Ny vy under äppelträdet

Jag hittade en gammal bild från hösten 2022 (den här nedanför), som visar att det gamla äppelträdet på baksidan levererade rejält med äpplen det året. Trädet hänger med år efter år, trots att vi är urusla på att beskära det, och trots att det blir lite mer murket och lite mer snett för varje år som går. Det händer också att någon gren stryker med då och då i höststormarna. I år är det inte alls lika mycket frukt att ta hand om. Kanske frös blommorna i maj, eller så vilar sig trädet i år. Klen skörd blir det iallafall.

Jag tog en ny bild från samma vy i söndags och kan konstatera att det ser ganska annorlunda ut där nu efter sommarens rabattgrävning. I flera år har jag ju gått och grunnat på om jag inte borde gräva bort grässvålen där mellan stammarna, för det har både varit dålig kvalitet på gräsmattan och meckigt att komma åt med gräsklipparen just där. I sommar gjorde jag äntligen slag i saken. Jag är himla nöjd med resultatet (om man bortser ifrån det där diskbråcket...), och det har verkligen blivit bra mycket lättare att klippa gräset. Eller snarare att slippa klippa.

Jag tog några av de få fallfrukterna som fanns och trädde upp dem på smidespinnen som står i rundeln framför köksträdgården. Det blev en liten höstinstallation, i brist på annat att pynta med. Nästan lika kreativt som äppeltavlan på Kiviks musteri, minus en sisådär 34.997 äpplen, hihi!

Ikväll tittar jag på "Renoveringsdrömmar" på TV och käkar Ben&Jerry's-glass, som jag inhandlade på rea i mataffären tidigare ikväll. Jag slog till på en påse svenska äpplen också. Höjden av onsdagslycka. 

Rosenskära och tomma krukor

Jag frösådde rosenskära direkt i några pallkragar på försommaren, och även om det kom upp små plantor ganska snart, så har de tagit gott om tid på sig att producera blommor. Det beror säkert på den långvariga torkan under, och att jag var riktigt dålig på att vattna med regelbundenhet. Det torkade ut rejält i jorden mellan omgångarna, och det främjade väl inte direkt blomningen. De sista två månaderna har plantorna fått sköta sig helt på egen hand, och de har blivit helt vildvuxna. Nu så här i slutet av september blommar de som bäst, och i helgen passade jag på att klippa ett rejält fång att ta med mig in. Kanske inte de ståtligaste blommorna man har sett, men charmigt ändå på något vis. Rufsigt och vackert. 

Efter söndagens kruktömning ser det lite tomt och tråkigt ut på flera ställen runt huset. Jag vill verkligen inte ha en massa grejer att hålla reda på, men jag ska nog iallafall införskaffa lite höstfägring att sätta på kökstrappen och vid glasverandan. Det får kanske bli till helgen. Om jag orkar, ska jag nog även ta mig en sväng till IKEA i Älmhult i helgen. Jag har nämligen hört ryktas att julavdelningen öppnade den 25 september, så nu gäller det att hålla sig framme innan godbitarna tar slut. Kanske säljer de lite höstblommor också, om jag har tur. 

Det är makalöst så snabbt det blir mörkt om kvällarna numera. För att inte tala om hur mörkt det fortfarande är på morgonen, när väckarklockan ringer. Men nu får man iallafall tända mängder av värmeljus. Se där, ännu en anledning att göra sig ärende till IKEA.

Rosa Bandet 2026

Jag är uppväxt på 70-talet och fullkomligt jublade när jag såg designen på årets Rosa Bandet. Det är nämligen som en mjuk rosa snuttefilt dekorerat med den lilla rosa elefanten från tidernas bästa barnprogram "Fem myror är fler än fyra elefanter". Är det inte helt bedårande, så säg? Kanske rentav den finaste designen någonsin. Både maken och jag tog oss raskt till affären i lördags för att införskaffa varsitt exemplar. 

Bakom designen av både elefanten och bandet ligger illustratören och allkonstnären Owe Gustafson (f. 1940). I en intervju på Cancerfondens hemsida säger han så här: "Tankarna gick först mot ett hjärtformat ankare, för att slutligen landa i min rosa elefant, med snabeln formad som ett hjärta. Elefanter står bland annat för vishet och styrka, även moderskärlek, och det tyckte jag passade bra." Fler rosa elefanter och mer information om Rosa Bandet hittar ni på Cancerfondens hemsida. 

