Hey, hey Paula

I december köpte jag två mini-saintpaulior i vitt med vinröda stjälkar och vinröda undersidor på bladen. Så söta! Hela julen har de stått i det lilla fönstret ovanför diskbänken, där de har blommat och blommat och verkligen har förgyllt mina stunder i diskbaljan. 

Häromdagen såg jag att blommorna plötsligt börjar dra åt det ljusrosa hållet. Kanske det betyder att de håller på att blomma över? Fast å andra sidan är det mängder av nya knoppar på gång, så jag hoppas att de hänger med ett bra tag till. 

Jag hade för mig att saintpaulia helst ska vattnas underifrån, men tydligen ska man vattna dem så att jorden blir ordentligt genomvattnad. Plantorna är känsliga om "fötterna" och vill gärna vattnas med rumstempererat vatten. Efter det ska de dock helst få en chans att torka ut ordentligt, i synnerhet så här på vintern. Tydligen är de inte så glada för dragiga fönster, men det får de ju stå ut med hemma hos mig, och hittills verkar de ju gilla läget. 

Sol, skrubbsalt och soppa

Imorse hämtade jag in helgbuketten från dess nattförvaring på glasverandan. De dubbla tulpanerna ser nästan ut som näckrosor. Jag älskar den där milda gula färgen. 

Solen letat sig in i stugan hela dagen idag. Så ljuvligt! Det var jag absolut tvungen att föreviga med kameran, men jag orkade visst inte ta bort riskokaren först. Den står kvar där sedan gårdagens middag, i väntan på transport tillbaka ner till sin förvaringsplats i källaren. Känner jag oss rätt (och det får jag nog säga att jag gör), så kommer den nog bli kvar där på bordet ett tag till.

Fram emot sen eftermiddag blev det bastubad. Vi bastar ofta en vardagkväll i veckan också, men söndagsbastun är den allra bästa. Ett perfekt sätt att göra sig redo inför en ny arbetsvecka. Idag lyxade jag till det lite extra med skrubbsalt från Yasuragi, så nu luktar jag gott av jasmin och grönt te.

Till kvällsmat har maken bjudit på fransk löksoppa, gratinerad i ugn med brödtärningar och ost. Jisses, så gott! Fast jag skållade tungan lite grann, så jag måste nog äta lite glass också. Stackars mig, hihi!

Favorit i repris

Ofattbart att det redan är lördag igen. Men skönt. Maken och jag har nästintill kört en repris på förra lördagen och vandrat mellan våra standardställen här i byn. Två loppisbutiker hann vi inom, vilket resulterade i ett vattenpass i trä i behändig storlek, ett litermått i ljusgrön plast (här plastbantar vi inte...) och en mässingsljusstake formad som ett gammalt posthorn. 

På byns finaste lilla blomsteraffär köpte jag för en gångs skull en färdig bukett. Den har gräddgula dubbla tulpaner, bupleurum (kinesisk harört) och några knoppiga spireakvistar. Jag tycker det är så fint att få blommorna så här i "tidningspapper". Det känns nästan synd att ta bort det. 

Jag köpte också en gigantisk kalanchoe-planta, för den var så stor och oemotståndligt fin. På etiketten står det att den heter 'Dolly', och bara det är ju trevligt. Den är släkt med vanliga våreld/höstglöd, men är betydligt större och har ännu tjockare blad. Blommorna är ljuvligt klocklika. Jag tror att jag har haft en mindre sådan här en gång förut, för ett par år sedan eller så.

Sen gick vi inom byns förträffliga bageri och köpte mumsigt surdegsbröd med oss hem till lunch, som vi åt med skivat kokt ägg, pepparsalami och tomat. Nu har vi gjort exakt samma sak två lördagar i rad, så man kan nog kalla det för lite av en tradition, hihi!

En språknörds bekännelser

Jag har alltid varit lite av en språknörd. Till yrket är jag ju dessutom en legitimerad sådan. Länge dominerade engelskan mitt språkintresse, men när jag studerade svenska som andraspråk för fem år sedan insåg jag hur fantastiskt mitt eget modersmål är. Tänk till exempel på hur otroligt kreativt vi kan konstruera nya sammansatta ord, som genast får en självklar betydelse. Eller vad säger ni om Gretaeffekten, klimatnödläge, smygflyga och dra åt helvete-kapital, som Språkrådet presenterade på nyordslistan i slutet av 2019? 

Man törs ju knappt säga det högt, men jag älskar grammatik också. Vilka otroligt intrikata mönster det finns i det svenska språket! Bästa toalettlektyren är Sara Lövestams underhållande grammatikböcker "Grejen med substantiv och pronomen", "Grejen med verb" och "Grejen med ordföljd". Dem kan man läsa hur många gånger som helst. Fast Språkrådets bok om "Svenska skrivregler" är inte så dum den heller. För säkerhets skull har jag den i två exemplar.

