Att snegla på renoveringsprojekt

Under sommarmånaderna bryr jag mig inte det minsta om hur det ser ut inomhus, men så fort det börjar närma sig höst vaknar min längtan efter att göra pyssla och göra fint inne i huset. Jag plockar undan, plockar fram och flyttar om. Och så börjar jag snegla på renoveringsprojekt. Sådana har vi gott om inomhus, där flera av rummen är i skriande behov av en mer grundlig uppfräschning. Den lilla genomgångshallen innanför glasverandan till exempel. Där har vi i princip bara målat om väggarna, men det är ju lite som att sminka en gris. Det är fuktfläckar och revor i taket, två olika sorters golv, fula skruvhål i väggen och utanpåliggande el. Någon tidigare ägare har byggt ut väggarna med tretexskivor utan att flytta ut dörrfodren, så nu är de liksom infällda i väggen. Inte alls snyggt. Dessutom är elementet alldeles för stort. Jag skulle vilja göra om rubbet, helt enkelt. 

I den här lilla hallen finns husets enda garderob, som maken och jag delar på. Det är en inbyggd klädkammare, som är 140 centimeter bred och 70 centimeter djup, och den innehåller en lång klädstång, ett hyllplan upptill och en liten byrå som vi själva har ställt dit. Det är dock ett ganska opraktiskt utrymme, eftersom dörren inte sitter på mitten. Det gör det svårt både att komma åt och överblicka kläderna som hänger innanför väggstumpen till höger, och det blir onödig döyta vid sidorna av byrån. Jag har kommit på att vi skulle kunna riva hela väggdelen och ha platsbyggda garderober med två dörrar och både hängfunktion och inbyggda lådor istället. Tänk vilken dröm att låta Åraslövs snickeri (som gjorde vårt kök) tillverka något riktigt fint och framförallt något mer praktiskt. Det där tål att tänkas vidare på. 

Den krassa verkligheten är dock att dörrarna in till de angränsande rummet alltid står öppna, och dem vill vi helst inte bli av med. De är nog lika gamla som huset och gör så himla mycket för den gammaldags charmen, som ju är hela poängen med varför man väljer att bo i ett gammalt hus. Vi får nog fundera ett varv till. Det kanske får bli garderober på vinden istället. Men då skulle vi kunna riva den där väggen ändå och få mer golvyta i hallen istället. Inte så dumt det heller. 

Teoretiskt sett skulle man också kunna ta bort den gröna dörren till vänster och riva väggen med hyllplanen (som ska bort oavsett), om man vill öppna upp och frilägga trappan upp till vinden. Men så långt har vi inte kommit i tankarna än. Tur att det är måndag imorgon, så att jag får tänka på jobbet istället, hihi!

Och så lite loppifynd

På förmiddagen idag körde vi till återvinningscentralen för att tömma skåpet på skåpbilen, som har inhyst emballaget till våra nya fåtöljer i flera veckor. Det är ändå så himla praktiskt att lägga in skräpet direkt där och inte ladan, för då blir det iallafall av att det blir slängt på riktigt inom en hyfsat snar framtid. På vägen hem tiggde jag mig till att köra inom en av byns största loppisbutiker för att titta lite. Jag har mest suttit hemma och ugglat de senaste veckorna och kände plötsligt ett akut behov av att få köpa något roligt. Mest för att stilla känslan, som förmodligen egentligen grundar sig i att man är  uttråkad och rastlös. Känner ni igen er i hur jag menar? 

Jag hittade fem gröna småvaser och två gula skålar med scalloperad kant (för att citera Billgren-Wood), allt från Affari of Sweden och tillsynes helt oanvända. Företaget låg tidigare på min jobbort, så jag gissar att det är grejer som någon har köpt på deras årliga outlet. Nästa fynd blev en liten tavla att fylla ut min ofullbordade tavelvägg i gången i hallen med, och sen pekade maken ut en jättefin gammal hylla som vi spontanköpte mest för att den var så himla billig. Och fin. Vi visste redan i butiken att den inte direkt har någon bra plats i bodelen av vårt hus, men vad är det som säger att man inte kan få ha charmiga hyllor för förvaring i källaren eller på vinden? 

Nu fortsätter lördagen sin gilla gång här hemma med mysbrallor och på sin höjd lite småplockande i våra vardagshögar. Skönt så. Kanske jag till och med ska ta mig en liten tupplur. Det är jag dålig på i vanliga fall, men det är ju så vansinnigt gott. Så får det nog bli. 

Födelsedagsbukett nummer ett

Efter att ha konstaterat att min egen trädgård inte bjuder på någon vettig fredagsbukett idag, styrde jag istället kosan mot byns finaste lilla blomsteraffär och hämtade en där. Jag fick nämligen en födelsedagsprenumeration om fyra buketter av maken när jag fyllde år i förra veckan. Det där har ju blivit något av en fin tradition, och med tanke på hur lycklig jag blir varje år törs han nog inte hitta på något annat, hihi! Jag hade egentligen tänkt suga på karamellen och vänta till lite längre fram i höst, men jag behövde bli uppiggad redan idag, och det blev jag ju också. Anthurium, hortensia, solboll, tistel, en olivkvist och ett delikat grässtrå sjunger tillsammans sången om fredagslycka. 

