Värmebölja, rost och narcisser

Årets hittills varmaste dag har jag tillbringat inomhus större delen av tiden. I vårt kalla arbetsrum på jobbet har jag suttit och kurat i en stor poncho av ull, haha! Det är tvära kast ibland. Jag jobbar alltid ganska sent på torsdagar, så det har inte blivit så mycket trädgårdstid över ikväll. En liten runda med sekatören har jag iallafall hunnit med, vilket resulterade i en hink full med nytt skräp i min för dagen nytömda trädgårdstunna. 

På den ännu ostädade uteplatsen ställde jag ett gäng blåa penséer i en rostig gjutjärnsgryta. Den sistnämnda räddade jag från pappas skräphög, när han rensade förråden vid deras lilla östuga förra sommaren. Grytan passar ju som handen i handsken på ett minst lika rostigt trebent stativ från någon av mina många loppisrundor. Undra när man ska tröttna på rostiga grejer i sin trädgård? Om man någonsin kommer att göra det. Det gör sig ju så himla bra mot grönskan. 

I rabattrundeln framför köksträdgården blommar narcisserna jag planterade i höstas. De är fina, men mycket mindre än vad jag hade föreställt mig att de skulle bli. Man får lägga sig på mage i gräset för att se dem, hihi!

Nu sitter jag här och väntar på det utlovade regnet, som med 80% säkerhet (enligt min väder-app) ska komma runt 20-21-snåret. Hoppas det inte slår över till fördel för de där andra tjugo procenten, för det vore både skönt och välbehövligt med lite nederbörd. Och imorgon är jag ledig, så gott! 

Fördelen med att jobba hemifrån

Nu så här efter pandemin är det inte alls ofta jag arbetar hemifrån. Jag är så innerligt trött på att sitta i mysbrallor uppkopplad på Teams dagarna i ända och åker faktiskt hellre till jobbet och jobbar, även om vi fortfarande får lov att jobba hemma om vi känner att vi behöver det. Idag gjorde jag ett undantag och körde hem efter lunch, eftersom jag just skulle sitta uppkopplad på Teams hela eftermiddagen och behövde kunna sitta enskilt och göra det. Fördelen med att jobba hemifrån är ju ändå att det tar typ tre sekunder från det att man stämplar ut tills att man är på plats i trädgården. Idag resulterade det i att jag hann klippa gräset redan innan maken hade hunnit komma hem. Inte så dumt. 

Som vanligt känns hela trädgården genast mycket prydligare än vad den egentligen är. Klippet slänger jag som vanligt i korgar som min grönsaksodlande granne har ställt ut vid sin tomtgräns. Man kan alltså säga att jag är gräslangare här på gatan, hehe!

Så här års genererar trädgården verkligen hur mycket skräp som helst. Efter två veckors trädgårdsfixande är trädgårdstunnan nu så tung att jag fick hyra in maken för att dra ut den till grindhålet inför tömningen i morgon. Visst kan man lägga tid på att flisa ner grejer i kompostkvarnen, men jag vill bara bli av med eländet och lägga tiden på något roligare. Som att dra upp kirskål till exempel. Fast den slänger jag faktiskt inte i trädgårdstunnan, utan rakt ner i brännbart. Det kan ni tacka mig för, nästa gång ni köper hem jord från soptippen, hihi!

Ampelskära och att våga gult

Min "jag-klarar-minsann-att-bara-titta"-kaxighet varade inte ens ett dygn. Idag när jag var på en ICA-butik i närheten av mitt jobb för att handla lite lunch snubblade jag över en vagn med uteväxter, och sen var det kört. Jag kände instinktivt att mitt liv skulle bli så mycket gladare av den solgula 'Bidens ferulifolia', eller ampelskära som den kallas på svenska. Och tänk, så blev det också. Jag blir faktiskt jätteglad när jag ser den!

Jag vet att folk fortfarande när en viss ängslan när det gäller gula blommor, och jag själv måste också jobba lite på att tvätta bort mina fördomar. Jag tänker att jag kan träna på att tänja på gränserna nere i köksträdgården, där det känns helt okomplicerat att ta ut svängarna. Mer gult åt folket! I sällskap av två lila gyllenlack blev det ju rena rama Löfbergs Lila-temat, hihi! Fast i Skåne dricker man Zoegas. (Fast på Solhäll dricker vi Gevalia.)

För övrigt har det varit en underbar sommarkväll i trädgården, och varmare ska det visst bli framåt torsdag. Det ser man ju fram emot. Den där kvällsstunden när man bara får lufsa runt och smågreja är helt obetalbar. Höjden av trädgårdslycka. Så ljuvligt att den tiden äntligen är här. 

Handelsträdgård och Händel

Måndag igen. Och sicket måndagsväder det har varit! Alldeles ljummet och skönt ute. Jag smet från jobbet en timme tidigare och åkte hem för att vattna lite krukor. Fast dessförinnan stannade jag faktiskt en sväng på den lokala handelsträdgården för att bara titta runt och få lite inspiration och njutning. Där fanns som vanligt väldigt mycket fint att kika på, men otroligt nog köpte jag inte en endaste liten blomma. Jag tänker att jag ska försöka begränsa mig lite i år och inte spontanshoppa så himla mycket. Det kan väl aldrig vara så att jag har gått och blivit förståndig på gamla dar? (Fast det skulle jag inte sätta mina pengar på, hihi!)

