Visar inlägg med etikett I trädgården. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett I trädgården. Visa alla inlägg

måndag 9 november 2026

Gospelsång och dahliaknölar

Efter en helg i sångens och musikens tecken, började den här veckan med mer av samma vara. Ikväll var min kör bjudna till församlingshemmet här i byn för en workshop med gospellinjen på Glimåkra Folkhögskola. Alla tendenser till måndagstristess flög genast sin kos. Sången var ju så medryckande, och ungdomarna var så otroligt energigivande. Roliga, pedagogiska, kloka, bjussiga, karismatiska och alldeles självklara. Jag känner alltid framtidshopp när jag träffar unga människor, och ikväll var inget undantag. Fast det där med gospelgunget föll sig inte direkt naturligt för en vanligtvis stel 55-åring med diskbråck...

För övrigt kan jag rapportera att dahliaknölarna numera ligger i två stora papperskassar i källaren. Där hamnade de redan igår, och det var faktiskt varken tidskrävande eller ansträngande. Efter en tid med frost om nätterna hade plantdelen ovan jord gett upp helt, så det var bara att klippa av den slafsiga blasten, dra upp knölarna och skaka av jorden så gott det gick. Sortera dem orkade jag däremot inte, så nu får det bli lite huller-om-buller-plantering nästa sommar. Men lite spänning i livet kan ju vara trevligt, hihi! 

måndag 19 oktober 2026

Fortsatt frost och färgfyrverkeri

Nattfrosten fortsätter. Imorse fick vi skrapa bilrutorna för första gången i höst, och jag har haft stickad tröja på mig under dagen. Natten som kommer ser också ut att kunna bli kall. Jag har en sådan där foliegrej att sätta på vindrutan, men jag tror att den ligger ute i ladan någonstans. Där är jag dock inte så sugen på att gå runt och leta i mörkret, så det får nog vara till imorgon. Kanske är det dags att boka tid för däckbyte snart, men jag tänker att det borde gå och vänta ett tag till. I mitten på veckan ska det bli regnigt och lite varmare igen. 


När jag gick till körövningen nu ikväll, gick jag förbi ett hus som redan hade hängt upp ljusslingor i hela trädgården. Det känns ändå lite tidigt, kan man tycka. Jag njuter gärna av höstens färger ett tag till. De är verkligen som vackrast just nu. Som ett färgfyrverkeri.

söndag 18 oktober 2026

Nattfrost och lövuppsamlare

Jag gjorde rätt i att plocka in de blommande dahliorna, för i natt kom den första frosten på besök. Kvicksilvret i termometern var nog bara nere strax under nollan och vände, men det var ändå nere på minusgrader. Jag tog mig en liten runda i trädgården för inspektion, men än så länge har blad och stjälkar iallafall inte blivit svarta och sladdriga. Kanske fungerade nattfrosten ändå som en signal till dahliorna att växtsäsongen är över och att knölarna ska gå in i vila. Jag har inte grävt upp någonting än, men det är faktiskt inte så bråttom som många tycks tro. Höstens första frostnatt kan te sig dramatisk ovan jord, men det som dödar knölarna är om de utsätts för tjäle. Så länge jorden fortfarande är hyfsat varm och inte fryser på djupet kan knölarna ofta ligga kvar i flera veckor till. I Skåne där jag bor dröjer det ofta ganska länge mellan första nattfrosten och den första riktiga tjälen, så jag känner ingen större panik än. 


Löven fullkomligt rasar av träden nu. Vi har flera stora träd på tomten, så det blir ganska mycket att ta reda på, fast vi brukar bara räfsa in det i planteringarna och låta det ligga till våren. Har man tur kommer det en höststorm och blåser in allt, så att man slipper räfsa. (Vilket jag hur som helst inte kan göra alls just nu.) På flera ställen i sociala medier görs det reklam för Gardenas lövuppsamlare med mekanisk drift utan motor. Den tycks funka väldigt bra på gräsmatta och gångar med hårt underlag. Är det någon som har provat och kan ge en icke-sponsrad recension?

tisdag 13 oktober 2026

Höst på södersidan

Jag är fortfarande lika begeistrad över utsikten från vindsfönstret på södersidan. Tänk att jag aldrig riktigt fattade vilken ypperlig överblick man får över delar av trädgården härifrån, förrän vi renoverade på vinden och fick ett öppningsbart fönster på plats. Tidigare var golvytan dessutom belamrad med lådor och gamla möbler, så man kom aldrig riktigt hela vägen fram till fönstret. När man står där uppe och tittar ut, känns det som att vi bor i världens högsta hus, men det beror mer på att huset ligger i en terrasserad backe. Framsidan av huset ligger i markplan, medan det är flera meter ner till marken på södersidan och baksidan. 


