Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag började med att vi fick göra ett akut besök på en jouröppen tandläkarmottagning i Kristianstad, där maken fick dra ut en rejält inflammerad visdomstand som plågat honom i ett helt dygn. Det tog en hel timme, och det blev tre stygn i munnen när tanden väl var ute. Och därmed ändrades middagsmenyn nu ikväll från ryggbiff och rödvinssås med fin dukning i gröna rummet till pulvermos och färdiga köttbullar i mysbrallor vid TV:n. Men det var faktiskt väldigt mysigt det med. 

Den tredje deltävlingen av Melodifestivalen äger rum i Kristianstad ikväll, så det var liv och rörelse där redan på förmiddagen. Jag passade på att gå en runda på stan och spana efter kändisar medan jag väntade, men jag såg inte en enda. Å andra sidan har jag noll koll på vilka som tävlar ikväll. Är det ens några man vet vilka de är? Vi får kolla på TV ikväll. 

Mina gulliga föräldrar swishade pengar till alla hjärtans dag-blommor, så när vi kom hem svängde jag inom byns finaste lilla blomsteraffär och köpte en riktigt fin bukett med vita tulpaner och varmt rosaröda anemoner. Är den inte helt lovely, så säg?

Resten av dagen har vi varit hemma och tagit det lugnt. Fast inte mig emot, för jag älskar ju att bara gå hemma och skrota. Inatt hoppas jag att det inte bara är jag som kan sova ordentligt. 

Fredagen den trettonde

Idag är det fredagen den trettonde. Vad säger ni om det? Är ni vidskepliga och tar det extra försiktigt? Själv är jag född en fredag den trettonde. Förvisso inte i februari, men det känns nästan lite som att jag har födelsedag idag. Jag har en teori om att jag är helt immun mot all eventuell otur som det här datumet eventuellt skulle föra med sig. Om man vore vidskeplig, vill säga. 

Vi har just sett damkronorna hålla Tjeckien stången och gå till semifinal i OS-hockeyn. Det här är verkligen tjejernas olympiad hittills. Girl power! Jag ser redan fram emot längdstafetten, curlingen och skidskyttesprinten imorgon. 

Humanistmatematik och D-vitamin

Vintern håller sig kvar. Jag kan inte minnas när vi hade minusgrader och snö så många dagar i rad här nere i Skåne. Eller glömmer man lätt? Jag konstaterar iallafall att min mammakorv var en himla bra investering. Utslaget på de 12 dagar jag har ägt den och burit den är kostnaden nu nere på 37 kronor om dagen, så innan februari är slut kommer den ju praktiskt talat ha betalat av sig helt. Visst blir man glad av humanistmatematik?

Imorgon ska jag nog gå till apoteket och investera i lite D-vitamin, för det tror jag alldeles bestämt att jag behöver. "Solstrålar på burk, tack." Fast på söndag ska det visst bli riktig sol, så då får jag nog ta på mig den där mammakorven och masa mig ut.

Handgjord brödkorg och fisklukt

Vi är många som sneglar på de fina men galet dyra flätade korgarna i rotting, som har figurerat i inredningsmagasin och på namnkunniga bloggar det senaste året. Ni vet, sådana där från företag som svenska Pick a Poppy och danska Mith Cph. Men 500 spänn eller mer för en brödkorg med scalloperade kanter känns väl ändå lite väl saftigt. Förvisso kanske en handgjord sådan, men ändå. Jag brukar vara duktig på att töja på rimligheten för spontana inköp, men där går nog ändå min gräns för totalt omotiverade investeringar sett till vad man faktiskt får för pengarna. 

I dessa lägen känns det tacksamt att IKEA är så bra på att plagiera modern trenddesign. Under mitt besök i lördags hittade jag ett fullgott substitut i brödkorgen 'Smörfisk', som också är handgjord men bara kostade strax över hundralappen. Den billigare prislappen till trots är det nog iallafall den dyraste brödkorgen jag har ägt, men den är väldigt trevlig att ha stående framme i köket. Maken och jag försöker ha en brödfri period för tillfället, så den här veckan har jag avocado i den istället. 

För övrigt har jag skurat kylskåpet i omgångar tre dagar i rad. Jag tinade nämligen lax i kylen natten mellan lördag och söndag och slarvade visst med att knyta till påsen ordentligt. Det satte sina spår, om man säger så. Det är inte varje dag man står och skurar fulla syltburkar, mjukosttuber och filmjölkspaket, suck... Men nu hoppas jag att jag har lokaliserat allt utrunnet spad, så att det slutar lukta fiskfabrik i hela smatten. Annars får vi nog gå ner i tvättstugan och hämta varsin klädnypa.

Solljus, lite vårkänsla och OS-medaljer

När solljuset silade in i stugan i söndags, drabbades jag nästan av glädjefnatt. Det har ju varit så himla lite dagsljus under så lång tid. Det blev en liten promenix för att tanka D-vitamin, men det var rejält kallt ute, så större delen av dagen var jag faktiskt inomhus och grejade. Man vill ju göra vårfint där man kan nu, även om man fattar att det är bra mycket vinter kvar. Jag bytte till en grön- och vitrandig duk på matbordet i gröna rummet och pysslade om mina gröna växter lite grann. Det krävs inte mer än så för att man ska bli lycklig. 

