Valborg vid bron

Att vara med och sjunga in våren nere vid bron på valborgsmässoafton har blivit en fin tradition för mig och mina körkompisar. I år var det tredje gången som vi var inbjudna att sjunga tillsammans med kyrkokören. Det blev som vanligt flera av de traditionella vårsångerna, som "Sköna maj", "Majsol" och "Längtan till landet". Fyrstämmig körsång blir trots allt extra maffig i blandad kör. Vi är ju en damkör och är inte bortskämda med djupa basstämmor i vanliga fall. Miljön kunde nästan inte vara mer stämningsfull. Den gamla bron är det finaste vi har här i byn. Att vädret var på topp gjorde ju inte saken sämre. 

Nu är vi lediga i dagarna tre, hurra! Och som pricken över i ska det bli sommartemperaturer i dagarna tre, hurra! Jag satsar på maximalt mycket trädgårdstid, för det har jag längtat efter hela veckan. Men imorgon börjar jag helt klart med en rejäl sovmorgon. 

Tio dåtida 29 april

När blogginspirationen tryter kan man alltid titta bakåt i minnenas arkiv. Låt oss se vad den 29 april har bjudit på de senaste tio åren. 

Den 29 april 2025 blommade visst äppelträdet på baksidan. Det gör det inte idag, så nog kan man dra slutsatsen att våren tar lite längre tid på sig i år. I blogginlägget för ett år sedan skrev jag att det var segt att gå till jobbet, när jag helst av allt bara ville vara hemma och greja i min trädgård. Inlägget hade lika gärna kunnat vara skrivet idag, för det är precis så det känns. Särskilt nu när vädergudarna äntligen behagar oss med lite vårvärme. 

Dagens datum 2024 hade jag stannat till på handelsträdgården jag passerar till och från jobbet. Tanken var att handla hem lite tomatplantor, men jag kom visst hem med nejlikrot också. Den är fortfarande på min topplista över mest älskade perenner. 

2023 skrattade jag gott åt min Keukenhof-inspirerade tulpanplantering, som hade slagit ut i full blom och absolut inte blivit som jag hade tänkt mig. Det som skulle vara 'Copper Image' blev istället en vallmoröd variant av okänd sort. Så kan det gå när man köper billiga lökar på marknad. 

2022 var jag i Amsterdam den 29 april, och 2021 låg jag i säng klubbad av Covid-19, så det blev inga blogginlägg alls det här datumet de åren. 2020 njöt jag iallafall som bäst av tulpanerna som höll på att slå ut i rabatten vid uteplatsen. Så dumt att jag inte satte några lökar i höstas...

2019 fotograferade jag mina försådda zinnior ute på glasverandan. Det där är ju en vansinnigt trevlig blomma att ha i köksträdgården, så i år ska jag nog direktså några frön i en av pallkragarna. För övrigt inser jag att det står ett änglaspel i bakgrunden på bilden. Vad i allsin dar gjorde det där i april? 

2018 var vi på loppisrunda. Ett av stoppen var i Tollarp, där årets första utomhusloppis ägde rum vid Vinterlust. Jag köpte visst en turkosfärgad damejeanne för ynka 5 kronor och en lövkorg för en guldpeng. Riktigt så billigt kommer man nog inte undan på loppisar idag.  

Den 29 april 2017 hade jag precis fått hem mitt fina zinkbadkar. Det hade jag hittat då jag fick hänga med en kollega på besök till en antikhandlares fullproppade förråd utanför Kristianstad. Jag minns att hela magasinet var fullt av trädgårdsantikviteter av olika slag, och att det var en dröm att gå runt där och titta. Min kollega och jag pratade om det för några veckor sedan och kom fram till att vi borde luska rätt på det där telefonnumret igen. 

2016 hade vi besök av kaniner i trädgården titt som tätt, och den här dagen fastnade en på bild på bloggen. Just den här var väldresserad och höll sig till ätbara saker ute i gräsmattan. 

Det är kul att man har sin blogg ändå, för av allt detta mindes jag faktiskt inte särskilt mycket. Den 29 april 2026 kommer inte heller att gå till historien som någon speciellt minnesvärd dag, men den slutar iallafall bra, för nu ska jag provsmaka Otto-glassen med ananassmak, som väntar på mig i frysen. Mums!

