Inspektion av nyplantering

Det har varit en härlig höstsöndag i "Glesbygd". Några större projekt har jag inte orkat dra i, men jag har tagit mig en och annan inspektionsrunda, bland annat för att se hur det går för sommarens nyplantering nere i moraset. (Som nästan inte är något moras längre). Nu börjar japanska rönnen 'Noriko' byta om till höstskrud. Bladen gulnar för varje dag som går, och jag ser redan fram emot när den är riktigt brinnande brandgul. Det lilla trädet verkar ha klarat flytten från tunnan i köksträdgården tidigare i sommar bra, och jag är fortfarande så himla nöjd med att jag kom på att det skulle passa bra här, för det gör det verkligen.

De två kornellerna tar sig också fint. Jag är så himla förtjust i färgen på bladen, som jag tycker lyser upp så himla fint. Vikten av att jobba med bladverk är överhuvudtaget något jag har lärt mig genom åren som trädgårdsägare. Allt behöver ju faktiskt inte blomma. Raden med liten stefanandra  fick en tuff start under den långa torkan i augusti och har inte riktigt satt fart som jag hade hoppats att den skulle. Hoppas den tar sig till nästa år, för tanken med den är ju att den ska binda upp jorden i slänten lite grann med sina rötter och dessutom "rinna ner" och täcka en större del av oplanterad yta, så att jag slipper luka ogräs. 

För att få lite kontrast flyttade jag hit en liten 'Diabolo'-spirea, som förde en tynande och bortglömd tillvaro på ett annat ställe i trädgården. Den tar sig också fint och är redan kompis med gargoylen Hilda, som sitter högst upp i slänten och vakar över bastustugan och den här delen av trädgården. De marktäckande rosorna, nejlikroten, träjonen (ormbunkarna) och de två små brokspireorna tar sig också fint. 

Och ser ni humlen i bakgrunden? Den bara dök upp helt plötsligt när jag började gräva, och nu växer den högt upp i kronan på lönnen. Där kan man verkligen snacka om växtkraft. Jag låter den hållas, så länge den inte kväver saker jag hellre vill ha. Fast har man en gång fått fart på en humle i sin trädgård, så lär det ju vara himla svårt att få bort den. 

Den lilla japanska dvärgpilen 'Hakuro-Nishiki' var sannerligen spinkig som en räka när jag köpte den, men den var vad jag fick in på längden i vår Renault Captur. (Jag skulle ha köpt transportbil mycket tidigare, hehe!) Mager om benen är den fortfarande, men kronan har iallafall blivit lite tätare, så det verkar som att den har slagit rot bra. 

Raden av japansk dvärgspirea 'Little Princess' är inte heller direkt något att skryta om än, men den har jag på flera ställen i trädgården och jag vet att den brukar ta sig fint andra året. Murgröna får fylla ut under kornellerna. 

'Cunningham'-rhododendron, som jag planterade högst uppe i hörnet mot det gröna balkongräcket i smide, verkar också rota sig fint. Det är trevligt med något som kommer att hålla sig grönt under vintern. Bakom räcket står en konvaljbuske, som förvisso tål skuggan under träden bra, men som fortfarande är lite torkkänslig. Den får jag stödvattna mellan varven, och just idag ser den faktiskt lite törstig ut. 

På bilden här nedanför blir det tydligt vilken del av trädgården som fortfarande är helt "ogjord". Där växer det mest gullris och gräs, fast det är charmigt på sitt sätt. Några planer för den här delen finns det inte riktigt än, men man ska ju ha lite framtidsprojekt också. 

Den uppstammade vipphortensian 'Pinky Winky' är verkligen en riktig show stopper. Nu blir blommorna mörkare för varje dag som går. Kaskadtimjanen har inte blommat i sommar, men den är otroligt växtvillig och kryper över kanten ner i gruset. Till höger i bakgrunden på bilden här nedanför skymtar också bambun, som jag planterade redan i början av sommaren. De trivs också bra och rasslar så härligt i vinden när det blåser.

Mest nyplanterade är vipphortensiorna 'Annabelle Pink' och 'Vanilla Fraise', och de ser också ut att gilla läget. Murgrönan har också tagit sig snabbt, vilket jag är glad för. Medan jag väntar på att den ska bli helt marktäckande får jag gallra ogräs då och då. 

Det är lätt att bli hemmablind och glömma bort allt jobb man lägger ner, men den här sommaren har det ju faktiskt hänt massor. Det är lika roligt varje gång jag rundar hörnan på bastustugan och inser att vi har fått en helt ny del i trädgården att vara i, med både planteringar och grusgångar. Och här vill man ju vara mest hela tiden nu. 

Oj, det blev ett himla långt inlägg idag. Undra hur många av er som orkade läsa allt, hehe! Kul för mig iallafall att dokumentera trädgården som den ser ut nu, i slutet av en arbetsam trädgårdssäsong 2020. Det ska bli kul att backa tillbaka hit om ett år och jämföra hur det har ändrat sig. Till det bättre, får vi hoppas.