Äntligen grävning!

Hela våren har jag varit så himla sugen på att gräva bort grässvålen under äppelträdet på baksidan. Det är nämligen inte mycket till gräsmatta där, och svårt att komma åt med gräsklipparen är det också. Imorse vaknade jag och bestämde mig för att det var dags. Någon före-bild hann jag inte ta, men bilden här nedanför är tagen så sent som i slutet av maj, när äppelblommorna precis hade blommat över. 

Vi misstänkte att det skulle vara stenigt i jorden här, och det kan man lugnt säga att det var också. Marken i direkt anslutning till baksidan av huset har fyllts ut med sprängsten någon gång i tiden, och även om just den här plätten ligger en bit från huskroppen, så sa det "klong" i spaden precis överallt. Eftersom jag vill kunna plantera här, var det bara att ta fram spettet och köra loss. Det tog sin lilla tid, så än så länge är det bara halva ytan som är klar. Den är å andra sidan grundligt förberedd för jordförbättring och plantering.

De små stenarna lade jag som ett litet stenröse runt stammen på äppelträdet, och de mellanstora stenarna får bilda kant mot spansknävorna hela vägen ner till rosenportalen vid köksträdgården. Ja, ni ser ju vilka mängder sten det var på den ynka lilla plätten som blev utgrävd. Men vi jublar, för sten vill man ju verkligen ha i sin trädgård. Ovan jord, iallafall...

De allra största bumlingarna lyfte maken åt sidan så länge. Dem vill vi nog använda till ett litet stenparti, när det är färdiggrävt på andra sidan. Där är det sol från tidig förmiddag till kväll, så det kan nog bli fint. Jag passade på att laborera lite grann med att ha någon form av vattenbad här. Jag testade solcellsfontänen som jag köpte på EKO-hallen förra helgen, och det var riktigt trevligt att sitta i cafémöblerna nedanför smatten och lyssna på det porlande ljudet. Fast för 99 kronor får man bara en pump som funkar när solen skiner. Just idag gjorde den det, dock inte på kvällen är bilden togs. 

Den avsågade stammen (som har sett ut så sedan vi köpte huset 2008) är så murken att den nästan håller på att falla omkull. Men eftersom den fungerar som ett utmärkt klätterstöd för både en murgröna och en 'Awakening'-ros, vill vi gärna ha den kvar så länge det går. Jag rotade fram en gammal hässjestör från ladan, och med gemensamma krafter lyckades vi stötta upp stammen så gott det går. Vi får väl se hur länge till den håller sig upprätt. 

När allt var klart (iallafall för dagen), ordnade jag fram nya snören och hängde upp den förtjusande damen i gungan. Hon är gjord av keramikern Rolf Bengtsson i Rögle och är min allra käraste trädgårdskompis. De gamla snörena gick av någon gång under vårvintern och damen hamnade i backen. Tack och lov klarade hon sig fint, och nu får hon hänga här och dingla igen. 

Så härligt att äntligen få gräva igen! Jag är nog lite koko, men jag blir nästan euforiskt lycklig när jag får gräva, svettas och skita ner mig från topp till tå. Det är så otroligt tillfredsställande, och jag känner hur endorfinerna kickar igång. Har jag varit en mullvad i ett tidigare liv, månntro?

Som belöning för dagens arbete unnade jag mig att plantera ett litet buxbomsklot, som stod i en kruka nere i köksträdgården. Men det finns ju plats för mycket mer. Tänk vilket härligt sammanträffande att det är midsommarrea på plantskolan imorgon, hihi!

Midsommardagen

Det blev en ljuvlig midsommarafton igår. Jag lät kameran vara hela dagen, men vi tillbringade större delen av dagen under parasollet på uteplatsen i goda vänners lag. Som genom ett trollspö hade den ruggiga och regniga försommaren förvandlats till full värmebölja, med temperaturer upp emot 27 grader. Det var skönt att ta skydd i skuggan, men emellanåt var det dessutom lite molnigt, så på det stora hela var det faktiskt riktigt drägligt. Vi hade dessutom mängder av isglass i frysen, som man kunde ta av om man behövde coola ner sig lite grann. 

Vi har alltid väldigt otvungna midsommaraftnar här på Solhäll. Människorna som kommer hit har känt varandra i decennier, och alla är avslappnade och glada. Vi hjälps åt med alla sysslor, och folk har med sig både mat och dryck, så ingen behöver planera och organisera i förväg. Jag älskar när folk känner sig som hemma. Någon sitter och läser i däckstolen, någon tar sig en tupplur i bastustugan, några spelar kubb, någon klinkar på en gitarr, några spelar spel, någon ligger inne på soffan och äter godis, några sitter och pratar, några tar sig en liten promenad, någon sätter på kaffe i köket. Det är härligt.