Nu är det slut, tut tut tut tut tut tut tut tut tut tut tut tut tut tut tuuut...

Utomhustid

När vi vaknade imorse visade termomentern på 2,8 grader. Nu närmar sig helt klart höstens första nattfrost. Men sen värmde solen upp luften, och efter ett par timmar var det 17-18 grader varmt ute. En riktigt skön höstdag. Vi var ute i trädgården i ett par timmar. Maken klippte gräs och häcken ut mot gatan, och jag kom med glada tillrop. Tro't om ni vill, men jag och min rygg tog det faktiskt väldigt lugnt. Jag känner att diskbråcket är på bättringsvägen (fattas bara annat efter så många veckor), men jag är fortfarande begränsad i vad jag kan göra med armarna, och jag vill verkligen inte ställa till det för mig igen. 

Trädgården är aldrig så prydlig och jag är aldrig så lycklig som precis efter en gräsklippning. Men gräset har verkligen inte behövt klippas många gånger den här sommaren. Jag kan nästan ens minnas när det blev gjort senast. Den långvariga torkan stoppade upp tillväxten helt, och den har inte riktigt kommit igång förrän nu under september. Var det sista klippningen för i år, tro? Fast här i Skåne brukar man behöva klippa gräset långt in i oktober-november, om vädret fortsätter att hålla sig milt.

Min enda insats idag var att räfsa ihop några enstaka kvistar från ligusterhäcken och att plocka bort lite vissna krukodlade sommarblommor. Nu gapar krukorna vid verandan tomma, men jag ska nog skaffa lite ljung och stoppa ner i dem. Det är ju trevligt att åtminstone ha det lite fint här på framsidan. 

Det var himla skönt att få lite utomhustid idag. Jag har mest suttit i en fåtölj och häckat på min lediga tid i augusti och september, och nu börjar jag längta efter något annat. Framöver behöver dahliaknölarna komma in på vinterförvaring, och en del krukor och pynt som inte är frosttåliga behöver ställas in i ladan. Men vi får väl ta lite då och då. Jag brukar ju ändå inte vara supersnabb med det där, och det händer ganska ofta att grejer blir kvar ute hela vintern. Det är ju liksom inte lika roligt att plocka in som att plocka ut...

Finbesök och filmer

Framåt lunch kom vår 18-åriga guddotter farandes med bussen för att hänga med oss gamlingar i "Glesbygd". Mycket trevligt. Jag fick en underbar blombukett, som nu pryder sin plats på matbordet i gröna rummet. Den är verkligen som gjord för mig, både färgmässigt och formmässigt. Så här avplockat har matbordet för övrigt inte varit sedan midsommar, hihi! Maken har haft det både som arbetsbord och valkampanjkontor de sista månaderna, men nu är alla högar bortstädade. Tack för det. 

Efter lunch häckade vi i röda rummet hela eftermiddagen. Det blev chips, godis, fika och hela två olika filmer om Ted Kaczynski, mer känd som Unabombaren. Vi började med att se slutet på "Ted K", som jag började titta på redan igår kväll, och när vi ändå var varma i kläderna klämde vi den nya filmen "Unabomber" på Netflix. Filmerna kompletterade varandra väldigt bra, eftersom de visade helt olika perspektiv av historien (som ju tyvärr är sann), men jag gillade "Ted K" bäst. Den kräver förvisso att tittaren har en del förförståelse, för annars kan den nog upplevas som lite fragmentarisk och märklig, men jag gillade verkligen det annorlunda och lite långsamma berättargreppet. Sharlto Copleys prestation i huvudrollen är dessutom beundransvärd.

Nu tar vi lördagkväll i stugan. Imorgon blir det 18 grader och sol, så då ska vi vara ute och greja med en del saker i trädgården. Jag pekar och maken utför. Trist för mig som inte kan göra så mycket, men jag ska iallafall satsa på att få lite höstsol på näsan och frisk luft i lungorna. Det blir fint, det. 

Bågar, bågar, bågar

Det är alltså nya vardagsglasögon jag ska skaffa mig. Då borde man kanske satsa på något neutralt och klassiskt, som passar i alla sammanhang och med alla ens kläder. Fast lite kul vill jag nog ändå att det ska vara. I smyg drömmer jag om den där härligt galna kulturtant-looken. Eller varför inte Dame Edna, hihi! Fast så modig är jag nog inte än. Bågarna jag lånade hem igår är hyfsat modesta, men vissa av dem har ändå en liten twist, antingen i form eller färg. 

