Sista dagen på året

Så har vi kommit fram till sista dagen på året. I retrospektiv känner jag mig ganska nöjd med hur 2019 har varit. Inget år som går till världhistorien på något sätt, men ett lagom år på alla sätt och vis. I synnerhet sommaren, som blev bra mycket bättre än den 2018, då värmeböljan tog knäcken på både trädgårdslust och ork att överhuvudtaget ta sig för något vettigt. Den här sommaren hann vi både vila och vara produktiva.

Jag unnar mig en timmes lek med kameran, innan det är dags att börja förbereda sig inför kvällens festligheter. Hittar lite grejer i en låda i det gråa skåpet, som jag samlar ihop till ett litet stilleben på en silverbricka. Testar olika objektiv. Testar olika inställningar. Testar olika ljussättning. Tänk att det fortfarande är så roligt att fotografera! Den största anledningen till att den här bloggen finns överhuvudtaget. 

Mitt nyårslöfte inför 2020 är redan klart: Att unna mig snittblommor under alla tråkiga månader på året. Jag tjuvstartade redan igår, med ett besök på byns finaste lilla blomsteraffär. Som vanligt bestämmer jag mig när ser vad som finns i kyldisken. Igår blev det maffigt höga krysantemum i en underbart vinröd-rosa färg, som jag ska ha i min stora gröna kruka nu när amaryllisarna har blommat över.

Kanske mer ett mål än ett löfte är det där med bokläsningen. Ett av nyorden i SAOL (Svenska Akademiens ordlista) är ordet "popcornhjärna", som är konsekvensen av för mycket skärmtid, och nog känner man att man faktiskt lider av det ibland. Insikten av att jag faktiskt inte är en litterär människa längre är smärtsam. Därför ska jag försöka bli mer analog i min läsning under 2020 och återgå till romanernas förlovade land istället för att reflexmässigt sitta och slösurfa på datorn och mobilen. Iallafall en större del av tiden än vad jag gör nu. 

Tack för i år, alla ni som har tagit er tid att läsa Fröken Gröns Blogg under året som gått. Jag undrar ofta vilka ni är. Om ni har tid och lust får ni gärna skriva en rad i kommentarsfältet och berätta. Gott slut och gott nytt år önskar jag er alla. På återseende nästa decennium!

Årskrönika 2019

Att tota ihop en årskrönika hör ju till seden när man har en blogg, så här kommer en liten sammanfattning av hur 2019 har varit för Fröken Grön. 

I januari satt jag mest och drömde om böljande krassegångar och alla fina träd jag skulle plantera till sommaren. (Det blev inget av det.) Jag köpte hem blommor och låtsades att det redan var vår, trots att det periodvis var snö ute. De första månaderna på året är verkligen inte min grej...

I februari hittade vi äntligen ett perfekt litet golvskåp till bastustugan. I samband med sportlovsveckan (v. 8) checkade maken och jag in oss på spa i Torekov. Mitt i månaden hade vi en dag med 13 grader varmt, som jag tillbringade med efterlängtat trädgårdspyssel. Snödropparna kom äntligen, och i slutet av månaden planterade jag två miljoner tomatfrön. 

Mars var en månad som kändes som en enda lång väntan. Vädret pendlade så där som det alltid gör den här tiden på året i Skåne, och jag var mest hemma och småpysslade. 

I april kom våren med besked. Under påskhelgen hade vi högsommartemperatur i "Glesbygd", och vi firade makens 50-årsdag med stor baluns i Folkets Hus. Dessutom firade jag 10-årsjubileum som Fröken Grön. 

Nästan all fritid i maj ägnade jag åt trädgården. Lite nervös var man ändå över vad som hade överlevt den extrema torkan förra sommaren, men det mesta kom faktiskt tillbaka. I slutet av månaden jobbade jag som valförrättare i samband med EU-valet. 

