Jordgubbar, nemesia och lite till

Årets första svenska jordgubbar inmundigades till frukost idag. Jag köpte dem i Höör på vägen hem igår kväll, och de smakade himmelskt kan jag lova. Vilken tur att man bor i landet som har världens godaste jordgubbar, och nu tror jag faktiskt inte att jag överdriver. Och vilken tur att jordgubbssäsongen bara har börjat.

Det utlovades regn idag, men det blev ännu en solig och varm försommardag. Jag tvättade tyget på parasollet, och sedan satte vi upp det. Uteplatsen känns aldrig så inredd och mysig som när parasollet är uppfällt. Som ni ser har alla tomma krukor strandat på gräsmattan, men på den stenlagda ytan är det iallafall fint. Än så länge har jag inte införskaffat så mycket sommarblommor, men under säsongens gång brukar det bli fler och fler krukor här. Jag flyttade upp två zinkhinkar med dahlior från köksträdgården, som får fylla ut tomrummet lite grann tills vidare. 

Korgen jag köpte i ett loppistält på Malmö Garden Show var redan tätad med plast invändigt, så jag planterade nemesian direkt i den. Blommorna lär dofta fantastiskt av honung och vanilj, men jag har faktiskt glömt att sniffa på dem. Nemesian kommer ursprungligen från Sydafrika och finns i flera olika färgställningar. Den jag valde har tvåfärgade blommor i en mörkare och en ljusare rosa färg. Efter omplanteringen ser plantan lite tufsig ut, men den sträcker nog på sig snart. 

Jag har just avslutat en vattningsrunda i köksträdgården, där det började bli lite för torrt i pallkragarna. Det var så där så att vattnet lade sig i pölar ovanpå jorden, så jag fick "massera" ner det med händerna. På några ställen vattnade jag med den allra hårdaste strålen, så att vattnet liksom hamrades ner under jorden. Nu får det gärna komma lite regn i veckan.

En dag på Malmö Garden Show

Det blev en särdeles trevlig dag på Malmö Garden Show. Jag åkte dit med en god vän, och ytterligare två goda vänner slöt upp på plats. Vädret var alldeles precis lagom för en dag utomhus, och Slottsträdgården och Mölleplatsen visade sig från sin allra bästa sida. 

Här är det inte bara fint när det är Malmö Garden Show, utan hela säsongen lång. Det är verkligen en ljuvlig oas mitt i stan, och det finns så mycket fint att gå runt och titta på. En gång i tiden var John Taylor trädgårdsmästare här, och även Linnéa Dickson har jobbat här, men idag är det trädgårdsingenjören Lina Hirsch som är anläggningsansvarig. 

Fem idéträdgårdar hade byggts upp, och konceptet för årets tävling var att bjuda in tidigare vinnare till en slags "All stars"- tävling. Varje trädgård var cirka 30 kvadratmeter stor, och jag måste säga att var och en av dem höll hög kvalitet och en hög inspirationsfaktor. Min favorit var trädgården "Resonans" i design av landskapsarkitekten Jonas Ekelund. Jag är allmänt svag för bryggor och vatten i en trädgård, och att plantera i en björk mitt i bryggan var ju genialt. Både sobert och stämningsfullt. 

Med tanke på att Malmö Garden Show äger rum mitt i en storstad, känns det kul att det även alltid bjuds på en inspirerande balkongutställning. I år deltog sex olika balkonger, och den jag gillade bäst var skapad av Tygelsjöanstalten, som även fanns på plats med växtförsäljning i ett av tälten. Från balkongen tar jag med mig att svartöga inte nödvändigtvis behöver växa uppåt, utan fungerar minst lika fint hängande. Fast man måste ju hänga den högt förstås, för rankorna blir väldigt långa. 

Trädgårdshandel i Limhamn hade en så himla charmig liten bikupa i sin inspirationsträdgård. Fast om bina tycker det vet jag inte, för jag kan ingenting om bin.

På balkongen skapad av Charlottes Trädgård i Malmö och Betina Alpskog hängde en alldeles strålande idé till fågelholk, i form av en gammal kaffekittel. En sådan här blir man ju sugen på att göra själv och hänga upp någonstans. Om jag var fågel, hade jag flyttat in direkt. 

