'Apricot Beauty'

På byns finaste lilla blomsteraffär hittade jag 'Apricot Beauty'-lökar idag, och efter att ha googlat biler på den bestämde jag mig för att det är en värdig reserv för för 'La Belle Epoque', som verkar vara slutsåld hos alla svenska leverantörer. (Fick dock tips om att den finns hos en dansk leverantör som heter Blomstervärlden, men jag tyckte frakten blev lite onödigt dyr för bara ett par tulpanlökar.) 'Apricot Beauty' är förvisso mer laxrosa än kopparrosa, men det kan nog bli rätt läckert det också. 

Jag köpte 20 lökar, så får vi se hur de blir i verkligheten. Kanske sätter jag dem i en zinkhink, kanske i en rabatt. Vi får se var de hamnar. 

Bildkälla:  

https://www.lowes.com/pd/Breck-s-25-Pack-Apricot-Beauty-Single-Early-Tulip-Bulbs/1001231664

Glädjeämnen i boomerangrabatten

Boomerangrabatten (eller midsommarrabatten, som den också heter ibland) vid uteplatsen är verkligen njutbar i sin höstskrud. Mycket har blommat över och vissnat ner för länge sedan, men vidjehortensian stjäl ändå hela showen, så man lägger ändå inte märke till så himla mycket annat. 

Jag vill minnas att jag köpte den som en 'Annabelle', men nu är jag inte alls lika säker på att det är det. För visst brukar väl blommorna vara mycket rundare på 'Annabelle'? Strunt samma vad den heter; den här är ju vacker så att det räcker och blir över. Den har definitivt inspirerat mig att köpa ännu fler hortensior i sommar. Hittar jag någon på höstrea kanske jag hinner plantera en till, hihi!

Ett annat glädjeämne är den lilla praktmagnolian, som skymtar i slänten bakom. Inte för att den är praktfull på något sätt, men den har faktiskt börjat växa på höjden den här sommaren. Jag fick ta bort en ganska stor gren, som plötsligt dog efter den där oväntade frosten i början av maj, och då var det precis som att de övriga grenarna fick mer kraft att växa. Kan det bli ett litet träd av den så småningom, trots allt? 

Glad är jag också över den den lilla Astrid Lindgren-rosen, som tidigare stod planterad i den magra jorden vid verandarappan. Där trivdes den dock inte alls, och jag hade så gott som gett upp hoppet om den. Förra sommaren gav jag den så en andra chans i den här rabatten, och nu tar den sig plötsligt riktigt fint. Den är fortfarande ganska späd, men visar iallafall att den vill vara med ett tag till. Man kanske borde hota sina rosor med soptunnan lite oftare, hehe! 

Sommarens bästa beslut var att flytta hit pappas fina rostorn. Nu har det verkligen fått den framträdande plats det förtjänar, och det blev verkligen som ett härligt rött utropstecken i rabatten. Eller pricken över i, om man hellre vill säga det så. 

Imorgon får vi avnjuta septembers sista dag. Förhoppningsvis håller sig vädret milt ett tag till, så att vi har ännu lite trädgårdstid kvar. Jag känner faktiskt att jag inte är riktigt färdig än. 

Historier om kärleksört

Varje år när kärleksörten blommar, förstår jag varför den heter kärleksört. Man drabbas ju av kärlek när man ser den! Enligt gammal folktro kan kärleksört faktiskt förutsäga kärlekstycke. Om man hänger upp två plantor upp-och-ner i snören i taket och blommorna vänder sig mot varandra, så betyder det att man passar för varandra. Kan man annat än älska gammaldags "vetenskap"?

Enligt Wikipedia har kärleksörten fått sitt namn på grund av egenskapen att den lever länge. Även om man gräver upp den ur jorden, så fortsätter den att leva. Därför har älskande par i historien insett symbolvärdet i just kärleksört; så länge den lever, lever också kärleken. Kanske är detta en total efterrekonstruktion, men inget slår ju en bra love story. 