Jag kan inte minnas att snöbollsbusken har haft så röda blad på hösten som den har i år. Den bjuder verkligen på ett sprakande färgfyrverkeri, som till och med konkurrerar ut bladverket på den röda japanska lönnen bredvid. Jag lämnar allt som det är i rabatterna och klipper inte ner någonting på hösten. Vissna pionblad bidrar också med färg. 


På uteplatsen står jätteverbenan kvar och är ståtligare än någonsin. Tacksammare sommarblomma får man leta efter. Den blommar konstant hela sommaren, och den blommar konstant långt in på hösten, tills frosten kommer och tar den. Vill man övervintra den får man ställa den frostfritt, men har man tur frösår den sig och kommer med nya plantor, även om man lämnar den kvar utomhus. 


Jag har en del dahliaknölar att ta upp, och jag skulle vilja hinna plantera lite tulpanlökar innan vintern, men i övrigt får trädgården vara som den är. Tack för säsongen 2026, kära trädgård. Nu får du vila och vara ifred. 💚

fredag 9 oktober 2026

Höstfägring utanför glasverandan

Det var onekligen dags för lite höstfägring i krukorna vid glasverandan. Jag köpte ljung på IKEA redan förra helgen, och den stoppade jag ner i urnan som står på en gammal betongpiedestal vid sidan av trappan. Jag vet att folk har delade åsikter om den där "stolpen", men själv tänker jag att det faktiskt kan vara något av mina bästa loppisfynd någonsin. 300 kronor för båda delarna tillsammans. Det får man väl ändå kalla ett kap. Närmare slottsparkkänsla än så kommer vi inte på Solhäll, hihi! Urnan klarar man att lyfta ensam, men piedestalen flyttar man inte på i första taget. 

Efter jobbet idag tittade jag in på byns finaste lilla blomsteraffär och köpte en jättestor kruka med silvertrassel. Den passade helt perfekt i den tomma terracottakrukan, som redan stod på trappan. Det latinska namnet på växten är 'leucophyta brownii' och den härstammar ursprungligen från Australien. Den här sorten brukar hålla sig fin länge under hösten och klarar faktiskt någon minusgrad. Vinterhärdig tror jag dock inte att den är, iallafall inte om den blir kvar utomhus hela vintern. Man kanske kan försöka ha en i växthuset eller i källarfönstret under vintern, eller linda in krukan med juteväv och ställa den intill en husvägg under takutsprång. Fast jag brukar vara slarvig med att komma ihåg sånt där...


Pumporna i terracotta hittade jag i ladan. Ofattbart att jag inte ens behövde leta i röran där inne, men plötsligt händer det. Även de är ett gammalt loppisfynd, och de har stått på verandatrappan i oktober förr om åren också. Jag behöver nog inte säga att vi inte använder den är ingången så ofta. Annars hade det ju blivit svårt att öppna verandadörrarna när man skulle gå in och ut. Ja, svårast ut faktiskt, för dörrarna går ju utåt. 


Om någon undrar över "pinnarna" på verandataket, så är det snörasskydden som skymtar lite grann. Vi är fortfarande i valet och kvalet om de ska få vara kvar där, för verandataket sluttar inte så brant som det stora taket. Utbyggnaden på baksidan (a.k.a. smatten) har ett liknande tak, och där monterade vi aldrig upp några snörasskydd alls. Det funkade bra ändå i vintras. Men på verandan får de sitta kvar en vinter till, så får vi utvärdera till våren om vi tycker att de behövs. Tiden då vi fick köpa nya hängrännor stup i kvarten vill vi trots allt inte ha tillbaka. Ibland får det praktiska och ekonomiska gå före det estetiska, helt enkelt. Det fattar till och med Fröken Grön.

onsdag 30 september 2026

Ny vy under äppelträdet

Jag hittade en gammal bild från hösten 2022 (den här nedanför), som visar att det gamla äppelträdet på baksidan levererade rejält med äpplen det året. Trädet hänger med år efter år, trots att vi är urusla på att beskära det, och trots att det blir lite mer murket och lite mer snett för varje år som går. Det händer också att någon gren stryker med då och då i höststormarna. I år är det inte alls lika mycket frukt att ta hand om. Kanske frös blommorna i maj, eller så vilar sig trädet i år. Klen skörd blir det iallafall.


