Farstukvist, förstukvist, farstubro

Idag målades verandan invändigt med lager nummer två, så nu har plywoodskivorna tagits ner för att låta allt torka. Det ser nästan lite charmigt ut på något sätt. Som att huset har fått en liten farstukvist, förstukvist, farstubro. Kärt barn har många namn.

Målare D och jag resonerade lite kring om det faktiskt kanske har varit så en gång i tiden, men vi kom fram till att det mest sannolika är att glasverandan har funnits där från början. Det ser man om inte annat på väggarna vid sidan av pardörrarna in till hallen. 

Imorgon är det marknad här hemma i byn. Marknadsplatsen ligger ju som bekant bara hundra meter upp i backen från vårt hus. Då kanske jag ställer en riktigt skön stol på vår nya farstukvist och sätter mig och glor på alla människor som kommer och går ute på gatan, hihi!

Stilla regn och vit gräddton

Helt utan förvarning (eller så är det min väder-app som inte visar rätt) föll det plötsligt ett stilla regn sent på eftermiddagen idag. Inte så att det blev en genomvattning på något sätt, men tillräckligt mycket för att dammet iallafall skulle lägga sig lite grann. Och nu ikväll känns det riktigt fräscht ute. Det är nästan så att växterna sträcker lite grann på sig. 

Verandamålningen har fortskridit under dagen, då målare D har varit här och penslat på det första lagret linoljefärg i den rätta färgtonen. Det blir "Vit gräddton", som är en väldigt trevlig bruten vit nyans. Den blir helt rätt på vår veranda. Målare D berättade för övrigt att det var Fönsterrenoveringens dag i förrgår, och att de hade haft öppet hus på verkstan och låtit allmänheten komma och titta på målningen av just våra fönster. Kul! Själv var jag ju där och smygtittade redan för några veckor sedan. 

Ni märker kanske att jag är lat och inte orkar använda min riktiga kamera. Mobiltelefonteknologin är det förvisso inte något större fel på numera, men det blir ändå inte riktigt det där skärpedjupet i bilderna. Nåväl, nu påbörjar jag iallafall fem dagars ledighet. Jag har ett par små saker inbokade, men i övrigt känns det som eoner av oplanerad tid. Så lyxigt!

Snöbollarnas tid

Snart är det snöbollarnas tid. Ja, snöbollsbuskens blommor alltså. Det är en av mina absoluta höjdpunkter under trädgårdsåret. Vi har två gamla buskar i trädgården, som numera är stora som träd. Höjden av onsdagslycka är att smyga ut i trädgården efter kvällsmaten och knipsa av en kvist. Blommorna är ganska små än så länge. Mer som pingisbollar än snöbollar. Men vackra ändå. 

Nu blir det soffhäng med ananassplit och engelska TV-programmet "Trädgårdstider". Onsdagslyckan fortsätter. What a joy!

Ljum sommarkväll och ljuvlig insikt

Ikväll har jag hängt och dinglat lite grann i min trädgård. Viftat på tårna, insupit den ljumma sommarkvällen och ännu en gång fröjdats över att vi fortfarande bara är inne i maj. Förvisso dess näst sista dag, men iallafall. 

Plötsligt drabbades jag av den ljuvliga insikten att det väntar en riktig långhelg bakom arbetsveckokrönet. Jag har nämligen varit så klok att ta semester på klämdagen i samband med nationaldagen, vilket innebär att jag lyckas skrapa ihop fem lediga dagar på rad. Det är ju nästan en hel vecka! Så nu får jag iallafall ihop den där tiden att hinna njuta av försommarens exploderande blomsterfägring, som jag efterlyste häromveckan. Tänk, så bra.

Blåregn och längtan efter annat regn

Känslan från sommaren 2018 börjar komma krypande redan. Det var ju sommaren då det var torrare än torrt, då vi inte såg till en droppe regn på tre månader. Huuu... Riktigt så eländigt är det väl inte direkt än, men nog är det bra dammigt i backen. Väderprognosen visar tyvärr inte på någon lättnad. Det enda regnet vi ser till är blåregnet som blommar på ladan. Förvisso är det trevligt, men någon nytta gör det ju inte direkt. 

