Lagom höstigt pynt

Eftersom jag handlade pumpor i lördags, passade jag på att snygga till lite på utebordet på eftermiddagen samma dag. 'Millon Bells'-petuniorna som stod där tidigare hade gjort sitt, så jag tömde krukan och planterade ljung i den istället. Jag känner att jag inte riktigt är redo för de mer höstfärgade ljungvarianterna än, så den här gulgröna färgen blir en bra övergång mellan årstiderna. 

Pumporna jag köpte har inte heller höstsprakande färger, utan väldigt sobra toner i grönt och vitt. Lite mesigt kanske, men orange känns lite för mycket Halloween för att funka så här tidigt. Det får vänta ett par månader till. 

På andra sidan krukan står betonghuvudet jag köpte hos Lollo i Knislinge tidigare i sommar, i sällskap av två rostfärgade betongpumpor från förrförra årets besök på Bäckaskogs trädgårdsdag. Det blev förresten ingen tur dit för mig igår på grund av ryggont och regn, men jag hoppas att evenemanget går av stapeln nästa år igen, för det är alltid särdeles trevligt. 

Nu blev ju inte direkt några större utsvävningar i pyntväg, men lite lagom höstigt iallafall. Och trevligt att åtminstone ha det lite fint på en plats där vi går förbi flera gånger om dagen, oavsett väder. Nu känner jag mig redo att välkomna september imorgon. 

Lagom stora projekt

Jo tack, idag regnar det äntligen ordentligt. Redan på eftermiddagen stod regnmätaren i köksträdgården på 18 millimeter, och sedan dess har det kommit bra mycket mer. Jag har pysslat med några lagom ansträngande småprojekt inomhus, som att snurra upp nyutväxten på mina porslinsblommor ute i smatten. När jag ändå var i farten passade jag på att torka av alla ytor och grejer där ute. Ett alldeles lagom städprojekt, när man inte vill anstränga ryggen alltför mycket. Ett annat lagom stort projekt var att byta tyg på sitsen på vår sittpall inne hallen. Det tidigare tyget hade blivit ganska smutsigt och solkigt, men det var snart åtgärdat med en grön-vit-rutig stuvbit och en häftpistol. Resultatet fastnade dock inte på bild idag.

Söndagsbastun är avklarad, och kvällsmaten likaså. Imorgon kör vi igång en ny vecka. Den första i september, tänka sig. Inte mig emot. 

Höstmarknad, förtidsröstning och mysväder

Vi har en gråmulen men väldigt kvav lördag i "Glesbygd". Jag började dagen med sovmorgon och kaffe i sängen och fick nästan lite semesterkänsla. Framåt förmiddagen körde jag en sväng till grannbyn ett par kilometer bort, där en av gårdarna hade lite höstmarknad. Jag köpte surdegsbröd, kardemummabullar, prydnadspumpor och solrosor, och på vägen hem plockade jag upp en cyklamen på en av affärerna hemma i byn. Vilket ymnighetsbord det blev, när jag kom hem och dukade upp allt. 

Solrosor gör en ju makalöst glad. Min erfarenhet är att de inte håller jättelänge i vas, men man njuter av varje sekund så länge de varar. Det var länge sedan jag odlade egna solrosor, men nästa sommar ska jag nog göra det. Ett helt fält vore ju trevligt. Jag får väl gräva upp gräsmattan på framsidan, hihi!

Efter lunch gick vi till biblioteket och förtidsröstade. Vi var förberedda på lång kö, för så har det tydligen varit tidigare i veckan, men det var nästan helt tomt när vi kom dit. Det är förvisso lite mer högtidligt att gå och rösta på själva valdagen, men jag tjänstgör själv som röstmottagare i en annan valkrets den dagen, så det är mer praktiskt att ha det avklarat redan nu. 

Nu är det dags att sätta på lite eftermiddagskaffe och hugga in på de där kardemummabullarna, som sprider en makalöst god doft i hela köket. Sen hoppas jag på lite mysväder, så att man kan sitta inne och kura utan dåligt samvete. Jag har redan bespetsat mig på dokumentären "Death of the Pastor's Wife' i tre avsnitt på Netflix. 

Redo för höstigare väder

Dagen har förflutit snabbt. Ja, hela veckan faktiskt. Det blåser som tusan ute, och det har utlovats regn 12 dagar i rad. Och vet ni, jag tycker faktiskt att det ska bli jättemysigt med lite höstigare väder. Hittills har jag inte tänt ett enda värmeljus, men det får det kanske bli ändring på i helgen. Och stearinljus. Jag får ta mig en titt i mina gömmor och börja plocka fram lite stakar och lyktor. Sådana har jag gott om, för det kommer jag hem med från loppisar i tid och otid. Det finns ju så många trevliga varianter, och ett loppisfynd är ju alltid ett loppisfynd. 

Nu är det fredagkväll och jag tittar mest in för att önska trevlig helg till er alla. Hoppas den blir skön. 💚

Överblommat och ofixat

Nu ger jag snart upp mina krukplanterade sommarblommor. Flera av dem börjar bli överblommade och uttorkade, och jag har ingen som helst motivation att hålla på och vattna och plocka vissna blommor mer. Till helgen ska jag nog börja tömma en del krukor i trädgårdstunnan. Det handlar främst om småkrukor med petunior som har gjort sitt. Att plantera i små krukor är ju helt värdelöst i varmt väder, för de torkar ut på ingen tid alls. I synnerhet om man planterar i terracottakrukor, vilket jag har ganska många av. Nästa år ska jag bara plantera i stora krukor, som åtminstone håller fukten aningens lite längre. Tror ni jag kommer ihåg detta goda råd, när trädgårdssäsongen börjar 2027? I don't think so...