Men jisses, så svårt det är. Ena stunden tycker jag mest om ett par, andra stunden om ett helt annat. I nuläget lutar jag faktiskt åt de orangea, som är par nummer två uppifrån på den första bilden. They brighten up my day, och de är riktigt snygga på. Neutralt och klassiskt? Ingen minns en fegis. 

Glasögonbågar och lite annat

Någon Bokmässa blev det alltså inte för mig idag. Det hade min rygg helt enkelt inte pallat. På jobbet var det onekligen ganska ensamt, men jag muntrade upp mig med att hämta take-away-thaimat till lunch och sedan med att låna hem två lådor glasögonbågar från den lokala optikern. Dem ska jag prova i lugn och ro i helgen och se om jag kanske slår till på något par. Jag var på synundersökning redan i maj och skaffade roliga terminalglasögon (de på bilden) då, men jag behöver vanliga glasögon också. Jag kunde inte bestämma mig då, så nu gör jag ett nytt försök. Kanske visar jag några på bild imorgon. 

För övrigt är det exakt tre månader till julafton idag. Nu törs man kanske hoppas på julmust i affärerna snart, hihi!

Save the date: 7/11

Nu blir det reklam för egen verksamhet, som storbloggarna brukar skriva. Lördagen den 7 november deltar min härliga damkör Illecebra i Cancergalan i Kristianstad tillsammans med två andra körer och ett antal solister. Den mest namnkunnige är förmodligen Emil Sigfridsson, som slog igenom i den första säsongen av TV-programmet "Fame Factory" för en herrans massa år sedan, och som numera producerar musikaler på löpande band på Kristianstad Teater. 

Save the date redan nu, och kom och lyssna på oss! Biljetter går att köpa redan nu via QR-koden på bilden här nedanför. Alla intäkter går oavkortat till forskning inom bröst- och prostatacancer.

En väldans trevlig perenn

Jag har sagt det många gånger förr och jag säger det igen: Kärleksört är en väldans trevlig perenn. Den är vacker, den är torktålig, den lockar till sig bin och fjärilar, och den blommar som bäst när mycket annat i trädgården har gett upp. Dessutom kommer den i flera olika storlekar, varianter och färger. 

I det nya stenpartiet (a.k.a diskbråcksrabatten) planterade jag fyra olika sorters kärleksört under sommaren. Den längst bak är resultatet av två plantor från ett annat ställe i trädgården, som jag helt sonika grävde upp och delade. Det blev hur bra som helst. Många perenner mår onekligen väldigt bra av att bli delade. Längst fram i mitten har jag satt två plantor med variegerade blad och fluffiga ljusrosa blommor, som blir ljusare och fluffigare ju längre tiden går. 

Till vänster satte jag två plantor med purpurfärgade blad och mörkt ceriserosa blommor. Sorten (som jag har tappat namnet på) är nästan too much, men samtidigt superläcker. Längst till höger satte jag ett jättestort exemplar av en mer traditionell sort, och den är jag nog mest förtjust i av alla. 

Bladsaften från kärleksört har historiskt använts som ett svalkande naturligt plåster för brännsår, skavsår och insektstick. Det latinska namnet på kärleksörtsläktet är 'Hylotelephium telephium', och Carl von Linné valde namnet efter kung Telefos i grekisk mytologi, som lär ha använt kärleksört för att lindra sina sårskador. Tänka sig. Det får jag prova nästa gång jag blir stucken av en geting eller bränner mig på strykjärnet. 

Förkylningstider

Det är förkylningstider lite varstans. Maken snörvlar under ett täcke i soffan, och jag är också lite rosslig. Fast jag känner mig inte sjuk, så jag hade ändå tänkt gå på kören ikväll för att åtminstone nynna med lite grann i stämträningen. Övningen blev dock inställd på grund av att körledaren också är krasslig. Men det är väl den tiden på året. Man får bunkra upp med näsdukar och halstabletter och hålla ut, helt enkelt. 

Så nu har jag en hel måndagkväll till övers. Vad ska man hitta på då då? Det är mest bara skräp på TV, så jag ska nog försöka komma igång med en ny bok istället. Jag har upptäckt bibliotekets Biblio-app, där man kan lyssna på böcker helt gratis. Himla bra, ju. Vad är jag sugen på att läsa just nu? "Klara och solen" av Kazuo Ishiguro, kanske? Den kommer ju som film snart. Eller kanske en intressant biografi? Jag ska nog botanisera lite grann innan jag bestämmer mig.

