måndag 30 september 2019

Pyttesmå nypon

På byns finaste lilla blomsteraffär fanns det så vackra kvistar med pyttesmå nypon på. Jag drabbades av akut ha-begär, men det där verkade lite bekant på något sätt, och plötsligt slog det mig. Jag hade ju just precis sådana hemma, på den växtkraftiga vildhonungsrosen på framsidan! Under timmen med uppehållsväder igår tog jag sekatören och knipsade av ett helt gäng kvistar. 



Kvistarna satte jag sedan i en emaljkanna. Ett tag fick den stå ute i dagsljuset på glasverandan, men senare på dagen flyttade jag in kannan och ställde den på köksbordet istället. Jag blir så glad varenda gång jag går förbi och ser det färgstarka klustret av röda små prickar! (Oj, det där lät nästan som en beskrivning av röda hund!)


Det vore ju coolt om man kunde torka hela buketten, fast jag anar att nyponen kommer att trilla av vartefter kvistarna torkar och vissnar. Vi får väl se hur länge de blir stående. 

söndag 29 september 2019

Färgklickar på verandatrappan

Ett par timmar mitt på dagen hade vi riktigt fint höstväder här i "Glesbygd". Ljumma temperaturer och sol kändes onekligen mer lockande än soffan, så jag masade mig ut för att höstpiffa lite på verandatrappan.  


Pumporna från EKO-hallen låg kvar i bilen sedan igår och fick komma fram nu. Det är ändå kul att mötas av lite färgklickar när man kommer hem. Som ni ser på bilderna flyttade jag runt dem lite efterhand. Undrar vilka bilder som togs först och vilka som togs sist? Det har jag redan glömt, hihi!


Cypresserna, som inhandlades till advent förra året, har stått nere i köksträdgården hela våren och sommaren, men nu flyttade jag fram dem igen. Det är trevligt att få lite grönt på höjden på sidorna. 


I den murkna gamla skottkärran satte jag korgar med ljung och murgröna. Jag har slutat ställa frågan om skottkärran överlever ett år till.


Det rufsiga gräset i korg stod vid kökstrappan tidigare. Det börjar förvisso gulna lite grann, men jag tycker det är fint ändå.


Inne på glasverandan blommar Drottning Ingrid-pelargonerna för fullt. Ingen har visst talat om för dem att det är höst nu. Well, sommar inne och höst ute känns som en fin kompromiss, så här i övergångsperioden. 


I skrivande stund har regnet hittat tillbaka, men det är faktiskt mysigt det med. Lite innepyssel så här innan den nya arbetsveckan startar, är inte så dumt det heller. 

lördag 28 september 2019

Dagsutflykt till Karlskrona

Lördagen har bjudit på en dagsutflykt till Karlskrona, med förmiddagsfika och sakletande på Pingstkyrkans superpopulära loppis (ALLA i Karlskrona verkar vara där på lördagar), inköp av helgblommor på torget och som pricken över i min mammas fantastiskt goda kålpudding till middag. En riktigt härlig dag, med andra ord.


På vägen hem gjorde jag ett snabbt stopp på EKO-hallen i Fjälkinge, där jag köpte FEM stora fina pumpor i blandade färger och modeller för bara 10 kronor styck och ett helt gäng ljungplantor för 8 kronor styck. Hoppas det blir lite uppehåll imorgon, så att jag kan göra höstfint på verandatrappan. 

fredag 27 september 2019

Det är ju fredag!

Höstrusk ute med regn och blåst, men vad gör väl det? Det är ju fredag! Jag firar helgens ankomst med att städa badrummet och sätta vita cyklamen i den gröna porslinsjardiniären i gröna rummet.


På soffbordet i röda rummet står det en härlig höstbukett med chrysantemum, tistel, nejlika, poppel, härliga grässtrån och röda höstlöv. Därtill serveras en kopp kaffe med mjölk.


Nu brinner det ljus i kvällsmörkret och jag vill bara ruva i soffan. Jag älskar mitt lilla bo!

torsdag 26 september 2019

Bokmässa 2019

En härlig hösttradition på mitt jobb är att göra ett besök på Bokmässan i Göteborg. Vi är alltid där på torsdagen, som är mässans första dag tillika specialdag för "folk i branschen". Även vi som jobbar i skolan hör nämligen till den kategorin, och kommersen bland läromedelsförlagen är total. 


Många gratispennor, gratiskarameller och mycket gratiskaffe blir det på en dag. Man går och man går, men mellan varven är det kul att bara sitta och spana på folk och kulturkändisar, som Katarina Wennstam, Martina Haag, Viveca Lärn, Alexandra Pascalidou, Jan Guillou och Lena Andersson.