När man är i Slottsträdgården hör det till att gå och titta på den gigantiska koreanska blomsterkornellen. Den blir bara större och större och mer och mer fantastisk för varje år som går. Verkligen maffig.

I de vita tälten fanns mängder av försäljare på plats, och det var kul att gå runt och bara titta på allt fint som fanns till försäljning. Fast det rådde inte mässpriser direkt, så det kändes inte läge att shoppa på sig en massa plantor som man kan köpa lika billigt (eller billigare) på plantskolor och handelsträdgårdar. Jag köpte en korg från Öppna Hjärtat Second Hand och en fin nemesia att sätta i den från ett annat tält. Nemesia är ju för övrigt utsedd till årets sommarblomma. Den fastnade dock inte på bild idag. 

Tack och hej, Malmö Garden Show! Det var trevligt att besöka dig. Det är öppet imorgon med, men efter klockan 16:00 monteras alla visningsträdgårdar ner och växterna säljs till hugade spekulanter. Fast Slottsträdgården består precis som den är, så den kan man besöka hela sommaren. Helt klart ett utflyktstips, för er som har vägarna förbi Malmö. 

Nystädat på uteplatsen

Vår uteplats har stått mer eller mindre orörd sedan november. Vissna blommor, alggröna krukor och mängder av ogräs i skarvarna på stenläggningen. Jag flexade ut tidigt och bestämde mig raskt för att det var dags att göra något åt det. Bara att få bort ogräset tog hur många timmar som helst, men det var varmt och gott, och jag hade sällskap av flera trevliga poddar medan jag arbetade. Med knädyna och ett L-format ogräsjärn hade kroppen ingenting att klaga över. Det kan vara så att jag tog en glasspaus också. 

När stenläggningen var uppstädad, skurade jag av bord och bänkar med linoljesåpa, och sen sköljde jag bara av allt med trädgårdsslangen. Flera av terracottakrukorna är fortfarande oskurade, men jag har å andra sidan inget att plantera i dem än, så det är ingen brådska. Däremot satte jag dit tre zinktunnor, två med jätteverbena och en med rosa svartöga. Den sistnämnda köpte jag i Linköping under Kristi himmelsfärdshelgen, så det var verkligen hög tid att den kom i jord. Grodan från handelsträdgården på Löfstad slott får också vara med här i sommar. 

Hurra, vad skönt att detta äntligen är gjort! Nu ska jag bara tvätta parasolltyget, och sen kan vi sätta upp parasollet också. Men det får bli senare i helgen, för nu tar vi kväller. 

Helgtips för trädgårdstokiga

I helgen går Malmö Garden Show av stapeln. Det är Skånes egen miniversion av Chelsea Flower Show, och det brukar vara riktigt trevligt. Evenemanget genomförs i Slottsträdgården och på Mölleplatsen under tre dagar med start imorgon, och inträdet är helt gratis. Här kan man titta på utställningsträdgårdar och inspirationsbalkonger, lyssna på föreläsningar, inmundiga både mat och dryck och spendera mängder av pengar på en stor trädgårdsmarknad med över 45 olika försäljare. 

Ja, ni hör ju att man vill dit. Själv har jag planerat in ett besök på lördag. Jag är verkligen taggad. Och tänk vilket härligt sammanträffande (?) att det sammanfaller med lönehelg, hihi!

Rosa hibiskus och gröna karameller

Min hibiskus har växt sig så stor att den inte riktigt får plats på fönsterbrädan i gröna rummet längre. Nu har jag flyttat ut den på sommarkollo på glasverandan, och jag kan bara konstatera att den njuter av tillvaron där ute i värmen. Mängden knoppar är fler än någonsin tidigare, och ikväll har tre av dem slagit ut samtidigt. Så fint, så fint. Jag behöver plantera om den i en större kruka snart, men jag väntar tills den går i vila lite grann. När det blir höst och kallt flyttar jag in den i gröna rummet igen, men då får den nog stå på något av sidoborden. 