På span efter åtta stolar

"Äpplet"-stolarna som vi har runt matbordet har hängt med oss i 18 år, och de har förmodligen hängt med hemma hos andra människor i ett par årtionden före det. Jag gillar stilen på dem, men det är ett faktum att de började bli väldigt rangliga redan för flera år sedan. Några av dem så till dem mildra grad att det känns oroväckande att ha gäster sittande på dem. Man vill ju inte att folk ska hamna på golvet... Sedan mitt Marketplace-fyndade matbord kom på plats i våras skulle vi dessutom behöva två stolar till. Så vad göra? Satsa på att hitta två "Äpplet"-stolar till och fortsätta leva med vingliga stolar eller försöka hitta åtta andra stolar?

Jag skriver ofta in "åtta stolar" som sökord på Marketplace, och det finns faktiskt en del att välja på, men inget som har fallit oss i smaken hittills. Ibland drömmer jag om att investera i riktiga "Lilla Åland"-stolar, som är en svensk designikon från 1940-talet. Min svärmor har sådana i sitt kök, och de är både vackra, tidlösa, stabila och sittvänliga. De finns i många jättefina varianter färgmässigt, både trärena och målade, bland annat i en färg som heter olivgrön. Fast då får jag nog råna en bank först, hihi! 

Ett budgetalternativ är ju i så fall att man köper åtta udda stolar och målar om dem i en enhetlig färg. Det lutar nog åt det. Jag får leta vidare, helt enkelt.

Rönnbär, bukett och schack

Dagens enda utanför-huset-aktivitet blev en runda ner till vårt lilla centrum för att handla. Utanför byns finaste lilla blomsteraffär står världens finaste rönn, som är full av bär nu. Enligt den gamla bondepraktikan förebådar många rönnbär på hösten en sträng vinter med både kyla och snö. Kan det vara så, tro?

Jag passade på att slinka in på blomsteraffären och hämta upp födelsedagsbukett nummer tre. Den här gången blev det en fin höstblandning med bland annat krysantemum, lejongap, rosa rips och rödbladiga kvistar som jag tror är perukbuske. 

Buketten har också mörkröda "tuggummikulor", som jag tycker är så himla fina. Jag är dock osäker på namnet. Är det hypericum, kanske?

Jag tog en liten eftermiddagssiesta i fåtöljen och halkade in av en slump på dokumentären "Untold: Chess Mates" när jag scrollade på Netflix. Jag kan verkligen ingenting om schack, men det var onekligen en väldigt intressant historia om den unga amerikanska spelaren Hans Niemann, som anklagades för att ha fuskat på ett ganska anmärkningsvärt sätt i en match mot världsmästaren Magnus Carlsen för ett par år sedan. Niemann är verkligen en fascinerande person; en udda och skränig fågel i den annars ganska lågmälda schackvärlden. Han framställs som schackvärldens bad guy, men man kommer på sig själv med att nästan heja på honom ändå. Det var en underhållande timme, får jag säga. 

Lagom rafflande fredagkväll

Så var det fredag igen. Maken och jag insåg att vi inte har gjort speciellt mycket den senaste månaden, så vi hoppade in i bilen och körde till Kristianstad efter jobbet. Det blev 45 minuters shopping och sedan smarrig helgbuffé på Rosegarden. Sen var vi mätta och trötta och åkte tillbaka hem till vårt lilla hus i "Glesbygd". I skrivande stund är klockan 19:41, och jag är tillbakalutad i min sköna fåtölj igen. Jag har tänt ett nyköpt doftljus i badrummet och njuter i fulla drag av att bara vara hemma. En alldeles lagom rafflande fredagkväll för mig, både med och utan diskbråck. 

Nu väntar förhoppningsvis ännu en lugn helg bakom hörnet. Jag känner att min rygg sakta men säkert börjar bli bättre, men jag känner också att den allra bästa medicinen är att vila så mycket det bara går och inte boka in så mycket på fritiden. Nästa vecka är det dags för jobbets årliga tur till Bokmässan i Göteborg, men de planerna har jag helt lagt på is. Det är förvisso trist att missa en av årets trevligaste händelser, men jag kommer igen nästa år. 