Gult och rosa

Knalligt gula forsythiakvistar svingar sig långt över planket nere vid bastustugan. Från den här synvinkeln ser busken helt fantastisk ut, men om man står i grustrappan och ser den från sidan är den inte lika praktfull. Långa muterade grenar som bara är fina i toppen, men som är helt kala nertill. Busken har stått här sedan långt före vår tid, och det är verkligen dags att beskära allt rejält och satsa på att låta busken göra ett omtag. Jag vet att det är nödvändigt, men drar mig ändå för det, eftersom det alltid blir så himla tomt när det är nygjort. Fast man kan ju beskära stammarna i omgångar. Jag väntar iallafall tills den har blommat över

Blommar gör även det lilla persikoträdet, som står på södersidan av huset. Det är av sorten 'Amsden' och ger faktiskt en och annan frukt, fast förra året togs blommorna av frosten och det blev inga persikor alls. Vi har haft minusgrader två nätter i rad, så vi får se hur det klarar sig i år. Överlag är trädet fortfarande väldigt litet, med tanke på att det har stått här sedan 2011, men det lever iallafall. 

Snart slår magnolian också ut. Den brukar komma ganska exakt till valborg, precis som om den har en inbyggd kalender i sig. Det är många knoppar i år, så jag håller verkligen tummar och tår för maximal utdelning. Ni lär bli varse när det händer. 

Crabapple och Krabappel

Nu blommar mitt nya lilla paradisäppelträd, och det är så fint så fint. Grenarna hänger ner över tunnans kanter som en rosa fontänkaskad. Det är så vackert att man nästan blir gråtmild. Man vill bara trycka på pausknappen och stanna tiden en stund. 

Paradisträd heter crabapple på engelska. Jag kallar mitt träd för "Edna" efter den härligt sarkastiska och ständigt trötta skolfröken Edna Krabappel i "The Simpsons". Ni vet, hon som kedjeröker, för en ständig kamp mot Bart Simpson och har kaotiska kärleksaffärer med flera av seriens manliga karaktärer. Som tittar ut över klassrummet, suckar och yttrar den smått klassiska repliken "This isn't what I trained for". Varenda scen med henne är TV-historia. I love her! 

Själv är jag inte en fullt lika sarkastisk lärare, men det hindrar inte att jag just den här veckan räknar ner dagarna tills jag ska få vara ledig och njuta av tre lediga dagar i trädgården. Det är ju egentligen så här års man ska ta fem veckors semester, så att man hinner fånga varenda liten sekund av vårens storslagna entré. Fast det funkar dessvärre inte så bra. Inte ens för en lärare med semestertjänst. "Ha!" som Edna Krabappel skulle ha sagt. 

Nyskurat växthus

Min söndagsvana trogen började jag dagen med att ligga kvar i sängen rejält länge i sällskap av en kopp kaffe. Men efter klockan 10 hoppade jag i trädgårdsbrallorna, drog ut slangen och satte kurs mot växthuset. Det har stått igenbommat med gamla tomatplantor och skitiga krukor sedan jag stängde till det i höstas. Nu tömde jag ut allt och skurade både invändigt och utvändigt med såpa. Det var välbehövligt, kan jag säga... Jag hade en lite skvätt T-röd i vattnet, för glaset blir klarare då. Nu är allt skinande rent. 

Så här års har jag inte så mycket att sätta i växthuset, så jag inreder det mest för lyst. Men jag flyttade iallafall ner mina luktärter från vinden, och under maj månad brukar det flytta in både tomatplantor och annat smått och gott. Sedan några år tillbaka köper jag färdiga plantor, så att man får olika sorter istället för 20 likadana. Det finns en säsongöppen liten handelsträdgård på vägen till min jobbort, så det blir enkelt och smidigt att stanna till där någon dag. 

Korgarna står uppradade och redo att hysa murarhinkar med dahlior. Jag tänker att jag ska försöka få ner några knölar till nästa helg, när det är långledigt och jag har lite mer tid. Än så länge har jag bara startat igång de nya som jag köpte på dahliamarknaden hos floristfröken F häromhelgen. Det ska ner knölar i flera av pallkragarna också. Det tar ju trots allt ett bra tag att väcka dem till liv, så även om det blir nattfrost en bit in i maj så lär det inte vara någon fara. 