Ikväll har jag varit ute och vattnat en sväng, men det är blåsigt och lite kallare än tidigare, så större delen av kvällen har jag tillbringat i soffan med senaste numret av "Allt om trädgård" och en strut gröna päronkarameller inhandlade under besöket i Gränna tidigare i maj. Jag kan absolut tänka mig sämre sätt att tillbringa en onsdagkväll. 

För övrigt har vi fått ett preliminärt besked om att putsningen av huset blir av i slutet på nästa vecka. Vi får hålla tummarna för att vi har vädrets makter på vår sida. Och att hantverkarna faktiskt har bokat in det i sin kalender, hehe!

Nymålat i köksträdgården

Det känns som om jag är stamkund på Jem&Fix numera, för efter jobbet idag svängde jag inom där igen. Ärendet den här gången var att handla Falu rödfärg till pallkragarna. Varianten jag hittade hette rätt och slätt "Rödfärg" och var mer än hälften så dyr som originalet. Jag misstänker att man får vad man betalar för, men med tanke på vad den ska användas till tror jag det duger gott. 

Det var fortfarande fint väder när jag kom hem, så jag hoppade i oömma kläder, tog fram knädynan och skred till verket. Planen var att bara måla de två nya pallkragarna (som alltså egentligen är fyra stycken till antalet) till att börja med. Jag tänkte att det där grejar jag på ingen tid alls, men det tog faktiskt längre tid än jag trodde. Första lagret på omålat trä blir ju inte helt täckande heller, så jag får nog dra på ett par lager till någon annan dag. Jag behöver bättra på färgen på flera av de gamla pallkragarna också, så det kan gärna få bli fint väder kvällarna framöver.

Tre trevligheter

Tre blommande tulpaner blev det slutliga resultatet av lökarna jag stoppade ner i en hink så sent som den 10 mars. Då hade en del av lökarna redan grott, och jag chansade lite och tryckte ner dem i jord. Tre är ju trevligare än ingenting.

Trevligt är det också att det rosa löjtnantshjärtat blommar bakom Putte i snäckdammen. Plantan står nästan helt i skugga här, och det trivs den alldeles förträffligt med. När den inte blommar, är den som en grön liten buske resten av sommaren. Love, love, love it!

Sedan någon vecka tillbaka blommar en av mina 'Cunningham's White'-rhododendron i vitaste vitt. Det är också mycket trevligt. Jag har fem stycken sådana placerade lite här och där i trädgården. Fyra av dem är köpta för 99 kronor styck på en reavagn utanför en av lågprisbyggkedjorna. Den femte är köpt på en plantskola för 499 kronor. Och tänk, det är faktiskt inte så himla stor skillnad på dem. 

Den som blommar nu är den jag planterade i riktig jord sist av alla. Den står i rabatten i hörnet bakom uteplatsen, som jag grävde i slutet av förra sommaren. Bladen har blivit lite frostskadade av den kalla vårvintern, men vad gör det när den blommar så fint. De andra fyra står lite skuggigare och är grönare och frodigare, men på dem är det inga blommor än. Jag väntar, om än en smula otåligt. 

Gammal och ny nejlikrot

Nu blommar nejlikroten 'Mai Tai' i rundeln framför köksträdgården, och jag konstaterar åter att den är en av mina absolut största rabattfavoriter. Jag älskar både färgen, växtsättet och formen på blommorna. Så delikata. Enda nackdelen är att jag aldrig har lyckats få den att blomma om med ett andra flor, men i år ska jag nog vara lite mer på hugget och klippa bort blomstänglarna så fort de har vissnat. 

En annan nackdel är att nejlikroten är en relativt kortlivad perenn. Moderplantan lever 2-5 år, men har man tur frösår den sig och bildar nya små plantor. Det har jag inte heller haft tur med. Idag grävde jag bort plantorna jag planterade nere vid bastustugan 2021 (eller var det till och med redan 2020?), för de var helt slut och bestod bara av torra rotklumpar.

