Ölandstok

Är inte ölandstok en underskattad buske, så säg? Ja, rentav förlöjligad och föraktad. Okej, jag tillstår att jag inte heller blir speciellt hänförd över den gulblommiga varianten från min barndoms kommunala planteringar, men den finns ju numera i så många fler varianter än så. Rosablommig, till exempel. What's not to like, liksom?

För tio år sedan satte vi en rad om fem rosa ölandstokar för att markera svängen runt hörnet mot trappan på baksidan. Vi behövde något tåligt som gillade läget här, med ganska torr jord och gassande sol en stor del av dagen. Jag blandade olika sorter, eftersom det inte fanns fem likadana på plantskolan: Den ljusare 'Pink Queen' och den mörkare 'Lovely Pink'. De är tåliga som tusan och tål i princip hur mycket beskärning som helst. Förra sommaren klippte jag ner dem in till veden, och de har kommit tillbaka täta och fina. I synnerhet den sistnämnda, som är snäppet mer växtvillig än sin blondare syster. 

Vi har även satt två buskar vid källartrappan, och där är jordmånen verkligen inget att skryta hem om. De växer rakt ur fyllnadsmassor och grus. Jag kan inte hitta vilken sort det är, men jag skulle tippa på att det är 'Lovely Pink' här också. De fick sig också en rejäl omgång med sekatören förra året, och har villigt kommit tillbaka i sommar. 

En bonus med ölandstoken är att jag har kommit på att den passar som snittblomma i mindre buketter. Jag har ju till exempel fyllt ut mina luktärtsbuketter med några kvistar i sommar. Väldigt rart. Så vi kan väl helt enkelt enas om att sluta förlöjliga och förakta ölandstoken. Den är jättefin!