måndag 31 januari 2022

Primula vulgaris och skruvat ljus

En absolut älskling så här i slutet av det annars så trista januari måste ju vara primulan (primula vulgaris), eller jordvivan som den heter på svenskt blomspråk. Namnet primula kommer av det latinska ordet 'primus', som betyder den förste, och med tanke på att den är en av vårens första blommande blommor så kan man ju förstå det valet. 'Vulgaris' låter ju onekligen lite dekadent, men betyder vanlig på latin. Den finns i så många härliga vårfärger att det nästan är svårt att välja. På vårt köksbord står det sedan i lördags en ljuvligt rosa liten vän, vars närvaro gör mig smått salig. 


Den här lilla kompisen tycker om att stå svalt och ljust, men inte i direkt sol. Man ska undvika att placera den direkt i fönstret eller ovanför ett element, för den tycker inte om att torka ut. Helst ska man försöka hålla jorden konstant fuktig genom att ge den en skvätt vatten åtminstone varannan dag, men den får å andra sidan inte stå i vatten. Om man lyckas hålla den vid liv kan man till och med plantera ut den på en halvskuggig plats i trädgården, när den har blommat över och när frosten är över. Där kan den enligt experterna sedan blomma år efter år. Så långt har jag dock aldrig kommit, för jag brukar hinna ta kål på mina långt innan det går att plantera ut dem. Ja, tyvärr långt innan de ens har hunnit blomma över ibland...


Vad säger ni om trenden med skruvade ljus, förresten? Jag tycker ju egentligen att de är ganska fula, men kommer ändå på mig själv med att köpa hem ett och annat sådant. Fast den senaste varianten köpte jag mest för den perfekta gröna färgens skull och för att det är ovanligt lagom högt att sätta i en lägre ljusstake. Kan man beskriva det som hatkärlek, kanske? Lite kitschigt är det ändå.


Klockan åtta ikväll är det premiär för den nionde säsongen av "Husdrömmar" med Anne Lundberg och Gert Wingårdh. Me like! Det blir en lagom sysselsättning för resten av måndagkvällen. Och imorgon när vi vaknar är det redan februari. Ytterligare en månad närmare våren, hurra!

söndag 30 januari 2022

Efter stormen

Jo tack, nog blev det storm under natten. Redan vid 21:30 blinkade det i lamporna hemma och pannan nere i källaren började larma för fullt. Som tur väl var fick vi behålla strömmen, men över 40.000 hushåll i Skåne vaknade visst helt strömlösa imorse. Vi gick och lade oss tidigt och låg bara och lyssnade på vindbyarna som fick hela huset att knaka. Mysigt, tyckte mannen. Läskigt, tyckte jag och tog på mig ett par öronproppar för att kunna komma till ro och sova överhuvudtaget.  


När vi vaknade blåste det fortfarande rejält, men det hade ändå lugnat sig lite grann. Jag tog mig ett varv runt huset och konstaterade med lättnad att det mesta har klarat sig bra. Iallafall hittills, för det blåser fortfarande riktigt rejält. Mest nervös är jag alltid över det gamla päronträdet, som redan lutar betänkligt. En del döda grenar och småkvistar ligger i en hög undertill på marken, men i övrigt står trädet fortfarande pall. Jag håller tummarna för rejäla rötter, som håller trädet väl förankrat i jorden. 


Efter ett varv runt bastustugan kunde jag konstatera att allt såg bra ut där också. En omkullblåst grusskyffel är ju inte hela världen. Vindflöjeln där uppe på taket snurrar rejält i vindarna, men sitter kvar på plats. Jag vill tro att den är ordentligt fastskruvad, så den ska nog klara sig. 


Växthuset har också klarat sig bra. Det står ganska bra där det står, i den lägre delen av trädgården där det nästan alltid är lä. Peppar peppar, men det har faktiskt aldrig hänt att någon av glasrutorna har gått sönder, varken på grund av starka vindar eller tung snö. 


