Extra mycket fredag

För att ha varit en ovanligt kort jobbvecka har den varit ovanligt lång. Ja, ni vet hur det kan kännas ibland, när man har mycket att göra och det känns som att varje minut av arbetsdagen är uppbokad och tiden inte riktigt räcker till. Men nu är veckan iallafall slut, och när jag loggade ut från datorn idag fanns det inget kvar att göra. Alla inkorgar stod på noll. Då är belöningen man får att fredagen verkligen känns extra mycket som fredag. Som extra belöning gick jag ner till byns finaste lilla blomsteraffär och belönade mig med en härlig helgbukett med vit fjärilsranunkel, pistagekvistar och silvrig eukalyptus. Alldeles alldeles underbar. 

Jag städade i mitt mobiltelefonfodral tidigare idag och hittade ett presentkort på Interflora, som jag helt hade glömt bort att jag hade stoppat in där. Det kändes som en ironisk slump att det stod 24 april som sista giltiga datum. En ynka dag försent... Det var dessutom ett elektroniskt presentkort, så det var inte så mycket att göra åt det. Var inte det himla typiskt, så säg? Jag gjorde mig redo att slänga det, men blev avbruten av fröken J, som stod i kassan idag. "Vi provar iallafall. Men du, det är ju giltigt till 24 april 2026!" Ibland har man tur ändå. Och plötsligt kändes det som ännu mer fredag. 

Sen gick jag till mataffären, och där hade de för en gångs skull min favorityoghurt med körsbärssmak i kyldisken. Vilken fredag, alltså! Hoppas ni också har fått en bra start på helgen. 💚

Påskstädat i stugan

Det har varit härligt söndagsväder, men jag har faktiskt mest varit inomhus och pysslat. Nu är hela huset påskstädat och lite lagom påskpyntat. Och framförallt doftar det ljuvligt av linoljesåpa. Jag alternerar mellan doft av lavendel och  vaniljblom, och idag blev det den sistnämnda. Mmmmm! Fast doften är bara en sidobonus. Jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre rengöringsmedel än linoljesåpa. När man ser hur skurvattnet ser ut efteråt, förstår man verkligen hur effektivt det är på smuts och damm. 

Jag knipsade av några grenar i ett av buskagen i trädgården och stoppade ner dem i ett terracottakrus. De är redan lite lagom utslagna och bidrar med lite vårgrönska inomhus. Gratis är ju extra trevligt, så här i tider av ekonomisk kris. Jag hade alla möjliga sorters hängande påskprydnader i min påsklåda, och valde ut några tunna ägg i vita, gröna och spräckliga nyanser och olika storlekar. Inte så färgglatt, men fint 

Desto färggladare är min samling porslinstuppar och hönor, som jag har ställt på rad högst upp på tallrikshyllan. Precis som med mina tyska tomtar älskar jag masseffekten när man placerar alla på samma ställe. More is more är verkligen inte en osanning. Kul och lagom kitschigt. De är faktiskt köpta vid olika tillfällen, men passar fint ihop ändå. Det är kul att ha något speciellt att leta efter, när man är på loppisar och antikmarknader. Fast nu är nog den här samlingen full, för jag får inte plats med fler. 

Ikväll har vi bastat, och tur var väl det, för av städning blir man ju rejält dammig. Det blir extra skönt att krypa till kojs ikväll, när både vi och huset är skinande rena. Nu saknas bara lite påskblommor i stugan, men det köper jag under veckan. 

I veckan som kommer jobbar jag bara tre dagar. Jag har tagit semester på torsdag och njuter redan nu av tanken på fem dagars sammanhängande ledighet. Oavsett väder och vind, tänker jag mig att det ska bli lite trädgårdstid, och kanske sköna lässtunder i soffan. Och så lite påskgodis, förstås 

Fjärilsranunkel

Jag har haft delar av samma helgbukett i nästan tre veckor, men i fredags var det dags att införskaffa en ny. Som vanligt styrde jag kosan mot byns finaste lilla blomsteraffär efter jobbet, där halva nöjet är att hänga vid blomsterkylen en god stund och välja och vraka. Där fanns mängder av jättefina färdiga vårbuketter, men mina ögon föll ganska omgående på en hink med höga och buskiga fjärilsranunkler i en nyans som jag nästan inte kan beskriva. Blommorna ser nästan ut som nejlikrot i storlek XXL. 