Jag tog en ny bild från samma vy i söndags och kan konstatera att det ser ganska annorlunda ut där nu efter sommarens rabattgrävning. I flera år har jag ju gått och grunnat på om jag inte borde gräva bort grässvålen där mellan stammarna, för det har både varit dålig kvalitet på gräsmattan och meckigt att komma åt med gräsklipparen just där. I sommar gjorde jag äntligen slag i saken. Jag är himla nöjd med resultatet (om man bortser ifrån det där diskbråcket...), och det har verkligen blivit bra mycket lättare att klippa gräset. Eller snarare att slippa klippa.


Jag tog några av de få fallfrukterna som fanns och trädde upp dem på smidespinnen som står i rundeln framför köksträdgården. Det blev en liten höstinstallation, i brist på annat att pynta med. Nästan lika kreativt som äppeltavlan på Kiviks musteri, minus en sisådär 34.997 äpplen, hihi!


Ikväll tittar jag på "Renoveringsdrömmar" på TV och käkar Ben&Jerry's-glass, som jag inhandlade på rea i mataffären tidigare ikväll. Jag slog till på en påse svenska äpplen också. Höjden av onsdagslycka. 

tisdag 29 september 2026

Rosenskära och tomma krukor

Jag frösådde rosenskära direkt i några pallkragar på försommaren, och även om det kom upp små plantor ganska snart, så har de tagit gott om tid på sig att producera blommor. Det beror säkert på den långvariga torkan under, och att jag var riktigt dålig på att vattna med regelbundenhet. Det torkade ut rejält i jorden mellan omgångarna, och det främjade väl inte direkt blomningen. De sista två månaderna har plantorna fått sköta sig helt på egen hand, och de har blivit helt vildvuxna. Nu så här i slutet av september blommar de som bäst, och i helgen passade jag på att klippa ett rejält fång att ta med mig in. Kanske inte de ståtligaste blommorna man har sett, men charmigt ändå på något vis. Rufsigt och vackert. 

Efter söndagens kruktömning ser det lite tomt och tråkigt ut på flera ställen runt huset. Jag vill verkligen inte ha en massa grejer att hålla reda på, men jag ska nog iallafall införskaffa lite höstfägring att sätta på kökstrappen och vid glasverandan. Det får kanske bli till helgen. Om jag orkar, ska jag nog även ta mig en sväng till IKEA i Älmhult i helgen. Jag har nämligen hört ryktas att julavdelningen öppnade den 25 september, så nu gäller det att hålla sig framme innan godbitarna tar slut. Kanske säljer de lite höstblommor också, om jag har tur. 


Det är makalöst så snabbt det blir mörkt om kvällarna numera. För att inte tala om hur mörkt det fortfarande är på morgonen, när väckarklockan ringer. Men nu får man iallafall tända mängder av värmeljus. Se där, ännu en anledning att göra sig ärende till IKEA.

söndag 27 september 2026

Utomhustid

När vi vaknade imorse visade termomentern på 2,8 grader. Nu närmar sig helt klart höstens första nattfrost. Men sen värmde solen upp luften, och efter ett par timmar var det 17-18 grader varmt ute. En riktigt skön höstdag. Vi var ute i trädgården i ett par timmar. Maken klippte gräs och häcken ut mot gatan, och jag kom med glada tillrop. Tro't om ni vill, men jag och min rygg tog det faktiskt väldigt lugnt. Jag känner att diskbråcket är på bättringsvägen (fattas bara annat efter så många veckor), men jag är fortfarande begränsad i vad jag kan göra med armarna, och jag vill verkligen inte ställa till det för mig igen. 


