Småbord igen

Med sommarvärmen igår kom också lusten att börja sommarpynta på riktigt. På hörnan vid källartrappan står en gammal träpall med höga ben, som får tjäna som bord. Det blir en lagom stor avställningsyta för några krukor. Ser ni förresten vilken underbart ojämn stengrund huset är byggt på? Nästan det charmigaste med hela huset! De fina murade "knutarna" gjordes när huset putsades om sommaren 2008; ytterligare en detalj som jag älskar med vårt hus. 

I korgen växer en rosa rosenskära, som förhoppningsvis kommer att täcka det fula "elskåpet" om ett par veckor. Den har sällskap av en rosa krysantemum och någon luden silvrig grej, som jag inte minns vad den heter. Den gamla skåpsluckan bidrar inte med något annat än att den utgör en fin bakgrund mot den tomma väggen. 

På södersidan finns det en liten plattsatt yta, där det tidigare stod en bänk. Den där bänken (som är ommålad hundra gånger och inte alls var gjord för utomhusbruk) brakade sönder och samman igår, så nu ställde jag dit mitt loppisfyndade symaskinsunderrede istället. Ovanpå det får ett gammalt bakbord agera bordsskiva. Grusnejlika och ännu en rosenskära står här så länge, och så några övervintrade krukor med lavendel och hortensia från växthuset. Undertill står någon slags stenpartiväxt, som har övervintrat ute och ser lite lagom ledsen ut. Men den blommar fint!

Hur många småbord med pryttlar på kan man ha runt ett litet hus, egentligen? Många uppenbarligen. Iallafall om ni frågar Fröken Grön.  Hon har TRE stycken, hihi!

Kortärmat, krukplantering och ful sprayfärg

Vi har haft en riktigt lovely försommardag i "Glesbygd" idag, med kortärmstemperaturer och ljumma vindar. Jag tog en tidig sväng in till Kristianstad på förmiddagen för lite trädgårdsrelaterad shopping. Från lunch har jag sedan varit ute och grejat ända fram till kvällskvisten. Skottkärran har fått agera planteringsbord idag.

På ett av lågprisbyggvaruhusen köpte jag ett helt gäng vanliga billiga 12-liters murarhinkar, som jag sedan borrade några dräneringshål i botten på när jag kom hem. Nu har mina dahliaknölar från Zetas äntligen kommit i jorden. Några av dem hade börjat gro direkt i påsen, så jag hoppas att de sätter fart på en gång. Hinkarna kan jag sätta i lövkorgar sen, eller kanske i någon av mina större zinkbaljor.

Jag avverkade säsongens första besök på Solhaga Trädgårdscenter. Minst hälften av alla villaägare i hela nordöstra Skåne hade kommit på samma idé, haha! Men det var ganska väntat, för utbudet på sommarblommor är fantastiskt där. Jag kom hem med både det ena och det andra. Ingen sommar utan rosa kaskadpelargoner! Den högsmala zinkbaljan är den mindre i ett set om två, som jag köpte på Affari Outlet tidigare i år. Det blir nog fint när pelargonerna väller över kanten, så småningom.

I den större baljan väntar tre små buskar syrénhortensia 'Wim's Red' på utplantering på lämpligare ställe i trädgården. De får stora blommor i cremevitt, som sedan övergår till rosa, som sedan övergår till vinrött i slutet av säsongen. Det låter ju makalöst läckert! Det vinröda grenverket är vackert i sig, och dessutom lär blommorna dofta honung. 

Jätteverbena i zinkhink blir en favorit i repris från förra året, fast då hade jag tre stycken. (Jag hittade  jättestora plantor på rea för 25 kronor styck i juli.)  En chokladblomma får bo i betongkrukan, som jag nog borde ha skurat först. Fast alggrönt är ju också grönt, hihi!

Plåtkrukorna på fot blev väldigt solblekta förra året. Den tidigare rostbruna nyansen förvandlades till en odefinierbar beige nyans, vilket verkligen var fult. Jag rotade bland färgburkarna i källaren och hittade en sprayburk med en ljust ärggrön färg. Det blev verkligen inte speciellt mycket snyggare, haha! Jag får nog hitta på något annat framöver. Matt svart sprayfärg brukar ju funka på allt. 

Sen småfixade jag på några ställen till, men det får jag visa en annan dag. Nu kallar duschen, och sen vill min trötta rygg att jag ska lägga mig tidigt och läsa. Så får det bli. 

Gräsklippartrubbel, jordgubbar och bordsfix

Lördagen började med ett besök på byns lokala gräsklipparverkstad, eftersom styrstången har brutits av nere i fästet på vänster sida. (Jag är så brutal när jag klipper gräs, hehe!) Vi får väl se om det går att laga. Desto trevligare blev det sen, när svärmor och Amerika-svägerskan dök upp på brunch. De hade årets första svenska jordgubbar med sig, och de smakade mera, kan jag meddela.

