Taklampor är svårt

En nackdel med att bo i ett litet hus med lågt i tak är att det inte går att sätta upp taklampor hur som helst. Vi har till exempel sparat en jättefin taklampa från finska Secto Design från lägenheten i "Storstad", som vi aldrig kommer kunna ha i det här huset. Den är för stor helt enkelt, och skulle hänga alldeles för långt ner om man hängde den ovanför ett bord. 

Jag googlade just vad den skulle kosta att köpa idag och inser att den kostar dubbelt så mycket nu som när vi köpte den för mer än 15 år sedan. Och redan då tyckte jag att det var rena rama lyxkonsumtionen. Jag minns att vi köpte den på Norrgavel, och att jag tyckte det kändes som "vuxenpoäng", hihi! Man kanske skulle sälja den och köpa vingar för pengarna. (Nåja, en liten fjäder skulle man nog iallafall få för slantarna.)

Om jag bodde i ett hus med högt i tak idag, så skulle jag gärna slå till på lampan 'Sagoliden' i vassgrönt från Malmö Möbelfabrik. Är den inte fin, så säg?

Bild från Malmö Möbelfabrik

I vårt hus med en takhöjd på strax över 2 meter (i bästa fall 2,08) funkar det bäst med plafonder, men jag tycker det är ganska svårt att hitta roliga och fina sådana. Både maken och jag är iallafall överens om att vi skulle vilja byta ut flera av de billiga loppisfyndade plafonderna som vi har haft i flera år nu. Det får nog bli ett höstprojekt, tror jag bestämt. 

Höstproceduren

En dag kvar av augusti, och sen kan man väl officiellt säga att det faktiskt är höst. Jag är som japanerna, - det är inte väderleken som avgör, utan vad det faktiskt står i kalendern. Och även om man fortfarande kan njuta av sköna dagar i trädgården, så tänker jag iallafall lägga undan sommarsandalerna och stoppa in tårna i strumpor och skor. Ta ner höstlådan från vinden och börja ta fram en och annan kofta. Titta igenom vad jag har och vad jag behöver förnya i höstgarderoben. Och vet ni, jag tycker faktiskt den där proceduren är lite mysig. 

Till helgen är det höstmarknad här hemma i byn, som alltid första helgen i september. Förra året köpte jag tulpanlökar, men det blev inte rätt sort när de väl kom upp, så det gör jag nog inte om i år. Fast lite höstfägring kanske man kan hitta att ersätta vissna sommarblommor med. På min väderapp står det att det ska bli 22 grader och sol på lördag. Hmmm... Sandalerna kanske får stanna nere veckan ut ändå. 

Tre tisdagsbilder från trädgården

På vår lilla grusade courtyard innanför planket nere vid bastustugan står det en hängsälg i en whiskytunna. Under torkan i maj-juni stödvattnade jag det nog alldeles för lite, för lövverket torkade in helt. Jag trodde att hela trädet var stendött, men med regnet kom det nya gröna blad från den delen av grenarna som sitter närmast stammen. Jag klippte in den torkade delen av grenarna ganska hårt, och nu nästan två månader senare ser det ju faktiskt ut som att trädet har återhämtat sig riktigt fint. Träd lever väl inte i tunna hur länge som helst, men det får stå kvar där det står tills vidare. Det är så trevligt med lite grönska mot planket. 

Runt hörnet på stugan blommar min uppstammade 'Pinky Winky'-hortensia som allra bäst. Det är inne på sin tredje sommar nu och är förvisso kanske inte så grovt i stammen än, men har ändå fått en tätare och finare krona med åren. I bakgrunden skymtar ett virrvarr av humle, som har växt sig helt ur kontroll, och presenningen som vi har lagt ut för att försöka kväva så mycket som möjligt av kirskålen och slyn som växer under. Jag har inte gett upp hoppet om att ta tag i det vilda området redan i år. Något ska man väl ha att göra i höst också. Fast vi får väl se hur det blir med den saken. Ofta tenderar det att komma helt andra saker emellan än det man har tänkt. Fast spontan gardening är ju min melodi. 

Den namnlösa damen i gungan påkallade min uppmärksamhet och lät mig veta att det nu minsann var flera veckor sedan hon figurerade i något blogginlägg. Jag lovade bot och bättring, so here she is. 

