Julmarknadstips

Den här veckan pågår julmarknadernas julmarknad, nämligen den på Huseby bruk, som ligger 2,2 mil söder om Växjö. Bara platsen i sig är värd ett besök!

Julmässan här är Nordens största, med 170 utställare som bjuder ut allt ifrån hantverk till ätbart till försäljning. Gott om besökare är det naturligtvis också, men området är stort, så det räcker till för alla. 

Jag besökte marknaden själv för några år sedan, och upplevelsen var verkligen total med vacker miljö, julgranar och tända marschaller överallt. Att det dessutom var rimfrost just den dagen, gjorde verkligen inte saken sämre. 

Extra fascinerande blir ett besök på Huseby, om man känner till historien om Florence Stephens, som huserade på bruket fram till sin död 1979. Om man vill veta mer om detta levnadsöde, kan man till exempel läsa boken "Florence Stephens förlorade värld" av Lena Ebervall och Per E. Samuelsson. Berättelsen är verkligen spännande och sorglig på samma gång.

Ett besök till Huseby kan jag alltså rekommendera den här veckan. Mässan är öppen till och med klockan 18 på söndag. Mer information hittar ni om ni klickar HÄR!

Glödlampa med inbyggt skymningsrelä

Ovanför pardörrarna in till verandan har vi en liten lampa med skymningsrelä. Det är så himla behändigt att den tänder sig själv när det blir mörkt. Något sådant har vi däremot inte haft på utebelysningen på hörnan, och så här års är det så himla mörkt där både när man går på morgonen och när man kommer hem framåt 17 på eftermiddagarna. Alternativet är att låta lampan lysa hela dagen, men det vill man ju inte heller. Så fick jag tips från en kollega att det faktiskt finns glödlampor med inbyggt skymningsrelä. En sådan har genast införskaffats på byns förträffliga järnhandel idag. 

Några bilder har jag av naturliga skäl inte hunnit ta idag, men här är en gammal vårbild som visar var lampan sitter. Fatta så mörkt det är här runt hörnet, när man kommer hem och det inte lyser!

Jag anar redan att den där nya glödlampan kommer att underlätta livet betänkligt i vinter. Om den verkligen funkar lär vi inte bli varse förrän till helgen, då vi är hemma i dagsljus och kan se om den slocknar eller inte. Heter det förresten "glödlampa" längre? Sensor filament LED står det på kartongen, men det där kommer man ju aldrig komma ihåg...

Juligt, men ändå inte

"Adventspyntar gör jag inte förrän lördagen före första advent", skrev någon jag känner mer än väl (host host...) i ett inlägg för inte så länge sen. Men nog kan man väl få börja smyga in lite småsaker redan nu, bara de inte är så juliga? Grön kuddmossa, till exempel. Det ser ut som frodiga små mörkgröna kullar, när man lägger upp den på ett fat. Fin att täcka jorden med i blomkrukor är den också. När jag var i stan härförleden sålde de hela små trälådor fulla med kuddmossa på en blomsteraffär där, men den var så ljusgrön och torr och såg inte alls ut som frodiga små mörkgröna kullar. Men snart kan man säkert hitta det överallt. Juligt, men ändå inte. Eller hur?

Jag är också lite sugen på att vira mossa och andra gröna fina saker runt en halmstomme och låtsas att det är en höstkrans. Det borde man ju också komma undan med, så länge man inte slänger på en massa röda band och små tomtar. Juligt, men ändå inte.

Mina Happy Lights-bollar hängde i sovrummet året runt tidigare, men jag tog ner dem i våras för att de var så dammiga. Kanske är det dags att damma av dem, så att man kan få lite myspysbelysning så här i novembermörkret. Juligt, men ändå inte.  

Ett år hade jag en ljusgrön cypress med "dubbla" kronor redan i början av november. Kanske skaffar jag mig en sådan i år också. Juligt, men ändå inte.

Mina små flugsvampsljusstakar kan göra vilken dystergök som helst munter. Det är nästan som att ha Tomtebobarnen på besök! Juligt, men ändå inte. 