Torsdag kväll är alltid extra skön, för på fredagar har jag hemmakontor och kan unna mig att sova lite längre på morgonen. Man behöver ju inte fixa till sig, när man inte ska iväg. Fast imorgon kommer det en snubbe från det kommunala vattenbolaget för att byta ut vattenmätaren i källaren, så då får jag ju iallafall se till att vara uppe. Tänk, när man har hus är det alltid något som ska fixas. 

Som en lös mjölktand

Vilken livslängd har en tvättfatsblandare? Nästan evig, trodde jag. Men det visade sig att jag trodde fel. Svaret i vårt fall är åtta och ett halvt år. Häromdagen fick jag nämligen syn på att blandaren på handfatet i badrummet läckte från roten på pipen, och sekunden senare upptäckte jag att hela pipen satt lös i en enda liten remsa mässing. Som en lös mjölktand sitter fast i en tunn skinnslamsa i munnen på en förstagluttare. Herregud... Hur är det ens möjligt?

Vi hade både kvitto, följesedel och garanti sparade, men konstaterade ganska omgående att garantin hade gått ut redan för ett par år sedan. Jag kontaktade iallafall återförsäljaren, som är ett välkänt företag av byggvårdsvaror i gammal stil, för att kolla om det verkligen är rimligt att en blandare i den prisklassen inte håller längre än så. Både maken och jag har tidigare bott på ställen med betydligt billigare kranar, som har haft flera decennier på nacken och som fortfarande är helt funktionsdugliga. I svaret (som känns väldigt Chat GPT-formulerat) blev jag upplyst om att det som med största sannolikhet har hänt i det här fallet är att vi har använt för starka rengöringsmedel, framförallt syror, som vi inte har sköljt av tillräckligt väl och som har löst upp zinket och gjort mässingen skör och spröd. Precis som om vi har för vana att skura handfatet med WC-rent..

Nåväl, nu har vi iallafall beställt en ny liknande blandare, fast av ett annat företag. Och medan vi väntar på leverans har vi surrat fast den lösa pipen med några rejäla varv gaffatejp. En gammal hederlig lösning som funkar på det mesta. Det gäller bara att komma ihåg att man inte kan spola så hårt, för då får man byta till torra kläder.

Helgutflyktstips

Högsommarvärmen har återvänt till "Glesbygd" med eftermiddagstemperaturer runt 22-23 grader. Fast nog är det annan luft så här i slutet av augusti. Imorse var det faktiskt bara 6 grader ute. Och jag längtar faktiskt lite grann efter att få hälsa hösten välkommen. Och med höst menar jag så där härligt som det kan vara i övergångsfasen under september. Perioden när det varken är sommar eller höst, utan något slags mellanting. Skördetid, kan man väl kalla det. Till helgen har jag skrivit upp två lokala evenemang med skördemarknad i kalendern. På lördag är det gårdsförsäljning av både ätbart och njutbart på Tydinge Sjögård, som bara ligger några kilometer bort från oss. Det är dit jag brukar åka på traktens mysigaste julmarknad i december varje år, så det ska bli mysigt att se hur det är där på hösten. 

På söndag är det den årliga Trädgårdsdagen på Bäckaskog slott, och den brukar vara vansinnigt trevlig. Jag har nog varit där minst 10 år i rad tror jag, men i år får jag se om min rygg pallar en hel dagsutflykt. Men det hindrar ju inte att jag tipsar er om ett väldans trevligt evenemang. 

Två trevliga utflyktstips till helgen för er som är i närheten av nordöstra Skåne, alltså. Det är förvisso bara tisdag idag, men tiden har ju en tendens att bara svischa förbi. Bäst att ligga i startgroparna, helt enkelt. 

Ska vi fira tantnyår?

Och så var det måndag igen. Det rullar på. Någon känsla av "tjejnyår" har inte infunnit sig i år, men så faller jag väl inte heller direkt under kategorin "tjej" längre. Man kanske skulle införa "tantnyår" istället. Undrar just när det i så fall skulle infalla, och hur man skulle definiera det. Om man tänker trädgårdstant, så får det ju helt klart bli någon gång på våren, när startskottet för trädgårdssäsongen går. Om man tänker kulturtant, så skulle det ju kunna firas i samband med Bokmässan i september. Vad tror ni om det?

Ikväll har jag iallafall firat körtantnyår, för 18:30 var det äntligen dags att sammanstråla med mina körkompisar efter det långa sommaruppehållet. Fast i ärlighetens namn var vi inte så många tanter där. Vi har nämligen fått ett helt gäng nya härliga medlemmar, som drar ner medelåldern betydligt. Oavsett vilket datum tantnyåret blir, kan vi väl iallafall enas om att 18:30 är en himla bra tid att fira. Då får man gå och lägga sig tidigt, hihi!

Att snegla på renoveringsprojekt

Under sommarmånaderna bryr jag mig inte det minsta om hur det ser ut inomhus, men så fort det börjar närma sig höst vaknar min längtan efter att göra pyssla och göra fint inne i huset. Jag plockar undan, plockar fram och flyttar om. Och så börjar jag snegla på renoveringsprojekt. Sådana har vi gott om inomhus, där flera av rummen är i skriande behov av en mer grundlig uppfräschning. Den lilla genomgångshallen innanför glasverandan till exempel. Där har vi i princip bara målat om väggarna, men det är ju lite som att sminka en gris. Det är fuktfläckar och revor i taket, två olika sorters golv, fula skruvhål i väggen och utanpåliggande el. Någon tidigare ägare har byggt ut väggarna med tretexskivor utan att flytta ut dörrfodren, så nu är de liksom infällda i väggen. Inte alls snyggt. Dessutom är elementet alldeles för stort. Jag skulle vilja göra om rubbet, helt enkelt. 