Veckans tulpaner kommer från Lidl, men är inte mindre trevliga för det. Körsbärskvistarna hänger med för tredje veckan i rad, men mer utfyllnad än så hade jag inte att tillgå den här gången. Annars är jag ju vanligtvis väldigt glad för buketter som blir lite "rufsiga". 

Jag är fortfarande väldigt nöjd med den gröna IKEA-vasen, som blir riktigt maffig att ha mitt på bordet. Där uppe på vitrinskåpet skymtar min samling av celadongrön keramik från Upsala Ekeby, och nog flörtar det nya med det gamla. Lite grann iallafall. 

De tre skidmedaljerna idag missade jag helt, eftersom jag var "inne i en bubbla" under större delen av arbetsdagen. Tänk om det kunde vara som på 70-talet, då man fick ledigt från lektionerna när Ingemar Stenmark körde sina lopp. Jag ska nog föreslå det för vår rektor imorgon, hihi! 

Ikväll sitter jag iallafall bänkad framför curlingfinalen. Att det blir medalj där med vet vi ju redan. Det återstår bara att se vilken valör det blir. Heja Sverige!

"Besök i ett hus där tiden stått stilla"

Härförleden fick vi oväntat besök från två grannar, som bor en bit längre upp på gatan. De höll på att rensa i sina gömmor och hade hittat en utriven artikel från Norra Skånes Tidning daterad 1 mars 2007, som de ville ge oss. Den handlar nämligen om vårt hus. När artikeln skrevs, stod Solhäll obebott sedan några månader tillbaka, efter att den gamle smeden som bodde här hade dött. Han hade testamenterat både huset, allt lösöre, smedjan på andra sidan gatan och ytterligare ett proppfullt hus längre ner i backen till Hembygdsföreningen. Dagen då artikeln skrevs hade "Antikrundan"-profilerna Knut Knutson och Bo Knutsson, samt programledaren Anne Lundberg, kommit på besök till Solhäll för att ta en titt på alla antikviteter som fanns här. Vi har sett bilder från besöket tidigare, och även sekvensen som sedan kom med i ett avsnitt av "Antikrundan" på TV, men artikeln har vi inte sett förut. "Besök i ett hus där tiden stått stilla" är rubriken. Så roligt att läsa!

"Jösses. Häftigt. Helt otroligt. Reaktionerna låter inte vänta på sig när Antikrundans inspelningsteam från SVT steg in i det lilla huset. Något liknande får man sällan uppleva, inte ens som antikexpert," står det i ingressen. Och man kan ju förstå deras reaktioner, när man ser hur det faktiskt såg ut. Bilden här nedan är tagen i det som är vårt matrum idag, även kallat gröna rummet här på bloggen, och lika fullt var det i alla andra rum.

Antikexperterna kom fram till att det var jättefina saker, men kanske inte längre så efterfrågade på antikmarknaden. Det går ju trots allt mode även i antikviteter. Alla grejer såldes sedermera på en stor auktion på idrottsplatsen här i byn, sommaren 2007. Vi har fått höra att sakerna inte inbringade så mycket som Hembygdsföreningen hade hoppats på, men sett till mängden prylar så blev det nog en slant ändå. 

Och i januari 2008 såldes Solhäll, efter att ha stått osålt och obebott under en längre tid. Man kan ju undra vilka galningar som tänkte att det var en bra affär att investera i det här gamla rucklet, hihi!

Fönsterspegel och sovrumsdrömmar

Jag har tagit ner den stora inramade Manhattan-kartan i sovrummet och satt upp en gammal fönsterspegel där istället. Den sitter förvisso på samma sida som det riktiga fönstret, men den speglar dagsljuset fint ändå. Jag minns att min mor och jag letade gamla spröjsade fönsterbågar en sommar i början av 90-talet och hamnade på landet utanför Karlskrona hemma hos en gubbe, som hade hela uthuset fullt av gamla fönster. Jag skrapade färg, slipade och oljade, och lät sedan en glasmästare sätta in speglarna. Sedan dess har fönstret suttit i sovrummet i min första lägenhet i Malmö, i hallen i vår andra lägenhet i Malmö och nu senast nere i tvättstugan här på Solhäll. Nu får det alltså sitta i sovrummet, iallafall tills vidare. 

Jag är så sugen på sovrumsrenovering, för ytskikten här är verkligen sorgligt sjaviga. Vi tapetserade en fondvägg och målade resterande väggar 2008, när Solhäll var ett fritidshus. Då var vi inte så himla noga, utan ville mest fräscha upp snabbt för att ha någonstans att sova. Ett år drog vi om den utanpåliggande elen, och då blev det en del revor där väggen möter taket. Nu känns rummet mer slitet än någonsin. Jag drömmer om trätak och kanske pärlspont eller en bröstpanel kombinerad med trevlig tapet på väggen. Vi skulle dessutom behöva isolera de två ytterväggarna, för mellan tretexskivorna och putsen på utsidan finns det ingenting i nuläget. (Har vi hört den förut? The story of our house...) Däremot har kallraset från vinden upphört sedan vi isolerade där uppe, och det är ju iallafall en bra början. 

Kan vi få till en sovrumsrenovering redan 2026, tro? Fast först ska vi låta hantverkarna slutföra putsningen av gavlarna, och så får vi erkänna att vi är himla sugna på att färdigställa vinden invändigt med klädda väggar och tak. Vi får väl se i vilken ordning vi tar saker. Att det finns saker att göra är iallafall ett som är säkert. Men det är väl också tjusningen med att bo i ett gammalt hus. Man blir aldrig klar.