Damm, grus, spindelnät och diverse småskräp

Flera veckors vindsröjning sätter onekligen sina spår i resten av huset. Vi har ju släpat ner allt som stod på vinden i omgångar, och därmed också mängder av damm, grus, spindelnät och diverse småskräp. Tidvis har man nästan inte velat gå barfota på golven. Det har inte varit någon idé att lyfta ner dammsugaren i källaren, utan den har fått stå framme i hallen mer eller mindre hela sommaren, redo att användas. Maken bar ut en ny omgång skräp till skåpbilen så sent som idag, så dammsugaren har fått jobba en ny runda ikväll. Då är man glad att man bara har 76 kvadratmeter att ta hand om. Dammsugningen tar en kvart och sen är man klar. 

Ikväll bänkar vi oss i soffan för en ny säsong av "Wednesday" på Netflix. En passande avslutning på en onsdag, eller hur?

Passiv söndag

Jag har haft en extremt passiv söndag. Min aktivitetsnivå har begränsats till att bläddra i trädgårdstidningar, fylla på kaffekoppen ute i köket, titta på brittisk true crime och Formel 1 på två olika strömningskanaler och se snön smälta bort i realtid utanför fönstret. Jag skäms faktiskt inte ett endaste dugg över min improduktivitet. Man behöver sådana dagar ibland, och idag var det en sådan dag. 

Vad veckan som kommer har att bjuda på vet jag inte riktigt än. Jag har nämligen inte tittat i min analoga kalender än, och jag tänker nog inte göra det heller. Det får helt enkelt bli en överraskning, när jag slår upp pärmarna imorgon. Hoppas överraskningen blir av det trevligare slaget. 

Dagsmeja, blommor och Formel 1

När jag slog upp ögonen vid 6-snåret imorse, visade fönstertermometern på -9 grader. Jag tackade min lyckliga stjärna att det var lördag, slog raskt igen ögonlocken och somnade om. Nästa gång jag vaknade var det betydligt mer överkomliga temperaturer ute. Som en extra bonus var det solsken och klarblå himmel. Det droppade av dagsmeja från taket, och hela huset fylldes av ljus. Jag drack mitt morgonkaffe i sängen och låg kvar länge och bara filosoferade. Vilket underbart sätt att starta en ledig dag. 

Strax efter lunch tog jag mig en liten promenad nerför backen för att besöka byns finaste lilla blomsteraffär. Min förra bukett stod sig fin i två veckor, men nu var det dags att införskaffa lite ny fägring. Jag valde en färdigbunden bukett från blomsterkylen med ranunkel, krysantemum och nejlikor i ljuvliga sorbetfärger. Den blev så fin på köksbordet. 

Ikväll frossar vi i den nya säsongen av "Drive to survive" på Netflix. Det låter ju helt koko att man ägnar lördagkvällen åt att titta på en dokumentärserie om Formel 1, men det är verkligen en vansinnigt spännande cirkus att följa. Naturlig dramaturgi och många färgstarka karaktärer. Bättre än den bästa såpan. Titta, så får ni se. 

Postskylt och dagar som försvann

Jag provade den lilla postskylten från Österlen på olika ställen i hallen på baksidan, men där är väggarna gula, så den liksom bara "försvann" där. Den är kul och förtjänar en bättre plats, så jag har ställt den på hyllplanet ovanför arbetsbänken i köket så länge. Där blir den en fin gul färgklick mot allt det gröna och vita. Jag gillar när det dyker upp lite otippade saker i hemmet, som får en att dra på munnen när man upptäcker dem. Vi har ju till exempel en gammal strumpautomat i hallen, och den är onekligen ett samtalsämne för nya gäster. 

För övrigt kändes det smått chockartat att bläddra fram kalendern till den 3 mars på jobbet idag. Det var ju bara den 28 februari när jag stämplade ut i fredags. Det är som om mängder av dagar bara har försvunnit i tomma intet. Men inte mig emot. Jag är inget större fan av februari, och nu är vi redan tre dagar in i den första vårmånaden. Ni får gärna skriva mig på näsan och tala om vilken eländig vintermånad mars kan vara, men jag känner iallafall hur den mentala saven stiger. 

Ljusare dagar och gul ranunkel

Tänk så mycket ljusare det faktiskt är om dagarna nu. Det har blivit stor skillnad bara på en vecka, tycker jag. När jag körde hem från jobbet vid 16:30-snåret idag, hade det inte ens börjat skymma än. Varmare har det också blivit. Imorse lät jag min tjocka vinterjacka hänga kvar och tog en tunnare allvädersjacka istället, för det var nästan 7 grader varmt ute. Att slippa tulta runt som en Michelin-gubbe i bylsig täckjacka kändes onekligen som ett säkert vårtecken. 