I den här lilla hallen finns husets enda garderob, som maken och jag delar på. Det är en inbyggd klädkammare, som är 140 centimeter bred och 70 centimeter djup, och den innehåller en lång klädstång, ett hyllplan upptill och en liten byrå som vi själva har ställt dit. Det är dock ett ganska opraktiskt utrymme, eftersom dörren inte sitter på mitten. Det gör det svårt både att komma åt och överblicka kläderna som hänger innanför väggstumpen till höger, och det blir onödig döyta vid sidorna av byrån. Jag har kommit på att vi skulle kunna riva hela väggdelen och ha platsbyggda garderober med två dörrar och både hängfunktion och inbyggda lådor istället. Tänk vilken dröm att låta Åraslövs snickeri (som gjorde vårt kök) tillverka något riktigt fint och framförallt något mer praktiskt. Det där tål att tänkas vidare på. 

Den krassa verkligheten är dock att dörrarna in till de angränsande rummet alltid står öppna, och dem vill vi helst inte bli av med. De är nog lika gamla som huset och gör så himla mycket för den gammaldags charmen, som ju är hela poängen med varför man väljer att bo i ett gammalt hus. Vi får nog fundera ett varv till. Det kanske får bli garderober på vinden istället. Men då skulle vi kunna riva den där väggen ändå och få mer golvyta i hallen istället. Inte så dumt det heller. 

Teoretiskt sett skulle man också kunna ta bort den gröna dörren till vänster och riva väggen med hyllplanen (som ska bort oavsett), om man vill öppna upp och frilägga trappan upp till vinden. Men så långt har vi inte kommit i tankarna än. Tur att det är måndag imorgon, så att jag får tänka på jobbet istället, hihi!

Och så lite loppifynd

På förmiddagen idag körde vi till återvinningscentralen för att tömma skåpet på skåpbilen, som har inhyst emballaget till våra nya fåtöljer i flera veckor. Det är ändå så himla praktiskt att lägga in skräpet direkt där och inte ladan, för då blir det iallafall av att det blir slängt på riktigt inom en hyfsat snar framtid. På vägen hem tiggde jag mig till att köra inom en av byns största loppisbutiker för att titta lite. Jag har mest suttit hemma och ugglat de senaste veckorna och kände plötsligt ett akut behov av att få köpa något roligt. Mest för att stilla känslan, som förmodligen egentligen grundar sig i att man är  uttråkad och rastlös. Känner ni igen er i hur jag menar? 

Jag hittade fem gröna småvaser och två gula skålar med scalloperad kant (för att citera Billgren-Wood), allt från Affari of Sweden och tillsynes helt oanvända. Företaget låg tidigare på min jobbort, så jag gissar att det är grejer som någon har köpt på deras årliga outlet. Nästa fynd blev en liten tavla att fylla ut min ofullbordade tavelvägg i gången i hallen med, och sen pekade maken ut en jättefin gammal hylla som vi spontanköpte mest för att den var så himla billig. Och fin. Vi visste redan i butiken att den inte direkt har någon bra plats i bodelen av vårt hus, men vad är det som säger att man inte kan få ha charmiga hyllor för förvaring i källaren eller på vinden? 

Nu fortsätter lördagen sin gilla gång här hemma med mysbrallor och på sin höjd lite småplockande i våra vardagshögar. Skönt så. Kanske jag till och med ska ta mig en liten tupplur. Det är jag dålig på i vanliga fall, men det är ju så vansinnigt gott. Så får det nog bli. 

Födelsedagsbukett nummer ett

Efter att ha konstaterat att min egen trädgård inte bjuder på någon vettig fredagsbukett idag, styrde jag istället kosan mot byns finaste lilla blomsteraffär och hämtade en där. Jag fick nämligen en födelsedagsprenumeration om fyra buketter av maken när jag fyllde år i förra veckan. Det där har ju blivit något av en fin tradition, och med tanke på hur lycklig jag blir varje år törs han nog inte hitta på något annat, hihi! Jag hade egentligen tänkt suga på karamellen och vänta till lite längre fram i höst, men jag behövde bli uppiggad redan idag, och det blev jag ju också. Anthurium, hortensia, solboll, tistel, en olivkvist och ett delikat grässtrå sjunger tillsammans sången om fredagslycka. 

Nu tar en helt oplanerad helg vid. Jag mumsar vidare på min 450-gramspåse ostbågar och tar det allmänt lugnt. Förhoppningsvis ett vinnande koncept för att kurera en ond rygg. Kanske dristar jag mig ändå till att hitta på något litet. Vi får väl se hur det blir. 

Melon eller inte?

I växthuset finns det pyttesmå frukter både på vattenmelonplantan och nätmelonplantan, men det är nog bara att inse att det inte kommer hinna utvecklas några mogna meloner innan det blir för kallt. Jag får nog helt enkelt nöja mig med att det iallafall är grönt och fint i växthuset. Fast det vore ju kul att kunna skörda egna meloner, så jag googlar in på superodlaren Sara Bäckmos blogg och tjuvläser hur hon gör. Hon tipsar om att man bara ska låta en eller två frukter sitta kvar på varje planta, så att all kraft går till dem. Devisen är alltså att det är bättre att få en enda melon (eller möjligtvis två) än ingen alls. Dessutom klipper hon av plantorna ett bladpar ovanför frukten och tar bort alla sidorankor. 

Det verkar alltså som att jag måste välja om jag vill chansa på att hinna få mogen frukt genom att klippa ner större delen av plantorna, eller strunta i frukten och nöja mig med att låta det gröna sköna vara kvar. Hmm... Jag får nog sova på saken. 

