Gospelsång och dahliaknölar

Efter en helg i sångens och musikens tecken, började den här veckan med mer av samma vara. Ikväll var min kör bjudna till församlingshemmet här i byn för en workshop med gospellinjen på Glimåkra Folkhögskola. Alla tendenser till måndagstristess flög genast sin kos. Sången var ju så medryckande, och ungdomarna var så otroligt energigivande. Roliga, pedagogiska, kloka, bjussiga, karismatiska och alldeles självklara. Jag känner alltid framtidshopp när jag träffar unga människor, och ikväll var inget undantag. Fast det där med gospelgunget föll sig inte direkt naturligt för en vanligtvis stel 55-åring med diskbråck...

För övrigt kan jag rapportera att dahliaknölarna numera ligger i två stora papperskassar i källaren. Där hamnade de redan igår, och det var faktiskt varken tidskrävande eller ansträngande. Efter en tid med frost om nätterna hade plantdelen ovan jord gett upp helt, så det var bara att klippa av den slafsiga blasten, dra upp knölarna och skaka av jorden så gott det gick. Sortera dem orkade jag däremot inte, så nu får det bli lite huller-om-buller-plantering nästa sommar. Men lite spänning i livet kan ju vara trevligt, hihi! 

Cancergalan 2026

Att få vara med bland de medverkande på Cancergalan i Centrumkyrkan i Kristianstad igår var både en fin och spännande upplevelse. Det var kul att få följa ett så stort och välorganiserat arrangemang från "insidan". Det var verkligen en otroligt välplanerad dag, som följde ett väldigt detaljerat schema med allt ifrån uppsjungning till repetitioner till genrep till konsert. Däremellan hann vi dessutom få både lunch och fika och tid att byta om inför kvällen. Dagen startade med repetitioner redan vid 11 och avslutades inte förrän närmare 21. Jag oroade mig lite för hur min rygg skulle palla vara aktiv så många timmar, men jag hann sitta ner och vila en hel del mellan varven, så det gick bra. Söndagsskolans soffa var riktigt skön, hihi!

Utöver min kör medverkade två andra körer, och tillsammans bildade vi en riktig masskör. Solister var bland andra den kända musikern och musikalproducenten Emil Sigfridsson och musikalartisten och numera regissören Anna Renud, och konferencier för hela evenemanget var den rutinerade kulturella mångsysslaren David Rix. Min kör medverkade på 6 låtar, och det var verkligen maffigt att sjunga i en så stor kör tillsammans med en fantastisk orkester och duktiga solister. Det var lite svårt att höra sig själv och körgrannarna, men jag vill hoppas och tro att det lät bra. Mest applåder rev nog "Anthem" och "Gabriellas sång" ner, och det är ju inte svårt att förstå, för de är verkligen otroligt pampiga. På bilden här nedanför kör den superduktiga gospelkören "His hands" ett eget nummer. Av förklarliga skäl blev det inte så många tillfällen till fotografering i övrigt. Däremot blev det en stor artikel med många bilder i Kristianstadsbladet, som man kan se här. (Fast man behöver nog en prenumeration för att läsa hela.)

Utöver konsert i två akter fanns det också lotteri, fikaförsäljning och försäljning av olika produkter med anknytning till Mustaschkampen och Rosa Bandet. Alla medverkande uppträdde gratis, och samtliga intäkter gick till forskning kring bröst- och prostatacancer. Det blev en rejäl slant, och det känns naturligtvis extra bra. Törs man hoppas på en repris om något år eller två? 💙🩷

Orangea fingrar och svenska supermodeller

Så var vi framme vid fredag igen. Och här sitter jag som vanligt och undrar var i allsin dar veckan tog vägen. Jag har haft hemmakontor under dagen, och nu sitter jag och sorterar noter till morgondagens konsert. Det kan vara så att jag äter ostkrokar också, men orangea fingrar och vita notpapper är inte så kompatibla...

Jag tittade på dokumentärserien "De svenska supermodellerna" på SVT Play, och det var både intressant och lite nostalgiskt att återuppleva det sena 1980-talet och det tidiga 1990-talet. Det var lite av en aha-upplevelse att inse att det faktiskt är den svenska skådespelaren Rafael Edholm (fotomodell på den tiden), som är killen som hänger upp-och-ner i dörröppningen i videon till George Michaels "Freedom! '90". Jisses, den videon har man ju sett tusen gånger. Hur kunde jag inte veta det? Och jag som trodde att jag hade koll på min ungdoms populärkultur, men där hade jag visst fel. Man lär sig något nytt varje dag. 

