Körsbärsglass

Det bor ett glassmonster i mig. Om jag bara fick äta en sak resten av livet, skulle jag utan tvekan välja glass. Billig glass, dyr glass, pinnglass, strutglass, kulglass, mjukglass, yoghurtglass, pinnglass, sorbet, - all glass är god glass. Helst ska det vara mycket. Gärna med sked direkt ur byttan. Fast även jag har naturligtvis favoritsmaker. Kaffe, körsbär, kokos, ananas, grön mint och pistage ger alltid extra radarutslag, när jag botaniserar i butiker och i glasskiosker. Därför var jag självklart tvungen att prova Magnums nya smak, när den dök upp i frysdisken på en bensinmack idag: Utopia Double Cherry.

På namnet låter det ju som att det borde vara en direkt fullträff för mig, men jag blev faktiskt inte jätteimponerad. Den var god, men glassen smakar faktiskt inte körsbär alls, och körsbärssåsen var lite för söt och sliskig för att falla mig i smaken. Magnum är ju onekligen en ganska svulstig glass, med choklad och krisp och en massa annat jox. Jag gillar mest ren glass. Och när det gäller körsbärsglass finns det inget som slår Ben&Jerry's Cherry Garcia. Ja, inte när det gäller glass överhuvudtaget, faktiskt. Undra när den ska dyka upp i min mataffär?

Körsbärslycka

I'm a cherry kind of girl. Därför var sommarens absolut största trädgårdshöjdpunkt att ett av våra två körsbärsträd levererade skörd som aldrig förr. I flera dagar i månadsskiftet juni-juli satt jag uppflugen på en stege  som en skata och mumsade i mig frukterna direkt från de dignande grenarna. Vilket oerhörd lycka att få äta sig mätt på det man älskar att äta mest. 

Lyckan är också stor över att "Coca Cola Cherry" äntligen har hittat till Sverige. Smaken är en riktig vattendelare, men jag älskar den. Under mitt år som au pair i USA 1990-91 drack jag den nästan varje dag, och nu mer än trettio år senare finns den i svenska matbutiker. Förvisso inte i "Glesbygd", men jag bunkrar varje gång vi storhandlar i Hässleholm. 

En annan nyhet i matbutikerna är "Yoggi Cherrylicious" som jag har ätit till frukost nästan varje dag det här året. "Årets smak" står det på förpackningen. Måtte det inte vara en tillfällig besökare i kyldisken...

Nu väntar jag bara på att "Cherry Garcia" från Ben&Jerry ska bli en stapelvara i min matbutik, för då vore körsbärslyckan fullbordad. Jag ser den nästan aldrig i svenska matbutiker, men det är den gooooodaste glassen i världen. Den är för övrigt döpt efter Jerry Garcia, sångare och gitarrist i det legendariska rockbandet the Grateful Dead. Så nu vet ni det. 

Lightläsk heter ju för övigt diet soda på engelska. Visst är det roligt när vi svenskar översätter engelska ord med helt andra engelska ord, hihi! Prova att beställa en "Coca Cola light" nästa gång ni är ute och reser. De kommer inte att fatta vad ni menar. 

Petit chou-semlor

Till eftermiddagskaffet idag blev det semmelpremiär på Solhäll. Vi köpte sådana där färdiga minibullar från Pågens och mandelmassefyllning på burk, och med en rejäl klick grädde på blev det faktiskt riktigt gott. Jag tycker storleken är förträfflig, när man kan sluka en hel semla i ett par tuggor. Som en liten petit chou. Och det bästa är ju att man kan äta två utan att skämmas. Det kan vara så att jag åt tre, faktiskt... 

Petit chou lär för övrigt betyda "litet kålhuvud". Rena rama bantningsmaten, ju. Tänk, så bra!