Jag fick samla ihop några solcellslampor och en hängande keramikprydnad, som hade blåst ner och låg på marken under päronträdet. Det var väl inte riktigt meningen att de skulle hänga kvar ute i vinter, men så blir det ibland. 


Taket på fågelmataren blåser alltid av när det stormar, så det är ju föga förvånande att det ligger i buskarna nu. Jag låter det ligga kvar, för det är inte lönt att sätta på det förrän vinden mojnar. 


Bronsängeln i kopparbaljan ser nästan lite nonchalant avslappnad ut, där hon lutar sig mot kanten. "Skulle den där Malik vara något? Pssss...."


För övrigt har jag mest hållit mig inomhus idag och sträcktittat på andra säsongen av "Cheer" på Netflix. Cheerleading kan låta töntigt för den oinsatta, men det är verkligen en otroligt imponerande sport med en naturlig dramaturgi som blir löjligt engagerande att följa även för den oinsatta. Inte minst på grund av ungdomarna man får följa och deras livshistorier. Titta, så får ni se. 

lördag 29 januari 2022

En annan lampa

Gårdagens misslyckande till trots har jag inte riktigt kunnat släppa tanken på  att hitta nya sänglampor. När jag väl har fått en fix idé i huvudet, så vill jag att det ska hända på en gång, så därför körde jag en sväng till Osby i förmiddags. Det ligger ju bara en kvart härifrån, och där finns det en riktigt fin liten elaffär som brukar vara ganska välsorterad. (Man kan ju undra varför jag inte kom på att titta där redan innan jag körde hem från jobbet i torsdags, men så fungerar inte min hjärna, hihi!) Mycket riktigt hade de ett rejält stort utbud av vägglampor, men ändå ingen modell som föll mig i smaken. Däremot spontanshoppade jag en annan lampa, som jag tänkte skulle passa fint i sovrumsfönstret. Som det kan bli. 


Vi hade en annan lägre lampa där tidigare, men jag har gått och tyckt att den såg så fjuttig ut. I synnerhet när vi bytte ut den mot adventsstjärna på fot till jul, för då blev det ännu mer tydligt att det faktiskt är trevligare när ljuspunkten kommer lite högre upp mot fönsterglaset. Jag var dessutom aldrig riktigt nöjd med den helvita veckade skärmen på den gamla lampan. Den nya lampan har en smal svart fot i metall och en ljuvlig naturvit skärm med gröna blad av olika slag. Är det inte en riktig vårlampa, så säg? Eller en riktig Fröken Grön-lampa.

Eftersom det har varit mörkt och grått precis hela dagen, så fick lampan komma i bruk direkt. Det blev både fint och mysigt i sovrummet, och det fiffigaste av allt är att maken kan ha den gamla lampan på sitt nattduksbord så länge. Nu behöver vi inte stressa med nya sänglampor.


Ser ni förresten så dumt eluttaget sitter där uppe på väggen vid öppningen in till röda rummet? Och hur trista gamla vattenrör som går upp till elementet på vinden? Och hur sönderriven fiberväven är på väggen efter en gammal elledning? Och hur veckad takpappen är längs övergången mot väggen? Och att det fattas en ändknopp på gardinstången? Det här är ett rum vi inte har gjort ett dugg med sedan 2008, då Solhäll var sommarstuga och vi bara "fuskrenoverade" lite grann. Sovrummet står definitivt högst upp på listan över framtida hemmaprojekt. Det är ett väldigt litet rum, så det är nog egentligen inget jättejobb. 

Nu sitter vi i stugan och kurar i väntan på stormen som ska komma ikväll och i natt. Det blåser och regnar redan rejält, men värre ska det visst bli. Håll i hatten!

fredag 28 januari 2022

Lampjakt, tulpaner och trävax

Januarisol som flödar in i stugan och ledig fredag, - kan det bli bättre? Jag började dagen i sakta mak, men vid lunch drog jag på mig solglajjorna och körde till Kristianstad i jakt på nya sänglampor. Jag luskammade mängder av lampaffärer, möbelaffärer och byggvaruhus utan resultat. Det kanske får bli lite nätshopping istället, fast jag tycker det är lite svårt att visualisera det där med storlek när man handlar "i blindo". Siffror säger mig inte så mycket, men så är jag ju gammal humanist också, hihi!


