Bågar, bågar, bågar

Det är alltså nya vardagsglasögon jag ska skaffa mig. Då borde man kanske satsa på något neutralt och klassiskt, som passar i alla sammanhang och med alla ens kläder. Fast lite kul vill jag nog ändå att det ska vara. I smyg drömmer jag om den där härligt galna kulturtant-looken. Eller varför inte Dame Edna, hihi! Fast så modig är jag nog inte än. Bågarna jag lånade hem igår är hyfsat modesta, men vissa av dem har ändå en liten twist, antingen i form eller färg. 

Men jisses, så svårt det är. Ena stunden tycker jag mest om ett par, andra stunden om ett helt annat. I nuläget lutar jag faktiskt åt de orangea, som är par nummer två uppifrån på den första bilden. They brighten up my day, och de är riktigt snygga på. Neutralt och klassiskt? Ingen minns en fegis. 

Glasögonbågar och lite annat

Någon Bokmässa blev det alltså inte för mig idag. Det hade min rygg helt enkelt inte pallat. På jobbet var det onekligen ganska ensamt, men jag muntrade upp mig med att hämta take-away-thaimat till lunch och sedan med att låna hem två lådor glasögonbågar från den lokala optikern. Dem ska jag prova i lugn och ro i helgen och se om jag kanske slår till på något par. Jag var på synundersökning redan i maj och skaffade roliga terminalglasögon (de på bilden) då, men jag behöver vanliga glasögon också. Jag kunde inte bestämma mig då, så nu gör jag ett nytt försök. Kanske visar jag några på bild imorgon. 

För övrigt är det exakt tre månader till julafton idag. Nu törs man kanske hoppas på julmust i affärerna snart, hihi!

Save the date: 7/11

Nu blir det reklam för egen verksamhet, som storbloggarna brukar skriva. Lördagen den 7 november deltar min härliga damkör Illecebra i Cancergalan i Kristianstad tillsammans med två andra körer och ett antal solister. Den mest namnkunnige är förmodligen Emil Sigfridsson, som slog igenom i den första säsongen av TV-programmet "Fame Factory" för en herrans massa år sedan, och som numera producerar musikaler på löpande band på Kristianstad Teater. 

Save the date redan nu, och kom och lyssna på oss! Biljetter går att köpa redan nu via QR-koden på bilden här nedanför. Alla intäkter går oavkortat till forskning inom bröst- och prostatacancer.

En väldans trevlig perenn

Jag har sagt det många gånger förr och jag säger det igen: Kärleksört är en väldans trevlig perenn. Den är vacker, den är torktålig, den lockar till sig bin och fjärilar, och den blommar som bäst när mycket annat i trädgården har gett upp. Dessutom kommer den i flera olika storlekar, varianter och färger. 

I det nya stenpartiet (a.k.a diskbråcksrabatten) planterade jag fyra olika sorters kärleksört under sommaren. Den längst bak är resultatet av två plantor från ett annat ställe i trädgården, som jag helt sonika grävde upp och delade. Det blev hur bra som helst. Många perenner mår onekligen väldigt bra av att bli delade. Längst fram i mitten har jag satt två plantor med variegerade blad och fluffiga ljusrosa blommor, som blir ljusare och fluffigare ju längre tiden går. 

Till vänster satte jag två plantor med purpurfärgade blad och mörkt ceriserosa blommor. Sorten (som jag har tappat namnet på) är nästan too much, men samtidigt superläcker. Längst till höger satte jag ett jättestort exemplar av en mer traditionell sort, och den är jag nog mest förtjust i av alla. 

Bladsaften från kärleksört har historiskt använts som ett svalkande naturligt plåster för brännsår, skavsår och insektstick. Det latinska namnet på kärleksörtsläktet är 'Hylotelephium telephium', och Carl von Linné valde namnet efter kung Telefos i grekisk mytologi, som lär ha använt kärleksört för att lindra sina sårskador. Tänka sig. Det får jag prova nästa gång jag blir stucken av en geting eller bränner mig på strykjärnet. 