I början på veckan fick jag en fantastisk present av min man: En långärmad T-shirt med texten "Grammar Police - to serve and correct". Jag invigde den på jobbet idag, och alla i min omgivning var rörande överens om att den prydde sin bärare väl. 

Språknörd, alltså. Tänk att jag till och med får betalt för att grotta ner mig i språkliga härligheter hela dagarna. Snacka om att jag har ett riktigt drömjobb! 

Vårkänsla i januari

När solen äntligen tittar fram efter en lång, mörk och regnig start på året, ja då känner man livet i sig. Idag gjorde den faktiskt det, iallafall till och från. Igår uppmättes dessutom den varmaste januaridagen på 45 år bara en bit härifrån (11,8 grader i Kristianstad), folk lägger ut bilder på snödroppar på Facebook och vi har redan nåtts av de första pollenrapporterna. 

Men samtidigt som det är ljuvligt med tidiga vår tecken, så känns det ju som upp- och nervända världen att de kommer redan nu, och betänkter man vad klimatförändringarna faktiskt beror på, så är det ju helt plötsligt inte alls glädjande längre. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men man hoppas ju nästan att vädergudarna kommer på bättre tankar...

Tulpaner på tulpanens dag

Så här på tulpanens dag njuter jag förvisso av tulpaner i vas, men mest tänker jag på alla tulpanlökar jag INTE planterade i höstas. Jag köpte nämligen inte en enda ny lök, och det får nog ändå sägas vara en ovanlighet. Inte för att jag brukar göra några välplanerade inköp, men en och annan rea-påse brukar man ju ändå komma hem med i november. Med facit i hand är jag faktiskt riktigt dålig på att få till snygga tulpanrabatter, till och med de gånger jag faktiskt anstränger mig och planerar. Hösten 2018 planterade jag iallafall riktigt många lökar i min nygrävda rabatt vid uteplatsen, men resultatet blev lika trist som på bilden här nedanför. Snacka om antiklimax...

Ett år hade jag uppenbarligen vaniljgula tulpaner i någon av rabatterna, och på bild ser de ju faktiskt riktigt trevliga ut. Något bestående intryck gjorde de nog iallafall inte i verkligheten, för jag minns inte ens i vilken rabatt jag hade dem. 

Den tulpanlökplantering som gett bäst resultat under mina 10 år som trädgårdsägare är Angelique-tulpanerna jag hade nere vid snäckdammen för 5-6 år sedan. Den sorten är ju så makalöst vacker, och det året kom blommorna upp så där tätt och fint som man vill att de ska växa. 

Men det dumma med fina tulpansorter är att de inte brukar komma igen. Iallafall inte hemma hos mig. Bara året efter hade mina fina Angelique-tulpaner förvandlats till GULA tulpaner. Hur den där färgförvandlingen går till begriper jag inte, men det händer faktiskt ganska ofta för mig. Gula tulpaner är iallafall seglivade, för de har minsann inga som helst problem med att komma tillbaka år efter år. 

Ett år satte jag flera påsar 'Queen of Night', och de var väldans fina när de kom upp. Problemet var bara en del av tulpanerna visade sig vara gula, vilket resulterade i en riktig AIK-rabatt. Maken var iallafall himla nöjd. 

Till saken hör att jag ju verkligen GILLAR tulpaner, och nog skulle jag egentligen vilja ha så där maffigt täta tulpanrabatter som jag ser i parker och trädgårdar. Men sen minns jag hur himla trist det brukar se ut i rabatterna när de vissnar, och då är jag ändå ganska nöjd att jag inte har så många. Mina allra bästa tulpaner är ändå de jag köper och sätter i vas under januari, februari och mars. Det är ju då man behöver dem. Till våren kan jag njuta av andra blommor. 

Änglar, finns dom?

Nog vill man tro på skyddsänglar. Jag vet hur jag skulle vilja att min ser ut. Som en cool dude med en världskarta målad på vingarna, en fånig liten mustasch på överläppen, stålbågade pilotglasögon, färgsprakande hawaiiskjorta och kamera på magen. Om han ser ut så, har jag nämligen redan träffat honom. Han stod och hängde utanför en av de många butikerna i The Grove at Farmers Market i Los Angeles, när maken och jag var där och hälsade på Amerika-svägerskan för några år sedan.

För ska man träffa änglar någonstans i världen, så borde det väl vara i just Los Angeles? Det hör man ju på namnet. Fast Ängelholm borde ju också funka. Jag ska spana lite extra nästa gång jag är där.