Genom vindsfönstret

Efter lunch idag kom hantverkarna och påbörjade en del av förberedelserna inför den kommande isoleringen av vinden. De var kloka nog att hissa upp materialet genom ett av vindsfönstren, för frågan är om det ens hade gått att bära upp långa plankor via den trånga trappan. Vi har ju inte direkt svängrum i överflöd i vårt lilla hus, om man säger så. 

Jag kan faktiskt inte redovisa så exakt hur isoleringen ska gå till, för jag har bara lyssnat med ett halvt öra på det där. Jag är mer intresserad av hur det blir på utsidan. Byggvårdsmänniskor skriker säkert högt av fasa när de hör sådana bekännelser, men jag överlåter de tråkiga besluten åt folk som sitter på kunskapen. Jag fattar ändå inte skillnaden mellan de olika alternativen. Det ska ju dessutom fortfarande vara en vind och inte boyta. Däremot är vi överens med hantverkarna om att göra ett underarbete och en lösning som funkar, om vi någon gång i framtiden skulle vilja inreda övervåningen på riktigt. För oss är det dock viktigast i nuläget att vi får ett tak, som inte läcker ut värme och som inte släpper in regn och snö. Ser ni de små ljushålen i gavelväggen? Just nu bor vi i en schweizerost...

Det slog mig att jag aldrig har fotograferat trädgården från det där vindsfönstret på södersidan, så det gjorde jag nu ikväll. Jisses, så högt upp det är ändå. Och jisses, så torr gräsmattan är, speciellt på den vänstra sidan, där kronan på päronträdet hänger ut. Jag skrev ju så sent som igår att det fullständigt knastrar när man går på gräset, och det var verkligen ingen överdrift. 

Maken hade ärende till Lund efter jobbet, och jag hängde på lite spontant, eftersom det var så himla skönt väder och eftersom det lät som en trevlig start på helgen. Det blev inte någon långvarig utflykt, men vi hann med några butiker och en ljuvligt god vedugnsbakad tryffelpizza på trevliga restaurangen Ved vid Konsthallen. Nu blir det absolut soffläge resten av kvällen.