Jippostämning och finkultur blandas med politiskt allvar.


Jag blev kär i den här dockan, som heter Nora och är gjord av dockmakaren Petra Löfmarck. Nora är 16 år och huvudkaraktär i en fotobok som heter "Not your doll". 


Och när talmannen Andreas Norlén bjöd in till fika i Sveriges Riksdags monter, var man ju inte sen att tacka nej. Att han är duktig på det där med kafferep fattade man ju redan i samband med partiledarsamtalen efter förra valet. Något uppdrag att försöka bilda regering ledde mötet dock inte till  för Fröken Grön den här gången, hehe!


Bokmässan pågår ända till söndag, men en dag är alldeles lagom för mig. Nu hänger Bokmässans coolaste gratiskasse hemma på toalettdörren, och det känns skönt att få lägga upp fötterna i soffan, blunda och bara njuta av tystnaden. 


Fina traditioner vill man ju bevara, så Bokmässan 2020 är redan inskriven i kalendern.

onsdag 25 september 2019

Ingen frukt

Under den långvariga extrema torkan förra året trodde nog vårt äppelträd att det höll på att dö, för det levererade frukt som aldrig förr. Man fullkomligt snubblade på alla äpplen som låg på marken. I år är situationen helt tvärtom, då vi har haft typ två ynka små frukter på hela trädet. Det där kan man liksom inte råda över. Det blir som det blir. 


Med vårt gamla päronträd är läget precis likadant: Mycket frukt förra året och ingen frukt i år. Det är nästan inte ett endaste litet päron i hela det stora trädet. Fast inte mig emot. Nu slipper vi iallafall lukten av mosiga ruttnande päron, som bara gör marken kladdig och dessutom drar till sig getingar. Tur att det verkar ha blivit bättre fruktskördar på andra håll i trakten, så att man iallafall kan handla närodlat i mataffären. 

tisdag 24 september 2019

Höststäda och vinterförvara

September har verkligen försvunnit i rykande fart. Det känns ju smått ofattbart att det kommer att stå "oktober" i kalendern nästa vecka. Min vana trogen har jag inte plockat in en enda grej på vinterförvaring än, men det brukar lösa sig tids nog. Jag erkänner dock att jag är urusel på att skura krukor på hösten. Jag brukar känna mig duktig om jag får in dem under tak överhuvudtaget...


Klipper ner perenner i rabatterna gör jag faktiskt aldrig, utan låter allt stå kvar precis som det är. På sin höjd krattar jag in lite löv som vintertäckning där, men inte mer än så. 


Vårt nya fina utebord väger två ton och ska få stå kvar ute över vintern, men det ska få en presenning över sig vad det lider. Parasollet däremot åker in i ladan, men jag ska fixa något slags fodral eller en annan presenning att rulla in det i, så att det inte blir så skitigt över vintern. Ser ni förresten så silvrig och fint bordet redan börjar bli?


Fast med tanke på de fina sensommardagarna vi har haft i Skåne i september, så kan vi väl säga att den riktiga hösten börjar först i oktober. Då har man ju helt plötsligt en hel månad till på sig att höststäda ute. Ja, jag tycker vi säger så!

måndag 23 september 2019

Kärlek till kärleksört

En av mina trädgårdsfavoriter har alltid varit kärleksörten. Den för en ganska anonym tillvaro under större delen av sommaren, men när den blommar i höstsolen påminns man sannerligen om varför man gillar den. Namnet kärleksört har den visst fått för att den användes för att förutspå om kärleken skulle hålla eller inte. Om man hängde upp plantorna i taket och de vände sig mot varandra, så var det ett gott tecken på att kärleken husfolket emellan skulle hålla för evigt, och det motsatta om de vred sig ifrån varandra. Tänka sig. 


Ganska sent under sommaren flyttade jag ett gäng plantor från en tunna i köksträdgården, delade dem och planterade sedan alla i grupp, strax innanför träportalen ner till bastustugan. Just det där att sätta många på samma ställe gör verkligen hela skillnaden. Vilka sorter jag har vet jag inte exakt, men en del av plantorna har lite mörkare blad.


Ytterligare ett gäng plantor står i en stor zinkbalja på uteplatsen. Jag satte dem där redan förra sommaren, och jag får nog ändå säga att de var ännu snyggare då, för då var de mer kompakta och formade liksom en enda stor "kudde". I år har stjälkarna skjutit iväg på höjden och blivit lite rangliga och glesa. Jag ska nog hitta ett bra ställe att gräva ner dem på istället. Då slipper jag dessutom tänka på vinterförvaring.


