In the green

Varje vårvinter ploppar det upp snödroppar på något nytt ställe i trädgården. Rätt som det är bara finns det en tuva där. I söndagssolen igår strosade jag runt på skattjakt. I slänten bakom ladan hittade jag en liten tuva, och allra längst in mot stenmuren i buskaget bakom mirabellen hittade jag två rejält stora gäng. 

Jag grävde upp allihop och planterade dem i terracottakrukor med gammal grön adventsmossa på toppen. Hela fem stycken blev det, och det får man väl ändå säga var en bra skörd. Nu får de stå på första parkett på den gamla kuskbänken. Jag blir så lycklig varje gång jag kommer ut på kökstrappan och ser dem stå där nere. 

Det bästa sättet att plantera snödroppar är in the green, det vill säga medan de fortfarande är gröna. När de har blommat över i krukorna stoppar jag därför ner dem tillbaka i jorden igen, men då sätter jag alla runt stammen på det gamla päronträdet. Det är ju så himla läckert när det är många på samma ställe, och så är det trevligt att ha dem på ett mer tillgänglig ställe så att man kan gå och titta på dem utan att kräla på alla fyra i buskarna. 

Just den här sorten är kanske inte speciellt snofsig, men jag tycker de är så vackra i all sin enkelhet. De riktiga snödroppsnördarna kallar sig galanthofiler (efter snödroppens latinska namn) och samlar ofta på sällsynta sorter. Det ska visst nämligen finnas uppemot 75 olika arter att välja mellan. Kanske blir jag också en sådan person efter föreläsningen med Gunnel Carlsson på Katrinetorp den 5 mars, hehe!

Februaris sista söndag

Det har varit ännu en solig men kall dag i Skåne. När vi vaknade var det minusgrader, och när jag var ute i trädgården på eftermiddagen var det fortfarande is på vattenytorna i mina kopparbaljor. Bronsängeln var fastfrusen i vattnet, och när jag lyfte henne i vingarna följde isen med som ett stort lock. Det blev som en isskulptur på gräsmattan, så läckert! 

På förmiddagen hoppade vi in i skåpbilen och körde till Färlövs Prästgård för att hämta upp en stor tung träbänk, som vi köpte när vi tittade förbi där på vägen hem från Österlen igår. Vi gjorde ett försök att få in den i Renaulten, men den var lite för lång för det. Med skåpbil var det dock inga som helst problem, och det tar ju inte mer än 20 minuter att köra dit så det var inget större omak. Tidigare har bänken stått i prästgårdens trädgård, men nu får den stå nere vid vår badtunna. Grön patina är förvisso charmigt, men jag ska iallafall skura av underredet lite grann med linoljesåpa bara det blir lite varmare. 

Jag köpte även en liten keramikkanna från Sjöbo, som jag fick med mig hem redan igår. Den blev fin med några kvistar vaxblomma i och har fått flytta till köksbordet sedan bilden togs. Lite roligt att handtaget och hällpipen inte sitter på motsatta sidor, utan nästan bredvid varandra.

På eftermiddagen var jag ute i trädgården, där jag krattade nerblåst björkris och smågrejade med lite annat. Den trista gamla ljungen i stenurnan på framsidan fick stryka på foten för fyra krukor frodig och fin murgröna, som låg oplanterade under höstlöven i en pallkrage i köksträdgården. Bra vinterhärdighet får man ändå säga, för det var baske mig inte mycket jord i de där små plastkrukorna, och den jord som fanns var ganska genomfrusen. Jag fyllde upp med gammal adventsmossa mellan plantorna. Grön mossa är nästan ännu finare på våren än till jul. 

I vår får det bli en runda med högtryckstvätten, för den vita putsen på huset har blivit rejält grön och smutsig på flera ställen. (Titta bara på bilden här ovanför.) Men det får vänta, för än så länge är det ju faktiskt fortfarande vinter. Fast just den här helgen har det nog ändå känts som att man har fått vädra lungorna med vårluft. Så himla härligt! Nu lever man igen. 

En tur till Brösarp och Haväng

Väderprognosen lovade strålande sol hela dagen, så det kändes som en ypperlig idé när maken föreslog en tripp till Brösarp och Haväng, strax norr om Kivik. Själv har jag ju dessutom tillbringat större delarna av veckan inomhus i sjukstuga, så jag behövde verkligen komma ut lite i friska luften. 