Regn och blåmesar

Idag har det äntligen regnat i "Glesbygd", närmare tio millimeter om man kan lita på regnmätaren. Jag jublade högt på jobbet när det började, och det tror jag alldeles bestämt att min trädgård gjorde också. Den är ju så himla torr och vissen. När klippte jag ens gräset sist? Det måste vara närmare en månad sedan. Jag gick en liten inspektionsrunda i trädgården när jag kom hem och kunde konstatera att det iallafall kändes blött. Fast när jag krafsade lite med handen i jorden var det bara fuktigt i det allra översta lagret. Det behövs mer regn för att det ska komma växterna till gagn på riktigt. Törs man hoppas på att det kommer mer under dagarna som följer? Jag håller både tummar och tår. 

När vi satt vid köksbordet och åt kvällsmat, fick jag syn på tre små blåmesar som satt på samma kvist på en av de krukplanterade jätteverbenorna som står på uteplatsen. Aldrig någonsin har jag sett fåglar sitta i en jätteverbena, och särskilt inte tre på samma gång. Jag älskar blåmesar! Det har varit min favoritsmåfågel sedan jag var liten. Hur höll kvisten ens? Det såg ut som om de satt där och mumsade i sig insekter från blommorna, fast de satt inte kvar tillräckligt länge för att fastna på bild. 

Medan jag sitter här och skriver ser jag hur det drar in kolsvarta moln från norr. Blir min önskan om mer regn uppfylld redan ikväll, kanske? Hoppas, hoppas, hoppas...

Serpentiner och ostbågar

När jag kom till jobbet igår morse, efter att ha jobbat hemifrån med ryggont hela förra veckan, så var mitt skrivbord dekorerat med blågula serpentiner och datorskärmen med färgglada klistermärken. Och mitt på bordet stod det en påse brända mandlar från Gränna och en stooor påse ostbågar (eller ostkrokar som vi säger i min familj). Ja, ni förstår ju att jag har turen att ha de mest underbara kollegorna man kan tänka sig. Att jobba med dem är som att ha gratis friskvård på arbetstid 40 timmar i veckan. 💚

"Vill du ha en grön byrå?"

Min kära väninna som är boendes i Köpenhamn hörde av sig på WhatsApp igår. "Vill du ha en grön byrå?" var frågan hon ställde, och jag behövde bara titta två sekunder på bilderna hon bifogade för att komma fram till ett beslut: "Jaaaaaa!" Hon skrev att hon hade hittat den på en loppis på Fyn, men tycker nu att den mest står i vägen. Var jag själv ska ha den har jag ingen aning om, men det får bli ett angenämt problem. Den är liten och nätt och kan alldeles säkert hitta sin plats någonstans här på Solhäll. För att den är helt bedårande råder det inget som helst tvivel om.  

"Du tänker väl inte måla om den?" var väninnans nästa fråga. Hennes 18-åriga dotter (tillika min guddotter) kunde nämligen tänka sig att ha den i sitt rum, under förutsättning att hon fick göra just det. Vad jag svarade kan ni nog gissa utan svårigheter. Jag lovade dessutom utan omsvep att köpa en annan loppisbyrå till tonåringen, om det bara är det hon vill ha.

Vi får väl se när det blir tillfälle att hämta hem byrån. Den mellanlandar i Skummeslövsstrand så länge, och där var jag ju faktiskt så sent som för två och en halv vecka sedan. Om inte förr så är jag där igen till vår årliga träff till andra advent. När jag tänker efter är det ju faktiskt den ultimata julbyrån. Ho ho ho, vilken tur jag har som omger mig med så givmilda människor. 💚

Fönsterbord på vinden

När jag grejade om lite i växthuset i början av sommaren åkte bordet jag hade där ut. Det är ett loppisbord som jag köpte för 20 kronor för ganska exakt tio år sedan, och det har stått i växthuset sedan dess. Det är helt klart ett gammalt allmogebord, fast inte finallmoge på något sätt, utan mer rejält sliten och konstigt målad bruksallmoge. Men jag älskar det där bordet i all sin skruttighet och har inga som helst planer på att göra mig av med det. 

Det tog ett tag innan jag kopplade att jag kunde flytta upp det lilla bordet på vinden istället, för jag har ju letat jättelänge efter ett bord att ställa under fönstret där. Problemet har varit att hjärtbalken som går längs mitten på golvet kräver ett bord med ett visst mått mellan benen, men sen kom jag på att det lilla växthusbordet kunde passa helt perfekt storleksmässigt. Det gjorde det också. 

Jag tänker att jag kan sätta en adventsstjärna på fot på bordet i december, och till våren kan jag ha mina frösådder på det för att slippa ha det nere i huset. Enkom för den ombonade känslan på dagens bilder lånade jag upp min fina flaskblomma från köket. Den börjar å andra sidan bli alldeles för stor för att få plats i köksfönstret, så jag måste nog ändå hitta någon annanstans att ha den. Tänk så liten den var när jag köpte den på trädgårdsdagen på Bäckaskogs slott förra året. Titta på det här inlägget, så får ni se. 

90-kronorsstolen från Pingstkyrkans loppis i Hässleholm hamnade också på vinden till slut. Maken hade den som pysselbordsstol ett tag, men eftersom det är en hörnstol så konstaterade han ganska omgående att den varken är ergonomisk, praktisk eller bekväm. Vi får väl se vad det blir av den sen, men jag gillar den fortfarande lite för mycket för att göra mig av med den. Saker och ting som man gillar tenderar ju att hitta sin plats till slut. Om inte annat kan den få stå och bara vara fin. 

Vinden har fått stå som den är sedan renoveringen före jul. Den är inte färdiginredd på något sätt, men man kan ju göra lite fläckvis fint ändå. Att det står en ful lagerhylla i trä till vänster om bordet och en klädställning med vinterjackor behöver jag ju inte visa här på bloggen. Det är därför man har zoomobjektiv på kameran, hihi!

