En väldans trevlig perenn

Jag har sagt det många gånger förr och jag säger det igen: Kärleksört är en väldans trevlig perenn. Den är vacker, den är torktålig, den lockar till sig bin och fjärilar, och den blommar som bäst när mycket annat i trädgården har gett upp. Dessutom kommer den i flera olika storlekar, varianter och färger. 

I det nya stenpartiet (a.k.a diskbråcksrabatten) planterade jag fyra olika sorters kärleksört under sommaren. Den längst bak är resultatet av två plantor från ett annat ställe i trädgården, som jag helt sonika grävde upp och delade. Det blev hur bra som helst. Många perenner mår onekligen väldigt bra av att bli delade. Längst fram i mitten har jag satt två plantor med variegerade blad och fluffiga ljusrosa blommor, som blir ljusare och fluffigare ju längre tiden går. 

Till vänster satte jag två plantor med purpurfärgade blad och mörkt ceriserosa blommor. Sorten (som jag har tappat namnet på) är nästan too much, men samtidigt superläcker. Längst till höger satte jag ett jättestort exemplar av en mer traditionell sort, och den är jag nog mest förtjust i av alla. 

Bladsaften från kärleksört har historiskt använts som ett svalkande naturligt plåster för brännsår, skavsår och insektstick. Det latinska namnet på kärleksörtsläktet är 'Hylotelephium telephium', och Carl von Linné valde namnet efter kung Telefos i grekisk mytologi, som lär ha använt kärleksört för att lindra sina sårskador. Tänka sig. Det får jag prova nästa gång jag blir stucken av en geting eller bränner mig på strykjärnet. 

Förkylningstider

Det är förkylningstider lite varstans. Maken snörvlar under ett täcke i soffan, och jag är också lite rosslig. Fast jag känner mig inte sjuk, så jag hade ändå tänkt gå på kören ikväll för att åtminstone nynna med lite grann i stämträningen. Övningen blev dock inställd på grund av att körledaren också är krasslig. Men det är väl den tiden på året. Man får bunkra upp med näsdukar och halstabletter och hålla ut, helt enkelt. 

Så nu har jag en hel måndagkväll till övers. Vad ska man hitta på då då? Det är mest bara skräp på TV, så jag ska nog försöka komma igång med en ny bok istället. Jag har upptäckt bibliotekets Biblio-app, där man kan lyssna på böcker helt gratis. Himla bra, ju. Vad är jag sugen på att läsa just nu? "Klara och solen" av Kazuo Ishiguro, kanske? Den kommer ju som film snart. Eller kanske en intressant biografi? Jag ska nog botanisera lite grann innan jag bestämmer mig.

På span efter åtta stolar

"Äpplet"-stolarna som vi har runt matbordet har hängt med oss i 18 år, och de har förmodligen hängt med hemma hos andra människor i ett par årtionden före det. Jag gillar stilen på dem, men det är ett faktum att de började bli väldigt rangliga redan för flera år sedan. Några av dem så till dem mildra grad att det känns oroväckande att ha gäster sittande på dem. Man vill ju inte att folk ska hamna på golvet... Sedan mitt Marketplace-fyndade matbord kom på plats i våras skulle vi dessutom behöva två stolar till. Så vad göra? Satsa på att hitta två "Äpplet"-stolar till och fortsätta leva med vingliga stolar eller försöka hitta åtta andra stolar?

Jag skriver ofta in "åtta stolar" som sökord på Marketplace, och det finns faktiskt en del att välja på, men inget som har fallit oss i smaken hittills. Ibland drömmer jag om att investera i riktiga "Lilla Åland"-stolar, som är en svensk designikon från 1940-talet. Min svärmor har sådana i sitt kök, och de är både vackra, tidlösa, stabila och sittvänliga. De finns i många jättefina varianter färgmässigt, både trärena och målade, bland annat i en färg som heter olivgrön. Fast då får jag nog råna en bank först, hihi! 

Ett budgetalternativ är ju i så fall att man köper åtta udda stolar och målar om dem i en enhetlig färg. Det lutar nog åt det. Jag får leta vidare, helt enkelt.

Rönnbär, bukett och schack

Dagens enda utanför-huset-aktivitet blev en runda ner till vårt lilla centrum för att handla. Utanför byns finaste lilla blomsteraffär står världens finaste rönn, som är full av bär nu. Enligt den gamla bondepraktikan förebådar många rönnbär på hösten en sträng vinter med både kyla och snö. Kan det vara så, tro?

Jag passade på att slinka in på blomsteraffären och hämta upp födelsedagsbukett nummer tre. Den här gången blev det en fin höstblandning med bland annat krysantemum, lejongap, rosa rips och rödbladiga kvistar som jag tror är perukbuske. 

Buketten har också mörkröda "tuggummikulor", som jag tycker är så himla fina. Jag är dock osäker på namnet. Är det hypericum, kanske?

