Ny vy under äppelträdet

Jag hittade en gammal bild från hösten 2022 (den här nedanför), som visar att det gamla äppelträdet på baksidan levererade rejält med äpplen det året. Trädet hänger med år efter år, trots att vi är urusla på att beskära det, och trots att det blir lite mer murket och lite mer snett för varje år som går. Det händer också att någon gren stryker med då och då i höststormarna. I år är det inte alls lika mycket frukt att ta hand om. Kanske frös blommorna i maj, eller så vilar sig trädet i år. Klen skörd blir det iallafall.

Jag tog en ny bild från samma vy i söndags och kan konstatera att det ser ganska annorlunda ut där nu efter sommarens rabattgrävning. I flera år har jag ju gått och grunnat på om jag inte borde gräva bort grässvålen där mellan stammarna, för det har både varit dålig kvalitet på gräsmattan och meckigt att komma åt med gräsklipparen just där. I sommar gjorde jag äntligen slag i saken. Jag är himla nöjd med resultatet (om man bortser ifrån det där diskbråcket...), och det har verkligen blivit bra mycket lättare att klippa gräset. Eller snarare att slippa klippa.

Jag tog några av de få fallfrukterna som fanns och trädde upp dem på smidespinnen som står i rundeln framför köksträdgården. Det blev en liten höstinstallation, i brist på annat att pynta med. Nästan lika kreativt som äppeltavlan på Kiviks musteri, minus en sisådär 34.997 äpplen, hihi!

Ikväll tittar jag på "Renoveringsdrömmar" på TV och käkar Ben&Jerry's-glass, som jag inhandlade på rea i mataffären tidigare ikväll. Jag slog till på en påse svenska äpplen också. Höjden av onsdagslycka. 

Rosenskära och tomma krukor

Jag frösådde rosenskära direkt i några pallkragar på försommaren, och även om det kom upp små plantor ganska snart, så har de tagit gott om tid på sig att producera blommor. Det beror säkert på den långvariga torkan under, och att jag var riktigt dålig på att vattna med regelbundenhet. Det torkade ut rejält i jorden mellan omgångarna, och det främjade väl inte direkt blomningen. De sista två månaderna har plantorna fått sköta sig helt på egen hand, och de har blivit helt vildvuxna. Nu så här i slutet av september blommar de som bäst, och i helgen passade jag på att klippa ett rejält fång att ta med mig in. Kanske inte de ståtligaste blommorna man har sett, men charmigt ändå på något vis. Rufsigt och vackert. 

Efter söndagens kruktömning ser det lite tomt och tråkigt ut på flera ställen runt huset. Jag vill verkligen inte ha en massa grejer att hålla reda på, men jag ska nog iallafall införskaffa lite höstfägring att sätta på kökstrappen och vid glasverandan. Det får kanske bli till helgen. Om jag orkar, ska jag nog även ta mig en sväng till IKEA i Älmhult i helgen. Jag har nämligen hört ryktas att julavdelningen öppnade den 25 september, så nu gäller det att hålla sig framme innan godbitarna tar slut. Kanske säljer de lite höstblommor också, om jag har tur. 

Det är makalöst så snabbt det blir mörkt om kvällarna numera. För att inte tala om hur mörkt det fortfarande är på morgonen, när väckarklockan ringer. Men nu får man iallafall tända mängder av värmeljus. Se där, ännu en anledning att göra sig ärende till IKEA.

Rosa Bandet 2026

Jag är uppväxt på 70-talet och fullkomligt jublade när jag såg designen på årets Rosa Bandet. Det är nämligen som en mjuk rosa snuttefilt dekorerat med den lilla rosa elefanten från tidernas bästa barnprogram "Fem myror är fler än fyra elefanter". Är det inte helt bedårande, så säg? Kanske rentav den finaste designen någonsin. Både maken och jag tog oss raskt till affären i lördags för att införskaffa varsitt exemplar. 

Bakom designen av både elefanten och bandet ligger illustratören och allkonstnären Owe Gustafson (f. 1940). I en intervju på Cancerfondens hemsida säger han så här: "Tankarna gick först mot ett hjärtformat ankare, för att slutligen landa i min rosa elefant, med snabeln formad som ett hjärta. Elefanter står bland annat för vishet och styrka, även moderskärlek, och det tyckte jag passade bra." Fler rosa elefanter och mer information om Rosa Bandet hittar ni på Cancerfondens hemsida. 

Nu är det slut, tut tut tut tut tut tut tut tut tut tut tut tut tut tut tuuut...

Utomhustid

När vi vaknade imorse visade termomentern på 2,8 grader. Nu närmar sig helt klart höstens första nattfrost. Men sen värmde solen upp luften, och efter ett par timmar var det 17-18 grader varmt ute. En riktigt skön höstdag. Vi var ute i trädgården i ett par timmar. Maken klippte gräs och häcken ut mot gatan, och jag kom med glada tillrop. Tro't om ni vill, men jag och min rygg tog det faktiskt väldigt lugnt. Jag känner att diskbråcket är på bättringsvägen (fattas bara annat efter så många veckor), men jag är fortfarande begränsad i vad jag kan göra med armarna, och jag vill verkligen inte ställa till det för mig igen. 