Jag köpte en härligt solgul ranunkel i kruka, som jag stoppade ner i min gröna porslinskanna. Ganska omgående lyckades jag bryta av en rejäl gren på den. Hmmm... Fast sen kom jag på att jag kunde stoppa ner de avbrutna delarna i små miniglasvaser, så det blev ju ganska trevligt ändå. Återstår att se om knopparna orkar slå ut. 

Kannan har jag satt in på diskbänken i köket, där jag kan se den mest hela tiden. Tänk att man kan bli så glad av en gul liten blomma. Om någon undrar över tiden på klockan på spisen i förhållande till det starka dagsljuset utanför fönstret på bilden här nedanför, så går klockan fel. Jag har bara inte orkat ställa om den efter ett kort strömavbrott härförleden. Det kan också vara så att jag faktiskt har glömt hur man gör... Jag får rota fram manualen.

Vad ska man hitta på ikväll då? Så lite som möjligt, tror jag. Vårljus i all ära, jag är fortfarande lika vinterkvällstrött och längtar mest efter att få krypa till kojs så tidigt som möjligt om kvällarna. En varm dusch blir en alldeles lagom ansträngande aktivitet. 

Produktivitet och passivitet

Minus tio grader och sol. Det är vad vi har haft i "Glesbygd" idag. Ett tag tänkte jag att jag borde gå ut och gå en sväng, men sen kom jag på att jag i så fall skulle vara tvungen att klä på mig, och det kände jag inte alls för. Dagen har alltså tillbringats i mysbrallor och fårskinnstofflor, med en blandning av produktivitet och passivitet. Som exempel på det förstnämnda kan nämnas ett städat kök, en renbäddad säng, en runda med dammsugaren och en nyklippt make. Som exempel på det andra kan nämnas skidskytte-VM på TV, semlor till kaffet, "Balettskolan" på SVT Play och slöbläddrande i inredningstidningar. En perfekt balanserad söndag, förutom att jag hoppade över bastubadet på grund av mitt inflammerade öga. 

Veckan som kommer innehåller ett teaterbesök på torsdag kväll, en semesterdag på fredag och så lite jobb däremellan. Fint så. Men för stunden tänker jag återgå till lite mer passivitet, innan söndagen är över. Man kan visst få jordnötter om man vill, säger maken. Och det vill man ju. 

Lampa och trädgårdskvistar

Av julen 2024 finns det nu inga spår alls här hemma, förutom en kvarglömd adventsstjärna i fönstret nere i bastustugan. Eller kvarglömd och kvarglömd, - det är nog mer sanningsenligt att säga att jag inte orkar gå ner och hämta den. Ljusslingan i sockertoppsgranen i trädgården är också fortfarande tänd, men där kan det ju iallafall få lysa till tjugondagen på lördag. Sen drar jag nog bara ur kontakten och låter slingan sitta kvar till vårstädningen. Jag tycker nog ändå att det är lite mörkt och tråkigt i våra fönster. Särskilt i köket, där det verkligen känns som att det saknas en lampa på fönsterbrädan om kvällarna. Jag ska nog svänga inom lampaffären på min jobbort och se om jag hittar något litet som kan tänkas passa där. Vi fick ett presentkort på 300 kronor i julklapp av arbetsgivaren, så det kan ju bli ett bra startbidrag. 

Jag valde laxrosa amaryllis i brist på tulpaner i en färg jag gillade, men det blev förvånansvärt vårigt ändå. Och knoppiga trädgårdskvistar är ju ett måste att ha inomhus så här års. Så fint, så fint. Bara sedan bilden togs igår har det kommit små gröna blad på spirean i buketten. Till helgen får jag ta med mig sekatören och gå ut och knipsa lite grenar i trädgården. Syrén har vi ju gott om, om inte annat.

Så tokigt det känns att börja arbetsveckan på en tisdag. Man kommer i otakt i hjärnan, liksom. Men efter idag är det redan full rulle på jobbet, och i det tempot kan det nog bli lagom att jobba fyra dagar innan helgen tar vid. Sen behöver den här tanten alldeles bestämt vila upp sig lite grann igen, hihi!