Jag tog en liten eftermiddagssiesta i fåtöljen och halkade in av en slump på dokumentären "Untold: Chess Mates" när jag scrollade på Netflix. Jag kan verkligen ingenting om schack, men det var onekligen en väldigt intressant historia om den unga amerikanska spelaren Hans Niemann, som anklagades för att ha fuskat på ett ganska anmärkningsvärt sätt i en match mot världsmästaren Magnus Carlsen för ett par år sedan. Niemann är verkligen en fascinerande person; en udda och skränig fågel i den annars ganska lågmälda schackvärlden. Han framställs som schackvärldens bad guy, men man kommer på sig själv med att nästan heja på honom ändå. Det var en underhållande timme, får jag säga. 

Lagom rafflande fredagkväll

Så var det fredag igen. Maken och jag insåg att vi inte har gjort speciellt mycket den senaste månaden, så vi hoppade in i bilen och körde till Kristianstad efter jobbet. Det blev 45 minuters shopping och sedan smarrig helgbuffé på Rosegarden. Sen var vi mätta och trötta och åkte tillbaka hem till vårt lilla hus i "Glesbygd". I skrivande stund är klockan 19:41, och jag är tillbakalutad i min sköna fåtölj igen. Jag har tänt ett nyköpt doftljus i badrummet och njuter i fulla drag av att bara vara hemma. En alldeles lagom rafflande fredagkväll för mig, både med och utan diskbråck. 

Nu väntar förhoppningsvis ännu en lugn helg bakom hörnet. Jag känner att min rygg sakta men säkert börjar bli bättre, men jag känner också att den allra bästa medicinen är att vila så mycket det bara går och inte boka in så mycket på fritiden. Nästa vecka är det dags för jobbets årliga tur till Bokmässan i Göteborg, men de planerna har jag helt lagt på is. Det är förvisso trist att missa en av årets trevligaste händelser, men jag kommer igen nästa år. 

Träljusstakar från återbruk

Min arbetsplats delar bakgård med en återbruksbutik, och med jämna mellanrum slinker jag och kollegorna in där för en titt på kafferasten på torsdagseftermiddagarna. Butiken drivs som en daglig LSS-verksamhet, och man kombinerar återbruk med meningsfull sysselsättning och gemenskap för de 28 personerna som arbetar där. Intäkterna från försäljningen går tillbaka till verksamheten och deltagarna, bland annat i form av roliga aktiviteter som bowling, julbord och utflykter. Ett fint projekt som man gärna stöttar, plus att de alltid har ett riktigt bra utbud av loppisgrejer. En win-win situation, helt enkelt. 

Jag loppisshoppar ofta efter devisen "köp det du redan har så blir det en samling". Idag fyndade jag två olika sorters träljusstakar för 5 kronor styck, som nu får ackompanjera de andra träljusstakarna jag redan hade hemma. Jag använder dem oftast en och en eller två och två, men det är ju ändå rätt maffigt att ställa alla i grupp på ett och samma ställe. Förvisso olika i färg och form, men ändå på samma trätema. 

För övrigt börjar det bli tomt i min ljuslåda, så jag ska nog ta och bunkra upp lite ljus inför hösten. Gärna färgade, om jag hittar några fina sådana. Fast vanliga antikvita ljus är egentligen det allra finaste. Det ena behöver ju dock inte utesluta det andra, för man kan ju varva lite grann mellan alternativen. 

Älgsafari

På jobbet ska min verksamhet slås ihop med en annan verksamhet i samma förvaltning, så våra respektive chefer hade planerat in en slags team buildning-aktivitet för oss på eftermiddagen idag. Vi visste inte vad vi skulle göra, men hade fått reda på att vi skulle vara klädda för att vara utomhus. Det visade sig att vi skulle på älgsafari i Markaryd. Jubel! Vi åkte runt i den 15 hektar stora inhägnade parken i ett litet gult turisttåg med världens härligaste guide, som berättade om älgarna i parken och lät oss mata dem med långa sälgkvistar. Det märktes att de var vana vid människor, för flera av dem kom fram till tåget för att låta sig matas och klappas. Att klappa en älg kändes verkligen speciellt. Några av dem var riktigt stora och ståtliga, men sötast av dem alla var utan tvekan årskalven Petronella. 

På ett ställe gick det en hord stöddiga bisonoxar, som också kom fram till tåget och ville bli matade. De var faktiskt lite läskiga, och guiden uppmanade oss alla att inte röra dem, för de var  uppenbarligen inte lika snälla som älgarna. Jag blev slickad på benet av en lila bisontunga genom gallret på sidan av tåget. Just den upplevelsen tror jag att jag hade kunnat klara mig utan, hihi! 

Att hålla djur i fångenskap kan man verkligen ha kluvna känslor inför. Upplevelsen var säkert inte lika trevlig för djuren som för oss, men att få komma dem så nära var verkligen speciellt. Det kändes nästan lite som att besöka Jurassic Park, om ni förstår hur jag menar. Hela anläggningen kändes också väldigt välskött, så jag vill tro att djuren trots allt har det bra här. Jag vill gärna åka hit fler gånger. Nästa gång ska jag ta med mig en riktig kamera.