Lördagsläsning och loppisljusstakar

Jag har en ny lördagsrutin. Jag går till biblioteket (som ligger typ 300 meter hemifrån) och lånar en trave inredningstidningar. Sen ligger jag i soffan och bläddrar i en tidning då och då under hela helgen. Förra veckan blev det Hus & Hem och idag blev det Lantliv. Så fiffigt! Att jag inte har kommit på det tidigare. Ett smart sätt att få frossa i tidningar, men slippa samla dem på hög här hemma sen. 

Jag fick lite loppisabstinens och besökte två av våra lokala ställen. På det första var det mest våra egna saker från vindsstädningen som var till salu, och jag kände mig ju inte direkt sugen på att köpa tillbaka något. På det andra stället spontanköpte jag två ljusstakar i okänd metall.

Jag köpte dem mest för den fina blomformen runt själva ljushållaren. 

Rätt fint ändå med smaragdgröna ljus, fast ljusstakarna är kanske lite i klumpigaste laget. Jag behåller dem över jul, så hamnar de kanske på den där första loppisbutiken, om någon annan vill köpa dem sen, hehe!

Nu blir det eftermiddagsbastu. Det är alltid extra mysigt när det är lite smågrått och höstruggigt ute. Kanske ljusstakarna får hänga med ner till bastustugan. 

 

En riktigt härlig höstkompott

Idag har jag jobbat hemifrån, och när jag var klar vid halv tvåtiden stämplade jag ut och tog helg. Jag slog på stort och unnade mig en utflykt till soptippen med vår gamla matta och lite annat skräp. På vägen hem körde bilen på autopilot direkt till byns finaste lilla blomsteraffär, där jag pekade ut både det ena och det andra i snittblomsdisken, som ett barn i en godisaffär. Det blev en riktigt härlig höstkompott.

Primadonnorna i buketten är två jättestora krysantemum, som är melerade i mörkt smutsrosa med stänk av limegrönt. De ser nästan ut som hortensior, och om jag förstod floristfröken F rätt kallas sorten också just så. 

En kvist med limegröna julrosor, några små nypon och höstlöv i mörkrött är andra inslag i buketten. När jag kom hem knipsade jag även av några kvistar från paradisbusken som växer på baksidan, för att ha som utfyllnad i den stora grönglacerade krukan. 

Jag tröttnar aldrig på eukalyptus, och till den här buketten blev det verkligen fint med den sorten som drar åt vinrött. Och titta så fint det gamla klappträ't från 1842 matchar buketten i färg där i bakgrunden. (Som om det vore en slump att det står där, hihi!)

Vackra blommor är alltid en ultimat start på helgen. Happy Friday, allihopa everybody!

Andra hållet med

Häromdagen gjorde jag en liten tillbakablick över sommarens och höstens arbete nere i moraset och visade före- och efterbilder på vyn från baksidan av växthuset och ner mot bastustugan. Idag passar jag på att vända blicken åt andra hållet, där man står med ryggen mot stugan och blickar ner mot växthuset. Innan stugan var byggd brukade jag klippa gångar i det höga gräset här nere. Tidigt på säsongen såg det alltid väldigt nerklippt och prydligt ut, men det brukade bara hålla sig fint i ett par veckor innan allt förvandlades till vildmark deluxe. Charmigt på sitt sätt, men mycket tomt som var helt oanvändbar. 

När vi hade grävskopa här inför stugbygget, så schaktades det bort en massa jord, som lades upp mot kanten till vänster i bild. Det gjorde att vi plötsligt hade en brantare slänt där än vad vi hade tidigare, och det är just den där slänten jag har ägnat sommaren åt att gräva upp, rensa och fixa till. Vips, så har vi plötsligt en helt ny trädgård att njuta av. 

Bakom växthuset låg det redan grus, för där gjorde jag iordning redan för ett par år sedan. Tanken var redan då att binda ihop de olika ändarna av moraset med en grusgång, och när bastustugan stod klar blev den tanken ännu mer logisk. Eftersom vänsterkanten var så brant behövde vi något som håller upp jorden. Vi behövde också något som markerade gränsen mot vildmarken som är kvar på högersidan. Maken kom på den smidiga lösningen att slå ner trärabattkant på rulle, och det blev faktiskt jättebra. 

Japanska rönnen 'Noriko' kom betydligt mer till sin rätt här, än från sitt undanskymda ställe i en gammal tvättunna i köksträdgården. Vilken njutning det har varit att sitta på bänken på stugans kortsida och beskåda lövverkets färgskiftning under hösten. Från ljusgrönt till gulgrönt...

... till brinnande brandgult. Fast nu är det slut på fyrverkeriet, för efter den senaste veckas blåst har alla löv trillat av. Hoppas mitt lilla träd har hunnit rota sig ordentligt efter flytten, så att det klarar vintern. Fast har det klarat av att stå i en tvättunna i flera år, så mår det nog bra mycket bättre där det står nu. 

