Ögonblicket 20:06

När klockan ringde 06:00 imorse kändes det då rakt inte som någon höjdare med sommartid. Det var fortfarande lite dunkelt ute, och i huvudet på undertecknad med, för den delen. Men belöningen kom nu ikväll, när jag kom hem från körövningen strax efter 20:00 och det fortfarande var ljust ute. Förvisso bara en kort stund till, men iallafall. Jag var tvungen att stanna till i grindhålet och ta en bild med mobiltelefonen för att föreviga ögonblicket 20:06.

Nu väntar tre dagar med härliga temperaturer i "Glesbygd". 15 grader imorgon, 17 grader på onsdag och 18 grader på torsdag. Så alldeles alldeles underbart. Sen blir det visst kallare framåt helgen, men det tar vi då. Nu ska jag njuta av ljusa kvällar om våren i dagarna tre. 

Fina presenter, frösådd och sommartid

Idag har det regnat mer eller mindre hela dagen, så jag har ägnat mig åt inomhusaktiviteter. Bland annat har jag druckit kaffe i min nya fina Mumin-mugg från Arabia, som tillsammans med en ljuvlig vävd kökshandduk från Ekelunds Väveri var en tack-för-flytthjälpen-present från en kollega på jobbet. Hon har varit här hemma och hälsat på, så jag tänker att färgvalet nog inte är en slump. Handduken är som en ljuvlig vårrabatt med narcisser, påskliljor, gullvivor, krokus och annat vårigt. Vilka fina presenter!

På eftermiddagen klafsade jag ut en snabbis i regnet och hämtade jord i ett tomt pensébrätte. Jag hade nämligen lagt klockrankefrön i blöt. Det där med försådd är egentligen inte alls min grej, men något litet kan man ju ändå ge sig på. Dessutom har jag just sett gamla bilder från Victoria Skoglunds växthus och insett att klockranka är något jag inte kan leva utan i min trädgård i sommar. Det blev några frön över, så jag fick gå ett nytt ärende ut i regnet och hämta mer jord. Det fick bli i en vanlig terracottakruka, för jag orkade inte leta efter något bättre i det trista vädret. 

För övrigt känns det som vanligt lite koko med sommartid. Man blir hungrig på fel tider, och förmodligen blir man inte heller sömnig när man ska ikväll. För att inte tala om hur trött man kommer att vara imorgon, när klockan ringer... Det brukar ta ett par dagar innan man har ställt in sig själv rätt, men det är ju bara att gilla läget. Ordet "sommartid" ringer iallafall ljuvligt i mina öron. Nu är vi på rätt sida, hurra!

Häng på tippen och lövkrattning

Lördag med vårväder och sol. Vad gör man då i "Glesbygd"? Man hänger på soptippen, hihi! Jag skämtar faktiskt inte, för när vi kom dit var det en lång kö av bilar som väntade på att komma in genom bommarna. De körde med samma princip som de coolaste krogarna i storstan: En gäst ut - en gäst in. Nåväl, det rullade på ganska bra trots allt, och när vi väl kom in gick det ganska snabbt att tömma skåpbilen på skräpet vi hade med oss. Min vana trogen avslutade jag besöket på varsågod-och-ta-en-blomkruka-hyllan, där jag hittade tre små terracottakrukor med fin patina. I två av dem planterade jag pärlhyacinter, som jag redan hade hemma. Den lilla runda tog jag mest för att formen var så fin.

Eftermiddagen ägnade jag åt att fortsätta kratta löv i köksträdgården. Fem säckar fick jag ihop, och då ska man betänka att vi dumpade tre tidigare lövsäckar härifrån vid besöket på tippen tidigare på dagen. Mycket löv blir det... Men så är det många träd i den här delen av trädgården också.

Mest löv blir det i slänten mot norr, där de största träden står längs gränsen mot grannarna ovanför. Under våren brukar jag kratta upp allt nedanför stenbumlingarna. Det är för stora mängder för att löven ska förmultna av sig självt, och dessutom "drunknar" murgrönan som jag planterade som marktäckare för några år sedan. På bilden här nedanför skymtar det havererade hönsnätet, som håller emot komposthögen (läs: skräphögen) bakom planket. Vi behöver även bygga någon slags sarg, som håller emot högen mot den grusade ytan innanför planket. Att fixa till det står på årets att-göra-i-trädgården-lista. 

I pallkragarna har jag jordslagit en hel del reafyndade buskar och perenner, som jag köpte på rea i höstas. Här står bland annat en hortensia av sorten 'Bonfire' och väntar, samt en fjärilsbuske som jag tog med hem från mina föräldrars balkong i höstas. Lite som att ha en egen plantskola att plocka grejer från, tänk så bra. Fast nackdelen är att jag måste börja plantera ut grejer innan jag kan odla i kragarna. Vilken tur då att jag inte har något större intresse för grönsaksodling, hihi!

