Utomhustid

När vi vaknade imorse visade termomentern på 2,8 grader. Nu närmar sig helt klart höstens första nattfrost. Men sen värmde solen upp luften, och efter ett par timmar var det 17-18 grader varmt ute. En riktigt skön höstdag. Vi var ute i trädgården i ett par timmar. Maken klippte gräs och häcken ut mot gatan, och jag kom med glada tillrop. Tro't om ni vill, men jag och min rygg tog det faktiskt väldigt lugnt. Jag känner att diskbråcket är på bättringsvägen (fattas bara annat efter så många veckor), men jag är fortfarande begränsad i vad jag kan göra med armarna, och jag vill verkligen inte ställa till det för mig igen. 

Trädgården är aldrig så prydlig och jag är aldrig så lycklig som precis efter en gräsklippning. Men gräset har verkligen inte behövt klippas många gånger den här sommaren. Jag kan nästan ens minnas när det blev gjort senast. Den långvariga torkan stoppade upp tillväxten helt, och den har inte riktigt kommit igång förrän nu under september. Var det sista klippningen för i år, tro? Fast här i Skåne brukar man behöva klippa gräset långt in i oktober-november, om vädret fortsätter att hålla sig milt.

Min enda insats idag var att räfsa ihop några enstaka kvistar från ligusterhäcken och att plocka bort lite vissna krukodlade sommarblommor. Nu gapar krukorna vid verandan tomma, men jag ska nog skaffa lite ljung och stoppa ner i dem. Det är ju trevligt att åtminstone ha det lite fint här på framsidan. 

Det var himla skönt att få lite utomhustid idag. Jag har mest suttit i en fåtölj och häckat på min lediga tid i augusti och september, och nu börjar jag längta efter något annat. Framöver behöver dahliaknölarna komma in på vinterförvaring, och en del krukor och pynt som inte är frosttåliga behöver ställas in i ladan. Men vi får väl ta lite då och då. Jag brukar ju ändå inte vara supersnabb med det där, och det händer ganska ofta att grejer blir kvar ute hela vintern. Det är ju liksom inte lika roligt att plocka in som att plocka ut...