Vilken tur då att jag redan hade bunkrat upp med nya plantor. Under mitt besök på trädgårdshandeln på Löfstad slott härförleden hittade jag en sort som heter 'Tempo Coral'. Den har jag inte sett tidigare, och jag köpte på mig tre plantor. Lite dumsnålt med bara tre, men bättre än ingenting. Idag har jag planterat ut dem där jag grävde upp de gamla nere vid bastustugan. De blommar inte än, men den som väntar på något gott... 

Planen idag var annars att jag skulle måla om pallkragarna, men sen upptäckte jag att hinken med Falu rödfärg hade stått i ladan hela vintern och var bortom all räddning. Jag försökte röra upp pigmentet, men det låg kvar som klumpar i botten och resten av färgen var som utpädd vattning saft. Färgen har nog frusit sönder, helt enkelt. Jag får väl åka och shoppa ny färg någon dag i veckan. 

Den sista pallkragen på plats

Imorse sov jag som klubbad, efter att ha suttit uppe alldeles för länge igår kväll och tittat på alla avsnitt av dokumentären om Kylie Minogue på Netflix. Hennes ungdom under 80-90-talet var även min, och det var nästan som att göra en tidsresa från soffan. Nostalgi deluxe. Därför hann klockan alltså bli ganska mycket, innan jag kom ut i det vackra sommarvädret idag. Jag började med en snabb utflykt till Jem&Fix i Osby för att köpa två nya pallkragar och ett gäng jordsäckar, men sen återvände jag hem för att ta tag i den sista pallkragen i köksträdgården. Den hade stått längst av alla, och det tog faktiskt längre tid än jag trodde att gräva ur den, för den var helt full av rötter. 

Stolpar och armeringsnät hade jag redan hemma, och att sätta upp det tog nästan ingen tid alls. Jag kom på att jag hade fyra rostiga "kakelplattor" med årstidernas namn, som jag kunde sätta upp i armeringsnätet. Sen bytte jag plats på näten, för att det blev bättre balans med fyra plattor på pallkragen som står i mitten och en platta på pallkragarna som står på sidorna. Det gick snabbare att byta armeringsnäten än att ta ner alla plattor och sätta upp dem igen, för jag har bara fäst dem med vanligt trädgårdssnöre på stolparna. När jag ser bilden här ovanför tänker jag att jag nog ska flytta ner de ensamma plattorna en ruta. Precis som det spelar någon roll, när luktärterna tar över. 

Om det fina vädret fortsätter imorgon, tar jag nog fram hinken med falu rödfärg och drar på ett par lager både på de gamla och de nya pallkragarna. Sen har jag melonplantor att plantera i växthuset, tobaksblommor att plantera i kruka ocn de där klematisplantorna som väntar på att planteras ut i trädgården. Gräsklippning står också på schemat. Sicken tur att det är söndag imorgon. Jag helgar vilodagen med trädgårdsarbete, för det är utan tvekan det vilsammaste man kan göra. 

"Lektioner i kemi"

Medan jag planterade lite krukor efter jobbet idag, lyssnade jag klart på "Lektioner i kemi" av den amerikanska författaren Bonnie Garmus. Jag fick den rekommenderad av två olika kollegor på jobbet och tyckte att den lät charmig, och eftersom det gick snabbt att komma in i berättelsen fortsatte jag lyssna.

I romanens centrum står Elizabeth Zott. Hon är en extremt kompetent kemist, men hon har flera försvårande omständigheter att navigera runt i livet: Hon är kvinna, hon är ateist, hon vill absolut inte gifta sig och hon försöker göra karriär under tidigt 60-tal, då kvinnor fortfarande helst ska vara hemmafruar eller på sin höjd skriva maskin och koka kaffe. Elizabeth är dock inte det minsta intresserad av att spela med i 60-talets könsroller och religiösa skenhelighet, och trots att hon ständigt motarbetas av den mansdominerade värld hon verkar i, vägrar hon att anpassa sig och falla till föga. Den enda som ser henne som en jämlik är den högt ansedda forskaren Calvin Evans, som blir hennes soul mate och stora kärlek. Men säg den lycka som varar för evigt. Genom en rad oväntade händelser hamnar Elizabeth som programledare för tv‑programmet "Middag klockan sex", där varje avsnitt blir som en lektion i organisk kemi. Producenter och recensenter rasar, men publiken älskar det, och kvinnor över hela USA börjar inse att livet bjuder på fler möjligheter än att föda barn och vara någons fru. 