Tvättmaskin och TV-fredag

Jag är redan inne på min andra maskin tvätt i den nya tvättmaskinen. Den levererades på förmiddagen av en ensam installatör i skåpbil, och jag undrade hur i hela friden han skulle få ner den i tvättstugan utan bärhjälp. Det klarade han alldeles galant med en sådan där säckakärra som kan gå i trappor. En kvart senare var allt installerat och klart och emballaget och den gamla maskinen bortforslade. Nu ska jag bara lära känna den nya trotjänaren. Jag står där på helspänn och undrar över minsta ljud den ger ifrån sig. Fast det är onekligen en lättnad att inte behöva hushålla med trosorna längre, hihi!

Maken och jag har börjat titta på "A Thousand Blows" på Disney+, och den verkar lovande efter ett par avsnitt. Ikväll börjar det dessutom en ny säsong av engelska deckaren "Tyst vittne" på SVT. Där blir varje fall blir uppklarat på två avsnitt, och det tycker jag är föredömligt lagom. Happy Friday, allihopa everybody!

Smyger in lite påsk

Nu börjar jag smyga in lite påsk här hemma. Jag tycker att det är en så härligt avslappnad högtid, utan några nödvändiga måsten. Man får göra lite som andan faller på, och jag pyntar på olika sätt varje år. Ibland blir det mycket, ibland blir det lite. Det är kul att påskpyntet får lov att vara lite kul och kitschigt, och den gulgröna färgskalan passar mig naturligtvis som handen i handsken. Fast än så länge har jag bara börjat med några små detaljer. I en låda hittade jag en tom loppisfyndad tändsticksask, som jag fyllde med tändstickor från en mindre charmig ask. En tupp kommer man nog undan med att ha framme även när påsken är slut. 

Jag har en samling stenägg, som får ta en mer framträdande plats till påsk. De är köpta lite då och då över en tidsperiod om flera år, och jag gillar att de är olika i både färg och storlek. Alla är vackra på sitt sätt, och de bildar ett vackert stilleben tillsammans. 

Äggen ligger i en gammal allmogeskål med handtag, som är målad i härligt ockragul på utsidan. Bara det är ju påskigt så det förslår. Maken ropade in tråget på en sommarauktion i Småland för några år sedan, och det kom som en del av ett parti med andra gamla saker. Jag minns inte ens vad det var i det där partiet han egentligen ropade in, men med facit i hand var ju skålen helt klart den stora behållningen. Jag vill minnas att han gav 300 kronor för allt och det får man ju säga var ett kap. Bara skålen ensam är nog värd betydligt mer än så. 

Jag har också rotat fram min gula franska kanna från gömman med alla vaser i källaren. Den ska jag nog fylla med något trevligt till helgen. Kanske knipsar jag av några kvistar från forsythian i trädgården och stoppar i vatten. Den blommar naturligtvis inte än, men avklippta kvistar brukar man ju kunna väcka till liv i stugvärmen. Eller så sätter jag kanske påskris i kannan.

Påskmust har vi faktiskt redan druckit i flera veckor, men årets första (men säkert inte sista) påse dragéägg inhandlade jag på mataffären idag. Dem ska jag börja mumsa på redan ikväll. Lucky me!

Soligt och barrigt

Det känns så himla fint att komma hem sena eftermiddagar efter jobbet och fortfarande kunna njuta av solljuset en stund. Idag var det en sådan dag. Dagen var grå till att börja med, men när jag svängde in på uppfarten efter klockan 17 lyste den sena eftermiddagssolen upp hela huset. Jag ville bara vårskrika. 

Vintern gör sig ändå påmind. Nedanför verandatrappan ligger fortfarande stora delar av julgranen kvar i form av en gigantisk barrhög. Den täcker både gräs och grus, och på avstånd ser det nästan ut. som något konstigt svampangrepp. Det där får jag väl försöka kratta bort vad det lider. Det tränger fortfarande upp rejält med barr mellan golvspringorna inne i huset också, trots att vi har dammsugit i flera omgångar sedan tjugondagen. Fast så brukar det vara varje år. Långt efter midsommar brukar man kunna få sylvassa "nålar" i fötterna.

Kanske blir det tid att rensa upp grusgången redan under helgen. Jag brukar skära till kanterna och dra upp fröogräs ur gruset så tidigt på säsongen som möjligt, så håller det sig hyfsat fint en bra bit in på sommaren sen. Städa upp trottoaren och sopa ner vinterns grus måste vi också göra i helgen, för nästa vecka har kommunen annonserat att det blir gatusopning. Jodå, man håller sig sysselsatt. 