Helgens bukett består av solgula tulpaner, som stod i köket och väntade på mig när jag kom hem igår. En särdeles härlig person hade knackat på dörren med dem tidigare under dagen, när maken satt hemma och rättade matteprov. Titta så fina de blev i min gröna Pottery Jo-kanna! De lyser upp hela köket. Tusen tack, S!


På vägen hem från stan fick jag iallafall tillfälle att stanna vid Folkes Byggnadsvård och köpa linoljesåpa. Det blev med lavendeldoft den här gången. Jag spontanköpte också en burk gammaldags trävax, som jag tänker kan vara kul att prova på någonting här hemma. Jag har sett hur restauratörerna på "Salvage Hunters" putsar upp gamla trämöbler med sådant, och resultatet blir alltid så himla snyggt. Jag får väl prova på något litet till att börja med. 

torsdag 27 januari 2022

Sänglampor

Våra sänglampor behöver bytas ut. Inte för utseendets skull, för vi tycker fortfarande att de är ganska trevliga, utan för att de är mer eller mindre trasiga. På min sida dinglar skärmen lös, och på makens sida går det inte att tända överhuvudtaget, eftersom snöret man tänder och släcker med har jammat fast helt. Sen börjar tyget i skärmarna bli allmänt solkigt. Modellen vi har är IKEA:s Årstid för 149 kronor, så det skulle ju inte precis bli en överdrivet dyr historia att köpa två nya som är likadana. Kanske blir det en tur till Älmhult imorgon. 


Fast det vore ju kul med något helt nytt också. Och i ärlighetens namn vore det skönt att slippa de där veckade tygskärmarna, som samlar en förfärlig massa damm. Kanske tar jag en tur till någon av lampaffärerna i Osby, Hässleholm eller Kristianstad imorgon istället, för att till exempel titta på lampan Ekelund från Markslöjd. 


Eller ska man satsa på något ännu mer ställbart, som till exempel Madrid från Jotex? Ställbart och nedåtlysande är viktigt, för jag sitter ofta i sängen och läser. 


Fast svart lampa på svart tapet blir kanske lite dystert. Vita skärmar lyser ju ändå upp lite mer. I planeringen ligger det ju faktiskt också att vi vill renovera ytskikten i sovrummet, och då kanske det blir helt andra färger på väggen. Kanske dumt att köpa nya sänglampor innan vi ens vet hur vi tänker ha det sen. Maken får nog köra med ficklampa tills vidare, hihi!

onsdag 26 januari 2022

Två kul saker

Ibland händer det saker som är rätt kul i efterhand. Vid 7-snåret imorse råkade jag riva av mig ett guldörhänge, när jag trädde en tröja över huvudet hemma i hallen. Ploppen hittade jag på mattan på golvet, men örhänget var puts väck. Jag tog av mig tröjan igen och skakade den, och jag letade krypandes på golvet, men örhänget var och förblev borta. Sen var jag tvungen att åka till jobbet. Jag tänkte att jag skulle fortsätta leta när jag kom hem, men så strax innan 16.00 i eftermiddag klev jag in på toaletten på jobbet, och där på golvet låg örhänget. Jag måste ha burit med mig det i kläderna och sedan tappat det där tidigare under dagen. Tänk att det låg kvar, när jag kom igen flera timmar senare. Glad som en lärka blev jag.


