Vidgade vyer

Idag kan man säga att jag har vidgat mina vyer. Sett tillvaron ur ett annat perspektiv. För första gången på en månad har jag bytt fåtölj. Det var nämligen bättre läsljus att sitta med fönstret i ryggen. Dessutom är det ju bra att fördela slitaget lite grann, hihi! Här har jag iallafall suttit och bläddrat i gamla inrednings- och trädgårdstidningar stora delar av dagen. Vilsamt på alla sätt och vis. 

Det känns fint med september, för nu är "Babel" och "Cyklopernas land" tillbaka på TV på söndagar. Ett bra sätt att knyta ihop helgsäcken och lägga sig i startgroparna för en ny arbetsvecka. 

Marknadsdag och torkad hortensia

Marknadsdagen här hemma i byn har bjudit på både regn, sol och hårda vindar. Ja, så blåsigt att valstugetältet som maken bemannade uppe på marknadsplatsen blåste sönder. Se där, gaffatejpen kom till användning igen. Vi hade inte ens hunnit lägga undan den sedan lagningen av den gamla kranen i badrummet. Själv tog jag mig bara en kort runda på marknaden. Precis som vi misstänkte redan igår var det ganska få knallar som dök upp. Jag var nog inte där längre än i en kvart, tror jag. Jag gick dit, köpte godisremmar och gick hem. That's it.

 

Jag räddade en hortensia innan förrförra veckans bukett åkte i soptunnan. Jag klippte av stjälken kort och stoppade ner blomman i en soppskål på hyllan ute i smatten. Något vatten brydde jag mig inte om att hälla i, för jag tänker att den nog kan bli fin även som torkad. Jag är fortfarande väldigt förtjust i hur den här lilla hörnan bakom kylskåpet blev efter min mini-makeover för ganska exakt ett år sedan. Det fungerar som ett litet miniskafferi/förråd för sådant som är bra att ha tillhands. I tråget och skålen (som råkar vara tomma idag) brukar vi förvara lök och grönsaker, i glasburkarna finns värmeljus och tändstickor, de gröna burkarna på översta hyllan huserar diskmaskintabletter och lyktljus och i det gamla trämåttet kan man plocka stearinljus i förbifarten. 

Helgerna med diskbråck är inte direkt rafflande, men jag är lycklig över att jag trots allt kan sitta ganska bekvämt. Köpet av nya fåtöljer kom verkligen lägligt. Nu har jag klippt upp alla godisstänger från marknaden i bitar och mumsar som bäst framför någon gammal repris av "Jills veranda" på SVT1. Inte så dumt, ändå. 

Byte av blandare och bukett

Fredagen har både bjudit på byte av blandare och byte av bukett. Buketten hämtade jag på byns finaste lilla blomsteraffär efter jobbet, och den består av varmt höstfärgade dahlior och ett vackert prydnadsgräs. Dahliorna är odlade hemma på floristfröken F:s gård, där hon har en helt magisk blomsteråker. Mina egna dahlior har varit ovanligt klena i år, så jag njuter extra mycket av min fina bukett. Jag var sugen på en färgklick, och det blev det ju verkligen också. 

Den nya blandaren kom på plats redan vid lunchtid, och det var ju inte direkt något tidskrävande jobb för VVS:aren. När han ändå var här passade jag på att låta honom titta på tänkbara lösningar att fixa en utkastare på utsidan av huset, för det har vi inte nu. Vi kopplar istället på vattenslangen på kranen i tvättstugan, och det är onekligen ganska opraktiskt, i synnerhet de gånger då man bara vill fylla en vattenkanna. Vi har vatten från egen brunn, men är uppkopplade på det kommunala avloppet, så det är också himla dumt att vi får betala avloppskostnad för vattnet vi vattnar med. Lösningen är att dra en vattenledning ut som inte passerar vattenmätaren. Det får bli ett projekt för en annan dag. Kanske väntar vi till våren, för nu behöver man ju inte vattna så mycket mer i år.

Imorgon är det årets andra (och sista) marknadsdag här hemma i byn, fast det ska regna hela dagen, så det återstår att se hur många knallar som hittar hit. Det brukar vara lite si och så med det, när vädret inte är bra. Fast jag förstår dem, för jag tänker nog också hålla mig hemma. 

Sista natten med solrosor och gaffatejp

Solrosorna från i lördags har stått sig sig hyfsat fina under hela veckan, men till helgen är det nog absolut läge att byta ut dem. Jag upptäckte just ett pudrigt gult lager på mina glasögon, som jag hade lagt tillfälligt på bordet under blommorna, och det regnar även ner kronblad om man så mycket som petar på krukan. Underbart är kort, men det var himla trevligt så länge det varade. Att köpa nya blommor är ju ändå inte det minsta ledsamt. Är det nu det är dags att slå till på en stor bollkryss att sätta på trappan? Till skillnad från många andra tycker jag faktiskt att de är riktigt trevliga. 

