Trädgårdsdag på Bäckaskog

Bäckaskog slott tajmade helt perfekt väder för sin årliga trädgårdsdag idag. Med 23 grader i luften och en strålande varm sol från en klarblå himmel kändes det nästan lite overkligt att det faktiskt är 1 september imorgon. Inne på slottsgården var det inte så mycket folk, men ute i parken var det desto fler. På en gräsplan en bit bort från slottet är alla försäljare samlade, och det är som att gå runt på en blandning av mässa och bondens marknad. Där finns också en liten scen med evenemang, och idag var bland annat trädgårdsprofilen Gunnel Carlson där. 

Ett nytillskott för sommaren är Butik Ockra, som ligger i en av sidobyggnaderna på innergården. Där finns kurerad vintage och antik, blommor och plantor. En butik helt i min smak, både innehållsmässigt och utseendemässigt. 

Butiken drivs av en ung tjej som heter Sanna och både är florist och hemstylist. Här har hon i och för sig fantastiska lokaler att jobba med, men jag måste säga att hela butiken verkligen är en upplevelse. 

Jag handlade både i butiken och på trädgårdsmarknaden och kom hem med plommon, äppelmust, äppelglögg, en flaskljusplanta i lerkruka, en rostig svamp och två pyttesmå spillkummar i gult och grönt. Och ja, hrmmm... Det kan vara så att det slank med ett par träljusstakar också, hihi!

Årets säsong av "Stjärnorna på slottet" spelades in på Bäckaskog tidigare i sommar. I år är det Sarah Sjöström, Johan Hedenberg, E-type, Lotta Engberg och Lasse Kronér som är med. 

Det finns en jättefin restaurang på slottet, men idag fanns det också flera olika food trucks på området. Jag och mitt ressällskap slog till på varsin kycklingkebab-box innan vi körde hemåt igen. Det finns inte mycket som slår salta pommes frites när det är varmt ute. 

Tack för idag, Bäckaskog! Det är alltid lika trevligt att besöka dig. Om inte förr kommer jag helt säkert igen i augusti nästa år, när det är dags för trädgårdsdag igen.

Genom vindsfönstret

Efter lunch idag kom hantverkarna och påbörjade en del av förberedelserna inför den kommande isoleringen av vinden. De var kloka nog att hissa upp materialet genom ett av vindsfönstren, för frågan är om det ens hade gått att bära upp långa plankor via den trånga trappan. Vi har ju inte direkt svängrum i överflöd i vårt lilla hus, om man säger så. 

Jag kan faktiskt inte redovisa så exakt hur isoleringen ska gå till, för jag har bara lyssnat med ett halvt öra på det där. Jag är mer intresserad av hur det blir på utsidan. Byggvårdsmänniskor skriker säkert högt av fasa när de hör sådana bekännelser, men jag överlåter de tråkiga besluten åt folk som sitter på kunskapen. Jag fattar ändå inte skillnaden mellan de olika alternativen. Det ska ju dessutom fortfarande vara en vind och inte boyta. Däremot är vi överens med hantverkarna om att göra ett underarbete och en lösning som funkar, om vi någon gång i framtiden skulle vilja inreda övervåningen på riktigt. För oss är det dock viktigast i nuläget att vi får ett tak, som inte läcker ut värme och som inte släpper in regn och snö. Ser ni de små ljushålen i gavelväggen? Just nu bor vi i en schweizerost...

Det slog mig att jag aldrig har fotograferat trädgården från det där vindsfönstret på södersidan, så det gjorde jag nu ikväll. Jisses, så högt upp det är ändå. Och jisses, så torr gräsmattan är, speciellt på den vänstra sidan, där kronan på päronträdet hänger ut. Jag skrev ju så sent som igår att det fullständigt knastrar när man går på gräset, och det var verkligen ingen överdrift. 

Maken hade ärende till Lund efter jobbet, och jag hängde på lite spontant, eftersom det var så himla skönt väder och eftersom det lät som en trevlig start på helgen. Det blev inte någon långvarig utflykt, men vi hann med några butiker och en ljuvligt god vedugnsbakad tryffelpizza på trevliga restaurangen Ved vid Konsthallen. Nu blir det absolut soffläge resten av kvällen. 