En annan kul sak från idag är att jag har lärt mig det fantastiska japanska uttrycket kuchisabishii, som innebär att man äter fast man egentligen inte är hungrig. Ordagrant betyder det "mouth is lonely". Är det inte helt fantastiskt? På mig stämmer det på pricken. Nu ska jag gå och rota i skafferiet, för min mun känner sig lite ensam. Hihi!

tisdag 25 januari 2022

25 januari i elva år

Bloggtorkan är verkligen maximal så här års. Vad i hela friden ska man blogga om, när fotoljuset är näst intill obefintligt om dagarna och man mest bara har gammal skåpmat i sitt bildarkiv? Tja, då får man bjuda på gammal skåpmat, helt enkelt. Ska vi ta oss en titt på dagens datum de elva år som vi har varit permanent boende på Solhäll? Here we go:

Den 25 januari 2021 gnällde jag både över coronatristess och det faktum att januari är en allmänt tradig månad. Jag hade kunnat skriva ett inlägg om precis samma sak idag. Ingen förändring har skett på ett helt år, med andra ord. Vilken tur att jag inte visste det då. 

Den 25 januari 2020 var jag fortfarande lyckligt ovetande om vad som komma skulle, och det bara några veckor senare. Då var vi på loppisrunda i Lönsboda, vilket i och för sig inte heller skiljer sig så mycket från hur aktiviteterna vi har på helgerna i januari i år. En konstig men vacker gjutjärnstyngd blev ett av fynden den dagen. Nu ligger den i gruset utanför bastustugan. 


Den 25 januari 2019 låg jag i soffan och bölade över ungdomsfilmen "Jag saknar dig" på TV, samtidigt som jag käkade ägg, korv och croissanter. Tidigare på dagen hade jag kört en runda till en loppis och lämnat fyra kassar med utsorterade grejer, men kom visst ändå hem med några udda tallrikar som hamnade i den dåvarande hyllan i köket. 


Den 25 januari 2018 visade jag de röda skidorna som stod kvar på husknuten, som ett minne av julen 2017. Då hade jag inte orkat städa bort julen utomhus än, och det har jag faktiskt inte direkt gjort i år heller. 


Den 25 januari 2017 provade jag mitt livs första riktiga glasögon, efter en synundersökning som visade att min syn var lite all over the place. Jag såg minsann fram emot att få se så där smart ut som jag tyckte att alla andra glasögonprydda människor gjorde. Om jag lyckades med just det förtäljer inte historien, men nu ser jag bättre iallafall. 


Den 25 januari 2016 stack jag ut kameralinsen genom verandadörrarna för att dokumentera att vi hade fått riktig vinter. Den varade i ett par timmar innan den smälte bort. 


Den 25 januari 2015 kan ni aldrig gissa var jag var. På loppis! Och jag kom hem med ett nytt hallbord i gediget trä med svarvade ben för den makalösa summan av SJUTTIO kronor. (Jodå, jag skrev med stora bokstäver då också.) Bordet har vi kvar än idag, men spegeln är ersatt med en större. Den där krukväxten minns jag inte ens, så den tog jag nog kål på för länge sen. 


Den 25 januari 2014... Ja, nu börjar det bli pinsamt, för jag var på loppis då också. Den gången kom jag hem med en zinkbalja, och drog ett klassisk kemilärarskämt: "What do you zink?"


Den 25 januari 2013 hittade jag en påse vaktelägg i ett skåp, som jag arrangerade med lite mossa på ett silverfat under glaskupa. Och sen låtsades jag att det var vår. 


Den 25 januari 2012 fick min fina Lisa Larson-Pippi komma ut på vädring från vitrinskåpet. För en kort stund tänkte jag att hon passade bra på fönsterbrädan, men ganska snart fick jag kalla fötter och satte in henne i skåpet igen. Hon är fortfarande en av de käraste ägodelarna jag har, och jag skulle bli så himla olycklig om hon gick sönder. Eftersom jag är en av de klumpigaste personerna jag känner (och maken en annan) så står hon bäst bakom glas, helt enkelt. 