I år funderar jag faktiskt på om jag ska bygga en långsmal odlingslåda i växthuset att ha tomaterna i. Jorden i krukor och hinkar torkar ut så himla snabbt, men med lite djupare jordmån för rötterna blir det nog bättre. Jag tänker i så fall att odlingslådan får stå längs den högra sidan på växthuset. Vi får väl se om jag orkar ta tag i det. 

Det har varit strålande sol hela dagen idag. Förvisso inte mer än 12-13 grader, men det har bara varit skönt. Nu har jag mjukat upp trädgårdsmusklerna i bastun och känner mig redo för en fyradagarsvecka på jobbet. Nästa helg blir det trädgårdstid i dagarna tre. Hurra!

Kanske-tider och besök från Köpenhamn

Någon fasadtvätt blev det inte i fredags. Hantverksfolk är ett väldigt trevligt släkte, men varför är det så himla svårt för dem att lämna klara besked om de tänker komma eller inte komma? Har de inte bokningssystem och kalendrar som alla andra företag och firmor? Jag har faktiskt aldrig riktigt förstått det där. I min bransch hade det varit helt otänkbart att avtala den där typen av kanske-tider. "Jag siktar på att komma till skolan och ha lektion med er på fredag, men jag kan inte lova något. Men sitt ni och vänta, så får vi se när jag kommer. Om jag kommer..." 

Nåväl, desto trevligare blev det på eftermiddagen, för då dök min kompis från Köpenhamn upp för att tillbringa ett dygn i "Glesbygd". Det blev både fredagsmys och lördagsloppisrunda. Lovely! Jag vet att ni blir chockade, men jag köpte inte en enda grej. Det kan ju i och för sig bero på att jag redan har sonderat loppisutbudet på de flesta ställena under våren. Jag bjöd dessutom in henne på en privat loppisrunda här hemma i ladan och lyckades faktiskt pracka på henne en gammal trälåda. Det är nog så jag ska göra varje gång vi har gäster på besök, hihi!

Framför ögonen dubbelt upp

Nog känns det lite motigt att tillbringa hela dagarna inomhus, när våren händer för fullt utomhus. Det har varit strålande sol hela veckan med temperaturer uppemot 19 grader, och naturen fullkomligt exploderar i ett tempo som känns som minut för minut. Träden slår bokstavligt talat ut framför ögonen på en. Jag vill vara där och njuta av varje sekund. Vilken tur att det snart är helg. 

Efter jobbet imorgon ska jag till optikern för första gången på 3,5 år. Jag känner själv att synen har förändrats, och det är verkligen inte till det bättre. Jag behöver både nya terminalglasögon att ha på jobbet och vanliga glasögon att ha till vardags. Det svåra är att man måste hitta nya bågar som man trivs i och ser hyfsat vettig ut i. Jag vet inte riktigt vad jag är sugen på den här gången, men jag får väl botanisera lite och se vad jag hittar. Rejäla plastbågar måste det nog iallafall bli, för jag är alldeles för slarvig med mina glasögon för att våga ha något annat. Fröken Klumpig är onekligen ett alternativt alias för den här bloggen...

"Hjortronmyren"

På en bilresa tur och retur till Karlskrona i lördags, en heldag i trädgården i söndags och ett par timmars storstädning i måndags kväll fick jag ihop 11 timmar och 33 minuters lyssning på BookBeat. Det var exakt vad som krävdes för att avsluta romanen "Hjortronmyren" av Ulrika Lagerlöf, och det var väl investerad tid kan jag lova. Jag hade nästan inte hunnit passera 50-skyltarna ut ur byn i lördags morse förrän jag var helt inne i handlingen, och sen kunde jag inte sluta lyssna. 