På latin heter kärleksörten hylotelephium telephium, och det finns en historia bakom det också. I grekisk mytologi fanns det nämligen en kung som hette Telephos, och han använde kärleksört för att läka sina sår. Krossade blad av kärleksört lär ju faktiskt lindra smärta vid brännsår, så helt tagen ur luften är kanske inte den där historien. Oavsett vilket så är den en av mina allra käraste trädgårdsfavoriter. 

Dags att gräva lite grann igen

Redan i mars skrev jag ett inlägg om juvelrabatten som försvann. Den var nyplanterad 2016 och var fin typ den första sommaren, men på de fyra åren som har passerat sedan dess kan man lugnt säga att den har sjangserat (som min farfar skulle ha uttryckt det). Astilben gillade aldrig riktigt att stå där, och av rosentryn som var planterad längst fram "bidde" det liksom inte något vettigt, utan bara tråkiga torra pinnar. 

Sedan dess har smultronrevor och ogräs erövrat rabatten mer och mer för varje år, och jag har inte riktigt orkat bry mig. Varje gång jag klipper gräset har jag dessutom svurit över den fåniga lilla grässträngen mellan paradisbusken och äppelträdet. När jag vaknade idag och insåg att det var jättefint sensommarväder ute, bestämde jag mig hux flux för att göra något åt saken. Dags att gräva lite grann igen!

Jag grävde bort rosentryn helt, och sedan grävde jag bort hela det där trassliga gräshörnet. Nu får rabattkanten runda äppelträdet istället, där det redan finns hostor planterade sedan tidigare. På den tomma ytan grävde jag sedan ner två buxbomsklot, som har stått i krukor på uteplatsen i sommar. Buxbom klarar ju skugga fint, vilket passar bra här under trädkronorna. När jag ändå var i farten passade jag på att flytta hit en gammal pion, som stod i skugghörnan nedanför uteplatsen. Jag har flyttat bort växter därifrån hela sommaren, eftersom jag planerar att runda av den där hörnan på sikt. 

Längst fram. mot gräset planterade jag en lång rad av nävor. De två till vänster närmast rosportalen är av sorten 'Rozanne' och fanns redan i rabatten sedan tidigare, och de andra är spansknävor, som jag grävde upp på ett annat ställe och delade för att få fler plantor. De ser lite fjuttiga ut nu, men blir säkert fina till nästa sommar. Jag flyttade också fram en liten lagerbuske, som förde en tynande tillvaro bakom kopparbaljan. Där bakom skymtar också två gulnande dvärgsyrener, som får stå kvar där de står så länge. 

På den gamla ribbstolen i bakgrunden klättrar murgrönan på bra, så den får också vara kvar. Det är trevligt med en grön "skärmvägg" där, helt enkelt. Sen kom jag på att jag skulle lägga några gatustenar på botten av kopparbaljan och placera makens tunga bronsängel (en relik från ett fantasyinsprirerat bibliotek i lägenheten i "Storstad") ovanpå dem. Det vore ju trevligt om hon ärgade på sikt, men det är kanske att hoppas på för mycket. Vattenytan är lite låg för tillfället, eftersom jag snodde vatten ur baljan när jag planterade, men bara det kommer lite regn så fylls det på snart igen. 

Som syns på den första bilden hade jag en rad med natursten som kant mellan gräs och jord, men det har också mest gjort gräskanten svårklippt, så jag tror inte att jag ska lägga tillbaks den. Dessutom behöver jag ju sten för att lägga klart stenmuren framför bastustugan, så jag ska nog använda den där istället. Den får ligga i en hög under rosportalen så länge. Här står också några små krukor med buxbom och väntar på att hitta sin plats, och i köksträdgården har jag ett helt brätte med reafyndad regnbågsbräken, som jag nog också ska pilla ner i bakkant på sikt. Idag hann jag bli trött, så det får bli en annan dag. 