Trädgården är aldrig så prydlig och jag är aldrig så lycklig som precis efter en gräsklippning. Men gräset har verkligen inte behövt klippas många gånger den här sommaren. Jag kan nästan ens minnas när det blev gjort senast. Den långvariga torkan stoppade upp tillväxten helt, och den har inte riktigt kommit igång förrän nu under september. Var det sista klippningen för i år, tro? Fast här i Skåne brukar man behöva klippa gräset långt in i oktober-november, om vädret fortsätter att hålla sig milt.


Min enda insats idag var att räfsa ihop några enstaka kvistar från ligusterhäcken och att plocka bort lite vissna krukodlade sommarblommor. Nu gapar krukorna vid verandan tomma, men jag ska nog skaffa lite ljung och stoppa ner i dem. Det är ju trevligt att åtminstone ha det lite fint här på framsidan. 


Det var himla skönt att få lite utomhustid idag. Jag har mest suttit i en fåtölj och häckat på min lediga tid i augusti och september, och nu börjar jag längta efter något annat. Framöver behöver dahliaknölarna komma in på vinterförvaring, och en del krukor och pynt som inte är frosttåliga behöver ställas in i ladan. Men vi får väl ta lite då och då. Jag brukar ju ändå inte vara supersnabb med det där, och det händer ganska ofta att grejer blir kvar ute hela vintern. Det är ju liksom inte lika roligt att plocka in som att plocka ut...

tisdag 22 september 2026

En väldans trevlig perenn

Jag har sagt det många gånger förr och jag säger det igen: Kärleksört är en väldans trevlig perenn. Den är vacker, den är torktålig, den lockar till sig bin och fjärilar, och den blommar som bäst när mycket annat i trädgården har gett upp. Dessutom kommer den i flera olika storlekar, varianter och färger. 

I det nya stenpartiet (a.k.a diskbråcksrabatten) planterade jag fyra olika sorters kärleksört under sommaren. Den längst bak är resultatet av två plantor från ett annat ställe i trädgården, som jag helt sonika grävde upp och delade. Det blev hur bra som helst. Många perenner mår onekligen väldigt bra av att bli delade. Längst fram i mitten har jag satt två plantor med variegerade blad och fluffiga ljusrosa blommor, som blir ljusare och fluffigare ju längre tiden går. 

Till vänster satte jag två plantor med purpurfärgade blad och mörkt ceriserosa blommor. Sorten (som jag har tappat namnet på) är nästan too much, men samtidigt superläcker. Längst till höger satte jag ett jättestort exemplar av en mer traditionell sort, och den är jag nog mest förtjust i av alla. 

Bladsaften från kärleksört har historiskt använts som ett svalkande naturligt plåster för brännsår, skavsår och insektstick. Det latinska namnet på kärleksörtsläktet är 'Hylotelephium telephium', och Carl von Linné valde namnet efter kung Telefos i grekisk mytologi, som lär ha använt kärleksört för att lindra sina sårskador. Tänka sig. Det får jag prova nästa gång jag blir stucken av en geting eller bränner mig på strykjärnet. 

tisdag 15 september 2026

Murgröna och sten

Min absoluta quick fix när det kommer till trädgårdsdesign är utan tvekan murgröna och sten. Det kan man ha på alla ställen där inget annat funkar, för det funkar alltid. Iallafall i vår trädgård. Ett bra exempel är på "hyllkanten" bakom gårdspumpen, där marken stupar ganska rejält ner mot bastustugan. Runt stammarna på syrenerna växte det bara upp kirskål som var helt omöjlig att gräva bort, så sommaren 2019 planterade jag in murgröna där. I början fick jag hålla efter kirskålen lite grann, men murgrönan etablerade sig snabbt och efter ett tag hittade ogräset inte upp längre. 

Jag fyllde på med natursten i olika storlekar för att täcka markduken i den branta backen, och när gruset kom på plats så småningom så blev det en riktigt fin övergång. Bilden här nedanför är tagen nu i höst, och nu bildar murgrönan en tjock grön matta, precis så där som man vill att den ska göra. Murgröna är hur tålig som helst och står pall för rejält hård beskärning. Gör man det extra noga de första säsongerna, blir den jättetät och fin. Nu så här 6 år senare är rankorna fortfarande otroligt växtkraftiga, men jag klipper in dem 1-2 gånger per säsong så att de inte växer för långt ut över gruset. Man vill ju inte heller att stenkanten ska försvinna helt. I övrigt kräver den här lösningen inget arbete alls. Ypperligt för den som vill hålla det enkelt, alltså. 