När vi kom till Brösarp var klockan halv tolv, så vi tänkte att det vore smart att börja med lunch på Gästgiveriet. I väntan på att det skulle öppna botaniserade vi lite i två av de fina antikaffärerna i byn. I dessa butiker är utbudet otroligt välkurerat, och här snackar vi verkligen inte loppisfynd utan "riktiga" antikviteter, if you see what I mean. Det är "stockholmspriser" som gäller, så man spontanshoppar ju inte direkt, men det är otroligt trevligt att bara gå runt och titta. Se så mycket fint!

På gästgiveriet är det definitivt skånsk äggakaga (skånsk stavning så klart) med stekt fläsk och rårörda lingon som gäller. Det är så vansinnigt gott, och man får så galet mycket mat. Det man inte äter upp får man med sig hem i en matlåda, så nu kan vi äta äggakaga till lunch imorgon också. Höjden av lycka!

När vi hade ätit klart körde vi vidare mot Haväng, som bara ligger ett stenkast bort från Brösarp. Landskapet i den här delen av Österlen känns så "osvenskt" på något vis. Här möter hedmark med betande får sandstäpp och milslånga stränder och sanddyner både åt norr och söder. Näset som går ut i Hanöbukten i bakgrunden på bilden är den kända nationalparken Stenshuvud söder om Kivik. 

Det är rejält stora nivåskillnader på Haväng. Ner mot vattnet sluttar det rejält, men åt andra hållet finns det rejält höga sandiga kullar, som man undrar hur det kan växa något på överhuvudtaget. Trädet i mitten står allra högst upp och här har sanden sjunkit undan så att trädet nästan står med rötterna i fria luften. Det måste vara en tidsfråga innan det faller i någon storm framöver. 

På ett par ställen längs strandkanten står det betongbunkrar, som man både kan sitta uppepå och använda som vindskydd. Ravlunda skjutfält ligger alldeles intill stranden och är fortfarande i bruk av Försvarsmaken, så man får hålla lite koll på var man får gå och inte. (Oj, det är visst dags att rengöra kameralinsen, hihi!)

Det var alldeles varmt på betongen, så jag slog mig ner här och satt med näsan i solen ett tag. Så ljuvligt! 

Medan jag solade letade maken bärnsten nere på stranden, men det krävs att man är tålmodig och metodisk för att man ska hitta det. Helst ska det finnas tång på stranden, men det gjorde det inte idag. Det var överhuvudtaget ovanligt högt vattenstånd mot vad det brukar vara. 

Stenarna här är runda och vackra, men eftersom Haväng är ett naturreservat får man vara lite försiktig med vad man plockar med sig hem. 

Själv plockade jag med mig några små bitar drivved. Den får väl nästan räknas som skräp, för den kommer ju från träföremål som människor har tappat/kastat i havet.

Tänk att vi bor så nära en sådan vacker plats att vi bara kan åka dit på mindre än en timme. Och tänk vilken ljuvlig vårvinterdag det blev, med sol på näsan och havsluft i lungorna. I natt somnar jag garanterat ovaggad. 

En huskur som heter duga

"Du ska äta mycket frukt och grönt, så blir du frisk", sade maken och serverade mig en tallrik fylld till brädden med körsbär, vattenmelon, jordgubbar, päron, morötter, apelsinklyftor och en och annan citron. Efter rikligt intag känner jag mig genast bättre.

Igår fick maken i uppdrag att införskaffa veckans helgbukett, och även den är rena rama vitaminkicken. Jag kan inte bestämma mig för vilken av snittblommorna som är primadonnan i buketten.

Den solgula rosen...

... eller den rosa anemonen med lila mittcirkel...

.... eller den puderrosa ranunkeln. Eller kanske till och med någon av de smutsrosa nejlikorna, som inte kom med på bilderna. Och visst är kalonchea helt lysande som utfyllnadsblomma i en bukett?

Blommor, frukt och grönt är verkligen en huskur som heter duga, för efter 4,5 dagar utslagen på soffan känner jag nu hur livskrafterna börjar återvända. På eftermiddagen var jag till och med ute i trädgården en stund för att få lite frisk luft, och jag riktigt kände hur trädgårdslusten kom flygande och intog både min kropp och min knopp. Nu vill jag börja påta i jorden!

Tjernobylbarnen

Usch, vilken ledsam morgon att vakna till. Nyheterna från Ukraina som har pumpats ut under dagen går nästan inte att ta in. Jag trodde faktiskt aldrig jag skulle få uppleva den dagen då ett europeiskt land anföll ett grannland. Jag trodde vi hade kommit längre än så. Att vi hade lärt av vår historia. Jag hade fel...