Som de älskade sin trädgård

Fram till den 28 september kan man se utställningen "Som de älskade sin trädgård" på Norrvikens trädgårdar. Genom installationer och berättelser får besökaren ta del av fyra olika kvinnors passion för sina trädgårdar och hur den lyste igenom i både deras konst och liv. I ett av de större växthusen, som fått namnet Eriks Hus, har man möblerat upp både inomhus- och utomhusinteriörer med inspiration från dessa kvinnors hemmiljöer. Det är som att man faktiskt tittar in hemma hos Frida Kahlo, Karin Larsson, Karen Blixen och May Morris (dotter till William Morris). Jag dröjde länge och väl med kameran här, vid mitt besök på Norrviken förrförra veckan. 

Frida Kahlos sovrum och innergård från Casa Azul - det blåa huset - i stadsdelen Coyoacán i Mexico City kändes välbekant. Jag besökte ju Frida Kahlo-utställningen i Malmö i början av året, och där kunde man till och med ta på sig VR-glasögon och ta sig en flygtur i hennes himmelsäng. Hennes hus omgavs av en frodig trädgård, och blommor av olika slag var också ett återkommande inslag i hennes konst. 

Karin Larssons hem är ju väldigt välbekant för oss svenskar, både genom Carl Larssons tavlor och genom den ikoniska inredningsstilen. Allmogefärgerna är ju dessutom en färgskala som jag själv älskar. Särskilt den gröna.

Tänk att vittvätt på en tvättlina kan vara så vackert. Och terracottakrukor, flätade korgar, gröna trädgårdsmöbler, små pallar och pelargoner kan man ju helt enkelt inte få för mycket av. 

Vackrast genom kameralinsen var faktiskt Karen Blixens hem på det danska godset Rungstedlund, som var inrett med tydliga influenser från hennes tid i Kenya. 

Det sägs att Karen Blixen arrangerade sina blommor med samma omsorg som hon skrev sina berättelser, och idag är både huset och trädgården öppet för besökare. 

I May Morris hem tog jag bara en endaste bild, och den blev inge' bra. Tänka sig. Det var faktiskt det minst inspirerande hemmet av de fyra. Det var inte så "morriskt", om man tänker på tapeterna hennes pappa gjorde. Men åk för all del till Norrviken och titta, för summa summarum var det en himla fin och sevärd utställning. Ni har en månad till på er.

Besök i ett utbildningsstall

Jag har ingen större erfarenhet av hästar att skryta om, men när tillfälle erbjöds att följa med på ett studiebesök på en professionell hästgård ikväll kunde jag inte tacka nej. Gården vi besökte är ett utbildningsstall, där man ägnar sig åt inridning av unghästar, utbildning av både hästar och ryttare, rehab och försäljningstjänster. Jag har aldrig sett ett så fint stall, och även om jag har en enorm respekt (som gränsar till rädsla) för hästar, så måste jag medge att det är otroligt ståtliga djur. Och det är ju ändå något otroligt fascinerande med hästmänniskor, som ofta besitter en passion och ett driv av sällan skådat slag. Människorna vi träffade ikväll utgjorde verkligen inget undantag. Jag blev så otroligt imponerad, både av anläggningen och personerna som driver den. 

Jag kan nog räkna gångerna jag har suttit på en hästrygg på ett par enstaka fingrar. Två gånger minns jag iallafall med råge, för under mitt år som au pair i USA fick jag tillfälle att rida både i klippiga bergen i Sun Valley, Idaho och på en strand vid Atlanten i Ocean Shores, Washington. Båda gångerna utan hjälm och med en ensam guide som sällskap. Man liksom bara hyrde en häst och en ledsagare och red ut. Helt vansinnigt, när jag tänker efter... But I lived to tell the story...