När vi hade vinkat av våra gäster på eftermiddagen, hängde jag i trädgården ett par timmar. Jag tänkte piffa till utebordet på uppfarten med mina nya blommor, men stod helt plötsligt med en färgskrapa i handen och skrapade bort den flagnande färgen på brädorna som utgör bordsskivan. Två av dem var helt ruttna och föll mer eller mindre sönder, men jag rotade fram några gamla brädor ur ladan och ersatte dem. De stämde inte alls på bredden, och den ena av dem var dessutom lite för tjock, men ett loppisbord för 70 kronor behöver man ju inte vara så himla noga med. 

Brädorna var egentligen lite småfuktiga efter gårdagens myckna regnande, men Fröken Jag-Kan-Aldrig-Vänta gav sig ändå på att måla. Den ljusgråa färgen, som jag hittade i en gammal burk i källaren, var ju faktiskt vattenbaserad, så jag tänkte att det nog inte spelade så himla stor roll. Efter en timme i den ljumma eftermiddagsbrisen hade färgen faktiskt torkat. Underredet målade jag inte om, men det ser rätt OK ut ändå. 

Så fort färgen var torr, pyntade jag på momangen. Jag var iallafall lite småduktig och satte små möbeltassar undertill på alla fat, så att de nymålade brädorna inte blir rostfärgade på en gång. Det ärggröna gamla stallfönstret får bestämma färgskalan på krukor och fat, och även krattorna är ju föredömligt färgkoordinerade. 

Den här sortens karamellrosa krysantemum är ju lika fin som zinnia!

Alla plåtkrukor har jag köpt för inga pengar alls på Affari Outlet i Osby (numera inrymt i den bakre delen av Fröjd) och allt annat är "skrot" från mitt rekvisitaförråd i ladan. Grön mossa och två små "granar" har hängt med ända sedan advent och får vara med ett tag till. I den tunga fyrkantiga lerkrukan stoppade jag ner några plantor vit aubrietia och ett par små murgrönor. På bortre hörnan står en vinröd oxalis.

Vit lavendel blir man ju inte direkt olycklig av. Så elegant!

Imorgon MÅSTE jag få ner mina dahlior i jorden. Jag har inte bestämt mig än om de ska få bo i en pallkrage eller om jag ska plantera dem i hinkar. Jag lutar åt det sistnämnda, så att jag kan flytta runt dem efter behag i sommar. Så får det nog bli. 

Sjuttonde maj-kavalkad

Varför inte fira den norska nationaldagen med en liten minneskavalkad? Jag har ju hunnit avverka hela TIO sjuttonde maj-inlägg före idag! Låt oss ta en titt.

Den sjuttonde maj 2018 var stugbygget i full gång nere i moraset. Det putsades väggar för fullt och takpappen hade kommit på plats. Det var hockey-VM på TV (som nu), jag längtade efter en runda till plantskolan (som nu) och det var full värmebölja ute (inte som nu).

Den sjuttonde maj 2017 hade vi besök av svärmor och Amerika-svägerskan. Den sistnämnda hade med sig fina trädgårdsredskap från Los Angeles till mig. Som av en händelse får vi samma gäster på besök imorgon. 

Den sjuttonde maj 2016 hade jag precis pillat ner krassefröna i slänten i köksträdgården. Det har jag inte hunnit med än i år, men det står på helgens att-göra-lista.

Den sjuttonde maj 2015 fotograferade jag lite nyplanerade perenner, som jag hade satt i en rundel runt snöbollsbusken. Det blev ingen jätterabatt, och mycket av det som planterades då finns inte kvar idag. Desto trevligare är det att se den välrensade rabattkanten till vänster i bild. Den är helt orensad i skrivande stund, men å andra sidan känns det inte som att perennerna har kommit lika långt i år som de hade gjort på den här bilden. Och ja, snöbollsbusken var uppstammad redan på den tiden, haha!

Den sjuttonde maj 2014 hade jag en prydlig och fin rabatt mot grannen i söder. Det har jag tyvärr inte idag...

Den sjuttonde maj 2013 grävde jag en liten rabatt runt Awakening-rosen på baksidan. Både rosen och rabatten är betydligt mer uppväxt idag, och den där gamla äppleträdstammen (som nog varit avsågad sedan långt före vår tid på Solhäll) blir mer och mer murken för varje år som går. 

Den sjuttonde maj 2012 rådde det värmebölja, och jag gladde mig över att det var fredag (som idag) och att jag skulle få pula i trädgården hela helgen. På agendan stod att ta ut trädgårdsmöblerna. I år är den arbetsuppgiften redan avklarad, för bord och bänkar har stått ute på uteplatsen hela vintern.

Den sjuttonde maj 2011 var det Kristi Himmelsfärdshelg, och jag visade fina bilder från mina föräldrars lilla paradis på en ö ute i Blekinge skärgård. I den lilla gula fågelstugan bodde det en  liten talgoxfamilj. 