Varm och stillsam lördag

Lördagen på Solhäll är varm och stillsam. Jag tar det lugnt och vilar min onda rygg. Den här veckan har jag nästan inte varit utanför grindstolparna. Jag har jobbat hemifrån alla dagar, och de enda små utflykterna har varit med maken som chaufför ner till mataffären. Blogginläggen blir korta, för jag försöker undvika att sitta vid datorn för mycket. Det börjar kännas lite tråkigt att hela augusti sipprar iväg och att jag inte kan göra något, men så får det vara. Ikväll vill jag ändå tro att det faktiskt går på rätt håll, vilket är mer än vad jag gjorde igår. Då funderade jag allvarligt på att byta namn till fröken Gnällspik...

Fast det går ingen nöd på mig. Jag har fått en påse lördagsgodis av min gubbe, och jag sitter skönt i en av de nya fåtöljerna och frossar i hemska dokumentärer på Netflix. Lite ryggont är en piss i Mississippi jämfört med vad andra tvingas genomlida i sina liv. 

Sju års väntan på en pipranka

Alla som har sett bilder från Victoria Skoglunds sommarhus på Öland drömmer ju våta drömmar om att ha en frodig pipranka, som klättrar ohämmat på husväggen. Det gör iallafall jag, så hösten 2019 slog jag till på två fina exemplar under ett besök på Flyinge Plantshop. Jag hade läst någonstans att koreansk pipranka hade snabbare tillväxt än vanlig pipranka, och om det stämmer att det är så får jag verkligen vara glad över mitt val. Den ena plantan har nämligen tagit SJU år på sig att se någorlunda vettig ut. Den andra gillade aldrig läget överhuvudtaget och tvärdog för ett par år sedan. Kanske valde jag en dum växtplats (= i österläge rakt ner i gruset mer eller mindre i regnskugga), men nu börjar det faktiskt ändå likna något. Den slitna klyschan "den som väntar på något gott" har aldrig känts mer aktuell. 

Ska man våga slå till på en ny planta att plantera på högra sidan i höst? Då dröjer det ju bara SJU år till innan jag har en hel grönskande vägg á la Victoria Skoglund. Det tål att tänkas på. Eller så leder jag bara ner den jag har på andra sidan. Med facit i hand verkar det nästan lättare. Men kan man ens kräva av en växt att den ska klättra på fel håll?

Gott nytt år, fröken Grön!

Den 13 augusti fyller jag år. Idag alltså. Hela våren har jag gått och trott att jag fyller 54, men det gör jag inte. Jag får minsann lägga på ett helt år till. Och ska man vara riktigt krass, så är jag ju redan inne på mitt 56:e levnadsår. Jag begriper det inte. Det är helt ofattbart, faktiskt. Jag fyllde ju 45 nyss, och tyckte att det lät gammalt. Ja, jag vet att åldern bara är en siffra, men nu börjar det baske mig brännas. Kanske förstärks känslan av att jag har suttit i en fåtölj hela veckan och känt mig som 95...

Det där med att fylla år är verkligen ett tveeggat svärd. För samtidigt som man känner sig förfärad hur snabbt ett år går, så finns det ju trevliga sidor med en födelsedag också. Man får så mycket kärlek i form av kort, telefonsamtal, presenter, glada tillrop och fina hälsningar från när och fjärran på Facebook. Man blir varm i hjärtat. Gott nytt år, fröken Grön! Nu tutar vi och kör mot 100. Om jag har det minsta lilla uns av min farmors gener, så är det inte helt osannolikt att det blir ett blogginlägg på min födelsedag år 2071 också. 

Majestätiskt rosa 2027

En höjdpunkt så här års är när man får köpa en ny kalender. Om man är lika analog i det avseendet som undertecknad, vill säga. Fast medan andra i min bransch investerar i läsårskalendrar 2026-27, så köper jag en ny kalender för nästkommande år. En som bara är för 2027, alltså. Jodå, de har redan kommit ut i handeln, och jodå, jag behöver redan nu kunna skriva in saker som händer efter nyår. Det kan ju verka extremt korkat att jobba i dubbla kalendrar under hösten, men jag har gjort det i så många år och gillar att ha det så. Har man en läsårskalender får man ju ändå jobba i dubbla kalendrar i slutet av våren, och det är ju minst lika opraktiskt. Jag vill att kalenderåret ska vara som det är på riktigt och börja i januari och sluta i december, inte börja i augusti och sluta i juni. Det är helt ologiskt för mig att bygga upp hela tillvaron på hur ens arbetsår ser ut. Livet är ju inte bara jobb. Jag använder min kalender lika mycket privat som på jobbet. 

Idag landade kalendern för 2027 i min brevlåda. Som alltid en "daily planner hard large" från italienska Moleskine. Den ultimata analoga kalendern, som jag inte kan leva utan. Den finns alltid i fyra standardfärger, (rött, blått, svart och grönt) men sen finns det alltid en "årets färg", och den väljer jag alltid oavsett vilken färg den har. Det är ju ändå kul med variation. Färgen för 2027 är "majestic pink". Fint så det förslår, fast jag skulle nog säga att den är mer syrenlila. Den är lite i samma färgskala som min nuvarande kalender för 2026, som också är syrenlila fast i en ljusare nyans. Nytt för nästa år är iallafall att pärmarna inte bara är embossade med årtalet, utan även med texten "Unleashing my genius one page at a time" upprepat över hela fram- och baksidan. Så underbart!

Tidigare i sommar köpte jag en knallorange pennhållare med resårband på den fina lilla bokaffären i Laholm. (Som för övrigt är till salu. Snälla någon, köp den!) Det blir en färgkombination som heter duga tillsammans med det majestätiskt rosa, hihi!

