Strumpautomaten

På förekommen anledning är det kanske dags att visa en bild på strumpautomaten igen. Det var nog en sisådär tio år sedan sist, och anledningen till det är att den sitter bakom en dörr i hallen och inte hamnar på bild särskilt ofta. Den gråa dörren står nämligen öppen ut mot smatten nästan jämt, så jag glömmer nästan vad som finns där bakom. Synd på ett sätt, för automaten är verkligen kul. Men inte lättplacerad, som man säger så. Den väger två ton och sticker ut ganska rejält från väggen. Vi har fått hänga upp den på en extra regel för att den ska sitta kvar överhuvudtaget. 

Vem i hela friden köper en strumpautomat? Ja, det kan man fråga. Det var faktiskt inte jag, utan maken som kom hem med den. Han hade hittat den på ett ställe i Eslöv och tänkte att "en sådan där kommer jag aldrig hitta igen", så han slog till. Benet inne i automaten har vi satt in själva. Det fick maken i avskedspresent efter ett sommarjobb på Lindex i Växjö för 35 år sedan, och lackskon kommer från min 90-talsgarderob. (Var sko nummer två har blivit av förtäljer inte historien.) I automaten sitter det en liten glödlampa, så i praktiken fyller den en funktion som lampa. Om vi renoverar hallen någon gång i framtiden, blir den nog inte kvar. Men säg ingenting till maken om det, hihi!

Besticklåda blir ljuslåda

Jodå, jag hittade den där gröna besticklådan jag skrev om i gårdagens inlägg. Den låg nere i källaren, precis som jag trodde. Jag köpte den på en loppis för ett par år sedan, och sedan dess har den tjänstgjort som lite allt möjligt, men tyvärr inte alls den sista tiden. 

Det visade sig mycket riktigt att den lämpar sig utmärkt som förvaringslåda för alla mina småljus, och som pricken över i passar den alldeles utmärkt att ha som insats i lådan i det gröna hallbordet. Det blev både överskådligt och välordnat så det förslår. Undrar just hur länge det kommer vara så, hihi!

Bra dessutom att ha tändsticksaskar och gaständare samlade på ett ställe, så att man slipper springa och leta. För att inte tala om tårtljus, som man ju annars aldrig minns var man har lagt. 

Och tomtebloss! Man borde definitivt tända tomtebloss oftare. Jag ska nog gå ut på trappan och sätta fyr på ett nu meddetsamma. 

Nytt draperi (igen)

Jag körde inom Rusta igår för att bunkra tvätt- och rengöringsmedel. Med ögon känsliga för grönt landade min blick på två färdigsydda gardinlängder med gröna blad på vit botten. Jag tänkte att de kunde vara trevliga som draperi för verandadörrarna nu till våren och sommaren. Nu var det i och för sig inte så himla många månader sedan jag hängde upp nya draperier här, men för 249 kronor kändes det helt OK att vara lite ombytlig. Det blev faktiskt inte så tokigt, utan livade upp vår annars ganska beiga hall. För att förstärka den gröna effekten ställde jag dit ett grönt krus med lite påskpyntade grenar. Spegelramen och mattan är faktiskt också gröna, men nu kommer de till sin rätt lite mer. 

Nu skulle man ha haft den där fina gammeldags gardinstången, som jag drömde om redan i oktober. Ett fint litet väggskåp att hänga där hyllplanen med böcker sitter idag drömmer jag också fortfarande om. Jag tänker att det skulle ge hallen ett lite luftigare intryck. Det var antikmässa i Brösarp i helgen, och dit skulle man kanske ha åkt och spanat lite. Fast där är det ju förstås inte loppispriser som gäller... Någon som var där?

Arbetsveckan som kommer blir bara tre dagar lång för mig. Jag har tagit semester på Skärtorsdagen, och sen är jag ledig ytterligare fyra helgdagar. Så skönt det ska bli. Och i och med att maken har påsklov hela veckan, så kanske jag iallafall slipper bli tre av de fula öknamnen som den som sover längst får under påskveckan. Idag var jag helt chanslös och blev Palmoxen, men Svulten, Feten och Askfisen tänker jag då rakt inte bli, hihi!

Söndag med sol, städning och skrubb

När jag tassade mot köket imorse möttes jag av gyllene morgonsol, som fullkomligt flödade in i stugan. Det var rena rama ljusterapin att stå på sovrumströskeln en stund och bara njuta. Ljuvligt! Under bordet i hallen parkerar jag alltid min jobbväska, och uppe på bordet samlas det alltid saker som ska ner i källaren. I det gröna kruset står det några knoppiga körsbärskvistar, som jag fick med mig från gårdagens besök på byns finaste lilla blomsteraffär. 