Vår lilla by har en nära anknytning till Ukraina på det sättet att det har anordnats sommarläger här för ukrainska barn sedan 1995. I folkmun kallas de "Tjernobylbarnen", och deras lägervistelse finansieras till stor del via intäkterna från en av de secondhandbutiker maken och jag besöker regelbundet. Hela projektet drivs av en ideell förening som heter TUFF, som även håller i ett hjälpprojekt för gatubarn i Kiev. Där ser man till att mellan 30-50 barn får en måltid om dagen och sina kläder tvättade, och att de har tillgång till stödundervisning, tandvård och läkarvård. Hur föreningen kommer att arbeta vidare under de rådande omständigheterna vet jag inte än, men följ gärna deras arbete HÄR. 

Kan innehålla spår av fiber

De senaste fyra-fem åren har maken och jag firat Fiberlösas dag den 28 februari. Det var nämligen det datumet som det första anlitade fibergrävbolaget hade satt upp som absolut senaste leveransdatum. Av det "bidde" det som bekant ingenting, därav makens och mitt ironiska firande. I år ser det dock ut som att det inte blir någon Fiberlösas dag alls, för nu händer det minsann grejer ute på gatan. Ett nytt bolag har tagit över, och en månad efter tecknat avtal är grävningen redan igång. 

Undrens tid är visst inte förbi. Dags att avskaffa Fiberlösas dag, för nu får vi ju en helt annan anledning att fira. Med en Delicato-boll, kanske? Enligt reklamen lär de ju innehålla spår av fiber, hihi!

Happy Twosday!

Internet har laddat upp för den här dagen länge nu. (Ja, galningen Kanye West också för den delen, haha!) Idag infaller ju nämligen det smått magiska datumet 22-02-22. Fast det är ju egentligen mest med det amerikanska dateringssystemet 2.22.22 som det faktiskt blir en riktig palindrom. (Ni vet ord som går att läsa på samma sätt från båda hållen.) Orkar man hålla sig vaken till 22:22, tro? 

Själv har jag firat denna magiska dag (och gårdagen med för den delen) i sällskap av årtiondets mest ömmande halsmandlar och en gnutta feber som pricken över i. Usch, jag blir så introvert och kinkig när jag är sjuk. Nästan som en man med förkylning. Att jag är vaken 22:22 ikväll skulle jag inte sätta mina pengar på...

Trädgårdstider 2022

Imorgon kväll börjar äntligen den nya säsongen av "Trädgårdstider" på SVT. Ja, den som är en nattuggla kan se det första avsnittet redan i natt, för det läggs ut på SVT Play klockan 02.00. Själv lär jag dock inte vara vaken då, så jag väntar duktigt till imorgon kväll. 

Jag blir smått sjuk när jag ser bilden är ovanför. Luktärter, rosenskära, dahlior... Kan vi inte bara snabbspola fram till slutet av april? 

Hej hibiskus!

Jag fick med mig en hibiskus hem från Blomsterlandet i fredags. Ännu ett infall av krukväxthybris för Fröken Grön, som egentligen borde hålla sig till sådant som inte behöver fjäskas med. Klarar jag en sådan, tro? Har man otur kan den drabbas av spinn, när den byter miljö från plantskolans perfekta ljus och klimat till en kall och dragig stuga. Tja, om inte annat får jag väl se den som en bukett med snittblommor, som jag kan njuta av för stunden. För vacker som attan är den!

Det som gör mig lite hoppfull är en otroligt växtstark hibiskus som står i ett soligt fönster hemma hos min svärmor. Den har stått där i hur många år som helst och har nästan blivit som en liten buske. Och den blommar om och om och om igen. Vilken lycka!

Min planta är full av knopp, och bara sedan bilden togs igår har en av dem slagit ut i full blom. Jag vet att varje enskild blomma inte varar så länge, men om det går som det ska så kommer det ju förhoppningsvis fler. Om jag lyckas hålla liv i den till sommaren, så kan jag nog till och med ha den utomhus omplanterad i en större kruka. 

Så hej på dej, hibiskus. Nu håller vi tummarna för att du vill bo hos mig.  