De sålde blommande vita julrosor billigt på Blomsterlandet för ett par veckor sedan, och nu ångrar jag lite grann att jag inte köpte ett par stycken. De är ju så vackra! Ute på glasverandan brukar det alltid vara lagom temperatur för att de ska gilla läget där så här års. Juligt, men ändå inte. 

Med en batteridriven ljusslinga kan man låtsas att man har fångat eldflugor i en lykta. Juligt, men ändå inte.  

Tänk så enkelt det är att skapa ett vackert stilleben, bara genom att lägga röda äpplen i en gammal träskål. Juligt, men ändå inte. 

Kanske jag ska ta och rota fram den gamla glaskupan och göra ett fint litet stilleben på ett silverfat. Ugglor och ägg känns ju helt klart ganska årstidslöst. Juligt, men ändå inte. 

En lysande ängel kan ju lika gärna vara en skyddsängel, eller hur? Juligt, men ändå inte. 

Och ett litet arrangemang med mossa, murgröna och ljus borde man väl också kunna våga sig på att göra? Juligt, men ändå inte, bara man inte tar fram julduken. 

Den där människan, som skrävlade med att hon minsann inte börjar adventspynta förrän lördagen innan första advent, kan ju gå och dra något gammalt över sig. (Det ska jag säga till henne nästa gång jag ser henne, hehe!) Vad i allsin dar ska man annars göra, så här i det mörka tråkiga november?

Diverse saker

Som ni vet har jag en förmåga att komma hem med diverse saker från loppis, som jag egentligen inte vet var jag ska göra av. Men ibland springer man ju på fin kvalitet, fint hantverk och fin patina för nästan inga pengar alls, och då tänker jag alltid att "det är ju kriminellt att låta bli att köpa den här". Nu senast släpade jag hem ett litet piedestalbord i gediget trä för ynka 90 kronor, som varken får plats någonstans eller kan ersätta något annat här hemma. Men det är ju så fint! Och billigt! Sa jag att det är gediget också?

Vissa grejer vet jag inte ens vad det är. Till exempel de här två gamla "medarna" i trä, som jag grävde fram ur en låda under ett bord på Pingstkyrkans Second Hand i Hässleholm härförleden. När jag kom hem, åkte de rakt ut i ladan, utan att passera "Gå", men nog borde man kunna hitta på något kreativt med dem? Lägga på några gamla brädor och göra en liten blomsterbänk, kanske? Eller en fotpall? Möjligheterna är  ju otaliga, hihi!

Hade jag varit antikhandlare hade jag förmodligen kommit undan med det här beteendet (ja, då kanske det till och med hade varit en tillgång), men när jag är en helt vanlig människa, som bor i en redan proppfull liten stuga med tillhörande proppfull lada, ja då blir det ju bekymmer. Hur botar man sig från det här syndromet, månntro?

Novembersöndag

Dagen började med att jag inte tänkte göra någonting. Men stärkt av en ägg-och-bacon-brunch ändrade jag mig (precis som min mor förutspådde under ett telefonsamtal redan på morgonen, hihi!), drog på mig trädgårdsmunderingen och klafsade ut i novembervärlden. Projekt nummer ett blev att ta ner parasollet och skura av bord och bänkar med linolja och rotborste, innan vinterpresenningen kommer på. 

Sen krattade jag bort blöta löv från gruset nere i köksträdgården, och fick äntligen upp dahliaknölarna från pallkragarna. Jag hade även ett helt gäng dahlior i krukor inne i växthuset, som fick komma in för vintervila i papperskassar nere i källaren. I de tomma pallkragarna har jag jordslagit sådant som jag inte tror överlever vintern i kruka. Jag har några fler grejer, som ska ner här innan jorden fryser på riktigt.

När jag ändå var i farten passade jag på att tömma växthuset på alla vissna tomat- och gurkplantor. Jag kommer tacka mig själv extra mycket till våren, när det jobbet redan är gjort. Jag var inte lika duktig förra hösten kan jag säga, och det var verkligen supertrist att behöva börja vårsäsongen med att göra det. 

