I denna ljuva sommartid

Man känner hur semestern nalkas. I varenda fiber av sin kropp känner man det. Förvisso är den fortfarande tre veckor bort för min del, men ändå. Jag är så redo för ledighet. Vill mest bara vara hemma och pyssla. Möjligtvis åka på en och annan dagsutflykt. Vara uppe sent på kvällarna. Ligga och dra mig länge på morgnarna. Äta vattenmelon med örtkrydda varma dagar. Slippa planera tiden. Skrota runt i min trädgård. Inte behöva bry mig det minsta om hur jag ser ut. Titta på fotbolls-VM. Bara vara. Allt det där längtar jag efter.

Ikväll hade vi sommaravslutning med kören, och det förstärker ju känslan av sommarlov. Jag ska försöka jobba fyradagarsveckor de tre veckor som är kvar, så att man liksom mjuklandar i semestern när den väl kommer. Och så att man faktiskt hinner med att stanna upp och njuta lite grann av tiden som redan är. Denna ljuva sommartid.

Söndagssysslor i trädgården

Jag visste att det skulle börja regna framåt lunch idag, så jag tog mig ur sängen i hyfsad rimlig tid och hoppade i trädgårdskläderna för att klippa gräset. Det började mycket riktigt duggregna medan jag höll på, men det var varmt och skönt ute, så jag slutförde klippningen utan att knota. Doften av varmt regn och nyklippt gräs måste vara livets godaste. 

Eftersom vi ska bättra på den färgade putsen på framsidan också, grejade jag lite i rabatterna på framsidan så att hantverkarna kommer åt fasaden. Jag knöt in rosorna och fällde fram ställningarna med klätterhortensia på sidorna av glasverandan så gott det gick. Sekatören fick gå loss på några av grenarna baktill. Med lite assistans av någon som drar lite grann åt sidan, så ska det nog gå att komma åt både husväggen och de putsade väggrutorna nedanför fönstren på glasverandan. Våra hantverkare är både luttrade och jätteförsiktiga. Det märks inte minst på hur de har jobbat när de satte upp byggställningen. Ingenting i planteringarna blir det minsta lilla förstört. Så jobbar riktiga proffs. 

Några av de avklippta grenarna från klätterhortensian tog jag in och satte i det gröna kruset. Gratis grönska inomhus tackar man inte nej till.  

Jag hittade ett ledigt klätterstöd, som stod undanställt och bortglömt. Tidigare agerade det stöd åt den galna vildrosen på framsidan, som jag klippte ner helt i samband med att byggställningar skulle komma på plats i höstas. (För övrigt samma ros som jag har bundit in till höger på den första bilden.) Jag kom på att jag kunde använda det till en av klematisarna  jag köpte på Jem&Fix härförleden, och jag hittade en lagom tom plats för det i nyplanteringen i hörnet nedanför uteplatsen. I den här änden av planteringen är det iallafall sol delar av dagen, så där kan den nog trivas bra. 

Jag hade ju tre klematisar att välja mellan, och funderade ett litet tag innan jag bestämde mig för att ta 'Montana Rubens', som är en bergsklematis med lagom iögonfallande blommor. Jag tror det passar bäst med en lagom svulstig blomma här, där jag vill försöka hålla en lite naturligare känsla. Klematisar vill ju ha svalt längst ner vid rothalsen, så det är bra att det växer andra perenner framför som skuggar lite. Jag vet att man ska beskära nyplanterad klematis ganska rejält, men det har jag inte gjort än. 

Nu regnar det lite lätt igen. Jag är inne och dricker kaffe, men jag hinner nog ut en liten runda till, innan det är dags för söndagsbastubadet. Det sistnämnda är världens bästa söndagstradition för skitiga trädgårdstanter, hihi!

Fågelperspektiv

Nu när det är byggställningar på huset, får man ju passa på att klättra lite och spana in trädgården från ovan. Inte för att det har regnat massor, men de senaste dagens småskurar har ändå gjort sitt för grönskan. Allt känns så otroligt lummigt nu. Gräset har inte blivit klippt på 14 dagar, men det är först de senaste dagarna som det har dragit iväg på höjden. Jag plockade bort krukorna som jag hade ställt vid sidan av uteplatsen, och det blev roliga "prickar" i gräset. Som en soltatuering.

Doften i trädgården från alla buskar som blommar just nu är helt fantastisk. Jag kan inte minnas att både syrenerna, snöbollsbuskarna och paradisbuskarna har blommat så galet mycket som de gör nu. Och samtidigt, dessutom. 

Jag passade på att fotografera de nya plåtdetaljerna på skorstenen. Plåtslagaren har liksom klippt kanterna som eldslågor som slår upp på teglet, och det ser så himla läckert ut. Från marken syns det inte lika bra, om man inte står en bra bit ifrån med kikare, och det gör man ju inte. 

Idag har det varit marknad i byn. Jag gick en liten runda på förmiddagen, men var hemma lika snabbt igen. Det var inte mycket att ha, men jag köpte iallafall med mig tre obligatoriska godisremmar, som jag sedan snaskade i mig under eftermiddagen. Sura smaker, så klart. 

