Träljusstakar från återbruk

Min arbetsplats delar bakgård med en återbruksbutik, och med jämna mellanrum slinker jag och kollegorna in där för en titt på kafferasten på torsdagseftermiddagarna. Butiken drivs som en daglig LSS-verksamhet, och man kombinerar återbruk med meningsfull sysselsättning och gemenskap för de 28 personerna som arbetar där. Intäkterna från försäljningen går tillbaka till verksamheten och deltagarna, bland annat i form av roliga aktiviteter som bowling, julbord och utflykter. Ett fint projekt som man gärna stöttar, plus att de alltid har ett riktigt bra utbud av loppisgrejer. En win-win situation, helt enkelt. 

Jag loppisshoppar ofta efter devisen "köp det du redan har så blir det en samling". Idag fyndade jag två olika sorters träljusstakar för 5 kronor styck, som nu får ackompanjera de andra träljusstakarna jag redan hade hemma. Jag använder dem oftast en och en eller två och två, men det är ju ändå rätt maffigt att ställa alla i grupp på ett och samma ställe. Förvisso olika i färg och form, men ändå på samma trätema. 

För övrigt börjar det bli tomt i min ljuslåda, så jag ska nog ta och bunkra upp lite ljus inför hösten. Gärna färgade, om jag hittar några fina sådana. Fast vanliga antikvita ljus är egentligen det allra finaste. Det ena behöver ju dock inte utesluta det andra, för man kan ju varva lite grann mellan alternativen. 

Och så lite loppifynd

På förmiddagen idag körde vi till återvinningscentralen för att tömma skåpet på skåpbilen, som har inhyst emballaget till våra nya fåtöljer i flera veckor. Det är ändå så himla praktiskt att lägga in skräpet direkt där och inte ladan, för då blir det iallafall av att det blir slängt på riktigt inom en hyfsat snar framtid. På vägen hem tiggde jag mig till att köra inom en av byns största loppisbutiker för att titta lite. Jag har mest suttit hemma och ugglat de senaste veckorna och kände plötsligt ett akut behov av att få köpa något roligt. Mest för att stilla känslan, som förmodligen egentligen grundar sig i att man är  uttråkad och rastlös. Känner ni igen er i hur jag menar? 

Jag hittade fem gröna småvaser och två gula skålar med scalloperad kant (för att citera Billgren-Wood), allt från Affari of Sweden och tillsynes helt oanvända. Företaget låg tidigare på min jobbort, så jag gissar att det är grejer som någon har köpt på deras årliga outlet. Nästa fynd blev en liten tavla att fylla ut min ofullbordade tavelvägg i gången i hallen med, och sen pekade maken ut en jättefin gammal hylla som vi spontanköpte mest för att den var så himla billig. Och fin. Vi visste redan i butiken att den inte direkt har någon bra plats i bodelen av vårt hus, men vad är det som säger att man inte kan få ha charmiga hyllor för förvaring i källaren eller på vinden? 

Nu fortsätter lördagen sin gilla gång här hemma med mysbrallor och på sin höjd lite småplockande i våra vardagshögar. Skönt så. Kanske jag till och med ska ta mig en liten tupplur. Det är jag dålig på i vanliga fall, men det är ju så vansinnigt gott. Så får det nog bli. 

"Vill du ha en grön byrå?"

Min kära väninna som är boendes i Köpenhamn hörde av sig på WhatsApp igår. "Vill du ha en grön byrå?" var frågan hon ställde, och jag behövde bara titta två sekunder på bilderna hon bifogade för att komma fram till ett beslut: "Jaaaaaa!" Hon skrev att hon hade hittat den på en loppis på Fyn, men tycker nu att den mest står i vägen. Var jag själv ska ha den har jag ingen aning om, men det får bli ett angenämt problem. Den är liten och nätt och kan alldeles säkert hitta sin plats någonstans här på Solhäll. För att den är helt bedårande råder det inget som helst tvivel om.  