Det såg så maffigt ut med alla blommor i den här hinken i kylen, så jag bestämde mig på rak fot för att inte blanda upp med fler sorter. Några kvistar smalbladig eukalyptus fick det iallafall bli för lite extra stadga och utfyllnad. Jag har hört flera trendspaningar som menar att eukalyptus i buketter är ute. Vilken evinnerlig tur att man inte är trendkänslig. För mig är det grönrufsiga nästan viktigare än blommorna. Ofta väljer jag utfyllnaden först, och sen fyller jag på med blommor.

Jag googlar på "fjärilsranunkel" och får upp så många fina sorter att jag nästan smäller av. Man kan visst köpa knölar på flera ställen, och det ska visst inte vara så svåra att odla dem heller. Hmmm... Blir detta den nya trenden efter dahliahysterin? 

Stanna upp, njuta och vara tacksam

Fredag igen. Den här veckan rasslade undan lika snabbt som de tidigare veckorna under 2025. Inte mig emot, för det har onekligen varit en väldigt tråkig vecka. Händelsen i Örebro har verkligen trängt in under huden på en, både privat och yrkesmässigt, och det lär den nog göra ett tag till. Att jag har fått irit (regnbågshinneinflammation) på högerögat för sjuttioelfte gången känns som ett fjuttigt problem att gnälla över. Det går ju faktiskt över. 

På Solhäll är tacosalladen redan uppäten, och jag väntar på att maten ska smälta undan tillräckligt mycket för att jag ska kunna ge mig på en påse kinapuffar. Helgen är ett tomt blad, och jag ska nog mest försöka göra vilsamma saker. Stanna upp, njuta av livet och vara tacksam. För att jag kan.

Julafton

Vi har som vanligt firat julafton hemma på Solhäll. Det har vi gjort ända sedan vi skaffade huset 2008, för det här är verkligen ett litet hus man vill vara i på julen. Ibland får vi sällskap, ibland firar vi på egen hand. I år blev vi fem personer runt bordet i gröna rummet. Vi äter alltid julbord på lunchen istället för på kvällen. Det passar bra när man har gäster, som sen vill komma iväg hem i hyfsad tid. Dagens gäster åkte dessutom buss och tåg, och då får man passa de tider som finns.

När det gäller maten, så blir det alltid julmat, men bara sådant som vi känner för. Det finns egentligen inga måsten, men det slutar iallafall alltid med att vi gör köttbullar, janssons frestelse och en stor grönkålssallad. I övrigt köper vi det mesta färdigt och det kan bli lite olika år från år. Den här julen blev det till exempel gravad kallrökt lax, revbensspjäll och ostbricka. Glasverandan är otroligt praktisk att ha som extra kylskåp, särskilt när man vill förbereda saker i förväg. 

Jag hade dukat med den fina loppisduken från Västra Karup, de handstöpta ljusen från julbasaren i Förslöv och härlig julbukett från byns finaste lilla blomsteraffär. Det här är en av få gånger på året som tygservetterna, finservisen och silverbesticken får komma ut på vädring. Man är ju egentligen dum som inte använder dem oftare, för det är väldigt trevligt. 

Spiselkransen är pyntad med mjuken och nejlikor i apelsin som maken pysslade ihop medan jag klädde granen i lördags. Det luktar så gott. Någon brasa tände vi inte i spisen, för det blev varmt nog med alla stearinljus. 

Glögg, fika och Kalle Anka hann vi också med, innan gästerna begav sig hemåt igen. Julklappar har vi egentligen slutat med, men gästerna fick varsin symbolisk klapp i form av en liten chokladask. Amerika-svägerskan hade också smugit in några klappar under granen, så nu har jag både jellybeans och Pepperidge Farm-kakor att mumsa på i mellandagarna. Maken och jag köpte gemensamma julklappar, som vi slog in och lade under granen för att det såg så trevligt ut med paket där. Vi gav oss själva en brandfilt, saltskrubb till bastun och varsin bildoft från Rituals. 