Den 25 januari 2011 visade jag upp min samling av udda loppisljusstakar, som jag spraymålade med matt sprayfärg från City Gross vartefter jag hittade nya. Idag tänker jag att det hade varit fint med en lika stor samling mässingsfärgade ljusstakar, men var sak har ju sin tid. 


Gammal skåpmat är ju ändå rätt kul ibland. Iallafall för bloggerskan, som fick sig en promenad down memory lane. Vad ska jag hitta på till imorgon, månntro? Ett inlägg om den 26 januari känns ju lite fantasilöst...

måndag 24 januari 2022

Mer rhododendron?

Undra om det är ett ålderstecken att jag sitter här och tänker att jag borde plantera mer rhododendron i trädgården. Jag har förvisso redan satt några enstaka exemplar på ett par ställen i vår trädgård,  men på det stora hela har jag mest tänkt att det är en parkväxt och att de flesta sorterna är lite väl svulstiga när de blommar. Men svulstigt kan ju faktiskt vara riktigt läckert, i synnerhet om omgivningen inte bjuder på så mycket mer färg än grönt i övrigt. Som här bakom växthuset. 


Nu blommar de ju inte så länge, och det finns ju faktiskt vitblommande rhododendron också, som 'Cunningham's White', som jag planterade i den nygrävda slänten för någon sommar sedan. Fast den har jag faktiskt mest köpt för dess egenskap att den kommer att bli låg och bred och tjock och fylla ut det där hörnet alldeles utmärkt på sikt. Och för att den faktiskt är vintergrön.


Det är just den där sista egenskapen som gör att jag börjar omvärdera rhododendron och uppskatta den mer än vad jag gjort tidigare. Så fint med en växt som bjuder på lite grön struktur även under vinterhalvåret. Det är också just det som gör att jag tänker att jag borde ha betydligt fler. Kanske blir rhododendron lösningen på den sista oplanterade delen av det som är kvar av moraset. Det vore onekligen en smartare lösning för en åldrande trädgårdstant än att gräva ytterligare en rabatt som ska lukas och skötas i framtiden. Undrar om hon är så smart att hon fattar det...

söndag 23 januari 2022

Feber och dokumentärer

Jodå, feber och frossa kom som ett brev på posten inatt, men när man vet vad det beror på känns det inte så farligt. Jag fick precis samma reaktion efter dos 2, och då gick det över på en dag. Förhoppningsvis är jag på banan imorgon igen. 

Jag har ändå orkat ta mig igenom ett par dokumentärer på SVT Play från mitt soffläge under dagen. Bäst av dem jag såg var utan tvekan "Bättre kan du", som handlar om några gymnasieelever på en toppskola i San Fransisco. Under ett års tid får man följa hur eleverna kämpar för att uppnå sina - och minst lika ofta sina föräldrars - drömmar om att komma in på något av de mest eftersökta universiteten i USA. Väldigt intressant också att lära sig mer om det märkliga antagningssystemet till många amerikanska universitet, som inte enbart hänger på bra betyg utan också på att eleverna har en intressant personlighet och social kompetens. Filmen är verkligen jättefin. Se den!

lördag 22 januari 2022

Vaccin, surdeg, loppistur och mintkakor

10:45 hade jag tid bokad för vaccindos tre (jag fick sätta klockan på ringning för att komma upp i tid, hihi!), och 10:43 var jag redan klar. Det kan man kalla raskt marscherat, eller hur? På vägen hem tittade jag in på fantastiska Kaffeterian och köpte med mig ett surdegsbröd hem. Bästa lördagstraditionen! Idag blev det ett med dinkel. 

Eftersom jag inte vet hur jag kommer att må senare idag, så passade maken och jag på att göra en liten utflykt redan strax efter lunch. Turen gick till Lönsboda, där det finns fyra trevliga loppisbutiker med lördagsöppet. Där finns alltid mycket kul att titta på, men idag blev det faktiskt inte ett enda inköp. Vi har visst blivit mer selektiva, hihi! På ett av ställena stod ett ljuvligt litet grönmålat träbord i Carl Larsson-stil, som jag gärna hade köpt, men damen i butiken fick kalla fötter och sa att hon inte ville sälja det. Det hade inte jag heller velat om jag var hon. Synd bara att jag kommer att drömma om det inatt.