"Du tänker väl inte måla om den?" var väninnans nästa fråga. Hennes 18-åriga dotter (tillika min guddotter) kunde nämligen tänka sig att ha den i sitt rum, under förutsättning att hon fick göra just det. Vad jag svarade kan ni nog gissa utan svårigheter. Jag lovade dessutom utan omsvep att köpa en annan loppisbyrå till tonåringen, om det bara är det hon vill ha.

Vi får väl se när det blir tillfälle att hämta hem byrån. Den mellanlandar i Skummeslövsstrand så länge, och där var jag ju faktiskt så sent som för två och en halv vecka sedan. Om inte förr så är jag där igen till vår årliga träff till andra advent. När jag tänker efter är det ju faktiskt den ultimata julbyrån. Ho ho ho, vilken tur jag har som omger mig med så givmilda människor. 💚

Fönsterbord på vinden

När jag grejade om lite i växthuset i början av sommaren åkte bordet jag hade där ut. Det är ett loppisbord som jag köpte för 20 kronor för ganska exakt tio år sedan, och det har stått i växthuset sedan dess. Det är helt klart ett gammalt allmogebord, fast inte finallmoge på något sätt, utan mer rejält sliten och konstigt målad bruksallmoge. Men jag älskar det där bordet i all sin skruttighet och har inga som helst planer på att göra mig av med det. 

Det tog ett tag innan jag kopplade att jag kunde flytta upp det lilla bordet på vinden istället, för jag har ju letat jättelänge efter ett bord att ställa under fönstret där. Problemet har varit att hjärtbalken som går längs mitten på golvet kräver ett bord med ett visst mått mellan benen, men sen kom jag på att det lilla växthusbordet kunde passa helt perfekt storleksmässigt. Det gjorde det också. 

Jag tänker att jag kan sätta en adventsstjärna på fot på bordet i december, och till våren kan jag ha mina frösådder på det för att slippa ha det nere i huset. Enkom för den ombonade känslan på dagens bilder lånade jag upp min fina flaskblomma från köket. Den börjar å andra sidan bli alldeles för stor för att få plats i köksfönstret, så jag måste nog ändå hitta någon annanstans att ha den. Tänk så liten den var när jag köpte den på trädgårdsdagen på Bäckaskogs slott förra året. Titta på det här inlägget, så får ni se. 

90-kronorsstolen från Pingstkyrkans loppis i Hässleholm hamnade också på vinden till slut. Maken hade den som pysselbordsstol ett tag, men eftersom det är en hörnstol så konstaterade han ganska omgående att den varken är ergonomisk, praktisk eller bekväm. Vi får väl se vad det blir av den sen, men jag gillar den fortfarande lite för mycket för att göra mig av med den. Saker och ting som man gillar tenderar ju att hitta sin plats till slut. Om inte annat kan den få stå och bara vara fin. 

Vinden har fått stå som den är sedan renoveringen före jul. Den är inte färdiginredd på något sätt, men man kan ju göra lite fläckvis fint ändå. Att det står en ful lagerhylla i trä till vänster om bordet och en klädställning med vinterjackor behöver jag ju inte visa här på bloggen. Det är därför man har zoomobjektiv på kameran, hihi!

Bordet står kvar

Matbordet vi (läs: jag) köpte på Marketplace i slutet av april står kvar i gröna rummet. Nästan direkt efter köpet tänkte vi att det var lite för smalt för att bli riktigt bra som matbord där, fast den känslan bottnade förmodligen i en vana vid att det gamla bordet var 12 centimeter bredare. Vi hade iallafall enats om att vi skulle börja med att ha det nyköpta bordet som pysselbord uppe på vinden, men det visade sig att det inte gick att få upp det i den smala vindstrappan. Så kan det gå. Det kunde ju inte stå ute i regnet under en presenning hur länge som helst, och eftersom vårt gamla bord hade ben som gick att skruva av, var det en enklare lösning att flytta upp det på vinden istället. Vi tänkte att det skulle bli en tillfällig lösning, men i det här huset tenderar ju tillfälliga lösningar att bli permanenta, som ni kanske har märkt. Ingen av oss känner för att ta ner vårt gamla matbord igen, och i sommar har det dessutom gått och blivit ett alldeles utmärkt pysselbord för maken uppe på vinden. 