Midsommardagen är lite som nyårsdagen. Två dagar på året, då det känns som om tiden står still. Bordsdekorationerna står i smatten, diskmaskinen kör en sista omgång glas och kylskåpet är fyllt med goda matrester. Det är lika varmt idag, och vi hoppas nästan lite grann på det där åskvädret som ska passera över Sverige. Fast det är olika väderprognoser på olika väderappar, så vi får väl se hur det blir med den saken. 

Ikväll tittar vi på fotbolls-VM och hejar på Sverige. Turligt nog finns det en hel påse chips kvar i skafferiet. Man måste ju tänka på saltintaget när det är varmt, hihi!

Midsommarafton-afton

Redan på väg till jobbet enades jag och min pendlarkollega om att köra hem så snart vi var klara med veckans arbete. Det är ju ändå midsommarafton-afton. Fast så himla mycket tidigare än vanligt kom vi inte iväg, för klockan hann bli halv fyra innan vi kände oss färdiga. Men ack, så ljuvligt det var att sätta sig i bilen sen. Nästan lite semesterkänsla, även om det är en arbetsvecka kvar innan den börjar på riktigt. Nu väntar ju ändå en långhelg, och en extra lång sådan för mig, som alltid tar semester måndag efter midsommar. Det där är en sådan makalöst bra tradition. 

När jag kom hem hade maken redan storhandlat inför morgondagen, och vi kunde sätta oss med varsin iskall Mythos (god grekisk öl) i trädgården och bara ta det lugnt. Det är redan sommarväder ute, och bättre ska det med uppemot 27 grader imorgon. Så skönt att vi kan vara utomhus. Vi får som vanligt besök av ett gäng kära vänner från Växjö och Åkarp. Tolv personer blir vi nog sammanlagt i år. Nu återstår det att se om det finns något godis kvar i skålen på matbordet i gröna rummet, när vi vaknar imorgon...

Som smort

Att måla med linoljefärg är otroligt smart av många anledningar. En av dem är att man kan "smörja upp" ytor som man har målat tidigare med lite kokt linolja på en trasa, och vips så får man upp lystern i färgen igen. Det är ju extra bra på ytor utomhus, som oundvikligen blir matta i färgen av väder och vind. I helgen gick jag loss på pardörrarna på glasverandan, som verkligen får utstå både sol, vatten, snö och kyla. Det gick som smort (hihi!) och dörrarna blev så röda och fina igen. 

När trasan ändå var framme, passade jag också på att olja in den röda bänken på gaveln av bastustugan. Den hade verkligen tappat sin färg, men blev också som nymålad igen. Det är faktiskt olika röda nyanser på bänken och dörren. Dörrarna är målade i röd järnoxid, medan bänken är målad i engelskt röd. Den upplevda skillnaden är inte jättestor, och båda nyanserna är väldigt vackra. 

Ikväll har jag varit ute och grejat i ett par timmar, för det var så soligt och skönt. Jag klippte gräset och rensade bort ogräset från grusgången på framsidan. Så ljuvligt skönt att få vara utomhus, när man har suttit inne hela dagen. Imorgon väntar en jobbdag till, och sen tar midsommarhelgen vid. Då är jag ledig fyra dagar i rad, så lyxigt!

Lilla snigel, akta dig

Hur har ni det med sniglar i era trädgårdar i år? Peppar peppar, men här har det baske mig inte varit många. Fram till förra helgen hade vi inte sett till en enda, och efter en veckas mer eller mindre konstant regnande har jag bara träffat på tre stycken. Snäckor i olika storlekar har vi förvisso en del, men de där spanska uslingarna, som annars brukar krypa fram i mängd så här års, verkar inte riktigt ha pallat trycket för den kalla svenska vintern och supertorra våren. Eller så ligger de bara någonstans och ruvar och smider onda invasionsplaner... Men lilla snigel, akta dig. Annars tar jag dig. (Med ishacka från Biltema.)

Fast blir det snigelinvasion senare på säsongen kan jag tänka mig att hyra in några ankor över sommaren. Tänk att ha ett par sådana där roliga vita, som ser ut som de går upprätt och har korta små armar. Indisk löpanka, tror jag de heter. De lär ju vara väldigt förtjusta i sniglar. Fast de äter nog upp mycket annat i trädgården också. Att byta en marodör mot en annan är kanske inte en bra lösning. 

