fredag 31 december 2021

Gott slut!

Jag kikar in på bloggen en snabbis för att önska er alla ett gott slut och ett gott nytt år, när det väl kommer. Tack alla läsare (kända som okända) för att ni har tagit er tid att titta in här under året som gått. Det är så härligt att veta att ni finns. På återseende 2022!


torsdag 30 december 2021

Tre minnen från 2021

På årets näst sista dag kan det ju vara läge att ge sig på en summering av året som gått. Någon större årskrönika blir det inte här på bloggen i år heller, men personligen kommer jag att minnas tre saker från år 2021 lite extra: 

1. Vi kom äntligen till skott och renoverade köket. Det blev helt nya ytskikt och vitvaror och måttbeställd  köksinredning från Åraslövs snickeri. Startskottet för projektet gick i februari, och den allra sista listen kom på plats i augusti. Puh! Det blev verkligen ett projekt som heter duga, men med facit i hand är vi är så himla nöjda med resultatet och har redan glömt hur frustrerande det kan vara att leva i renoveringskaos.


2. Med bara några timmars mellanrum insjuknade både maken och jag i Covid-19 en fredag i slutet av april. Vi testade oss på lördagen och fick våra positiva resultat på söndagen. Sen följde två bedrövliga veckor med hög feber, tung andning, extrem trötthet och förlust av både lukt och smak. Det var verkligen en otroligt obehaglig upplevelse för oss båda, trots att läget som tur väl var aldrig blev riktigt dramatiskt. Folk som utan anledning väljer att inte vaccinera sig fattar verkligen inte vilken eld de leker med...


3. I augusti fyllde jag 50 år. Jag firade i omgångar, både före och efter min födelsedag, men i anslutning till det faktiska datumet tog maken och jag in på The Vault i Helsingborg och bara glassade. Hotellet var onekligen en upplevelse i sig. Jag tillstår dock att det fortfarande känns smått overkligt att ha passerat 50-strecket. Det är nog rentav så att jag har haft lite åldersnoja under hösten...


På det stora hela kommer jag nog ändå minnas år 2021 som ännu ett år då livet liksom har känts vacuumförpackat och som om allt fortfarande står på paus. För man vill ju liksom inte tro att det här faktiskt är det nya normala. Nu håller vi tummarna för 2022!

onsdag 29 december 2021

Ditt och datt

Jag har förvandlats till en tonåring i det avseendet att jag sover hur länge som helst på morgnarna. Fast man kan nog nästan inte kalla det morgon längre, när jag väl behagar svinga mina lurviga vinterben över sängkanten. Tur att maken lockar med kaffe i köket, för annars hade jag nog inte kommit ur sängen alls. 

På förmiddagen griljerade jag en ny julskinka, som vi köpte för halva priset i vår lokala mataffär. Det är ju otroligt billig mat, får man säga. Och jag har faktiskt inte riktigt fyllt min kvot av skinksmörgåsar än. Skinka är ju dessutom supergott i både sallad, omelett och pastasås, och som pålägg på hemmagjord pizza. Överlag äter vi väldigt mycket sallader just nu. I förrgår blev det skinksallad med ädelost, igår tonfisksallad och idag kör vi för tidigt fredagsmys med tacosallad. Så gott!


På eftermiddagen dristade jag mig utanför tomtgränsen och körde in till Hässleholm för att handla lite inför nyår. Det gjorde mig riktigt gott med en liten utflykt, om än bara till ICA Maxi. Där var det 50% på alla julgrejer, så jag fick med mig några småsaker hem, som jag ska smyga direkt ner i jullådan till nästa jul. 


Paket nummer 24 i min hemliga julkalender innehöll en underbar gammal plåtburk med tomtemotiv. I den ska jag göra en liten godisgömma att ha i skafferiet med sådant jag inte bjuder på, hihi!