En bonus med det nya bordet är att det rymmer fyra personer på varje sida, och så tycker jag ju faktiskt att det är ganska charmigt också. Det passar i rummet. Ett tag var ju planen att slipa av det och antingen olja om det eller måla underredet med någon trevlig nyans av linoljefärg. Inget av det har dock blivit av. Jag var också ganska säker på att jag ville såga till de fyrkantiga "klossarna" på benen och göra dem mindre klumpiga. Det har inte heller blivit av. Tiden får utvisa hur det blir med det här bordet. Hittar vi ett annat bord som vi gillar bättre kanske vi byter ut det, men just nu är det här för att stanna. Nu står det på önskelistan att hitta åtta passande stolar.

Fat och hjärta

Vi besökte Degeberga antik- och samlarmarknad idag. Det har blivit något av en sommartradition att åka dit, för det är så himla kul att gå runt där och titta på alla grejer. Roligt är det också att smyglyssna på alla samtal vid de olika stånden och se vad folk köper. Jag hittade ett fint litet porslinsfat för 80 kronor. Det är danskt och har en kungsängslilja som motiv, vilket är kul eftersom jag är född i Uppland. Jag har aldrig sett det här porslinet tidigare, men googlar serien och hittar att den heter 'Aluminia' och är designad av Nils Thorsson Vibeæg för Royal Copenhagen. Så nu vet vi det. Jag ska ha det på mitt nattduksbord och lägga smycken och småsaker i det. 

Guldhjärtat på bilden är nytt för i sommar. Det är en berlock som heter 'Pure Heart' och kommer från Carolas samarbete med Guldfynd. Mina föräldrar hade nämligen turen att vinna två presentkort på Guldfynd på Postkodlotteriet, som de var snälla och gav bort till sin bortskämda dotter. Det är jättefint med ett lite större hjärta i halsgropen. 

Något regn att tala om har vi inte fått idag heller. När vi körde söderut på förmiddagen kom det åtta stänk på bilrutan, men mer än så blev det inte. Ikväll har jag frångått min egen trädgårdsregel om att etablerade buskar och rabatter måste klara sig på egen hand och stödvattnat både här och där. Det är mycket som börjar vissna ner helt nu, och i blåsten far det runt gula löv som om det redan vore höst. Jorden var så torr att jag fick använda den allra hårdaste strålen för att "massera" ner vattnet under jordytan. Det börjar nästan kännas lite grann som sommaren 2018...

Auktion och loppis i Småland

Vi trotsade värmen idag, körde ett par mil norrut och korsade gränsen över till Småland. Det första stoppet var sommarens stora auktion i Barkhult, som ligger en bit öster om Älmhult. Utbudet där är alltid helt fantastiskt, med mycket allmoge och fina gamla bruksföremål, och idag var inget undantag. Vi gick runt och tittade på allt fint, men bestämde oss för att det inte fanns något speciellt vi var beredda att buda på. Priserna sticker ofta iväg ganska rejält, så några fynd är det inte direkt läge för. Parkeringen är alltid full av skåpbilar med antikaffärsloggor, och man känner igen upphandlarna som kommer år efter år. Flera av grejerna som säljs här brukar man sedan kunna se igen på antikmarknaden i Degeberga, och det är nog inte direkt en slump att auktionerna i Barkhult ofta är schemalagda till fredagen samma helg som antikmarknaden äger rum. Vi stannade och följde auktionen för underhållnings skull i ungefär en timme, men sedan blev vi soltrötta och bestämde oss för att dra vidare. 

Nästa stopp blev antikladan i Gottåsa, som ligger längs väg 23 mellan Älmhult och Alvesta. Ladan inhyser två olika loppisar, och vi brukar försöka köra hit en gång varje sommar. Utbudet är ganska blandat mellan antikviteter och loppisprylar, och speciellt den ena handlaren brukar ha en hel del kul gamla grejer att titta på. Men generellt tycker jag nog att de "vanliga" loppisgrejerna är oskäligt dyra. Det kan ju i och för sig bero på att jag är bortskämd med extremt prisvärda loppisar i vårt närområde. Nordöstra Skåne är verkligen ett loppisparadis för den som vill göra riktiga fynd.