En riktigt god och fröjdefull jul önskar jag er alla! ❤️

Julgran och midvinter

Redan före lunch körde vi till en gård i grannbyn söderut för att införskaffa årets julgran. Vi har handlat våra granar på samma ställe flera år i rad nu, och även i år fanns det många fina exemplar att välja på. Vi valde som vanligt en rödgran, för de doftar godast och känns mest genuina. Maken får agera måttstock. Om granen är 187 cm hög går den in utan problem och det blir en decimeter kvar till tak. 300 spänn för en gran är 200 kronor billigare än i Malmö, kan vi konstatera efter ett telefonsamtal med svärmor och Amerika-svägerskan. 

Efter lunch hämtade jag ner min samling av gamla julgransdekorationer från vinden och skred till verket. Det mesta i mina lådor är udda, men tillsammans blir det en fin helhet. Jag hänger upp kulorna med metallhängare från ICA Maxi, vilket jag måste säga är smidigt som attan. Jag lyckades dock krascha två kulor innan jag var klar. Så kan det gå när man är oförsiktig, men känner jag mig själv så hittar jag säkert nya kulor att fylla på samlingen med under loppisåret 2025.

Över toppen trär vi alltid min barndoms ängel, som är inköpt på varuhuset Wessels i Uppsala 1976. Jag hade den som julpynt i mitt rum när jag var liten, men nu är det en självklar tradition att låta henne pryda toppen på granen. Hon blir lite gulare för varje år som går. 

Varför ha en julbock under granen, när man kan ha en juluggla? Den köpte maken till mig i en inredningsaffär i Malmö för många år sedan, och sedan dess sitter den under granen varje jul. Det stora dilemmat är att förvara den musfritt resten av året... Tur att vi har tvättlinor på vinden, som man kan lägga upp saker på. 

Ikväll har vi firat midvinter. 10:20 idag inföll vintersolståndet, vilket innebär att solen stod som lägst på norra halvklotet då. Det innebär också att vi från och med nu går mot ljusare tider. Det känns ju verkligen som något man vill fira, och det gör vi också varje år.  

Vi lagade god middag, korkade upp en flaska vin och tände mängder av ljus i gröna rummet. Jag lade oasis och mossa i min fina loppisfyndade terracottakruka med öron och stack i tio smala vita ljus, som jag hade gömt undan på vinden efter förra årets januari-rea. Den som spar, hon har. Så vackert!

Nu börjar julstämningen verkligen infinna sig i stugan. Jag har redan kopplat bort hjärnan från allt vad jobb heter och njuter av att gå runt hemma och småplocka och pyssla. Någon julstress känner varken maken eller jag, för det finns egentligen inga måsten. Vi gör bara sådant vi tycker är roligt. Jul blir det ju ändå, oavsett vad man gör och inte gör. 

Min lilla adventskyrka

Min barndoms lilla adventskyrka får stå på det vita bordet under tallrikshyllan i år. Jag har inte ens brytt mig om att ställa den på en bricka med mossa, utan den får stå rätt upp och ner på bordsskivan. Från början var kyrkans tak och torn rödmålade med stänk i plastigt silverglitter, men för några år sedan målade jag om dem i grönt. Why not, liksom. Jag tycker faktiskt att kyrkan blev mycket finare. Det tycker uppenbarligen fler än jag, för härförleden hittade jag en "Önskas köpa"-annons på Marketplace, där någon letade efter en adventskyrka och använde en av mina gamla bloggbilder som referens. Kul ändå. 

Sladden med väggurtaget har jag rullat ihop och tejpat fast på insidan av taket, och istället har jag lagt in en batteridriven ljusslinga som får lysa upp fönstren i kyrksalen. Det är faktiskt mer praktiskt så, för då är man inte så beroende av tillgång till eluttag. Vrider man upp speldosan i torndelen, så spelar kyrkan "Stilla natt". Först jättesnabbt och sedan saktare och saktare, tills dess att musiken helt tonar ut. Det där ljudet förflyttar mig direkt tillbaka till jularna på 1970- och 80-talet. Nostalgin är onekligen total.

Tiden rullar på

Tiden rullar på, och imorgon är det redan fredag igen. Sen är det bara två arbetsveckor kvar av 2024 för min del, och även om jag älskar mitt jobb, så längtar jag verkligen efter ledighet. Så ljuvligt att bara få gå hemma och skrota. Jag känner att jag behöver det nu. Men veckorna som är kvar är milt sagt intensiva. Prov ska rättas, omdömen ska skrivas, kurser ska avslutas, betyg ska sättas och känslor ska hanteras. Det är bara att tuta och köra ett tag till. 