För alla 80-talsnostalgiker kan jag tipsa om "A-ha: The movie" som ligger på SVT Play just nu. Förutom att det blir rena rama soff-karaoken (för nog sitter man och sjunger med för full hals i alla bekanta hitlåtar) är det inte direkt någon norsk solskenshistoria man får följa. Men det är väldigt intressant. 

tisdag 28 december 2021

Mellandagar i gröna rummet

Mellandagarna är alltid så härligt långa. Det känns nästan som att tiden står stilla, men å andra sidan behöver man ju inte bry sig om tid överhuvudtaget när man är ledig och har helt oplanerade dagar. Man lufsar runt och plockar lite. Äter lite. Läser lite. Fikar lite. Tittar lite på TV. Scrollar lite på mobilen. Plockar lite med sina blommor. Tänder lite ljus. Viftar lite på tårna. Så skönt och så välbehövligt. 

Eftersom jag är som jag är, så går jag naturligtvis också runt och fnular på nya projekt. Nackdelen med att renovera delar av huset är ju att andra delar plötsligt blir så uppenbart slitna. Under 2022 skulle till exempel gröna rummet behöva få sig en välbehövlig makeover. Ytskikten är väldigt ledsna här inne, i synnerhet övergången mellan väggar och tak. Om vi hade kunnat sätta taklister på ett vettigt sätt hade det nog kunnat vara en bra quick fix, men det är inte så lätt eftersom sladdarna går där. Det finns dessutom inga raka linjer att förhålla sig till, om man inte ska bygga om väggar och tak helt. Fast å andra sidan skulle jag inte bli ledsen över att få ett riktigt trätak här inne. En del golvtiljor skulle också behöva repareras. Vi får väl se hur det blir, och om det blir överhuvudtaget.

När vi har många matgäster brukar vi dra fram matbordet och ställa det mitt på golvet. Då får man plats med stolar på kortsidorna också, och det blir gott om plats för åtta matgäster. En del regniga midsomrar har vi faktiskt varit ännu fler (ibland upp till det dubbla) här inne, men då får man stå ut med att klämma ihop sig rejält. Kanske blir 2022 året då vi hittar det perfekta gamla lantbordet att ställa här. I det bruna väggvitrinskåpet (som är ett loppisfynd) har vi alla finglas, och i den gamla kistan (från makens farmors barndomshem i Jämtland) har vi filtar, extrakuddar och täcken. Den sistnämna slukar hur mycket som helst och är ett utmärkt ställe att "gömma" saker på när man städar, hihi!


Det gråa golvskåpet (som vi fick vi "ärva" av våra grannar när vi var helt nya husägare) gömmer finporslin, uppläggningsfat, bordssilver och diverse "spirituella" drycker som vi är allmänt dåliga på att inmundiga. (Hur ofta dricker man punsch?) Ibland drömmer jag om att hitta ett stort gammalt allmogeskåp som slukar ännu mer, men jag tycker väldigt mycket om det här gråa skåpet, så chansen är stor att det faktiskt blir kvar även framöver. Jag ska bara fixa till ett extra hyllplan i nederdelen, för att få ännu mer förvaringsyta. Sanningen att säga skulle jag lätt kunna fylla hur många skåp som helst...


På det lilla gröna blombordet står min barndoms adventskyrka nu under julen. Jag målade tornet och taket grönt för några år sedan (knallrött tak med sprayat silverglitter kändes ganska svårplacerat), och sedan dess har det fått komma fram nästan varje jul. Den inbyggda lampan fungerar inte längre, men jag lägger in en batteridriven ljusslinga istället och det fungerar ju faktiskt minst lika bra. Speldosan i klocktornet fungerar fortfarande hur bra som helst och spelar "Stilla natt"


Uppe på det vita väggvitrinskåpet (som är ett gammalt köksskåp inropat på auktion) står min lilla samling av mormors tyska Gräfenroda-tomtar. Jag vet att många plockar bort sina tomtar snabbt som attan efter julhelgen (om man har haft några framme överhuvudtaget), men jag låter mina stå kvar ett tag till. De är mina absoluta julfavoriter och står högt upp på listan över saker jag skulle rädda om huset (gud förbarme) började brinna. 


Ser ni gottebordet där ute i hallen? Det är något mystiskt med det, för hur mycket man än äter, så fylls det hela tiden på med nya godsaker. Lite som sagan om grötgrytan, om ni minns den. Det är nog helt enkelt ett förtrollat bord. Jag kan inte förklara det på något annat sätt. Tänk om man kunde trolla bort kalorierna lika lätt...


