Same same, but different

"Vad tycker du om vårt nya tak?" frågade maken en av grannens tonåringar, som gick förbi ute på trottoaren. "Tja, det ser typ likadant ut som det gjorde förut," blev svaret. Hihi, det gör det ju faktiskt. Och det var ju precis det som var poängen. Vi ville absolut inte förvandla Solhäll till något vi inte kände igen, utan har försökt bevara så mycket som möjligt av det ursprungliga intrycket, fast med förbättrad standard. Same same, but different. liksom. Nu när stuprören är på plats, känns det som hemma igen. 

Hittills har vi mest lagt fritiden på att greja inomhus på vinden, men det behövs lite rejälare finstädning utomhus också. Rabatterna är fortfarande ganska skräpiga, grusgången behöver snyggas till och gräsmattan på framsidan behöver lagas med ny jord lite här och där. Fast det där är inte så många timmars arbete, så det stressar oss inte så mycket. Det blir nog tid till det också, vad det lider. 

Islandströja

Jag har alltid drömt om att äga en riktig islandströja. Ni vet en sådan där tjock handstickad variant med vackert traditionellt mönster och jordnära färger, som man kan ha resten av livet. Jag har kikat lite på sådana både på Tradera och på diverse nätshoppar, men sen har jag alltid tänkt att förr eller senare kanske jag faktiskt kommer till Island och kan köpa en på plats. Och precis så blev det, med ett undantag: Den är inte handgjord. 

I Reykjavik fanns det massvis med affärer som sålde islandströjor, men de som var handgjorda av namngivna isländska stickerskor fanns i princip bara i ett par enstaka hantverksbutiker. De kostade runt 5000 kronor eller mer... Förvisso väl värt vartenda öre med tanke på hantverket, men för 5000 kronor får man ju tänka sig för två gånger. Min slutsats blev helt enkelt att de var för hårda och stickiga, och att risken var alldeles för stor att den inte skulle bli använd så mycket på grund av det. Så jag kompromissade och slog till på en tröja från det isländska outdoors-märket Icewear istället. Den är maskinstickad, men fortfarande av 100% ull, tillverkad på Island och av superfin kvalitet. Framförallt är den bekväm. Och GRÖN! (Ni trodde väl inget annat, hihi!)

Så nu kan man ju säga att jag äger en nästan riktig islandströja. En tjock stickad variant med vackert mönster och jordnära färger, som man kan ha resten av livet. Jag har redan använt den flera gånger under hösten. Den är mjuk och gosig och jättebekväm. Dessutom är den en fin souvenir från en väldigt minnesvärd resa. 

Quick fix

Man gillar ju en quick fix, eller hur? Efter att ha sprungit upp och ner för vindstrappan med grejer mest hela dagen idag, så insåg jag hur vidrigt ful vindsdörren var på insidan. Flammig och smutsig och allmänt sunkig. Det är ju sådant man inte har brytt sig så mycket om tidigare, eftersom man inte direkt har haft så frekventa ärenden upp på vinden. Men nu vill jag att allt ska vara fräscht och fint. Utsidan på dörren var sedan tidigare målad med linoljefärg i nyansen Degebergagrön, precis som garderobsdörren intill och dörrarna till källaren och städskåpet i hallen på baksidan. Ja, panelen ute i smatten med för den delen. Jag hade en skvätt kvar i en burk, och vips så bestämde jag mig för att måla om dörren invändigt.

Det går ju faktiskt utmärkt att rolla på linoljefärg, så jag hällde upp en skvätt i ett litet tråg och skred till verket. Det tog cirka 6-7 minuter och sen var det klart. Glödlampsljus på foto gör ingen människa glad, men nog ser man skillnaden? När färgen torkar mognar den och blir lite lugnare grön. Vi trivs himla bra med den här nyansen på de andra ställena i huset. Något lager till får det bli om en dag eller två. 