Uppröjt, nerklippt, bortgrävt och upphissat

Igår eftermiddag var jag ute och grejade i trädgården ett par timmar. Stundom regnade det, men vad gör väl det? Det var riktigt ljummet ute, och jag hade regnrock på mig. Jag hade som dagens beting att snygga till i rabatten till vänster på framsidan, där det både var helt igenväxt med bladmassa från överblommad spansk klockhyacint och lite nedtrampat och fult efter fasadputsningen i förra veckan. Jag röjde upp, klippte ner och grävde bort en hel del. Min plan var redan i våras att göra ett litet omtag här, när renoveringen var helt klar.

Svårast var det att fälla upp ställningen med klätterhortensian igen. Jag hade dragit upp ställningen ur jorden och fällt allt framåt inför putsningen, men nu var det minsann lite trixigt att resa allt igen. Trots att jag tog hjälp av maken var det svårt att få ner "fötterna" på ställningen i jorden så att den står stadigt. Ställningen går inte riktigt att flytta ut heller, för stammen på hortensian växer precis framför, och grenarna är helt inflätade i metallstängerna. Det slutade med att vi band rep i ställningen och hissade upp allt i upprätt läge med hjälp av en krok under takfoten. Vi får fixa det där lite bättre någon dag, men nu ligger den iallafall inte raklång i rabatten. 

Jag planterade ett litet buxbomsklot som jag redan hade hemma, och sen flyttade jag hit några självsådda stockrosor som växte i gruset på norrsidan av huset. De ser lite hängiga ut för tillfället, men vi får se om de tar sig. Pionen stod där sedan tidigare och har blivit lite decimerad i omfång under renoveringen, men några stjälkar står iallafall kvar och bidrar med blomsterfägring. Till nästa år kommer den att vara fin igen, för rötterna är oskadda. Några perenner och en konvaljbuske finns också kvar, men i övrigt blev det ganska tomt i rabatten. Stackars mig som måste åka till plantskolan, hihi! Kan jag hålla mig till rean efter midsommar, tro? 

Sommarstädat i bastustugan

I förmiddags tog vi tag i den stora sommarstädningen av bastustugan. Det var sannerligen välbehövligt, för golvet fullkomligt knastrade av skrubbsalt och inblåsta torkade löv. Vi bar ut allt löst, skrubbade lavar, dammsög, torkade av alla ytor, svabbade golv och putsade fönster. Nu är stugan redo för eventuellt övernattande sommargäster, men även våra egna bastukvällar blir garanterat angenämare. 

Vi funderar på att köpa en HEMNES-dagbädd från IKEA att ha i stugan. Det är trevligt att den har både en huvudgavel och en gavel mot väggen på långsidan, och så kan man bädda ut den till en dubbelsäng om man vill. Lådor för förvaring undertill är ju också himla bra. Den finns i både vitt, grönt och grått, fast den gröna färgen är kanske lite svår. Det blir nog kanske en grå i så fall. Det får bli ett semesterprojekt att åka till IKEA och titta. Vi har ju redan en 70-säng i stugan, så det är ingen ko på isen. 

Bild: IKEA

Vi håller en ganska spartansk stil här inne, eftersom det primära syftet är att stugan ska vara funktionsduglig vid bastubad. Det blir av förklarliga skäl både varmt, fuktigt och blött i hela stugan när vi bastar. Men det finns inbyggda ventiler, och både ett av fönstren och ytterdörren går ju att öppna, så vädringsmöjligheterna är goda. 

På innergården bakom planket är det så makalöst mysigt att sitta mellan bastubaden just nu. Paradisbusken blommar och kastar in sina grenar över planket, och hela buskaget där bakom är så lummigt och grönt. Färgerna i trädgården blir alltid så djupa och vackra när det regnar. 

Imorgon går vi in i midsommarveckan. Det känns helt overkligt, men jag vill minnas att jag kände precis likadant förra året vid den här tiden. För min del är det två arbetsveckor kvar innan semestern, men båda blir fyradagarsveckor, vilket känns lyxigt. Åtta dagar känns ju som ingenting. Jag känner redan nu hur jag börjar trappa ner mentalt, men det är ändå ganska intensiva dagar som är kvar, så man kan inte släppa efter för mycket än. Någon Sverige-match klockan 3 i natt blir det inte för mig.