Jag bar in alla lösa krukor i växthuset, där de nog får stå kvar över vintern i år. Skrindan med vattenkannor ska egentligen in i garagedelen på ladan sen, men där väntar ett  rejält städprojekt först. Makens egenodlade avocadoträd bidrar fortfarande med lite växthusgrönska, men det ska få flytta in i badstugan när det blir kallare.

Nu ser det onekligen väldans städat och prydligt ut i köksträdgården. Fast jag vet att nästa gång det blåser (så där som det bara blåser i Skåne), kommer det bli fullt av löv här igen. Sisyfosarbete... Jordgubbsplantorna bidrar fortfarande med sprakande höstfärger, men i övrigt finns det inte mycket kvar att titta på. 

Mitt stora buxbomklot har stått i en korg på uteplatsen hela sommaren. Egentligen borde jag kanske jordslå det också, men tills vidare får det stå på trappan till badstugan och bidra med lite grönska. Förhoppningsvis är det tillräckligt varmt där längs husväggen för att det ska gilla läget över vintern. Blir det galet kallt får jag väl slänga in det i växthuset. 

Efter flera timmars kroppsarbete ute i det fuktiga novembervädret, kändes det extra skönt att få värma upp sig i bastun framåt sen eftermiddag. Själv hoppade jag över kallbadet idag, men maken plaskade runt i tunnan två omgångar. Galning...

Söndagkvällen är alltid extra skön, när kroppen är trött och ren och när man har fått rejält med frisk luft under dagen. Inte för att jag har problem med sömnen i vanliga fall, men om ett par timmar kommer jag somna ovaggad. Fast först måste jag hålla mig vaken ett par timmar till och bevaka en Tradera-auktion som går ut ikväll. Julpynt så klart, hehe! Vi får väl se hur det går med det.

Regn och rusk

Oj, sicket regn och rusk det har varit idag. Och jag som hade hoppats på lite uppehåll, så att jag äntligen skulle kunna fälla upp parasollet och låta det torka, innan vinterförvaringen i ladan. Jodå, vi har parasollet kvar ute. Och en hel del annat småplock med, för den delen. Kan man hoppas på uppehållsväder imorgon, månntro? På verandatrappan får höstpyntet hänga kvar ett par veckor till. Pumporna börjar bli duktigt mjuka och mosiga, men så länge man inte rör dem ser de okej ut.  

Fördelen med regn och rusk är ju att man kan ligga i soffan och titta på SVT Play hela eftermiddagen. Idag klämde jag dokumentären om Patrick Swayze och drabbades av akut 80-talsnostalgi för en stund. Nu måste jag nog rota fram "Dirty Dancing" på DVD. Vi har TVÅ exemplar, hihi!

Längta efter advent

Jag erkänner det utan omsvep. Jag har börjat längta efter advent. Scrollar nätbutikerna på julpynt på mobilen. Sneglar på alla fina stjärnor och stakar i skyltfönstret på elbutiken jag går förbi varje vardag. Rotar fram julnumren av gamla inredningstidningar från källaren. Spanar på tyska tomtar och tändsticksfår på Tradera. Bläddrar igenom mitt eget fotobibliotek för att minnas hur jag har pyntat här hemma tidigare år. För mig är advent den enda anledningen till att man står ut med den här tiden på året överhuvudtaget.

Jag är inte principfast när det gäller mycket här i livet, men pyntar på riktigt gör jag faktiskt inte förrän till den första adventshelgen. Det skadar minsann inte att gå och smyglängta lite. Kanske är det rentav halva nöjet. Fast det hindrar ju inte att man kan börja inventera sina lager och jullådor redan nu. Och känner jag mig själv (vilket jag gör), kommer jag alldeles säkert smyga hem nya saker under veckorna som kommer. Bunkra mossa och kottar i skogen. Kolla så att ljusslingorna som ligger ute i ladan och väntar fungerar. För det gäller ju att vara beredd när startskottet väl går, hihi!