Boken har två parallella handlingar i två olika tider och med två olika kvinnor i fokus. Platsen är dock densamma: Ett mindre samhälle i Västerbotten och skogarna däromkring. I smällkall vinter 1938 tvingas 17-åriga Siv ta jobb som kocka i en skogshuggarkoja, där hon delar några få kvadratmeter tillsammans med tio hårt arbetande timmerkarlar. I smällkall vinter 2022 blir Eva utsänd till samma lilla samhälle av skogsbolaget hon arbetar för, med uppdrag att försöka dämpa protesterna mot en närstående skogsavverkning. Under berättelsens gång vävs händelser i dåtid samman med händelser i nutid, och bandet mellan Siv och Eva blir allt tydligare. Det blir en berättelse om historia, familjeband, kärlek, konflikter och frigörelse. Och skog. 

Jag tyckte mycket om den här boken. Personporträtten är jättefina, och efter ett tag kändes det nästan som att läsa om människor jag redan kände. Mest tyckte jag om kapitlen som handlar om Siv. Dessutom lärde jag mig mycket om både skogsbruk och samernas och nybyggarnas historia. Författaren har själv anknytning till både Västerbotten och erfarenhet av anställning inom skogsbranschen, och det förstärker berättelsens trovärdighet att hon är kunnig om både det ena och det andra. "Hjortronmyren" är den första delen i en romanserie, och det känns fint att jag ska få träffa Siv och Eva igen i nästa bok. För den måste jag helt klart läsa. Och till sommaren kommer del 3. Så fint!

Oj, jag köpte visst ett bord

Jag älskar att scrolla runt på Marketplace. Det är lite av en sport att hålla sig up-to-date med utbudet, för man vet aldrig när de riktiga guldkornen dyker upp. Jag tittar ofta runt ganska planlöst, men har också en del sökord som jag spanar lite extra efter. Ofta är det trädgårdsrelaterade sökningar jag gör, men fina gamla möbler är också alltid av intresse. Nackdelen är att man får bestämma sig snabbt om man vill ha något, för de kul grejerna försvinner annars snabbare än snabbt. Det blir lite som att köpa grisen i säcken, för det finns oftast inte möjlighet att titta på grejerna innan man köper dem, men det är ju en chansning man får vara beredd på att ta. Det är inte ofta jag faktiskt slår till och köper något, men plötsligt satt jag här och hade köpt ett gammalt bord nästan sex mil hemifrån. Det var kanske inte så himla genomtänkt, men det blev ändå en kul liten roadtrip för maken och mig efter jobbet idag. Och jag fick träna på att köra med släp, hihi!

Jag har fortfarande inte bestämt mig för om det faktiskt var en gris jag köpte, men nog har bordet potential. Det är 220 centimeter långt och har stått i ett kök på en skånsk lantgård en gång i tiden, men någon gång på senare tid har någon vitoljat det och stadgat upp det. Renoveringen är lite halvklumpigt gjord, och med facit i hand är jag inte överdrivet förtjust i det vitoljade, iallafall inte på underredet. Men benen är fina och bordsskivan är ljuvlig, och jag är ju Kajsa Kavat och tänker att jag kan fixa till det mesta. Kanske kan det bli matbord i gröna rummet, om jag renoverar upp det. Eller pysselbord uppe på vår nyrenoverade vind. Jag ska nog suga lite på karamellen innan jag bestämmer mig. 

Städryck

Min körövning blev inställd ikväll, och maken var iväg på kvällsmöte, så jag fick ett ryck och städade hela huset. Jag längtade efter dammfria fönsterbrädor och doften av såpaskurat trägolv, och nu har jag det. Dessutom kunde jag fortsätta lyssna på "Hjortronmyren" i mina hörlurar, samtidigt som jag fejade och grejade. 

Det där med skönlitteratur via öronen är helt klart ett vinnande koncept, för nu finns det inga sysslor som känns det minsta tråkiga. Det är snarare så att man längtar efter att storstäda, hihi!

Murgröna och silvergrön funkia

När jag körde hem igår, stannade jag till på Ekohallen i Fjälkinge. Det är alltid kul att gå runt där och titta, och jag passade på att bunkra schampoo, tvål och andra hygienartiklar. Godisavdelningen har det största och bästa utbudet jag någonsin har sett, men min mage protesterar tyvärr mot alla typer av snask för tillfället, så jag köpte ingenting där. De hade öppnat utomhusavdelningen för säsongen, och där fanns det ganska mycket trevligt att titta på i trädgårdsväg till hyfsat bra priser. Jag hittade två stora fina funkior i den där härligt silvergröna färgen som "poppar" så fint i en grön plantering. Jag älskar funkia och har det på flera ställen i trädgården. Hade det funnits fler hade jag köpt det, men nu fanns det bara två kvar.  

