Var är regnet?

"Nu blir det nog regn." Den repliken har jag yttrat flera gånger idag, pekandes på svarta moln på himlen. Men det kommer inget regn. Jag har fröjdat mig åt dagens väderprognos hela veckan och känner mig bitterligen snuvad på konfekten. I ett reprisavsnitt av David Batras dokumentärserie om extremväder häromdagen besökte han en rainmaker i Uganda. Finns det någon sådan i nordöstra Skåne, tro? 

Jag får väl utföra en egen liten regndans bakom någon buske och se vad som händer. Fast med tanke på att Batra och hela TV-teamet fick fly hals över huvud, eftersom byborna var upprörda över att det hade utförts svart magi, är det kanske inte någon bra lösning. Det vore ju tråkigt om man inte kunde bo kvar här hemma i byn. Väderprognosen utlovar trots allt chans till regn imorgon också. Man kanske ska sätta sin tillit till meteorologerna, ändå.

Auktion och loppis i Småland

Vi trotsade värmen idag, körde ett par mil norrut och korsade gränsen över till Småland. Det första stoppet var sommarens stora auktion i Barkhult, som ligger en bit öster om Älmhult. Utbudet där är alltid helt fantastiskt, med mycket allmoge och fina gamla bruksföremål, och idag var inget undantag. Vi gick runt och tittade på allt fint, men bestämde oss för att det inte fanns något speciellt vi var beredda att buda på. Priserna sticker ofta iväg ganska rejält, så några fynd är det inte direkt läge för. Parkeringen är alltid full av skåpbilar med antikaffärsloggor, och man känner igen upphandlarna som kommer år efter år. Flera av grejerna som säljs här brukar man sedan kunna se igen på antikmarknaden i Degeberga, och det är nog inte direkt en slump att auktionerna i Barkhult ofta är schemalagda till fredagen samma helg som antikmarknaden äger rum. Vi stannade och följde auktionen för underhållnings skull i ungefär en timme, men sedan blev vi soltrötta och bestämde oss för att dra vidare. 

Nästa stopp blev antikladan i Gottåsa, som ligger längs väg 23 mellan Älmhult och Alvesta. Ladan inhyser två olika loppisar, och vi brukar försöka köra hit en gång varje sommar. Utbudet är ganska blandat mellan antikviteter och loppisprylar, och speciellt den ena handlaren brukar ha en hel del kul gamla grejer att titta på. Men generellt tycker jag nog att de "vanliga" loppisgrejerna är oskäligt dyra. Det kan ju i och för sig bero på att jag är bortskämd med extremt prisvärda loppisar i vårt närområde. Nordöstra Skåne är verkligen ett loppisparadis för den som vill göra riktiga fynd.

Jag hittade en trägumma med något illmarigt i blicken, som jag tänkte kunde passa fint in i min lilla samling snidade figurer. 

Nu består samlingen av fem figurer: Den kutryggiga gumman från dagens tur till Småland, en chaufför från Simrishamn (som Hasse Alfredsson nästan köpte före min svärmor), en jägmästare med en enbent hund från Arkelstorp, en liten gumma i huckle och förkläde från Vadstena och en tjurig svarthårig tant från Malmö. En härligt kitschig samling. I love them all. De är alla valda med omsorg under en tidsperiod på mer än 15 år. Jag köper bara figurer som talar till mig, och det händer inte så ofta att de gör det. Figurerna har egentligen ingenting gemensamt, men man kan ju ana att jag håller mig till ett visst färgtema. Och ja, jag har dem faktiskt framme, och hela grejen är att de står tillsammans. Mest gillar jag chauffören, men jag säger inte det högt, för då kanske de andra fyra blir ledsna. 

Nu håller vi tummar och tår för att det kommer lite regn i helgen. Fast det är så torrt i marken att risken är stor att vattnet bara rinner undan. Mina krukor behöver jag nog hur som helst vattna manuellt redan i kväll, för i dem blir jorden kruttorr på en dag. Man skulle nog ha satsat på kaktusar...

Loppis i Hässleholm och antikt i Tyringe

När det är 30 grader varmt känns en biltur i AC extra lockande. Efter lunch tog vi en liten sväng till Hässleholm för ett besök på Pingstkyrkans loppis. Den är både välordnad och välbesökt och har alltid fina grejer. Jag hittade en riktigt gammal handsnickrad hörnstol, som jag tänkte kunde bli fin att ha i mitt klädhörn i sovrummet. Där passade den inte alls, och ingen annanstans i huset heller, så den hamnar nog på vinden så länge. Den kostade bara 95 kronor, så det var ju absolut värt att chansa. Ibland blir det bra, ibland blir det inte bra. Tjusningen med loppis. 