Det finns ju kärleksört med mörkt purpurfärgade blad också; 'Purple Emperor' tror jag bestämt att den heter. Och så 'Matrona', som får mer bronsrostfärgade blad. Jag känner starkt att jag borde ha ett stort gäng av varje sort. Det får nog bli ett av trädgårdsprojekten på att-göra-listan för säsongen 2020. Eller hinner man redan i år, tro? Det borde ju vara rea på plantskolorna snart, hihi!

söndag 22 september 2019

Snuvig söndag i september

Efter att ha tillbringat ännu en vacker höstdag inomhus i soffläge, pallrade jag mig ut i trädgården för att hämta lite frisk luft vid halv fem-snåret. Sekatören fick följa med, och jag klippte mig en härlig bukett av dahlior, malört, hagtorn med röda bär och några grenar spirea 'Diabolo'. Jag stack även ner några snart överblommade stänglar av vinröd alunrot, som skir kontrast. 


Jag plockade ner en hög grön kruka från hyllan i ladan och hittade en nästan mumifierad mus i botten på den. Jag såg den inte förrän jag hällde vatten i krukan och den flöt upp till ytan som en liten kork. Urrrk... Lite ledsamt ändå att tänka på hur den lille stackaren måste ha svultit ihjäl där nere, obenägen att klättra upp för insidans höga släta kanter. Så kan det gå. 


Efter tio minuter ute var jag redo att inta soffläge igen. Men nu har jag iallafall en fin bukett som sällskap. Och minnet av den där stackars döda musen, som numera vilar i frid i syrenhäcken. 

lördag 21 september 2019

Skördemarknad, loppisfynd och soffhäng

Idag var det skördemarknad på torget framför Gästis i vår by. Lokala gårdsbutiker var på plats för att sälja sin egen produktion, men jag lyckades ta en bild där inte ett enda försäljningsstånd kom med, hihi! Människorna här står däremot och väntar på en kockduell med bland andra Daniel Müllern, som är en av finalisterna i Årets Kock 2019. (Han vann för övrigt den där duellen, såg jag på Facebook sen.)


Maken fick sig ett gott skratt, när han såg buntarna med torkad vete som fanns till försäljning. Precis en sådan bunt fanns ju i en plåtkanna han köpte på loppis för ett par veckor sedan, och "det skräpet" tyckte han att affären lika gärna kunde behålla. Jag hann stoppa honom, som tur väl var, så nu pryder "det där skräpet" sin plats i en vas i hallen här hemma, hihi!


Jag hade bespetsat mig på att köpa goda plommon, men några sådana fanns det inte till försäljning. Däremot kom vi hem med två prydnadspumpor från marknaden och en liten plåtask med "explosiv vara" (tom, naturligtvis) från en av byns välgörenhetsloppisar.


På det sistnämnda stället hittade vi också en pytteliten stengodsfigur (eller är det porslin?), som jag först tänkte nog var en sådan där grötdocka. Fast vid närmare anblick ser det mest ut som någon som sitter och fryser i ett badkar. Kanske kommer den från ett gammalt dockskåp eller liknande?


När vi kom hem hade vi egen skördemarknad i växthuset, där paprikorna hade nått helt perfekt mognad. Den ena av dem har vi ätit upp i kvällens tacosallad, och den smakade mums kan jag meddela. 


Ja, sen har jag inte orkat göra något mer idag, utan har tillbringat den mesta tiden i soffan. Där har jag hunnit klämma både sista avsnittet av "Sjuksystrarna på Fredenslund" och första avsnittet på den senaste säsongen av "Unge kommissarie Morse". Lite synd på det fina vädret, men är man förkyld så är man.

fredag 20 september 2019

Hej hörnet!

Jag fyllde på med lite nya höstblommor på utebordet igår. Det var kallt ute och jag var förkyld, trött och hungrig, så det gick lite snabbt. Alla gamla krukor med tråkigt och visset innehåll står fortfarande kvar nere på marken runt bordet, men det blev iallafall en "quick fix" för ögat. Förutom ljungen blev det inte så höstiga färger i år, utan mer silver-smutsturkos-lila toner. Glasbären fick sätta tonen, helt enkelt. Den lila blomman till höger heter Plectranthus 'Mona Lavender', eller septemberljus, och är ettårig.


Smällbär är ju nästan lite vintrigt. När jag var liten och bodde i Uppsala brukade vi ungar lägga bären på gatan och stampa på dem för glatta livet, och nog gjorde de skäl för sitt namn alltid. Fast på grus tror jag inte det funkar lika bra, hihi!