Norrvikens trädgårdar

Idag bjuder jag på en bildkavalkad från gårdagens besök på Norrvikens trädgårdar, som ligger alldeles strax utanför Båstad. Jag har kört förbi där så många gånger och tänkt att jag måste göra ett besök där någon gång, men det aldrig blivit av. Det tog jag igen med råge under fem timmar igår, och jag var helt uppfylld av min upplevelse när jag kom hem på kvällen. Varning för bildbomb, alltså. Scrolla raskt förbi, om ni inte är intresserade, hihi!

Norrvikens trädgårdar grundades av hortonomen och pomologen Rudolf Abelin 1905. Här bodde han med sin familj, och 1920 öppnade han sina trädgårdar för allmänheten. Han kombinerade inhemska växter med arter han samlade på sina resor och var nytänkande för sin tid. Idag ägs Norrviken av ett familjeägt fastighetsbolag, som har renoverat både trädgårdar och byggnader i Rudolfs anda. Själv ligger han begravd på ägorna på en plats som kallas Minnenas dal. 

Precis som namnet antyder finns inte bara en trädgård att beskåda på Norrvikens trädgårdar, utan flera olika stilträdgårdar. De bär namn som till exempel Romantiska trädgården, Renässansträdgården, Barockträdgården och Japanska trädgården. Min favorit var Vattenträdgården med vy upp mot det lilla vita vattentemplet på åsens sluttning. Det var en av de sista stilträdgårdarna som Rudolf Albelin anlade, och den är inspirerad av renässansens italienska vattenträdgårdar. 

Strax under det lilla templet porlar ett litet vattenfall ner i dammar, som sedan faller i rännilar ner för sluttningen. Trädkronorna bildar tak och det blir som att sitta i en magisk grön grotta. Här är små stenbänkar utplacerade, och jag lovar er att man blir sittande här länge. Så andaktsfullt och meditativt. Eftersom jag hade turen att komma lite efter högsäsong kunde jag sitta här ensam en god stund. 

Vägen upp till templet kantas av hortensia i olika blåa toner. Jag gissar att trädgårdsmästarna som jobbar här använder något slags "Färga mig blå"-preparat, för hur får man annars så här blåa hortensior?

Inne i Sagoskogen dök det upp spännande vita figurer lite här och där. Och ännu blåare hortensia. 

På flera ställen ledde små stentrappor och grusgångar ner i en slags ravin. Där nere hittar man bland annat Japanska trädgården. 

Inne i huvudbyggnaden pågår just nu utställningen "In the weave of creation" med några av Sveriges mest nyskapande formgivare. Frida Jonsvens brudklänning i återbrukat material får 10 av 10 poäng av mig. Bröllop på Norrviken verkar för övrigt vara väldigt populärt. Igår förbereddes det för fullt för en utomhusvigsel med vita stolar och fantastiska blomsterarrangemang. En stråkkvartett övade på eftermiddagen, vilket verkligen var en angenäm upplevelse när man strosade runt. 

På flera ställen finns det stora vackra viktorianska växthus, som jag tror har tillkommit på 2000-talet. I ett av dem var det dukat för bröllopsmottagning med vita dukar. Det är nog inte billigt att gifta sig här...

På den Österländska terrassen hittade jag en sval och skön stenpaviljong, där jag kunde gå in och sätta mig och vila ostört en lång stund. Stråkkvartetten övade på gräsmattan precis intill, så det kändes nästan som att få en privat konsert.  De spelade "A thousand years" från slutscenen i den första "Twilight"-filmen. Ni vet, den när Bella och Edward dansar i den lilla upplysta träpaviljongen. Det var verkligen jättefint.

En bro på ett ställe blir en spännande tunnel på ett annat ställe. 

Gröna portaler och formklippt skapar verkligen känslan av att man rör sig i en slottsträdgård. 

Norrviken är dock inte ett slott i ordets rätta bemärkelse, även om den stora byggnaden, som heter Villa Abelin, ger det intrycket. 

Dahlior i milda färger dök upp i många rabatter. 

Varje parkträdgård med självaktning måste naturligtvis ha ett eget påfågelhus. De här krabaterna satt mest och putsade fjädrarna i värmen, men nog är de vansinnigt ståtliga. Iallafall de två herrarna. 