Jag har fortfarande några tulpanlökar och några murgröneplantor som ska ner i jorden, men den får trädgårdssäsongen 2020 förklaras avslutad. Nu går trädgårdsmästaren i ide för i år.

Kurandes i min säng

Så infinner sig den där perioden på året, då jag är både kvällstrött och morgontrött och helst av allt tillbringar min lediga tid kurandes i min säng. Helst av allt hade jag velat gå i ide helt och inte komma fram förrän framåt april. Nu lägger jag mig iallafall så tidigt som möjligt om vardagskvällarna, för att hinna ligga och läsa ett tag och bara varva ner efter en intensiv jobbdag. 

Och hur fantastiska är inte de där första sekunderna, när man har släckt lampan och krupit ner under täcket och drabbas av insikten att man ska få ligga kvar där i åtta timmar till. Det är baske mig den bästa stunden på hela dagen. Ja, jag längtar redan dit, så nu ska jag skynda på alla kvällsbestyr.

Moraset fas 3

Så här i väntan på vintertid är det kul att kunna summera vad man faktiskt har åstadkommit på en trädgårdssäsong. Då är det tur att man bloggar, så att man backa tillbaka och titta efter. Sommaren 2020 gick "Projekt moraset" in i fas 3. (Fas 1 var ju när vi byggde bastustugan sommaren 2018, och fas 2 när vi byggde plank och utespa förra sommaren.) Startskottet gick under Kristi himmelsfärdshelgen, då vi körde med röjsåg och klippte ner hela "vildmarken" nere i moraset. Ser ni att vi sprayade ut konturerna av en tänkt stig? Sen blev det ju nästan precis så.  

Vi började med att lägga grus på kortsidan av stugan, och sedan jobbade vi oss vidare ifrån det. Grusläggningen fortsatte på baksidan av stugan och senare gjorde vi en gång ner till baksidan av växthuset. Sen ägnade jag hela semestern åt att gräva och gräva och gräva. Målsättningen var att kunna plantera nytt längs hela högerkanten, och jag planerade och planterade vartefter jag grävde, vilket alltid funkar bäst för mig. Det blev i första hand prydnadsbuskar av olika slag, men också en japansk pil 'Hakuro-Nishiki' (eukalyptusvide) och flytt av en japansk rönn 'Noriko' som redan fanns i köksträdgården. Stenbumlingarna grävdes upp på plats och lyftes ur sina gropar och flyttades runt med hävstång av maken. Nu får de ligga där de ligger (säger maken).

Några hortensior längs den bortre vänsterkanten blev en sensommarbonus, men i övrigt är den vänstra sidan av moraset kvar. Och som ni ser har gräs och gullris växt upp och bildat en ny "vildmark". Till våren 2021 får vi ta fram röjsågen och rensa upp igen. Då går "Projekt moraset" in i fas 4, som förhoppningsvis blir den sista. Fast klar blir man ju aldrig riktigt. Att ha trädgård är ett livsprojekt. 

Nu när hösten tar över, så älskar jag att sitta på den där flagnande bänken (som inte blev målad i år heller) och bara titta på allt. Kanske har corona haft ett finger med i spelet, men den här sommaren har det verkligen skett förändringar. Vi har verkligen fått en helt ny trädgård efter arbetet här nere. Tänk att det tog 12 år att komma så här långt. Men så måste det få bli ibland. Allting har sin tid. Känner jag mig själv rätt, så kommer det säkert fler före- och efterbilder härifrån en annan dag. 

Badrumsnörderi

Hur många gånger har jag inte himlat med ögonen åt alla inredningsnördar som färgkodar böckerna i sina bokhyllor. För att inte tala om de gånger jag fnyst över trenden som går ut på att vända bokryggarna inåt. "Så himla tramsigt, alltså", har jag suttit där och sagt. Därför känns det lite genant att erkänna mitt eget senaste nörderi: Jag pillar bort etiketterna på alla schampoflaskor och inpackningsburkar, som annars är alldeles för grälla och fula för att stå framme i den fina lilla fönsternischen inne i duschen. 

Vem bryr sig om att man inte kan se vad det är i flaskorna? Jag vet ju vilka som är mina, och nog tror jag att maken känner igen formen på sin, även utan etikett. Hur var nu det där med att aldrig kasta sten i glashus? Eller bläck på tvättat folk? Hmmm... 

Årets sista dahliabukett

I fredags plockade jag det som definitivt blev säsongens allra sista dahliabukett. Idag har jag nämligen grävt upp alla knölar och lagt ner dem i papperskassar för vinterförvaring i källaren. Varje höst tänker jag att att det får vara sista året jag håller på med det där joxandet, för det är ju en så himla tråkig syssla. Inte är det speciellt kul till våren heller, när man ska väcka alla knölar till till liv och har trista krukor överallt. 

Men så på sensommaren, när det blommar så att man fullständigt tappar andan, så är allt gnäll helt bortglömt. Jag vill verkligen aldrig vara utan dahlior!