På tisdagar tittar jag inte på någonting på TV, så ikväll ska jag nog mest slappa. Jag är löjligt kvällstrött nuförtiden, så vi får väl se hur länge jag lyckas hålla mig vaken. Bäst jag poppar lite popcorn att tugga på, så att jag inte slocknar alltför tidigt, hihi!

Gräsklippning och getingstick

För att råda bot på min stela kropp och trötta knopp (det är ju ändå måndag) bestämde jag mig för att klippa gräset efter kvällsmaten. Frisk luft, kvällssol, lite lagom kroppsarbete och så några poddar i öronen på det, lät som precis vad jag behövde. Jag får tillstå att det faktiskt var riktigt skönt.

För att undvika geggigt fruktmos i gräsklipparen, fick börja med att ta upp fallfrukt både under äppelträdet och päronträdet. I synnerhet det sistnämda stället är ett favorittillhåll för getingar just nu, och jag tänkte att jag nog borde vara extra försiktig och se var jag satte händerna, ungefär exakt samtidigt som jag fick ett getingstick på insidan av långfingret. Var inte det typiskt så säg. Man tänker klokt och gör dumt samtidigt. Det där händer mig lite för ofta för att kunna avfärdas som en slump...

Innan jag gick in för kvällen hann jag notera den klädsamma kombinationen mellan en blommande 'Chippendale'-ros och stänglarna på några alunrotplantor, som står framför rosen i rabatten på framsidan. Det är trevligt när det liksom bara blir. 

Ja men det där blev väl ändå en härlig start på veckan. Kanske det kan bli lite mer trädgårdstid under kvällarna som kommer. Jag håller tummarna för det.

Trädgårdsdag på Bäckaskog slott

Trädgårdsdagen på Bäckaskog slott var en given sensommartradition för mig i många år, men sen blev det ett långt uppehåll under pandemiåren. I år var det äntligen dags igen, och den här gången tog jag med mig min väninna från Lund. Vi fyller båda år i augusti och brukar fira oss själva med en gemensam träff på Flyinge Plantshop, men i år körde vi alltså Bäckaskog istället. Hon tog tåget till Kristianstad och jag plockade upp henne där. 

Bäckaskog slott är ett hotell numera. Här har flera säsonger av "Stjärnorna på slottet" spelats in, och så även årets omgång, som jag gissar kommer att sändas med start i jul. Årets deltagare är Sanna Nielsen, Mark Levengood, Pernilla WIberg, Marcus Samuelsson och Caroline af Ugglas. Inspelningen gjordes redan tidigare i sommar, så någon skymt av stjärnorna fick vi inte. Vi passade på att kika in i foajén på bottenvåningen. 

Ett signum för Bäckaskog är de rödgula murarna som ligger i anslutning till slottet. I år stod det skulpturer i nischerna, som till exempel det här coola ansiktet. Riktigt läckert. 

Själva trädgårdsmässan äger alltid rum på en stor plan en bit bort i slottsparken. Precis som tidigare år var årets upplaga en blandning av växter, andra trädgårdsrelaterade saker och skördemarknad. Jag köpte jubileumsplommon och två små betongpumpor. På scenen stod bland andra trädgårdsprofilen Peter Englander, så lite kändispoäng blev det minsann också. 

Man kan äta lunch på slottsrestaurangen om man vill, men vi slog till på en wrap med pulled pork och mangosallad från en food truck ute i parken. Det var både fräscht och gott. Sen tog vi oss en liten promenad på resten av slottsområdet. 

Bäckaskog slott ligger på ett smalt näs mellan två sjöar. På framsidan av slottet fast på andra sidan vägen ligger Ivösjön, där Skånes största ö Ivön ligger. Slottsparken på baksidan vetter ner mot Oppmannasjön, och vi promenerade ner dit för att känna på vattnet. Det var i ärlighetens namn ganska kallt. 

I ett träd på en udde hittade vi en gunga, där man kunde gunga ut över vattnet. Vackert som en tavla. 

Sen lämnade vi Bäckaskog för den här gången. Jag hoppas traditionen med trädgårdsdag fortsätter, för då blir det en given utflykt dit även nästa år. 

På vägen tillbaka till Kristianstad stannade vi faktiskt på EKO-hallen i Fjälkinge och shoppade lite höstblommor på deras utemarknad. Det var billigare där, hihi! Fast onekligen inte lika trevligt. 