På Norrviken finns det både en inredningsbutik, en chocolateria, ett café och en restaurang. Jag åt dagens fångst på Orangeriets uteservering. Kolja med bönor, syrad silverlök, kapris och rökt smör, och därtill kokt potatis, hembakat bröd och vispad färskost och mousserande äppelmust med rabarber. Det smakade himmelskt, kan jag lova. 

Hasse "Kvinnaböske" Andersson (som bor nästgårds) har fått ge namn till en speciell trädgårdsdel för barn. Kanske är det rentav så att han har varit med och utformat den också. Jag övervägde att ta en selfie som morot, men avstod. 

I bigården bor bina ståndsmässigt i vackert snickrade bikupor. Lokala företag kan sponsra en bikupa, som ett led i arbetet mot biologisk mångfald. Belöningen blir 25 burkar honung att ge till medarbetare och samarbetspartners. En kul idé. 

Vilken otroligt härlig dag jag fick. Jag tror det var bra tajming att komma dagtid en vardag i augusti, för det var faktiskt inte alls speciellt mycket folk. Kanske var det också det varma vädret som bidrog till det. Folk låg nog på stranden istället. 

Norrvikens trädgårdar besöker jag väldigt gärna igen, kanske andra tider på säsongen för att se hur det ser ut då. Jag tror det är väldigt fint på våren, när rhododendron och alla fruktträd blommar. Och vet ni, jag åker gärna ensam nästa gång också. Det var så otroligt fint att bara få ägna sig åt sin egen upplevelse, utan att behöva ta hänsyn till andra. Det borde man göra oftare. 

Spontan semesterdag

Jag tog en spontan semesterdag idag. Jag tänkte tanken redan i början på veckan och bestämde mig igår. Värmeböljan fortsätter, och jag vill passa på att fånga sommaren medan jag kan. En alldeles egen liten utflykt kändes som ett roligare alternativ än att stanna hemma och göra sådant jag alltid gör. Jag hade flera tänkbara utflyktsmål på min önskelista, och när jag vaknade imorse lät jag väderprognosen avgöra. 30-grader och gassande sol på Österlen kändes inte så lockande, men det gjorde däremot 23 grader och havsbris i Båstad. Och så kom det sig att jag äntligen fick tillfälle att besöka Norrvikens trädgårdar. 

Oj, vilket ställe! Den finaste trädgården jag har besökt hittills, tror jag alldeles bestämt. Och vilken härlig dag jag hade. Spontansemester borde man helt klart ta lite oftare. Jag ska redigera lite bilder ikväll, så att jag kan bjuda er på ett matigare inlägg imorgon. 

Hej Malmö!

Idag tog vi oss en liten tur till Malmö, där vi mötte upp med svärmor för lunch. Den intogs på Laziza på Baltzarsgatan, där det serverades libanesisk buffé. Alldeles förträffligt gott, måste jag säga. Svärmor och jag hann även med ett besök på Gudrun Sjödén, där jag köpte en skogsgrön långkofta. "Men du har ju redan en grön långkofta," konstaterade maken. "Ja, men inte en sån här grön långkofta," sa jag. Så var det med det. 

Sen blev det kaffe hemma hos svärmor i Rörsjöstaden. Jag passade på att kika ut på den fina bakgården, som är som en hemlig trädgård mitt i stan. Vilken underbar oas! Och så roligt att det finns utrymme för trädgårdskreativitet även för människor som bor i lägenhet i storstan. När vi bodde i Malmö (a.k.a. "Storstad") hade vi också tillgång till en makalöst fin bakgård med klätterrosor, fläderbuskar och blommande körsbärsträd. Fast inget av det fina var min förtjänst. Jag hade noll trädgårdsintresse på den tiden, men hade iallafall vett att njuta av allt det vackra som en grupp trädgårdskunniga grannar skapade. 

Imorgon vaknar jag till sommarens sista semesterdag. Nog känns det lite vemodigt ändå, men jag får säga att jag faktiskt känner mig utvilad, framförallt mentalt. Kanske klämmer jag in någon semesterdag till under augusti, om det blir fint väder. Jag ska iallafall börja med att njuta lite extra av morgondagen.