Adventslängtan

Nu är det ju faktiskt bara 3,5 veckor kvar till första advent, så jag tycker nog absolut att man kan få lov att börja längta lite. Elaffären jag passerar på väg till och från jobbet har fyllt hela sitt enorma skyltfönster med tända adventsstjärnor och ljusstakar. Det är en riktigt maffig syn när man kommer där i mörkret, och jag är så sugen på att stanna någon dag och gå in i butiken och titta lite närmare på allt det fina. Inte för att jag behöver något nytt, men av någon konstig anledning vill man ju ändå ALLTID ha något nytt. 

Bildkälla: Clas Ohlson

Jag har också sett en adventsstjärna på Clas Ohlson, som jag tycker är så fin i mönstret. Lite kurbits, så där. Fast stora hängande stjärnor funkar dåligt i våra små fönster. Undra om man kan sätta stjärnan på en lampfot med "hållare" istället? I så fall blir det kanske en sådan här i fönstret på bastustugan i år. 

Lite artificiell höststämning, tack

"Skapa lite höststämning, tack", skriver jag till Copilot och laddar upp en av sommarens bilder på vårt lilla hus. AI-skapade bilder är ju egentligen ganska trista, men det är kul att sitta och leka lite grann.  Plötsligt har vi fått ett färgsprakande lönnträd på framsidan av huset, och ligusterhäcken har förvandlats till en häck av vildvin. Hmmm, det kanske är så här man ska jobba fram sin trädgårdsdesign framöver. 

Ikväll tittar jag på "Renoveringsdrömmar" och fröjdas åt att det inte är jag som står där i kylan och slangar golvbetong i ett utkylt gammalt ruckel. Mitt eget gamla ruckel är iallafall varmt, hihi!

Hibiskus-hyllning

Häromdagen beklagade jag mig över en krukväxt, och idag hyllar jag en annan. Min hibiskus, som jag skrytsamt har visat upp tidigare här på bloggen, blommar nämligen igen. Den har stått ute på glasverandan under hösten, och där har den trivts riktigt bra. Det flödar in mängder av ljus, samtidigt som det är lite svalare där än inne i huset så här års. I natt ser det dock ut att dra ihop sig till frost, och det blir kanske lite väl kallt för min grönskande kamrat. Jag ska nog flytta in den i matrummet innan jag går och lägger mig. Fast egentligen ska man undvika att flytta en hibiskus när den har fått knoppar, för då kan de trilla av. Min erfarenhet säger mig dock att min hibiskus inte har läst det där, för den brukar inte alls vara så kinkig.

Jag skulle nog både ha beskurit och planterat om min hibiskus i våras, innan tillväxten tog fart. Nu drar den iväg rejält på höjden, och krukan börjar bli för trång. Man kan klippa tillbaka långa och rangliga grenar för att få en tätare planta, och beskärning ska visst ge ännu fler blommor eftersom blommorna bildas på nya skott. Jag får kanske göra en kom-ihåg-anteckning till vårvintern 2027. Om jag planterar om den i en trädgårdskruka, så kan jag låta den stå ute nästa sommar. Det blir lite som att låta den vara på sommarkollo. Det har jag aldrig provat förut, men utomhusvistelse ska tydligen leda till att hibiskusen blommar ännu rikligare. I utslaget tillstånd lever hibiskusblommor ofta bara en enda dag, så man vill ju gärna ha så många nya knoppar på gång som möjligt. 

På Hawaii används hibiskusblommor traditionellt som hårprydnad, och jag läste någonstans att placeringen av blomman signalerar något om bärarens relationsstatus: Är man upptagen har man blomman bakom vänster öra, medan singlar bär blomman bakom höger öra. Bra mycket trevligare än att hänga på Tinder, eller hur?

"Voffo blev det så mörkt?"

Idag har jag känt mig som en liten rumpnisse både morgon och middag, när jag har suttit i dunklet och muttrat: "Voffo blev det så mörkt?" Lika skönt som det kändes med vintertid förra veckan, lika dystert känns det nu så här bara en vecka senare. Dagsljuset har dämpats ännu mer av att himlen har varit helt igenmurad av gråtjocka moln hela dagen. Tack och lov muntrade en fin kollega upp tillvaron för oss alla med hembakad äppelpaj och vaniljsås. En dyster måndag blev fin för en stund. 

På kören ikväll hade vi vår sista stämövning innan den stora Cancergalan i Kristianstad på lördag. Det bjuds på masskör, solister och band. Visst låter det som något man absolut inte vill missa? Intäkterna går ju dessutom till välgörande ändamål. Mer information hittar ni HÄR.