Fransk löksoppa och planer för draperistång

Januari har varit en väldigt passiv månad för mig så här långt, iallafall när man summerar vad jag har gjort när jag har varit ledig. Jag har nämligen inte gjort något alls mer än att gå hemma i mysbrallor och dra. På sin höjd har jag ägnat mig åt någon liten hushållssyssla, men jag har nästan inte varit utanför tomtgränsen. Kanske behöver jag sådan tid just nu. Jag kan iallafall säga att jag inte direkt lider av det. Idag har jag haft ännu en sådan dag. Dagens höjdpunkt har varit att maken bjöd på fransk löksoppa gratinerad med riktliga mängder smakrik ost och rostade krutonger av surdegsbröd. Slurp, så gott. 

Jag går och stör mig på gardinstången över pardörrarna ut mot glasverandan. Dels för att den saknar en knopp i ena änden, så den åker ner i tid och otid när jag drar för det vänstra draperiet. Dels för att jag har tänkt att jag ska skaffa en fin trästång i över ett år nu. Jag har spanat in en jättefin sådan på nätet, men den kostar mer än vad jag är redo att punga ut med för en gardinstång. Och nej, angående bilden här nedanför så jag har inte påskpyntat än. Bilden är från i påskas. 

I ett helt år har jag gått och tänkt att det kommer dyka upp en fin gammal gardinstång i trä på loppis, men det har det faktiskt inte gjort. Däremot hittade jag fina gardinstångsknoppar i trä för en spottstyver på en idrottsplatsloppis i somras, så man kan ju säga att jag iallafall har hittat en tredjedel av vad jag behöver. 

Igår tröttnade jag på att vänta på framtida loppisfynd och klickade hem vägghållare i obehandlat trä från Kirsch. De var på rea och går ju utmärkt att betsa i en mörkare brun färg. Vanlig rundstav i trä kan jag köpa på vårt lokala byggvaruhus, och då kan jag ju dessutom såga till den i precis den längden jag behöver. Jag hoppas att min dumsnåla lösning blir bra. Om det funkar, har jag sparat nästan 1000 kronor. 

Nu är jag nybastad och så redo man kan bli för årets första hela arbetsvecka. Kanske den kan ge mig lite energi att orka hitta på något mer än att gå i mysbrallor nästa helg. Fast jag skulle inte sätta mina pengar på det, hihi!

Lyxkonsumtion

Jag kan egentligen inte tänka mig en onödigare kökspryl än en maskin som värmer och skummar mjölken till kaffet. Samtidigt har jag gått och drömt om en riktig mjölkskummare i flera år nu. Tänk att fixa till en krämigt skummig caffe latte på ett par sekunder på helgmorgnarna, utan att behöva stå och svära över mjölken som kokar över på spisen eller bränner fast i botten på kastrullen. Eller varför inte en kopp fluffig varm choklad en kylig vinterkväll? Bäst som jag låg och mumsade syltgrottor i sängen i söndags, upptäckte jag ett mail från en av de stora butikskedjorna med en rabattkod på 20% på Smeg-produkter. Det tog jag uppenbarligen som ett tecken, för vips så hade jag klickat hem mina drömmars mjölkskummare. En cremevit, så klart. Den kom redan idag, och den är så fin att jag flinar av lycka när jag tittar på den.

Onödig lyxkonsumtion? Jajamän. Guilty as charged. Men jag är inte ens i stånd att känna skam över det. Sponsrad av Smeg? Nä. Men om någon därifrån mot all förmodan skulle läsa det här, så får ni gärna skicka ett bidrag till fakturan, hihi! Eller åtminstone ett presentkort på mjölk. 

En smakupplevelse utöver det vanliga

Jag är nyss hemkommen från en AW med kollegor på formidabla restaurangen Fabrik i Osby. Det är minst sagt en smakupplevelse utöver det vanliga, och att hitta ett sådant ställe i våra krokar "ute på vischan" är verkligen anmärkningsvärt. På menyn finns mellanrätter, där tanken är att man ska kunna äta flera olika saker. Man behöver inte ens beställa rätterna samtidigt, utan kan ta in en i taget och sen bestämma om man vill ha fler. Maten är ljuvlig både för gom och öga, och utöver det finns det ostbricka, charkuterier, mindre snacks, fantastiska desserter och ett stort dryckesutbud, både med och utan alkohol.