Träden i den här delen av trädgården fanns inte alls för 10 år sedan , utan är helt och hållet självplanterade. Det är en blandning av lönnar och kastanjeträd, och på sikt kommer vi behöva välja ut vilka träd som ska vara kvar, för de börjar bli alldeles för stora för att vara så många. Men det får bli en annan gång. So many garden projects, so little time...

Shoppingtur till stan

Shoppingturer till stan har inte tillhört vanligheterna under de sista sex månaderna, men eftersom jag var i behov av både det ena och det andra, så tog vi oss en sväng in till Kristianstad tidigt på förmiddagen. Jag hade inköpslistan klar, så besöket blev inte så långvarigt, men jag får ändå erkänna att det kändes nästan löjligt kul att få titta runt i affärer en stund. Det är onekligen tydligt att affärsbranchen är en branch i kris, för det var rejäl höstrea överallt. Jag passade på att köpa två fina skålar på Cervera, som jag har kikat på förut, men varit för snål för att köpa innan. 

Skålarna heter 'Clay' och kommer från kollektionen Table Top Stories. De är handgjorda i stengods och  är lite oregelbunda i formen. De är glaserade på ett sätt som kallas reaktivt, vilket innebär att färgen blir lite melerad och ojämn. Jag älskar den ärggröna nyansen! Planen är att vi ska använda dem som djupa tallrikar för sallader och pasta och sånt.

Jag passade också på att bunkra korta ljus för 1,98 kronor styck på Søstrene Grene. De finns i alla möjliga färger, men jag köper alltid de som är lite off white, för jag tycker de är finast. 

Att de är kortare än vanliga ljus är helt perfekt i vår lilla stuga, där takhöjden bara är strax över 2 meter. Extra bra passar de i min gröna antika träljusstake, som annars blir alldeles för hög om ljusen är för långa. Det är också himla smidigt att ljusen smalnar av nertill, så att man slipper tälja till dem med kniv. 

Jag passade också på att köpa årets "Rosa band", som är designat av First Aid Kit-systrarna Klara och Johanna. Väldigt charmigt i rosa manchestertyg och med det lilla röda hjärtat. 

Någon helgbukett har jag inte köpt den här veckan, för förra veckans bukett står sig fortfarande fint. Dessutom finns det fortfarande vackra ringblommor i köksträdgården, som man kan klippa och ta in. Nästa sommar tror jag baske mig att jag ska så ringblommor av olika slag i varenda pallkrage, hehe!

För övrigt har dagens enda insats varit att byta glödlampa i utebelysningen. En lagom ansträngande aktivitet för en helgslö dam i sina bästa år, hehe!

Tema: Höstmys

När vi vaknade imorse var det kolsvart ute. Jag tog på mig strumpbyxor under kjolen för första gången på flera månader, och vid lunchtid kom regnet. I trädgården ligger det nedfallna löv lite här och där, och 'Pink Annabelle' börjar blekna i konturerna. Och jag kommer på mig själv med att vara redo för allt det där. Jag tycker till och med att det är riktigt mysigt. 

Nu tar vi helg i stugan. Vi börjar med traditionsenlig fredagstacosallad, så vår vi se vad som händer i övrigt. Jag fortsätter gärna på det redan påbörjade höstmystemat. Happy Friday, allihopa everybody!

Torsdagscollage

Maken, som är torsdagsledig, hade dragit igång bastun när jag kom hem idag. Badade i badtunnan gjorde han också, men eftersom jag fortfarande är ganska hostig och förkyld avstod jag båda delarna. Tvära kast i kroppstemperatur är nog inte direkt vad min kropp behöver just nu. Jag tog mig en svängom med vattenslangen istället, vilket var mer än välbehövligt för alla torra krukor. Den lilla blodboken vid badtunnan, till exempel. Fast är det en blodbok, egentligen? Den har inte alls varit lika mörk i bladen i år som den brukar vara. Kan den ha muterat och blivit något annat? Fast jag tycker den är fin som den är. 