Konspirationsteori och våfflor

Jag hajade till när jag kom körandes i backen här hemma, för en av grannarna har ställt ut sin trasiga tvättmaskin för hämtning. Det är exakt samma modell som vår gamla, som pajade i lördags. Vad är oddsen för det? Nu går jag som bäst och grunnar på om det där verkligen kan vara en slump. Eller är det sant att elektronikföretagen programmerar kretskort i vitvaror och annan elektronisk apparatur, så att de automatiskt ska sluta fungera efter ett visst datum? Man anar en konspiration...

För övrigt har vi ätit frasvåfflor till kvällsmat ikväll. En kollega på jobbet påminde nämligen om att det är våffeldagen idag, och plötsligt kunde jag inte tänka mig att äta något annat. Jag stannade och handlade på vägen hem, och nu tre och en halv våffla och ett stort glas kall mjölk senare känner jag livet i mig, hihi! Att jag knappt orkar masa mig över till soffan är ett litet problem i sammanhanget...

Dyra och billiga penséer

Vi har fortfarande någon minusgrad om nätterna i "Glesbygd", men nu struntar jag i det och drar igång pensésäsongen här hemma på Solhäll. Jag vet att en del införskaffade sina första penséer redan i februari, men jag höll mig ända till i fredags. Då smög jag hem ett litet men naggande gott gäng 'Peach Shades', som har blivit utsedd till årets pensé 2025. För mig personligen har den här sorten redan varit en stadig favorit i flera år. (För jag tror väl att det är samma sort som har funnits ett tag?) Att den är populär ser man om inte annat på prislappen, för en liten planta kostar mellan 20-27 kronor styck i butikerna, till och med på en av de stora matvarukedjorna. Jag snålade och köpte bara fyra stycken den här gången, men de får å andra sidan stå på paradplats i stenurnan på framsidan. Det låter nästan som titeln på en Hooja-låt, när man läser beskrivningen av färgerna på blommorna: Persika, aprikos, plommon och banan. 

På ovan nämnda matkedja (som man skulle ha bojkottat i förra veckan, hrmm...) sålde de också "vanliga" småblommiga penséer i tiopack för 69 kronor. Ett rimligare pris, får man väl ändå säga. Jag slog till på två omgångar sådana i en härligt rosaviolett ton. Några av dem har jag planterat i en skålformad terracottakruka, som står på det lilla bordet på hörnet mellan uppfarten och ingången på baksidan, och några andra har hamnat i de låga vita urnorna på baksidan. Påskharen har visst redan hittat fram ur gömmorna i ladan. Fast den är ju en hela-året-runt-favorit här hemma. 

Nu har startskottet absolut gått för vårblommor i krukor. Fler penséer kommer det alldeles säkert att bli, säkert redan den här veckan, och lökväxter och gyllenlack därtill. Äntligen! Som jag har väntat. 💚

Verandastädning, tvättmaskinsköp och trädgårdstimmar

Det har varit en ljuvligt solig helg. Redan innan kaffet var urdrucket igår morse tog jag en hink med såpvatten med mig ut på glasverandan för vårstädning. Iförd morgonrock och tofflor torkade jag av alla fönsterspröjsar, fönsterbrädor och möbler, samt dammsög och våttorkade golvet. Det var redan ganska avplockat efter jul och vinter där ute, så städningen var avklarad ganska snabbt. Nu doftar det så gott, så gott. Putsa fönster utvändigt får jag dock göra en annan dag, för det kände jag inte alls för igår. 

På förmiddagen idag körde vi till Elgiganten i Hässleholm och beställde en ny tvättmaskin. Igår kväll provade vi att rensa filter och tömma slangar på den gamla efter konstens alla regler, men det är ett faktum att det är något som har lossnat eller så har motorn bränt sönder, för centrifugen går inte runt alls. Jag är faktiskt inte ens säker på om den ens tvättar och sköljer som den ska. Nåväl, nu har vi iallafall ordnat så att den nya kommer redan på fredag, och för att slippa att krångla själva beställde vi både hemleverans med installation av den nya och bortforsling av den gamla. Det där orkar vi bara inte mecka med. Jag är inte ens säker på om jag hade orkat vara med och bära en tvättmaskin, för de väger ju verkligen två ton.

Både igår och idag har jag fått rejält med timmar i trädgården. Det har varit ganska blåsiga dagar, men ändå skönt att vara ute och få lite sol på näsan och syre i lungorna. Jag har smågrejat med ditt och datt, klippt ner lite perenner och krattat löv. Vårens första penséer är också på plats, men dem får jag visa en annan dag, för de har inte fastnat på kamerans minneskort än. 

Nu är jag nybastad och inväntar ett nytt avsnitt av "Mästarnas mästare". Jag får medge att det inte är så många av årets deltagare som jag känner till sedan tidigare, men det är lite lagom avancerad TV-underhållning för en söndagkväll. Vid den här tiden nästa vecka är det sommartid. Ljuvligt mentalt, för ordet klingar ju så härligt, men en jobbig omställning i praktiken. Att förlora en timme helt (speciellt om morgnarna) brukar kännas i kroppen ett bra tag för mig. Kan vi inte bara skippa det där med tidsomställning helt? 