Jag köper nästan alltid med mig ett flak murgröna hem, när jag hittar billiga plantor. Det finns alltid problemområden i trädgården där de behövs, och om inte annat kan man plantera dem i stora krukor och kärl så länge, för det är också jättefint. Jag har faktiskt ett flak som står på vänt i köksträdgården. 

måndag 14 september 2026

Uppvaknande

Det är ju ändå kul att låta AI berätta saker för en. Som varför klätterrosen 'Awakening' heter just så. Jag får lära mig att den ursprungliga sorten förädlades i dåvarande Tjeckoslovakien 1935 under namnet 'Probuzení", vilket betyder uppvaknande på tjeckiska. Av någon anledning försvann rosen under flera decennier och var i princip bortglömd, men 1988 återupptäcktes den av den dåvarande presidenten för det brittiska rosensällskapet under en resa till Tjeckien. Han tog med sig odlingsmaterial hem till England, där rosen fick namnet 'Awakening', som är det engelska ordet för uppvaknande. Namnet kan alltså tolkas dubbelt: Dels är det en direkt översättning från tjeckiska, dels syftar det på att rosen vaknade till liv igen efter att ha varit förlorad i många år. Det lär vara en av få rosor där namnet i sig är en direkt berättelse som dess egen historia. Fint på något sätt.


Minns ni förresten filmen "Awakenings" från 1990? Den där Robin Williams spelar en neurolog som hittar ett sätt att återuppväcka patienter som varit katatoniska i decennier. Flera av patienterna får tillbaka sina personligheter, sin rörlighet och sina liv. Effekten av behandlingen är dock kortvarig, och frågan som filmen väcker är om det är ett mirakel eller en tragedi att få livet tillbaka bara för att riskera att förlora det igen. Jag vill minnas att jag tyckte den var fin. Man kanske borde se om den. 

fredag 11 september 2026

En chanstagning som inte lyckades

I slutet av sommaren förra året planterade jag rosa solhattar och höstanemoner i rabatten vid rostornet. Jag tänkte redan då att det var en chanstagning med dåliga odds, för jag har inte lyckats övervintra varken det ena eller det andra med någon större framgång tidigare. Det gick alltså inte så bra den här gången heller. Kanske vintern var för sträng. Eller sommaren för torr. Eller så är det helt enkelt så att dessa sorter inte trivs i vår trädgård. Trist, för de är ju så fina. Men man får glädjas åt annat fint, helt enkelt. Hortensian går ju inte av för hackor den heller. 

Det känns smått ofattbart att det redan är fredag igen, men inte mig emot. Vi har redan festat till det med korv och pommes frites á la 70-talets fredagkvällar, och nu blir det soffhäng resten av kvällen. Gott så. Trevlig helg på er!

torsdag 10 september 2026

Besök av en pytteliten kotte

Jag fick ett extra trevligt mottagande när jag kom hem idag. En pytteliten igelkott stökade omkring på gräsmattan vid kökstrappan. Det måste ha varit en unge, för den var verkligen inte stor. Den var helt obrydd om att jag kom klampandes, och den var fortfarande kvar när jag hade varit inne och hämtat kameran. Det såg för roligt ut när den tog spjärn med sina små vingliga bakbenen och drog upp något ur gräsmattan som den sedan smaskade på. Kan det ha varit maskar, tro? 


År 2020 fördes igelkotten upp på rödlistan som "nära hotad", och sedan dess har den tyvärr flyttats upp till hotnivån "sårbar". WWF:s igelkottvecka är förvisso redan avslutad, men man kan gå in på hemsidan och rapportera observationer året runt, så det gjorde jag. Man kan även rapportera på Artportalen, som drivs av SLU. Vi blir lika glada varje gång vi får igelkottbesök i trädgården. Välkommen åter, lilla vän. 💚

onsdag 9 september 2026

Regnrosa trädgård

Jag tar mig en liten runda i trädgården i det sista kvällsljuset. Efter en hel dag inomhus är det skönt att få lite luft. Alldeles nyss vräkte regnet ner, men nu är det stilla och ljummet. Det blöta gårdsgruset är alldeles rosa, och flera av trädgårdens buskar och träd har lövverk i matchande ton. Som den uppstammade syrénen utanför växthuset. Jag kan inte minnas att det lilla trädet har varit lika höstvackert tidigare. Det är nästan så att man önskar att det såg ut så här hela sommaren. 