Min första rätt hette "Havet" och bestod av halstrad och sesamfröpanerad tonfisk med sotad vattenmelon, mosad avocado med chili och lime och en marshmallow på habanero och kokos. Rätt nummer två hette "Lilla gården" och var en sotad carpaccio på hängmörad nötdetalj med färskpotatis, gräslök, tryffelvinägrett, tryffelmajonnäs och torkad schalottenlök. Allt fullkomligt smälte i munnen. "Som piruetter i munhålan," som den gode Carl-Jan Granqvist sa en gång. Mina mobiltelefonbilder gör kanske inte maten rättvisa, men jag hoppas verkligen att ni tar mitt ord för hur otroligt gott det var. 

Fabrik, alltså. Lägg det på minnet och se till att göra en utflykt till norra Skåne i sommar. Om man är matintresserad och gillar avslappnad "fine dining" i cool miljö är det till och med värt en omväg. Ni kommer inte att bli besvikna. 

Pippi på picklad rödlök

Jag har fått pippi på picklad rödlök. Det är gott på ALLT! Ja, kanske inte på frukostfilen, men på det mesta i matväg. Och det är ju så himla lätt att göra. Bara fram med mandolinen, göra en 1-2-3-lag på ättika, socker och vatten och låta allt stå i en glasburk i kylen och dra ett dygn. Sen kan man äta ur den där burken hela veckan, och blir det över kan man låta den stå längre än så. Vansinnigt vacker att titta på är den också. Helt klart en bonus. I kommentarsfältet fick jag tips om att det blir ännu godare om man saltar lite i lagen, så det ska jag nog prova nästa gång. 

Rödlök är inte bara gott, det är faktiskt bra för hälsan också. Det innehåller nämligen mängder av nyttiga vitaminer, folsyra, fibrer och mineraler. Lök gör gott för tarmfloran, och jag har läst att det till och med kanske kan motverka influensa. Risken för att man ska drabbas av blodpropp och stroke minskar visst också, på grund av att löken har blodförtunnande och antioxiderande egenskaper. Minsann. Rena rama hälsokosten ju. 

Det mindre angenäma är att löksmaken tenderar att borra sig fast i halsmandlar och svalg, och sen ligger man där och pustar lök hela natten. Fast det kan det ju nästan vara värt.

Granola i brevlådan

Imorse gick det minsann lätt att komma upp. Redan vid 6-snåret (medan jag fortfarande låg i sängen) fick jag nämligen ett SMS från leveransföretaget Early Bird, som talade om att de just hade hängt ett paket med tre olika sorters mumsig granola på vår brevlåda. Ja, det där med granolan skrev de ju inte, men det fattade jag ändå, för den hade jag klickat hem från en stor apoteknäthandel så sent som i söndags. Jag är ständigt på jakt efter god granola, och just den här sorten har jag läst så många lovord om på diverse bloggar den senaste tiden. Vad märket heter får ni själva läsa på bilden, för det här är inget som helst sponsrat inlägg, men efter att ha testat den till frukost kan jag bara instämma i lovsången: Precis så här ska granola vara, både i smak och konsistens. Mumsfaktorn är verkligen hög.

Nu kan man ju tycka att det är fullständigt idiotiskt att köpa färdig granola, när det egentligen är superenkelt att göra egen. Men vet ni, ibland bara orkar man inte vara duktig. Fast jag tänker idka lite industrispionage också och se vad det är för ingredienser i de här lyxiga påsarna. Sen, någon dag när jag orkar vara duktig, ska jag kopiera innehållsförteckningarna rakt av, hihi!