Det fanns också perenn murgröna för en rimlig peng, så jag passade på att köpa ett helt flak. Det har jag nämligen användning för som marktäckare på hur många ställen som helst i trädgården, och jag köper det alltid när prislappen per planta börjar på en tvåa. Med tanke på att vi fortfarande hade frostnätter så sent som i onsdags, kanske det egentligen är aningens lite för tidigt att plantera perenner "in the green", fast jag chansade lite och planterade allt idag. Det behövdes lite mer utfyllnad i min senaste plantering, som kom till förra sommaren när jag rundade av grässvålen och terrasserade upp i hörnet nedanför uteplatsen.

Sedan tidigare består planteringen av en hängsälg, två vitblommiga rhododendron, två olika hortensior, en rödbladig spirea av sorten 'Diablo', ett litet buxbomklot, ormbunkar, hostor och julrosor. De tidigare hostorna har knappt börjat titta upp än, och inte ormbunkarna heller, men de är nog snart på gång. På tal om buxbom, ser ni hur stor buxbomen i bakgrunden är på bilden här ovanför? Den är hög som ett träd. Vi har en till sådan buske i hörnet ut mot gatan. Jag tänker att de måste vara gamla som tusan, för grenverket är helt muterat invändigt. De är bortom formklippningsmöjliga, om man säger så. 

Rishögen i bakgrunden på bilden här ovanför är resterna av det gamla plommonträdet, som knäcktes i en storm redan före jul. Stammen knäcktes nästan ända uppe där trädkronan började, och en rejält hög del av stammen står kvar. Det ska den nog få fortsätta göra, eftersom den agerar klätterstöd för en frodig och växtkraftig murgröna. Kronan har fått ligga kvar på marken över vintern, men idag klippte jag ner den till en mer lätthanterlig hög. Det var inte så svårt, för grenarna var rejält murkna. 

Det blev några riktigt sköna timmar i trädgården, även om vädret var lite sämre idag. Jag älskar att jag har lärt mig använda BookBeat, för nu kunde jag lyssna vidare på "Hjortronmyren" av Ulrika Lagerlöf, som jag började lyssna på i bilen till och från Karlskrona igår. Det är en underbar bok. Jag får återkomma med en utförligare recension, när jag har lyssnat klart. 

Hej igen, Karlskrona!

Jag har varit i Karlskrona över dagen för att hälsa på mina föräldrar. Det var glädjande att se att våren hade kommit dit också, fast det var ändå lite småkallt i luften. Efter lunch tog min far och jag en liten promenad längs kajen för att titta på en festligt gul ubåt, som ligger förtöjd vid piren på Kungsbron. Jag inte kunde låta bli att gnola lite i smyg på "Yellow submarine". Det här är inte en militär ubåt från marinen, utan en privatägd ubåt som ägs av ett företag som jobbar med undervattensteknik och professionellt dykeri. Den lär ha plats för tre passagerare, men usch så klaustrofobiskt att sitta i en sådan...

Nere vid Kungsbron ligger också länsresidenset, som utan tvekan är Karlskronas vackraste byggnad. Enligt Länsstyrelsens hemsida är det Sveriges yngsta residens, men det är ändå 115 år gammalt. Här bor Ulrika Messing, som är landshövding i Blekinge. Jag vill också bli landshövding, om man får bo så här fint. Nästa helg kan man boka in sig på en guidad visning, om man vill se hur det ser ut på insidan. Ett tips för er som är i krokarna då. 

Innanför de rosa murarna till höger på bilden här ovanför ligger det en vacker liten trädgård i 1700-talsstil. Där inne var vårblomningen i full gång, och jag passade på att smygfotografera lite genom grindarna. 