Idag har vi dragit tillbaka bordet mot fönstret igen. Jag ska faktiskt gå en snabb runda med dammsugaren, och sen ska jag försöka stryka bort lite stearin från bordsduken. Det får bli dagens enda vettiga aktivitet, innan jag hamnar i soffan igen. Fast först måste jag ju passera det där förtrollade gottebordet. Vilken osis...

måndag 27 december 2021

Promenad, gottebord och balett

Det har varit ännu en kall men solig dag med klarblå himmel och glittrande snö i "Glesbygd". Till och med en soffpotatis som undertecknad kände sig manad att bege sig ut på en liten promenad för att få lite frisk luft i lungorna och lite sol på näsan. Vår backe i vinterskrud ser nästan ut som ett julkort med kyrkan i bakgrunden. 

Väl hemma i stugan igen har jag fortsatt motionera genom regelbundna promenader mellan soffan och gottebordet. Ni kan aldrig ana så mycket godis och hembakade kakor jag har fått i julklapp i år. Det vore ju oförskämt av mig att inte äta upp det, hehe!


Annars har det blivit mycket TV-tittande både igår och idag. Jag har till exempel klämt en hel dokumentärserie på Disney+ som heter "On Pointe" och handlar om eleverna på School of American Ballet i New York. Hur klumpig jag själv än må vara, så när jag en oförklarlig fascination för balett. Jag älskar också dokumentärer som bygger på att det finns en naturlig dramaturgi, där filmarna inte kan förutse vad som ska hända. I den här serien får man följa en grupp barn och ungdomar under uttagningarna och repetitionerna av New York City Ballets årliga uppsättning av "The Nutcracker" på Lincoln Center. Jättefint! I nästa liv ska jag bli ballerina. I det här livet är det nog kört...

söndag 26 december 2021

En annan dag

Jodå, på annandagen har det slappats rejält på Solhäll. Maken har åtminstone dristat sig till att promenera ner till affären för att bunkra upp med lite sallad och grönsaker, men hans fru har som utlovat gått i pyjamas och morgonrock mest hela dagen. Fast jag har faktiskt inte suttit på rumpan hela dagen, utan har småplockat lite i högarna efter julaftonens firande.  


I köket blir det så underbart ljust när solen lyser, och det har den gjort mer eller mindre hela dagen idag. På köksbordet står det fortfarande kvar ren disk som ska plockas in i skåpen i gröna rummet, men så långt har jag inte kommit än. På tal om disk kan jag bara konstatera att den där diskmaskinen verkligen har revolutionerat mitt liv, hihi! Så himla smidigt på julafton att bara trycka in karotter och kladdiga bestick och trycka på startknappen. Nu blev det förvisso lite handdisk också, men iallafall. 


Uppläggningsfaten och finservisen får inte komma fram så ofta, men det är ju bra att porslinet iallafall blir diskat en gång om året. Tallrikarna är sådana jag har samlat på sedan början av tonåren. De är av märket Hackefors och har ett enkelt reliefmönster och en enkel guldrand längs kanten. Så klokt av mina föräldrar på 80-talet att välja ett så pass tidlöst porslin. På den tiden var det ju annars mest inne med blommigt och med Måsen-tallrikar. Emaljtratten använder jag för att vattna de hängande amaryllisarna. Mycket smidigt. 


Nu har amaryllisarna slagit ut rejält, och det är verkligen härligt med den varmröda färgklicken mot de vita väggarna och den gröna kökssoffan. Det var ju nästan tur att vi inte hade hunnit skruva upp något annat på väggen, hihi!


Min lilla änglaljusstake hade en krans av buxbom tidigare, men den blev så torr och smulig, så den slängde jag bort. Istället hittade jag en gammal ljusmanschett i en låda, som passade fint som ersättning. 


Den gamla grötskålen på köksbordet kommer från min farmor och farfar, och jag tycker den är så härligt julig. Förmodligen kommer skålen ursprungligen från något av deras föräldrahem, men jag minns tyvärr inte riktigt hur det var med det. Den är iallafall gammal som gatan och både naggad i kanten och lagad på flera ställen. Man får absolut inte lyfta den med en hand, för då går nog kanten sönder. 