Ikväll är det både partiell solförmörkelse och meteorregn, så jag ska nog klä mig varmt och göra maken sällskap i trädgården en liten stund. Vi har badenbaden-stolar som man kan ligga raklång i, så det ska nog funka med ryggen tänker jag. Kanske är det rentav den mest ryggvänliga positionen jag har intagit på hela veckan. Vi får väl se hur länge jag står pall. Känner jag mig själv rätt är det säkert tålamodet som tryter först. 

Trädgårdslotteriet

I ett inlägg härförleden klagade jag över att mina dahlior var sena, och jag kan nog fortfarande tycka att det går bra mycket trögare än vad jag hade förväntat mig. Men nu blommar det iallafall lite här och där, så man får glädjas åt det lilla. Under ett besök nere i köksträdgården upptäckte jag att dinner-plate-dahlian 'Café au lait' har slagit ut, fast några mattallrikstora blommor är det inte direkt på den. Jag blev ändå extra glad över det, för förra året blommade den faktiskt inte alls. Ty sådant är trädgårdslotteriet. Man vet aldrig vad man får och inte får. 

Vattning och ryggont går för övrigt inte så bra ihop. Fast maken ställer tjänstvilligt upp, bär runt på vattenkannan och vattnar där jag pekar. Ikväll blev det mest krukor, för det är alltid i dem det är som mest akut när dagen har varit varm och blåsig. Än är jag inte helt redo att släppa efter och bara låta allt vara. Vi är ju inte ens i mitten på augusti än. 

Gammalt och nytt i röda rummet

Någon gång i höst när jag är återställd i ryggen ska jag ta mig an att städa upp i den platsbyggda bokhyllan i röda rummet. Den behöver tömmas och dammas, och en hel del gamla böcker behöver gallras för att göra plats för nya. Jag har så himla svårt för att göra mig av med böcker, men eftersom jag fortfarande hör till kategorin människor som älskar att köpa nya böcker så behöver det göras plats för dem. Böcker man köpte på bokrean på 80-talet behöver man kanske inte ha kvar resten av livet. "Blomblad för vinden" är man ju inte direkt jättesugen på att läsa om. Sen finns det förvisso flera gamla favoriter som absolut måste få vara kvar. Det är ändå en speciell känsla att veta att de står där redo, ifall jag vaknar mitt i natten och måste bläddra lite i dem. Inte för att det någonsin händer, men iallafall. Den där gamla klockan på översta hyllan ryker nog snart. Den fungerar inte ens. Fast den lilla hustomten som sitter och läser vågar jag inte flytta på. 

De nya fåtöljerna har verkligen varit semesterns bästa investering. Det är både jag och maken överens om, men kanske mest jag, som sitter där mest för jämnan nu när jag har ont i ryggen. De ger jätteskönt stöd för både rygg, nacke och huvud, och det blir väldigt vilsamt för överkroppen att sitta i dem. Sen blev ju rummet ljusare och trevligare på något sätt, när det kom in lite ljusare färger. 

Vi har en ny TV också, förresten. Den gamla lyckades vi spränga högtalarna på, och det blev till slut helt olidligt att lyssna på det skorrande ljudet. TV hör ju absolut inte till de vackrare inslagen i heminredning, men ett hem ska ju trots allt inte bara vara fint att titta på, utan levnadsvänligt också. Vi är inbitna film- och TV-tittare och prioriterar därmed det framför fin utsikt mot bilparkeringen, hihi!

Fjäriln vingad syns på Solhäll

Oj, vad vi har fjärilar i trädgården just nu. Den varma och torra sommaren har säkert varit gynnsam för fjärilslarverna. Mest är det nässelfjäril och påfågelöga vi ser, men också en och annan citronfjäril fladdrar förbi emellanåt. I synnerhet växterna i det nya stenpartiet är välbesökta som tusan, men det var ju också meningen när jag valde dem. När vi gick ner till bastun, satt det 7 fjärilar på samma alliumtuva och mumsade i sig godsaker. Rena rama familjemiddagen. Mellan varven sitter det också fjärilar på de uppvärmda stenarna i stenpartiet. Jag läste någonstans att fjärilar är växelvarma och behöver få upp arbetstemperaturen innan de kan flyga vidare. Inte konstigt att de gillar att sitta på de solvarma stenarna då. De är bra värmemagasin, helt enkelt. 

Jag är glad för att fjärilarna trivs i vår trädgård. Dels är de ju bra på att flytta pollen mellan blommor, dels visar de att trädgården mår bra och har en sund miljö som främjar biologisk mångfald. Sen är det ju en otrolig bonus att de är vackra också. 

Med ögon känsliga för grönt

Det är allmänt känt att färgen grön är väldigt svår att fotografera. Det märks inte minst när man försöker återge grönskan i sin egen trädgård. Det där djupa lummiga intrycket som den ger i verkligheten fastnar inte riktigt på bild. Jag frågar min kompis Google varför det är så och får svar. Genom linsen på en digitalkamera mättas grönt ljus snabbt, vilket leder till att lövverk och gräsmatta smälter ihop till en enda platt yta. Tydligen är det också så att digitalkamerans sensor har dubbelt så många gröna pixlar som röda och blå, vilket leder till att gröna nyanser ofta tappar nyansrikedom eller blir överexponerade. I mobilkameran händer det ju till exempel ofta att gräset blir neongrönt, och vi har lite samma problem med färginställningarna på vår nya TV på en del kanaler. Vissa gröna våglängder tolkas dessutom helt fel av kameran. Det mänskliga ögat klarar helt enkelt av att uppfatta fler gröna nyanser än vad kameran klarar av att göra. 