Imorgon förmiddag kommer det en VVS-kille hit och monterar den nya blandaren på handfatet i badrummet. Det där kan man säkert göra själv egentligen, men i nuläget betalar vi gärna för att slippa krångla. Blandaren finns redan hemma. Den hämtade vi ut på posten redan i förra veckan. Det blir en nästan likadan kran som tidigare, fast av ett annat märke. Konstigt hur snabbt man vänjer sig vid gaffatejp ändå. Jag kommer kanske till och med att sakna den, hihi!

Håll grytan kokande

Efter en lång sommar med ganska ensidig matlagning är jag sugen på att prova lite nya recept och lägga lite mer tid i köket. Göra långkok och goda grytor, iallafall på helgerna. Jag har redan lagt mig i startgroparna genom att investera i en ny fin gjutjärnsgryta med emaljerad insida. Grön, så klart. Inte helt olik färgen på våra köksluckor. Den kommer från Hemtex, och jag passade på nu när de har 40% på ett köp. Nu gäller det bara att hålla grytan kokande i höst. Tror ni jag klarar det?

För övrigt var jag hos fysioterapeuten idag och fick mina misstankar om diskbråck bekräftade. Priset för en stenig rabatt, en nymålad lada och lite andra semesterprojekt. Man är visst inte ung och stark längre...

"Yesteryear"

Böcker som blir snackisar tar jag mig alltid an med en nypa salt. Då blir man inte besviken, och det händer relativt ofta att man faktiskt blir positivt överraskad. En av de här årets mest omtalade böcker är "Yesteryear" av den amerikanska författaren Caro Claire Burke. Det är en bok som är svår att placera genremässigt. På ett sätt är den populärkulturell, på ett annat sätt en dystopisk skildring över vår samtid, och på ytterligare ett sätt något av en modern skräckhistoria. En sak är iallafall säker. Feelgood är den inte. Snarare feelbad. Huvudperson i boken är Natalie Heller Mills, kristen tradwife och influencer, som plötsligt en dag vaknar upp i den verklighet som nybyggarhustru på 1800-talet hon lajvar och glorifierar i sina välproducerade och hårt redigerade inlägg på Instagram i nutid. Växelvis får läsaren följa Natalie i både nutidsvärlden och dåtidsvärlden. Premissen är kul, men Natalie själv är allt annat än kul. Hon är narcissistisk och fullständigt empatilös, så till den milda grad att hon är oförmögen att älska sina egna barn. Dem har hon snarare skaffat som rekvisita för att kunna måla upp en bild av det perfekta föräldraskapet för sina miljontals följare. 

Det tog ett tag för mig att komma in i den här romanen. Efter den första fjärdedelen var jag nära att ge upp, och hade jag läst den i bokform är jag faktiskt inte säker på att jag hade orkat fortsätta. Men den utmärkta inläsningen av Ella Schartner gjorde att jag successivt drogs in i Natalies nät, och plötsligt var jag fast. Jag kände att jag var tvungen att veta var i allsin dar berättelsen skulle landa. Lite som att bevittna en bilolycka och inte kunna sluta titta. Och nog blir det ett skruvat slut på en skruvad bok. Att sätta ord på läsupplevelsen är svårt. Jag vet inte om "positivt överraskad" är rätt sätt att beskriva känslan, för jag vet fortfarande inte riktigt om jag gillar den här boken. Men den har iallafall inte lämnat mig oberörd. Att möta Natalie Heller Mills var lite som att möta Patrick Bateman i "American Psycho" på 90-talet. Hon har definitivt satt sina spår.

Lagom höstigt pynt

Eftersom jag handlade pumpor i lördags, passade jag på att snygga till lite på utebordet på eftermiddagen samma dag. 'Millon Bells'-petuniorna som stod där tidigare hade gjort sitt, så jag tömde krukan och planterade ljung i den istället. Jag känner att jag inte riktigt är redo för de mer höstfärgade ljungvarianterna än, så den här gulgröna färgen blir en bra övergång mellan årstiderna. 

Pumporna jag köpte har inte heller höstsprakande färger, utan väldigt sobra toner i grönt och vitt. Lite mesigt kanske, men orange känns lite för mycket Halloween för att funka så här tidigt. Det får vänta ett par månader till. 

På andra sidan krukan står betonghuvudet jag köpte hos Lollo i Knislinge tidigare i sommar, i sällskap av två rostfärgade betongpumpor från förrförra årets besök på Bäckaskogs trädgårdsdag. Det blev förresten ingen tur dit för mig igår på grund av ryggont och regn, men jag hoppas att evenemanget går av stapeln nästa år igen, för det är alltid särdeles trevligt. 

Nu blev ju inte direkt några större utsvävningar i pyntväg, men lite lagom höstigt iallafall. Och trevligt att åtminstone ha det lite fint på en plats där vi går förbi flera gånger om dagen, oavsett väder. Nu känner jag mig redo att välkomna september imorgon.