Förkylningstider

Det är förkylningstider lite varstans. Maken snörvlar under ett täcke i soffan, och jag är också lite rosslig. Fast jag känner mig inte sjuk, så jag hade ändå tänkt gå på kören ikväll för att åtminstone nynna med lite grann i stämträningen. Övningen blev dock inställd på grund av att körledaren också är krasslig. Men det är väl den tiden på året. Man får bunkra upp med näsdukar och halstabletter och hålla ut, helt enkelt. 

Så nu har jag en hel måndagkväll till övers. Vad ska man hitta på då då? Det är mest bara skräp på TV, så jag ska nog försöka komma igång med en ny bok istället. Jag har upptäckt bibliotekets Biblio-app, där man kan lyssna på böcker helt gratis. Himla bra, ju. Vad är jag sugen på att läsa just nu? "Klara och solen" av Kazuo Ishiguro, kanske? Den kommer ju som film snart. Eller kanske en intressant biografi? Jag ska nog botanisera lite grann innan jag bestämmer mig.

På span efter åtta stolar

"Äpplet"-stolarna som vi har runt matbordet har hängt med oss i 18 år, och de har förmodligen hängt med hemma hos andra människor i ett par årtionden före det. Jag gillar stilen på dem, men det är ett faktum att de började bli väldigt rangliga redan för flera år sedan. Några av dem så till dem mildra grad att det känns oroväckande att ha gäster sittande på dem. Man vill ju inte att folk ska hamna på golvet... Sedan mitt Marketplace-fyndade matbord kom på plats i våras skulle vi dessutom behöva två stolar till. Så vad göra? Satsa på att hitta två "Äpplet"-stolar till och fortsätta leva med vingliga stolar eller försöka hitta åtta andra stolar?

Jag skriver ofta in "åtta stolar" som sökord på Marketplace, och det finns faktiskt en del att välja på, men inget som har fallit oss i smaken hittills. Ibland drömmer jag om att investera i riktiga "Lilla Åland"-stolar, som är en svensk designikon från 1940-talet. Min svärmor har sådana i sitt kök, och de är både vackra, tidlösa, stabila och sittvänliga. De finns i många jättefina varianter färgmässigt, både trärena och målade, bland annat i en färg som heter olivgrön. Fast då får jag nog råna en bank först, hihi! 

Ett budgetalternativ är ju i så fall att man köper åtta udda stolar och målar om dem i en enhetlig färg. Det lutar nog åt det. Jag får leta vidare, helt enkelt.

Rönnbär, bukett och schack

Dagens enda utanför-huset-aktivitet blev en runda ner till vårt lilla centrum för att handla. Utanför byns finaste lilla blomsteraffär står världens finaste rönn, som är full av bär nu. Enligt den gamla bondepraktikan förebådar många rönnbär på hösten en sträng vinter med både kyla och snö. Kan det vara så, tro?

Jag passade på att slinka in på blomsteraffären och hämta upp födelsedagsbukett nummer tre. Den här gången blev det en fin höstblandning med bland annat krysantemum, lejongap, rosa rips och rödbladiga kvistar som jag tror är perukbuske. 

Buketten har också mörkröda "tuggummikulor", som jag tycker är så himla fina. Jag är dock osäker på namnet. Är det hypericum, kanske?

Jag tog en liten eftermiddagssiesta i fåtöljen och halkade in av en slump på dokumentären "Untold: Chess Mates" när jag scrollade på Netflix. Jag kan verkligen ingenting om schack, men det var onekligen en väldigt intressant historia om den unga amerikanska spelaren Hans Niemann, som anklagades för att ha fuskat på ett ganska anmärkningsvärt sätt i en match mot världsmästaren Magnus Carlsen för ett par år sedan. Niemann är verkligen en fascinerande person; en udda och skränig fågel i den annars ganska lågmälda schackvärlden. Han framställs som schackvärldens bad guy, men man kommer på sig själv med att nästan heja på honom ändå. Det var en underhållande timme, får jag säga.