Det här är onekligen en udda historia. Charmig, rapp, dråplig, smart och tankeväckande på samma gång. Jag tänker flera gånger att stilen påminner lite om John Irvings böcker, som jag läste på 1980- och 90-talet. Det är lite samma typ av annorlunda karaktärer och skruvade händelser som vävs ihop till en sammanhängande historia. Det hör ju inte direkt till vanligheterna att man berättar delar av historien ur en hunds synvinkel, men Bonnie Garmus får det att kännas helt naturligt. 

Summa summarum så tycker jag att det här var en trevlig läsupplevelse. Lena Endre gör ett bra jobb som uppläsare, och 14 timmar och 32 minuter känns betydligt kortare än så. Imorgon ska jag koka mina ägg i en halvliter H₂O och äta dem med en nypa natriumklorid. 

AW-grillning och syrener i blom

Trivselgruppen på min arbetsplats anordnade en liten AW-grillning direkt efter jobbet idag. Efter utstämpling åkte vi till ett friluftsområde med grillplats och utsikt över Osbysjön, där vi bara tog det lugnt och hade trevligt tillsammans. Så himla lagom, och så himla fint att bara få hänga en stund under avslappnade former. Vi hade tur med vädret, för det var uppehåll hela tiden, trots att det stundtals var ganska regntunga skyar. 

På hemmaplan njuter jag av att syrenerna har slagit ut. Det blir nästan inte mer svensk försommar än så. Vackrast är blommorna på 'Mme Lemoine', som växer som ett L-format buskage på kanten bakom gårdspumpen. I helgen måste det helt bestämt bli trädgårdshäng för hela slanten, så att jag hinner njuta av härligheten. 

'Million bells'

Redan vid lunch idag bestämde jag och min pendlingskollega att det äntligen var dags att stanna till vid handelsträdgården vi passerar till och från jobbet varje dag. Vi har båda känt att det har varit lite för kallt om nätterna fram till nu, men nu orkade vi inte vänta längre. Det är ett säsongsöppet växthus med egenodlade sommarblommor, kryddor och grönsaksplantor, och dessutom en och annan perenn. Att gå in där är som att komma in i en godisbutik. Det är mycket av allt, och färgerna på sommarblommorna är underbara. Man vill ha en av varje. 

Jag bestämde mig dock för att inte gå helt överstyr, utan se det som ett första besök av många och bara handla lite lagom nu så här i början av säsongen. Det blev iallafall ett gäng minipetunior av sorten 'Million Bells' i två olika nyanser, - en varmt korallrosa och en lite kallare och karamelligare rosa. Det fanns även mängder av storblommiga petunior i alla tänkbara färger, som verkligen såg ljuvliga ut. Min upplevelse är dock att de storblommiga sorterna är svårare att hålla fina om det blir en regnig sommar, för blommorna brukar bli så sladdriga då. 

Jag köpte även ljusrosa blomstertobak och ännu ljusare rosa tvillingsporre. Nu står allt i växthuset så länge, men till helgen blir det krukplantering deluxe. Det ska bli 24 grader varmt på lördag, så någon frostrisk är ju inte direkt överhängande. Iallafall inte den här veckan. 

Grodan Boll och Bä Bä

Djurtemat fortsätter idag. Jag gillar nämligen inte bara igelkottar, utan grodor också. Fast inte verkliga grodor så mycket, utan sådana man kan ha som dekoration lite här och där i sin trädgård. Det är något putslustigt över grodor, som får en att dra på smilbanden när man ser dem. Jag har redan ett par stycken i gjutjärn och plåt, men efter utflykten till Östergötland är min samling utökad med en i terracotta. Den hittade jag på trädgårdshandeln på Löfstad slott, och jag tyckte alldeles bestämt att det stod mitt namn på den. Det tyckte nog han också, för han följde med i bilen utan att knota. 