I juni besökte jag och två vänninor Solnäs gård utanför Lund, där Kiviks musteri har en liten filial, och därefter Skarhults slott och utställningen om Ester Blenda Nordström. Midsommar firade vi som vanligt med våra vänner här hemma på Solhäll, och lika traditionsenligt hängde jag på låset till plantskolan när det var dags för den stora rean måndagen efter midsommar. När terminen var slut gjorde jag och mina kollegor en utflykt till Hanö, som ligger utanför Nogersund i Blekinge.

I juli började semestern. Maken och jag hade sedan länge bestämt att det övervägande skulle bli "hemester". Så skönt att äntligen bara få vara hemma och pyssla! Det hade jag ju längtat efter hela vintern. Vi byggde plank och en rosportal nere vid bastustugan och hämtade hem ett stort utebord, som vi hade beställt av en lokal snickare. Allt blev så bra! En och annan dagsutflykt blev det iallafall, som till exempel till Mellbystrand. 

I augusti var semestern slut, men helgerna var fortsatt somriga. Jag besökte Den Stora Trädgårdsfesten på Sofiero och Wanås Skulpturpark, gjorde en liten grusad uteplats bakom smatten, hittade ett franskt vitrinskåp till badrummet, var på auktion i Småland, körde runt på en massa loppisar och njöt av min sensommarlummiga trädgård. 

I september jobbade jag en massa på vardagarna, fortsatte att pula i trädgården på helgerna, planterade lite nytt nere vid bastustugan och fikade med talmannen på Bokmässan i Göteborg. (Dock utan efterföljande uppdrag att försöka bilda regering, hihi!)

I oktober kunde vi äntligen ta vårt premiärdopp i den nya kallbadtunnan. I övrigt gick tiden så himla snabbt, och pang så var sommaren definitivt över. 

I början av november fick maken sin 50-årspresent av mig: En tvådagars vistelse på Yasuragi utanför Stockholm. Jag städade ur växthuset, skaffade nya glasögon och hittade äntligen en trädgårdsgargoyle på en antikaffär i Vrigstad. 

December har mest bestått av högt tempo på jobbet varvat med adventsmys om helgerna. Julhelgen försvann i ett nafs, och nu väntar snart ett helt nytt år. 

"Like sands through the hourglass, so are the days of our lives." 

Antikmarknad och smygstädning

Efter frukost tog maken och jag oss en liten tur till Linderöd, som ligger mellan Kristianstad och Hörby. Där var det antik- och samlarmarknad i sporthallen idag, och som alltid i sådana sammanhang var det roligt att bara gå runt och titta på alla fina gamla saker. Så här precis efter jul visade det sig vara lätt att pruta på julgranskulor, så jag köpte sex stycken. Nog är det något visst med gamla glaskulor ändå. 

Jag hängde faktiskt upp mina nya (gamla) kulor i granen när jag kom hem, men i övrigt har jag  börjat plocka bort julen lite grann så där i smyg. En liten julgrupp, som maken fick i present strax före jul, har till exempel blivit av med sin tomtedekoration och har fått en grön kruka istället för en röd. Den gröna mossan får dock vara kvar, för den tycker jag funkar fint i januari också. 

Eftermiddagen har jag mestadels tillbringat i sängen med en bra bok. Mitt förra nyårslöfte, att läsa minst 12 böcker under 2019, är dock tyvärr långt ifrån att uppfyllas... Jag får nog göra ett nytt försök under 2020. 

Ännu en räv

När vi körde hem från Malmö på annandagskvällen, stannade vi på City Gross i Höör för att handla frukostfil. Där spontanköpte jag en porslinskanna i form av en rödbrun räv från DUKA Kitchen Lifes kollektion 'Forest', bara för att den var så himla söt. Jag när ju en viss faiblesse för lite barnsligt kitschiga saker, och den här får väl sägas falla inom ramarna för den beskrivningen. 

Kannan rymmer en liter, vilket ändå får ses som en väldigt praktisk storlek, om man ska blanda apelsinjuice, saft, äppeldricka och sånt. Och kannor kan man ju alltid ha blommor i också. I samma kollektion finns det grävlingmuggar, grävlingäggkoppar och räväggkoppar, som också är väldigt söta, fast det kände jag inte riktigt att jag behövde. Duktigt av mig.