Träljusstakar från återbruk

Min arbetsplats delar bakgård med en återbruksbutik, och med jämna mellanrum slinker jag och kollegorna in där för en titt på kafferasten på torsdagseftermiddagarna. Butiken drivs som en daglig LSS-verksamhet, och man kombinerar återbruk med meningsfull sysselsättning och gemenskap för de 28 personerna som arbetar där. Intäkterna från försäljningen går tillbaka till verksamheten och deltagarna, bland annat i form av roliga aktiviteter som bowling, julbord och utflykter. Ett fint projekt som man gärna stöttar, plus att de alltid har ett riktigt bra utbud av loppisgrejer. En win-win situation, helt enkelt. 

Jag loppisshoppar ofta efter devisen "köp det du redan har så blir det en samling". Idag fyndade jag två olika sorters träljusstakar för 5 kronor styck, som nu får ackompanjera de andra träljusstakarna jag redan hade hemma. Jag använder dem oftast en och en eller två och två, men det är ju ändå rätt maffigt att ställa alla i grupp på ett och samma ställe. Förvisso olika i färg och form, men ändå på samma trätema. 

För övrigt börjar det bli tomt i min ljuslåda, så jag ska nog ta och bunkra upp lite ljus inför hösten. Gärna färgade, om jag hittar några fina sådana. Fast vanliga antikvita ljus är egentligen det allra finaste. Det ena behöver ju dock inte utesluta det andra, för man kan ju varva lite grann mellan alternativen. 

Älgsafari

På jobbet ska min verksamhet slås ihop med en annan verksamhet i samma förvaltning, så våra respektive chefer hade planerat in en slags team buildning-aktivitet för oss på eftermiddagen idag. Vi visste inte vad vi skulle göra, men hade fått reda på att vi skulle vara klädda för att vara utomhus. Det visade sig att vi skulle på älgsafari i Markaryd. Jubel! Vi åkte runt i den 15 hektar stora inhägnade parken i ett litet gult turisttåg med världens härligaste guide, som berättade om älgarna i parken och lät oss mata dem med långa sälgkvistar. Det märktes att de var vana vid människor, för flera av dem kom fram till tåget för att låta sig matas och klappas. Att klappa en älg kändes verkligen speciellt. Några av dem var riktigt stora och ståtliga, men sötast av dem alla var utan tvekan årskalven Petronella. 

På ett ställe gick det en hord stöddiga bisonoxar, som också kom fram till tåget och ville bli matade. De var faktiskt lite läskiga, och guiden uppmanade oss alla att inte röra dem, för de var  uppenbarligen inte lika snälla som älgarna. Jag blev slickad på benet av en lila bisontunga genom gallret på sidan av tåget. Just den upplevelsen tror jag att jag hade kunnat klara mig utan, hihi! 

Att hålla djur i fångenskap kan man verkligen ha kluvna känslor inför. Upplevelsen var säkert inte lika trevlig för djuren som för oss, men att få komma dem så nära var verkligen speciellt. Det kändes nästan lite som att besöka Jurassic Park, om ni förstår hur jag menar. Hela anläggningen kändes också väldigt välskött, så jag vill tro att djuren trots allt har det bra här. Jag vill gärna åka hit fler gånger. Nästa gång ska jag ta med mig en riktig kamera. 

Murgröna och sten

Min absoluta quick fix när det kommer till trädgårdsdesign är utan tvekan murgröna och sten. Det kan man ha på alla ställen där inget annat funkar, för det funkar alltid. Iallafall i vår trädgård. Ett bra exempel är på "hyllkanten" bakom gårdspumpen, där marken stupar ganska rejält ner mot bastustugan. Runt stammarna på syrenerna växte det bara upp kirskål som var helt omöjlig att gräva bort, så sommaren 2019 planterade jag in murgröna där. I början fick jag hålla efter kirskålen lite grann, men murgrönan etablerade sig snabbt och efter ett tag hittade ogräset inte upp längre. 

Jag fyllde på med natursten i olika storlekar för att täcka markduken i den branta backen, och när gruset kom på plats så småningom så blev det en riktigt fin övergång. Bilden här nedanför är tagen nu i höst, och nu bildar murgrönan en tjock grön matta, precis så där som man vill att den ska göra. Murgröna är hur tålig som helst och står pall för rejält hård beskärning. Gör man det extra noga de första säsongerna, blir den jättetät och fin. Nu så här 6 år senare är rankorna fortfarande otroligt växtkraftiga, men jag klipper in dem 1-2 gånger per säsong så att de inte växer för långt ut över gruset. Man vill ju inte heller att stenkanten ska försvinna helt. I övrigt kräver den här lösningen inget arbete alls. Ypperligt för den som vill hålla det enkelt, alltså. 