Lördag med lite av varje

Vi firar lördag i stugan i sakta mak. Jag gick i morgonrock fram till efter lunch, för att sedan svida om till säckiga myskläder. Très chic! Jag går mest runt och småpysslar lite. Ni vet, städar lite, plockar lite, tvättar en maskin, vattnar blommor och sånt. Förra veckans helgbukett står sig lika fin den här helgen. Jag grejade om lite i den, men behövde bara ta bort en enda övervissnad tulpan. Den håller nog minst ett par dagar till. 

Om ni undrar vad det är som ligger bredvid vasen, så är det en antik träpipa, som jag har gett maken i födelsedagspresent ett år. Inte för att han röker pipa, men den är ju så charmig. Däremot kan man se på den att någon faktiskt har nyttjat den på riktigt en gång i tiden. Man kan ju riktigt föreställa sig en riktig sjöbjörn med snuggan i ena mungipan.

I skrivande stund har jag just tagit en liten kaffepaus, men egentligen håller jag på att ställa iordning mina krukor och krukväxter i gröna rummet. Krukorna är en blandning av gammalt och nytt från olika ställen, men man anar ju ett färgtema, hehe! Egentligen drömmer jag om att hitta ett  fint grönt jugendblombord att ställa här, men den här grönmålade loppisbänken duger gott så länge. Jag har målat den i samma färg som köksluckorna är målade i.

Mellan varven sitter jag på rumpan och bläddrar i tidningar. De här ljusstakarna i keramik från Bungalow tycker jag var fina. Läckert med många i olika färger och storlekar.

I planerna för resten av dagen ingår också att klämma ett avsnitt eller två av den utmärkta brittiska deckaren "De var fem", som ligger på SVT Play. Jag fick tips om den av en kollega och kan bara hålla med om att den verkligen är spännande. Helt klart ett tips till er med, om ni gillar deckare. 

Vår men ändå inte

För andra fredagen i rad tog jag bussen till Hässleholm vid lunchtid. Maken slöt upp från sitt håll och sen gick vi tillsammans till Polisen för att hämta ut våra nya pass. (Jodå, det är Bader-Meinhof-varning den här gången också, hihi!) När vi var klara där tog vi en lunchfika på Espresso House, och därefter slank jag in en sväng på Blomsterlandet för att köpa lite nya krukväxter. Det kan hända att en sådan här läcker grön pjäs också slank med av bara farten...

Hemma i trädgården blommar snödropparna vid foten av päronträdet. Jag har "ramat in" dem med några mossiga grenar för att de ska synas ännu mer. Man blir härligt vårglad när man ser dem!

Jag tittade lystet på penséer och annat vårfint på Blomsterlandet, men jag gav mig faktiskt till tåls och tänkte att det är bäst att vänta ett tag till. Tur var nog det, för nu ikväll snöar det stora blaffiga flingor från himlen. I min del av Skåne är det inte riktigt vår än, men den som väntar på något gott...

Omplockat

För att få plats med mina nya ginglas var jag tvungen att plocka om lite grann i alla tre skåpen i gröna rummet. Vi har ju som ni kanske minns både två väggvitrinskåp och ett grått golvskåp här inne, och hur mycket jag än rensar tycks alla tre skåpen ständigt svämma över av grejer. Det fick återigen bli en omgång "kill your darlings", men när jag var klar och hade fått in allt igen så hade jag faktiskt inte tagit bort mer än ett udda vinglas och två tallrikar. Det gäller att stapla så mycket man kan på höjden, hihi! Ginglasen hamnade hursomhelst på översta hyllan i det vita väggvitrinskåpet. 

Ja, ni ser ju själva att det inte direkt är husets mest använda grejer som står på de övriga hyllplanen i det här skåpet. Kaffeservisen används inte alltför ofta, för nästan varenda människa vi känner vill hellre dricka kaffe ur mugg, men kopparna är ju så vackra. Udda assietter i olika varianter får komma ut då och då i olika sammanhang, men i övrigt är det mest saker jag tycker om att ha bara för att de är roliga eller för att de har ett affektionsvärde. Som ugglan nere i hörnet, - en sparbössa från Gabriel keramik som stod i farmor och farfars TV-rum när jag var liten. 

Hur det ser ut i de andra två skåpen gör sig inte lika bra på bild, så det hoppar vi över den här gången, hihi! I det grå skåpet saknas det dessutom ett hyllplan i underskåpet, så där är grejerna verkligen travade på höjden. Man får öppna försiktigt så att finservisen och alla uppläggningsfat inte vinglar ut och åker i golvet. Det där ska jag nog ändå försöka ta tag i någon dag, för jag tänker att det egentligen inte är något jätteprojekt. Två trälister och ett tillsågat hyllplan, så borde saken vara biff. Kanske jag rentav tar en tur till byggvaruhuset redan den här helgen.