Kan det vara så att jag har fått pippi på rävar nu? Det här är ju den andra jag köper på kort tid. Den TREDJE, faktiskt! Jag köpte nämligen räv-post-it-lappar på ICA Maxi innan jul, som jag tänkte kommer att göra skrivbordsarbetet lite roligare på jobbet i januari. (Post-it-lappar är för övrigt fortfarande en av de bästa uppfinningarna i modern tid, hihi!) Men dit är det ju fortfarande TIO lediga dagar kvar. My goodness så skönt!

Soffliggare

I soffan som skymtar där inne bakom granen har jag tillbringat mer eller mindre hela dagen. Där har jag legat i pyjamas under ett täcke och ömsom zappat mellan de vanliga TV-kanalerna, ömsom tittat på dokumentärer på Netflix. Mina enda små utflykter har varit promenaderna till och från gottebordet i gröna rummet, och som bilden så brutalt avslöjar är det inte direkt någon distans att skryta om.

Något egentillverkat julgodis blev det inte i år. Istället fyllde jag några små skålar med dadlar, skumtomtar, choklad och köpekolor, och i coctailglasen ligger det mandlar i apelsinchoklad och bronsfärgade yoghurtlakritsar från hyllan där de säljer naturgodis i lösvikt. Polkagriskäpparna hittade jag längst ner i julpyntlådan. De är minst lika gamla som decenniet är långt, och därmed förmodligen helt oätbara, hehe!

Eftersom det redan är kväll och soffan fortfarande känns bekväm, så ser jag ingen anledning att ändra på dagens vinnande koncept. Kanske klär jag på mig imorgon istället. Kanske...

Annandagen

Julfirande dag nummer tre har vi tillbringat i Malmö, där vi fick tillfälle att även fira med makens andra syster och hennes familj. Kalkon stod på menyn och ingen jublade mer än jag, som inte är överdrivet förtjust i julmat. Sen spelade vi spel, drack kaffe och bytte roliga julklappar. Regeln är alltid att det ska vara second hand, hemmagjort eller kosta max 30 kronor. 

Nu är tredagarsfirandet till ända, och jag tänker inte kliva ur min julklappspyjamas på minst ett och ett halvt dygn. På mitt nattduksbord ligger en trave böcker och tidningar och väntar på läsning, och jag har sett grejer på både Netflix och SVT Play, som jag vill se. Som grädden på moset innehöll ett av dagens paket en stooor påse smågodis med bara grönfärgade bitar, så nu är resten av lovet verkligen räddat, hihi!

Juldagen

Dag två av julfirandet tillbringades hos mina föräldrar i Karlskrona, där vi avnjöt mammas goda porterstek. Mums! Tusen gånger godare än all julmat i världen. 

Nu är vi hemma i stugan igen och laddar om inför julfirande dag tre. Jag värmer fötterna i mina nya röda julklappstofflor, äter resterna av en fruktsallad från tidigare idag och tittar på "Unga kvinnor" på TV. Ledighet är ju ändå ett förträffligt sätt att spendera tiden!

Juldukning

I år firar vi jul i dagarna tre. Julafton har vi tillbringat hemma på Solhäll, i sällskap av makens mor och Amerika-syster. Jag dukade upp för jullunch i gröna rummet. Det är alltid trevligt att få ta fram finservisen, som är det porslin jag samlade på som tonåring. Det kommer från Hackefors och är enkelt vitt porslin med en tunn guldkant. Jag är så glad att mina föräldrar uppmuntrade mig att välja en modell som är klassisk och tidlös, istället för någon av de mönstrade varianterna som var populära på 80-talet. 

När det är jul får man också passa på att ta fram tygservetterna och duka med riktiga servettringar. Kvistarna av buxbom klippte jag i trädgården under förmiddagen. Duken har hängt med i några år nu. Jag älskar det julstjärneformade mönstret, som nästan ser ut som på ett gammalt bolster. 