Nästa år firar jag för övrigt 30-årsjubileum som lärare. Tanken är svindlande... Tänk att jag bara var fem år när jag började, hihi!

Plan för gran

Vissa år provar jag att tänka att vi kanske borde hoppa över det där med gran. I år tänker jag att det är ett himla onödigt tankeexperiment att lägga tid på, för jag vet att det alltid slutar med att vi köper gran iallafall. Att få ta fram askarna med gamla kulor och klä granen är ju ändå decembers absoluta höjdpunkt. Fast vi brukar vänta med att skaffa gran till dagarna innan julafton. Inte för att det är en principsak, utan mest för att det ändå känns fint att få gå och längta lite. Jag vill smyga in julen etappvis under december, så att jag hinner njuta av att få lägga till något nytt varje dag. Annars känns det som att köpa en jättestor gottepåse, smälla i sig allt på en gång och drabbas av illamående och ett megastort antiklimax. I år har jag dock tjuvstartat grankänslan lite grann i form av tallris med några hängande halmprydnader i. En liten gottepåse kan man ju ändå få, utan att bli proppmätt. 

De senaste åren har vi köpt gran på en gård i grannbyn, och vi håller tummarna för att vi inte behöver åka längre än så i år heller. I år är julafton på en tisdag, så det kan nog tänkas bli lite granshopping helgen före. Det ska bli mysigt!

Orkidéer i advent

Den stora krukan med orkidéer är verkligen maffig som centerpiece på bordet i gröna rummet. Jag tänker att den funkar bra som adventsblomma. Det är ju dessutom redan grön mossa i krukan. Fast om vi har bordet fullt med matgäster får jag ta bort den, för blommorna är alldeles för höga. 

Som ni ser har det inte kommit fram några adventssaker i övrigt i gröna rummet. Jag har börjat stöka med stakar, stjärnor och grejer, men än är det inte så mycket som har kommit på plats. Det enda fönstret där det lyser en stake ikväll är ute i smatten, som är det enda stället som är grundligt rengjort. Jag är smart och börjar med det minsta utrymmet, hihi! Det är ändå en känsla av tillfredsställelse att göra helt klart på ett ställe i taget. Resten av huset ser ut som kriget, men det övriga stöket får fortsätta imorgon. Nu tar jag kväller och äter ostkrokar i soffan. Mums!

Guldkant på tillvaron

Min far tyckte nog att det hade varit lite väl mycket sjukdomsgnäll i stugan den senaste tiden, för igår kom det ett blombud med en riktigt uppiggande höstbukett. Så himla gulligt. Blir jag inte frisk nu, så vet jag inte. 

Och tänk så väl buketten kom till pass, för den gamla hade stått på bordet i matrummet i två veckor och hade verkligen sett bättre dagar. Jag räddade ett par små eterneller, som jag har odlat själv, och stack ner dem lite i bakkant. De matchade väl inte färgskalan direkt, men det passade ihop ändå på något sätt. Vilka underbart mustiga höstfärger. Vad vore livet utan blommor? Det är ett så enkelt sätt att sätta guldkant på tillvaron. 

Idag har jag haft en riktigt lång sovmorgon, och efter det ett trevligt loppisbesök på ett helt nytt ställe. Det får jag berätta mer om imorgon. 

Grönrutigt

Det rutiga temat i köket har nu även flyttat in i gröna rummet. Redan för ett par veckor sedan hittade jag en grönrutig bordsduk på Mio, som jag slog till på. Jag har dock inte lagt på den förrän idag, för man kan ju lorta ner en duk i taget. Idag kom den iallafall på, och det blev riktigt trevligt. De gröna rutorna har en mörkare varmgrön nyans, som jag tycker mycket om. 

Jag fick dock klippa av duken en bit, för jag hade antingen sett fel eller tagit fel storlek. 350 centimeter på längden var ju lite att ta i. Fålla den avklippta kanten får jag göra en annan dag, men jag har iallafall vänt den sidan in mot fönstret så länge. Nu fick jag en stuvbit över, som jag kan göra något annat med. Kanske syr jag servetter den dagen jag ändå får fram symaskinen. (Med betoning på kanske...)