Sen gick vi upp till Amiralitetskyrkan, som ligger alldeles utanför örlogsbasen. Där står den berömda fattigbössan som kallas gubben Rosenbom. "Ödmjukast jag er ber, fast rösten är nog matt. Kom lägg en penning ner, men lyften uppå min hatt. Säll är den som låter sig wårda om de fattiga", står det på hans skylt. Han tog tyvärr inte swish, men min far skakade fram ett par mynt ur jackfickan, som vi stoppade i sparbössehålet under hatten. Originalgubben är närmare 300 år gammal och står placerad i skydd för väder och vind inne i kyrkfarstun sedan 1956, då en nysnidad dubbelgångare kom på plats. 

Gubben Rosenbom lär för övrigt ha funnits på riktigt. Den verkliga personen hette Mats Hindiksson Rosenbom, och var bland de första människorna som bosatte sig i den helt nya staden Karlskrona i slutet på 1600-talet. Historien om honom är ganska sorglig, för han frös ihjäl här utanför kyrkan i samband med att han var ute och tiggde allmosor på nyårsafton 1717. Sorgeliga saker hända...

En ljuvlig vårdag

Väderprognosen var rätt. Vi har haft en ljuvlig vårdag i "Glesbygd" med över 17 grader och strålande sol. Jag kände mig lite som en kalv på grönbete och såg till att få tre timmars trädgårdstid på eftermiddagen. Det var alldeles, alldeles ljuvligt. Jag började med att räfsa fram det blommande ormögat runt päronträdet, som gömde sig under ett rejält lager löv. Det är helt galet vad den sprider sig från år till år, men jag låter den hållas, iallafall så här på våren.

Jag hade låtit pionerna stå oklippta över vintern, men nu börjar de vakna till liv, så det var läge att klippa bort det vissna. De flesta har bara precis börjat kika upp från jorden, men den vid päronträdet har redan kommit jättelångt. 

Jag är så glad för de fina pionstöden, som jag har köpt på mig då och då under se sista åren. Nu har jag sex stycken; tre på varje sida av ingången till uteplatsen.  

Jag krattade upp löv runt uteplatsen och klippte ner perenner i "boomerangrabatten" vid sidan av uteplatsen. Där har det inte kommit upp så mycket än, men bara värmen kommer brukar det gå ganska fort för perennerna att komma upp. Jag kunde konstatera att min solcellsdrivna fontänpump verkar ha gett upp. Den blir kvar ute varje vinter, så det är ett rent under att den har klarat sig så länge. Jag köpte den för 249 kronor år 2016, så man får ändå säga att jag fick valuta för pengarna. Men i år verkar jag alltså behöva införskaffa en ny. 

Åh, dagar som dessa. Det är på grund av dem man står ut med den svenska vintern. Undra om man hade haft vett nog att njuta lika mycket, om det var så här året runt. Jag tror faktiskt inte det. 

Pallkragar och scilla

På innergården bakom mitt jobb ligger det en liten återbruksbutik, som drivs som ett LSS-projekt i min jobbkommun. Det händer någon gång då och då att jag och mina kollegor kikar in där på kafferasten, och idag tog vi den 50 meter långa promenaden över gården bort dit. Det var faktiskt första gången i år. Och tur var väl det, för där hittade vi pallkragar för 75 kronor styck. Precis vad jag behövde. Det fanns bara fem, så jag och en av kollegorna delade upp dem mellan oss. Två hamnade i min skåpbil och fick åka med hem. Någon dag framöver ska jag måla dem med falu rödfärg och se över vilka pallkragar i köksträdgården som behöver ersättas. 

Nu blommar scillan för fullt i buskaget mellan oss och grannen i söder. Det är alldeles knallblått där inne mellan stammar, grenar och torkade löv. Ljuvligt så det förslår. Och det bästa är att de blir fler och fler för varje år som går. Enligt SLU är den "potentiellt invasiv", men min trädgård får den gärna invadera alla dagar i veckan. 

Imorgon väntas årets hittills varmaste dag, och det låter ju absolut som en dröm. Jag ska lägga i en extra hög växel på hemmakontoret och försöka flexa ut ett par timmar på eftermiddagen, så att jag hinner vara ute lite. Det är bäst man passar på, för det verkar som om det fina vädret bara är på tillfälligt besök den här gången. Underbart är som bekant kort. 