Som ni ser stoppade jag tråget i en plastpåse för att kunna återanvända det. Att man kan göra så har jag faktiskt aldrig tänkt på förut, men jag såg ett Instagraminlägg härförleden där det var en tjej som gjorde så. Det fiffigaste är att man bara kan vända påsen ut och in och sticka ett litet hål i ett hörn och hälla tillbaka färgen som blir över i burken. Mycket smart. 

Vinterfint

Vi tog oss en tur till IKEA i Älmhult idag för att spana in taklampor och lite tänkbara förvaringslösningar till vinden. Jag passade naturligtvis på att spana in årets julkollektion, som heter VINTERFINT. (Ja, mest stora bokstäver. Det är ju något av IKEA:s signum.) Där fanns bland mycket annat fina snittamaryllisar i siden, som såg riktigt trovärdiga ut. Jag slog till på tre stycken att ha som ett stående inslag hela december. Sätter man dem i ett krus med lite riktig eukalyptus eller tallris, så kommer ingen människa se att de är fake. Några egna bilder har jag naturligtvis inte hunnit ta en, så jag lånar helt sonika bilderna till dagens inlägg från IKEA:s hemsida. 

I en av de stylade miljöerna hängde det en superfin liten rottingkrona i design av formgivaren Synnöve Mork. Den var smyckad med hängande juldekorationer och lite grönska, och det såg så väldigt trevligt ut, så jag köpte en. Jag tänker att den kan bli himla fin att hänga över matbordet i gröna rummet till jul. Först hade jag planer på att hitta en smidesring för ljus att hänga där, men vi har ju så himla lågt i tak att det kändes både riskabelt och opraktiskt. Den här lilla kronan är nog mer lagom dimensionerad för vårt lilla hus. Den är fin som den är, men jag ska nog dekorera den lite grann. Fast det där hängande röda äpplet i mitten ska jag nog ta bort, för det tycker jag inte var så fint. 

Vackert julrödrandiga pappersservetter slank det också ner i kundvagnen. Jag köpte ju nyligen fina linneservetter att ha på julaftonsdukningen, men pappersservetter kan man ju ha alla andra dagar i december. Ni kan ju gissa om jag köpte värmeljus också. 

Det fanns mycket annat som var jättefint, som jag inte köpte. Jag hade absolut kunna tänka mig den fina bomullsduken i off-white med en röd rand, men det var nog fler än jag som tyckte att den både var fin och himla prisvärd, för den var tyvärr helt slut på varuhuset i Älmhult. 

Den gröna krukan var också himla fin, men Fröken Grön har ju redan två miljoner gröna krukor i olika utföranden och storlekar hemma, så hon var ståndaktig nog och avstod. 

Finast i hela kollektionen tyckte jag nästan att den röda träljusstaken var, fast någon sådan köpte jag inte heller. Jag har ju som bekant en hel ljusstaksgarderob hemma... 

Det fanns också trevligt julporslin i vitt med en enkel röd rand, som jag klämde lite på men som också fick stå kvar på hyllan. Finast var de rejäla muggarna med polkagrisrandigt öra. Jag ångrar mig nästan lite nu, när jag ser dem på bilden... Jag får kanske skicka tillbaka maken någon dag. Han jobbar i Älmhult och kan nog mutas med en varmkorv eller två, hihi!

"Klädförvaring och lampor då?" undrar ni säkert nu. Well, vi köpte två nätta skenor med fem små riktbara spottar, som kommer att funka fint som takbelysning. De går att sätta upp på en av takreglarna så som det är nu, och de kommer även att funka fint den dagen vi ordnar till ett riktigt innertak. Vi kikade både på klädstänger och små garderober, men suger nog på den karamellen ett tag till. Vi börjar med att sätta tillbaka klädställningarna vi redan har, så får vi se om det blir något annat sen. Det ska vi göra redan idag, men först blir det eftermiddagskaffe. Trevlig lördag på er!