Jag klippte av några rosafluffiga hortensiakvistar i trädgården och satte i det gröna kruset på bordet. Kronbladen börjar bli bruna nu, men det är ju också vackert på sitt sätt. Som grillade marshmallows. Jag har en av makens födelsedagsbuketter kvar att hämta nere på byns finaste lilla blomsteraffär, men jag suger på den karamellen en vecka till. 

Helgen har gått så snabbt. Jag hade kunnat vara ledig en dag till, men nu är jag iallafall nybastad och saltskrubbad och kroppsligt redo för en ny arbetsvecka. Snart hälsar vi välkommen till oktober. Jag är faktiskt redo för det också. 

Dubbla turer till Göteborg

Det har regnat rejält i natt, så nu kan vi väl säga att hösten definitivt är här. Jag är kvällstrött och vill mest bara "boa" mig, vilket också tyder på att årstidsskiftet är ett faktum. Inom en snar framtid kommer man väl börja snegla på potentiellt julpynt, men där är jag faktiskt inte riktigt än. Jag kör på med lite grönturkosa toner så länge. 

Imorgon drar jag och ett gäng kollegor till Göteborg för besök på årets Bokmässa. Eller "Tokmässa", som vi har som rubrik för vår gemensamma Messenger-grupp. Det brukar ju vara helt crazy där, men vi kan vara rätt galna själva också, så det blir nog en bra balans. Om jag orkar peta in något blogginlägg när jag kommer hem imorgon kväll återstår att se, men annars får jag väl återkomma med en liten rapport på fredag. 

Maken och jag har ytterligare en göteborgstur inbokad senare i höst, men då blir det övernattning på hotell och tid för både shopping, sevärdheter och god mat. Jag kan inte minnas när jag "gjorde stan" i Göteborg senast. Det känns som att det var mer än 20 år sedan, för de gånger jag har varit där på senare år har det varit i samband med familjeträffar, konserter och bokmässor. Vi har inte bokat in någonting alls, mer än ett besök på en restaurang en av kvällarna. Finns det något kul jag borde se eller någon fin butik jag borde besöka? Jag har verkligen noll koll, så tips mottages med tacksamhet. 

Finglas, loppisskåp och ärvd kista

I det bruna väggskåpet i gröna rummet har vi samlat våra "finglas". I skåpet finns en blandning av ärvt, fått, köpt och loppat. Vi har glas i några av de andra skåpen också, men här står de vi använder mer sällan. Jag menar, hur ofta använder man konjakskupor och likörglas? Här hemma är det iallafall försvinnande sällan. 

Igår serverade vi iallafall Pimms i de tunna fina grogglasen, som är arvegods från makens farföräldrar. Allt smakar godare när man dricker ur dem, inte minst iskall julmust på julen. När jag skulle sätta tillbaka dem idag, så insåg jag att flera av glasen i skåpet var i skriande stort behov av diskning. De hade liksom blivit frostade av imma och damm, så det var bara att plocka ut dem och bära bort dem till diskbaljan. Nu är de gnistrande rena och fina igen, och hyllorna har också blivit avtorkade.

På ett av hyllplanen står två champagnekorkar, som är ett minne från vår vigsel på Rådhuset i Lund 2013. Den lilla flaskan har jag grävt upp här hemma i trädgården. Den är nog inte så gammal, men jag låtsas att det är ett fynd från en arkeologisk utgrävning, hihi!

Lisa Larsons ljuvliga Pippi-figur får också bo i skåpet, för jag är så rädd att någon (förmodligen jag själv) ska slå omkull henne om hon står framme. Henne fick jag i födelsedagspresent när jag fyllde 40 år, och jag håller henne så kär. Det finns fortfarande ingen bokkaraktär jag älskar så mycket som som Pippi. Det fanns en lång period i min barndom då jag till och med identifierade mig så mycket med henne att jag kallade mig själv för Pippi i förnamn, när jag svarade i telefonen. Och jag har ju till och med fått ett handskrivet brev från självaste Astrid Lindgren, där hon adresserar mig som "Pippi". Det är så fint.  

Man kan tro att skåpet och kistan hör ihop, men det gör de faktiskt inte. Kistan kommer från makens farmors barndomshem i Jämtland, medan skåpet är ett 100-kronorsfynd från en annars allmänt sunkig källarloppis. Det är ofta på just sådana ställen man gör de allra bästa fynden, fast man brukar onekligen få besöka många sunkiga källarloppisar innan de väl dyker upp.