Tvätt och puts

Nu lägger vi oss i startgroparna för den sista etappen av renoveringen av husets utsida. Ni minns kanske att eternitskivorna som täckte gavelspetsarna togs ner i samband med takbytet i höstas, och att gavlarna istället putsades hela vägen upp till nock. Det hann bli för kallt för den färgade ytputsen, så den har fått vänta till nu. Det har hunnit gå 18 år sedan vi putsade om huset i övrigt, så vi ska passa på att få lite ny ytputs på hela fasaden. Det blir bra, för det finns en hel del missfärgningar som vi inte får bort. Dessutom behöver vi inte oroa oss för att det blir en nyansskillnad mellan ny och gammal puts. 

Innan putsen kommer på ska fasaden rengöras och högtryckstvättas efter konstens alla regler. Det kommer en firma hit och gör det, och det verkar bli av redan nästa fredag. Har vi tur så har vi ett färdigputsat hus innan våren övergår i sommar. Jag längtar!

Tuktad murgröna och regnsten

I söndags ägnade jag åtskilliga timmar åt att klippa in murgrönan på sidorna av den terrasserade grustrappan ner till bastustugan. Det ser kanske inte så mycket ut på bilden här nedanför, men det är mer än man tror. Man får hålla efter rankorna rejält varje år, för de är extremt växtvilliga och fullkomligt väller ut över gruset. De mår dessutom bara bra av en rejäl frisering, för det blir bara tätare och finare sen. Det växte bara kirskål runt fötterna på syrenerna tidigare, men murgrönan är förträffligt duktig på att hålla den i schack. Jag har planterat murgröna som marktäckare på andra problemområden i trädgården också, men ingenstans är den lika fin som här. Iallafall inte än.

Min absoluta loppisdröm vore att hitta sådana där utröpta stenar som leder bort vatten under utkastet på stuprören. Ni vet, sådana där tjusiga som det brukar vara på herrgårdar och slott. (Vad heter det ens?) Men det begriper ju till och med jag att man inte hittar sådant på loppis... Däremot har jag sett sådana på olika antikaffärer genom åren, och då brukar det vara bra många siffror på prislappen. En helt vanlig flat sten duger också gott. Jag blev glad när hittade en sådan i högen med stenplattor på uppfarten i söndags. Jag har inget minne av varifrån den kommer, men nu ligger den iallafall under stupröret på framsidan av bastustugan. 

Nu ska jag lära mig att bygga en bänk runt stammen på ett träd av dansken i "Trädgårdstider". Det kan ju vara bra att kunna, i fall andan skulle falla på någon dag. Over and out för idag. 

Trettondagen

Det är bara någon vecka sedan maken och jag pratade om att det är 25 år sedan vi träffades i år. I början av september, närmare bestämt. Att vi har 13-årig bröllopsdag idag hade vi däremot helt glömt bort. Och då satt vi ändå med våra kalendrar och stämde av veckan så sent som igår. Snurrigt värre. Inte för att vi brukar fira så himla storslaget, men lite extra god mat på kvällen brukar det ändå kunna bli. I år var det svärmor som upplyste oss om att det är vår bröllopsdag. Maken, som läste mailet först, hann svänga inom byns finaste lilla blomsteraffär och fick med sig en ljuvlig bukett hem. Själv svängde jag ihop en utsökt bröllopsdagsmiddag bestående av wienerkorv och potatismos, så till slut blev det ju riktigt festligt ändå.

Tretton är onekligen ett magiskt nummer i mitt liv på många sätt. Jag är född den trettonde, och jag gifte mig den trettonde år tjugohundratretton. Vilket turnummer! Och idag är det alltså trettonårig bröllopsdag. Trettondagen fick plötsligt en helt ny innebörd. 💚

Prydnadsapel och biltvätt

Igår körde jag en sväng till Solhaga Garden i Kristianstad för att se om jag kunde hitta ett litet prydnadsträd att sätta i tunnan på innergården vid bastustugan. Tidigare hade vi en hängsälg där, men i somras planterade jag om det i den nya rabatten bakom uteplatsen. Då hade det överlevt i tunnan i bra många år, och jag tänkte att det nog var dags att plantera ut det i riktig jord. På Solhaga fanns det mycket att välja på, men jag förälskade mig ganska omgående i en liten prydnadsapel med mörkt bladverk. Sorten heter 'Royal Beauty', och precis som hängsälgen har den vackert hängande grenar. Eftersom den gillar att stå i full sol flyttade jag tunnan till en plats med sol hela dagarna. 