Polkapepparkakor

Skumtomtar med blåbärssmak och Ahlgrens bilar i granform har inte direkt imponerat på mina smaklökar. Det har däremot Annas polkapepparkakor gjort. Så rackarns goda! De påminner lite om mina amerikanska favoritkakor Mint Milanos i smaken, fast utan doppade chokladkanter då. Om smaken är här på tillfälligt besök vet jag inte, men för min del får den gärna dyka upp nästa år också. 

Imorgon slutför jag årets sista arbetsdag, och sen kan jag ligga i soffan och knapra polkapepparkakor ända fram till den 4 januari. Inte så dumt ändå. Jag skulle ha bunkrat fler paket när jag var och storhandlade igår...

Fotnot: Dagens inlägg är inget betalt samarbete. Fröken Gröns åsikter är som vanligt helt gratis. 😊

Soptipp, grävning och kantareller

På förmiddagen idag var vädret ganska trist, så då passade vi på att gå igenom några vindslådor till. Det finns fortfarande en del lådor kvar att titta igenom, en del grejer som ska till loppis och några möbler som vi ska försöka sälja, men vi gör lite då och då för att det inte ska bli så tråkigt. Nu börjar man iallafall kunna skönja ytterväggarna, hihi! 

När vi ansåg oss vara klara för dagen körde vi en sväng till soptippen med skräp, och när vi kom hem var det plötsligt trädgårdsväder. Jag hoppade i trädgårdskläderna och grävde klart det sista i sluttningen ner mot moraset. Stenkanten satte jag redan för flera år sedan, när jag gjorde rabatten som vetter upp mot gräset. Den börjar det också bli dags att gräva om nu... 

Det blir mycket sten att ta reda på när man gräver. De stora stenbumlingarna hamnar lite här och där i rabatten, de mellanstora stenarna passar bra att lägga i den ofärdiga stenmuren och de mindre stenarna slänger jag i en hink, som jag sedan tömmer i en metallkorg bakom växthuset. Vad jag ska ha dem till vet jag inte än, men de kan säkert komma väl till pass någonstans framöver. 

Hörnan bakom växthuset fungerar också som skottkärreparkering för tillfället. Fast till bortforsling av rötter och bortgrävt ogräs använder jag mest min gröna plastbalja med handtag (en s.k. tub trug), för den är lagom tung att tömma direkt i trädgårdstunnan, som står borta på uppfarten. Jag försöker alltid skaka av så mycket jord som möjligt, för den vill man ju ha kvar. 

Ett tag hade jag sällskap av den här lille filuren, men jag hann knappt ta upp kameran förrän han var på språng igen, så han blev lite suddig i konturerna. Det var länge sedan jag såg en ekorre i trädgården, så jag blev glad!

Nu har jag plötsligt en helt tom yta, som väntar på plantering. I det här hörnet är det både torrt och ganska skuggigt, så här får jag nog fundera lite mer på vad jag ska plantera. Blomsterkornellen får leka träd så länge, som vanligt. Den ska inte stå här nere alls, utan väntar på ett annat grävprojekt uppe vid uteplatsen. 

Medan jag grejade i trädgården tog maken en runda till skogen, och kom sedan hem med en påse full av guld: Kantareller! Dem stekte vi i smör och åt till en god köttbit till middag. Jisses, så underbart gott. Och så lyxigt att få äta sig mätt på kantareller.

Vad som händer imorgon återstår att se. Vi tar verkligen dagarna som de kommer och planerar inte så himla mycket. Och vet ni vad? Det är riktigt avkopplande att ha en sådan semester. 

Söndagssvep från Solhäll

Ännu en dag med en temperatur närmare 30-strecket. Ljuvligt och jobbigt på samma gång. Jag började iallafall dagen med att besöka en kär kollega, som bor i  grannbyn i söder. Hon skickade meddelande till mig igår om att hon hade plantor hon ville bli av med, och det tackar man ju inte nej till. Nu har jag både squash och vattenmelon i en pallkrage i köksträdgården och ampeltomat, superhet gul chili och en taggig gurksort från Argentina inne i växthuset.