Hur gör man då när man vill fånga den där lummiga gröna känslan i sin trädgård på bild? Det är svårt, men själv redigerar jag alla mina bilder. Jag använder inget fancy program, utan bara bildredigeringsverktyget som redan finns på min dator, vilket i mitt fall är "Bilder" för MacBook Pro. Jag brukar dra ner lite ljus och högdagrar på bilden som helhet, och sen går jag in selektivt på grönt och gult och drar ner luminansen på dem. Då blir färgerna på bilden mer mättade. Ofta gör jag också bilderna lite varmare. Bilden här ovanför är helt oredigerad, medan den undre bilden är bearbetad. Visst är det ganska stor skillnad?

Tilläggas ska att jag bara är hobbyfotograf och inte alls något proffs, så det finns säkert åsikter om huruvida min redigering är rätt eller fel. Fast för mig liknar den redigerade bilden verkligheten mer. Om inte annat speglar den känslan och lummigheten bättre. Hur gör ni andra? Redigerar ni era bilder? Och vilket verktyg använder ni i så fall då? Berätta gärna i kommentarsfältet. 

Ryggont, trädgårdsbukett och fåtöljhäng

Jag avslutade min första arbetsvecka med hemmakontor. Det passade extra bra att jobba hemifrån idag, för jag har rejält ont i ryggen och kände att jag behövde vila den. Sommarens alla gräv- och målarprojekt har förmodligen byggt upp rejäla muskelknutor mellan skulderbladen, och att sitta vid ett datorskrivbord fyra dagar i rad har inte direkt gjort saken bättre. Nu har jag kunnat sitta tillbakalutad hela dagen i en av våra nya sköna fåtöljer med fotpall och jobba med datorn på en datorkudde. Åtta timmar försvann i ett nafs, och sen inledde jag helgen med att klippa en trädgårdsbukett á la lite av varje att ta med in och sätta i vas. 

Den maffiga bolldahlian tror jag heter 'Jowey Paula' eller 'Jowey Nicky', men pinnen med namnet har fallit ur krukan, så jag vet faktiskt inte säkert. 

Helgen är helt oplanerad. Ett tag funderade vi på att ta tåget till Malmö och titta på The Ark, som spelar på premiärdagen idag, men min rygg tillåter inga sådana utflykter för tillfället. Tur ändå, för konserten slutar inte förrän 00:45, och det är ju way past my bedtime i vanliga fall också. Nu får det bli fortsatt fåtöljhäng och lite Netflix istället. Inte dumt det heller. Nästan bättre, faktiskt. 

Bordet står kvar

Matbordet vi (läs: jag) köpte på Marketplace i slutet av april står kvar i gröna rummet. Nästan direkt efter köpet tänkte vi att det var lite för smalt för att bli riktigt bra som matbord där, fast den känslan bottnade förmodligen i en vana vid att det gamla bordet var 12 centimeter bredare. Vi hade iallafall enats om att vi skulle börja med att ha det nyköpta bordet som pysselbord uppe på vinden, men det visade sig att det inte gick att få upp det i den smala vindstrappan. Så kan det gå. Det kunde ju inte stå ute i regnet under en presenning hur länge som helst, och eftersom vårt gamla bord hade ben som gick att skruva av, var det en enklare lösning att flytta upp det på vinden istället. Vi tänkte att det skulle bli en tillfällig lösning, men i det här huset tenderar ju tillfälliga lösningar att bli permanenta, som ni kanske har märkt. Ingen av oss känner för att ta ner vårt gamla matbord igen, och i sommar har det dessutom gått och blivit ett alldeles utmärkt pysselbord för maken uppe på vinden. 

En bonus med det nya bordet är att det rymmer fyra personer på varje sida, och så tycker jag ju faktiskt att det är ganska charmigt också. Det passar i rummet. Ett tag var ju planen att slipa av det och antingen olja om det eller måla underredet med någon trevlig nyans av linoljefärg. Inget av det har dock blivit av. Jag var också ganska säker på att jag ville såga till de fyrkantiga "klossarna" på benen och göra dem mindre klumpiga. Det har inte heller blivit av. Tiden får utvisa hur det blir med det här bordet. Hittar vi ett annat bord som vi gillar bättre kanske vi byter ut det, men just nu är det här för att stanna. Nu står det på önskelistan att hitta åtta passande stolar.

"Kärnveden"

Den tredje och avslutande delen av Ulrika Lagerlöfs "Timmerfolk"-trilogi kom ut i juni. Den heter "Kärnveden", och ett av mina allra första semesterprojekt var att lyssna på den. Det fanns onekligen en del lösa trådar både från del ett och del två att knyta ihop, så jag har verkligen längtat efter att den sista delen ska komma ut. Precis som i de tidigare böckerna i trilogin flätas nutid och dåtid samman i två parallella berättelser om Sif och hennes barnbarn Eva. I nutid har kvarlevor hittas i skogen utanför norrländska Djupsele, och det väcker frågor till liv som leder tillbaka till sommaren 1977, då Sifs son - tillika Evas pappa - försvann. Dolda sanningar kommer i dagen, samtidigt som det fortfarande väldigt mycket är en berättelse om skogens historia och de konflikter som uppstår när människa och natur möts.

Jag har verkligen uppskattat hela den här trilogin. Sif och Eva känns som verkliga personer av kött och blod, och jag har fått lära mig så mycket om både skogsbruk och om samernas historia i relation till nybyggarna. Böckerna är lätta att ta sig an, utan att de för den sakens skull blir platta och ytliga. Ulrika Lagerlöf skriver med ett språk som tilltalar mig, och så gillar jag ju Katarina Ewerlöfs sätt att gestalta allt i sin uppläsning. Jag är kanske aningens lite besviken på den sista halvan av själva upplösningen, men sammantaget har trilogin varit en väldigt angenäm läsupplevelse, som jag verkligen kan rekommendera.