Idag har jag för övrigt en allmänt dekadent och slapp dag. Jag sov länge och låg sedan kvar i sängen och drack kaffe och åt syltgrottor med passionsfruktssylt till frukost. Det kan vara så att jag pillade i mig en överbliven pekannötsmazarin och en halv päronbiskvi till eftermiddagskaffet också. Ja, ni hör ju. Men jisses så skönt och välbehövligt det är med sådana dagar ibland. Bäst av allt är att den faktiskt inte är över än. Nu lägger jag mig på soffan och bläddrar i årets "bookazine" från tidningen Lantliv. Mys!

Målning, trädgårdsbukett och bastu

Jag hittade en gammal loppislåda med två fack, som stod bortglömd i källaren. Den var trären, men inte byggd av något vidare fint trä, så jag tog mig friheten att måla om den. Mest egentligen för att jag var sugen på att måla något. Jag blandade ihop en egen mix av grågrön och zinkvit linoljefärg, men jag tyckte att den blev för kall och hällde i en skvätt Hastingsgrå också. Vi får väl se om jag nöjer mig där. Jag vet inte ens vad jag ska ha lådan till än, men det där brukar ju lösa sig. 

Idag har jag också tagit mig an det sista omålade fönstret på norrsidan. Det var verkligen en sorglig syn med flagnande färg, alger och spindelnät. Man kan nästan tro att vi aldrig har målat om här tidigare, men det har vi faktiskt. Det är bara det att det var väldigt länge sedan... Och en norrsida är ju en norrsida. 

Ett gäng entimmespoddar senare (tre avsnitt av P3 dokumentär) var allt skrapat, slipat, målat och klart: Vit gräddton på fönsterbågarna och järnoxidröd (samma som på verandadörrarna) på karmen och plåten. Nog blev det skillnad, ändå? Jag passade på att måla det första fönstret en tredje gång, så det är helt klart nu. Iallafall utvändigt, för insidan har jag faktiskt inte tagit. Där är den gamla färgen helt okej, så det får faktiskt vara som det är tills vidare. 

Jag belönade dagens arbete med att plocka in en jättebukett från trädgården. Det finns ingen som helst estetisk tanke i det här arrangemanget. Jag har snarare kört på deviserna "man tager vad man haver" och "more is more", men det blev fint iallafall. 

Det låter ju helt galet i värmen, men vi har faktiskt söndagsbastat ikväll. Det var så himla skönt att få svettas ut slipdamm och svett och att få saltskrubba kroppen och befria den från döda hudceller. Nu är man redo för en ny arbetsvecka. Imorgon ska det kanske till och med komma lite regn. Det ser jag fram emot. 

Historien om ett väggskåp

Det ploppade upp ett sådant där minne på Facebook, som visade en bild på vad som hände idag för 9 år sedan. Då hade vi varit på auktion av ett dödsbo i ett hus här hemma i byn, och jag kom hem med ett gammalt köksskåp. Jag hade spanat in det redan under visningen och kände att jag verkligen ville ha det, och vi hade bäravstånd hem, så inropet skedde utan minsta tvekan. Jag vill minnas att jag gav 400 kronor för det, och det kan man ju tycka är dyrt för ett skruttigt gammalt skåp. Men visst såg man redan då att det hade potential? Jag tycker att det var ett riktigt fynd. 

Jag lämnade in dörren till en glasmästare, som satte in glas i de tomma "speglarna", och sen målade jag hela utsidan av skåpet i en mjuk gräddvit nyans. Hade jag gjort det idag hade jag nog kostat på mig lite extra tid och målat med linoljefärg, men den gången var jag otålig på resultatet och använde chalk paint. Ytan blev iallafall matt och fin och ser lite gammaldags ut. Skåpet hamnade sedan på väggen i gröna rummet, där det blev ett alldeles lagom stort vitrinskåp. 

Insidan behöll jag precis som den var, och det är jag glad för. Jag älskar det trärena bakstycket av pärlspont och de tjocka fläckiga trähyllorna, som bär spår av tidigare liv. Med åren har det nästan blivit som ett tittskåp, där jag ändrar om lite då och då, men på de två översta hyllorna bor glas och danska finservisen permanent. 

Ett tag hade jag roliga loppisfynd i skåpet. Små tjocka munkar, en grön gumma och en godisgömma i form av en kanin, och så mängder av loppistallrikar. 