Jag köper nästan alltid med mig ett flak murgröna hem, när jag hittar billiga plantor. Det finns alltid problemområden i trädgården där de behövs, och om inte annat kan man plantera dem i stora krukor och kärl så länge, för det är också jättefint. Jag har faktiskt ett flak som står på vänt i köksträdgården. 

Uppvaknande

Det är ju ändå kul att låta AI berätta saker för en. Som varför klätterrosen 'Awakening' heter just så. Jag får lära mig att den ursprungliga sorten förädlades i dåvarande Tjeckoslovakien 1935 under namnet 'Probuzení", vilket betyder uppvaknande på tjeckiska. Av någon anledning försvann rosen under flera decennier och var i princip bortglömd, men 1988 återupptäcktes den av den dåvarande presidenten för det brittiska rosensällskapet under en resa till Tjeckien. Han tog med sig odlingsmaterial hem till England, där rosen fick namnet 'Awakening', som är det engelska ordet för uppvaknande. Namnet kan alltså tolkas dubbelt: Dels är det en direkt översättning från tjeckiska, dels syftar det på att rosen vaknade till liv igen efter att ha varit förlorad i många år. Det lär vara en av få rosor där namnet i sig är en direkt berättelse som dess egen historia. Fint på något sätt.

Minns ni förresten filmen "Awakenings" från 1990? Den där Robin Williams spelar en neurolog som hittar ett sätt att återuppväcka patienter som varit katatoniska i decennier. Flera av patienterna får tillbaka sina personligheter, sin rörlighet och sina liv. Effekten av behandlingen är dock kortvarig, och frågan som filmen väcker är om det är ett mirakel eller en tragedi att få livet tillbaka bara för att riskera att förlora det igen. Jag vill minnas att jag tyckte den var fin. Man kanske borde se om den. 

Jul i teorin

Ursäkta. Förlåt, förlåt. Ni som är julallergiker så här i september får raskt scrolla förbi det här inlägget. Men i mitt flöde på sociala medier är julen redan kommen, och jag stannar upp och frossar girigt i mig alla vackra bilder från tjusiga varuhus som Fortnum&Mason, Liberty London och Harrods. Det är nästan så man blir sugen på en liten tur till London i höst, fast en tur till Älmhult fyra mil bort känns kanske mer realistisk. Även om försäljningen i butik inte har startat än, kan man redan shoppa IKEA:s julkollektion på nätet. Låt oss ta en titt på några av mina favoriter för året. 

I serien STRÅLA finns det en ny rolig LED-ljusstake i år. Den är som en korsning av allmoge och korallrev. Fin, tycker jag. Eller är den lite för krusidullig?

I serien VINTERFINT finns det en konstgjord lingonkrans med ett rött filthjärta, som jag skulle kunna tänka mig att ha på glasdörren på vitrinskåpet i matrummet. 

Pappersstjärnor är ju något av en förbrukningsvara, för de tenderar att bli lite fula och trasiga med tid. Kanske slår jag till på en grön STRÅLA pappersstjärna till bastustugan i år? Den finns i två olika storlekar: 70 cm och 90 cm. 

Eller kanske en STRÅLA pappersstjärna i vitt och rött, som även den finns i två olika storlekar. Varför inte båda? Jag kan ha den ena i vindsfönstret på södersidan, så att det lyser lite fint där i december. Förra året hade jag en vanlig slät vit stjärna där, men det vore trevlig med lite mönster och lite färg. 

Redan förra året tittade jag på de fina polkagrismuggarna från serien VINTERFINT, men trots att de bara kostade 39 kronor styck så köpte jag ingen. Jag tänkte att vi redan har så många muggar, och det har vi ju förvisso, men vad gör väl det. Sen ångrade jag att jag inte köpte några, så i år ska jag nog iallafall se till att maken och jag får varsitt exemplar att dricka kaffe ur under helgerna i december. Man kan ju ha dem som glöggmuggar också. 

Jag blev även utan duken VINTERFINT förra året, men det beror på att den var helt slutsåld när jag letade efter den. Den har måtten 145 x 320 centimeter och skulle passa jättefint att ha på matbordet i gröna rummet. 299 kronor är ju inget dumt pris för en hel duk, tänker jag. 