Till och med pumpan går åt det mintigare hållet i år.


Hej hörnet! Nu är det lite trevligt att gå förbi här igen. Jag ska bara röja bort allt det trista på marken...


Och så var det helg igen. Skönt, tycker jag som har gått lite på sparlåga och snorat i ett par dagar. Nu blir det glassdiet och raggsockar i helgen. Jag klagar inte direkt. Det ska rentav bli ganska skönt! 

torsdag 19 september 2019

Glasbärsbuske 'Profusion'

Jag föll som en fura, när jag såg det lilla "trädet" med violetta bär på Växtmästaren i Osby. Det är egentligen en uppstammad buske med det tjusiga latinska namnet Callicarpa bodinieri 'Profusion', eller glasbärsbuske på svenska. Den är härdig upp till zon 3 i skyddat soligt läge och lär visst kunna bli upp emot två meter hög. Men min känns så liten och klen, så den får bo i kruka ett tag framöver. Vilken liten darling!


På sommaren blommar glasbärsbusken med små lila blommor, men det är nog ändå bären som är vackrast. De kommer i september och sitter sedan kvar på nakna grenar långt in på vintern. Tänk den violetta färgen mot vit nysnö! Beautyberry kallas den på engelska, och man förstår ju varför. 


Vi har faktiskt haft frost de två senaste morgnarna, men här vid husväggen hoppas jag min lilla darling håller sig fin ett tag till. Blir det svinkallt i vinter, får jag väl ställa in den i något kallförråd de värsta perioderna. Så länge stoppar jag om fötterna på den med lite grön kuddmossa från förra julen. Den som spar, hon har!

onsdag 18 september 2019

"In dreams"

How about lite kultur, så här på onsdagskvällen? Jag är i ärlighetens namn inte någon större konstkännare, men jag tycker om konst som har lite humor. Mitt ute i skogen i skulpturparken på Wanås (som jag besöker minst en gång varje sommar) finns det till exempel en helt galen installation av Nathalie Djurberg. I en glänta djupt in i terrängen uppenbarar sig en hel spegelvärld, som tagen ur "Alice i Underlandet". Just det faktum att det är utomhus och att trädkronorna speglar sig i glaset, förstärker hela upplevelsen. 


"In dreams" heter verket, som dessutom är tonsatt av en kompositör vid namn Hans Berg.  Man kan stå länge och titta och hitta nya saker hela tiden. Här finns färgglada ekollon, guldfärgade löv, köttiga skinkstekar, larviga larver och roliga fåglar, - alla gjorda i något som nästan ser ut som cernitlera.


En blå fågel som röker en cigg med rumpan. Konst när den är som bäst, hehe!


Helst vill man bara glida ut där på glaset, men det får man naturligtvis inte. 


Parken är förvisso öppen alla dagar året runt, men om de törs lämna den här typen av verk utomhus över vintern vet jag faktiskt inte. "In dreams" ingår dock i Wanås samlingar, så förhoppningsvis finns den där nästa år också. 

tisdag 17 september 2019

Kapitulera för hösten

Om man har klockljung på utebordet, så är det definitivt ett tecken på att man har kapitulerat för hösten. Jag har klockljung på utebordet sedan en hel vecka tillbaka. Imorse längtade jag dessutom efter mina fingervantar, när jag gick nerför backen till bussen. Det var ju så ruggigt och blåsigt. 


Som ett brev på posten har dessutom höstens första förkylning anlänt till Solhäll. Ikväll blir det varmt te och tidig läggning. Atjo atjoo atjooo, prosit!

måndag 16 september 2019

Tidlösa

I en annars allmänt trist rabatt på framsidan blommar nu tidlösan (colchicum autumnale) i ljungande lila toner. Det är en lökväxt, som blommar från september till oktober. Vi har alltid haft dem på framsidan av huset, men så många som det är i år har jag inget minne av att vi har haft tidigare.


Jag har alltid trott att höstkrokus och tidlösa är samma sak, men efter lite googling har jag förstått att det faktiskt inte är det. Skillnaden är tydligen enklast att se om man räknar antalet pistiller, för tidlösan har sex stycken och höstkrokusen har bara tre.


Tidlösan kallas däremot för "nakna jungfrun" ibland, eftersom blomningen startar först när bladen har vissnat bort. Om man tar in en lök och ställer den på ett fat, så blommar den så småningom utan varken jord eller vatten. Av Victoria Skoglund, som brukar prata trädgård på TV4 då och då, har jag lärt mig att tidlösan dessutom är utmärkt när det gäller att sätta fart på plommonträd. Den utsöndrar nämligen ett ämne som heter Colchicine, som sätter fart på fruktproduktionen. 