I solljuset blev det också mer än tydligt att det var dags att ta fram dammsugaren. Det kändes som att det låg barr och juldamm överallt, och det gjorde det nog också för dammsugarpåsen blev proppfull. Nu doftar det nyvädrat och lavendelsåpa i hela stugan. Ljuvligt det med!

Något besök på Blomsterlandet har det inte blivit den här helgen. Istället flyttade jag runt lite på de krukväxter som redan fanns hemma. Det blev förvisso lite tomt i fönstret bakom soffan, men det får vara så tillsvidare. Fint i gröna rummet blev det iallafall. 

Efter storstädning känner man sig ju ganska dammig och sunkig, så söndagens bastubad var mer välbehövligt än vanligt. Efter en rejäl skrubbning med lavendelskrubb doftar bloggerskan och hennes man lika gott som de lavendelsåpade trägolven, hihi! 

Imorgon startar kören igen, och det ser jag verkligen fram emot. Bättre start på veckan kan jag nog inte tänka mig, faktiskt. Men först njuter vi en skön söndagkväll på vårt nystädade Solhäll. 

Snirkliga grenar och prismor i glas

Växter med höjd är inte alltid lättplacerade i vårt lilla hus, där takhöjden bara är strax över 2 meter, och på vissa ställen knappt ens det. Mot murstocken i hallen på baksidan kommer man dock undan med rejäla grejer, så här brukar jag sätta grenar, kvistar och ris av olika slag, allt efter säsong på året. Den senaste månaden har jag haft en knippe köpta kvistar av... Ja, vad är detta nu igen? Finns det något som heter trollpil? Jag minns faktiskt inte vad det stod på lappen, men det är iallafall härligt snirkligt stuk på kvistarna, som dessutom börjar slå ut i grönt nu. 

Nere på byns finaste lilla blomsteraffär hittade jag fina gröna glasprismor, som nu får hänga och dingla lite varstans i grenarna. Jag har hängt upp dem med sådana där hängen som jag köpte till julgranskulorna, men det hade nog egentligen varit finare med osynlig fiskelina. Det här kommer jag kanske undan med att ha även efter påsk? Idag såg jag att det faktiskt har blivit fullt med fina vita rötter på grenarna, så jag ska nog försöka mig på att plantera dem i en kruka lite längre fram i vår. Går det så går det, och går det så får jag ju en hel liten buske på en gång. Det kan man kalla value for money.

För övrigt har jag nu påbörjat min lilla påsksemester. Vi får väl se om det kan bli lite trädgårdsväder någon eller några av dagarna, fast jag brukar ju inte direkt ha problem med att få tiden att gå ändå. Så härligt det ska bli att få skrota runt och bara vara ledig. 

Sol på bild

Efter en dag med tunga gråa skyar och regn, bjuder jag på en betydligt soligare bild från förra helgen. Lite ljusterapi är precis vad man hade behövt nu, men enligt väderprognosen får vi vänta till på måndag innan solen hittar till "Glesbygd" igen. Men sol på bild är ju bättre än ingen sol alls. 

Jag kan iallafall glädjas åt att jag har nyklippt hår och välfylld kyl, och att våra nya sänglampor har kommit. För övrigt tjuvstartade maken och jag helgen med asiatisk buffé till lunch på stan i Hässleholm, och efter dubbla portioner friterad ananas och glass som grande finale på måltiden behöver jag definitivt inte äta mer idag. Istället tar jag mig en "fjortisdricka" med is, sätter mig tillrätta i soffan och säger skål och hej. Hör ni någon som snarkar om en sisådär 45 minuter, så är det nog jag, hihi!

Perennrabatt på ett snöre

Varje gång jag går genom hallen på baksidan blir jag glad över min "blomrabatt", som hänger i ett grönt snöre på murstocken. Det är sidor som jag har rivit ut ur en trasig flora, och här återfinns bland annat kungsängslilja och liljekonvalj. Endast en kort period i december ersätts de (av julkort, så klart), men i övrigt dinglar bilderna där året runt. Det är en extra perenn rabatt kan man alltså säga, hihi!