Julmusten smakar allra godast i tunna gamla grogglas. Våra kommer från makens farmor och farfar, vilket naturligtvis gör att de känns extra roliga att ta fram. De har så fin gravyr med druvklasar. Snapsglasen hittade jag på loppis förra året. De är också väldigt vackert graverade med en liten krans på framsidan och en tunn kant upptill. De gröna krukorna med små vita St Paulior lånade jag från köksfönstret, och de gröna granformade ljusen hittade jag på Søstrene Grene i Kristianstad tidigare i höst. (Det är en rolig affär!)

Bordets absoluta pièce de résistance var naturligtvis det gröna kruset med eukalyptuskvistar tillsammans med mina julröda snittamaryllisar, som jag köpte i Malmö förrförra helgen. Jag har hållit liv i dem genom att låta dem stå svalt ute på glasverandan. Så otroligt maffigt!

God jul på er, kära läsare! Hoppas ni också har en fin julafton. 

Dan före dopparedan

Först igår tog jag ner jullådan med mormors tyska Gräfenroda-tomtar. Det blir liksom ingen jul utan dem. Jag kör på masseffekten och sätter dem i rad uppe på det vita vitrinskåpet. Redan förra året fick de sällskap av en av farmors tomtar, som är likadan som den i gröna byxor, så nu har jag dubbletter av två. Det bekommer mig inte alls. Det viktiga för mig är varifrån de kommer. 

Min lilla samling nutcrackers brukar få komma fram redan till första advent, men i år kom de fram först igår. Två av dem kommer från USA och tre har jag hittat på Tradera. I love them! Den julen jag bodde i Seattle (1990) var jag till och med på balett och såg Tjajkovskijs "Nötknäpparen". Den var så fin!

Maken trillade köttbullar på förmiddagen, som vi provsmakade till lunch. Så goda! Tricket är att han har i en skvätt mörk öl eller porter i färsen. Tillsammans med kryddpeppar blir det så himla julig smak. 

Vid 16-snåret drog vi igång bastun, tände marschaller och en brasa i eldkorgen och bjöd in grannarna till julbad. Vi (tre barn och fyra vuxna) bastade, käkade godsaker och grillade marshmallows över den öppna elden. Fyra av oss (inte jag...) vågade sig till och med på flera dopp i kallbadtunnan. Förhoppningsvis var detta början på en fin jultradition. 

Huset doftar såpskurade golv och skalade apelsiner. Sängen är ombäddad med röda jullakan, och i sovrumsfönstret brinner det fiffiga fuskljus, som man vågar lämna utan uppsikt. Lille Mickel Räv sitter på fönsterbrädan och dinglar med benen. 

Ikväll har vi provsmakat den nygriljerade julskinkan på en vörtsmörgås med senap. Godaste mackan på hela året! Nu är vi redo för jul.

Vintersolståndet

Klockan 04:19 imorse inföll vintersolståndet. Tidpunkten på året då solen står som allra lägst på himlen. Årets kortaste dag eller årets längsta natt. Ögonblicket då det börjar bli ljusare igen. Och mitt i alla julbestyr har jag redan börjat längta...

Förändringen är förvisso inte märkbar direkt, men den psykologiska effekten ska inte förringas. Imorgon tar julen vid igen, men ikväll skålar vi för ljuset. 

Julefrid och julegran

Idag är det Tomasmäss; dagen då julefriden inträder enligt gammal svensk folktro. Förr i tiden var detta också dagen då bönderna satte upp så kallade "julstänger", som senare övergick i den tyska traditionen med julgran. En bra dag att skaffa gran, med andra ord. Sagt och gjort. Julgransförsäljaren vi besökte hade i ärlighetens namn ganska fula granar kvar, men vi valde iallafall ut en knubbig stackare, som fick följa med oss hem. En vanlig hederlig rödgran så klart, för de doftar ju så gott. Efter en frisering med sekatören blev den riktigt fin. 