Jag hittade en trägumma med något illmarigt i blicken, som jag tänkte kunde passa fint in i min lilla samling snidade figurer. 

Nu består samlingen av fem figurer: Den kutryggiga gumman från dagens tur till Småland, en chaufför från Simrishamn (som Hasse Alfredsson nästan köpte före min svärmor), en jägmästare med en enbent hund från Arkelstorp, en liten gumma i huckle och förkläde från Vadstena och en tjurig svarthårig tant från Malmö. En härligt kitschig samling. I love them all. De är alla valda med omsorg under en tidsperiod på mer än 15 år. Jag köper bara figurer som talar till mig, och det händer inte så ofta att de gör det. Figurerna har egentligen ingenting gemensamt, men man kan ju ana att jag håller mig till ett visst färgtema. Och ja, jag har dem faktiskt framme, och hela grejen är att de står tillsammans. Mest gillar jag chauffören, men jag säger inte det högt, för då kanske de andra fyra blir ledsna. 

Nu håller vi tummar och tår för att det kommer lite regn i helgen. Fast det är så torrt i marken att risken är stor att vattnet bara rinner undan. Mina krukor behöver jag nog hur som helst vattna manuellt redan i kväll, för i dem blir jorden kruttorr på en dag. Man skulle nog ha satsat på kaktusar...

Loppis i Hässleholm och antikt i Tyringe

När det är 30 grader varmt känns en biltur i AC extra lockande. Efter lunch tog vi en liten sväng till Hässleholm för ett besök på Pingstkyrkans loppis. Den är både välordnad och välbesökt och har alltid fina grejer. Jag hittade en riktigt gammal handsnickrad hörnstol, som jag tänkte kunde bli fin att ha i mitt klädhörn i sovrummet. Där passade den inte alls, och ingen annanstans i huset heller, så den hamnar nog på vinden så länge. Den kostade bara 95 kronor, så det var ju absolut värt att chansa. Ibland blir det bra, ibland blir det inte bra. Tjusningen med loppis. 

Jag köpte även en hängande trädgårdsdekoration som ser ut som en bikupa eller ett fågelbo, samt en konstig liten frukt. Jag inte blir klok på om den är konstgjord eller om den är torkad. Det låter som att det rasslar av kärnor inuti, när man skakar den. Kan det vara någon slags kalebass, tro? 

Sen körde vi vidare en bit västerut för att besöka två antikaffärer i Tyringe. Båda är himla trevliga, men bäst är utan tvekan Göinge Bohagstjänst, som ligger intill Förmedlingscentralen utmed väg 21. Butiken är jättestor med flera olika rum, och utbudet är helt fantastiskt med allt från allmoge till retro till lite modernare designerföremål. Här råder verkligen inga loppispriser, så några spontana och ogenomtänkta inköp blir det inte, men hittar man något man verkligen vill ha blir man ändå inte helt skinnad. Idag köpte vi ingenting, men det är en upplevelse i sig att bara gå runt och titta. 

Imorgon blir det kanske en utflykt till den årliga auktionen i Barkhult i södra Småland. Det är alltid smällhett när den äger rum, så vi har vanan inne, hihi! Om inte annat är det roligt att bara gå på visningen. Vi får se vad vi känner för när vi vaknar imorgon. 

Långfredag

Långfredagen i "Glesbygd" är råkall och fuktig. Det är bara fem grader ute, och det regnar mellan varven. Det är skönt att vara hemma och kura, men på förmiddagen körde vi ändå en sväng till ishallen i Glimåkra för ett besök på den årliga antik- och samlarmarknaden. Jag började med att utöka min samling polerade stenägg med två nya exemplar, ett grönmelerat i normal storlek och ett svart- och brunprickigt i lite mindre storlek. Det gröna är min nya favorit i samlingen, i alla fall för stunden.