Nu när vi bor i ett allmänt renoveringskaos, ställer jag ofta mina köpebuketter på det lilla gröna bordet. Här passerar man både när man ska till toaletten och till kylskåpet, och till båda ställena går man ju ofta, hehe! Förra veckans bukett på bilden har dock vissnat nu, så imorgon måste jag nog införskaffa nya. En av veckans höjdpunkter, if you ask me.

Ljusflöde och försening

Snön utanför fönstren förstärker verkligen dagsljuset, som fullkomligt flödar in i hela huset om dagarna. Och extra ljust har det blivit nu, när de nya väggarna och taket i köket reflekterar ljuset dubbelt upp. Det känns som gratis ljusterapi, och det kan man verkligen behöva så här års. Februari är ju slitsamt i vanliga fall, men i kombination med coronapandemi och köksrenovering börjar det onekligen kännas som om man är lite extra sliten i sömmarna just nu. 

 

Idag fick vi besked om att vår beställda spis inte kommer att levereras förrän första veckan i maj, och det piggade inte upp precis. Jag kollade om vi kunde beställa den till ett vettigt pris från något annat ställe, men tydligen är det grus i importmaskineriet överallt på grund av den rådande coronasituationen i Europa. Ja ja, väntar man på något gott kan man väl vänta lite till. Och en spis är ju en världslig sak, när man betänker vilka andra konsekvenser corona har ställt till med för människor i världen. Vi får väl helt enkelt använda den gamla spisen ett par veckor längre än vi hade tänkt. 

Glädjeämnen i januari

Mycket ser ganska tråkigt ut på fönsterbrädorna just nu. På ett ställe står en rosa julstjärna kvar, och på andra ställen är det både visset, risigt och till och med tomt i krukorna. Jag brukar investera i lite nya krukväxter i januari, men av förklarliga skäl har det inte blivit av i år. Sist jag var på mataffären plockade jag iallafall åt mig en rosa orkidé, som verkligen gör sitt till för att lyfta vårkänslan i köket. Jag blir glad varje gång jag lyfter blicken från datorskärmen och ser den. 

Glad blir jag också över farmors gula små kryddgubbar, som har fått komma tillbaka upp på sin hylla efter en månads vintersemester. Dem vill jag absolut inte vara utan.

Glad blir jag också över de utrivna sidorna ur Svensk flora, som har ersatt julkorten på "tvättlinan" på murstocken i hallen. Här blommar redan både kungsängslilja, påsklilja och liljekonvaljer. Samtidigt! Mjukenen i den runda terracottakrukan skvallrar dock om att det inte är länge sedan det var julpyntat här. 

Glad blir jag också över de fina bilderna i akvarell och gouache, som maken sitter i gröna rummet och målar som tidsfördriv på helgerna. Önskar att jag också hade den talangen. Här är en 'Arachnea amors'. (Snällspindel alltså, hihi!) 

Glad blir jag också över att googla potentiella dahliainköp, som jag absolut inte borde genomföra. Men det är så mycket man inte borde...

Och glad blir jag faktiskt också över att snön fortfarande ligger kvar som bomull över min vintervilande trädgård. Bättre ljusterapi än så här blir det ju inte så här års. 

Ja, även om januari inleder den trio av månader jag tycker sämst om, så är det ju skönt att det ändå finns små glädjeämnen att hänga upp tillvaron på. Dessutom har jag ju två och en halv säsong kvar av "Vår tid är nu" att titta på. Bara det är ju ett glädjeämne i sig. 

Stök, pyssel och presenter

"Julstök" är inget jag lägger större energi på. Här hemma ser vi nämligen till att det är stökigt året runt, haha! Den här bloggerskan har dock en gedigen träning bakom sig i att hitta de rätta fotovinklarna, som skickligt undviker att visa obäddade sängar, otvättade tvätthögar och osorterat gud-vet-vad. För vem vill se sånt? Det har ni säkert nog av själva, hihi!

Där på dörren in till sovrummet hänger min fina paket-adventskalender, som verkligen förgyller min tillvaro dagligdags nu i december. Så roligt det är att få öppna en ny present varje dag! Och så mycket fint jag har fått fram till nu! Prydnadssaker och pynt, tändstickor och tomtebloss...

...och idag den här lilla tomteklädda krabaten, som jag redan är störtförälskad i, och som jag skämmer bort med Baby Bel-ost från kylskåpet. Stor kram igen till min okända välgörare!

"Julpyssel" ägnar jag mig däremot gärna åt så här års. Jag tycker det är lite mysigt att sprida ut pyntandet över hela adventstiden, genom att göra något litet varje dag. Ikväll ska jag rota fram min gamla adventskyrka och se om jag kan göra något fint med den. Men först blir det gulaschsoppa och smörgås. Over and out för idag.