Alla mina dahlior överlevde den första (och hittills enda) nattfrosten härom veckan. De börjar se lite malätna ut, men levererar fortfarande både blommor och nya knoppar. Jag inser att jag nog behöver märka upp de olika sorterna på något sätt, innan blommorna försvinner, så att jag vet vilken som är vilken när de väl ligger i påsar för vinterförvaring. Det hade jag inte gjort förra året, så i våras hade jag ingen aning om vad som hamnade var, och det var ju lite dumt. 

Vårt gamla äppelträd producerar faktiskt ett och annat äpple, men de är inte så värst goda att äta rätt upp och ner. Maken hade någon tanke om att han ville göra osötat äppelmos, men det har inte blivit av än. De äpplen vi äter som frukt köper vi i mataffären, fast de är iallafall närodlade bara ett par mil härifrån. 

Om livet hade varit som vanligt, så skulle jag ha varit på Bokmässa i Göteborg idag, men nu är det ju som det är. Jag firar egen Bokmässa här hemma istället, med tidigt sänggående i sällskap av Curtis Sittenfelds senaste roman "Rodham". Den är något så galet som en påhittad biografi om hur Hillary Clintons liv hade kunnat bli, om hon aldrig hade gift sig med Bill Clinton. Det låter ju helt koko, men den är faktiskt riktigt fängslande. Och imorgon är det fredag. Det blir fint, det. 

Frisk luft, nyklippt gräs och fluffig saxifraga

När jag kom hem efter jobbet vid 17-tiden i eftermiddag, så var det fortfarande ljuvligt ljummet ute. Det blev en snabb tidig middag, och sedan ett ännu snabbare ombyte till trädgårdskläder för en runda med gräsklipparen. Gräset behövde verkligen klippas, och mina hostiga lungor längtade efter lite frisk luft, så det var sannerligen en win-win-situation. Och nog gav det resultat, för nu så här efteråt känner jag mig mycket friskare och trädgården blev så där härligt prydlig som den alltid blir när gräset är nyklippt.  

En av mina stora favoriter just nu är annars saxifragan, som står i en terracottakruka vid gårdspumpen. Den är överblommad sedan länge och har sett lite maläten ut under senare delen av sommaren, men nu har den hittat ny kraft och ser nästan ut som en fluffig grön kudde. Man vill liksom bara klappa på den, hehe! Jag ska gräva ner den i en pallkrage senare i höst, för den är ju perenn och borde gå att övervintra. Sen kan jag gräva upp den till våren och sätta den i kruka igen. Den som spar, hon har. Jag provar iallafall, så får vi se hur det går. 

Tidlösan blommar

Rabatterna på sidorna av glasverandan är sannerligen inte mycket att hurra för. Där råder mest huller-om-buller-estetik, vilket innebär att jag inte har haft någon direkt genomtänkt plan för vad jag har planterat där genom åren. Jag skulle egentligen vilja gräva om alltihop, men det blir förmodligen inte av i år. Nu har det iallafall ploppat upp ett glädjeämne på den vänstra sidan: Mängder av blommande höstkrokus, eller tidlösa som den också kallas. Så många har jag inget minne av att det fanns där förra året. Sätter de nya sidolökar, tro? 

I närbild tillsammans med stenkyndel ser det riktigt fint ut. Det coola med tidlösa är annars att man kan gräva upp en lök och sätta den inomhus utan både jord och vatten, och så slår den ut i blom iallafall. Det blir fint, om man till exempel sätter ner den i en glasburk eller på ett vackert fat. Jag är medveten om att fröna runt pistillen är giftiga, men det är ju inte direkt så att någon av oss här hemma är speciellt benägen att mumsa i sig blommor ändå. Då är det godare med mint-chocholate-chip-glass, hehe!