Inflyttning på glasverandan

Nä, nu kunde jag inte vänta längre. Eftermiddagen har jag ägnat åt att smyga ut saker på glasverandan. Ni vet så där när man bara ska prova, och vips så är det mer eller mindre helt möblerat. Den gråa kistan är bortplockad till förmån för det lilla pelarbordet, men den gröna karmstolen har fått komma tillbaka. Fast den har fått byta hörn, för det blev mysigare och mer ombonat att ha pelarbordet i hörnan mot innerväggen. Dessutom är stolen så vacker att jag vill se den när jag tittar inifrån hallen. Kanske byter jag plats på dem framöver, men nu får de stå så här. Det känns ändå kul att det känns lite nytt här ute.

Pelarbordet blev ljust ljust grått. Jag blandade ihop en egen nyans av de linoljefärgburkar jag hade till hands. Grunden är "Vit gräddton" och sen blev det en skvätt "Varmgrå", en skvätt "Hastingsgrå" och så några rejäla droppar "Bränd umbra" för att ta ner blåtonen. På bordet har jag ställt min lilla auktionsfyndade fotogenlampa. Det känns tryggare att den har lite luft runt sig och inte står direkt mot väggen eller fönsterspröjsarna. Fast den kommer bara att få vara tänd när jag sitter här. Den gulgrönspräckliga krukan i fönstret kommer ifrån varsågod-ta-en-kruka-hyllan på vår lokala soptipp. (Genialt bra idé, det där.) Det blev riktigt fint med en murgröna i den. Smutsgult är alltid en bra kontrastfärg mot grönt. 

En rosa hibiskus bidrar också med fin kontrastfärg. Rosa är ju för övrigt aldrig fel i kombination med grönt, vitt och grått. 

Jag har bestämt mig för att köra på "kill your darlings" och inte sätta så himla mycket grejer på fönsterbrädorna. (Vi får väl se hur länge det håller.) Bara välja ut några favoritsaker åt gången och hellre byta då och då och efter årstid. Däremot har jag satt ut en del krukväxter, som jag införskaffade på Blomsterlandet i förmiddags. (Det är 30-50% rea på alla gröna växter där just nu.) Det funkar att ha växter på glasverandan nu framåt hösten, när det inte blir lika hett här ute om dagarna. De två små minivaserna från Lindform är som små fågelägg i glasyren. Så fina. Om de står kvar imorgon återstår att se...

Jag plockade in och ut olika krukor och grejer hur länge som helst. Det är ju vansinnigt kul att testa sig fram för att se vad som passar bäst och vad som bidrar med den där känslan man vill åt. Den lilla glasögontanten från Virestad blev rejält trött på mitt grejande och somnade i den gröna karmstolen.

Medan hon sov drack jag kaffe och mumsade i mig en stor sockrig karlsbaderbulle. Nä, inte hembakad. Köpt på ICA Maxi i Kristianstad tidigare på dagen. 

Det lilla träbordet, stolen och skomakarlampan är samma som tidigare. Samma vy alltså, men lite annorlunda färgskala. Lite dovare toner, inte minst när det är mulet ute. Då blir den grågröna väggfärgen både mörkare och gråare. I solljus är den ljusare och betydligt grönare. Jag är mycket förtjust i båda varianterna och är glad över att man får båda. Två flugor i en smäll, liksom. 

Jag har inte spikat upp något på väggarna än, för den karamellen vill jag nog suga lite på, men den rostiga gamla hästskon har fått komma tillbaka upp på väggen ovanför ytterdörrarna igen. Jag kände mig nämligen alldeles för skrockfull för att våga ta bort den, hihi! Och naturligtvis har jag satt den som ett "U", för det är ju det enda rätta hållet. Man vill ju inte att lyckan ska rinna ut. 

Bukett nummer ett

Jag firar födelsedag idag också, på det sättet att jag fick gå till byns finaste lilla blomsteraffär på eftermiddagen och hämta bukett nummer ett från makens födelsedagsprenumeration. Fyra fredagar får jag hämta blomsterfägring, och jag kan själv välja vilka fredagar. (Det är ju inte ovanligt att buketterna håller i mer än en vecka.) Det där är fortfarande en genialt bra present, måste jag säga. Och titta, vilken bukett sen!