Lite körsång har jag också hunnit med, så som måndagstraditionen bjuder. Just nu övar vi bland annat in Händels "Lascia ch'io pianga" i tre stämmor. Det måste vara något av det absolut vackraste som någonsin har skrivits. Klicka på länken, lyssna och njut en stund. Det är förvisso inte min kör som sjunger, men vi är baske mig lika bra!

Ljuvlig försommarsöndag

Men ååååhh, vilken ljuvlig försommarsöndag det har varit idag. I "Glesbygd" har vi haft sol och närmare 20 grader, och jag har varit i trädgården och grejat precis hela dagen. Man kan ju bli lycklig för mindre. Dahliaknölarna kom äntligen i jord i stora murarhinkar, och jag direktsådde zinnia, ringblommor och rosenskära i några av pallkragarna. (Jag tror faktiskt att det mest kommer att bli blommor i köksträdgården i år.) I bakgrunden på bilden skymtar två krukor med rönnspirea, som jag har planterat om i större krukor. De kommer från rotskott, som jag grävde upp redan för två somrar sedan, och de gör sig jättefint i kruka. 

Längs husgrunden bakom smatten blommar hjärtbergenian för fullt. Övrig tid på året bidrar den här plantan inte direkt med så mycket mer än gröna blad, men när den blommar är den riktigt bedårande. Den rosa färgen gör sig så himla fint mot stenarna och gruset. Bladen har någon för övrigt varit och mumsat på. Vem kan det vara, tro? Gråsuggorna? Det har vi onekligen gott om...

Jag började rensa upp lite längs långsidan på ladan, och sen fick ett litet salixträd flytta hit i stundens ingivelse. Förra sommaren växte det i kruka på uteplatsen, men i höstas jordslog jag det vid kastanjestaketet framför köksträdgården, för att det skulle klara vintern. Det blev riktigt fint med den silvriga kronan mot den faluröda laduväggen. Jag passade på att kantskära en decimeter ut från stenkanterna och lägga grus, på samma sätt som jag har gjort på södersidan. Det blir faktiskt mycket lättare att komma åt med gräsklipparen på det sättet, och så ger det en himla prydligt intryck. 

I hasselbuskaget på kortsidan av ladan står det lite järnskrot, som vi ska göra oss av med. Den där långa stången kör man dock inte till tippen hur lätt som helst. Jag kanske får köra en Duplantis och träna stavhopp hemma i trädgården i sommar, hihi!

Besök i Malmö

Idag körde vi till Malmö för att äta lunch med svärmor och Amerikasvägerskan, som är hemma på besök ett par veckor. Det blev en poké bowl med lax på Hawaii Poké, och det smakade både fräscht och gott. När vi ändå var i stan passade jag på att slinka inom en av de stora klädkedjorna för att köpa underkläder, och kom ut med både det och TVÅ tunna sköna trikåklänningar i jättebra modell och längd. Jag kunde inte bestämma mig för om den var finast i marinblått eller ljust khakibrun, så eftersom de inte var så dyra slog jag till på båda. De kan nog bli två riktiga vardagsfavoriter i sommar. 

Bildkälla

Efter kaffe och pratstund hemma hos svärmor styrde vi kosan tillbaka till vårt nordöstra hörn av landskapet. Det är ändå något visst att åka bil i Skåne så här års, när rapsfälten blommar i gulaste gult. Maken körde och jag fotograferade med mobilen genom ett lagom smutsigt bilfönster. 

Imorgon ska det bli soligt och varmt, så då blir det trädgårdspyssel för hela slanten. Jag har både frön och dahliaknölar som måste komma i jorden nu, och så är det ganska mycket kvar att städa upp. Fast det där med att ha en plan är ju aldrig riktigt lönt, för när allt kommer till kritan är det spontanitet som är min största drivkraft i trädgården. Det brukar bli bäst. Om inte annat, så är det roligast så. 

Veckans slappaste dag

Mina lediga fredagar har blivit veckans slappaste dag. Jag sover länge och ligger sedan och drar mig lite till, för att sedan gå i morgonrock fram till lunch. På sin höjd kanske jag vattnar lite blommor eller slänger i en maskin tvätt på förmiddagen, men sen blir det också mycket soffhäng och ett och annat avsnitt av "My million dollar dream home" och  "Say yes to the dress". Så lagom för min bortdomnade fredagshjärna.

Det är inte alltid jag gör något vettigt efter lunch heller, men idag har jag iallafall varit en sväng till soptippen med kartonger och trädgårdsskräp, och när jag ändå var ute och körde med skåpbilen så passade jag på att bunkra lite planteringsjord och gödsel på vägen hem. Och vips, så är det kväller och dags att varva ner igen. Och tänk, det lär jag inte ha några som helst problem med, hihi!