Jag köpte även en hängande trädgårdsdekoration som ser ut som en bikupa eller ett fågelbo, samt en konstig liten frukt. Jag inte blir klok på om den är konstgjord eller om den är torkad. Det låter som att det rasslar av kärnor inuti, när man skakar den. Kan det vara någon slags kalebass, tro? 

Sen körde vi vidare en bit västerut för att besöka två antikaffärer i Tyringe. Båda är himla trevliga, men bäst är utan tvekan Göinge Bohagstjänst, som ligger intill Förmedlingscentralen utmed väg 21. Butiken är jättestor med flera olika rum, och utbudet är helt fantastiskt med allt från allmoge till retro till lite modernare designerföremål. Här råder verkligen inga loppispriser, så några spontana och ogenomtänkta inköp blir det inte, men hittar man något man verkligen vill ha blir man ändå inte helt skinnad. Idag köpte vi ingenting, men det är en upplevelse i sig att bara gå runt och titta. 

Imorgon blir det kanske en utflykt till den årliga auktionen i Barkhult i södra Småland. Det är alltid smällhett när den äger rum, så vi har vanan inne, hihi! Om inte annat är det roligt att bara gå på visningen. Vi får se vad vi känner för när vi vaknar imorgon. 

Halvtid

Vi har tagit det lugnt i värmen idag. Fram till två satt jag ute i skuggan och läste, men sen blev det faktiskt för varmt, så resten av eftermiddagen har jag hållit mig inomhus. Men nu ikväll har dagen svalnat, och jag tog mig en runda med saxen och klippte blommor till en bukett. Det blev olika sorters dahlior, blommande oregano, luktärter, daggkåpa och några kvistar från 'Rosenholm'-rosen. Lycka i en vas.

Idag är det exakt halvtid för min semester. Två och en halv vecka har gått, och två och en halv vecka är kvar. Det där med tidsuppfattning är alltid lite konstigt. Det känns som om jag har varit ledig jättelänge, samtidigt som det känns som om tiden går jättesnabbt. Känslan av att tiden går snabbare blir allt starkare ju äldre man blir. Fast det är kanske inte så konstigt egentligen, för procentuellt sett utgör ju fem veckor inte lika stor del av ens liv när man är över 50 som fem veckor gjorde när man var 10. När man var barn var sommarloven evighetslånga på riktigt. 

Planteringsbord och stallfönster

Vi var i stan (Kristianstad) en sväng på förmiddagen, och sen låg jag i skuggan i en reafyndad baden baden-stol (grön så klart) och lyssnade färdigt på "Kärnved" av Ulrika Lagerlöf. Det var varmt, så det var verkligen inte läge för några större projekt. Jag får tillstå att jag var ganska trött i armarna efter gårdagens statiska måla-lada-rörelser. Jag kände mig onekligen lite som Karate Kid igår, - ni som var med på 80-talet minns säkert den minnesvärda scenen "wax on, wax off". Fast det kan vara så att jag låg där i min solstol och sneglade på den nymålade ladan och smidde planer på vad jag skulle ställa där. När skuggan nådde dit skred jag till verket. 

Jag började med att såpskura mammas gamla planteringsbord och ställa tillbaka det. Hyllorna och konsollerna som satt ovanför bordet tidigare var i himla skruttigt skick, så jag var inte alls sugen på att sätta upp dem igen. Ett tag funderade jag på ett par andra konsoller och att göra nya hyllplan av gamla golvplankor som finns i ladan, men sen kom jag på att det gröna stallfönstret stod undanställt bakom planket nere vid bastustugan. Tidigare hade jag det på det lilla gröna bordet vid husväggen på uppfarten, men nu när putsen är ny och fin vill jag inte ställa något rostigt mot väggen. Men jag älskar det där fönstret och tänkte att det nog kunde passa bra på ladan istället, och det gjorde det ju. Det är svintungt, men jag skruvade upp det med jättelånga skruvar direkt i träläkten, så nu sitter det som berget. 

Jag snodde en kruka med småpetunia från ett annat ställe i trädgården. Rosa mot rött är ju ändå en väldigt trevlig kombination. En kruka vit salvia fick också flytta hit, men den är nästan överblommad, så jag fixar kanske något annat på sikt. Just nu är det dock så himla varmt och torrt, så att handla växter står inte direkt högst upp på shoppinglistan. (Tråkigt nog...) Jag har nog med att vattna det jag redan har.