På sådana är tillställningar går alltid maken och jag på varsitt håll. Vi tittar på olika saker och tar olika lång tid på oss, så det är bäst att var och en får fokusera på sitt. På ett bord fick jag syn på tre roliga Karl Johan-svampar i betong med armeringsjärnpinne i botten. Så fina! Lagom till att jag nådde fram till bordet hade försäljaren redan plockat upp dem och packat ner dem i en påse, och det stod en man där och swishade som bäst. "Attans," hann jag tänka, innan jag insåg att det var min egen man som hade köpt dem, hihi! 

Jag har ju alltid ett extra öga öppet efter vackra julgranskulor på den här typen av marknader, men jag hittade inga sådana idag. Däremot hittade jag en charmig gammal tomtekruka, som blev min för 120 kronor. Var inte det ganska billigt ändå?

Med tanke på temperatur och väder utomhus, så väljer jag alternativet stanna-inomhus-och-läs-trädgårdstidningar i eftermiddag. Jag har också nyss avslutat den andra och sista delen av Maud Nycanders fina dokumentär "Nunnan - 25 år i kloster". Redan 2007 kom den första filmen om Marta ut. Då var hon 19 år gammal och hade beslutat sig för att bli nunna i Karmeliterorden, som är den strängaste av alla klosterordnar. Det har hänt mer än en gång att jag har ägnat Marta en tanke genom åren, så det var väldigt fint att återse henne nu så här mer än en kvarts sekel senare. Båda filmerna finns på SVT Play och kan verkligen rekommenderas. Kanske extra passande nu så här i påsk, med tanke på temat. 

Påskmarknad

I förmiddags körde jag ett par byar bort till Kvistalånga, där det var påskmarknad på Kärt och Cirkulärt. Det är en jättefint kurerad loppis på en gård, som bara brukar ha öppet ett par gånger per år. Sist jag var där var det julmarknad, men nu var det alltså dags för loppis med påsktema.

Det är alltid så himla fint iordningställt där, och idag var inget undantag. Förutom ett trevligt loppisutbud fanns det både blommor, kransar, ägg och hembakat till försäljning. Det gäller att vara där tidigt, för det är alltid massvis med folk (läs: loppissugna damer) som står och väntar utanför strax före öppningsdags. Sen säger det bara svisch, och så är nästan allt borta. 

Jag köpte en fin tallrik från Gustavsberg som heter 'Canari'. Den serien har jag inte lagt märke till tidigare, men den är ju jättefin. Två salt- och pepparströare i form av kycklingar, två olika knippen gröna påskfjädrar blev det också.

Och sex roliga tupphuvuden i filt att sätta på flaskor med påskmust eller påsköl. Så roliga! Jag älskar ju som sagt i ett tidigare inlägg att påsken får lov att vara lite kitschig och kul. 

Sen började det regna, så att åka hem och jobba i trädgården kändes inte aktuellt. Jag körde istället vidare mot Hässleholm, när jag ändå hade kört halva vägen dit. Där blev det besök på Blomsterlandet och diverse andra ställen, som Rusta, Jem&Fix och Pingstkyrkans loppis. Det är kul med en liten runda i civilisationen ibland, men vansinnigt uttröttande. Något påskpyntande har jag inte orkat med idag, men det är ju en ledig dag imorgon också. 

Hej Halmstad!

Min lilla dagsutflykt till Halmstad igår var synnerligen trevlig. (Med undantag för det snöblandade regnet jag körde igenom mellan Osby och Markaryd.) Jag mötte upp med mina väninnor strax efter 10, parkerade min egen bil och blev sedan skjutsad runt på olika ställen resten av dagen. Lyxigt. Fyra olika loppisar hann vi med. Bäst var helt klart Erikshjälpen, som både hade ett trevligt utbud av loppisvaror och hembakat. Här tillbringade vi rejält med tid, både i butiken och i caféet. Vi har som tradition att inte välja samma bakverk, utan att köpa en av varje sort som ser god ut och dela varje sak i tre delar. Den här gången var det extra svårt att välja, så det blev sex olika sorter till förmiddagskaffet. Efter det behövde vi inte äta lunch förrän sent på eftermiddagen...

