En ljuvlig vårdag

Väderprognosen var rätt. Vi har haft en ljuvlig vårdag i "Glesbygd" med över 17 grader och strålande sol. Jag kände mig lite som en kalv på grönbete och såg till att få tre timmars trädgårdstid på eftermiddagen. Det var alldeles, alldeles ljuvligt. Jag började med att räfsa fram det blommande ormögat runt päronträdet, som gömde sig under ett rejält lager löv. Det är helt galet vad den sprider sig från år till år, men jag låter den hållas, iallafall så här på våren.

Jag hade låtit pionerna stå oklippta över vintern, men nu börjar de vakna till liv, så det var läge att klippa bort det vissna. De flesta har bara precis börjat kika upp från jorden, men den vid päronträdet har redan kommit jättelångt. 

Jag är så glad för de fina pionstöden, som jag har köpt på mig då och då under se sista åren. Nu har jag sex stycken; tre på varje sida av ingången till uteplatsen.  

Jag krattade upp löv runt uteplatsen och klippte ner perenner i "boomerangrabatten" vid sidan av uteplatsen. Där har det inte kommit upp så mycket än, men bara värmen kommer brukar det gå ganska fort för perennerna att komma upp. Jag kunde konstatera att min solcellsdrivna fontänpump verkar ha gett upp. Den blir kvar ute varje vinter, så det är ett rent under att den har klarat sig så länge. Jag köpte den för 249 kronor år 2016, så man får ändå säga att jag fick valuta för pengarna. Men i år verkar jag alltså behöva införskaffa en ny. 

Åh, dagar som dessa. Det är på grund av dem man står ut med den svenska vintern. Undra om man hade haft vett nog att njuta lika mycket, om det var så här året runt. Jag tror faktiskt inte det. 

Pallkragar och scilla

På innergården bakom mitt jobb ligger det en liten återbruksbutik, som drivs som ett LSS-projekt i min jobbkommun. Det händer någon gång då och då att jag och mina kollegor kikar in där på kafferasten, och idag tog vi den 50 meter långa promenaden över gården bort dit. Det var faktiskt första gången i år. Och tur var väl det, för där hittade vi pallkragar för 75 kronor styck. Precis vad jag behövde. Det fanns bara fem, så jag och en av kollegorna delade upp dem mellan oss. Två hamnade i min skåpbil och fick åka med hem. Någon dag framöver ska jag måla dem med falu rödfärg och se över vilka pallkragar i köksträdgården som behöver ersättas. 

Nu blommar scillan för fullt i buskaget mellan oss och grannen i söder. Det är alldeles knallblått där inne mellan stammar, grenar och torkade löv. Ljuvligt så det förslår. Och det bästa är att de blir fler och fler för varje år som går. Enligt SLU är den "potentiellt invasiv", men min trädgård får den gärna invadera alla dagar i veckan. 

Imorgon väntas årets hittills varmaste dag, och det låter ju absolut som en dröm. Jag ska lägga i en extra hög växel på hemmakontoret och försöka flexa ut ett par timmar på eftermiddagen, så att jag hinner vara ute lite. Det är bäst man passar på, för det verkar som om det fina vädret bara är på tillfälligt besök den här gången. Underbart är som bekant kort. 

Tvätt och puts

Nu lägger vi oss i startgroparna för den sista etappen av renoveringen av husets utsida. Ni minns kanske att eternitskivorna som täckte gavelspetsarna togs ner i samband med takbytet i höstas, och att gavlarna istället putsades hela vägen upp till nock. Det hann bli för kallt för den färgade ytputsen, så den har fått vänta till nu. Det har hunnit gå 18 år sedan vi putsade om huset i övrigt, så vi ska passa på att få lite ny ytputs på hela fasaden. Det blir bra, för det finns en hel del missfärgningar som vi inte får bort. Dessutom behöver vi inte oroa oss för att det blir en nyansskillnad mellan ny och gammal puts. 

Innan putsen kommer på ska fasaden rengöras och högtryckstvättas efter konstens alla regler. Det kommer en firma hit och gör det, och det verkar bli av redan nästa fredag. Har vi tur så har vi ett färdigputsat hus innan våren övergår i sommar. Jag längtar!

Tuktad murgröna och regnsten

I söndags ägnade jag åtskilliga timmar åt att klippa in murgrönan på sidorna av den terrasserade grustrappan ner till bastustugan. Det ser kanske inte så mycket ut på bilden här nedanför, men det är mer än man tror. Man får hålla efter rankorna rejält varje år, för de är extremt växtvilliga och fullkomligt väller ut över gruset. De mår dessutom bara bra av en rejäl frisering, för det blir bara tätare och finare sen. Det växte bara kirskål runt fötterna på syrenerna tidigare, men murgrönan är förträffligt duktig på att hålla den i schack. Jag har planterat murgröna som marktäckare på andra problemområden i trädgården också, men ingenstans är den lika fin som här. Iallafall inte än.

Min absoluta loppisdröm vore att hitta sådana där utröpta stenar som leder bort vatten under utkastet på stuprören. Ni vet, sådana där tjusiga som det brukar vara på herrgårdar och slott. (Vad heter det ens?) Men det begriper ju till och med jag att man inte hittar sådant på loppis... Däremot har jag sett sådana på olika antikaffärer genom åren, och då brukar det vara bra många siffror på prislappen. En helt vanlig flat sten duger också gott. Jag blev glad när hittade en sådan i högen med stenplattor på uppfarten i söndags. Jag har inget minne av varifrån den kommer, men nu ligger den iallafall under stupröret på framsidan av bastustugan. 