Ljusgula solrosor och tandpetarsilja från floristfröken F:s egen snittblomsodling. 

Björnbär på kvist. Som små bröstkarameller. 

Ljuvligt silvriga vallmokapslar. Och rosa nerine och så lite annat fluff på det. Så läckert!

Som ni ser på den första bilden i dagens inlägg har jag börjat smyga in möbler på glasverandan. Egentligen skulle nog golvet behöva härda ett par dagar till, men vänta med roliga saker är ju som bekant inte min starkaste sida. Jag längtar efter min första kopp kaffe i den gröna karmstolen. Kanske blir den av redan imorgon. 

Tomtebobarnen

På en hylla långt inne i ladan hittade jag mina flugsvampar i betong härförleden. En del av er som har hängt med här på bloggen länge kanske minns dem. Jag hittade dem på en veteranloppis (ni vet en sådan där skrotloppis för bilintresserade) och fick veta av säljaren att de har stått som prydnad på en numera nerlagd handelsträdgård någonstans i Småland. Jag älskar de där svamparna, men de hade verkligen börjat se ganska bedagade ut. Solblekta och flagiga. Mer rosa än röda. Charmiga på sitt sätt, men det var mer än dags för en liten uppfräschning.  

Tre kvällar i rad har jag stått i köket och målat, och igår kunde jag äntligen dutta dit de vita prickarna med en bomullstops. Et voilà: De blev ju som nya. Nästan som riktiga flugsvampar. Nu låtsas jag att det är Tomtebobarnen som står där ute och kurar vid äppelträdets stam. De var ju också fem till antalet och i olika storlekar, om jag minns rätt. 

Det lilla pelarbordet är också färdigmålat, men det får jag visa en annan dag. Nu måste jag koncentrera mig på "Det sitter i väggarna", som redan har pågått i 10 minuter. För det vill man ju inte missa. 

Anisisop och rosa brudslöja

När det hade regnat rejält ett par dagar en bit in i juli, så passade jag på att förnya mina anisisop-plantor i rabatten vid uteplatsen. De gamla hade många år på nacken och visade tydliga tecken på att kasta in handduken redan förra sommaren. Jag köpte nya plantor på Solhaga Garden i Kristianstad, och av bara farten slank det ner tre plantor rosa brudslöja i kundvagnen. Nu blommar båda, och det blev riktigt fint. Det är fullständigt hopplöst att fånga rabattkänslan på bild, när allt mest bara går i grönt runtomkring, men ni ser på ett ungefär. 

Det där med att ha brudslöja som rabattväxt har jag aldrig riktigt reflekterat över. Jag har mest tänkt att det är en ganska intetsägande utfyllnadsblomma i buketter, men nu får jag ta tillbaka det. Den är ju verkligen jättefin. Som ett stort fluffigt moln av rosa sockervadd. 

För övrigt har jag planterat ovanligt lite nytt i trädgården i år. Ja, iallafall för att vara jag. Fast hösten är ju lång och varm i Skåne, så än finns det gott om tid kvar att greja med sådant. Väntar man några veckor till kan man nog börja hitta grejer på höstrean. Mina pallkragar brukar bli fulla med saker i väntan på utplantering. Sen känns det nästan som att man har en egen liten plantskola, dit man kan gå och "shoppa". Saker och ting hittar liksom alltid sin permanenta plats förr eller senare. 

De mest bedårande små grodor

Jag har snöat in på världens finaste Instagramkonto, som tillhör videokreatören India Rose Crawford. Jag vet ingenting om henne, mer än att hon stickar de mest bedårande små grodor, som hon gör kläder till och sedan arrangerar på olika sätt i underbara miniatyrmiljöer. Ibland är det stillbilder, men lika ofta är det små animerade filmsekvenser. Det är så fint att man smäller av. Rentav får en tår i ögat. Man blir kär! 

Jag vill vara en groda i hennes magiska universum och få hänga där med de andra små figurerna. (Det finns andra djur också.) Ni hittar kontot här: @indiarosecrawford. In och följ bums, om ni inte redan gör det. Ni kommer att bli lyckliga.

Ölandstok

Är inte ölandstok en underskattad buske, så säg? Ja, rentav förlöjligad och föraktad. Okej, jag tillstår att jag inte heller blir speciellt hänförd över den gulblommiga varianten från min barndoms kommunala planteringar, men den finns ju numera i så många fler varianter än så. Rosablommig, till exempel. What's not to like, liksom?