Helgbukett och köksstädning

Lagom till frukostkaffet föll det sig så bra att Kanal 7 visade två avsnitt på raken av "Trädgårdsmästarna". Pang! Där vaknade min trädgårdslängtan till liv med en smäll. Nu vill jag gräva, plantera vackra träd och göra små porlande water features. Men med tanke på att termometern visade på -11 grader imorse och att trädgården är täckt av snö, så får det nog förbli ett projekt i fantasistadiet ett bra tag till. Tur att byns finaste lilla blomsteraffär finns. Årets första helgbukett blev en blandning av nejlikor, kortskaftad amaryllis, spirea och eukalyptus. Vintrigt och vårigt på samma gång. 

Under eftermiddagen pysslade jag i köket, där jag städade bort julen helt och hållet. Julgardinerna åkte i tvätten och adventsljusstaken upp på vinden. De sista pepparkakorna i skafferiet blev till fågelmat, och min underbart galna tomtegräddkanna gömdes undan i ett skåp till nästa jul. Nu är det iallafall grundligt städat i ett rum. Ett lagom dagsprojekt. 

Under eftermiddagen har det kommit mer snö, och min spirande trädgårdslängtan till trots, så tycker jag faktiskt att det är riktigt härligt. Alla som har upplevt mild men grådaskig och blåsig vinter i Skåne vet att det verkligen inte är någon höjdare. Ska det ändå vara vinter, så kan den ju iallafall vara ljus och vacker. 

Julbonad i köket

Min mormor hade alltid väggbonader ovanför kökssoffan i sitt kök. Sådana där i papper, med sommarmotiv på sommaren och julmotiv på julen. Jag älskade att ligga nerbäddad i kökssoffan, titta upp på de där bonaderna och hitta på historier om bilderna. Speciellt minns jag en som föreställde en slädfärd med facklor till en upplyst kyrka, som skymtade i fjärran. Så stämningsfullt. Jag tänkte att jag nog också ville ha en bonad ovanför kökssoffan i jul, och under förra helgens besök på den trevliga lilla loppisbutiken i Västra Karup hittade jag en handbroderad tygbonad för en tjuga. Den har förvisso inget motiv som lockar fantasin på samma sätt som mormors bonader gjorde, men den är fin i all sin enkelhet. Idag strök jag på den och nålade upp den på väggen med röda häftstift. Blev det inte juligt, så säg?

Under dagen har jag plockat ner lite mer julgrejer från vinden. Inga tomtar än, men lite fler dekorationer och ljusstakar, som till exempel den röda trearmade ljusstaken som jag köpte på loppis efter nyår och målade om från allmogeblått till allmogerött. Linoljefärg i nyansen röd järnoxid är verkligen den perfekta julröda färgen. På bilden har jag levande ljus i staken, men nu ikväll bytte jag ut dem mot låga batteridrivna stearinljus, så att jag törs ha staken tänd hela kvällen utan att behöva sitta och vakta. Det blev faktiskt riktigt fint. Jättemysigt att det fladdrar lite ljus i köket, när man kommer in där på kvällen. Jag ska nog bunkra fler sådana ljus i veckan som kommer. 

Julgardiner

Jag hittade ju två julgardinkappor i en fyndlåda på Rusta härförleden. Jag tror att de kommer från fjolårets julkollektion, för jag hittar dem inte på hemsidan. Det fanns bara två kvar med just det här mönstret, så det kändes som ett tecken på att de skulle få följa med hem med mig. Jag var sugen på att få in en aning rött i mitt grönvita kök, och det här känns alldeles lagom mycket. 

Färdigsydda gardiner är helt klart min melodi, men jag var ändå tvungen att klippa av dem nertill och fålla om dem lite grann. En raksöm klarar jag iallafall av att göra på symaskinen, fast jag fick naturligtvis jävlas lite grann med undertråden, som tog slut mitt i sömmen. Till det lilla fönstret fick jag klippa av kappan både på längden och bredden, men jag lämnade så självklart kanten med kanalband kvar. Man vill ju inte göra saker och ting onödigt krångliga. Särskilt inte när det gäller sömnad. Nu är det lite lagom adventspyntat i köket, men närmare jul smyger jag kanske in lite mer. 

För övrigt slog jag omkull ljusstaken i fönstret i röda rummet igår, så nu lyser lamporna på den jättestarkt. Förhoppningsvis räcker det att byta glödlamporna på den. Det där får jag redan ut på lampaffären på väg hem från jobbet imorgon.

Det lär ju inte dröja så länge...