Även rönnspirean i kruka nere vid planket utanför bastustugan har fått en alldeles ljuvlig rosa färg. Den drar åt det ljusrosa hållet redan på våren när bladen kommer, men nu i septemberregnet är den nästan självlysande i skymningsljuset. Till och med det blöta planket ser rosa ut. 


Nu öppnar sig himlen igen, och ljuset försvinner. Men jag vet att min trädgård egentligen är regnrosa i mörkret. Så fint. 

måndag 31 augusti 2026

Lagom höstigt pynt

Eftersom jag handlade pumpor i lördags, passade jag på att snygga till lite på utebordet på eftermiddagen samma dag. 'Millon Bells'-petuniorna som stod där tidigare hade gjort sitt, så jag tömde krukan och planterade ljung i den istället. Jag känner att jag inte riktigt är redo för de mer höstfärgade ljungvarianterna än, så den här gulgröna färgen blir en bra övergång mellan årstiderna. 

Pumporna jag köpte har inte heller höstsprakande färger, utan väldigt sobra toner i grönt och vitt. Lite mesigt kanske, men orange känns lite för mycket Halloween för att funka så här tidigt. Det får vänta ett par månader till. 


På andra sidan krukan står betonghuvudet jag köpte hos Lollo i Knislinge tidigare i sommar, i sällskap av två rostfärgade betongpumpor från förrförra årets besök på Bäckaskogs trädgårdsdag. Det blev förresten ingen tur dit för mig igår på grund av ryggont och regn, men jag hoppas att evenemanget går av stapeln nästa år igen, för det är alltid särdeles trevligt. 


Nu blev ju inte direkt några större utsvävningar i pyntväg, men lite lagom höstigt iallafall. Och trevligt att åtminstone ha det lite fint på en plats där vi går förbi flera gånger om dagen, oavsett väder. Nu känner jag mig redo att välkomna september imorgon. 

torsdag 27 augusti 2026

Överblommat och ofixat

Nu ger jag snart upp mina krukplanterade sommarblommor. Flera av dem börjar bli överblommade och uttorkade, och jag har ingen som helst motivation att hålla på och vattna och plocka vissna blommor mer. Till helgen ska jag nog börja tömma en del krukor i trädgårdstunnan. Det handlar främst om småkrukor med petunior som har gjort sitt. Att plantera i små krukor är ju helt värdelöst i varmt väder, för de torkar ut på ingen tid alls. I synnerhet om man planterar i terracottakrukor, vilket jag har ganska många av. Nästa år ska jag bara plantera i stora krukor, som åtminstone håller fukten aningens lite längre. Tror ni jag kommer ihåg detta goda råd, när trädgårdssäsongen börjar 2027? I don't think so...


Torsdag kväll är alltid extra skön, för på fredagar har jag hemmakontor och kan unna mig att sova lite längre på morgonen. Man behöver ju inte fixa till sig, när man inte ska iväg. Fast imorgon kommer det en snubbe från det kommunala vattenbolaget för att byta ut vattenmätaren i källaren, så då får jag ju iallafall se till att vara uppe. Tänk, när man har hus är det alltid något som ska fixas. 

torsdag 20 augusti 2026

Melon eller inte?

I växthuset finns det pyttesmå frukter både på vattenmelonplantan och nätmelonplantan, men det är nog bara att inse att det inte kommer hinna utvecklas några mogna meloner innan det blir för kallt. Jag får nog helt enkelt nöja mig med att det iallafall är grönt och fint i växthuset. Fast det vore ju kul att kunna skörda egna meloner, så jag googlar in på superodlaren Sara Bäckmos blogg och tjuvläser hur hon gör. Hon tipsar om att man bara ska låta en eller två frukter sitta kvar på varje planta, så att all kraft går till dem. Devisen är alltså att det är bättre att få en enda melon (eller möjligtvis två) än ingen alls. Dessutom klipper hon av plantorna ett bladpar ovanför frukten och tar bort alla sidorankor. 