Efter att ha plockat bort lite grejer och slängt ut ett gäng kassar med skräp och julklappspapper i skåpbilen, så konstaterar jag att huset fortfarande känns nystädat. Bara det är ju en njutning utöver det vanliga. Tänk om man kunde hålla det så här ordnat och fint under hela ledigheten. Det blir en utmaning som heter duga...


Ikväll gör vi en sallad på julskinkan och grönsakerna maken köpte. Så otroligt sugen man är på något krispigt och fräscht, efter all stabbig mat man har stoppat i sig de senaste dagarna. Jag har dessutom lite blåmögelost och valnötter kvar, som jag ska smula över min sallad. Så rackarns gott!

lördag 25 december 2021

Juldag

Vi vaknade till -14 grader på termometern och klädde på oss rejält på både fötter, kropp och knopp. Sedan styrde vi kosan mot Karlskrona, där det blivit en härlig tradition att mamma serverar porterstek istället för julmat till middag. Det är så uppskattat varje år. För egen del är jag egentligen inte så mycket för julmat. För mig räcker det gott och väl att äta det på julafton, och sedan är jag nöjd. Porterstek skulle jag däremot kunna äta 365 dagar om året. Det är ju sååå gott! 

Nu är vi hemma på Solhäll igen, och jag har redan planerna uppdragna för annandagen: Lång sovmorgon, pyjamas på hela dagen, mycket TV-tittande och fri ätning. Det är också en härlig jultradition. 

fredag 24 december 2021

Julafton 2021

Vi hämtar oss som bäst efter en härlig sammankomst med makens mor, systrar, svåger och syskonbarn, som har varit här över dagen och firat jul med oss. Sammanlagt blev vi åtta personer, vilket är ett alldeles lagom antal runt vårt matbord i gröna rummet. Jag hade dukat med den mörkgröna julduken från Lagerhaus (av alla ställen), vita mattallrikar med guldkant, gröna assietter och vita tygservetter. Mitt på bordet hade jag lagt en gren med röda bär och några röda äpplen. Det blev en riktigt trevlig färgskala. 


De gamla tomteljusstakarna jag köpte på Tradera fick också vara med. Det var verkligen jättefint att ha extra långa julgransljus i dem, men det var i ärlighetens namn lite svårt att få ljusen att stå. Jag fick tälja den nedre änden spetsig och droppade sedan stearin i hålen för att "klistra fast" dem. 


Vi har skurit ner väldigt mycket på julbordsrätter de senaste åren och dukar bara fram sådant som faktiskt går åt. I år blev det blev skinka, köttbullar och prinskorv, ägghalvor, gott bröd och ett fat med diverse ostar och lite annat småplock. Släktingarna från västkusten hade med sig flera olika sorters sill och lax, och svärmor hade med sig mandelmusslor och hallonsylt till Kalle Anka-kaffet. Jag gjorde Janssons frestelse och två gröna rätter: Grönkålssallad med päron/ädelost/valnötter och ugnsrostad brysselkål med vitlök/timjan/flingsalt/olivolja och hyvlad parmesanost på toppen. Alla var rörande överens om att det är otroligt gott med något grönt och fräscht som jämvikt mot alla proteiner. 

Amerika-svägerskan har alltid med sig smällkarameller hem, som vi lägger vid var och ens tallrik. De innehåller papperskronor i kräppapper att ha på huvudet, en liten pryl (som t.ex. ett miniförstoringsglas eller en minikortlek) och en lapp med en gåta. Årets variant hade också en charad på en filmtitel eller låttitel, att utföras någon gång under måltiden. Min charad var att gestalta "Dancing in the moonlight". Hmmm...


Så går julaftonen mot sitt slut. Maken och jag slappar i soffan med mysbrallor, godis och slötittande på TV. Imorgon fortsätter julfirandet hos mina föräldrar i Blekinge. Tänk, vilket skillnad på den här julen mot förra julen, då alla satt hemma var och en hos sig. Hoppas att ni också har en fin jul med era nära och kära. 

torsdag 23 december 2021

Julstök, julbad och julefrid

Nu när hela stugan är julpyntad, så såg det plötsligt mer tomt än vanligt ut på väggen ovanför kökssoffan. Efter köksrenoveringen har vi ju fortfarande inte hittat något som har känts rätt att ha där, men vi tänker att om vi har is i magen, så dyker det upp något kul förr eller senare. En fin antikt hylla som bryter av lite grann i färg, kanske. Igår kom jag iallafall på att det nog skulle funka fint att hänga röda amaryllis från taklisten, och det blev faktiskt riktigt trevligt.