Änglapelargoner och dyngsura badlakan

Jag sprang på änglapelargoner på ett rea-bord på en blomsteraffär. Det fanns bara två kvar, men exemplaren var väldigt täta och fina, så jag snöt åt mig båda. Jag är ju inte direkt någon pelargonkonnässör, så just den här sorten har gått helt under min radar. För mig som gillar småblommigt och lite buskigt är det här verkligen right up my alley. Jag kan förstå varför den också kallas pensépelargon, för blommorna liknar onekligen söta små penséer både i färg och form. 

Änglapelargonerna jag köpte är odlade i Sverige, men jag läser mig till att den ursprungligen härstammar från Storbritannien och att det är en korsning av vildpelargon och engelsk regalpelargon. Den betraktas av många som ettårig, men lär även gå att övervintra om man ställer den svalt. Det är vanligt att bladen är citrusdoftande, och tydligen finns det sorter som även går att använda som snittblomma.

Änglapelargonens fader sägs vara engelsmannen Arthur Langley-Smith, som lanserade sin första variant i Catford, South London 1935. Han lär ha skapat tolv olika varianter, men om de jag har köpt är en av hans sorter vet jag faktiskt inte. Krukorna jag köpte är nämligen helt omärkta, och jag tänkte inte på att fråga i affären. I sommar tänker jag nog ha dem i krukor utomhus, men tills dess dröjer det nog ett bra tag. Änglapelargonen klarar bara temperaturer ner mot 10 grader, så den jag har ställt på glasverandan får jag ta in i hallen ikväll. Det är fortfarande väldigt kalla nätter i "Glesbygd", men även om det bara går ner mot nollan så känns det dumt att chansa.

För övrigt har centrifugeringen slutat fungera på vår tvättmaskin. Jag har nyss stått och vridit ur dyngsura badlakan över badkarskanten. Suck...  Jag googlar problemet och ser att det kan handla om något så enkelt som att filtret behöver rensas eller att avloppsslangen är vriden. Vi får väl börja med att inspektera det.  Fast tvättmaskinen är 10 år gammal, och längre än så kanske man inte kan räkna med att grejer fungerar nuförtiden.

En flygande grön get i tiara

En del kör runt med en väldoftande wunderbaum hängandes i backspegeln. Eller plyschtärningar. Eller kanske ett radband. Själv kör jag runt med en dinglande grön get med kopparfärgade fjärilsvingar och glittrande tiara. Jag hittade den lilla skapelsen i en av de små hantverksbutikerna på Per Helsas gård, när vi besökte Ystad härförleden. Där hängde hon i sällskap av allehanda andra upp-pimpade djur, såväl flygande kossor som strassprydda elefanter. Jag älskar min lilla get och blir full i skratt varje gång jag ser henne hänga där och dingla i sin tjusiga utstyrsel. Så rörande, på något sätt. 

Den kreativa hjärnan bakom skapelsen är konstnären Maria Antreski, som verkar skapa nästan uteslutande med återvunna produkter från närliggande loppisar. För den som vill se mer går hon att hitta på Instagram under namnet @antreskimaria. Vem älskar inte en härligt galen hjärna? Och vem älskar inte en flygande grön get i tiara? Det gör iallafall jag. 

Tömd trädgårdstunna

Idag var det dags för årets första tömning av trädgårdstunnan. Ett vårtecken så säkert som något. Fast det var verkligen på tiden, för den var redan knökfull av fem månaders samlat skräp. Idiotiskt att göra sig av med trädgårdsavfall tycker säkert många, men trust me, den här trädgården producerar skräp så det räcker och blir över. Dessutom har jag slängt en oansenlig mängd vissna snittblomsbuketter i tunnan under vintern, och de utgör onekligen sin beskärda del av innehållet. Sånt får man kanske inte ens slänga som trädgårdsavfall, men jag tänker att tulpaner och rankunkel som jag köper likaväl hade kunnat växa i mina rabatter. 

Det verkar som att det väntar en hyfsat solig helg runt hörnet, så då ska jag nog satsa på att vara utomhus lite grann. Nu har jag ju en helt tom tunna att fylla, hihi!

'Spläsh crossbody'

Det fanns en period i livet då jag köpte väskor i tid och otid. Det gör jag inte lika ofta längre, men jag älskar fortfarande väskor och att gå runt i väskaffärer och titta och klämma. Jakten på den ultimata väskan är ett ständigt pågående projekt i mitt bakhuvud, och nog händer det fortfarande att jag kommer hem med en ny mellan varven. Jag har ändrat stil lite grann under åren, för mina väskor idag är mindre posh och mer praktiska. 