'

Ja, jag vet att det är galet med jul i september. I praktiken längtar jag absolut inte dit än, men det hindrar inte att jag älskar att drömma och planera redan nu i teorin. Julen i fantasin är på många sätt roligare än julen i verkligheten. Och i fantasin är ju allt dessutom helt gratis. Även resor till London. 

Bildkälla: IKEA (OBS! Ej sponsrat inlägg.)

Höstgarderob, cyklamen och inställda valdagsplaner

Dambutiken här hemma i byn hade så himla mycket trevligt i skyltfönstret, så idag gick jag in där för att kika lite närmare. Höstens bruna färgskala passar mig ypperligt, och jag kom därifrån med ett par byxor, två tröjor och nya höstskor. Några outfits of the day-bilder lär ni aldrig få se i den här bloggen, men jag kan ju iallafall visa min nya höstgarderob prydligt placerad på en stol, hihi! Innan jag hängde in kläderna i garderoben passade jag på att plocka undan lite sommarkläder, men inte alla. Det är ju trots allt en mellanperiod just nu, så man får ha lite av varje. 

Besök på två av byns loppisbutiker blev det också, men det fanns inget som föll mig i smaken där idag. Däremot hade de jättefina små cyklamen i rosa på mataffären, så jag slog till på en sådan istället. Jag har en vit sedan tidigare, men det hindrar ju inte att man har en till. Nu har jag en på köksbordet och en i röda rummet. Mycket trevligt.

Imorgon skulle jag egentligen ha jobbat som röstmottagare större delen av dagen, men det känns tyvärr inte så kompatibelt med mitt rådande diskbråck, så jag lämnade över uppdraget till en ersättare redan i förra veckan. Trist, för det brukar vara väldigt trevligt. Men jag kommer förhoppningsvis igen om fyra år.

En chanstagning som inte lyckades

I slutet av sommaren förra året planterade jag rosa solhattar och höstanemoner i rabatten vid rostornet. Jag tänkte redan då att det var en chanstagning med dåliga odds, för jag har inte lyckats övervintra varken det ena eller det andra med någon större framgång tidigare. Det gick alltså inte så bra den här gången heller. Kanske vintern var för sträng. Eller sommaren för torr. Eller så är det helt enkelt så att dessa sorter inte trivs i vår trädgård. Trist, för de är ju så fina. Men man får glädjas åt annat fint, helt enkelt. Hortensian går ju inte av för hackor den heller. 

Det känns smått ofattbart att det redan är fredag igen, men inte mig emot. Vi har redan festat till det med korv och pommes frites á la 70-talets fredagkvällar, och nu blir det soffhäng resten av kvällen. Gott så. Trevlig helg på er!

Besök av en pytteliten kotte

Jag fick ett extra trevligt mottagande när jag kom hem idag. En pytteliten igelkott stökade omkring på gräsmattan vid kökstrappan. Det måste ha varit en unge, för den var verkligen inte stor. Den var helt obrydd om att jag kom klampandes, och den var fortfarande kvar när jag hade varit inne och hämtat kameran. Det såg för roligt ut när den tog spjärn med sina små vingliga bakbenen och drog upp något ur gräsmattan som den sedan smaskade på. Kan det ha varit maskar, tro? 

År 2020 fördes igelkotten upp på rödlistan som "nära hotad", och sedan dess har den tyvärr flyttats upp till hotnivån "sårbar". WWF:s igelkottvecka är förvisso redan avslutad, men man kan gå in på hemsidan och rapportera observationer året runt, så det gjorde jag. Man kan även rapportera på Artportalen, som drivs av SLU. Vi blir lika glada varje gång vi får igelkottbesök i trädgården. Välkommen åter, lilla vän. 💚

Regnrosa trädgård

Jag tar mig en liten runda i trädgården i det sista kvällsljuset. Efter en hel dag inomhus är det skönt att få lite luft. Alldeles nyss vräkte regnet ner, men nu är det stilla och ljummet. Det blöta gårdsgruset är alldeles rosa, och flera av trädgårdens buskar och träd har lövverk i matchande ton. Som den uppstammade syrénen utanför växthuset. Jag kan inte minnas att det lilla trädet har varit lika höstvackert tidigare. Det är nästan så att man önskar att det såg ut så här hela sommaren. 