I köket ikväll har det tillagats en kulinarisk måltid bestående av färdigköpta köttbullar och idealmakaroner. Ja, och så en skvätt ketchup på det. Mer än så orkade varken maken eller jag åstadkomma efter en lång och intensiv arbetsdag. Jag får dock erkänna att det smakade riktigt bra. Får man ens tycka det, när man är 53 år gammal? Fast är man barn av 70-talet så är man. En ännu godare kombination är ju falukorv och makaroner, som var min absoluta älsklingsrätt när jag var liten. Det får det bli nästa gång middagsfantasin tryter. Det lär ju inte dröja så länge...

Tänk att oktober redan är här. September kändes onekligen som en försvinnande kort månad i år. I helgen tog jag ner en riktig höstjacka, och tidigare ikväll rotade jag fram ett gäng tjockstickade tröjor, så nu är jag redo för både regn, rusk och kyla. Klädmässigt är hösten faktiskt min favoritårstid. Jag känner mig färdig med shorts, T-shirtar och tunna linneklänningar. Ja, och med sommaren 2024 med, för den delen. Nu går jag i ide, tills det är dags att börja längta efter sommaren 2025. Det lär ju inte heller dröja så länge...

Lyxkonsumtion

Jag kan egentligen inte tänka mig en onödigare kökspryl än en maskin som värmer och skummar mjölken till kaffet. Samtidigt har jag gått och drömt om en riktig mjölkskummare i flera år nu. Tänk att fixa till en krämigt skummig caffe latte på ett par sekunder på helgmorgnarna, utan att behöva stå och svära över mjölken som kokar över på spisen eller bränner fast i botten på kastrullen. Eller varför inte en kopp fluffig varm choklad en kylig vinterkväll? Bäst som jag låg och mumsade syltgrottor i sängen i söndags, upptäckte jag ett mail från en av de stora butikskedjorna med en rabattkod på 20% på Smeg-produkter. Det tog jag uppenbarligen som ett tecken, för vips så hade jag klickat hem mina drömmars mjölkskummare. En cremevit, så klart. Den kom redan idag, och den är så fin att jag flinar av lycka när jag tittar på den.

Onödig lyxkonsumtion? Jajamän. Guilty as charged. Men jag är inte ens i stånd att känna skam över det. Sponsrad av Smeg? Nä. Men om någon därifrån mot all förmodan skulle läsa det här, så får ni gärna skicka ett bidrag till fakturan, hihi! Eller åtminstone ett presentkort på mjölk. 

Kökssysslor och höstkänsla

Tisdagkväll i det lilla köket. Det har stekts fläsk med grönpepparsås till middag, och jag har jagat spinkiga sommarspindlar i takhörnen. Två lagom rafflande aktiviteter en vanlig vardagkväll i september. Tre år efter köksrenoveringen skrockar jag fortfarande högt av förtjusning över hur lätt det är att hålla det städat på diskbänken, när man har diskmaskin. Hur i allsin dar hann det gå 50 år av mitt liv, innan jag fick uppleva det? 

Idag är det för övrigt första gången som det har känts som höst på riktigt. Jag har haft både långärmat, blåjeans, strumpor och skor på mig. Mysigt ändå. Nu är jag färdig med högsommarvärmen och börjar längta efter att ta ner mina stickade tröjor från lådorna på vinden. Vad har jag ens för höstkläder? Man glömmer så lätt. Jag ska nog gå och ta ner en låda redan nu. 

Gardiner, mirabeller och trädgårdsblommor

I fullt dagsljus konstaterar jag att jag fortfarande är vansinnigt nöjd med mina omsydda loppisgardiner. Färgskalan passar verkligen jättebra ihop med den gröna färgen på luckorna, och jag njuter av att det känns mer ombonat i köket med lite mer färg i fönstren. Det blir mysigt i höst. Men mest är jag fortfarande odrägligt mallig över att jag överlevde min lördagsdejt med symaskinen.

Jag får ändå komma med en liten bekännelse. Jag tyckte att kappan i det mindre fönstret ovanför diskbänken blev lite för rynkig när den kom på plats, så trots att jag hade varit duktig och fållat sidorna tog jag helt sonika fram en sax och klippte av kappan 15 centimeter på bredden. Sen orkade jag naturligtvis inte fålla om sidan jag hade klippt av. "Det gör jag en annan gång," tänkte jag. Precis som om det kommer att hända... Å andra sidan var jag lite klyftig för en gångs skull och klippte på sidan som vetter in mot snedskåpet, så det är nog inget man tänker på i första taget. 

