Magstarkt

För många år sedan loppade jag en gammal gjutjärnsskylt med texten "Bakspänning - vidrör ej". Den har flyttat runt på flera olika ställen här hemma, men tänk om man skulle göra slag i saken och sätta upp den inne på toaletten? Vore inte det hysteriskt roligt, så säg? Fast det kanske är lite väl magstarkt...

På tal om magstarkt. Behöver jag ens säga att min absolut roligaste film genom tiderna är "Bridesmaids"? Inget får mig att skratta som den, speciellt inte scenen där den stackars blivande bruden provar brudklänningar och upplever de akuta konsekvenserna av matförgiftning. Film blir inte bättre än så, hihi!

Bara bada bastu

Vi bastade igår, precis som vi gör alla söndagar. Det är en ljuvlig rutin på alla sätt och vis. Renande för både kropp och själ. Ett fint slut på en vecka och en väldigt bra start på en ny. Ibland lyxar vi till det och bastar mitt i veckan också. Det är verkligen livskvalitet. Vedeldad bastu i all ära, men för oss funkar det bäst med en bastu där man bara kan trycka på en knapp. Vi har gjort det enkelt för oss och har en liten bastu med ett eluppvärmt bastuaggregat. Ingen startsträcka, inget förarbete och inte speciellt lång väntetid innan det är varmt. Det ska inte kännas som ett projekt att basta. Det ska bara vara vilsamt och njutbart, och det är det. 

Idag minns vi nästan inte hur det var innan bastustugan fanns, trots att den bara har stått där sedan försommaren 2018. Under mindre än åtta år, alltså. Ni som följde bloggen då minns säkert hur det var under byggperioden. Det som började som planer på enklast möjliga byggsats i trä resulterade i en hel gäststuga i murblock. 

Mellan bilderna skiljer det sju år (den nedre är tagen sommaren 2025), och nog får man säga att det har hänt en del under den perioden. Inte minst när det gäller trädgården runtomkring. Vilket roligt projekt det har varit, och jisses vad tid och arbetskraft det har tagit. Och inte är det klart heller. Men Rom byggdes ju som bekant inte på en dag. 

Livet utan bastu är svårt att tänka sig. Där inne i värmen finns inga måsten. Musklerna slappnar av, tankarna lättar ankar och när man kliver ut efteråt känner man sig nästan lite "nyputsad" både på insidan och utsidan. Lite mer levande än innan. "Ljuvligt," sa Bull.

Bookbeat x 2

Sedan flera år tillbaka har jag ett stående nyårslöfte: Att läsa minst 12 böcker under året. Både fysiska böcker och ljudböcker räknas numera, så jag mjukstartade året med att lyssna på två dokumentära romaner på BookBeat. 

Den första var "Min dotter och mordet i Vetlanda" av Görgen Hellman, som är pappa till en av tjejerna som åtalades för det uppmärksammade mordet på Tove i Vetlanda 2022. Jag såg en intervju med honom på Carina Berg och tänkte att jag ville lyssna på boken. Utan att lägga några värderingar i skuld- och oskuldfrågan var det ett väldigt intressant perspektiv att få veta hur det kan vara för de nära anhöriga till någon som blir åtalad. Det var lite som att lyssna på ett extra långt avsnitt av "P3 Dokumentär", och jag lärde mig mycket om hur en häktnings- och domstolsprocess går till i Sverige.

Bok nummer två blev också en dokumentärroman: "Bortom all kontroll - Marius Borg Høiby och skandalen som skakade Norge" av Kjersti Kvam. Här får man följa hur tre journalister på den norska skvallertidningen Se og Hør nystar upp historien som leder fram till det i nuläget pågående åtalet på 30 punkter mot kronprinsessan Mette Marits son Marius. Det är en berättelse om gränslöst beteende från en ung människa som ser sig själv som orörbar och en omgivning och ett rättssystem som står vid sidan av och låter det hända, redo att sopa saker och ting under mattan. Frågan som ställs är varför ingen satte stopp mycket tidigare, och det kan man verkligen undra. Frågeställningen är onekligen intressant, men boken var stundtals lite långtråkig. 

Så här på februaris första dag har jag alltså redan avverkat två böcker, och det känns ju som en bra start. Nu är jag dock sugen på lite mer skönlitterär läsning, och gärna i vanlig pappersbokform. Jag har flera spännande böcker som ligger i bokhyllan och lockar, så vi får väl se vad bok nummer tre kan tänkas bli. 

En tur till civilisationen

Imorse när jag kom upp för att hämta mitt morgonkaffe badade hela köket i sol. Så ljuvligt! Det var verkligen inte igår. Det blåste dock som attan ute, så någon promenadlängtan drabbades jag inte av. Jag tog min kopp och återvände en stund till sängen istället. Det gör jag å andra sidan varje lördag. 