Trädgårdskänsla i hallen

Eftersom det har varit så regnigt de senaste dagarna (vilket fortfarande känns som en bokstavlig skänk från ovan) knipsade jag av några dahliakvistar och satte dem i den gröna vasen på bordet i hallen. Bara en blommar, och de andra knopparna lär väl knappast orka slå ut inomhus, men det är ju fint ändå. På murstocken hänger några boksidor från en loppisfyndad flora; även det ett sätt att få in lite trädgårdskänsla. 

Med undantag för december månad bor påskharen från New York på det här bordet året runt. Kan man inte skriva in en adventshare i jultraditionerna? The Christmas Bunny låter ju riktigt bra, hihi! Annars har jag en pytteliten röd stickad halsduk som den kan få låna, för julstämningens skull. Den satt på korpen som vår hemliga tomte lämnade av här förra julen, vilket ni kanske minns från det HÄR inlägget.

För övrigt har jag hört ryktas att det är 50% rabatt på alla trädgårdsväxter på Växtmästaren i Osby ett par dagar framöver. Klarar man att hålla sig därifrån, tro? Ja, det återstår ju att se...

Strålande februarisol

Imorse vaknade vi upp till strålande februarisol, som silade sig in genom stugan. (Och för första gången på länge avslöjade strålarna INTE en massa damm på fönsterbrädorna...) Jag tassade upp och slog på TV:n och gick och lade mig igen. Det var en särdeles bra start på söndagen att få ligga kvar under täcket och höra Stina Nilsson åka in en svensk bronsmedalj i damernas 3-mil.

När jag sent omsider masade mig upp luktade det kaffe i köket (maken är morgonpiggare än jag), och jag fixade en skål med A-fil och granola. Den kan väl nästan räknas hemgjord, för jag har minsann klippt upp fyra olika påsar och blandat ihop innehållet i dem i en stor glasburk, hihi! Det här äter jag till frukost varje dag, varken mer eller mindre. Kaffet tar jag alltid efteråt, som en för tidig förmiddagsfika. 

I "t-korsningen" i hallen kommer ljuset in från tre håll. Dagar som dessa är det extra angenämt här;  det blir nästan som en ljussluss. Köket ligger till vänster, och längst bort till höger leder en kort korridor in till sovrummet. Badrumsdörren skymtar i förgrunden till höger, och bakom min rygg ligger farstun, som vi kallar smatten. På en tråd på murstocken har jag en hängande rabatt, hihi!

Eftersom vi inte har hängt upp några krokar i badrummet än (mer än vid handfatet), så hänger våra badhanddukar på tork på nyckelkrokarna i hallen så länge. Funkar ju bra det med. Och ser ni vilken härligt orange färgklick som skymtar ute i smatten!

Det är en vallmo, som jag fick av fina floristfröken F, när jag var på byns finaste lilla blomsteraffär i fredags. Jag har stoppat ner den i en kanna med videkissar, som jag redan hade hemma. När morgonsolen strömmar in genom österfönstret är den nästan bländande stark i färgen!

Vad ska jag hitta på idag då? I eftermiddag blir det födelsedagsfika hos en körkompis, men i övrigt är det inte så mycket planerat. Söndagar är rätt sköna ändå! 

Glada ansikten och ett föreläsningstips

I den smala gången mellan sovrummet och hallen på baksidan möts vi dagligen av ett gäng glada ansikten. Där hänger det nämligen några sköna omslagsbrudar från 1956 års upplaga av tidningen "Hela världen". Jag älskar de där ansiktena! Och jag älskar det äppelkindade friska skönhetsidealet, som trots allt verkade råda för 60 år sedan. (Iallafall i den här tidningen.) Egentligen är tjejerna sex stycken, men bara fyra fastnade på bild. Fotovinkeln här är inte den lättaste, om man säger så...

På tal om något helt annat, så läste jag just att historikern Christopher O'Regan (från mitt favorit-TV-program "Det sitter i väggarna") föreläser på Regionmuséet i Kristianstad den 20 januari. Han är ju så himla behaglig att lyssna på, så jag skulle absolut kunna tänka mig att gå dit. Kanske ett tips för fler av er, som bor i krokarna? Mer information om föreläsningen kan du hitta om du klickar HÄR.