I söndags eftermiddag fick jag ännu mer feeling för gult och tog fram min lilla gula Upsala Ekeby-vas (loppisfynd från Älmhult). Sen traskade jag ut i trädgården och saxade mig en knippe blommor att stoppa i den och ställa på köksbordet. Det blev en riktig karamellpåse med alla tänkbara färger. Härligt!

Maken plockade en hel skål röda mirabeller att ta med till jobbet, men jag hann fota härligheten först. Vi har verkligen mängder av mirabeller i år, både gula och röda. Fast jag är himla dålig på att äta dem. Antingen är de för hårda och sura, eller så är de mosigt övermogna och lite smaklösa, tycker jag. Vanliga plommon är godare.

Det är mängder av prylar på hyllor och väggar i köket, och ändå känns det som huset mest spartanska rum, hihi! Jag är fortfarande lite varsam med vad jag spikar upp på pärlsponten, och på något sätt gillar jag känslan av att det finns utrymme för loppisfynd som jag inte har hittat än. För vem vill egentligen bli helt klar i sitt hus? Inte jag iallafall. Vad ska man göra då?

Ikväll stundar genombläddring av den nya Gudrun Sjödén-katalogen, inmundigandet av en pinnglass med päronsmak, samt en välbehövlig hårtvätt. Ja, precis i den ordningen tror jag bestämt. Trevlig tisdagkväll!

Rutiga köksgardiner

Jag bjuder på en halvdunkel kvällsbild i glödlampsljus från köket, där det hänger rutiga gardinkappor sedan några timmar tillbaka. Under eftermiddagen har jag suttit där vid köksbordet och svurit över undertråd och raksöm. Det där med sömnad är verkligen inte min forte, men för en gångs skull var jag faktiskt riktigt tålmodig och lade tid på att fålla kanter ordentligt. Ingen fuskfåll med strykjärnet den här gången, alltså. Undrens tid är visst inte förbi. 

 

Till slut var allt klart, och resultatet blev faktiskt bättre än jag trodde. Jag var lite osäker på tyget (loppisfyndat), men det passar ju riktigt bra Det blir ombonat till höst, och för en kostnad av 56 kronor kan man verkligen inte klaga. Vettigare bilder får jag bjuda på en annan dag, när dagsljuset är lite bättre. 

Sugen på lite nytt

Efter tvätten har jag inte fått upp köksgardinerna i köket än. Först måste jag stryka dem, och på några ställen har fuskfållbandet (ni vet sådant där man stryker på) lossnat lite och behöver fästas tillbaka igen. Konstigt vad sådana där enkla småprojekt tar emot ibland. Å andra sidan är jag lite sugen på att äntligen sy gardiner av det där tyget jag köpte på Erikshjälpen i Malmö för hundra år sedan. (Nåväl, två år sen iallafall.) Vore det ändå inte mysigt med lite murrigare färger än vitt till hösten? En och annan raksöm borde jag ju klara av. Eller så kan jag köpa mer fuskfållband och stryka på. 

Dessutom är jag sugen på att ändra om lite i smatten. Jag vill prova att vrida om hyllplanen en kvarts varv och sätta dem på samma vägg som kylskåpet, så att de kommer rakt ovanför det lilla hörnbordet istället för att hamna på kortsidan av det. Fast då får jag korta av hyllorna lite. Kanske ha fina träkonsoller och sätta in ett hyllplan till. Inte för att det inte är fint som det är, utan för att jag är sugen på något nytt. 

Vill man inte alltid ha lite förändring hemma den här tiden på året? I mitt fall slår det aldrig fel. Kanske är det dags för ett eller annat inomhusprojekt till helgen. Vi får väl se om jag kommer på bättre tankar. 

Torsdagslycka och fredagskänsla

Höjden av torsdagslycka är att få en försenad födelsedagsbukett från sin snälla granne. Fråga mig, för det är precis vad som hände mig igår kväll. Oj, så mycket ljuvligt i denna bukett. Allt odlat av henne själv. Ja, ni förstår ju också varför jag har lagt ner det där med egensådd för länge sedan, när jag har ett fullblodsproffs på så nära håll. Rosenskärorna i mina pallkragar kommer från samma källa. Tusen tack, J! Du är fantastisk. 

Mindre fantastiskt var det att inse hur sjabbiga gardinerna i köket hade blivit. I synnerhet kappan som hänger i det lilla fönstret snett bredvid spisen. Dammig och flottig till max, och så lite spindelväv på det. När blev de tvättade sist? Har de ens blivit tvättade sedan jag satte upp dem?  Usch och fy...  Jag törs inte tänka på det. Nu har de iallafall åkt rakt ner i tvättmaskinen. 