Det sista halvåret har jag spanat efter en mindre vardagsväska, som är både praktisk och snygg. När jag var på C4 Shopping i fredags hittade jag en väldigt trevlig väskmodell från stockholmsbaserade företaget Gaston Luga, som jag inte köpte då. Jag ångrade mig i helgen och beställde en direkt från företagets hemsida. Det visade sig vara ett klokt beslut, för man fick 10% rabatt på första köpet, och eftersom frakten var fri sparade jag ju faktiskt en slant. Idag dök den upp: En 'Spläsh crossbody' i färgen oliv. Trevlig, eller hur?

Jag är sällan en enda väska trogen och vet att jag kommer att fortsätta använda mina andra väskor också. Men varje väska har liksom sin funktion och sitt sammanhang. Den nya väskan är perfekt i storleken för att rymma det man behöver ha med sig på språng i vardagen, som mobil, nycklar och en liten necessär för handkräm, läppglans och huvudvärkstabletter. Den går att knäppa ut i omfång, så en pocketbok får man nog också ner. Att den dessutom är vattentät får väl ses som en bonus, när man bor i Sverige, hihi!

Bokälskaren som inte läser

Idag lyckades jag med konststycket att gå in i en bokhandel utan att köpa något. Det är en bedrift jag sällan lyckas med. Det är alltid så vansinnigt trevligt att gå runt och botanisera bland böcker, pennor, bokmärken och allehanda kontorsmaterial, men den här gången hade jag bestämt redan i förväg att det minsann rådde totalt köpförbud. Jag rensade ju ut tre-fyra papperskassar med böcker för bara ett par veckor sedan, och några nya finns det absolut inte plats för. Ledsamt, men sant. 

För att vara en bokälskare av rang är jag tyvärr en extremt dålig bokläsare numera. Det känner jag nästan lite sorg över. Mitt nyårslöfte de senaste åren har varit att läsa en bok i månaden (12 böcker per år, alltså), men de sista åren har jag tyvärr misslyckats fatalt. Jag har dock en rejäl trave olästa böcker på nattduksbordet, som bara väntar på att bli lästa. Jag får väl se till att börja med dem, och sedan får jag bli en mer frekvent besökare på vårt förträffliga lokala bibliotek. 

Snart är det sommartid, och då får man gå och lägga sig en hel timme tidigare. Då kanske man för en gångs skull orkar ligga och läsa en halvtimme eller två, innan man slocknar. Jag håller tummarna för att det blir så. 

Tomrum och andratämman

Oberoende av varandra har maken och jag gått och tänkt samma sak: Vi skulle ha satt det lilla väggskåpet aningens lite högre upp än vad vi gjorde. Det ändrar vi kanske på någon gång i framtiden, men just nu känns det mest bara omständligt. Skåpet är tungt som attan, och det är redan tillräckligt många hål i väggen bakom. Den dagen vi renoverar ytskikten i hallen på riktigt kommer vi ändå behöva ta ner skåpet, och då får vi väl vara lite noggrannare med mätning när vi ska sätta upp det igen. Nu fyller jag ut tomrummet ovanpå med en blomkruka så länge, och det är ju inte fy skam. 

Ikväll väntar körövning. Jag är kraxig som en kråka, men man kan ju försöka humma med lite grann i bakgrunden ändå. Det verkar som att vi kanske har ett par vårkonserter framöver, så det gäller att inte missa för många chanser till stämrep. Det är nog inte alltid så kul att vara gift med någon som sjunger andrastämman i en kör, för det är inte så värst melodiöst gnolande man bjuder på hemma sen, hihi!

Passiv söndag

Jag har haft en extremt passiv söndag. Min aktivitetsnivå har begränsats till att bläddra i trädgårdstidningar, fylla på kaffekoppen ute i köket, titta på brittisk true crime och Formel 1 på två olika strömningskanaler och se snön smälta bort i realtid utanför fönstret. Jag skäms faktiskt inte ett endaste dugg över min improduktivitet. Man behöver sådana dagar ibland, och idag var det en sådan dag. 

Vad veckan som kommer har att bjuda på vet jag inte riktigt än. Jag har nämligen inte tittat i min analoga kalender än, och jag tänker nog inte göra det heller. Det får helt enkelt bli en överraskning, när jag slår upp pärmarna imorgon. Hoppas överraskningen blir av det trevligare slaget. 

Dagsmeja, blommor och Formel 1

När jag slog upp ögonen vid 6-snåret imorse, visade fönstertermometern på -9 grader. Jag tackade min lyckliga stjärna att det var lördag, slog raskt igen ögonlocken och somnade om. Nästa gång jag vaknade var det betydligt mer överkomliga temperaturer ute. Som en extra bonus var det solsken och klarblå himmel. Det droppade av dagsmeja från taket, och hela huset fylldes av ljus. Jag drack mitt morgonkaffe i sängen och låg kvar länge och bara filosoferade. Vilket underbart sätt att starta en ledig dag. 