Till eftermiddagskaffet öppnade jag min andra amerikanska kakpåse, som innehåller Milano mint chocolate den här gången. Mums! Just den här sorten fanns alltid i skafferiet hemma hos min amerikanska au pair-familj i Seattle, som jag bodde hos ett år precis i början av 90-talet. Mamman skällde på tonårspojkarna i familjen för att de tog slut hela tiden, men jag vet vem den riktiga kaktjuven var...


Nu följer vi tjejerna i skidskyttet på TV, och sen tänkte jag nog klämma några dokumentärer på SVT Play som jag vill se. Bäst att ta det lugnt, så att vaccinet får verka i lugn och ro. Fast slipper jag feber så blir jag glad. 

fredag 21 januari 2022

Vårris och såpskurat köksgolv

På förmiddagen idag var det strålande sol ute, så jag dristade mig ut på en liten promenad nerför backen. Det är fortfarande ganska halt ute, så man får verkligen hålla tungan rätt i munnen, men nog ser man ut som en pingvin när man går, hihi! Målet var iallafall redan utstakat: Byns finaste lilla blomsteraffär. Där höll floristfröken F som bäst på med ett superläckert arrangemang till en annan kund, med spireakvistar och små ljusrosa eternellvippor. Det ville jag ju naturligtvis också ha. 


Min bukett fylldes även på med en gammelrosa nejlika, lila klematis, vit allium och både storbladig och småbladig eukalyptys. Blev det inte en vårbukett som heter duga, så säg? Nästan som ett vårris. 


Dagens husliga projekt blev att såpskura köksgolvet rejält med kallvatten och linoljesåpa, för golvbrädorna hade blivit ganska fläckiga över jul och nyår. Doften av såpskurat golv finns det faktiskt inte mycket som slår. Jag använder grönsåpa till vardags, men emellanåt skurar jag med linoljesåpa för att få lite extra behandling i träet. Den här gången hade jag doften "Sommarlind" från Källans Naturprodukter hemma, men det var sista slurken som gick åt nu. Jag får göra en mental notering att komma ihåg att köpa hem mer, nästa gång jag besöker Folkes Byggnadsvård. Om inte annat blir det ju en bra anledning att göra sig ett ärende dit. 


Det blir en ganska lagom ansträngning när man bara städar ett rum i taget. Då känns det inte så betungande, och om ett rum är rent och fint så bryr man  sig inte så himla mycket om att det är lite småstökigt i andra rum i huset. Dem får vi ta en annan dag. 


Idag har jag haft sällskap hemma av min man, som blev rejält febersjuk efter dos tre igår. Det där brukar ju tack och lov bara sitta i ett halvt dygn, så han är redan på bättringsvägen nu. Själv har jag tid bokad för min tredje dos imorgon förmiddag. Eftersom jag fick feber förra gången, så har vi inte planerat in så mycket annat i helgen. Vi får ta det som det kommer, helt enkelt, men det känns inte direkt som någon uppoffring. Efter vår dust med corona förra året är vaccination en självklarhet. 

torsdag 20 januari 2022

Vad vore ett hem utan böcker?

Min alldeles bestämda åsikt är att platsbyggda bokhyllor är något av det snyggaste man kan ha i inredningsväg. Allra snyggast är det när man bygger hyllorna hela vägen runt ett fönster, men på Solhäll har vi på tok för lågt i tak för att kunna göra det. Drömmen om en platsbyggd bokhylla slog ändå in för oss för en sisådär 5-6 år sedan, när vi gav vår duktiga och ständigt anlitade snickare mer eller mindre fria händer att bygga en i det ena hörnet i röda rummet. Vi blev så himla nöjda med resultatet, och nu är vi ju smått sugna på att fixa så att vi får ytterligare en hylla på den andra sidan av soffan. Tänk, så mysigt att kunna sitta där helt omgiven av litteratur! Som att bo i ett bibliotek. 