Omplanterade krukrosor

Den lilla vita krukrosen jag fick i februari lever och frodas fortfarande. Ganska omgående efter att jag hade fått den planterade jag om den i riktig jord och i en större kruka, och det gjorde verkligen susen. Den belönar mig rikligt genom att blomma och blomma och blomma. Tänk så underbart att ha en fluffig liten rosbuske inomhus! Den har stått i köksfönstret hela sommaren, men nu har jag vågat mig på att flytta den till det lilla blomsterbordet vid västerfönstret i gröna rummet. Hoppas den ska trivas där också. Krukan är en Bergs Potter-kopia från ett betydligt billigare märke, hehe!

Uppmuntrad av framgången med min vita ros, planterade jag om en rosa dylik på samma sätt. Den har jag bara haft sedan nu i sommar, men den gillar också läget och växer så det knakar i en spillkum på köksbordet. Tänk att jag inte har fattat förrän i år att det är så här man ska göra med dessa små juveler? Hur de överlever vintern (om de överlever) återstår att se.

Vi ska få brittsommarväder med temperaturer på 22-23 grader under de kommande två dagarna. Då kanske det kan bli lite pyssel i trädgården om kvällarna. En liten runda med gräsklipparen och en annan liten runda med sekatören vore mysigt att hinna med, innan regnet drar in senare i veckan. Och tänk, det där med regn ska faktiskt bli mysigt det också. Jag är redo för höst nu, både inomhus och utomhus. 

 

Inspektion av nyplantering

Det har varit en härlig höstsöndag i "Glesbygd". Några större projekt har jag inte orkat dra i, men jag har tagit mig en och annan inspektionsrunda, bland annat för att se hur det går för sommarens nyplantering nere i moraset. (Som nästan inte är något moras längre). Nu börjar japanska rönnen 'Noriko' byta om till höstskrud. Bladen gulnar för varje dag som går, och jag ser redan fram emot när den är riktigt brinnande brandgul. Det lilla trädet verkar ha klarat flytten från tunnan i köksträdgården tidigare i sommar bra, och jag är fortfarande så himla nöjd med att jag kom på att det skulle passa bra här, för det gör det verkligen.

De två kornellerna tar sig också fint. Jag är så himla förtjust i färgen på bladen, som jag tycker lyser upp så himla fint. Vikten av att jobba med bladverk är överhuvudtaget något jag har lärt mig genom åren som trädgårdsägare. Allt behöver ju faktiskt inte blomma. Raden med liten stefanandra  fick en tuff start under den långa torkan i augusti och har inte riktigt satt fart som jag hade hoppats att den skulle. Hoppas den tar sig till nästa år, för tanken med den är ju att den ska binda upp jorden i slänten lite grann med sina rötter och dessutom "rinna ner" och täcka en större del av oplanterad yta, så att jag slipper luka ogräs. 

För att få lite kontrast flyttade jag hit en liten 'Diabolo'-spirea, som förde en tynande och bortglömd tillvaro på ett annat ställe i trädgården. Den tar sig också fint och är redan kompis med gargoylen Hilda, som sitter högst upp i slänten och vakar över bastustugan och den här delen av trädgården. De marktäckande rosorna, nejlikroten, träjonen (ormbunkarna) och de två små brokspireorna tar sig också fint. 

Och ser ni humlen i bakgrunden? Den bara dök upp helt plötsligt när jag började gräva, och nu växer den högt upp i kronan på lönnen. Där kan man verkligen snacka om växtkraft. Jag låter den hållas, så länge den inte kväver saker jag hellre vill ha. Fast har man en gång fått fart på en humle i sin trädgård, så lär det ju vara himla svårt att få bort den. 

Den lilla japanska dvärgpilen 'Hakuro-Nishiki' var sannerligen spinkig som en räka när jag köpte den, men den var vad jag fick in på längden i vår Renault Captur. (Jag skulle ha köpt transportbil mycket tidigare, hehe!) Mager om benen är den fortfarande, men kronan har iallafall blivit lite tätare, så det verkar som att den har slagit rot bra. 

Raden av japansk dvärgspirea 'Little Princess' är inte heller direkt något att skryta om än, men den har jag på flera ställen i trädgården och jag vet att den brukar ta sig fint andra året. Murgröna får fylla ut under kornellerna. 