Strax efter lunch tog jag mig en liten promenad nerför backen för att besöka byns finaste lilla blomsteraffär. Min förra bukett stod sig fin i två veckor, men nu var det dags att införskaffa lite ny fägring. Jag valde en färdigbunden bukett från blomsterkylen med ranunkel, krysantemum och nejlikor i ljuvliga sorbetfärger. Den blev så fin på köksbordet. 

Ikväll frossar vi i den nya säsongen av "Drive to survive" på Netflix. Det låter ju helt koko att man ägnar lördagkvällen åt att titta på en dokumentärserie om Formel 1, men det är verkligen en vansinnigt spännande cirkus att följa. Naturlig dramaturgi och många färgstarka karaktärer. Bättre än den bästa såpan. Titta, så får ni se. 

Snö, syn och sushi

Det verkar som om större delen av Skåne vaknade till ett vinterlandskap imorse. Hos oss i "Glesbygd" var världen täckt av en hel decimeter snö, och i skrivande stund på fredagkvällen ligger det fortfarande kvar rejäla mängder. Jag är mest glad att jag tog mitt förnuft tillfånga förra helgen och inte planterade ut en massa vårblommor i mina trädgårdskrukor.

Framåt lunch ringde ögonläkaren och frågade om jag kunde tänka mig att komma en och en halv timme tidigare, och eftersom det är fredag var det inga större problem för mig. Redan 13:30 var jag på plats på Centralsjukhuset i Kristianstad, och till min glädje konstaterades det att ingen inflammation var synlig längre. Jag får greja med ögondroppar ett par veckor till för säkerhets skull, men nu får vi hålla tummarna för att det är över för den här gången. Jag har haft irit sjuttielva gånger tidigare och vet att det kommer tillbaka förr eller senare, men nu verkar det faktiskt gå ett par år mellan återfallen. 

Jag firade med att bjuda mig själv på fika på C4 Shopping, och sedan gick jag ett varv i butikerna där. Jag bunkrade ny saltskrubb till bastun på Rituals, men i övrigt strosade jag mest runt och tittade. Jag plockade med mig sushi hem, som vi nyss har mumsat i oss framför TV:n. Och nu tar helgen vid. Så skönt. Vad helgen bär med sig återstår att se. Inte mig emot om det blir så lite som möjligt.

Torsdagkväll i stugan

Det är flera plusgrader ute, men så där fuktigt och ruggigt så att det känns kallare än vad det egentligen är. Jag har dragit igång en brasa i öppna spisen och ligger under en filt i soffan och tittar på "Trädgårdsmästarna" på TV4 Play. Jag kan nästan inte tänka mig ett bättre sätt att varva ner en torsdagkväll efter en intensiv jobbvecka. Nu är det bara en dag kvar, och sedan är det helg igen. 

Imorgon blir det hemmakontor i morgonrock och sedan flex ett par timmar tidigare på eftermiddagen för att köra till Kristianstad på återbesök på ögonkliniken. När jag ändå är i stan, ska jag nog passa på att se mig omkring i några butiker också. Och dricka en stooor caffe latte. Mmmmm!

Liten tavla

När jag var i Karlskrona förrförra helgen, handlade jag lite småplock på en trevlig inredningsaffär på Borgmästaregatan. Bokmärken kan ju man aldrig ha för många, särskilt inte om man är som jag och glömmer dem kvar i böcker. En tändsticksask med vårblommor och en fin liten poster med snödroppar slank också med. De hade färdiga tavlor med samma motiv som var jättefina, men jag tänkte att jag nog minsann kunde hitta en gammal ram hemma att använda. 

Det kunde jag mycket riktigt, för jag hittade en alldeles lagom stor ram i källaren. Just den här nätta typen av ram i mörkbrunt trä gör sig väldigt bra här hemma. Vi har liknande på flera ställen, bland annat i köket och i hallen, och det blir enhetligt fint även om de sitter i olika rum. Färgade tjocka papper har jag mängder av i pysselskåpet, och jag gjorde som vanligt en "omvänd passepartout" med det enfärgade pappret i botten och motivet ovanpå. Det blir både enkelt och snyggt, och man slipper stå och svära med skalpellen i hand. 

Var tavlan skulle sitta hade jag inte riktigt bestämt, men jag testade på flera olika ställen och kom till slut fram till att den blev fin på väggen vid sidan av de inre pardörrarna ute på glasverandan. Ända sedan renoveringen sommaren 2023 har det varit tomt här, så det var på tiden att det faktiskt kom upp något. Färgskalan från tavlan passar fint ihop med den grågröna linoljefärgen på pärlsponten, och rummet känns plötsligt lite mer ombonat. 