I skrivande stund kör jag på en mer rustik look, med gamla lerfat och allmogesträskålar. 

På insidan av dörren anar man att det nog har suttit ett nät eller ett tyg där tidigare. Uppe på skåpet står min samling av loppisfyndad celadongrön Upsala Ekeby-keramik. 

Och till jul får mormors tyska tomtar trona högst upp på skåpet. Imorgon är det faktiskt bara fyra månader till julafton, så snart står de där igen. (Förlåt! Jag tramsar mig bara lite. Alltid retar det någon, hihi!)

Grattis på vårt 9-årsjubileum, lilla skåp. Du var ett särdeles bra auktionsköp, får jag säga. Du lär alldeles säkert få sitta kvar där du sitter. Om inte annat för att det kommer att bli ett smärre helvete att få ut alla skruvar, som jag har dragit rakt in i väggen...

Fylla ojämnt

Jag firar en synnerligen ojämn födelsedag idag, men har ändå blivit storligen firad. Trädgårdspengar från föräldrarna, böcker från svärmor och tvättäkta Jelly Belly jellybeans och lyxig blue cheese dressing (jag önskar mig alltid det) från Amerika-svägerskan. Kexchoklad från chefen, kramar från kollegorna och massvis av grattishälsningar på Facebook. Och så den traditionsenliga bukettprenumerationen från maken. Det är ett sådant vinnande koncept att han nog inte vågar ge mig något annat, hihi! Första buketten fick jag hämta på byns finaste lilla blomsteraffär efter jobbet idag, och jag har tre till att se fram emot när jag vill under hösten. Oj, vilken dag. Man blir nästan lite generad. 

Igår blev det lite paus här på bloggen, eftersom vi har haft övernattande gäster på besök i två dagar. Jag blev bjuden på tidig födelsedagsmiddag i Kristianstad igår kväll, och sen när mörkret föll tillbringade vi en lång stund i trädgården för att spana efter Perseidernas meteorregn. Det var riktigt stjärnklart och vi såg några enstaka stjärnfall, men det var inte sådana mängder som vi hade hoppats på efter att ha läst om det i tidningen. 

Ikväll har jag haft en lång skön stund med vattning av krukor i trädgården. Det råder rejäl värmebölja om dagarna den här veckan, men det känns ändå lite svalare än tidigare. Kvällarna, nätterna och morgnarna är riktigt svala och sköna. Till helgen ska jag nog se till att få rejält med tid för att trimma ner, klippa bort  och rensa upp sådant som börjar se lite visset ut. Men vem gör inte det, hihi!

Regnig lördag

Idag har det regnat precis hela dagen. Ja, jag tror faktiskt inte att det har varit uppehåll en endaste gång. Inga skyfall tack och lov, men tillräckligt blött för att det har varit upplagt för en riktig inomhusdag. Jag tog med mig täcket till soffan på morgonen, så där som man gjorde när det var "Sommarlovsmorgon" på TV när man var liten. Låg där och drack kaffe och tittade på flera avsnitt av "Receiver" på Netflix. Sportdokumentär, så klart. Och så var dagens motion avklarad, hihi!

Efter att ha slappat bort hela förmiddagen grejade jag en timme i köket. Dammtorkade och våttorkade alla ytor, dammsög och såpskurade golvet med linoljesåpa. Oj, så gott det doftar där nu. Det är nästan så man vill införa matlagningsförbud. Det bästa med köket just nu är ändå att det inte regnar in genom köksfläkten längre. Vi får hålla tummarna för att det förblir så. 

Eftersom det har varit så mörkt ute hela dagen, passade jag på att provtända smidesljusstaken jag kom hem med igår. Den är förmodligen inte så gammal, men den är riktigt tung och gedigen och har lite rostig fin patina. Ljusen fick jag med på köpet. Vi behöver verkligen inte fler ljusstakar, men för hundra spänn kändes det värt att släpa hem den "på skoj". Den hamnar säkert på vinden snart, men den kan nog bli fin att ta ner igen när höstmörkret faller. Om inte annat kan den få flytta ner till bastustugan, där det är himla mysigt att tända ljus när vi bastar om söndagarna.

Det känns bra med regn med tanke på allt nytt jag har planterat under veckan. Det blir också spännande att se om jorden håller sig på plats i terrasseringen. Imorgon får jag gå en liten inspektionsrunda.