Ofriserad och lättroad

Idag blev det hemmakontor fram till 14-snåret. Jag hade egentligen en tid hos frissan vid 15, men den blev inställd på grund av sjukdom. Det var den andra tiden i rad som blev inställd, för jag skulle egentligen ha klippt mig redan före Islandsresan. Man kan lugnt säga att jag börjar bli lurvig nu, fast jag har ju alltid håret uppsatt, så det märks kanske inte så farligt mycket. Eftersom jag plötsligt fick tid över till annat, så passade jag på att ta fram slipmusen och slipa ner spackelkanterna på träräcket på vinden. Sen drog jag på ett nytt lager silikatfärg på murstocken, så nu är iallafall den helt klar. 

Och nu är det alltså helg igen. Imorgon eller på söndag kör vi kanske en tur till IKEA för att titta på takbelysning och någon slags klädförvaring. I planen ingår också att börja bära tillbaka lådor upp på vinden, så att vi kan återerövra gröna rummet och använda det som vanligt igen. Det behövs dock en rejäl städning där inne först, för där finns hörn och golvytor som vi inte har kommit åt med dammsugaren på evigheter. Jag är lite koko, för jag går igång på sådana städprojekt. Belöningen kommer när jag får lägga på en ren duk och sätta färska blommor i en vas på bordet. En sådan målbild kan ge mig energi till näsatn vad som helst. Man är lättroad...

Årets second hand-julklapp

Idag annonserade Myrorna årets second hand-julklapp: Ljusstakar. Redan på morgonen fick jag ett SMS av min mor, som konstaterade att jag ligger 15 år före min tid. För loppisfyndade ljusstakar är ju absolut något av min paradgren. Jag kommer ju hem med loppisfyndade ljusstakar i tid och otid. Ska vi ta oss en titt på vad jag har fyndat bara under det senaste året?

Ja, det blev ju onekligen en ganska diger skörd. Och betänker man att varje ytterligare år bakåt i tiden har alstrat ungefär samma mängd, så kan nu ju förstå hur mitt lager ser ut. Fast jag använder ju faktiskt inte alla samtidigt, utan byter ut lite efter årstid. Jag inser nu att jag borde skaffa mig ett stort skåp bara för alla mina ljusstakar. Tänk så fint att kunna överblicka hela samlingen på ett och samma ställe. Lite som att ha en "ljusstaksgarderob". Kan man få in en sådan på vinden, tro? Ja, varför skulle man inte kunna det. Jag ska bara komma på en plan att smyga in en utan att maken märker något, hihi!

Stuprör på plats

Sedan byggställningarna försvann runt huset har det mesta varit klart utvändigt, med undantag för stuprören. Det var tydligen något i beställningen som inte hade kommit som det skulle, så under ett par veckor har vi haft de gamla hängrännorna ståendes på lut som lite provisoriska vattenavledare. Idag åtgärdades detta äntligen, så nu fungerar allt som det ska. För att inte tala om hur mycket trevligare det ser ut. Något bildbevis kan jag dock inte bjuda på, för det var redan becksvart ute när jag kom hem från jobbet. Jag får dokumentera lite i helgen, när jag är hemma och kan fotografera i dagsljus. Eller så får jag väl investera i en infraröd kamera, hihi!

Murbruket på gavlarna har ljusnat ännu mer sedan bilden här ovanför togs. Till nästa sommar kommer det att vara putsat med samma ädelputs från Finja som nederdelen av huset. Det är ju egentligen först då som renoveringen går helt i mål, men vi är supernöjda som det är redan nu. Det är så obeskrivligt skönt att ett nytt tak är på plats och att den gräsligt fula eterniten är borta. För att inte tala om att vi kan se fram emot en vinter utan värme som läcker ut från vinden och snöras från taket som förstör hängrännorna. Bring it on, Kung Bore! Vi är redo.