Nu väntar en helt oplanerad helg runt hörnet. Så himla skönt det ska bli. Fredagskänslan är total. Det har förvisso bara gått två veckor sedan vi hade semester, men det känns som en hel evighet sedan. Jag vill nog mest bara gå hemma och pyssla tror jag, men vi får se vad som händer.

Luktärter

Att man får fler luktärter ju mer man plockar är verkligen ingen myt. Dag efter annan plockar jag in buketter och sätter i köket och i badrummet. Och då får jag ändå medge att jag har slarvat med både vattning och att ge dem näring regelbundet i sommar. Kanske tur för mig att det har regnat så mycket som det ändå har gjort. 

Jag köpte färdiga plantor i år, och den ringa summan det kostade mig har faktiskt varit värt allt krångel jag annars skulle ha haft med försådder. Jag är så himla dålig på det där, och i ärlighetens namn intresserar det mig inte heller. Kanske får man inte tag i de allra mest sällsynta sorterna när man köper färdiga plantor, but it's good enough for me. 

Ikväll äter jag riskakor med sourcream and onion-smak (förödande goda) och tittar på boyband-dokumentär på Netflix. Ett ljuvligt sätt att avsluta augustis första dag. 

Regnig lördag

Idag har det regnat precis hela dagen. Ja, jag tror faktiskt inte att det har varit uppehåll en endaste gång. Inga skyfall tack och lov, men tillräckligt blött för att det har varit upplagt för en riktig inomhusdag. Jag tog med mig täcket till soffan på morgonen, så där som man gjorde när det var "Sommarlovsmorgon" på TV när man var liten. Låg där och drack kaffe och tittade på flera avsnitt av "Receiver" på Netflix. Sportdokumentär, så klart. Och så var dagens motion avklarad, hihi!

Efter att ha slappat bort hela förmiddagen grejade jag en timme i köket. Dammtorkade och våttorkade alla ytor, dammsög och såpskurade golvet med linoljesåpa. Oj, så gott det doftar där nu. Det är nästan så man vill införa matlagningsförbud. Det bästa med köket just nu är ändå att det inte regnar in genom köksfläkten längre. Vi får hålla tummarna för att det förblir så. 

Eftersom det har varit så mörkt ute hela dagen, passade jag på att provtända smidesljusstaken jag kom hem med igår. Den är förmodligen inte så gammal, men den är riktigt tung och gedigen och har lite rostig fin patina. Ljusen fick jag med på köpet. Vi behöver verkligen inte fler ljusstakar, men för hundra spänn kändes det värt att släpa hem den "på skoj". Den hamnar säkert på vinden snart, men den kan nog bli fin att ta ner igen när höstmörkret faller. Om inte annat kan den få flytta ner till bastustugan, där det är himla mysigt att tända ljus när vi bastar om söndagarna.

Det känns bra med regn med tanke på allt nytt jag har planterat under veckan. Det blir också spännande att se om jorden håller sig på plats i terrasseringen. Imorgon får jag gå en liten inspektionsrunda. 

Pioner och bastubad

Pionerna blommar maximalt nu och har nog så smått börjat sjunga på sista versen. Trots "korsetter" i form av metallställningar, så lägger sig grenarna med sina tunga huvuden mot marken. Jag klipper stora fång och tar in för att kunna njuta varje sekund. En och annan förvirrad myra tycks man också alltid få med sig in, men jag klandrar dem inte. Det är ju inte konstigt att de också gillar pioner. 

Inomhus håller de inte alls länge nu, men även överblommade pioner är en himla trevlig syn att mötas av, när man tassar in i köket om morgnarna. 

Jag spontanhandlade en liten krukros i mataffären. Jag har ljuvliga rosor i trädgården, men det hindrar ju inte att man absolut vill ha en inomhus också. Min lilla grönglaserade spillkum blev perfekt att ha som blomkruka. 

Maken kom hem efter skolavslutning på sin högstadieskola och önskade sig ett bastubad fast det bara är fredag. (Veckorutinen är ju annars bastu på söndagar.) Inte mig emot. Vi lyxade till det med saltskrubb som jag köpte på spabadet på Lesbos. Oj, så gott vi luktar nu. Det hade nog runnit ut lite olja från den där burken i resväskan, för jag kände tidigare idag att min keps luktade lika gott. 

Nu är vi redo att ta helg. Happy Friday, allihopa everybody!