Vi har stökat i stugan mest hela dagen, och när vi hade stökat klart fick vi köra en runda med dammsugaren för att få upp glitter, barr och ströbröd från golven. Två rundor till affären för att köpa sådant vi glömt (aluminiumfolie till exempel) har vi också hunnit med. Tur att vi har så nära. Ett stort nybakat bröd från vår lokala surdegsbageri har vi också hämtat. Mums!


Det har kommit lite mer snö över dagen, men eftersom det har varit plusgrader känns det inte så himla mycket vitare än igår. Det ska tydligen bli rejält kallare framöver, så det blir nog en vit jul iallafall. Det hör inte till vanligheterna i Skåne, kan jag säga. 


Nu är julbastubadet avverkat, och vi har avnjutit den första skinkmackan. Den var himmelskt god, kan jag intyga. Ikväll dukar jag upp i gröna rummet för jullunch med makens sida av familjen imorgon. Sen ska jag ta på mig en ren pyjamas och krypa ner i vår renbäddade säng och bara ligga där och andas in julefriden. Och vaggas av ett stilla Halleluja. 

onsdag 22 december 2021

Da'n före da'n före doppareda'n

Så kom det snö igen. Inte i lika stora mängder som förra gången, men alldeles lagom för att skapa julstämning runt huset. Jag har faktiskt inte vinterpyntat alls utomhus tidigare i år, men idag grejade jag om lite grann på mitt "årstidsaltare" på hörnan. Med ett par gamla röda skidor, en trälåda på högkant, en lykta och en snöig gran i korg blev det juligt på två minuter. 


Jag bytte ut "Höst"-skylten som hänger i det gamla stallfönstret mot en som är mer anpassad efter den faktiska årstiden. Tänk, nästa gång det är dags att byta kommer det att stå "Vår" på skylten. Åhhh!


På kökstrappan ställde jag fram min fina gröna kälke och hängde upp en lykta i kroken på väggen. Lite granris nedanför trappan, och sen behöver det inte vara mer än så. Den stackars ölandstoken som skymtar längst ner till vänster i bild blev rejält knäckt efter förra snöomgångens lavinartade takras. Den får jag nog klippa ner helt i vår, men det ska den väl tåla. 


Vi har varit dåliga på att mata fåglarna hittills i vinter, men nu har de fått både frön och hängande gottigott. De klockformade kokosfettbollarna är som julpynt i sig, där de hänger från grenarna i äppelträdet. Sådana här kan man säkert göra själv, men jag har ju bestämt mig för att vara extra lat i vinter och köpte färdiga på Rusta. Jag tror inte att fåglarna misstycker. 


Dagens garv bjöd Underbara Clara på. Hennes liknelse av vad som händer när klänningen blåser upp är helt obetalbar. Jag får säga att den här tjejen verkligen lever upp till sitt bloggnamn. Av alla storbloggare (fast det heter väl egentligen influencer nuförtiden) tycker jag att hon spelar i en helt egen division, både när det gäller språk, stil, innehåll och bilder. Härligt med någon som vågar bjuda på sig själv, och som inte känns så himla ängslig och ännaklämd, som vi säger i Skåne. 


När blå timmen föll över nejden körde jag ut på landet och hämtade den utlovade ansjovisburken hos min fina kollega. Tack, S! Nu har du räddat julen!