Innan jag loggar ut för ikväll, så passar jag på att tacka för alla fina tips och glada tillrop, efter gårdagens inlägg om vår framtida köksrenovering. "Blogglandia" är verkligen toppen!

söndag 15 september 2019

Tankar kring köksrenovering

En renovering av köket börjar bli mer och mer behövlig. Och då talar jag inte bara om en enklare makeover med ny målarfärg, utan om att riva ner och bygga upp på nytt. Tak, väggar, golv, kakel, bänkskivor, skåp, - ja allt skulle behöva fixas till. Det slitna har förvisso sin charm, men det är också ett faktum att det är charmigare på bild än i verkligheten. Vi drar oss lite för att sätta igång, eftersom vi (läs: jag) inte är färdigtänkta. Tar man hit hantverkare (för det är ett måste), så måste man ju ha en plan, som är mer eller mindre färdig, och någon sådan finns inte än. 


Grejen är också att vi inte vill renovera bort känslan vi ändå förälskade oss i 2008, när vi köpte huset. Det snedställda överskåpet vill vi helst behålla eller åtminstone reproducera på något sätt. Det är trärent och ganska fräscht invändigt, men den vänstra skjutluckan har spruckit lite grann, och den högra har hoppat ur sitt spår nertill och går inte och trycka tillbaka på plats utan att ha sönder den, så dem måste vi göra något åt. Underskåpen är utbytbara, men stommar från IKEA känns inte så lockande. Ska vi byta dem, får det nog ändå bli något i riktigt trä.


Kaklet (som ser ut att ha samma färg som luckorna, men som egentligen drar mer åt vaniljgult) hänger bokstavligt talat löst, eftersom det är uppsatt direkt på vad vi tror är en masonitskiva. Fogen lossnar i stora bitar, och det kommer inte krävas mycket handkraft för att få ner plattorna. Det är så himla fint ändå, med den rundade kanten på den översta raden. Kan man ens köpa sådant kakel idag? Om det går att återanvända, är det absolut ett alternativ vi kommer att överväga. 


Och så är det det där med diskbänken. Jag har fått för mig att nya diskbänkar är jättefula, och eftersom det egentligen inte är något fel på den gamla, så skulle jag vilja behålla den. Är det galet att tänka så? Visst är den lite repig av decenniers kökstjänstgöring, men den är inte missfärgad eller fläckig, utan på det stora hela är den faktiskt i riktigt gott skick. Kranen däremot är riktigt ful, så den ryker utan någon som helst sentimentalitet. Om man nu kan hitta nya kranar i gammal stil, som är anpassade efter diskbänkar med två hål.


Att ha ett stort skafferi är ju väldigt lyxigt, men i ärlighetens namn är det djupare än vad det egentligen behöver vara. Det inbjuder till att vi bara trycker in en massa grejer, som sen blir bortglömda. Häromdagen rensade jag till exempel ut havregryn från 2016 och gamla klistriga balsamico-flaskor som inte har fått se dagens ljus på ett halvt decennium eller så. Vi grunnar på om man skulle kunna utnyttja kortväggen till vänster på ett bättre sätt och kanske få till en arbetsyta där också. Kanske göra skafferiet lite grundare och vinkla det rakt ut från hörnan istället? Ja, och här ser ni ju att taket behöver fixas. 


Någon köksfläkt har vi inte heller i nuläget, men det finns faktiskt en takventil som mynnar ut i en liten "skorsten" på taket. Kanske kan man använda den utgången om man sätter in en fläkt, så att man slipper ha kolfilter. Här ser man hur ful väggen blev efter att vi fick elen omdragen för en massa år sedan. "Det gör inget, för vi ska ändå måla om", sa vi då, haha!


Något sekelskifteskök med metrokakel i halvförband blir det med största sannolikhet alltså inte på Solhäll. Shakerkök är verkligen dreamy, men passar nog inte heller in här i vår lilla stuga. Vi tänker oss mer "Lotta på Bråkmakargatan" än "Downton Abbey", om man säger så. Typ 30-40-50-tal, där någonstans kommer vi nog att landa stilmässigt. När vi nu landar. 


Tills vidare plockar jag in dahliabuketter, för att lura ögat bort från alla skavanker. Man kan ju faktiskt leva och verka i ett skruttigt kök också. Det har vi ju redan bevisat i flera år.