Jag har fler ramar av samma sort i källaren, så jag får väl leta och se om jag kan hitta fler miniposters med motiv och färgskala som jag gillar. I köket har jag ramat in utskurna bilder från en gammal flora, och det är också väldigt fint. Man anar ett botaniskt tema... Kan det vara så att det bor en trädgårdstant på Solhäll?

Strumpautomaten

På förekommen anledning är det kanske dags att visa en bild på strumpautomaten igen. Det var nog en sisådär tio år sedan sist, och anledningen till det är att den sitter bakom en dörr i hallen och inte hamnar på bild särskilt ofta. Den gråa dörren står nämligen öppen ut mot smatten nästan jämt, så jag glömmer nästan vad som finns där bakom. Synd på ett sätt, för automaten är verkligen kul. Men inte lättplacerad, som man säger så. Den väger två ton och sticker ut ganska rejält från väggen. Vi har fått hänga upp den på en extra regel för att den ska sitta kvar överhuvudtaget. 

Vem i hela friden köper en strumpautomat? Ja, det kan man fråga. Det var faktiskt inte jag, utan maken som kom hem med den. Han hade hittat den på ett ställe i Eslöv och tänkte att "en sådan där kommer jag aldrig hitta igen", så han slog till. Benet inne i automaten har vi satt in själva. Det fick maken i avskedspresent efter ett sommarjobb på Lindex i Växjö för 35 år sedan, och lackskon kommer från min 90-talsgarderob. (Var sko nummer två har blivit av förtäljer inte historien.) I automaten sitter det en liten glödlampa, så i praktiken fyller den en funktion som lampa. Om vi renoverar hallen någon gång i framtiden, blir den nog inte kvar. Men säg ingenting till maken om det, hihi!

Ljushållare i grön keramik

När jag ändå körde bort till vår lokala bygghandel för att köpa algtvätt i lördags, passade jag på att göra ett stopp på byns största second hand-ställe också. Det är i och för sig inte så himla länge sedan jag var där, men jag tog ändå en snabb runda för att se om det hade kommit in något nytt. Det gör det så gott som varje vecka, så det lönar sig att titta förbi ofta. (Läs: Det lönar sig för DEM att jag tittar förbi ofta...) Det finns ett speciellt rum för lite finare äldre grejer, och där hittade jag en ljushållare i grön keramik som jag plockade med mig av bara farten. Ytterligare en ljushållare, alltså. Det är ju precis vad jag behöver...

Den är verkligen grön så det förslår, och lite stor och klumpig med för den delen, men ändå charmig på något sätt. (Lite grann som Hulken i "Avengers"-filmerna, hihi!) Hålet är lagom stort för ett antikljus, och för en gångs skull behövde jag inte ens tälja till foten på ljuset. Jag kan tänka mig att ett vanligt kronljus passar också. "80 öre" står det med blyerts på undersidan, så jag gissar att den faktiskt har några år på nacken. 

Ytterligare en ljushållare, alltså. Det är ju precis vad jag behöver...

Mer högtryckstvätt

Ännu en härlig vårdag lockade ut mig i trädgården vid lunchtid. Högtryckstvätten åkte fram igen, och på ingen tid alls var algerna borta från husväggen på framsidan. Det är i vinkeln mellan husväggen och glasverandan i nordvästläge det blir grönt, för där kommer solen nästan aldrig åt på vinterhalvåret. Det har sett väldigt ledsamt ut hela vintern, så det var skönt att få det gjort. Jag tog varken någon före- eller efterbild idag, men på bilden här nedanför ser man delar av eländet från insidan av glasverandan. Nog för att jag gillar grönt, men neongröna fläckar på en vitputsad husfasad klarar jag mig utan. 

Växthuset tömde jag och spolade av redan igår. Jag lämnade alla grejer ute över natten, så ett av dagens projekt blev att städa upp bland pryttlarna. Mycket här hade jag bara tryckt in på vinterförvaring, så det var ganska mycket som jag inte ville ha tillbaka in igen. Det blev en del bärande till ladan istället, men det städprojektet får jag ta en annan dag...

En del av terracottakrukorna var extremt ingrodda av alger och smuts, så jag passade på att gå loss på dem med högtryckstvätten. Jisses, så geschwint det gick. Jag ska aldrig mer skrubba stora krukor på något annat sätt framöver. En del av dem lyfte jag sedan in i växthuset igen, eftersom det ska bli minusgrader och kanske till och med lite snö i veckan som kommer. Nu är de redo att planteras upp, den dagen det blir dags att börja frossa i vårblommor. Det dröjer väl inte alltför länge, får vi hoppas. 

Innan jag drog in slangen för dagen, passade jag på att spola av den vitmålade ytterpanelen på smatten också. När värmen kommer på riktigt, vill jag skrapa brädorna och måla om dem med linoljefärg, samma gräddvita ton som fönstren på glasverandan. Har man inte sysselsättning så skaffar man sig, hihi!