Det verkar alltså som att jag måste välja om jag vill chansa på att hinna få mogen frukt genom att klippa ner större delen av plantorna, eller strunta i frukten och nöja mig med att låta det gröna sköna vara kvar. Hmm... Jag får nog sova på saken. 

onsdag 19 augusti 2026

Regn och blåmesar

Idag har det äntligen regnat i "Glesbygd", närmare tio millimeter om man kan lita på regnmätaren. Jag jublade högt på jobbet när det började, och det tror jag alldeles bestämt att min trädgård gjorde också. Den är ju så himla torr och vissen. När klippte jag ens gräset sist? Det måste vara närmare en månad sedan. Jag gick en liten inspektionsrunda i trädgården när jag kom hem och kunde konstatera att det iallafall kändes blött. Fast när jag krafsade lite med handen i jorden var det bara fuktigt i det allra översta lagret. Det behövs mer regn för att det ska komma växterna till gagn på riktigt. Törs man hoppas på att det kommer mer under dagarna som följer? Jag håller både tummar och tår. 


När vi satt vid köksbordet och åt kvällsmat, fick jag syn på tre små blåmesar som satt på samma kvist på en av de krukplanterade jätteverbenorna som står på uteplatsen. Aldrig någonsin har jag sett fåglar sitta i en jätteverbena, och särskilt inte tre på samma gång. Jag älskar blåmesar! Det har varit min favoritsmåfågel sedan jag var liten. Hur höll kvisten ens? Det såg ut som om de satt där och mumsade i sig insekter från blommorna, fast de satt inte kvar tillräckligt länge för att fastna på bild. 


Medan jag sitter här och skriver ser jag hur det drar in kolsvarta moln från norr. Blir min önskan om mer regn uppfylld redan ikväll, kanske? Hoppas, hoppas, hoppas...

lördag 15 augusti 2026

Varm och stillsam lördag

Lördagen på Solhäll är varm och stillsam. Jag tar det lugnt och vilar min onda rygg. Den här veckan har jag nästan inte varit utanför grindstolparna. Jag har jobbat hemifrån alla dagar, och de enda små utflykterna har varit med maken som chaufför ner till mataffären. Blogginläggen blir korta, för jag försöker undvika att sitta vid datorn för mycket. Det börjar kännas lite tråkigt att hela augusti sipprar iväg och att jag inte kan göra något, men så får det vara. Ikväll vill jag ändå tro att det faktiskt går på rätt håll, vilket är mer än vad jag gjorde igår. Då funderade jag allvarligt på att byta namn till fröken Gnällspik...


Fast det går ingen nöd på mig. Jag har fått en påse lördagsgodis av min gubbe, och jag sitter skönt i en av de nya fåtöljerna och frossar i hemska dokumentärer på Netflix. Lite ryggont är en piss i Mississippi jämfört med vad andra tvingas genomlida i sina liv. 

fredag 14 augusti 2026

Sju års väntan på en pipranka

Alla som har sett bilder från Victoria Skoglunds sommarhus på Öland drömmer ju våta drömmar om att ha en frodig pipranka, som klättrar ohämmat på husväggen. Det gör iallafall jag, så hösten 2019 slog jag till på två fina exemplar under ett besök på Flyinge Plantshop. Jag hade läst någonstans att koreansk pipranka hade snabbare tillväxt än vanlig pipranka, och om det stämmer att det är så får jag verkligen vara glad över mitt val. Den ena plantan har nämligen tagit SJU år på sig att se någorlunda vettig ut. Den andra gillade aldrig läget överhuvudtaget och tvärdog för ett par år sedan. Kanske valde jag en dum växtplats (= i österläge rakt ner i gruset mer eller mindre i regnskugga), men nu börjar det faktiskt ändå likna något. Den slitna klyschan "den som väntar på något gott" har aldrig känts mer aktuell. 

Ska man våga slå till på en ny planta att plantera på högra sidan i höst? Då dröjer det ju bara SJU år till innan jag har en hel grönskande vägg á la Victoria Skoglund. Det tål att tänkas på. Eller så leder jag bara ner den jag har på andra sidan. Med facit i hand verkar det nästan lättare. Men kan man ens kräva av en växt att den ska klättra på fel håll?