Årets färg

Pantone, som är världsledande inom färg och färgtrender, har utsett Very Peri till årets färg 2022. Det är en lila kulör som förvisso är väldigt vacker, men kanske en svår färg att tänka sig i inredningen, eller vad säger ni? En rabatt med blommande inslag i den här färgen skulle jag däremot kunna tänka mig.  

För mig är årets färg fortfarande grön. Varför ändra på ett vinnande koncept, hihi!

Fiber och fixad uppfart

Vi tecknade oss för fiber redan för flera år sedan, men som på så många andra ställen på landsbygden i Sverige rann det sedan liksom bara ut i sanden. Nu efter nyår kom så ett nytt erbjudande som vi hoppade på, och nu verkar det faktiskt vara på gång. Häromdagen markerades det ut streck med sprayfärg på trottoaren, och idag ringde firman som ska göra jobbet och bokade in tid för tomtprojektering. De kommer och ska titta på fredag i nästa vecka. Förhoppningsvis kan de gräva sig in via uppfarten, för där gör det minst skada. 

Vår uppfart hamnar sällan på bild, vilket har sin naturliga förklaring. Den är nämligen ganska anskrämlig. Redan för ett par år sedan pratade vi med en grävfirma om att fixa till den, men eftersom vi har gått och väntat på den där fiberindragningen så har vi medvetet valt att vänta. Det vore ju himla dumt att lägga pengar på något som man ändå vet kommer att bli uppgrävt igen, men nu kanske det också äntligen kan bli av. Exakt hur uppfarten ska se ut har vi inte klurat färdigt på, men det blir förmodligen liknande grus som det vi redan har på andra ställen. Det gäller ju bara att välja en större storlek, så att det inte fastnar i däcken på bilarna. En kant av gatsten mot gräsmattan och kanske även mot syrénhäcken vore också trevligt, och kanske några rader kullesten mot husväggen. En plats för soptunnorna närmare vägen står också på önskelistan, så att man slipper hålla på att dra ut dem inför tömning.

Fiber och fixad uppfart, alltså. Jag vet inte vilket jag längtar mest efter, fast jag är iallafall himla glad att båda delarna äntligen ser ut att bli av inom en överskådlig framtid. 

Låt hjärtat va' med

Alla hjärtans dag till ära har jag gått och gnolat på Sonya Hedenbratts gamla slagdänga mest hela dagen. Ni vet den där texten går så här: "Låt hjärtat va' med. Allt du gör beror på det. När du tycker nånting kommit på glid. Då är det tid att le. För än finns det hopp. Än går jorden i sitt lopp. Ingenting är fullt så fel som du tror. Så syster och bror, hys hopp." 

En fin liten låt i all sin enkelhet. Ens livsfilosofi behöver inte vara mer komplicerad än så. Låt hjärtat va' med. Glöm för all del inte det. Puss och kram på alla hjärtans dag!

Insnöad på ugglor

Jag tror bestämt att jag är lite insnöad på ugglor. De dyker upp lite varstans här hemma, och igår kom jag hem med två till, som jag hittade i skyltfönstret på en av byns välgörenhetsloppisar. Jag har nämligen en loppisstrategi som går ut på att leta efter sådant jag redan har hemma. Min grundidé är att en enda ensam prydnadsgrej mest ser plottrig ut, men om man har många av samma eller liknande föremål blir det ofta ett roligt stilleben. 

Sålunda har jag nu påbörjat en lite samling av ganska oansenliga loppisugglor, som var och en för sig ser ganska trist och tråkig ut, men som liknar varandra och blir rätt charmiga när man ställer dem tillsammans i grupp. Som ett litet boy band av ugglor på rad, precis som jag gör med mormors tyska terracottatomtar till jul. 

Fast förr eller senare brukar jag vara ganska duktig på "kill your darlings", det vill säga att göra mig av med sådant jag gillar, men som inte riktigt hittar sin plats i det större sammanhanget. När min ugglesamling är tillräckligt stor slutar det säkert med att hela rasket åker ner i loppislådan igen. Det är nämligen inte alltid själva samlingen i sig som är grejen, utan nöjet i själva letandet. Undrar vad som blir min nästa grej?