Prydnadsapel går även under namnet paradisäpple. Från sensommaren och långt in på vintern sitter små mörkröda frukter kvar på grenverket, som små miniäpplen. En bonus att plocka till advent och dekorera med inomhus. Men nu väntar jag mest på att de mörkt ceriseröda blommorna ska slå ut. 

Om någon undrar vad "Glada Hjulet" på skylten står för, så är det makens smeknamn på bastustugan. Namnet kommer från värdshuset i det första äventyret till rollspelet "Drakar och demoner", som kom ut på svenska 1982. Innan vi renoverade på vinden, så hade maken ett helt rollspelsmuseum där uppe. Vi är lite nördiga på Solhäll, hihi! Fast med lite olika inriktningar. 

Tillbaka till min lilla prydnadsapel. Jag har googlat och tagit reda på att man verkligen kan odla den i tunna, men jag tänker nog ändå att den ska få lite friare spelrum någonstans i trädgården i sommar. Vi har ju planer för att göra iordning den sista delen av moraset, som ligger snett bakom bastustugan allra längst ner i trädgården. Där är det soligt större delen av dagen, så där kan den nog trivas bra. Vi får se om prydnadsapeln hamnar där eller någon annanstans.  

Idag har jag för övrigt varit ute och grejat i nästan sex timmar. Jag har bland annat handtvättat skåpbilen, som var grön av alger på sidorna och hade börjat få mossliknande tillväxt på taket. Jag älskar ju mossa, men till och med jag fattar att det inte är så bra på en bil... Nu är den både ren och blank och fin, och imorgon ska den både få sommardäck och service. Så nu bestämmer vi att det inte blir minusgrader mer i vår. 

Nya dahlior

Med tanke på att jag köpte ganska många nya dahliasorter förra året, så behöver jag ju egentligen inte några nya. Men att åka på dahliamarknad utan att köpa något är lite som att åka och "bara titta" på hundvalpar. Dömt att misslyckas, med andra ord. Fast jag kontrollerade mig iallafall så gott det gick och köpte bara fyra nya sorter. Förra året höll jag mig till en ganska pastellig färgskala, så jag tänkte att det vore bra att komplettera med lite karamelligare färger. Som 'Chick a dee', som blommar i två olika nyanser. (En chickadee är för övrigt en mesfågel som bor i Nordamerika. Så nu vet ni det.)

Knalliga 'Caitlyn's Joy' skiftar i alla möjliga färger, både persika, lax, orange och rosa. Rena vitamininjektionen. 

'Jowey Paula' är en belgisk dahlia i aprikosrosa. Den engelska beskrivningen av färgen är cantaloupe-melon-coloured, och det låter ju nästan ännu mer spännande. 

Jag slog även till på 'Natal', som jag tror blir fin som komplementfärg i buketter. Den är sobert mörkröd.

Jag har redan jordslagit knölarna i vanliga genomskinliga plastpåsar och ställt ut dem på verandan. Imorgon ska jag nog ta mig en titt på mina övervintrade knölar också, för det har jag inte gjort än. Jag kanske borde ha köpt ännu fler knölar på marknaden idag... 

Lövsäckar och lördagstips

Idag körde jag hemmakontor till halv tre. Då kom maken hem, och vi passade på att köra sjuhundrafemtioelva lövsäckar till återvinningscentralen. Vi var båda mäkta imponerade över att det gick in så många i skåpbilen. Den är verkligen fantastisk. Lite grann som Mary Poppins handväska, som rymmer hur mycket som helst. 

Imorgon har jag och några kollegor planerat in ett besök hos förträffliga floristfröken F, som har dahliamarknad hemma på sin gård. Det finns mer än 70 olika dahliasorter att välja mellan, plus en hel del andra trevligheter, så det vill man verkligen inte missa. Åk dit ni med, vetja'!

Ikväll tittar jag som vanligt på "Shetland", som slutar vid 22:00. En lagom sen fredagkväll för en sömntuta som undertecknad. Det har bara varit en fyradagars arbetsvecka, men jag är definitivt redo för lite ledighet igen.