Trädgården är aldrig så prydlig och jag är aldrig så lycklig som precis efter en gräsklippning. Men gräset har verkligen inte behövt klippas många gånger den här sommaren. Jag kan nästan ens minnas när det blev gjort senast. Den långvariga torkan stoppade upp tillväxten helt, och den har inte riktigt kommit igång förrän nu under september. Var det sista klippningen för i år, tro? Fast här i Skåne brukar man behöva klippa gräset långt in i oktober-november, om vädret fortsätter att hålla sig milt.

Min enda insats idag var att räfsa ihop några enstaka kvistar från ligusterhäcken och att plocka bort lite vissna krukodlade sommarblommor. Nu gapar krukorna vid verandan tomma, men jag ska nog skaffa lite ljung och stoppa ner i dem. Det är ju trevligt att åtminstone ha det lite fint här på framsidan. 

Det var himla skönt att få lite utomhustid idag. Jag har mest suttit i en fåtölj och häckat på min lediga tid i augusti och september, och nu börjar jag längta efter något annat. Framöver behöver dahliaknölarna komma in på vinterförvaring, och en del krukor och pynt som inte är frosttåliga behöver ställas in i ladan. Men vi får väl ta lite då och då. Jag brukar ju ändå inte vara supersnabb med det där, och det händer ganska ofta att grejer blir kvar ute hela vintern. Det är ju liksom inte lika roligt att plocka in som att plocka ut...

Finbesök och filmer

Framåt lunch kom vår 18-åriga guddotter farandes med bussen för att hänga med oss gamlingar i "Glesbygd". Mycket trevligt. Jag fick en underbar blombukett, som nu pryder sin plats på matbordet i gröna rummet. Den är verkligen som gjord för mig, både färgmässigt och formmässigt. Så här avplockat har matbordet för övrigt inte varit sedan midsommar, hihi! Maken har haft det både som arbetsbord och valkampanjkontor de sista månaderna, men nu är alla högar bortstädade. Tack för det. 

Efter lunch häckade vi i röda rummet hela eftermiddagen. Det blev chips, godis, fika och hela två olika filmer om Ted Kaczynski, mer känd som Unabombaren. Vi började med att se slutet på "Ted K", som jag började titta på redan igår kväll, och när vi ändå var varma i kläderna klämde vi den nya filmen "Unabomber" på Netflix. Filmerna kompletterade varandra väldigt bra, eftersom de visade helt olika perspektiv av historien (som ju tyvärr är sann), men jag gillade "Ted K" bäst. Den kräver förvisso att tittaren har en del förförståelse, för annars kan den nog upplevas som lite fragmentarisk och märklig, men jag gillade verkligen det annorlunda och lite långsamma berättargreppet. Sharlto Copleys prestation i huvudrollen är dessutom beundransvärd.

Nu tar vi lördagkväll i stugan. Imorgon blir det 18 grader och sol, så då ska vi vara ute och greja med en del saker i trädgården. Jag pekar och maken utför. Trist för mig som inte kan göra så mycket, men jag ska iallafall satsa på att få lite höstsol på näsan och frisk luft i lungorna. Det blir fint, det. 

Bågar, bågar, bågar

Det är alltså nya vardagsglasögon jag ska skaffa mig. Då borde man kanske satsa på något neutralt och klassiskt, som passar i alla sammanhang och med alla ens kläder. Fast lite kul vill jag nog ändå att det ska vara. I smyg drömmer jag om den där härligt galna kulturtant-looken. Eller varför inte Dame Edna, hihi! Fast så modig är jag nog inte än. Bågarna jag lånade hem igår är hyfsat modesta, men vissa av dem har ändå en liten twist, antingen i form eller färg. 

Men jisses, så svårt det är. Ena stunden tycker jag mest om ett par, andra stunden om ett helt annat. I nuläget lutar jag faktiskt åt de orangea, som är par nummer två uppifrån på den första bilden. They brighten up my day, och de är riktigt snygga på. Neutralt och klassiskt? Ingen minns en fegis. 

Glasögonbågar och lite annat

Någon Bokmässa blev det alltså inte för mig idag. Det hade min rygg helt enkelt inte pallat. På jobbet var det onekligen ganska ensamt, men jag muntrade upp mig med att hämta take-away-thaimat till lunch och sedan med att låna hem två lådor glasögonbågar från den lokala optikern. Dem ska jag prova i lugn och ro i helgen och se om jag kanske slår till på något par. Jag var på synundersökning redan i maj och skaffade roliga terminalglasögon (de på bilden) då, men jag behöver vanliga glasögon också. Jag kunde inte bestämma mig då, så nu gör jag ett nytt försök. Kanske visar jag några på bild imorgon. 

För övrigt är det exakt tre månader till julafton idag. Nu törs man kanske hoppas på julmust i affärerna snart, hihi!