Pain au chocolat, tulpaner och filmtips

Mellan sprintstafetten och skidskyttet imorse traskade maken ner på byn för att köpa nybakat surdegsbröd, och kom sedan hem med ett rykande färskt pain au chocolate till sin lata och fortfarande pyjamasklädda hustru. Det åt jag sedan med andakt till eftermiddagskaffet, och jag kan intyga att det smakade himmelskt. 

När jag själv tog mig ner på byn var klockan närmare lunch. Målet var som vanligt byns finaste lilla blomsteraffär, där jag investerade i mitt fysiska och psykiska välbefinnande. Blommor är verkligen billig februariterapi. Den här veckan blev det lite karamelligare men ändå ganska sobra färger på tulpanerna.

På eftermiddagen klämde jag dokumentären "Tindersvindlaren", som är ny på Netflix just nu. Det är onekligen en fascinerande historia, om man får använda ett sådant adjektiv i det här sammanhanget. Mitt i allt elände finns ändå ett rejält stråk av girl power, inte minst hos den holländska tjejen som dyker upp under den sista halvtimmen av filmen och spelar svindlarens eget spel. Cool tjej! Titta, så får ni se.  

Hej fredag!

För första gången på nästan två år vågade jag mig på att åka kommunalt in till Hässleholm idag. Maken anslöt nämligen i sin bil direkt från jobbet, och det kändes himla dumt att köra dubbla bilar hem efter besöket på passexpeditionen. Jag sportade en särdeles elektrisk toppluvefrisyr efter en rask promenad genom ishagel och blev nog inte så snygg på passbilden den här gången heller, hihi! 

Ärendet hos polisen var avklarat föredömligt raskt, så vi bestämde oss för att spontanköra till Kristianstad och äta god sushi/sashimi på Sumo Sushi. Vi fick allt serverat på ett enda stort fat, och den här typen av mat är ju onekligen otroligt aptitlig även för ögonen. Man blir så behagligt mätt på sushi.

När vi var mätta och belåtna lurade jag in maken på Åhléns för lite fredagsshopping. Han parkerade sig på en stol på damavdelningen, medan jag köpte några nya underlinnen, ett lipgloss från Pixi i den perfekta brunrosa nyansen och en grön Bergs Potter-kruka i storlek small. Den sistnämnda ska få bo i sovrumsfönstret, där det redan står en sådan i storlek medium. Kommer man någonsin att tröttna på Bergs Potter? Så tidlös modell. 

Innan vi körde hem bunkrade vi lite kvällsproviant på den snofsiga Coop-butiken på Galleria Boulevard. Där hittade jag ett fyrpack billiga ginglas, som blir trevliga att servera fredagsfjortisdrickan (= färgglad cider/alkoläsk) i. Det är ju nämligen viktigt att glaset rymmer riktigt mycket is. För övrigt verkar det vara särdeles trendigt med gindrinkar just nu, för butikshyllorna i alla mataffärer fullkomligt svämmar över av tonicflaskor i de mest fantasifulla smaker. Vad tror ni om gurka/vattenmelon och tranbär/ingefära? 

Efter den där ishagelskuren blev det faktiskt riktigt soligt och fint idag, men samtidigt så där ruggigt och kallt som ett riktigt klassiskt vårvinterväder kan vara. Vantarna och toppluvan sitter nog allt bra ett tag till. Om sex arbetsdagar får vi se hur den där toppluvefrisyren gör sig på bild, hihi!

Ljusare tider och fula passbilder

Tänk så ljust det ändå har blivit. När jag kör till jobbet om morgnarna behöver jag inte tända utebelysningen längre, för jag hittar både nyckelhålet och bilen ändå. Och när jag kommer hem sent om eftermiddagarna och tänder den lilla lampan i sovrumsfönstret, så är det fortfarande rejäla stråk av dagsljus kvar ute. Så befriande ändå att veta att vi går mot ännu ljusare tider. 

Imorgon har maken och jag bokat tid för nya pass på polisstationen i Hässleholm. Det kan ju vara bra att ha ett giltigt sådant, om man eventuellt ska ge sig ut och resa framöver. Jag brukar alltid lyckas med bedriften att se ut som en Bader-Meinhof-terrorist från 70-talet på alla mina passbilder. Skämtsamt brukar jag säga att måtte det inte hända något, så att man hamnar på löpsedlarna med den bilden, hehe! Vi får väl se hur det blir den här gången. Men å andra sidan blir man ju inte snyggare än vad man faktiskt är...