Hej Östergötland och Småland!

Det har blivit lite av en Kristi himmelsfärdstradition för maken och mig att köra till Linköping, och i år var inget undantag. Han hänger på spelkonvent på universitetsområdet i två dagar, och jag kör runt på egna aktiviteter och gottar mig på hotellet. Väldans trevligt. Vi anlände före lunch i torsdags, och jag släppte av maken direkt ute på campus. I väntan på incheckning roade jag mig storligen med ett besök på Blomstertorget, som är ett stort trädgårdscenter strax utanför stan. Jag hann dessutom med en sväng på Plantagen och på gallerian ute i Tornby. Från 15:30-snåret bäddade jag sedan ner mig med en påse chips och Netflix på datorn i den sköna hotellsängen. Lyxigt värre. 

Igår gick jag upp och åt hotellfrukost med maken och två vänner, som också skulle på konventet och som bodde på samma hotell. När de hade begett sig, satte jag upp "Stör ej"-skylten på hotellrumsdörren och gick och lade mig igen i väntan på att affärerna skulle öppna. Sen strosade jag runt på stan i flera timmar. Linköping har en väldigt trevlig stadskärna med gågator och ett stort utbud av butiker och caféer. Att fördriva tiden här är inget som helst problem, och att strosa runt på egen hand är faktiskt vansinnigt skönt. Jag gör vad jag vill, fikar när jag vill, äter när jag vill och stannar var jag vill hur länge jag vill. Det är riktigt vilsamt att bara behöva ta hänsyn till sina egna önskemål. 

På eftermiddagen igår satte jag mig i bilen och körde 25 minuter i riktning mot Norrköping för ett besök på Löfstad slott. Det byggdes under stormaktstiden av fältmarskalken Axel Lillie och är ett av Sveriges mest välbevarade 1600-talsslott. Under 1700- och 1800-talen ägdes slottet av släkterna De la Gardie, von Fersen och Piper, och dess sista privata ägare var fröken Emelie Piper, som testamenterade slottet som museum. Idag drivs slottet av Östergötlands museum, som håller det öppet för visning. Jag var dock inte inne i slottet, utan nöjde mig med att se mig omkring utomhus. 

Den primära anledningen till att jag körde hit var egentligen den fina trädgårdshandeln, som är byggd intill vagnslidret på slottet. Lotta med bloggen "Fyra årstider" har lagt ut bilder härifrån vid flera tillfällen det senaste året, och jag har tänkt att det ser så trevligt ut och att det skulle vara kul att åka hit vid tillfälle. Det var det också. Jag åt en mumsigt god avokadomacka på trädgårdscaféet och tittade sedan runt på alla fina växter, krukor och saker i trädgårdshandeln. Så mysigt. Det var verkligen värt en liten utflykt.

Igår kväll åt vi middag med våra vänner på italienska restaurangen Belmondo, som bara låg ett kort stenkast från hotellet. Det var verkligen en trevlig upplevelse både för smaklökarna och ögonen. Jag lyckades klämma i mig både en alkoholfri coctail, oxfilépasta och pistage-semifreddo, och efter det var jag glad att det var krypavstånd tillbaka till hotellet.

I förmiddags checkade vi ut och styrde kosan söderut igen. Efter att ha läst Bea Uusmas båda böcker om Andrée-expeditionen under vintern var jag taggad på att köra inom Gränna på vägen hem för att titta på Andrée-utställningen på Grenna museum. Det gjorde vi också, och det var verkligen en fin utställning. Det var riktigt gripande att se de föremål och klädesplagg som togs tillvara på Vitön i samband med att expeditionen hittades 1930. På andra sidan gatan från muséet ligger Andrées barndomshem, vilket förklarar kopplingen till just Gränna. 

Man fattar hur brant Gränna sluttar ner mot Vättern, när man betraktar lutningen på parkeringen utanför muséet. 

Naturligtvis var vi också tvungna att slinka inom en polkagrisaffär, när vi ändå var i Gränna. Sådana fanns det gott om på huvudgatan, så vi valde ut en slumpmässigt. Om den var bättre eller sämre än någon annan vet jag inte, men det var ändå lite småkul att se polkagrisbagarna utföra sitt hantverk där bakom glasrutan. Om än lite turistigt, kanske. Jag köpte med mig en strut karameller i päronsmak. De var ju så gröna och fina, hihi!

Vid 16:30-snåret i eftermiddags svängde vi in hemma på uppfarten igen, och som vanligt var det ljuvligt skönt att komma hem igen. Devisen "Borta bra men hemma bäst" är verkligen inte bara en floskel. Ljuvligt är det också att det är söndag imorgon och att vi får en dag på hemmaplan innan en ny arbetsvecka börjar. Om jag orkar hålla mig vaken och se Eurovision Song Contest ikväll återstår att se.