Resten av dagen har jag blandat slappande med småpyssel. Bland annat har jag fyllt igen hålet där elektrikern har dragit in elkabeln från stugan in i källaren. Det ligger en överbliven hög med makadam nere i moraset, och den kom väl tillpass nu. Den gamla gjutjärnsluckan döljer ett knallgult plaströr, där kablarna går ner i marken. Jag lagade även några andra håligheter i gräsmattan på baksidan, när jag ändå höll på. När det blir lite drägligare väder (läs: regn) får vi slänga på lite matjord och gräsfrön ovanpå. 

Fikat har man ju också hunnit. Min amerika-svägerska är hemma på besök och kom med godsaker:  Mint Chocolate Milanos-kakor från Pepperidgde Farm. My favorite! De är verkligen förrädiskt goda, och jag äter dem bara när jag är ensam så att jag inte behöver bjuda, haha!

Vid kastanjestaketet frodas Louise Odier i värmen. Jag flyttade henne hit efter att ha gett upp kampen mot svartrostsjuka på platsen hon stod tidigare, men i år ser hon frisk och kry ut så här långt. (Bladet uppe i högra hörnet har inte svarta fläckar, men ätna hål av något slag...)

Sen småpysslade jag lite vid källartrappan, men det får jag visa en annan dag, för nu måste den här lortgrisen gå och duscha. Imorgon börjar en ny arbetsvecka (näst sista innan semestern), och imorgon kväll ska jag till Kommunhuset här i byn och gå en utbildning för röstmottagare inför höstens val. Tänka sig!

Sol ute, sol inne

Oj, vilken fin söndag vi har haft här i "Glesbygd"! Förvisso inte så många grader på termometern, men soligt och och alldeles vindstilla. Det lockade minsann fram vårkänsla i min vintertrött själ, och jag har varit ute i trädgården i flera omgångar idag. Den vita bänken är fortfarande fastfrusen i gräsmattan, men det kompenserar jag med årets första vårarrangemang i fin ny plåtkruka från Blomsterlandet. Har startskottet för trädgårdssäsongen 2018 äntligen gått nu? Jag håller både tummar och tår för det!

Solen har letat sig in i stugan också, där vi har ätit sedvanlig söndagsbrunch med ägg, bacon och smoothies på yoghurt och frysta bär. Märkligt att det smakar precis lika gott varendaste söndag!

Just nu håller jag på att städa ur pannrummet nedanför källartrappan, som också tjänstgör som städskrubb. Där har vi (mest jag...) stuvat in en massa på-väg-någon-annanstans-grejer under både hösten och vintern, så det har knappt gått att komma in där. Det får nog bli en tur både till tippen och till välgörenhetsloppisen snart...

Lillejulafton

Lillejulafton (som vi säger i södra Sverige) har ägnats åt diverse julstök på Solhäll. Bland annat har det trillats 2,2 kilo köttbullar, efter makens eget recept med kryddpeppar och en skvätt ale, och så mycket smör i stekpannan. Mums filibabba! Vi avsmakade dem redan till lunch idag, och de får högsta betyg.

En annan aktivitet på agendan var julklappsinslagning. Maken och jag brukar köpa varsin riktig klapp till varandra, men tillsammans med båda våra familjer har vi anammat en väldigt opretentiös inställning till julklappar de senaste åren. Vi köper inte en massa dyra grejer till varandra, utan försöker hålla oss till klappar runt 25 kronor per person. Alternativet är att ge bort något man har gjort själv eller som man redan hade hemma. Det blir mycket roligare och mycket mer avslappnat så,

På tal om julklappar, så kom den hemliga tomten på besök någon gång under gårdagen. När vi kom hem från stan igår kväll och klev ur bilen på uppfarten, så stod den här påbyltade korpen och väntade på bänken på norrsidan, tillsammans med ett osignerat julkort. Tre år i rad har den hemliga tomten varit här, och vi har fortfarande inte lyckats lista ut vem det är. TACK snälla tomten! Jag önskar att jag fick ge dig en riktig kram! 