Jag pyntar granen olika varje år. Det finns sällan någon helhetsplan, utan jag kör mer på spontanitet. Det finns en hel flyttlåda med kulor och annat pynt på vinden, så det finns lite att välja på. Mest gillar jag gamla julgranskulor i glas, och det köper jag ofta när jag hittar det på loppis. Som idag, då vi stannade vid en loppislada utanför byn. Där hittade jag den här ljusröda kulan och en till. Det gör inget om de är lite slitna, för det är nästan bara ännu mer charmigt. Undrar i vems gran den har hängt tidigare?

Jag pyntar alltid efter devisen "more is more". Extra allt, liksom. Fast i år blev det inget glitter. Däremot sitter julugglan under granen, som vanligt. Varför köra med julbock när man kan ha en juluggla, liksom?

Det bästa är att man ser granen från sängen. Imorgon får min morgonpigge make gå upp och tända julgransljusen, medan jag själv ligger kvar i sängen och tindrar med ögonen, hihi! 

Sjutton dagar

När mina kollegor och jag lämnade jobbet i eftermiddags önskade vi inte bara varandra god jul, vi skrattade också lite grann åt det faktum att vi inte behöver jobba mer det här decenniet. Det låter ju som en smärre evighet, hihi! Nu väntar iallafall SJUTTON dagars oavbruten ledighet, och efter den här ovanligt grådystra hösten känns det verkligen välbehövligt.

Imorgon julstökar vi lite till i stugan, och har jag tur står det en klädd gran i röda rummet innan jag går och lägger mig. I can't wait! 

4 x tomat

De senaste åren har julklappen från min jobbkommun varit ett presentkort på 200 kronor att spendera i valfri (nåja, nästan) affär i kommunen. Ganska smart ändå, för då får alla något de faktiskt vill ha, och dessutom gynnar kommunen sina egna handlare. Min egen lilla tradition är att köpa tomatfrön på Växtmästaren för slantarna, så det passade jag på att göra efter jobbet idag. Fyra olika sorter blev det: Vanlig tomat 'Indigo Rose' och körsbärstomaterna 'Sungold', 'Bitonto' och 'Romello'. 

Vi får väl se om det blir lika bra skörd säsongen 2020 som den vi hade i år. Hoppas det, för det finns inget godare än att gå ner till växthuset och stoppa en solvarm körsbärstomat i munnen. Mmmm! Jag längtar redan.

Kung Bore, var är du?

Visst har det sina väderfördelar att bo i Skåne. Som att våren kommer tidigt. Som att sommaren är lång. Som att vintern är mild. Men nu så här veckan innan jul önskar jag ändå att Kung Bore hittade hit och bäddade in oss i lite snö. Tänk så stämningsfullt det hade varit.

Men i Skåne lyser gräsmattorna gröna, och SMHI har lovat 5 grader varmt och lite sol på julafton. Hmmm... Det är inte helt lätt att bygga upp julstämning då. Och att sätta fram den gamla kälken och de röda skidorna, som jag brukar pynta med så här års, känns ju nästan lite fånigt.

Fast i Skåne vet vi att snön ändå kommer så småningom. För det brukar den ju faktiskt göra till slut. Typ i februari-mars, när man verkligen inte vill ha den...

Dörrkrans

Förra året hade jag ingen dörrkrans alls, och året dessförinnan blev den jag gjorde kvar på insidan, men 2019 blir julen då Solhäll åter ståtar med en krans på utsidan av verandadörrarna. Den har hängt där i en hel vecka nu, och det myckna regnandet gör att den håller sig fortsatt grön och fin. 

De uppstammade cypresserna i hink har stått nere i köksträdgården sedan i våras. Där har de klarat sin nästintill bortglömda tillvaro förvånansvärt bra. En liten jul-en (jag vet att bindestrecket är överflödigt, men "julen" ser ju ut om ett helt annat substantiv...) i korg och en ljuslykta med "fuskljus" på trappen, samt några kvistar granris nedanför får räcka som julpynt i år. 