Opp amaryllis

Min vita amaryllis i köket börjar slå ut så sakteliga, men varför gå och tråna och vänta när man kan köpa snitt-amaryllis och få bloming omedelbart och bums! Och varför köpa en när man kan köpa TVÅ? Det blev röda amaryllisar den här gången, för det gör sig så himla fint mot den vita murstocken. 

Jag stoppade ner dem i min fådda Gefle-urna, som alltid brukar stå där på bordet med lite olika innehåll beroende på säsong. För att få lite mer stadga band jag ihop stjälkarna med ett röd- och vitrandigt bomullssnöre, vilket blev lite charmigt i sig. Lite mossa runt kanten hjälper också till att stötta upp.

I klämmorna på det gröna snöret ovanför bordet har jag hängt små knippen av lingonris och några grönsilvriga kulor, som jag hittade i pyntlådan. Knippet med rosépeppar fick hänga kvar där det redan hängde, och den gamla maskätna tovningsbrädan ville jag inte heller plocka bort.

De mossklädda konerna hittade jag också i pyntlådan. Gud vet hur gamla de är, men jag tror det är sådan där fuskmossa som håller hur länge som helst. Små stakar för julgransljus har jag lite överallt; så även här, även om jag inte har dem tända så ofta.

Bordet står i "korsningen" som bildas i hallen på baksidan, där en dörr till vänster leder in i köket och en kort och smal gång till höger leder fram till sovrummet. På varsin sida om bordet finns också en dörr till källaren och en dörr in till städskåpet. Större bord kan vi inte ha, för då springer man på det. (Speciellt i mörkret, när man ska till badrummet om nätterna, aj aj...)

Och varifrån kommer nu uttrycket "Opp amaryllis"? Ja, förutom att det är ett välkänt musikradioprogram, så är det ju en strof av Bellman från Fredmans sånger: "Opp amaryllis! Vakna min lilla! Vädret är stilla, luften är sval." Det där kan man ju inte låta bli att gnola på när man går förbi, hihi!

Vid murstocken

Jag tycker om murstocken, som är det första som möter en när man kliver in i hallen från smatten (farstun) på baksidan. Den vita väggen gör sig så fint där mellan de gröna dörrarna, varav den vänstra leder till ett städskåp och den högra till källartrappan. Häromdagen lade jag en grön pumpa på det lilla bordet för att skapa lite höststämning även inomhus, men på snöret ovanför hänger fortfarande försommaren och dinglar, hihi! Fast kungsängslilja och liljekonvalj känns fint även i oktober (kanske till och med ännu finare), så de gamla florasidorna får hänga kvar tills det blir dags att hänga upp julkorten. 

På det gröna snöret har jag trätt på små "klädnypor" i metall, som jag sedan kan hänga upp lite vad jag vill i. Förutom bilderna har jag hängt upp ett par kvistar med rosépeppar, som tidigare hängde i köket.  I min fådda Gefle-vas har jag stuckit ner några kvistar fusk-eukalyptus från det stora varuhuset i Småland. Ovanligt fina för att vara konstgjorda, får jag säga. Påskharen från New York och den fina tovningsbrädan från Tyringe (här är det tvära kast på shoppingställena, hihi!) hänger med alla tider på året.

Lade ni förresten märke till den konstiga solen på förmiddagen idag? Som lyste så brinnande starkt genom ett tjockt lager av grårosa dis? Det kändes nästan lite övernaturligt tycker jag; som att något speciellt höll på att hända, eller kanske rentav som att domedagen var här. (Hmmm, fantasin är det inget fel på...) Läckert och lite läskigt på samma gång! Fast sen blev ju allt som vanligt igen, så mer dramatiskt än så var det nog inte.

Tvätt, städ och lite byggvård

Idag har det verkligen regnat HELA dagen. Läge för inomhusaktiviteter, med andra ord. Jag tog äntligen tag i högen med ostrykt tvätt nere i tvättstugan. Där låg nämligen örngott, linnehanddukar och dukar, som bara har blivit liggande på bordet efter tvätt och som skulle ha lagts in i linneskåpet för länge sen. Behöver jag säga att strykning inte direkt är min paradgren? Hrmmm... Nu ser man bordsskivan för första gången sedan i julas, hihi!

I hallen på baksidan har vi ett litet städskåp som är ett ypperligt ställe att "gömma" grejer i. Ni vet, sånt där som ligger framme och dräller och som man ibland behöver städa undan snabbt när man ska få besök: Körnoter, presentkartonger, yllevantar, skoputsmedel, you name it. Och så lite städpryttlar och kompostpåsar mitt i den allmänna röran. Idag röjde jag äntligen ur skåpet och sorterade bort allt som inte behöver vara där. (Jag flyttade helt enkelt problemet ner till pannrummet i källaren, som också är en sådan där avstjälpningsplats...)