Nu ska jag lära mig att bygga en bänk runt stammen på ett träd av dansken i "Trädgårdstider". Det kan ju vara bra att kunna, i fall andan skulle falla på någon dag. Over and out för idag. 

Trettondagen

Det är bara någon vecka sedan maken och jag pratade om att det är 25 år sedan vi träffades i år. I början av september, närmare bestämt. Att vi har 13-årig bröllopsdag idag hade vi däremot helt glömt bort. Och då satt vi ändå med våra kalendrar och stämde av veckan så sent som igår. Snurrigt värre. Inte för att vi brukar fira så himla storslaget, men lite extra god mat på kvällen brukar det ändå kunna bli. I år var det svärmor som upplyste oss om att det är vår bröllopsdag. Maken, som läste mailet först, hann svänga inom byns finaste lilla blomsteraffär och fick med sig en ljuvlig bukett hem. Själv svängde jag ihop en utsökt bröllopsdagsmiddag bestående av wienerkorv och potatismos, så till slut blev det ju riktigt festligt ändå.

Tretton är onekligen ett magiskt nummer i mitt liv på många sätt. Jag är född den trettonde, och jag gifte mig den trettonde år tjugohundratretton. Vilket turnummer! Och idag är det alltså trettonårig bröllopsdag. Trettondagen fick plötsligt en helt ny innebörd. 💚

Prydnadsapel och biltvätt

Igår körde jag en sväng till Solhaga Garden i Kristianstad för att se om jag kunde hitta ett litet prydnadsträd att sätta i tunnan på innergården vid bastustugan. Tidigare hade vi en hängsälg där, men i somras planterade jag om det i den nya rabatten bakom uteplatsen. Då hade det överlevt i tunnan i bra många år, och jag tänkte att det nog var dags att plantera ut det i riktig jord. På Solhaga fanns det mycket att välja på, men jag förälskade mig ganska omgående i en liten prydnadsapel med mörkt bladverk. Sorten heter 'Royal Beauty', och precis som hängsälgen har den vackert hängande grenar. Eftersom den gillar att stå i full sol flyttade jag tunnan till en plats med sol hela dagarna. 

Prydnadsapel går även under namnet paradisäpple. Från sensommaren och långt in på vintern sitter små mörkröda frukter kvar på grenverket, som små miniäpplen. En bonus att plocka till advent och dekorera med inomhus. Men nu väntar jag mest på att de mörkt ceriseröda blommorna ska slå ut. 

Om någon undrar vad "Glada Hjulet" på skylten står för, så är det makens smeknamn på bastustugan. Namnet kommer från värdshuset i det första äventyret till rollspelet "Drakar och demoner", som kom ut på svenska 1982. Innan vi renoverade på vinden, så hade maken ett helt rollspelsmuseum där uppe. Vi är lite nördiga på Solhäll, hihi! Fast med lite olika inriktningar. 

Tillbaka till min lilla prydnadsapel. Jag har googlat och tagit reda på att man verkligen kan odla den i tunna, men jag tänker nog ändå att den ska få lite friare spelrum någonstans i trädgården i sommar. Vi har ju planer för att göra iordning den sista delen av moraset, som ligger snett bakom bastustugan allra längst ner i trädgården. Där är det soligt större delen av dagen, så där kan den nog trivas bra. Vi får se om prydnadsapeln hamnar där eller någon annanstans.  

Idag har jag för övrigt varit ute och grejat i nästan sex timmar. Jag har bland annat handtvättat skåpbilen, som var grön av alger på sidorna och hade börjat få mossliknande tillväxt på taket. Jag älskar ju mossa, men till och med jag fattar att det inte är så bra på en bil... Nu är den både ren och blank och fin, och imorgon ska den både få sommardäck och service. Så nu bestämmer vi att det inte blir minusgrader mer i vår. 

Nya dahlior

Med tanke på att jag köpte ganska många nya dahliasorter förra året, så behöver jag ju egentligen inte några nya. Men att åka på dahliamarknad utan att köpa något är lite som att åka och "bara titta" på hundvalpar. Dömt att misslyckas, med andra ord. Fast jag kontrollerade mig iallafall så gott det gick och köpte bara fyra nya sorter. Förra året höll jag mig till en ganska pastellig färgskala, så jag tänkte att det vore bra att komplettera med lite karamelligare färger. Som 'Chick a dee', som blommar i två olika nyanser. (En chickadee är för övrigt en mesfågel som bor i Nordamerika. Så nu vet ni det.)

Knalliga 'Caitlyn's Joy' skiftar i alla möjliga färger, både persika, lax, orange och rosa. Rena vitamininjektionen. 

'Jowey Paula' är en belgisk dahlia i aprikosrosa. Den engelska beskrivningen av färgen är cantaloupe-melon-coloured, och det låter ju nästan ännu mer spännande. 

Jag slog även till på 'Natal', som jag tror blir fin som komplementfärg i buketter. Den är sobert mörkröd.

Jag har redan jordslagit knölarna i vanliga genomskinliga plastpåsar och ställt ut dem på verandan. Imorgon ska jag nog ta mig en titt på mina övervintrade knölar också, för det har jag inte gjort än. Jag kanske borde ha köpt ännu fler knölar på marknaden idag...