För tio år sedan satte vi en rad om fem rosa ölandstokar för att markera svängen runt hörnet mot trappan på baksidan. Vi behövde något tåligt som gillade läget här, med ganska torr jord och gassande sol en stor del av dagen. Jag blandade olika sorter, eftersom det inte fanns fem likadana på plantskolan: Den ljusare 'Pink Queen' och den mörkare 'Lovely Pink'. De är tåliga som tusan och tål i princip hur mycket beskärning som helst. Förra sommaren klippte jag ner dem in till veden, och de har kommit tillbaka täta och fina. I synnerhet den sistnämnda, som är snäppet mer växtvillig än sin blondare syster. 

Vi har även satt två buskar vid källartrappan, och där är jordmånen verkligen inget att skryta hem om. De växer rakt ur fyllnadsmassor och grus. Jag kan inte hitta vilken sort det är, men jag skulle tippa på att det är 'Lovely Pink' här också. De fick sig också en rejäl omgång med sekatören förra året, och har villigt kommit tillbaka i sommar. 

En bonus med ölandstoken är att jag har kommit på att den passar som snittblomma i mindre buketter. Jag har ju till exempel fyllt ut mina luktärtsbuketter med några kvistar i sommar. Väldigt rart. Så vi kan väl helt enkelt enas om att sluta förlöjliga och förakta ölandstoken. Den är jättefin!

Söndagssvep

Igår kväll kom vår duktiga odlargranne över med världens godispåse från sitt växthus. Så mycket gott! Måste ju helt klart vara resultatet av allt gräs jag har langat i sommar, hihi! Det var ännu mer i påsen än vad som fastnade på bild, men det försvann visst mängder av godsaker innan jag ens hade hunnit lägga upp dem i en skål. Mums!

Eftersom jag ändå har en massa färgburkar och penslar framme, så passade jag på att måla om mina flugsvampar i betong på förmiddagen idag. Den gamla färgen hade både nötts och blivit solblekt, och de var verkligen i behov av en uppfräschning. Det röda måste jag måla om en gång till. På bilden är färgen fortfarande blöt, men sen sa det bara slurp och så hade betongen sugit upp den. Vita prickar ska det också bli, förstås. 

Under dagen har dahlia nummer två slagit ut i blom här hemma: 'Otto's Thrill'. Det syns inte riktigt på bilden, men blommorna blir verkligen gigantiska. Man förstår varifrån namnet dinner plate dahlia kommer ifrån.

Och jodå, visst blev det lilla pelarbordet både skrapat och slipat idag. Jag fick inte bort riktigt all färg, men det gör ingenting, eftersom jag ska måla om bordet. Det är ändå lite charmigt som det är, randigt och dant. Jag var tvungen att prova att ställa ut det på verandan. Mentalt är det redan möblerat och klart där ute, hihi! Jag fick spackla bordsskivan på några ställen, så jag får slipa lite mer imorgon kväll. Latoxen i mig säger: "Måla med chalk paint, så blir det färdigt snabbt." Hantverkaren i mig säger: "Gör det nu ordentligt med linoljefärg, när du ändå har lagt så mycket jobb på underarbetet." Vi får se vem av dem som vinner...

Nu är jag nybastad och ren och redo för måndag. Så redo man nu kan bli för den veckodagen...

VM-brons, målning och tropiskt väder

Självklart blev dagens första aktivitet att följa de svenska tjejernas väg till VM-brons. Vilken makalös prestation! Det var verkligen underhållning på hög nivå. Jag har svårt att välja en favorit i detta gäng, för de är starka och talangfulla personligheter allihop. De har dessutom fattat galoppen att de tävlar som ett lag, för det är inte långa bollar på "Bengt", om ni förstår vad jag menar. Jag hoppas verkligen att det här bronset kommer att få lika stor uppmärksamhet medialt kommande årtionden som herrarnas brons 1994. 