Julstädning hann vi också klämma in idag. Det tog mest hela dagen faktiskt, eftersom vi grejade lite här och lite där samtidigt. Nu luktar det iallafall gott av såpskurade golv och nytvättade lakan; vilken lycka! Aldrig är jag så hemkär som när det är nystädat i stugan.

Nu blir det lite uppesittarkväll med mysbrallor och TV. Inte för att det är någon speciell jultradition eller så, utan mer för att tre dagars ledighet har lett till att vi har börjat vända på dygnet som värsta tonåringarna, hihi! Fast det där med sovmorgon är mest min grej. Jag vaknar hyfsat tidigt, men medan maken går upp och startar dagen ligger jag gärna kvar och drar mig en timme extra. DET är jullov, det!

Hipp hipp hurra!

Idag har vi firat min mor, som fyllde jämnt igår. Här på Solhäll har det inmundigats både smörgåstårta och smarrig kolatårta på digestivebotten (efter det HÄR receptet), och i nuläget kan jag meddela att den här bloggerskan fortfarande lider av både svår paltkoma och sockerchock. Jisses, så mycket gott på en och samma eftermiddag!

Jubilaren fick ett fint litet olivträd av andra familjemedlemmar, och av oss fick hon bland annat en pop-up-garden med tulpanlökar och penséer som blommar nu och narcisser som kommer upp senare i vår. En riktigt smart lösning för den som vill ha en liten "vårrabatt" på sin balkong eller uteplats.

Jag fick också en present, i form av en liten ärggrön fågelholk. Nu står den på planteringsbordet i väntan på att spikas upp i något träd. Så söt!

Nu har vi kalasat färdigt och jubilaren har återvänt hem. Om jag inte vore så himla mätt skulle jag dra på mig trädgårdskläderna och lägga mig på alla fyra i någon rabatt, men det får nog bli imorgon istället. Jag stannar inne och läser senaste numret av Allt om trädgård istället. 

Årets första semla (men inte sista)

På vägen hem från min lilla utflykt idag (som jag får skriva mer om imorgon) passade jag på att stanna till och storhandla. Dagsfärska semlor för 10 kronor styck var ju naturligtvis helt oemotståndligt, så nu har jag precis druckit eftermiddagskaffe och avnjutit bakverket på bilden.

Årets första, alltså. Men årets sista lär det ju inte bli. Kanske gör vi egna nästa gång, fast nackdelen med det är att det är försvinnande lätt att smälla i sig TVÅ på raken, bara för att man kan. Tur att trädgårdssäsongen är i antågande, så att jag får "gräva av" mig lite grann sen.

Bra start på sista veckan

Idag började min sista semestervecka, men jag känner mig faktiskt inte så stressad över det. Istället tar jag dagen som den kommer, och idag har det mestadels inneburit att jag lufsat runt här hemma. Varför resa bort på semester, när jag helst av allt bara vill vara i mitt hem? Bästa stället på jorden! 

Maken har gjort pressgurka på gårdagens skörd. Sommargurka, kallar jag det. Precis sådan som mormor alltid gjorde. Mums!

Mitt bidrag till husligheterna var att cykla till affären och köpa persilja, för sniglarna eller kaninerna har ätit upp vår. Jag passade på att hänga lite på byns finaste lilla blomsteraffär och kom därifrån med en helt makalös fingerborgsblomma, som jag redan har planterat i rabatten på södra sidan av huset. Där ser jag den bra från min nya favoritplats under parasollet. Fina floristfröken F skickade dessutom med mig en extra "godispåse" hem, med växter som nu har fått flytta in i växthuset. Tack snälla! 

Kvällen har vi avslutat med tortellini på fem ostar med smörstekta kantareller (egenplockade), rödlök och bacon. Mein Gott, så gott! En bra start på min sista semestervecka, med andra ord.

