Andra advent

Kanske berodde det på att vi var uttröttade efter ett par dagars rejält snöskottande, kanske var det bara åldern som tog ut sin rätt. (Man är ju inte ung och lovande längre.) Både maken och jag sov iallafall ovanligt länge idag, och skönt var väl det. Sen kom vi inte på att det var andra advent förrän långt in på eftermiddagen, men då tände vi iallafall ljus nummer två. Sent, men inte mindre stämningsfullt för det.

Vi slog till på en rejäl söndagsbrunch med både smoothie, rostat bröd, stekt tomat, ägg och bacon. Vårt kök har verkligen blivit så otroligt mycket mer användarvänligt efter renoveringen. Den största vinsten (förutom diskmaskinen förstås) är den nya arbetsbänken i vinkel ut mot kortväggen, som skapar en arbetsyta vi inte hade tidigare. Nu kan vi stå i köket och greja båda två, utan att behöva gå på varandra. Kolla lutningen på golvsockeln, så förstår ni hur snett vårt hus är. Tilläggas kan att golvsockeln längst bort på långsidan är lika ojämn den, för golvet sluttar lika mycket åt det andra hållet. Folk som är ovana tycker att det känns lite som att befinna sig i lustiga huset på Gröna Lund, eller som att man är lite grann på kanelen, hihi! 

På tal om kanel. Ett av gårdagens loppisfynd har fått komma upp på hyllan ovanför arbetsbänken, nämligen den lilla vita porslinsburken märkt just "Kanel". Jag tänker att den får agera julpynt, för kanel är ju ändå lite juligt. Vi får väl se om den blir kvar här sen. Förmodligen inte, för Fröken Grön är ju som bekant lite ombytlig när det gäller loppisfynd.

Under eftermiddagen har jag klämt slutet på en dokumentärserie i fem avsnitt på SVT Play. Den heter "Utpekad" och handlar om en 17-årig high school-kille i Texas, som blir utpekad och dömd till 25 års fängelse för att ha förgripit sig sexuellt på en 4-årig pojke. Dokumentären följer den utpekade gärningsmannen och andra inblandade i realtid under fem år, och under den tiden hinner historien ta flera nya vändningar. Storyn i sig är naturligtvis dramatisk att följa, men det är också väldigt intressant att följa turerna i det amerikanska rättssystemet, som man inte riktigt förstår sig på hur det fungerar. Helt klart ett tips, om ni liksom jag är insnöade på true crime-genren.

Loppistur, eukalyptuskrans och masseffekten

Det har snöat under natten också, så det var bara att ta fram snöskyffeln igen och skotta sig ut. Idag är det 2 plusgrader, så snön är tung och slaskig. Ute längs vägen börjar det bli skitigt som attan och det ser inte så sagolikt ut längre, men inne i trädgården är det fortfarande orört, vitt och fint.  

Jag ägnade en rejäl stund åt att skotta bort snö från skåpbilen för att se om den startade överhuvudtaget, efter att ha stått orörd sedan i tisdags. Det gjorde den, och i ren glädje körde den sedan liksom av sig själv till en loppisaffär i grannbyn, hihi! Där drabbades jag av lite köpsug och slog till på en kanelburk med trälock, ett kitschigt litet rådjur i porslin och en ströare i glas, som jag tänker kan vara praktisk att ha kaffekryddor i. 

På det vita vitrinskåpet i gröna rummet har jag hängt upp en metallring med fuskeukalyptus, som jag hittade för en billig peng när jag handlade på ICA Maxi härförleden. Jag är inte jätteförtjust i att det är glitter på bladen, men det är ändå ganska diskret och inget man direkt tänker på. Min samling av grön Upsala Ekeby-keramik står kvar uppe på skåpet ett par veckor till, men kommer på sikt att ersättas av mormors tyska terracottatomtar, som har sin givna plats här uppe varje år. 

Jag brukar göra lite juligare inne i skåpet också, men än så länge har jag inte satt in något annat än mina små tändsticksfår. Som ni märker när jag en förkärlek för att ha många av samma sort på samma ställe: Många Upsala Ekeby-grejer, många tyska tomtar, många tändsticksfår. Att leta efter sådant jag redan har är till och med en av mina loppisstrategier. Det är något med masseffekten som jag gillar och som gör att det liksom inte bara ser plottrigt ut, som det ibland kan göra när man ställer en grej här och en grej där. 