Det började bli väldigt varmt framåt lunch, men jag tänkte ändå att jag ville avsluta golvmålningen ute på glasverandan. Med öppen dörr och mycket Trocadero blev det ändå en ganska dräglig stund. Jag blandade faktiskt en skvätt extra färg, för det var inte jättemycket färg kvar av det jag blandade ihop senast. Jag minns ju inte några exakta mått, men jag tror att den nya blandningen blev ganska lik den gamla. De såg iallafall väldigt lika ut när jag jämförde dem på papper, fast sen hällde jag iallafall ihop de två skvättarna i samma burk för att vara på den säkra sidan. Det går onekligen ganska snabbt att stryka ett golv när man redan har målat det två gånger. Och jag kladdade nästan inte ner mig alls den här gången, hihi!

På eftermiddagen blev det nästan olidligt varmt med hög luftfuktighet. Då tog jag med mig ett gäng tidningar och satte mig i brassestolen under snöbollsbusken och läste. Mellan varven tappar jag alltid koncentrationen och kikar på allt det fina runtomkring. Jag älskar att sitta där och fnula på nya projekt. Fantiserandet är ju halva nöjet med att ha trädgård. 

När det blev skugga på norrsidan tog jag ut ett litet bord, som jag kanske tänker låta bo ute på glasverandan. Jag gillar den gråa nyansen, men färgen är väldigt sprucken och flagande, så jag vill slipa och måla om allt. Jag började skrapa bordsskivan lite grann, men sen orkade jag inte mer. Det får bli ett projekt för en annan dag. 

Ikväll är det fortfarande jättevarmt ute. Vi har öppnat fönstren på vid gavel, men det känns nästan inte. Det var länge sedan vi hade en sådan tropisk kväll. Det får nog bli en kall dusch innan läggdags, om man ska kunna sova inatt. Men först ska jag se den nya och sista säsongen av "Den unge kommissarie Morse", som börjar strax. Engelska deckare kan man inte få för många av. 

'Wine Eyed Jill'

Blomningen på mina dahlior är sen som attan, för mina knölar kom ju i jorden så sent i våras. Men nu börjar det hända saker, och den första primadonnan ut är 'Wine Eyed Jill'. Hon är planterad i en murarhink, som jag har ställt i en stor korg nere vid bastustugan, där hon bidrar med lite grönska mot den vitputsade väggen. Hon är längre i år än vad jag minns att hon blev förra året, men det är ju bara trevligt. Några stödpinnar nerstuckna i jorden, så funkar det fint. 

Det jag gillar med den här sorten är att blommorna blir både rosa och cremegula. Det känns lite grann som att färgen ligger i hur långt utsprungen blomman är. Jag älskar båda färgerna. 

Och det där med 'Wine Eyed' kommer sig naturligtvis av den vinfärgade fläcken i mitten. Skillnaden mellan vinögd och vindögd är verkligen hårfin, både bildligt och bokstavligt talat, hihi!

Idag knipsade jag av några blommor och använde dem för att ersätta de vissna dahliorna i min födelsedagsbukett från förra fredagen. I övrigt fanns det mycket som var fint att återvinna från den gamla buketten, vilket jag också gjorde. Jag fick en bukettprenumeration av maken i present, men har bett förträffliga floristfröken F att få vänta med nästa bukett. Man vill ju suga på karamellen så länge som möjligt.

Nu kan man äntligen fotografera ute på glasverandan igen, hurra! Det behövdes idag, för det har varit lite småmulet och inte så bra fotoljus i huset. 

Fast det återstår ett lager golvfärg innan allt är klart. Jag hoppas kunna fixa det i helgen, så att vi kan börja använda glasverandan igen. Det har vi inte gjort sedan i maj. I övrigt får vi se vad helgen bär med sig. 

"Det sitter i väggarna"

Det hade gått mig helt förbi att det börjar en helt ny säsong av "Det sitter i väggarna" ikväll. Den nionde i ordningen, närmare bestämt. Och glad för det är jag. Och min mor. Och min moster i Dalarna. Ja, säkert fler än vi. För det är ju ändå en genialt bra programidé. Tänk att SVT höll på att sjabbla bort den för några år sedan. Vilken evinnerlig tur att de hade vett att ändra sig. Bra jobbat där, svenska folket. 

Jag har följt Erika Åberg i sociala medier sedan långt innan hon blev känd i TV. Hennes Instagram-konto är alltid himla spännande, i synnerhet just nu, när familjen både anlägger en ekopool i anslutning till sitt nybyggda orangeri och renoverar en ståtlig sekelskifteslägenhet inne i centrala Gävle, där hon och hennes man har kontor. In och titta, vet jag! Länk får ni några rader upp.