Den sjuttonde maj 2010 tjurade jag över att det var 28 grader varmt i Kalix, men betydligt kallare i Skåne. Det var måndag kväll och jag bloggade från lägenheten i "Storstad" och längtade tillbaka till Solhäll, där vi hade varit hela Kristi Himmelsfärdshelgen. Och så hade jag visst köpt två nya zinkkrukor från Miljögården. 

Den sjuttonde maj 2009 var den första sjuttonde maj med bloggen, som jag precis hade startat ett par veckor tidigare. Det var söndag, och vi hade ägnat hela helgen åt att måla fönsterspröjsar ute på verandan. När bilden togs höll vi på att pilla bort maskeringstejpen runt varje liten fönsterruta. Det var visst inte så kul, om man får tro blogginlägget.

Och den sjuttonde maj 2019, då? Ja, nu spräcker jag den långa bildsviten, för idag har jag faktiskt inte tagit en endaste bild. Men jag kan meddela att det regnar ute och har gjort så mer eller mindre hela dagen, att jag mumsar smågodis och att jag tänker att filten i soffan ser mer inbjudande ut än vanligt. Så gott att det är fredagkväll!

Uppstammat

Jag vet inte varför, men jag är väldigt förtjust i kala stammar. Detta så till den milda grad att jag i tid och otid roar mig med att stamma upp diverse buskar i trädgården. Jag har stammat upp både snöbollsbuskar och hasselsnår, och på flera ställen har jag stammat upp självsådda lönnbuskage, så att grenarna upptill växer in i varandra och bildar en enda krona. Det finns så himla mycket annat som är grönt i trädgården, så den nakna kontrasten är schysst på något vis. På bilden här nedanför skymtar hasselbusken nere vid köksträdgården. Det börjar visst bli dags att åter frisera stammarna lite grann.

Min lille gåsapåg på pinne har fått stå ute i vinter och har fått en fin silvrig patina. Jag köpte honom på Malmö Garden Show för ett par år sedan och ångrar att jag inte köpte fler. Fast de var ganska dyra, så jag blev nog lite snål där. I år blir det ju förresten inget Malmö Garden Show, men på hemsidan verkar det som att de laddar om batterierna i år för att sedan komma igen nästa år. Vi får hoppas att så blir fallet. 

'Olympic fire'

Inspirerad av det ljuvliga kvällsvädret traskade jag inom byns finaste lilla blomsteraffär efter jobbet och fick med mig tre rejält stora nävor hem. Sorten heter 'Olympic fire' och är så där härligt småblommig och rufsig som jag älskar. Den blir cirka 30 centimeter hög och kan alldeles säkert bidra med blomning hela sommaren, om man klipper ner den och låter den komma igen efter första blomningen.

Efter en hel dag inomhus var det extra gott att få hoppa direkt i trädgårdsbrallorna och dra ut i trädgården. Nävorna hittade sin plats ganska omgående, i "luckan" framför sockblommorna i den nya rabattdelen mellan snäckdammen och päronträdet. Det blir nog fint här, när perennerna har växt till sig lite mer. 

Sen satt jag en bra stund på den gröna bänken inne i grusrundeln och bara gottade mig i kvällssolen. En gång i tiden hade jag rosa Angelique-tulpaner här, men i år har det ploppat upp gula tulpaner istället. Man kan ju undra hur det gick till. 

Och så har halva arbetsveckan helt plötsligt gått. Vågar man hoppas på att det fina vädret håller i sig till helgen? Och att vi vaknar till en frostfri morgon imorgon? Jag håller tummarna för det. Fingervantar i mitten av maj börjar kännas lite fånigt, hihi!

Kolat vippen?

Minns ni min "fådda" benved, som jag hämtade hos en kollega någon gång i början av november? Som jag nästan bokstavligt talat släpade hem hängandes ut ur bagageluckan? Som jag jordslog i en grop i köksträdgården i becksvart kvällsmörker? Sedan dess har den stått där hela vintern och hela våren, och den har faktiskt sett ut att gilla läget. I skiftet mellan februari-mars friserade jag den ganska rejält, och den verkade inte ha något emot det heller. Den blev till och med riktigt fin.

Nu vet jag inte vad som har hänt, för nu ser det faktiskt ut som att den har kolat vippen. Bara så där rätt upp och ner, på en vecka eller så. Förvisso var det bra torrt i marken nästan hela april, och förvisso har jag inte vattnat den en enda gång (vattenkannan till trots), men jag tänkte att det verkade vara en självständig liten buske, som klarade sig galant på egen hand. Det gjorde den uppenbarligen inte...

Vad gör man nu? Låter den stå och ser vad som händer? Eller gräver upp eländet, klipper ner den och slänger den på rishögen? Hmmm, jag avvaktar kanske ett tag till, så får vi se vad som händer.