En av de trevliga sakerna med mina väninnor är att de alltid har spenderarbyxorna på när vi är på loppis. De kommer alltid hem med mer grejer än jag, vilket får mina inköp att nästan kännas blygsamma. Det kan man kalla bra kompisar, hihi! Jag köpte en grön plåtburk, en handgjord keramikkanna, en korg för blommor och en liten påskgul ljusmanschett. Påskliljorna köpte jag sedan på Blomsterlandet, innan jag körde hem. (Jodå, vi hann med ett besök där också.)

Den lilla manschetten är ihoptråcklad av torkade målade frökapslar. Förmodligen är den ett dagisprojekt, men jag tycker den är riktigt fin. Den ska få pryda ett ljus på köksbordet i påsk, tror jag. 

Vi körde till Patriks Prylar, som ligger ute på landet i Röinge. Det är en kul butik som är proppfull med prylar, allt från trädgårdsdekorationer till inredning till vintage till kitsch. Jag hittade många saker som jag hade kunnat tänka mig att ha i min trädgård, men höll mig i skinnet och tänkte att jag behöver börja med att se över det jag redan har. Jag har ju som bekant varit superlat i vinter och låtit hur mycket som helst stå kvar ute. 

Vi avslutade vår heldag med en bit mat och en runda på några av butikerna på köpcentret Hallarna. Klockan hann bli 18 innan jag var på väg hem igen. Tack och hej, Halland! Jag kommer säkert tillbaka till sommaren igen. 

Årets första x 2

Jag längtade efter en helg på hemmaplan, och det har onekligen varit en skön lördag i all sin enkelhet. Jag laddar om batterierna som allra bäst, när jag får vara hemma och greja lite med saker vartefter andan faller på. Det är då jag är som mest produktiv, för jag går och småpysslar mest hela tiden. Det blev också en runda till återvinningscentralen för att slänga julgranen och tömma skåpbilen på diverse kartonger och annat skräp som vi har tryckt in där över jul och nyår. Som belöning körde jag inom byns finaste lilla blomsteraffär efteråt och köpte årets första tulpanbukett. Lovely!

Dagen har också bjudit på årets första loppisrunda på en av byns välgörenhetsloppisar. (Vi har FYRA stycken!) Där fanns det ett helt skåp med jättefina keramikföremål, som såg helt nygjorda ut. Jag köpte något som jag tror är en äggkopp, men som jag tänker sätta ett värmeljus i. Glasyren ser ut som mintglass med bruna chokladprickar, mums! Tjugo kronor kostade den. Ett halsband med stora oregelbundna pärlor av silvrig metall slank också ner i kundkorgen. Det är faktiskt riktigt fint och kan nog bli snyggt på någon nyårsblåsa eller så. 20 kronor kostade det också. 

På eftermiddagen grejade jag med mina nyinköpta krukväxter, men några bilder på det blir det inte idag. Det hann nämligen bli mörkt innan jag blev klar. Men det är ju en dag imorgon också. 

Årets second hand-julklapp

Idag annonserade Myrorna årets second hand-julklapp: Ljusstakar. Redan på morgonen fick jag ett SMS av min mor, som konstaterade att jag ligger 15 år före min tid. För loppisfyndade ljusstakar är ju absolut något av min paradgren. Jag kommer ju hem med loppisfyndade ljusstakar i tid och otid. Ska vi ta oss en titt på vad jag har fyndat bara under det senaste året?

Ja, det blev ju onekligen en ganska diger skörd. Och betänker man att varje ytterligare år bakåt i tiden har alstrat ungefär samma mängd, så kan nu ju förstå hur mitt lager ser ut. Fast jag använder ju faktiskt inte alla samtidigt, utan byter ut lite efter årstid. Jag inser nu att jag borde skaffa mig ett stort skåp bara för alla mina ljusstakar. Tänk så fint att kunna överblicka hela samlingen på ett och samma ställe. Lite som att ha en "ljusstaksgarderob". Kan man få in en sådan på vinden, tro? Ja, varför skulle man inte kunna det. Jag ska bara komma på en plan att smyga in en utan att maken märker något, hihi!