Sen tänkte jag att det ändå vore trevligt med en liten tur till civilisationen, så jag tog mig en runda till  C4 Shopping i Kristianstad. Jag behövde fylla på både det ena och det andra både i sminkväskan och badrumsskåpet, och där finns allt man behöver samlat på ett och samma ställe. Jag passade också på att bunkra saltskrubb till bastun på Rituals, och sen slog jag till på en chokladbrun "mammakorv" som var nedsatt med 50%. Den blir varm och skön i den skånska snålblåsten. Jag passade på att handla mat och tulpaner på CityGross innan hemfärd. Kvistarna i förra veckans bukett får hänga med en vecka till. 

Ikväll gör vi som alla (?) andra och tittar på Mello. Om sanningen ska fram är vi inte superengagerade, men vi slötittar iallafall lite. Man kan ju alltid bläddra i en tidning och slöscrolla lite samtidigt. Och äta dipp och grönsaksstavar, mums!

Körsbärsblom och snö i sidled

För ett par veckor sedan satte jag ett knippe körsbärskvistar i vatten i mitt gröna krus i hallen, och nu har knopparna slagit ut. Utomhus kommer det ju att dröja flera månader än, men inomhus blev det verkligen omedelbar vårkänsla. I södra Japan börjar sakura-säsogen redan i januari, så lite på riktigt är det ju ändå. Vore det inte en dröm att uppleva den japanska körsbärsblomningen på plats någon gång i livet? Men det tycker väl miljontals andra människor också, så man kanske ändå gör bäst i att hålla sig därifrån på våren. 

Jag hade hemmakontor fram till strax efter klockan 15, men den flexade jag ut och tog helg. Maken handlade på vägen hem från jobbet, så jag har faktiskt inte varit utanför dörren på hela dagen. Det har blåst och yrt snö i sidled, så jag är faktiskt glad att jag slapp gå ut. 

Ikväll tittar vi på finalen av "På spåret" och kanske något avnitt av andra säsongen av "A Thousand Blows" på Disney+. Vad som händer eller inte händer imorgon återstår att se. Känner jag inte en liten aning loppissug komma krypande? Eller kanske sug efter en liten sväng till Kristianstad? Eller kanske en kombination av dem båda? Det är verkligen rafflande dagar jag bjudet på här på bloggen, hihi! To be continued...

Att gå i ide för en stund

December var en intensiv månad både arbetsmässigt och socialt, så i januari har jag medvetet försökt planera in så lite aktiviteter som möjligt. Det är skönt att få rejält med egentid hemma om kvällar och helger. Tid både att fixa småprojekt och att vila hjärnan lite grann. Göra IQ-befriade grejer som att ligga i soffan och klämma alla tre avsnitten av Take That-dokumentären på Netflix i ett enda svep eller att lyssna på Alex&Sigge-poddar från 2018. Det är lite som att unna sig att gå i mentalt ide för en stund, och det är himla skönt. 

Imorgon väntar hemmakontor, och efter det ännu en oplanerad helg. Den sista i januari. Orkar jag bli mer aktiv i februari, tro? Nja... Det vågar jag inte lova. 

En tamarind och några nya ord

En av de nya krukväxter som har hittat hem till Solhäll under januari är en liten tamarind. Det är egentligen ett träd, vars frukter pressas och bland annat används till HP-sås, Worcestershiresås och som smaksättare i pad thai. Spännade! Fast nu köpte jag den inte av några kulinariska anledningar, utan för att jag tyckte den var så himla fin. Bladverket är så skirt och fint. Bladen är pinnata, vilket betyder att varje blad består av många små bladpar längs en mittnerv. Kul med nya ord. 

Det står på etiketten att plantan kan bli ett 20 meter högt träd med åren, men det tror jag nog inte att jag förväntar mig. Som planta lär den ändå vara hyfsat lättskött. Den tycker om att få dagsljus minst 6-8 timmar per dag och jämn bevattning, och det ska jag nog kunna ombesörja. En rolig egenskap är att den "stänger" sina blad på kvällen. Det gör den som skydd mot vätskeförlust och kyla, och ute i det fria är det också ett försvar mot växtätande insekter och djur. Det är ett naturligt beteende som kallas nyktiasti. Se där, ett nytt ord till. 

"Syrligt," sa räven om tamarinden. 

En annan sak som gör tamarinden speciell, är att den är den enda arten i sitt släkte. Monotypisk heter det. Oj! Triss i nya ord. Visst är det härligt att man kan lära sig något nytt varje dag?