Jag hade en massa rostiga gamla redskap och mjölkkrukor här tidigare, men de har inte fått komma tillbaka. Man kan ju faktiskt tröttna på all sin bråte, hihi! Däremot satte jag tillbaka den gamla gröna vattenkannan, för den tycker jag fortfarande om. Några terracottakrukor är också alltid trevligt. Det är ju trots allt ett planteringsbord, även om jag inte använder det som sådant så ofta. 

Ibland undrar jag hur folk håller sig själva och sin omgivning rena när de målar. Själv har jag alltid färg på hela mig när jag är klar, och just falu rödfärg är ju så blaskig att det skvätter droppar överallt när man penslar på med bred pensel. Jag lade ändå en stor kartongskiva under stegen, men lyckades fläcka ner iallafall. Som tur väl är går det ganska lätt att få bort. Det finns några rejäla droppar kvar på stentrappan in till ladan, men dem får jag gå på med rotborste och såpvatten någon dag. 

Ikväll tittar vi på den första semifinalen i fotbolls-VM, trots att det inte direkt är några lag kvar man känner för att heja på. Men det är ändå något väldigt somrigt med den här typen av mästerskap, så vi tittar ändå. Och Frankrike ska ju ändå spela på sin egen nationaldag, så det kan ju bli kul. Om inte annat kan man spana efter kändisar på läktaren, för dem finns det onekligen gott om. 

Falu rödfärg på fotosidan

Det känns verkligen som att renoveringen av tak och gavlar har skapat en ringar-på-vattnet-effekt. Nu vill man ju att det ska vara lika fint och prydligt överallt. Vilken tur då att man har semester, och vilken tur att man finner det extremt vilsamt och tillfredsställande när man får greja med något som leder till att det blir fint hemma. Idag klev jag ut på kökstrappan och bestämde mig på en sekund för att göra något åt den döende falu rödfärgen på ladan. Den är från 2011, så det är ju inte konstigt att den ser bedrövlig ut. Det fanns redan en nästan full hink med falu rödfärg hemma, och penslar också. Ingen anledning att vänta, alltså. 

Att måla en hel lada är inget man gör i en handvändning. Kortsidorna är dessutom rejält höga, så dem får vi ta med gemensamma krafter en annan dag. Idag tog jag mig bara an långsidan som vetter in mot trädgården. "Fotosidan" kan man säga, hihi! Här växer det dessutom murgröna och blåregn på en tredjedel av ytan, så jag behövde inte ens måla hela väggen. Fast det gick åt rejält med färg, för träet var verkligen torrt och sög åt sig allt på nolltid. Men oj, vilken skillnad det blev. 

Imorgon väntar min belöning: Att ställa tillbaka planeringsbordet och göra lite fint. Lucky me! 😊

Mer måleri och lite superlim

Nordöstra Skåne har intagits av en ny värmebölja. Idag har det varit 28 grader varmt, och framåt onsdag sticker det iväg över 30-strecket. Fast jag klagar inte. Man får anpassa aktiviteterna därefter. Igår var vi på IKEA en sväng och njöt av luftkonditionering och kall coca cola, och idag har jag suttit i skuggan under parasollet och läst stora delar av dagen. Men medan det var svalt på senmorgonen passade jag på att måla på ytterdörren på baksidan med ett nytt lager linoljefärg. Nu täcker färgen fint, så det behövs nog inte fler lager. Linoljefärg är verkligen drygt. Färgburken är samma burk som blev över från målningen av verandadörrarna för ett par år sedan, och den har använts till andra saker sedan dess. 

När eftermiddagen närmade sig kväll blåste det sköna vindar, och då kom jag på den spontana tanken att bättra på färgen på min däckstol. Den gamla färgen hade flagnat och bleknat ganska rejält, och träet som tittade fram var verkligen torrt. Jag hittade den gamla burken med 'Övedsgrön' linoljefärg i källaren och blandade upp den med rejäl skvätt kokt linolja och en liten hutt balsamterpentin. Nu får träet suga åt sig av oljan, innan jag målar med ett outspätt lager. Det ser dock redan tusen gånger bättre ut. 'Övedsgrön' är verkligen en vacker trädgårdsgrön, om man vill ha en lite sobrare ton än kromoxidgrön. 

När jag grävde ut under äppelträdet förra veckan, lyckades jag kasta iväg en liten sten som slog av det ena benet på damen i gungan. Det var i och för sig väldigt bra prickat av mig, som i vanliga fall inte har något pricksinne överhuvudtaget, men synd om damen som plötsligt blev enbent. Maken köpte hem superlim idag, och på en halv minut var benet på plats igen. Puh, säger både damen och jag. 

I den här värmen vill man bara äta salta chips. I skrivande stund dividerar vi om vi ska ta en liten kvällspromenad ner till affären, innan den stänger. Så får det nog bli.