'Cunningham'-rhododendron, som jag planterade högst uppe i hörnet mot det gröna balkongräcket i smide, verkar också rota sig fint. Det är trevligt med något som kommer att hålla sig grönt under vintern. Bakom räcket står en konvaljbuske, som förvisso tål skuggan under träden bra, men som fortfarande är lite torkkänslig. Den får jag stödvattna mellan varven, och just idag ser den faktiskt lite törstig ut. 

På bilden här nedanför blir det tydligt vilken del av trädgården som fortfarande är helt "ogjord". Där växer det mest gullris och gräs, fast det är charmigt på sitt sätt. Några planer för den här delen finns det inte riktigt än, men man ska ju ha lite framtidsprojekt också. 

Den uppstammade vipphortensian 'Pinky Winky' är verkligen en riktig show stopper. Nu blir blommorna mörkare för varje dag som går. Kaskadtimjanen har inte blommat i sommar, men den är otroligt växtvillig och kryper över kanten ner i gruset. Till höger i bakgrunden på bilden här nedanför skymtar också bambun, som jag planterade redan i början av sommaren. De trivs också bra och rasslar så härligt i vinden när det blåser.

Mest nyplanterade är vipphortensiorna 'Annabelle Pink' och 'Vanilla Fraise', och de ser också ut att gilla läget. Murgrönan har också tagit sig snabbt, vilket jag är glad för. Medan jag väntar på att den ska bli helt marktäckande får jag gallra ogräs då och då. 

Det är lätt att bli hemmablind och glömma bort allt jobb man lägger ner, men den här sommaren har det ju faktiskt hänt massor. Det är lika roligt varje gång jag rundar hörnan på bastustugan och inser att vi har fått en helt ny del i trädgården att vara i, med både planteringar och grusgångar. Och här vill man ju vara mest hela tiden nu. 

Oj, det blev ett himla långt inlägg idag. Undra hur många av er som orkade läsa allt, hehe! Kul för mig iallafall att dokumentera trädgården som den ser ut nu, i slutet av en arbetsam trädgårdssäsong 2020. Det ska bli kul att backa tillbaka hit om ett år och jämföra hur det har ändrat sig. Till det bättre, får vi hoppas. 

Soptipp, lördagsgodis och krya-på-dig-bukett

Min första riktiga aktivitet sedan förra lördagen blev en runda till soptippen med maken för att slänga vår gamla soffa. Tänk nu så bra att vi har en liten transportbil att köra stort skräp i, för annars hade väl den där soffan blivit kvar på uppfarten hur länge som helst. Belöningen för väl utförd insats blev inredningstidningar, plommon och lördagsgodis. Det kan faktiskt hända att jag fick glass också...

 

Jag fick ett krya-på-dig-blombud från mina föräldrar igår kväll, så nu har jag en fin helgbukett att njuta av den här helgen också. Tack, så fin! Jag älskar de djupa höstfärgerna i kombination med rosa. 

I buketten finns det både rosor, hortensia, krysantemum, hallonkvistar, ormbunksblad och en vacker calla. Från byns finaste lilla blomsteraffär, så klart.

Jag känner att jag börjar bli smått rastlös, vilket är ett sundhetstecken. Inte för att jag orkar göra så mycket i praktiken, men jag har iallafall börjat planera små projekt i teorin. Om jag är på benen imorgon, så ska jag nog försöka vara ute i trädgården lite grann. Den börjar se så där bortglömt rufsig ut och är i behov av lite omvårdnad. Lite som bloggerskan den här veckan, hihi!

Höstens första frostnatt

Så kom den. Höstens första frostnatt. Jag insåg det när jag hörde maken skrapa bilrutorna imorse, och nog drabbades jag av ett styng i hjärtat vid tanken på att det kanske hade inneburit the end för mina dahlior. Nu blev det inte riktigt så drastiskt, men the beginning of the end var det nog iallafall, för det lär ju bli fler sådana nätter framöver. 