Städgrejerna blev kvar, och längst ner ställde jag in den turkosblå trälådan som jag köpte på Degeberga antikmarknad. Den blir bra att ha alla vantar och mössor i, som man ändå vill ha nära tillhands i hallen i höst. Mitt i städskåpet har vi en slags värmetunnel, som leder ut röken från den öppna spisen till murstocken. Den blir inte överdrivet varm, men jag brukar ändå lyfta ner plastgrejerna som står direkt ovanpå när vi eldar.

Jag tycker om den fina emaljskylten som sitter på utsidan av dörren. Den är köpt på Byggfabriken i Malmö, och vi har liknande skyltar på skafferiet, toaletten och källar- och vindsdörren.

När jag hade sorterat klart övervägde jag att behålla rengöringsmedlet ute och påbörja en riktig storstädning, men sen satte jag mig och drack en kopp kaffe och lät den tanken försvinna iväg. Det gick ganska snabbt, kan jag säga.

På eftermiddagen tog vi oss en tur till Folkes Bygg och Byggnadsvård, som ligger en sisådär tre byar bort. Där finns alltid mängder av fina gamla saker att titta på, och jag kom därifrån med fyra återanvända fönstervinklar som både var billiga och vackert gröna. Kanske kan jag använda dem som dekoration om jag bygger ett skåp av något gammalt fönster någon gång. 

Ja, det var väl ungefär vad jag har ägnat mig åt den här regniga torsdagen. Om det regnar imorgon också, så kanske de där flaskorna med rengöringsmedel får komma ut ur skåpet igen. Kanske städar jag pannrummet också. Men bara kanske...

Litet halvbord

Jag har letat länge efter ett halvbord att ha vid murstocken i hallen, men har inte hittat något som är tillräckligt litet för att inte sticka ut för mycket i "T-korsningen" mellan köksdörren till vänster och sovrumsgången till höger. Redan förra sommaren hittade jag ett annat litet bord som passar riktigt bra där, så jag hade faktiskt släppt tanken på det där halvbordet. 

Men så i helgen sprang jag på det storleksmässigt perfekta lilla halvbordet på loppis, till det perfekta priset av 95 kronor. Ett gediget gammalt träbord med tre kurviga ben, stadigt och bra på alla sätt och vis. Klart jag var tvungen att slå till! Väl hemma tog det mig ungefär 30 sekunder att inse att det nya bordet inte alls gjorde sig speciellt bra vid murstocken. Bordet som redan står där ser faktiskt trevligare ut just där. Men halvbordet var också jättefint, så jag var ändå tvungen att testa det på alla andra tänkbara ställen i huset. Som här, i gröna rummet. Fint på bild, kan man tycka...

... men totalt opraktiskt i verkligheten, eftersom det blir inklämt mellan en massa andra möbler och bara ser uppställt ut. (Vilket det också är, för vad gör man inte för en bra bild, haha!) Matbordsstolen till höger i bild inte går att dra ut ordentligt, och dessutom står det en piedestal med en lampa på i det vänstra hörnet i vanliga fall, och den vill jag ju egentligen ha kvar. 

Jag fortsatte att flytta runt det lilla bordet, men hittade inget bra ställe att ha det på. Jag hann till och med ringa till min mor och fråga om hon kanske kunde ha det på landet eller så, men så kom jag på att jag kunde testa det i hörnet mot träväggen i röda rummet. Och se, där passar det ju faktiskt riktigt bra!

På den här fotovinkeln ser man att bordet på andra sidan väggen (ute i "bibliotekshallen" innanför glasverandan) har precis likadana kurviga ben och med en liknande liten klack på foten. A match made in heaven, hihi! Prismässigt också faktiskt, för bordet ute i hallen kostade 75 kronor. Det är verkligen makalösa loppispriser i "Glesbygd".

Jaha, hur många små loppisbord får man egentligen in i ett litet hus på 76 kvadrat? Många, uppenbarligen. Maken har iallafall godkänt den nuvarande placeringen, så för tillfället får bordet stå där det står. Den blanka vita målarfärgen (som absolut inte är original) är kanske inte den snyggaste vi har sett, men det går ju alltid att åtgärda. Nu får det stå där som det är ett tag, så att vi hinner känna efter. Sorry mamma, det blir nog inget bord till landet...