Alltid plats för ett litet bord

Det jag alltid spanar efter på loppis är fina små träbord. För tänk, det finns alltid plats för ett litet avlastningsbord. Och om det inte får det, kan man byta ut ett nytt fynd mot något av de bord man redan har. Mitt äldsta loppisbord står i gröna rummet. Det har hängt med mig sedan jag flyttade till min första egna lägenhet 1991. På den tiden var det målat i trendfärgen "Höganäsgul" och stod framför fönstret i mitt kök. Tio år senare stod det också framför köksfönstret, fast i en annan lägenhet i Malmö. Då målade jag om det i vitt, eftersom väggarna där var vinröda. Och vitt har det förblivit sedan dess. 

Framför ett av fönstren i gröna rummet står det ett annat litet träbord. Det var brunmålat redan när jag köpte det och har en liten låda, där jag förvarar diverse ljus som är för långa för att rymmas i min andra ljuslåda. Jag älskar brunt som komplementfärg mot det grön-vita i det här rummet. 

På glasverandan står ett annat brunmålat bord. Det är i allmogestil och är förmodligen det bord jag älskar mest av alla. Förstå-sig-påare säger att den rustika trenden går mot sitt slut, men för mig kan det aldrig bli så. I synnerhet inte i det här huset, för här passar det så himla fint med slitna ytor som vittnar om ett liv långt bakåt i tiden. Vad skulle inte det här lilla bordet kunna berätta, om det kunde tala?

På glasverandan står också ett litet pelarbord, som är ett av de allra första loppisfynden vi släpade hem till Solhäll. Det står här av och till, för på julen brukar jag ta bort det för att få plats med mitt ljusträd. Jag är faktiskt mest förtjust i bord med fyra ben, så det här kanske ryker till förmån för något annat en vacker dag. 

I hallen innanför glasverandan står ett gråmålat träbord med kurviga ben. Det har roliga små "klackar" under fötterna, som jag egentligen inte kan begripa vad de tillför. Det finaste med det här bordet är egentligen lådan, som är snickrad i rejält trä och har trevliga små fack att stoppa grejer i. 

Vid murstocken i hallen på baksidan står det ett litet grönt bord med målat mönster på bordsskivan. Här är det en "genomfartsled" på tre håll, så det gäller att det man ställer här inte är för stort. Samtidigt är det ju himla fint att ha något mot murstocken. Det tog många år innan vi hittade det perfekta lilla bordet. Att det var grönt var ju onekligen en bonus. 

Ett av mina bästa loppisfynd är det låga bordet ute i smatten. Det stod kvar i slutet på en idrottsplatsloppis, eftersom bordsskivan var täckt av en äcklig vaxduk och ingen fattade hur fint det egentligen var. Jag köpte det för 10 eller 20 kronor, tog bort vaxduken och hittade en charmigt sliten vitmålad bordsskiva undertill. Först tänkte jag måla om hela bordet, men jag är glad att jag inte gjorde det. Nu är det ett perfekt avlastningsbord för matkassar ute i smatten, när man kommer in med grejer som ska rakt in i kylen. 

Och se där, i hörnet intill kylskåpet kan man också klämma in ett litet bord. Det har en liten hylla undertill där microvågsugnen står, men den är så ful så jag har hängt ett rutigt tyg framför. Ovanpå den egentliga bordsskivan har jag lagt en träskiva som jag hittade när vi tömde vinden under sommaren. 

Har man inte plats inomhus, så kan man hitta plats ute. Ett loppisbord med spräckt stenskiva för 50 kronor kan man ju till exempel ställa ute på trappan utan att skämmas. Det står inte alltid här, men till jul ska jag nog sätta ut det igen. 

Tänk, så många bord man kan få in i ett 77 kvadratmeter stort hus. Och då har jag inte ens räknat med köksbordet, matbordet, soffbordet, nattduksborden, tvättstugebordet, pysselbordet i källaren och inte att förglömma alla bord vi har ute i trädgården. Många bord blir det. Och nu drömmer jag redan om att hitta fina små fönsterbord att ställa under de nya fönstren på vinden. Och kanske ett att ställa mot murstocken också, hihi!