Högtryckstvätt

Det kan vara så att vi hade södra Sveriges skitigaste trapp fram till idag. Rejält ingrodd av smuts och gröna alger hade den iallafall blivit över vintern. Jag preppade betongen med skurborste och såpa, och när det hade fått verka ett tag tog maken fram högtryckstvätten. 

Det är alltid lika tillfredsställande att se hur smutsen fullkomligt forsar av. Efter-bilden här nedanför talar sitt tydliga språk. Jag gick loss på det gröna bordet och symaskinsunderredet också, när vi ändå var i farten. Nu längtar man ju efter att få vårpynta med lökväxter och penséer, men törs man det? Det känns fortfarande lite tidigt, och ska man tro meteorologerna väntar det ett bakslag runt hörnet inom kort. Hmmm... En liten kruka med något fint ska jag nog iallafall ordna. 

Fasaden på den vänstra halvan framsidan behöver också få sig en rejäl omgång, men där räckte det inte med såpvatten för att få bort algerna. Där var vi tvungna att spruta på algrengöring, som ska få verka i minst 24 timmar. Det blir alltså en dejt med högtryckstvätten imorgon också. Jag känner mig nästan lycklig, hihi!

Vårväder och växthusväckning

Jag stämplade ut från hemmakontoret strax efter 15:00 idag och begav mig ut i vårvädret. Det var alldeles alldeles ljuvligt ute, och jag fick en skön trädgårdstimme innan maken kom hem. Jag plockade bort lite gammal ljung ur krukor och småplockade lite pinnar och skräp här och där. Sedan begav jag mig ner till växthuset och slängde ut alla gamla tomatplantor, som jag hade varit slarvig och lämnat kvar där inne. Med tanke på hur svartmögelprickiga och spordammiga de var, så var det nog inte helt hälsosamt...

Jag är oftast ganska slarvig med växthuset på hösten, men i år tycker jag ändå att det är ovanligt lite skräp där inne. (Ja, bortsett från tomatplantorna då.) Ett gäng alggröna terracottakrukor väntar på att skuras, men annars är det faktiskt inte så himla mycket att ta reda på. Jag ska försöka tömma det helt i helgen och skura av det inifrån och ut med vattenslang och såpvatten. Jag brukar slå i en skvätt T-röd i vattnet, för att ta död på alla eventuella bakterier. Det bästa med gruset är att man inte behöver städa något golv. Jag bara spolar av gruset och krattar till det, och sen är det klart. 

Bakslag på vintern blir det säkert vad det lider, men den här helgen ska jag iallafall njuta av att vara ute och greja. Och förhoppningsvis har jag ett rent och fint växthus den dagen jag vill börja ta det i bruk. Det dröjer nog faktiskt inte så länge innan det är dags. 

Det där med tid...

"Är det sant att tiden går snabbare ju äldre man blir?" undrade en ung kollega vid lunchbordet på jobbet idag. Vi som satt där och hade betydligt fler år på nacken kunde bara nicka jakande. Det känns ju iallafall så, även om det fortfarande går 24 timmar på ett dygn, sju dagar på en vecka och 365 dagar på ett år. När man var liten var ett år av ens liv en hel evighet, och det är väl i och för sig inte så konstigt, för procentuellt sett var ju ett år en bra mycket större andel av ens liv då än vad det är nu. Den matematiken fattar till och med en humanist som jag. 

Nåväl, just nu känns det iallafall bra att veckan har passerat förbi på fem minuter, för nu väntar snart en hel helg med årets första riktiga vårväder. Att de lediga dagarna rusar förbi i samma höga hastighet som arbetsdagarna väljer jag att bortse från just nu...

Snödroppar

Höjden av lycka är att komma hem vanlig tid och inse att det både är dagsljus och vårvärme i luften. Jag slängde in jobbväskan, tog kameran och gick med raska kliv mot päronträdet för att hälsa på snödropparna. Och visst stod de där i givakt och välkomnade mig, fullt utslagna i frodigt gröna tuvor. 

I helgen ska jag nog gå på spaning i buskarna och se om jag kan hitta snödroppar på nya ställen. Vissa år gräver jag upp tuvor och sätter i terracottakrukor med grön mossa, men det har jag inte gjort hittills i år. Sen kan man gräva ner dem igen på lämplig plats, när de har blommat över. 

Torsdag till söndag ska det bli 12 grader och strålande sol, så det är verkligen upplagt för årets första trädgårdsgrejarhelg. Vi börjar nog med att ta fram högtryckstvätten, för både trappan på baksidan och fasaden på framsidan är i skriande behov av en uppfräschning. Förhoppningsvis blir det tid och ork över till andra projekt också. Vilken tur att jag inte har bokat in något annat den här helgen.