Det har kommit flera decimeter snö de senaste dagarna, så lagret är så tjockt att inget av det har börjat töa bort från gräsmattan än. Imorgon ska det visst frysa på igen, så nu blir det nog skare på snön när det blöta fryser om. Jag håller faktiskt tummarna för att det vita täcket blir kvar ett tag till. Dels är det ju så vackert, dels är det rena rama ljusterapin. 

Idag ska jag nog försöka tota ihop ett par dörrkransar. Jag har fuskat och köpt två färdigklädda stommar, som jag bara tänker dekorera lite enkelt. Nu letar jag som bäst efter limpistolen, för jag tänkte fuska ännu lite mer och limma grejerna direkt på granriset. Går det så går det, och varför skulle det inte gå? Blir det fint får ni kanske se resultatet vad det lider. Blir det fult, så finns det gott om vackra kransar på andra bloggar som ni kan titta på, hihi!

Snöskottning, helgblommor och julkudde

Det snöade ännu mer inatt, så det fick bli lite snöskottning idag också. Tungt jobb, men samtidigt barnsligt roligt att få vara ute i snön och klafsa runt. Vi har en ganska lång trottoarsträcka längs vägen framför huset, men att hålla undan snön där är minsann inte så lätt, för kommunens plogbilar plogar upp världens snövallar nästan ända upp mot stängslet. Med en vanlig snöskyffel orkar man bara skotta upp en smal ränna. 

Inne i stugan står förra veckans snittamaryllis, som håller sig fin ett tag till. Den är nästan laxrosa nu när den är fullt utslagen. Kanske inte den juligaste färgen man har sett, men så är det ju faktiskt inte jul än heller. Jag tycker den är maffig. Mimosakvistarna hade torkat ganska rejält, så dem bytte jag ut senare idag mot mer silvergrön eukalyptus. Man kan aldrig få för mycket eukalyptus, if you ask me. Ibland går jag förbi och pillar lite med fingrarna, för att få med mig den goda doften en stund.

I buketten finns det också vit nerine, som är en snittblomma jag tror finns i handeln året runt. Den känns ändå lite vintrig och fin, tycker jag. Nu är blommorna fullt utslagna, men de klarar sig nog över helgen. 

Julgardinerna jag köpte på Rusta har inte kommit upp än, för jag måste klippa av dem och fålla om dem först. Däremot har jag strukit kuddfodralet och satt på det på en av kuddarna i kökssoffan, och det blev fint. Kanske blir det för mycket med gardiner i samma tyg, men jag ska prova innan jag bestämmer mig. De nuvarande gardinerna är ju helvita, så de funkar ju över jul också om man vill. 

Tack moster K, för årets första julkort! Det är en fin tradition att ditt kort alltid är först. Nu blir det fredagsmys för hela slanten. Happy Friday, allihopa everybody!

TGIT!

"TGIT!" ropar jag som så många torsdagar förr. Ja, thank God it's Thursday, alltså. Min nya fredag sedan fyra månader tillbaka, och jag tycker fortfarande att det känns så himla lyxigt.

Vad den här helgen bär med sig återstår att se. Det hänger lite på vädret, skulle jag säga. Man är ju inte riktigt sugen på att köra några längre rundor i det vinterväglag som råder just nu. Fast att "bara" gå hemma och drälla är ju aldrig något problem för mig. Snarare tvärtom, faktiskt. Jag längtar ofta hem innan jag ens har backat ut från uppfarten, hihi!

Vintervit värld

Vi vaknade till samma vintervita värld som vi somnade till. Ja, ännu lite vitare, faktiskt. Termometern i sovrumsfönstret visade på -11,8 grader och det var så här härligt torrt och krispigt som vi skåningar oftast bara drömmer om att det ska vara i december. För december är det ju faktiskt nu, och man undrar ju om det kan börja bättre. 