Nu tar en helt oplanerad helg vid. Jag mumsar vidare på min 450-gramspåse ostbågar och tar det allmänt lugnt. Förhoppningsvis ett vinnande koncept för att kurera en ond rygg. Kanske dristar jag mig ändå till att hitta på något litet. Vi får väl se hur det blir. 

Melon eller inte?

I växthuset finns det pyttesmå frukter både på vattenmelonplantan och nätmelonplantan, men det är nog bara att inse att det inte kommer hinna utvecklas några mogna meloner innan det blir för kallt. Jag får nog helt enkelt nöja mig med att det iallafall är grönt och fint i växthuset. Fast det vore ju kul att kunna skörda egna meloner, så jag googlar in på superodlaren Sara Bäckmos blogg och tjuvläser hur hon gör. Hon tipsar om att man bara ska låta en eller två frukter sitta kvar på varje planta, så att all kraft går till dem. Devisen är alltså att det är bättre att få en enda melon (eller möjligtvis två) än ingen alls. Dessutom klipper hon av plantorna ett bladpar ovanför frukten och tar bort alla sidorankor. 

Det verkar alltså som att jag måste välja om jag vill chansa på att hinna få mogen frukt genom att klippa ner större delen av plantorna, eller strunta i frukten och nöja mig med att låta det gröna sköna vara kvar. Hmm... Jag får nog sova på saken. 

Regn och blåmesar

Idag har det äntligen regnat i "Glesbygd", närmare tio millimeter om man kan lita på regnmätaren. Jag jublade högt på jobbet när det började, och det tror jag alldeles bestämt att min trädgård gjorde också. Den är ju så himla torr och vissen. När klippte jag ens gräset sist? Det måste vara närmare en månad sedan. Jag gick en liten inspektionsrunda i trädgården när jag kom hem och kunde konstatera att det iallafall kändes blött. Fast när jag krafsade lite med handen i jorden var det bara fuktigt i det allra översta lagret. Det behövs mer regn för att det ska komma växterna till gagn på riktigt. Törs man hoppas på att det kommer mer under dagarna som följer? Jag håller både tummar och tår. 

När vi satt vid köksbordet och åt kvällsmat, fick jag syn på tre små blåmesar som satt på samma kvist på en av de krukplanterade jätteverbenorna som står på uteplatsen. Aldrig någonsin har jag sett fåglar sitta i en jätteverbena, och särskilt inte tre på samma gång. Jag älskar blåmesar! Det har varit min favoritsmåfågel sedan jag var liten. Hur höll kvisten ens? Det såg ut som om de satt där och mumsade i sig insekter från blommorna, fast de satt inte kvar tillräckligt länge för att fastna på bild. 

Medan jag sitter här och skriver ser jag hur det drar in kolsvarta moln från norr. Blir min önskan om mer regn uppfylld redan ikväll, kanske? Hoppas, hoppas, hoppas...

Serpentiner och ostbågar

När jag kom till jobbet igår morse, efter att ha jobbat hemifrån med ryggont hela förra veckan, så var mitt skrivbord dekorerat med blågula serpentiner och datorskärmen med färgglada klistermärken. Och mitt på bordet stod det en påse brända mandlar från Gränna och en stooor påse ostbågar (eller ostkrokar som vi säger i min familj). Ja, ni förstår ju att jag har turen att ha de mest underbara kollegorna man kan tänka sig. Att jobba med dem är som att ha gratis friskvård på arbetstid 40 timmar i veckan. 💚

"Vill du ha en grön byrå?"

Min kära väninna som är boendes i Köpenhamn hörde av sig på WhatsApp igår. "Vill du ha en grön byrå?" var frågan hon ställde, och jag behövde bara titta två sekunder på bilderna hon bifogade för att komma fram till ett beslut: "Jaaaaaa!" Hon skrev att hon hade hittat den på en loppis på Fyn, men tycker nu att den mest står i vägen. Var jag själv ska ha den har jag ingen aning om, men det får bli ett angenämt problem. Den är liten och nätt och kan alldeles säkert hitta sin plats någonstans här på Solhäll. För att den är helt bedårande råder det inget som helst tvivel om.  

"Du tänker väl inte måla om den?" var väninnans nästa fråga. Hennes 18-åriga dotter (tillika min guddotter) kunde nämligen tänka sig att ha den i sitt rum, under förutsättning att hon fick göra just det. Vad jag svarade kan ni nog gissa utan svårigheter. Jag lovade dessutom utan omsvep att köpa en annan loppisbyrå till tonåringen, om det bara är det hon vill ha.

Vi får väl se när det blir tillfälle att hämta hem byrån. Den mellanlandar i Skummeslövsstrand så länge, och där var jag ju faktiskt så sent som för två och en halv vecka sedan. Om inte förr så är jag där igen till vår årliga träff till andra advent. När jag tänker efter är det ju faktiskt den ultimata julbyrån. Ho ho ho, vilken tur jag har som omger mig med så givmilda människor. 💚