Jag älskar nyponkvistarna och de små paradisäpplena i kransen. Det bästa pyntet kommer utan tvekan alltid från naturen. 

Verandadörrarna har verkligen blivit solblekta. Det som en gång var mörkrött är nu nästan "blodpuddingfärgat", hehe! Kan det bli årets trendfärg 2020, kanske? Nja, det får nog bli ommålning till sommaren. Jag skriver genast upp det på vår projektlista, som för ovanlighetens skull inte är så himla lång. Vi betade ju av flera punkter den här sommaren. Bra gjort av oss!

Ikväll tränar jag mig i att använda mina nya glasögon. Progressiva glas är onekligen en omställning, men det ska nog gå bra. Om inte annat får jag väl sitta och blunda och bara se snygg ut, hihi!

Hon har sitt bo ovanför mitt huvud

Sedan jag startade den här bloggen 2009 har jag inte bytt header en enda gång. Den lilla tjocka ängeln i det gröna har liksom kommit att bli Fröken Gröns signum. Jag har henne faktiskt kvar i en låda med en massa andra gamla blomprydnader i källaren. Kanske borde jag ta fram henne igen, så att hon får vara med och fira bloggens 10-årsjubileum, innan året tar slut. 

Hon är egentligen en helt vanlig blomsterprydnad på pinne, som jag tror att jag har köpt från en av de större plantskolekedjorna. Inget märkvärdigt alls, men jag tycker om henne och jag har inte hjärta att byta ut fotot på henne. Man vill ju liksom inte jinxa bloggen i onödan. "Det bor en ängel på min blogg. Hon har sitt bo ovanför mitt huvud. Hon gör mig lugn. Och hon viskar till mej, allt det jag säger dej."

När tredje ljuset brinner

Det tredje ljuset brinner i stugan, och ute har regnet fallit mest hela dagen. Med undantag för två rundor ut till soptunnan har jag inte varit ute på hela dagen. Nu framåt kvällen tilltar även vinden, och det känns extra mysigt att vara inomhus. I vasen på köksbordet står resterna av en bukett, som jag köpte den 13 november. Det kan man väl ändå kalla valuta för pengarna!

Imorgon påbörjar jag årets sista arbetsvecka. Sedan väntar ledighet sjutton sammanhängande dagar i rad. Så lyxigt det ska bli!

Full rulle i Malmö

Idag har vi hängt i Malmö hela dagen. Vi körde hemifrån vid 10-snåret och hann sedan klämma in både lunch med svärmor, en sväng på stan och två olika glöggfester hos goda vänner. Jag orkade inte släpa med mig min riktig kamera, men tryckte av några bilder med mobiltelefonen. 

Så här 10 dagar innan jul rådde det naturligtvis full commerce i alla butiker. Jag kikade in på AB Småland, som ligger på gågatan mellan Triangeln och Södertull. Det är en konceptbutik som har både mode, heminredning, växter och en cafédel, och de säljer både gammalt och nytt. Ett väldigt inspirerande ställe, får jag säga. 

Titta här till exempel, vilken härlig krans gjord av kuddmossa!

På Gustav Adolfs Torg är det alltid lite Candy Cane Lane-varning så här års, men jag tycker det är riktigt stämningsfullt på något knäppt sätt. I år finns det en upplyst jättestor fotoram, där folk kan ta julbilder med sina mobiltelefoner. Rätt kul idé ändå. Jag avstod dock, hihi!

På vår sista anhalt fick vi ljuvligt god surkålssoppa med chorizo till kvällsmat, innan vi styrde kosan norröver igen. 

Jag fick med mig fem praktfulla snittamaryllisar hem. De kostade ofattbara 29 kronor (!) styck på en blomsteraffär på gågatan, så då var det ju bara att passa på. Imorgon ska jag hitta något fint att sätta dem i. Så maffigt det kommer att bli med FEM stycken!