När jag är i Linköping besöker jag alltid den trevliga inredningsaffären Esq, för där finns det alltid så himla mycket fint att titta på. Prylmajan i mig dreglar över både det ena och det andra, och jag vill ha ALLT. Det är svårt att komma tomhänt därifrån, och den här gången råkade jag visst köpa ett lamm (eller ett får?) från brittiska Quail. Pjäsen är stor nog att fungera som vas, men jag tror jag tänker ha den som redskapskruka bredvid spisen. Så söt!

Med djurtemat fortsätter även temat med att plocka namn från min barndoms sagor och sånger. Således har mina nya kompisar redan fått namnen Grodan Boll och Bä Bä. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att bli riktigt vuxen. Det är nog kört för mig...

Pigge Lunk

Vilken skön kväll det har varit. När jag kom hem från kören vid 20-snåret kände jag inte alls för att gå in, utan tog mig en liten kvällsrunda i trädgården. Jag insåg ganska snart att jag inte var ensam. Det prasslade i de torra fjolårslöven i buskarna på det där sättet som det gör när man har sällskap av en igelkott. Och den här gången var det inte bara en, utan två. Så speciellt sociala var de inte, varken mot mig eller mot varandra, för det var helt uppenbart att de helst bara ville spankulera runt på egen hand. Den ena drog iväg in i kirskåldjungeln bakom ladan och klättrade uppför kullen mot grannarna i norr, medan den andra pinnade iväg på helt motsatt håll. Jag hann in och hämta kameran och mötte sedan upp den lilla krabaten när den kom ut ur ett buskage på framsidan. Jag fick stoppa maken som kom körande hem från ett kvällsmöte, så att den lilla kotten kunde korsa uppfarten och ta sig in i syrenhäcken längs tomtgränsen. 

Nu känner jag mig riktigt upprymd och avslutar min dag gnolandes på Gösta Knutssons gamla barnvisa tonsatt av Lars Erik Larsson: "Pigge, Pigge, Pigge Lunk är så fridsam och så snäll. Trivs när dagen blir till kväll. Nosar, sniffar, snusar, fnyser. Helst när solen inte lyser. Det gör Pigge, Pigge Lunk." Hoppas de inte var på tillfälligt besök. Välkomna igen, små vänner! Man blir glad av igelkottar i sin trädgård. 

Söndag i köksträdgården

Idag har jag hängt i min lilla köksträdgård mer eller mindre hela dagen. Det är som en trädgård i trädgården, och när jag är där låtsas jag att jag har en liten kolonilott. Så här års finns det alltid mycket att göra där, och jag delar upp projekten i portioner. Idag var mitt beting att byta två murkna pallkragar och ersätta dem med nya. Det lustiga i kråksången är att det inte blev där jag trodde, men det visade sig att odlingsbädden närmast kameran på bilden här nedanför var i betydligt sämre skick än den bortersta. Det blev jag varse när jag grävde ur jorden för att få bort en massa gamla fjolårsrötter, för då gav träet i de gamla pallkragarna vika helt. Det var den packade jorden som höll upp dem, med andra ord. 

Jag hade två pallkragar hemma som jag köpte på loppis tidigare i vår, som jag kunde använda. Det är alltid lite trixigt att byta, för man vill ju inte att jorden ska rasa ut på gruset. Jag grävde bort en del, som flyttade till en annan pallkrage så länge, och det som var kvar krattade jag upp som en jordvall på mitten. Jag passade på att jordförbättra med lite ny jord och kogödsel, och sen slog jag ner två stolpar och satte upp ett armeringsnät på samma sätt som på den mittersta odlingslådan. Det blir luktärter här också. Jag kom på att jag hade två fina skyltar, som passade fint att sätta i armeringsnätet. På den ena står det "Gröna fingrar" och på den andra står det "Grönt är skönt". De kommer kanske inte att synas så mycket sen när luktärterna växer till sig, men det dröjer ju ett tag. 

