag absolut ingenting. 

I höstas var jag dessutom extremt dålig på att plocka in saker på vinterförvaring. Flera krukor, trädgårdsmöbler och dekorationer har tillbringat vintern utomhus, och jag vågar nästan inte se efter om de har klarat av kylan eller inte. Jag skyller lite på att vi hade byggställningar i halva trädgården under hösten, men i ärlighetens namn beror det nog minst lika mycket på ren lathet. Jag går verkligen från 100 till noll på hösten, fast å andra sidan går jag lika snabbt från noll till 100 bara våren väl kommer. Snart får ni se. 

Ljusring, franska tulpaner och ofärdig tavelvägg

Maken köpte hem en sådan där ljusring (ringlight) på ett litet bordsstativ, som man använder som fotoljus när man spelar in filmer med datorn och mobilkameran. Jag hatar generellt att fotografera med blixt, men tänkte att det där kanske var ett alternativ man borde prova. Ikväll testade jag den i hallen, eftersom jag ville föreviga mina nyinköpta franska tulpaner. Ljuset går att ställa in i tre olika lägen, och jag kom fram till att mellanläget var behagligast, iallafall som kvällsljus. Inte för varmt och inte för kallt, utan ganska lagom. Bilden här nedanför är fotograferad utan något som helst dagsljus, med ljus från en taklampa ovanifrån och ljusringen som komplementljus från sidan. Det blev faktiskt rätt OK. Fast huvudsaken är ju att ni ser mina tulpaner, hihi!

I den smala gången in mot sovrumsdörren skymtar min påbörjade tavelvägg. Den där väggstumpen är snudd på omöjlig att fotografera, eftersom det är så himla trångt i det där lilla prånget. Jag fick öppna källardörren och gå ner en bit i källartrappen för att få med alla tavlor i samma bild. Mitt lilla collage är ofullständigt än så länge, men jag spanar efter tänkbara tavlor på loppis mest för jämnan. Fast det måste vara motiv och ramar jag gillar, så det tar sin lilla tid. Jag gillar tunna enkla ramar mest. 

Att väggytan i hallen är knölig och i desperat behov av renovering framgår med all önskvärd tydlighet av båda bilderna i dagens inlägg. Tak, dörrlister och golvlister ska vi inte prata om. Och den högblanka sovrumsdörren (och en likadan dörr in till köket åt motsatta håll) vill jag slipa ner och måla med linoljefärg. Se där, ännu ett projekt att sätta upp på att-göra-listan. 

Hemmasöndag

Jag har haft en riktig hemmasöndag, då jag inte har varit utanför grindstolparna på hela dagen. Ja, knappt utomhus överhuvudtaget faktiskt, undantaget den korta promenaden till och från bastustugan för söndagens traditionsenliga bastubad. Tidigare på dagen såsade jag i morgonrock ända fram till lunch, då jag fick ett ryck och storstädade i sovrummet och i röda rummet. Det behövdes kan jag säga, för det var kopiöst dammigt överallt där. Jag dammtorkade, putsade fönstren invändigt, duschade alla blommor, dammsög både golv, väggar och tak och avlutade med att skura golven med linoljesåpa. Så nu är det iallafall rent i halva huset. Dagen har också innehållit två OS-guld och en rejäl laddning spaghetti och köttfärssås. Nu har jag matlådor för fem dagar på kylning på glasverandan, tänk vilken lyx. 

I hörnet med monsteran ställde jag en pall som bord när vi tog bort granen i början av året, men det känns som en tillfällig lösning. Vi har provat att ha lite allt möjligt där genom åren, men hittills har ingenting känts 100% rätt. Vi har kommit på att det nog skulle vara fint med ett bordslågt hörnskåp av något slag, gärna ett riktigt gammalt sådant. Typ nederdelen på ett tvådelat allmogehörnskåp, om ni förstår hur jag menar. Vi ska spana runt lite på loppisar och antikaffärer i vår, så får vi se vad vi hittar. Det måste iallafall vara något som är flyttbart, för annars har vi ingen bra plats att ställa julgranen. Ve och fasa, hihi!