För mig är böckerna i sig också en viktig del av inredningen, framförallt känslomässigt. För vad vore ett hem utan böcker? Alldeles trist och tråkigt, och inte det minsta underbart. En del färgsorterar sina böcker, och en del vänder till och med ryggarna inåt för att skapa ett enhetligt intryck. Hos oss står böckerna huller om buller, som färgglada karameller i en godisbutik. Jag skulle på sin höjd kunna tänka mig att sortera dem i bokstavsordning efter författare. Hur gör ni med era böcker?

onsdag 19 januari 2022

Fuskoljelampor och svängborrar

Värmeljus är ju en absolut livsnödvändighet så här års. Jag bunkrar 50-pack efter 50-pack, men de varar inte så länge. Jag tänder ljus så fort jag kommer hem om eftermiddagarna, och så får de brinna tills de slocknar en sisådär fyra timmar senare. Att lämna ljus med öppen låga utan tillsyn ska man ju ändå vara försiktig med. Därför gillar jag "fuskoljelamporna" för värmeljus som finns på marknaden numera, där värmeljuset hamnar under en glaskupa. Min första har jag haft i över ett år nu. Att valet föll på lindblomsgrön emalj känns ju kanske inte helt otippat, hihi!


Den har flyttat runt på lite olika ställen under året som gått, men nu när adventsljusstakarna är borta så står den i köksfönstret och lyser om kvällarna. Det är så mysigt! Jag gillar att den ser lite gammaldags ut, och speciellt dyr var den inte heller. 


Under en runda till en plantskola i trakten strax före advent, så hittade jag en liknande variant fast helt i klarglas. Både foten och kupan är lite slipade, vilket ger lite extra liv åt glaset. Den här flyttar också runt på lite olika ställen i huset, men just nu står den i fönstret bakom soffan i röda rummet. 


På tal om ljus, så måste jag dela en bild från Instagram på ett riktigt coolt DIY-projekt (do it yourself). Det är @jessicas.home.and.garden som har förvandlat två gamla svängborrar till ljusstakar, och resultatet blev ju bara sååå otroligt läckert! Nu står svängborrar definitivt på vårens leta-efter-på-loppis-lista. Eller så kanske jag kan hitta någon annan kul gammal skrot att bygga om. Den idén tål att tänka vidare på. 


Inatt ska det visst bli rejält blåsigt igen, men jag hoppas på en god natts sömn ändå. Imorgon blir det en heldag på plats på jobbet, och sedan är det TGIT (Thank God it's Thursday) för mig igen. Att tiden går snabbt känns ju ofta lite läskigt, men när det gäller januari har jag faktiskt inget emot det. Ju snabbare eländet är över, desto bättre.

tisdag 18 januari 2022

Rysk roulette i fotoarkivet

Till dagens blogginlägg tröt inspirationen helt. Halvt på skoj körde jag en "rysk roulette" i fotoarkivet på mobiltelefonen och hamnade på bilden här nedanför. Den är tagen under päronträdet upp mot uteplatsen, någon gång tidigt i höstas. Så ljuvligt när allt är grönt! Och så ljuvligt att dagarna vi har framför oss 2022 kommer att leda fram till just detta. Jag längtar mig nästan blå. 


Bilden visar mig också ett annat projekt som jag går och grunnar på: Att göra något åt det torra tråkiga området där i gräsmattan. Där vill gräset aldrig riktigt ta sig, så i sommar får jag nog hitta på något annat. Se där, ytterligare ett projekt att skriva upp på att-göra-listan. 

måndag 17 januari 2022

Puh!