Jag rensade upp och jordförbättrade i ytterligare ett par lådor och sådde zinnia, rosenskära, sockerärter, rädisor och sommarmorötter. Vissa somrar sår jag inte så mycket överhuvudtaget, men i år provar jag igen och ser vad som kommer. I växthuset står det två olika melonplantor och väntar på omplantering. Dem köpte jag lite spontant under mitt besök på Blomstertorget i Linköping. En av dem ska jag nog sätta i en stor kruka i växthuset, men den andra ska nog få komma ut i en pallkrage. Vi får väl se vad som funkar bäst. Om det funkar alls. Meloner kräver ju en hel del värme för att gilla läget. 

Blir det fint väder nästa helg, ska jag måla på odlingslådorna med lite falu rödfärg. Det är snart gjort och gör mycket för att fräscha upp helhetsintrycket. Det skulle dessutom behövas lite mer grus runt lådorna, för det gamla gruset har sjunkit undan ganska rejält under årens lopp. Om vi tar tag i att snygga till uppfarten framöver, ska jag nog beställa lite extra grus så att det räcker hit också. Jag älskar grus! Det är så lätt att hantera och är verkligen en quick fix när man vill göra fint i sin trädgård. Nästan lika smidigt som falu rödfärg. 

Hej Östergötland och Småland!

Det har blivit lite av en Kristi himmelsfärdstradition för maken och mig att köra till Linköping, och i år var inget undantag. Han hänger på spelkonvent på universitetsområdet i två dagar, och jag kör runt på egna aktiviteter och gottar mig på hotellet. Väldans trevligt. Vi anlände före lunch i torsdags, och jag släppte av maken direkt ute på campus. I väntan på incheckning roade jag mig storligen med ett besök på Blomstertorget, som är ett stort trädgårdscenter strax utanför stan. Jag hann dessutom med en sväng på Plantagen och på gallerian ute i Tornby. Från 15:30-snåret bäddade jag sedan ner mig med en påse chips och Netflix på datorn i den sköna hotellsängen. Lyxigt värre. 

Igår gick jag upp och åt hotellfrukost med maken och två vänner, som också skulle på konventet och som bodde på samma hotell. När de hade begett sig, satte jag upp "Stör ej"-skylten på hotellrumsdörren och gick och lade mig igen i väntan på att affärerna skulle öppna. Sen strosade jag runt på stan i flera timmar. Linköping har en väldigt trevlig stadskärna med gågator och ett stort utbud av butiker och caféer. Att fördriva tiden här är inget som helst problem, och att strosa runt på egen hand är faktiskt vansinnigt skönt. Jag gör vad jag vill, fikar när jag vill, äter när jag vill och stannar var jag vill hur länge jag vill. Det är riktigt vilsamt att bara behöva ta hänsyn till sina egna önskemål. 

På eftermiddagen igår satte jag mig i bilen och körde 25 minuter i riktning mot Norrköping för ett besök på Löfstad slott. Det byggdes under stormaktstiden av fältmarskalken Axel Lillie och är ett av Sveriges mest välbevarade 1600-talsslott. Under 1700- och 1800-talen ägdes slottet av släkterna De la Gardie, von Fersen och Piper, och dess sista privata ägare var fröken Emelie Piper, som testamenterade slottet som museum. Idag drivs slottet av Östergötlands museum, som håller det öppet för visning. Jag var dock inte inne i slottet, utan nöjde mig med att se mig omkring utomhus. 

Den primära anledningen till att jag körde hit var egentligen den fina trädgårdshandeln, som är byggd intill vagnslidret på slottet. Lotta med bloggen "Fyra årstider" har lagt ut bilder härifrån vid flera tillfällen det senaste året, och jag har tänkt att det ser så trevligt ut och att det skulle vara kul att åka hit vid tillfälle. Det var det också. Jag åt en mumsigt god avokadomacka på trädgårdscaféet och tittade sedan runt på alla fina växter, krukor och saker i trädgårdshandeln. Så mysigt. Det var verkligen värt en liten utflykt.

Igår kväll åt vi middag med våra vänner på italienska restaurangen Belmondo, som bara låg ett kort stenkast från hotellet. Det var verkligen en trevlig upplevelse både för smaklökarna och ögonen. Jag lyckades klämma i mig både en alkoholfri coctail, oxfilépasta och pistage-semifreddo, och efter det var jag glad att det var krypavstånd tillbaka till hotellet.