Varför det heter blåregn kan man ju undra när man ser blommorna, som drar betydligt mer åt det lila hållet. Vad det är för sort har jag tyvärr glömt, men jag kan meddela att den tog tid på sig innan den behagade blomma första gången. Sisådär ett decennium, faktiskt. 

Fast å andra sidan är växtplatsen kanske inte den ultimata, där borta på vänsterhörnet av ladan. Sol lär ju vara bra, men jordmånen är inget att skryta hem om. Och även här har murgrönan tagit över lite för mycket, så det stackars blåregnet blir lite undanträngt. 

Fast jag fjäskar inte för någon planta. I min trädgård råder survival-of-the-fittest-principen. Blåregnet börjar ju faktiskt ta för sig på gamla dar, så det har kanske fattat galoppen.

Att tukta murgröna

Murgröna står högt upp på listan över mina trädgårdsfavoriter. Jag har planterat den som marktäckare på flera ställen i vår trädgård, och den växer sig frodig på ingen tid alls och täcker stora områden där det tidigare bara växte kirskål. Fast om man inte håller den i schack, så kryper den iväg och alla håll och kanter och tar över helt. Den tål dock att man går loss på den ganska brutalt med sekatören mellan varven. Det är till och med bara en fördel, för då blir den bara tätare och ännu frodigare. 

Idag klippte jag in murgrönan som växer över kanten ner mot bastustugan. Här hade rankorna börjat ta över grusgången helt, och bladen hade blivit ganska frostskadade och fula över vintern. Dessutom kändes det lite synd att stensättningen hade blivit täckt helt och hållet. Jag älskar ju sten och vill gärna att den ska skymta fram lite grann iallafall. 

Det finns även murgröna runt stammen på perukbusken på den andra sidan grusterrassen. Där hade rankorna växt sig så långa uppåt mot rosportalen att alla de andra perennerna nästan hade blivit uppätna, så även här gick jag loss rejält med sekatören. Jag tror baske mig jag fyllde upp den sista halvan av trädgårdstunnan innan jag var helt klar. 

Den kaukasiska förgätmigejen 'Jack Frost' kunde plötsligt andas igen. För att inte tala om uddbräkenplantorna i framkant och min under hösten nyplanterade bronsrodgersia, som skymtar där till vänster om förgätmigejen. Nu får de små liven en chans att växa till sig. 

Nu ser det plötsligt riktigt propert ut på framsidan av bastustugan. Som pricken över i blommar ädelsyrénerna 'Mme Lemoine' uppe på kanten. Hur det där namnet stavas får jag alltid googla, för jag sätter alltid vokalern i fel ordning. Lemione. Lemonie. Lemoine. Jag lär mig aldrig, men kärt barn har ju som bekant många namn, hihi!

Det finns tre sidor till att städa runt bastustugan, men jag delar upp det och tänker att det får vara olika projekt. Man måste lära sig att dela upp elefanten, som Jenny Strömstedt säger. 

Blomsterfägring och chokladpraliner

Det har varit om än ännu härligare sommarväder i vår del av Skåne idag. Mina föräldrar har varit här under dagen, och med sig hade de en ljuvlig ampel inköpt på torget i Karlskrona. Jag hängde upp den utanför ytterdörren på baksidan, där det verkligen behövdes lite blomsterfägring sedan jag städade bort alla påskliljor för flera veckor sedan. 

Pappa körde på sin tradition att trolla fram helt fantastiska handgjorda chokladpraliner. De är inte bara fina, de smakar underbart också. Och på insidan av kartongen sitter det små handskrivna skyltar med smakerna. Prinsesstårta i chokladpralinform tar nog nästan priset ändå. Smaken är verkligen spot on. 

Ikväll är det en sådan där ljuvligt stilla sommarkväll, när man nästan inte vill gå in. Jag har vattnat lite krukor och bara strosat runt och insupit allt det ljuvliga. Det är ju trots allt fortfarande bara maj, och det känns som om man har eoner av njutbar sommartid framför sig. Bästa känslan. 

Imorgon ska det "bara" bli 17 grader, men det kan ju vara en lite mer lagom temperatur för lite trädgårdsarbete. För det tror jag nog att det blir.