Jag öppnade den spännande kartongen, som tomten var här och lämnade igår. Den innehöll en hel adventskalender med småpaket att öppna varje dag. Så fin! Det finns ingen gräns för hur kreativ min hemliga tomte är, och inte för min tacksamhet heller för den delen. Tomten känner mig uppenbarligen mycket väl, för det första paketet innehöll en smaskig godisklubba. Den smakade mums, kan jag lova.

Redan igår eftermiddag planerade jag om alla inbokade fysiska möten på jobbet för att kunna arbeta hemifrån idag. Jag har suttit i köket och jobbat hela dagen, och det har faktiskt varit riktigt skönt att inte behöva ge sig ut på vägarna. Förmodligen riktigt klokt också, för framemot lunch drog det in ett nytt rejält snöoväder över "Glesbygd", som fortfarande pågår nu under kvällen. 

Strömmen försvann en stund under eftermiddagen, men gudskelov kom den tillbaka ganska snabbt igen. Däremot är det lite si och så med TV-uppkopplingen. Ibland har vi mottagning, ibland inte. (I skrivande stund inte.) Och tydligen är det så att hela byn är utan vatten, för att det är en stor vattenläcka någonstans som de inte verkar hitta var det är. För en gångs skull känns det extra tryggt med egen brunn.

Imorgon har jag saker inplanerade som jag inte kan lösa hemifrån, så då får jag se till att pulsa ut på uppfarten på morgonen och gräva fram bilen. Eftersom den är vit försvann den i en driva nästan direkt, hihi! Jag får ställa klockan och gå upp lite tidigare, så att jag både har gott om tid att både gräva och att köra. 

Vit tjock vadd och hemligt paket

Med tanke på gårdagens inlägg kan man ju nästan tro att vädergudarna läser Fröken Gröns Blogg och ville spela mig ett spratt, för OJ vad vi har fått snö idag! Mängder, mängder, mängder. Tog det tid att köra till jobbet igår, så tog det ännu längre tid idag. Fast snigelfart är ju att rekommendera när man har noll sikt genom framrutan på morgonen, och när vägarna är mer eller mindre oplogade ända in på eftermiddagen, efter en hel dags snöande. Tur att man har kört den där vägen tusen gånger tidigare, så att man hittar iallafall. Jag kom hem lagom till blå timmen och hittade Solhäll inbäddat i ett lager vit tjock bomullsvadd. Så sagolikt vackert ändå. Nu skulle man ha de där längdskidorna man inte har sett till sedan 1980, hihi!

Maken kom hem medan det fortfarande var dagsljus för att skotta snö. Han hittade mystiska fotspår i snön, som ledde runt hörnet till trappan på baksidan. Där låg det ett paket till Fröken Grön, med största sannolikhet levererat av samma hemliga adventstomte som har varit här på besök de senaste åren. Tack snälla tomten, vad du är gullig mot mig! Jag kikar i kartongen imorgon, när det är första december. Det får jag väl?

Nu ska jag gå och tända lite värmeljus och kika ut i det vackra vita mörkret. Alldeles säkert jobbar jag hemifrån imorgon, för det ska komma in ännu mer snö över Skåne under förmiddagen, och jag tar det säkra för det osäkra och håller mig hemma. En stolle mindre att hålla koll på ute på vintervägarna är nog bara bra, hihi!

Brrrrr...

Nu har vi faktiskt yttepyttelite pudervitt på backen, och med skånska mått mätt börjar det bli riktigt kallt ute. När termometern visar på minus fyra grader här nere, så motsvarar det alldeles säkert minus 24 grader längre norröver. Om inte mer, hehe! Vi skåningar (ja, efter 30 år här räknar jag mig faktiskt nästan som en sådan) är verkligen inte alls bra på det där med att frysa. Vi blir gnälliga som attan och vill mest av allt bara krypa ner under en filt och försvinna. Inte är vi bra på att köra bil i vinterväglag och halka heller. Det tar lååång tid att köra till jobbet på morgonen, så man får börja tidigare än vanligt om man ska komma fram i hyfsad tid. Fast det är ju ändå himla bra att folk tar det lugnt i trafiken. 

Annars grunnar jag mest på att jag borde sätta tajmers på mina advensstakar, så att det lyser lite välkomnande i fönstren när man kommer hem i eftermiddagsmörkret. Frågan är bara var jag har lagt dem. Säkert på något fiffigt ställe...