I förmiddags checkade vi ut och styrde kosan söderut igen. Efter att ha läst Bea Uusmas båda böcker om Andrée-expeditionen under vintern var jag taggad på att köra inom Gränna på vägen hem för att titta på Andrée-utställningen på Grenna museum. Det gjorde vi också, och det var verkligen en fin utställning. Det var riktigt gripande att se de föremål och klädesplagg som togs tillvara på Vitön i samband med att expeditionen hittades 1930. På andra sidan gatan från muséet ligger Andrées barndomshem, vilket förklarar kopplingen till just Gränna. 

Man fattar hur brant Gränna sluttar ner mot Vättern, när man betraktar lutningen på parkeringen utanför muséet. 

Naturligtvis var vi också tvungna att slinka inom en polkagrisaffär, när vi ändå var i Gränna. Sådana fanns det gott om på huvudgatan, så vi valde ut en slumpmässigt. Om den var bättre eller sämre än någon annan vet jag inte, men det var ändå lite småkul att se polkagrisbagarna utföra sitt hantverk där bakom glasrutan. Om än lite turistigt, kanske. Jag köpte med mig en strut karameller i päronsmak. De var ju så gröna och fina, hihi!

Vid 16:30-snåret i eftermiddags svängde vi in hemma på uppfarten igen, och som vanligt var det ljuvligt skönt att komma hem igen. Devisen "Borta bra men hemma bäst" är verkligen inte bara en floskel. Ljuvligt är det också att det är söndag imorgon och att vi får en dag på hemmaplan innan en ny arbetsvecka börjar. Om jag orkar hålla mig vaken och se Eurovision Song Contest ikväll återstår att se. 

Klematis x 3

Igår efter jobbet körde jag inom Jem&Fix för att köpa mer armeringsnät, och utanför hade det kommit nya vagnar med växter. En av dem var fylld av olika sorters klematis, och eftersom de bara kostade 79 kronor styck kunde jag inte hålla mig. Motsvarande storlek på plantor kostar ofta minst det tredubbla på andra ställen. Jag spontanshoppade tre stycken rätt upp och ner. Av någon oförklarlig anledning har vi väldigt lite klematis i trädgården, men nu kan det ju bli ändring på det. Var de hamnar har jag inte bestämt än, men det finns flera tänkbara planteringsplatser. 

Först valde jag en sort som heter 'Multi Pink' bara för att den såg så fin ut på bilden. Det är en senblommande storblommig sort, som ska vara både härdig och blomrik. På etiketten ser det ut som två helt olika blommor, så vi får väl se hur de blir. Den nedre bilden ser ju nästan ut som en dahlia, och blir den så blir jag ju inte ledsen precis. Sorten tillhör beskärningsgrupp 3. Det skriver jag här nu, så kan jag gå tillbaka till bloggen och kolla när jag står där med sekatören och undrar nästa år

Mitt andra val blev den blålila sorten 'The President', som John Taylor och Pernilla Månsson-Colt planterade i det förra avsnittet av "Trädgårdstider". Den är också storblommig, men blommar tidigt på sommaren. Har man tur remonterar den med ett flor till senare på säsongen. Den tillhör beskärningsgrupp 2. 

Sort nummer tre heter 'Montana Rubens" och är en växtvillig bergklematis med små rosa blommor. Bladverket blir mörkgrönt, och blommorna (som kommer i maj - juni) lär visst dofta vanilj. Trevligt! Den tillhör beskärningsgrupp 1. 

Klematis ska man plantera så att nederdelen står skuggigt och svalt, så man kan med fördel plantera den bland lägre buskar och perenner. Vid plantering ska man sätta den 10 centimeter djupare än den står i krukan, och helst ska man klippa ner den direkt så att det bara återstår 20 centimeter. Då förgrenar den sig, och rötterna etablerar sig bättre. Några blommor i år vet jag inte om jag kan räkna med, men den som väntar på något gott...