Fettisdag

Semla, fastlagsbulle, hetvägg, temla... Kärt barn har onekligen många namn. Och står det i kalendern att man ska äta en sådan, så gör man det. Utan anmodan.

Förvisso en Konsum-semla, eftersom jag kom på det först på vägen hem, men ändå. Den slank ner utan problem, kan jag säga!

Pannkakor och ranunkel

Efter en timmes promenad runt byn kändes det extra gott att få bänka sig vid TV:n och äta söndagsbrunch. Ett nytt inslag på dagens meny var små tjocka amerikanska pannkakor, efter ett recept jag hittade i senaste numret av Lantliv. Mitt fasta 35 mm objektiv fokuserar dock på den verkliga stjärnan: Äkta kanadensisk lönnsirap, inhandlad på amerikahyllan i mataffären. Oh, my God, så gott!

På köksbordet är det lite vår idag. Där står en vit ranunkel i kruka och får mig att längta ännu mer efter de dagar som komma skall. Nog är det ändå något visst så här i januari, när man vet att man har hela säsongen framför sig. Hoppfullt och förväntansfullt, på något sätt.

Ranunkel är en klar favorit här hemma, men jag har faktiskt aldrig provat på att odla några egna. Är det svårt, månntro?

Resten av dagen ägnar jag nog mest åt lite städ och småplock. Sådant där som man gör dagen innan en ny arbetsvecka drar igång. Det är ändå rätt mysigt, tycker jag. Hoppas ni har en skön söndag också!

Lördagsbrunch

På helgerna äter vi ofta brunch. Jag är inte direkt någon frukostmänniska, utan ligger hellre och drar mig länge på helgmorgnarna, så för mig är det perfekt att äta en kombinerad frukostlunch istället. Vanligtvis brunchar vi på söndagar, men idag kunde vi inte hålla oss ända till imorgon. 

Min nya kompis SMEG har visat sig vara helt perfekt när det gäller att framställa smarriga smoothies. Vaniljyoghurt, banan, frusna bär efter behag och en skvätt flytande honung blir riktigt mumsigt!

Den senaste tiden har jag fått pippi på färsk ananas, och på brunchbordet passar det in så himla bra med något syrligt och läskande.

Jag skär helst ananasen i stora chunks, som vi äter direkt ur skålen. Idag serverade jag bitarna i en mintgrön skål från Gustavsberg, som jag hittade för 5 kronor samtidigt som jag köpte lampan i gårdagens inlägg. Jag köper alltid pastellfärgat köksporslin när jag hittar delar på loppis. Udda grejer bildar en finfin helhet, bara man håller sig till ett färgtema.

Ägg, bacon, juice och kaffe måste man också ha. Jag tror nästan att jag skulle kunna äta bacon sju dagar i veckan. Det är löjligt gott! Vår brandvarnare larmar nästan varje gång vi steker det, hihi! Så går det när det är lågt i tak och man inte har någon köksfläkt.

Oftast brunchar vi framför TV:n, med "Vinterstudion" i bakgrunden. Bättre helgkänsla än så här blir det nästan inte!

En prioriteringsfråga

När jag kom hem från jobbet idag hittade jag en halv äppelpaj i kylskåpet. Den hade blivit över efter fikat i söndags, (jodå, vi orkade bara äta en halv paj på två personer), och eftersom det redan har hunnit bli onsdag så vågade vi inte ta några risker och låta den stå ännu längre. Jag menar, att slänga äppelpaj måste ju vara något av det mest hädiska man kan göra. Sålunda gjorde vi nyss en akut insats och åt upp den andra halvan. 

Vi tog det säkra före det osäkra och åt pajen FÖRE middagen. Det kändes helt enkelt alldeles för riskabelt att vänta till efteråt. Tänk om vi inte hade orkat äta den då? Här är prioriteringsordningen helt glasklar! Nu börjar det bli dags att laga middag. Det blir korv med bröd, för vi orkar inte äta något annat...