Imorgon är maken också ledig, så då står det köksstök med trillning av julköttbullar och griljering av skinkan på schemat. På kvällen provsmakar vi den sistnämna medan den fortfarande är ljummen. Det brukar utan tvekan vara årets bästa kvällsmacka. Jag längtar redan!

tisdag 21 december 2021

Ansjoviskris och vintersolstånd

Dagen började lugnt och skönt med bokad massagetid i Osby och sedan kaffelunch på Espresso House i Hässleholm. Efter det drogs tempot upp avsevärt, när jag svängde in på parkeringen vid ICA Maxi och insåg att jag knappast var ensam där. Tur att jag hade varit flitig och skrivit en inköpslista, för jag får alltid hjärnsläpp i sådana sammanhang. Väl i affären drabbades jag också av insikten att det inte finns en endaste liten burk ansjovis kvar att köpa i butikerna. Att Janssons frestelsen är hotad till jul har tydligen varit en nyhet i media sedan i november, men det helt gått mig förbi. Som tur väl var sprang jag på en kollega här hemma i byn, som sade sig ha en hel burk över, och hon var snäll och lovade att jag kan få den. Julen är räddad!


Vid 16.58 inföll vintersolståndet, och det firade vi med en kall öl och ett varmt bastubad. Med 6 minusgrader på termometern var ett dopp i tunnan helt överflödigt, för det räckte gott och väl att sätta sig på bänken utanför bastustugan och ånga av sig en liten stund. Lite extra god kvällsmat blev det också därefter, för nog måste man festa till det lite extra när ljuset återvänder. Vi körde på 70-talstema med lövbiff, pommes frites och persiljesmör, hihi!

Nu ska jag titta på Downton Abbey-filmen, som visas på kanal 5. Av någon märkligt anledning har det faktiskt inte blivit av att jag har sett den, trots att jag fullkomligt älskade TV-serien. Kan man annat än älska Violet Crawley?

måndag 20 december 2021

Första julsemesterdagen

Första halvan av min första julsemesterdag gick jag i morgonrock och gjorde ingenting. Jag drack kaffe, käkade Dumlekola med polkagrissmak (kan rekommenderas) och scrollade mig igenom en massa helt meningslösa reels på Instagram. Ni vet hur det är när timmarna liksom bara flyger. Desto mer aktiv var jag efter lunch, då jag gjorde sådana där småsysslor man borde göra oftare i köket, som att olja in skärbrädorna, skura av gallren till köksfläkten, torka ur ugnen, kalka av kaffebryggaren och polera upp diskbänken med Clean&Shiny.


På spiselkransen i gröna rummet har jag lagt platta kvistar av cypress och några Ingrid Marie-äpplen. I år får mina två små ljusträgubbar agera centerpiece. Jag har alltid undrat var de kommer ifrån, och vad de ska föreställa egentligen. Den vänstra figuren är någon slags ärkeängel, vars trävingar dock har blivit avbrutna, men vem i allsin dar ska den lille mannen i uniform föreställa? Tomtens privatchaufför, kanske? Eller en liten fransk trafikpolis, som har blivit inkallad för att dirigera jultrafiken? Så annorlunda julfigurer, men så juliga ändå på något vis. Jag tycker de är jättecharmiga. 


Båda ljushållarna hade trillat av, så min nya bästa kompis limpistolen fick komma upp ur källaren och göra en insats igen. I den andra handen har de bara ett hål, som det säkert har suttit något i tidigare. Vissa år brukar jag bara sticka ner en kvist granris där, men i år gjorde jag små staffansstjärnor av tandpetare och guldstjärnor. Det blev ju ganska kul. 


Imorgon har jag bokat en tid för massage, för att knåda ut en lång och intensiv termin ur mina rygg- och nackmuskler. Så gott det ska bli! Sen tänkte jag ge mig på att åka och storhandla, så att julmaten är ordnad och klar i god tid före jul. Något gott att äta imorgon kväll står också på inköpslistan, för då firar vi vintersolståndet. Tänk att det redan vänder och blir ljusare igen. Fast det går ju försvinnande sakta, förstås. Men ändå. 

söndag 19 december 2021

Grann gran

Jodå, granen kom naturligtvis på plats till slut. Maken lyfte in den med nät och allt och höll i den medan jag skruvade på foten. Så gör vi varje år, och igår gick det ovanligt smärtfritt. Ibland får man nämligen hålla på och trixa ett tag med skruvarna på julgransfoten, innan man lyckas få det hela hyfsat rakt och stadigt. Sen tar det alltid sin lilla tid att klä granen, och där bjuder fortsättningen på traditionen att maken sätter sig i soffan och låter mig härja fritt bland julkulor och glitter. Igår tror jag minsann att det tog en sisådär tre timmar innan jag var helt klar, hihi! Men det är ju så roligt, och man får ju ändå bara göra det en gång per år, så det är bäst man passar på att suga på karamellen. 