Jo tack, det stormade bra rejält i natt. Jag vaknade vid 2-snåret, och sen var det svårt att somna om igen. En del tycker kanske det är lite småmysigt att ligga i sängen och lyssna på när vindarna viner, men när det tar i så där så det knakar i hela kåken tycker jag mest att det skapar oro och stress. Man ligger där och nästan väntar på dunsen av ett träd som välter eller kraschen av en glasruta som går sönder. Periodvis kändes det om om hela stugan skulle släppa från marken och flyga iväg. Sen somnade jag iallafall om, och när jag vaknade hade vinden nästan mojnat och senare på förmiddagen dansade solkatter in över väggarna i köket. Puh!


Den enda konsekvensen av stormen den här gången tycks vara att strömbrytaren till vår vattenpump i källaren slog av sig själv någon gång under natten. Lite nojig hinner man allt bli när man går på toa i ottan och inser att vattnet inte rinner som det ska, men det var gudskelov bara att slå till brytaren igen och se på medan pumpen jobbade och trycket ökade i hydroforen. Puh igen!

söndag 16 januari 2022

Fem loppisfynd

I båda våra familjer har vi kommit överens om att inte köpa grejer till varandra i julklapp. Däremot får man gärna ge bort sådant som går att äta eller förbruka på annat sätt, eller saker man redan har hemma. Av mina föräldrar fick vi ved och fina petrolblå frottéhanddukar som de hade vunnit på Postkodlotteriet. Supersmart! Av svärmor fick jag tre gräddvita krukor på en liten silverfärgad porslinsbricka, som jag tror att hon hade fått som prenumerationspremie från någon tidning. De är jättefina att ha färska kryddor i i köket, men den där silverbrickan passar inte in lika bra. På en av byns fasta loppisbutiker hittade jag istället en liten träbricka för fem kronor, som passar mycket bättre. 

En grön glasburk med facetterade kanter blev min för fem kronor på samma loppis. Den är nog inte speciellt gammal, men jag tycker att den är vacker i all sin enkelhet, och burkar kan man ju alltid ha till något. Förvaring av marshmallows, till exempel. Locket på burken var egentligen blankt guldfärgat, men det sprayade jag om med matt kalksprayfärg från Fleur, som jag hittade hemma i källaren. Nyansen heter 'Miami Milk' och är ljust päronglassig, och det blev bättre så. 

För fem kronor fick jag en söt liten ljusstake i brunglaserad keramik. Karolina Holmgren, Granbacka Keramik står det på ett klistermärke på undersidan. Jag googlar och ser att den här keramikern håller till i Färlöv, som inte alls är långt härifrån. Därigenom passerar vi ofta när vi åker in till Kristianstad. Kul med lokalt hantverk. Jag ska ha den på köksbordet. 

På en annan loppis hittade jag en ströare för en tia, som jag tyckte var så fin. Den har stått undanstoppad i skafferiet i ett par månader, men när jag storhandlade på Willys idag hittade jag en burk med härlig kaffekrydda från Kockens, som blev toppen att ha i ströaren. Till eftermiddagskaffet idag blev det sålunda skummad varm havremjölk med en dutt kryddblandning på toppen. Det smakade mumma. (Men så var det ju också kardemumma i blandningen, hihi!)


Ofta kikar jag efter småsaker på loppis som passar in i små stilleben jag redan har. Som i vitrinskåpet i badrummet till exempel, där jag sedan tidigare har en del apoteksflaskor i brunt glas. Mitt senaste loppisfynd är en pytteliten brun glasburk, som blev jättefin att stoppa bomullspinnar i. 

Det är ju för kul med loppis ändå. Det är inte alltid man gör de stora fynden, men ofta är det ju minst lika kul att hitta småsaker. Och när sakerna kostar 5-10 kronor kan man ju chansa lite. Om man inte gillar dem är det inte värre än att de åker rakt ner i påsen som ska skänkas tillbaka till loppis igen. Törs man hoppas på att loppisvärlden vaknar till liv igen under våren och sommaren 2022? Jag håller tummarna för det.