Även rönnspirean i kruka nere vid planket utanför bastustugan har fått en alldeles ljuvlig rosa färg. Den drar åt det ljusrosa hållet redan på våren när bladen kommer, men nu i septemberregnet är den nästan självlysande i skymningsljuset. Till och med det blöta planket ser rosa ut. 

Nu öppnar sig himlen igen, och ljuset försvinner. Men jag vet att min trädgård egentligen är regnrosa i mörkret. Så fint. 

Ett hjärta till

I söndags spenderade jag det andra presentkortet på Guldfynd, som mina föräldrar vann på Postkodlotteriet och lämnade vidare till mig tidigare i sommar. För det första presentkortet köpte jag en hjärtformad guldberlock att ha som ombyte på guldkedjan jag alltid bär till vardags, och nu körde jag vidare på hjärttemat och slog till på ett armband med ett bulligt hjärta i silver. Det dök upp redan idag, och det är superfint. Jag gillar både berlocken, T-låset och formen på kedjan, och jag tänker att det här verkligen är något jag kommer att använda till vardags. 

Så lyxigt att få köpa sig själv något fint, som man kanske inte riktigt hade unnat sig annars. Det muntrade onekligen upp i tigerbalsamträsket. 

Fina blommor som jag inte längre har

Jag har inte mycket vettigt att komma med på bloggen för tillfället. Om man inte gör någonting, har man inte heller något att berätta om. I brist på annat tittar jag bakåt i bloggen och ser vad jag hittar från september tidigare år. Jag hittar mängder av bilder på vackra blommor som jag inte längre har kvar. Låt oss ta en titt. 

Den sjunde september 2025 visade jag upp min änglapelargon, som hade stått utomhus hela våren och som hade älskvärdheten att vilja blomma om i september. Fin då, borta nu. Den blev kvar ute på glasverandan när det blev minusgrader i november, och då frös den sönder helt. 

I slutet av september 2024 hade jag en annorlunda cyklamen, som var så himla fin. Den hade liksom klockformade blommor i en ljuvligt ceriserosa nyans. Jag har inte sett en liknande sedan dess. 

I september 2023 kom jag hem från en tur till Kristianstad med en ljuvlig 'Magical'-hortensia. Den borde jag nog ha kunnat hålla vid liv om jag hade planterat ut den, men det gjorde jag uppenbarligen inte. Den där gröna Eklaholm-krukan hade jag för övrigt helt glömt bort att jag har. Undrar just var jag har ställt den...

Och titta, 2022 hade jag en ännu större 'Magical'-hortensia i en kruka utomhus. Jag misslyckades uppenbarligen att hålla en sådan vid liv två år i rad. Tänk att man inte lär sig av sina tillkortakommanden...

Konststycket att övervintra en krysantemumplanta har väl ingen lyckats med, men jag konstaterar iallafall att den jag hade i september 2021 var ovanligt fin både i form och färg. Så fint med lite större blommor.

I september 2020 skröt jag över en liten bordsros, som jag hade lyckats hålla vid liv ända sedan februari och som hade växt till sig och nästan blivit som en liten buske. När den gick sitt öde till mötes minns jag inte, men helt uppenbart gjorde den det.

I september 2019 kom jag visst hem med en uppstammad glasbärsbuske. Attans, så fin. Redan i det blogginlägget spekulerade jag i huruvida jag skulle lyckas hålla den vid liv över vintern. Det gjorde jag inte. 

I september 2018 hade jag planterat flera vita cyklamen på rad i en loppisfyndad grön jardinjär. Tjugo spänn vill jag minnas att jag gav för den sistnämnda. Var inte det ett fynd så säg? Den måste jag nog också ta och leta rätt på. Jag tror den står på en hylla ute i ladan. 

I början av september 2017 kom jag hem med en reafyndad aralia av något slag. Den hade en ljuvligt knotig stam och såg ut som ett litet träd. Åh, vad synd att jag inte lyckades hålla liv i den. 

Ja, det var nio exempel från det senaste decenniets misslyckade växtköp. Och det här var nog alldeles bestämt bara en bråkdel, för jag har ju bara tittat på inlägg från september månad. Fast så misslyckade köp var de nog ändå inte, för de var särdeles njutbara så länge de varade. Och det kanske är tur att underbart är kort ibland, för tänk vilken lycka när man får handla nya blommor. Det lägger jag hela min veckopeng på utan att tveka.