Jag sätter alltid upp julgransljusen först; vanliga hederliga julgransljus med glödlampa. När ljusen är på plats klurar jag på vilka kulor som ska få komma upp. Vissa grejer får alltid vara med, men på det stora hela blir det lite olika från år till år. Genom åren har jag nämligen samlat på mig rejält många kulor och dekorationer att välja mellan, och då gjorde jag mig ändå av med flera kassar när vi röjde på vinden förra sommaren. Allra mest älskar jag gammaldags glaskulor i riktigt glas. De har en så speciell lyster i sig, som nya kulor aldrig riktigt får. Det är ett av mina stående loppisspan, och de allra bästa fynden gör man alltid efter nyår, för då brukar julpyntet reas ut för halva priset på nästan alla second hand-ställen. 

I årets gran blev det en salig blandning av kulor, klockor, flugsvampar och kottar. Färgskalan var sober i början, men sen tappade jag konceptet och smäckte på med både det ena och det andra, hihi! När jag trodde jag var klar hittade jag nämligen en ny låda med gamla favoriter, så då var jag tvungen att hänga upp lite till. Och sen hittade jag en ny låda... Glitter blev det faktiskt också till slut. (More is more, som sagt.) De nya metallhängena var verkligen otroligt smidiga, får jag säga. Jag ska aldrig klydda med tråd, snöre och band igen. De roliga små flugsvamparna är nya för i år. Dem hittade jag på Søstrene Grene i Kristianstad. 

Från samma affär kommer också de små vita fåglarna, som sitter vid foten på 6 av ljusen. De har en klämma undertill, så man kan fästa dem ordentligt på grenarna. Så söta! Jag ångrar att jag inte köpte fler, för det hade varit fint att ha en liten pippi vid varje ljus. Jag får väl spana på rean sen, om det finns några kvar då. 

Under granen sitter julugglan och ruggar. Jag fick ta fram sekatören och klippa bort lite nedhängande grenar invid stammen, så att den skulle få plats. Den gröna julgransfoten är ett gammalt loppisfynd. Tidigare hade vi en ännu coolare variant, men på den rostade skruvarna sönder till slut. Jag tänker varje år att det vore smidigt att sätta ner hela foten i en gammal zinkhink, så att man slipper vattna i tid och otid, och så att man slipper ha vatten som rinner över kanten ner på trägolvet. (Som på bilden.) Problemet är bara att alla zinkhinkar vi (jag) äger har hål i botten. Tidigare hade vi en julgransmatta som skydd, men den var så maläten och trasig och ful, så den slängde jag för något år sedan. 


I toppen vakar min barndoms plastängel från Wessels-varuhuset i Uppsala. Hon har blivit lite gul av ålder, men det ger henne bara ännu mer patina. Vid armstödet på soffan brukar jag försöka undvika att hänga så mycket pynt, för det river man ändå bara ner när man sitter med armen på armstödet. Jag ska nog ändå försöka pilla in något längre in mellan grenarna, för jag ser på bilden att det ser lite tomt ut. 


Det här hörnet är helt perfekt att ha gran i, för det är ju trevligt att ha granen i det rum man faktiskt sitter i om kvällarna. Och en klar bonus är det ju så klart att man ser granen från sängen. Maken, som alltid går upp före mig, brukar tända belysningen om morgnarna, så att jag kan ligga kvar i sängen och tindra med ögonen och oja mig över hur mysigt det är med gran. 


Vi har ju lite vagt en plan på att bygga till ytterligare en platsbyggd bokhylla i det här hörnet, när och om vi renoverar röda rummet på riktigt någon gång framöver. Ytskikten är väldigt trötta och slitna, så det skulle verkligen behövas. Men var i allsin dar ska granen stå då? Det tål verkligen att tänkas på. Eller så får vi helt enkelt skippa det där med hylla just där. Jag måste ju kunna ligga i sängen och tindra med ögonen, hihi!