Jag har avverkat min femte sjukdag på vad som tycks vara en evighetslång förkylning med hosta från helvetet. Corona är det iallafall inte, för det har jag fått svart på vitt på idag. En lättnad ändå, samtidigt som det på ett sätt också vore en lättnad att ha det överstökat och veta att man håller på att bunkra upp antikroppar. Nu vet jag iallafall att jag inte är smittsam (iallafall inte när det gäller det), och den vetskapen är ju ändå också en väldigt stor lättnad. Nu tar vi en lugn helg i stugan, så hoppas jag vara på benen till nästa vecka. 

Ny soffa på plats

Idag levererades vår nya soffa, hurra! Som tur väl var är maken ledig på torsdagar och kunde vara hemma med mig och ta emot den. Själv sitter jag ju fortfarande i förkylningskarantän och försöker hålla mig undan från kontakt med utomstående. Ut åkte den 12 år gamla IKEA-soffan, som verkligen hade gjort sitt, och in bars den nya soffan. Efter lite skruvande var både gavlar och ben på plats, och vi kunde äntligen provsitta. Den är verkligen superskön! Och helt perfekt i storlek i vårt lilla hus. 

Den nya soffan är mycket nättare i proportionerna, trots att sittytan är så gott som densamma som på den gamla soffan. Det skapar en känsla av att rummet är mycket luftigare. Modellen heter Frida och är tillverkad av ett företag som heter Above Möbler, men vi har köpt den på  Nilssons i Lammhult. Klädseln är ett grovt linnetyg som heter Sofiero, och vi valde en mörkare grå nyans. Benen är i oljad ek. 

Man kunde beställa till hörande prydnadskuddar om man ville, men vi tänker att det är roligare att ha udda kuddar. De gamla soffkuddarna är egentligen lite för stora, men de får hänga med tills vi hittar nya. Matta och soffbord lever också lite på lånad tid, men det blir bra som det är så länge. Vi har ju ett ganska högt soffbord kan man tycka, men det är väldigt praktiskt att äta vid, och det gör vi nästan jämt. 

Nya fåtöljer ska det nog också bli på andra sidan bordet, så fort vi hittar några som vi tycker om. Just nu har vi två ganska klumpiga clubfåtöljer i mörkbrunt skinn, som vi hade med oss från lägenheten i Malmö, och de är i ärlighetens namn inte så himla charmiga. De får inte ens vara med på bild, haha!

Sen drömmer vi lite grann om att göra ytterligare en platsbyggd bokhylla på den vänstra sidan av soffan också. Dels för att vi faktiskt behöver mer hyllplats, dels för att det skulle rama in fönstret och soffan på ett himla fint sätt. Vi får väl se om det blir av. 

Punkten "Köpa ny soffa" har stått ganska länge på vår projektlista. Skönt att vi kan sätta "check" framför den nu. 

Kalanchoe

Har ni tänkt på vad många roliga sorters kalanchoe det finns i butikerna nuförtiden. Ja, höstglöd alltså. Eller vårglöd, om man hellre vill det. Tidigare hade jag en riktigt högväxt sort med långa rosablommiga stänglar, men den är överblommad nu så jag har ställt undan den på glasverandan. Kanske tar den sig igen, om jag låter den vara ett tag. På byns finaste lilla blomsteraffär hittade jag en annan trevlig sort i förra veckan. Den är också mer högväxt än den vanliga varianten, och den har ljuvliga små blommor som drar åt "smutsigt" laxrosa. 

På nära håll ser de små blommorna nästan ut som spritsade sockerrosor. Runt pistillen i mitten går ett ringformat stråk som drar åt ceriserosa, nästan lila. Så vackra!

Min förra storväxta kalanchoe blommade mer eller mindre konstant från slutet av februari till slutet av juli. Det kan man ju kalla "value for money". Hoppas att min nya darling blommar lika länge.