På bilden här ovanför framgår det med tydlighet var problemområdet med tråkig gräsmatta är. Där vill jag gräva bort grässvålen och göra en rabatt av istället. Det tror jag alldeles bestämt blir ett projekt framöver. Om inte annat måste jag ju ha någonstans att plantera allt jag alldeles säkert kommer hem med från rean på Oppmanna plantskola efter midsommar, hihi!

Pioner och regn

Mina pioner i planteringarna runt uteplatsen blir rejälare och frodigare för varje år som går. Knopparna är som läckra lollipops och väntar på att slå ut vilken dag som helst. Sex plantor kommer att leverera en blomning som blir helt galen. Vilken dröm. Två andra pioner på framsidan av huset har nästan blommat över, men de står varmare och mer skyddade och slår därför alltid ut mycket tidigare än de andra. 

Vi har fått några rejäla regnskurar de tre senaste dagarna, och det känns verkligen att trädgården girigt suger i sig de livgivande dropparna. Det doftar så gott ute. Nu blir det fint väder imorgon igen, men regnet ser ut att återvända redan på söndag. Det känns befriande, för det började kännas en smula oroligt att allt skulle torka bort redan innan midsommar. Man minns ju hur det var sommaren 2018, och det vill man inte uppleva igen. 

Ludwig Späth 2.0

Min flerstammiga syren med det makalöst osmidiga namnet 'Andenken an Ludwig Späth' har klarat vintern bra. Jag planterade den i början av juni 2025, och även om den fortfarande är väldigt spinkig och kort i rocken, så blommar den iallafall fint. Och oj, så gott blommorna doftar. Jag längtar tills den lilla busken blir ett knotigt flerstammigt träd, fast det lär ju dröja några år. Men den som väntar på något gott...

Idag har byggställningarna kommit upp på gavlarna, och fönstren på norrsidan är redan inplastade. Det ser ut som tjock dimma när man tittar ut, och imorgon lär det bli likadant på södersidan. Fast den här gången handlar det ju inte om så många dagar, så vi står ut utan att knota. Jag är så lycklig över att detta blir gjort innan semestern. Förhoppningsvis kan vi stoltsera med ett nyputsat hus och nyputsade fönster till midsommar. 

På lördag sammanfaller nationaldagen med en av årets två traditionella marknadsdagar här hemma i byn, så vi tänker nog mest hålla oss i krokarna. Det ska bli fint väder på lördag, så lite trädgårdshäng ska det nog också kunna bli. Jag har en del krukor som ska planteras, och sen finns det ju alltid andra saker att påta och plocka med. Det blir mysigt. 

Here we go again

Imorse ringde muraren och meddelade att de ska börja sätta upp byggställningar på gavlarna imorgon, och när vi kom hem efter jobbet var ställningarna levererade. Nu går vi alltså in i den sista fasen av den stora renoveringen av Solhäll, som började i höstas med takbyte, isolering av vind, byte av vindsfönster, nedtagning av eternit och putsning av gavelspetsarna. Det som är kvar nu är att spruta på finputsen, som blir samma ädelputs som den vi redan har på huset. Eftersom det är 18 år sedan vi putsade om huset, har vi kommit överens med muraren om att spruta om hela fasaden. Dels finns det en del fläckar och skavanker som vi vill få bort, dels är det ju bra om hela huset får samma nyans. 

Imorgon åker alltså ställningarna upp, och sen ska en del partier täckas med plast innan putsen kan sprutas på. Har vi tur blir allt klart i nästa vecka. Och sedan går vi i mål med hela det stora renoveringsprojektet. Hurra, vad bra! 

Snöbollar i juni

Någon gång i vår trädgårds historia gjorde någon det geniala draget att plantera två snöbollsbuskar. Kanske var det rentav två olika Solhäll-ägare, men idag har båda buskarna växt upp till höga träd. Och nu när de blommar, kan jag nästan inte tänka mig något mer underbart. 

 

Det ståtligaste exemplaret står snett bakom uteplatsen på husets södersida. Den busken var ganska risig och spretig när vi tog över huset, så vi klippte ner den rejält och lät kronan börja om. Nu är den rund och fin och alldeles översållad med vita bollar, precis som man vill att den ska vara. 

Exemplar nummer två står på sidan ner mot bastustugan. Den är inte lika fristående som den andra, utan står lite inklämd i ett buskage med en galen forsythia som närmsta granne. Ibland är det svårt att se var den ena slutar och den andra börjar, men nu när snöbollsbusken blommar råder det ingen tvekan om vad som är vad. (Det var det i och för sig inte när forsythian blommade heller, hihi!)

Ikväll var jag ute och knipsade av några grenar för att ta in och sätta i vas. Nu får jag njuta av härligheten både inomhus och utomhus. 

Imorgon och dagarna som följer finns det chans på regn, och både jag och min trädgård håller tummarna för att det verkligen blir så, för det behövs verkligen. Men inte för hårda skyfall, så att snöbollarna smälter.