'Millennium'

Nu blommar min nyplanterade 'Millennium'-allium, och man får ju bara medge att det är en fantastiskt trevlig nykomling i min trädgård. Två plantor har blivit två rejäla tuvor, och de fyller ut sina "fack" i stenpartiet jättebra. Blommorna ser ut som rosavioletta konfettibollar i rabatten. Att de är välbesökta bifavoriter står också helt klart. Det är tät trafik för landning, om man säger så. 

När jag googlar sorten står det att 'Millennium' är frisk och lätt att lyckas med. Den klarar torka. Den klarar regn. Den klarar värme. Den klarar kyla. Den klarar dålig jord. Den klarar att bli bortglömd. Och kanske det bästa av allt: Den tilltalar varken rådjur eller sniglar. Mot bakgrund av detta kan jag bara hålla tummarna för att den är här för att stanna. 

Tomat och toalett

Förra sommaren lyckades jag med konststycket att inte lyckas odla fram en enda tomat, och då hade jag ändå fem plantor i växthuset. De fick jämn tillgång på vatten och näring, men det var väl lite sisådär med tillgången på sol och värme förra sommaren, och uppenbarligen blev det inte någon lyckad pollinering av blommorna. Sen är jag ju en ganska värdelös odlare i allmänhet...

Men i år blir det tomater! Själv kan jag inte se att jag gör något annorlunda, men det har onekligen varit en väldigt varm och skön sommar, och gott om humlor och andra pollinatörer har det också varit. På fem plantor blir det förvisso inte kilovis med tomater, men tillräckligt för att man ska kunna göra små turer ner till växthuset och stå där inne och smaska. Det gäller bara att hinna före sin man, hihi! I helgen knöt jag upp de tunga grenarna lite bättre och klippte bort en del onödig bladmassa för att ge frukterna mer sol. Här gäller det dock att lägga band på sig och inte klippa bort för mycket, för bladen behövs för plantornas energi. Hoppas jag inte gick loss för mycket... 

För övrigt gick det alldeles utmärkt att stiga upp imorse, när larmet på mobiltelefonen ringde 06:10 för första gången på mer än fem veckor. Det gick också alldeles utmärkt att jobba åtta timmar plus lite övertidsflex. Det var till och med riktigt trevligt, undantaget det faktum att en toalettstol strax utanför vårt arbetsrum hade sprungit läck och förmodligen har stått och släppt ut vatten på golvet i flera veckor... I de lägena är man glad att man bara kan lyfta luren och ringa någon annan, som får komma och ta hand om eländet. 

Slut på semestern

Och så var semestern plötsligt slut. Det som kändes som en hel evighet av tid för fem veckor sedan försvann i ett nafs. Fast jag klagar inte, för jag känner mig faktiskt väldigt utvilad. Som vanligt hann jag inte med allt jag hade tänkt, men jag känner ingen stress över det, utan gläds åt det som faktiskt blev av. Augusti och september brukar ju också kunna bjuda på somriga helger, så än finns det gott om tid kvar att göra saker. Kanske unnar jag mig en extra semesterdag någon fredag framöver. Förra året gjorde jag ju en ensamutflykt till Norrvikens trädgårdar i slutet av augusti, vilket var underbart och verkligen gav mersmak för liknande soloäventyr framöver.

Nu är jag iallafall nybastad och nyskrubbad, och arbetsväskan är upphämtad från källaren och packad inför morgondagen. Det blir spännande att se hur lång tid det tar att minnas lösenordet till min jobbdator den här gången, men förhoppningsvis hittar jag min hjärna i någon skrivbordslåda på arbetsrummet.

Nya fåtöljer och en fotpall

Redan förra sommaren körde maken och jag runt bland alla möbelaffärer vi kunde hitta i norra Skåne och södra Småland i hopp om att hitta fåtöljer som kunde ersätta våra gamla clubfåtöljer i röda rummet. De var så gamla och nersuttna, och vi hade tröttnat på hur de såg ut. På önskelistan stod något som var tillräckligt nätt för att inte se klumpigt ut i rummet, något som var både bekvämt och som passade in i den lite gammaldags stilen. Vi hittade inte en enda fåtölj som kändes rätt. Den här veckan tog vi så upp jakten igen, och efter att ha kikat på utbudet i Hässleholm, Kristianstad och Älmhult kom vi till slut fram till att öronlappsfåtöljen Strandmon från IKEA faktiskt var det bästa alternativet. 

Idag tog vi skåpbilen till Älmhult och köpte två fåtöljer och en fotpall. Vi valde varianten som heter 'Nordvalla mörkgrå' och köpte sedan till de mönstrade överdragen 'Ribersborg' för att kunna variera oss lite grann. När vi provade överdragen gillade vi dem jättemycket, så de får sitta kvar på. Fotpallen fick inget överdrag, utan istället ett fårskinn ovanpå. Man kan lyfta på sittdynan på den och ha underdelen till förvaring. Maken är extra nöjd med det, för jag har redan lovat bort utrymmet till honom. 

Det blev verkligen en helt annan känsla i röda rummet. Ljust och fräscht och mer inbjudande än tidigare. På önskelistan står nu att hitta en annan taklampa, för den befintliga är inte så värst kul. Den är ett billigt loppisfynd och har levt på lånad tid i 15 år, hihi! På sikt vill vi renovera ytskikten i hela rumme, för de är väldigt slitna. Men nu har vi iallafall fina fåtöljer. 

Våra gamla fåtöljer hamnade på Marketplace och hämtades just av en familj längre upp på gatan. Tänk så bra att de kommer till användning någon annanstans. Och nu behöver vi inte bemöda oss mer med dem.